Post 9262 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1974:268 ·
Visa register
Lag (1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 1974-05-10
Ändring införd: t.o.m. SFS 1980:220
Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagan.
1 § Artiklarna 1-13 i miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974
mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige skall gälla som svensk lag.
Konventionen har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.
2 § har upphävts genom lag (1980:220).
Bilaga
Miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, som anser
det utomordentligt angeläget att skydda och förbättra miljön
har endast om följande:
Arikel 1
Med miljöskadlig verksamhet avses i denna konvention utsläppande
av fast eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark,
byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt
användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på
annat sätt som medför eller kan medföra störning för omgivningen
genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden,
sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring,
jonisterande strålning, ljus eller annat sådant.
Konventionen är ej tillämplig, i den mån miljöskadlig verksamhet
regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera
fördragsslutande stater.
Artikel 2
Vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet skall
störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan
fördragsslutande stat likställas med störning i det egna landet.
Artikel 3
Den som drabbats eller kan drabbas av störning från miljöskadlig
verksamhet i annan fördragsslutande stat får föra talan hos
vederbörande domstol eller administrativa myndighet i den staten
beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan om
skadeförebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eller
myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma
förutsättningar som rättssubjekt i verksamhetslandet.
Första stycket äger motsvarande tillämpning beträffande talan
om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet.
Frågan om ersättning får ej bedömas efter regler som är
oförmånligare för den skadelidande än verksamhetslandets
ersättningsregler.
Artikel 4
Varje stat utser en särskild myndighet (bevakningsmyndighet) med
uppgift att tillvarata allmänna miljöskyddsintressen i landet i
samband med störning från miljöskadlig verksamhet i annan
fördragsslutande stat.
För tillvaratagande av sådana intressen äger bevakningsmyndigheten
föra talan hos eller bli hörd av vederbörande domstol eller
administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat beträffande
tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet, om myndighet eller
annan företrädare för allmänna miljöskyddsintressen i den staten
kan föra talan eller bli hörd i ärenden av det slag varom fråga
är, samt överklaga domstolens eller den administrativa myndighetens
beslut enligt den procedur- och instansordning som i staten i
fråga gäller för sådana ärenden.
Artikel 5
Finner domstol eller administrativ myndighet som är att pröva fråga
om tillstånd till miljöskadlig verksamhet (prövningsmyndighet)
att verksamheten medför eller kan medföra störning av betydelse
i annan fördragsslutande stat, skall prövningsmyndigheten, om
kungörelse- eller utställningsförfarande tillämpas i ärenden av
ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända ett exemplar av
handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i den andra
staten samt bereda denna myndighet tillfälle att avge yttrande.
Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning skall
i förekommande fall i god tid tillställas bevakningsmyndigheten,
som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i
den mån det kan ha intresse för denna myndighet.
Artikel 6
På begäran av bevakningsmyndigheten skall prövningsmyndighet, i den
mån det överensstämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet,
förelägga den som söker tillstånd till miljöskadlig verksamhet att
lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar
som prövningsmyndigheten anser erforderliga för att bedöma
verkningarna i det andra landet.
Artikel 7
Bevakningsmyndigheten tillkännager, i den mån den anser det
behövligt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen,
meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning
eller annat lämpligt sätt och verkställer i övrigt den utredning
om verkningarna i det egna landet som den finner erforderlig.
Artikel 8
Kostnaderna för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas av
hemlandet.
Artikel 9
Har bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande
domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet att
bevakningsmyndighetens uppgifter i ärendet skall fullgöras av
annan myndighet, gäller konventionens bestämmelser om
bevakningsmyndighet i tillämpliga delar denna myndighet.
Artikel 10
Om det behövs för utredning om miljöskadlig verksamhets
skadeverkningar i annat land, skall bevakningsmyndigheten i det
landet på begäran av prövningsmyndighet i verksamhetslandet
föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får
prövningsmyndigheten eller sakkunnig som myndighet förordnar
vara närvarande.
Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning som avses
i första stycket utarbetas i samråd mellan berörda länder.
Artikel 11
Är fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet, som medför
eller kan medföra störning av väsentlig betydelse i annan
fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eller
vederbörande minister eller departement (ministerium) i
verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i frågan,
om regeringen i den förra staten begär det.
Artikel 12
I fall som avses i artikel 11 äger regeringen i vardera staten
påfordra att en kommission, som om annan ej överenskommes skall
bestå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan
fördragsslutande stat samt tre ledamöter från vardera av de
berörda staterna, skall avge yttrande i ärendet. Har så skett,
får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivits.
Vardera staten avlönar de ledamöter som utsetts av staten. Arvode
eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för
kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är att anse som
blott endera statens utgifter, skall betalas till lika delar av
berörda stater.
Artikel 13
Konventionen är tillämplig även i fråga om fördragsslutande stats
kontientalsockelområde.
Artikel 14
Denna konvention träder i kraft sex månader efter den dag då
samtliga fördragsslutande stater meddelat det svenska
utrikesdepartementet att de konstitutionella åtgärder som krävs
för konventionens ikraftträdande genomförts. Det svenska
utrikesdepartementet underrättar de övriga föragsslutande
staterna om mottagandet av dessa meddelanden.
Artikel 15
Mål eller ärende som vid denna konventions iktraftträdande är
anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör
fråga som omfattas av konventionen skall handläggas och bedömas
enligt förut gällande bstämmelser.
Artikel 16
Önskar fördragsslutande stat säga upp konventionen, skall skriftligt
meddelande härom tillställas den svenska regeringen, som
ofördröjligen underrättar övriga fördragsslutande stater om
uppsägningen och om dagen när meddelandet har mottagits.
Uppsägningen träder i kraft tolv månader efter den dag då
meddelandet har mottagits av den svenska regeringen eller vid
den senare tidpunkt som uppsägningen anger.
Konventionen skall vara deponerad i det svenska utrikesdepartementet,
och bestyrkta avskrifter skall av det svenska utrikesdepartementet
tillställas var och en av de fördragsslutande staternas
regeringar.
Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden för
respektive stater undertecknat denna konvention.
Som skedde i Stockholm den 19 februari 1974 i ett exemplar på
danska, finska, norska och svenska språken, vilka alla har
samma vitsord.
För Sveriges Regeringen
Svante Lundkvist