Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Telegraf-, telefon- eller annan elektrisk svagströmsledning får ej utan tillstånd dragas på staten tillhörig mark, som icke ingår i allmän väg, eller inom område för enskild järnväg, som blivit upplåten för allmän trafik, och ej heller inom område för spårväg eller tunnelbana, som ställts under Trafikverkets tillsyn. Fråga om tillstånd prövas beträffande staten tillhörig mark av den myndighet, under vars förvaltning marken står, och beträffande område för enskild järnväg, spårväg eller tunnelbana av Trafikverket. Tillstånd behövs ej för fästande av ytterligare ledning på redan uppsatta stolpar. I fråga om tillstånd till dragande av svagströmsledning inom område för allmän väg och till arbete på redan dragen ledning gäller bestämmelser i väglagen (1971:948). I fråga om dragande av provisorisk ledning för försvarsändamål gäller särskilda bestämmelser. Förordning (2010:121). 1 a § Vad som sägs i denna kungörelse om svagströmsledningar gäller även i fråga om fiberoptiska ledningar. Förordning (1985:76). 2 § I tillstånd enligt 1 § första stycket skall, när fråga är om dragande av ledning inom område för enskild järnväg, spårväg eller tunnelbana och samtycke till åtgärden ej inhämtats av den som äger eller nyttjar marken, erinras att det meddelade tillståndet icke medför befrielse från skyldighet att inhämta sådant samtycke. 3 § Drages svagströmsledning på mark eller inom område som anges i 1 § eller inom område för allmän väg, skall följande iakttagas. Ledning skall dragas så, att minsta möjliga hinder och olägenhet uppkommer därav. Stolpar eller stöd som användes för ledningen skall ha tillräcklig styrka och varaktighet samt vara stadigt fastsatta, om så behövs med stag eller strävor. I förhållande till ledning som är uppsatt på stolpar eller andra stöd i befintlig svagströmslinje skall ledning i ny svagströmslinje dragas på ett avstånd av minst en meter. Möter vid korsningsställe eller eljest hinder härför, skall ny ledning dragas med luftkabel eller i jorden nedlagd kabel. Svagströmslednings innehavare skall vara underkastad de ytterligare föreskrifter som kan komma att meddelas av regeringen. Förordning (1985:76). 4 § I fråga om svagströmsledning inom område för allmän väg gäller, utöver vad som är föreskrivet i väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954), följande. Där luftledning eller stag korsar allmän väg, skall avståndet till vägbanan från nedersta ledningstråden eller staget vara minst 4,6 meter. Ledningsstolpe eller därtill hörande stag eller sträva får ej anbringas på körbana, cykel- eller gångbana, vägren eller skyddsbankett. Inom annan del av vägområdet får stolpe, stag eller sträva ej anbringas utan särskilt medgivande av väghållningsmyndigheten. Stolpe, stag eller sträva får ej heller anbringas på sådant sätt att avrinning i dike eller snöröjning försvåras. Att väghållningsmyndigheten kan meddela närmare föreskrifter rörande anläggande och underhåll av ledning som avses i första stycket framgår av väglagen. 5 § I fråga om svagströmsledningar inom områden för järnvägar, som upplåtits för allmän trafik, eller för spårvägar eller tunnelbanor, som står under Trafikverkets tillsyn, gäller följande. En luftledning får inte dras över en elektrifierad järnväg, spårväg eller tunnelbana, om inte Energimarknadsinspektionen medger detta. Dras en luftledning över en oelektrifierad järnväg, spårväg eller tunnelbana, ska spännvidden över spåret göras så kort som möjligt samt ledningen om möjligt förläggas vinkelrätt mot spåret. Avståndet från den nedersta ledningstråden till räls överkant ska vara minst fem meter. Ytterligare föreskrifter i fråga om anläggande, beskaffenhet och underhåll av nämnda slag av ledningar meddelas av Trafikverket. Förordning (2010:121). 6 § Påkallar statlig väghållningsmyndighet att staten tillhörig svagströmsledning som finns inom område för allmän väg skall flyttas och kan väghållningsmyndigheten och den myndighet, under vars förvaltning ledningen står, ej enas, skall frågan hänskjutas till regeringens prövning. Påkallar kommunal väghållningsmyndighet att ledning som avses i första stycket skall flyttas, skall den myndighet, under vars förvaltning ledningen står, söka träffa uppgörelse med väghållningsmyndigheten samt, om uppgörelse ej kan nås, inhämta regeringens föreskrift hur den skall förfara i ärendet. Förordning (1985:76). 7 § Underlåter svagströmslednings innehavare att iakttaga föreskrift angående ledningens anläggande, beskaffenhet och underhåll och uppstår härigenom fara för trafiken på allmän väg eller för trafiken på järnväg, som blivit upplåten för allmän trafik, eller för trafiken på spårväg eller tunnelbana, som ställts under Trafikverkets tillsyn, kan länsstyrelsen förelägga ledningens innehavare att inom viss tid vidtaga rättelse vid äventyr att länsstyrelsen låter utföra nödvändiga åtgärder på hans bekostnad. Innan länsstyrelsen meddelar föreläggande enligt första stycket, skall tillståndsmyndighet som avses i 1 § eller, om ärendet rör allmän väg, väghållningsmyndigheten höras. Myndighet som hörts skall underrättas om länsstyrelsen beslut. Förordning (2010:121). 8 § Talan mot väghållningsmyndighets beslut enligt denna kungörelse föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot central förvaltningsmyndighets och länsstyrelses beslut enligt denna kungörelse föres hos regeringen genom besvär. Länsstyrelses beslut enligt 7 § länder omedelbart till efterrättelse. Förordning (1985:76).