Post 9357 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1973:1198 ·
Visa register
Lag (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss
Departement: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 1973-12-17
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1020
Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1081
Upphävd: 1996-05-30 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag förstås med
olja: beständig olja, såsom råolja, eldningsolja, tjock dieselolja,
smörjolja och valolja;
oljeskada: dels skada som orsakats av förorening genom olja från
fartyg och som uppkommit utanför fartyget, dels kostnader för
förebyggande åtgärder och skada som orsakats av sådana åtgärder;
olycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung som
orsakar oljeskada;
förebyggande åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkallad för att
förhindra eller begränsa oljeskada genom förorening och som vidtagits
efter det en olycka inträffat;
ägare av fartyg: den som är registrerad som fartygets ägare eller, om
registrering ej skett, den som äger fartyget; i fråga om fartyg som
äges av en stat och brukas av ett bolag, vilket i denna stat är
registrerat som fartygets brukare, skall dock bolaget anses som
ägare;
särskilda dragningsrätter: de av Internationella valutafonden använda
särskilda dragningsrätterna;
fartygs dräktighet: dess nettodräktighet, beräknad enligt reglerna i
kungörelsen (1954:550) angående skeppsmätning, ökad med det maskinrum
som vid bestämmande av nettodräktigheten dragits från
bruttodräktigheten eller beträffande fartyg, som ej kan mätas enligt
vanliga regler för mätning av dräktighet, 40 procent av vikten i ton
av den olja som fartyget kan befordra;
ansvarighetskonventionen: den i Bryssel den 29 november 1969 avslutade
konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja
eller denna konvention, ändrad i London den 19 november 1976;
konventionsstat: stat som tillträtt ansvarighetskonventionen.
Vid tillämpning av denna lag skall med fartyg jämställas varje annan
flytande anordning som användes till sjöss. Lag (1982:253).
2 § Denna lag äger tillämpning på oljeskada, som uppkommit i Sverige
eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar olja
som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande
åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i
Sverige eller annan konventionsstat.
I fråga om lagens tillämplighet på örlogsfartyg och vissa andra
statsfartyg samt fartyg som icke befordrar olja som bulklast gäller
bestämmelserna i 22 §.
Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna
lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag
eller annan författning.
Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om
tillämplig lag.
Bestämmelserna i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan
tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt
internationellt fördrag. Lag (1983:700).
Skadestånd
3 § Oljeskada ersättes av fartygets ägare, även om varken ägaren eller
någon för vilken han svarar varit vållande till skadan. Utgöres den
olycka som orsakade skadan av en serie händelser, åvilar ansvaret den
som var ägare av fartyget vid den första av dessa händelser.
Ägaren är dock fri från ansvarighet om han visar att skadan
1. orsakats av krigshandling eller liknande handling under väpnad
konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en naturhändelse av
osedvanlig karaktär, som ej kunnat undvikas och vars följder ej kunnat
förhindras, eller
2. i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada,
eller
3. i sin helhet orsakats genom fel eller försummelse av svensk eller
utländsk myndighet vid fullgörandet av skyldighet att svara för
underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering.
Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan,
gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). I fråga om solidarisk
ansvarighet för flera fartygsägare gäller 6 kap. 3 § samma lag. Lag
(1975:408).
4 § Anspråk på ersättning för oljeskada som omfattas av
ersättningsbestämmelserna i denna lag får göras gällande mot fartygets
ägare endast med stöd av lagen.
Anspråk som avses i första stycket får ej göras gällande mot fartygets
redare, som icke är ägare, och ej heller mot befraktare eller annan
som i redarens ställe handhar fartygets drift eller mot avlastare,
lastemottagare, lastägare, lots eller någon som utan att tillhöra
besättningen utför arbete i fartygets tjänst. Har skada uppkommit i
samband med bärgning av fartyget eller lasten eller i samband med
förebyggande åtgärder, gäller vad nu sagts även i fråga om bärgaren
eller den som vidtagit sådana åtgärder, såvida icke bärgningen eller
de förebyggande åtgärderna vidtagits i strid mot myndighets förbud
eller, om de vidtagits av annan än myndighet, trots uttryckligt och
befogat förbud av fartygets eller lastens ägare.
Anspråk som avses i första stycket får ej heller göras gällande mot
den som är anställd hos fartygets ägare eller hos person som avses i
andra stycket.
Vad som utgivits i ersättning för oljeskada enligt denna lag får icke
krävas åter av lots, bärgare eller den som vidtagit förebyggande
åtgärder eller anställd som avses i tredje stycket annat än om den mot
vilken anspråket riktas har vållat skadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet eller anspråket riktas mot bärgare eller den som vidtagit
förebyggande åtgärder och denne överträtt förbud som avses i andra
stycket andra punkten.
5 § Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin
ansvarighet enligt denna lag till ett belopp motsvarande 133 särskilda
dragningsrätter (SDR) per ton av fartygets dräktighet. Anvarigheten
skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. Rätt till
begränsning föreligger inte i fråga om ränta eller ersättning för
rättegångskostnad.
Fartygets ägare har inte rätt till ansvarsbegränsning, om olyckan har
vållats genom fel eller försummelse av ägaren själv, såvida han inte
har begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets
befälhavare eller medlem av besättningen. Lag (1983:700).
6 § Rätt till ansvarsbegränsning enligt 5 § första stycket
föreligger endast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan
på ägarens vägnar enligt denna lag eller motsvarande bestämmelser
i en annan konventionsstats lag upprättar en begränsningsfond
uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren och det
tilläggsbelopp som fastställs enligt 12 kap. 4 § andra stycket
sjölagen (1994:1009).
Ansvarighetsbeloppet omräknas till svenskt mynt med tillämpning
av bestämmelserna i 22 kap. 3 § andra stycket sjölagen.
Begränsningsfond skall här i landet upprättas hos den domstol där
talan om ersättning har väckts enligt 18 §.
I fråga om förfarandet när begränsningsfond enligt denna lag
upprättas och om förlust i vissa fall av möjligheten att erhålla
ersättning för fordran som kan åberopas mot fonden skall
bestämmelserna i 12 kap. 3--15 §§ sjölagen ha motsvarande
tillämpning. Betalning eller säkerhet som avses i 12 kap. 4 § andra
stycket får dock krävas också i fråga om ränta för tiden till dess
fonden upprättas. Vad som sägs i 12 kap. 4 § fjärde stycket om
verkan som avses i 9 kap. 8 § sjölagen skall i stället gälla verkan som
avses i 9 § förevarande lag. Följs inte föreläggande enligt 12 kap. 4 §
fjärde stycket, skall i förordnande som där sägs tillkännages att rätt
till ansvarsbegränsning inte längre föreligger. Lag (1994:1020).
7 § En begränsningsfond som avses i denna lag fördelas mellan
borgenärerna i förhållande till storleken av de styrkta
fordringarna. Lag (1983:700).
8 § Den som innan begränsningsfonden fördelats har utgett ersättning
för oljeskada inträder intill det belopp han betalat i den
skadelidandes rätt enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i
annan konventionsstat.
Kan fartygets ägare eller annan göra sannolikt att han framdeles blir
skyldig att utge ersättning, som han, om ersättningen betalats före
fondens fördelning, skulle ha kunnat återkräva från fonden enligt
första stycket, kan rätten förordna att medel tills vidare skall
avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande mot
fonden.
Har ägaren frivilligt ådragit sig utgifter eller åsamkats förluster
med anledning av förebyggande åtgärder, äger han samma rätt till
ersättning härför ur begränsningsfonden som annan skadelidande.
9 § Har begränsningsfond upprättats enligt 6 § och har ägaren rätt att
begränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom ej tagas
i anspråk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan göras
gällande mot fonden.
Har i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit
föremål för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd med anledning av krav
på ersättning som kan göras gällande mot begränsningsfonden, skall
den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att
undvika sådan åtgärd, skall säkerheten återställas till honom.
Om begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall vad
i första och andra styckena sägs gälla endast om den skadelidande har
rätt att föra talan vid den domstol eller myndighet som förvaltar
fonden och har möjlighet att av fondens medel utfå vad som belöper på
hans fordran. Lag (1983:700).
10 § Talan om ersättning för oljeskada enligt denna lag skall väckas
inom tre år från den dag då skadan uppkom. Talan får dock icke i något
fall väckas efter det att sex år förflutit från dagen för den olycka
som orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av en serie händelser,
från dagen för den första av dessa.
11 § Om rätt till ersättning av Internationella oljeskadefonden gäller
särskilda bestämmelser.
Försäkring
12 § Ägare av svenskt fartyg, vilket befordrar mer än tvåtusen ton
olja som bulklast, skall taga och vidmakthålla försäkring eller ställa
annan betryggande säkerhet till täckande av sin ansvarighet enligt
denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat
intill det ansvarighetsbelopp som anges i 5 § första stycket. Sådan
skyldighet åvilar dock icke staten.
Försäkring eller säkerhet som avses i första stycket skall godkännas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Har ägaren fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket,
skall myndighet som regeringen bestämmer utfärda certifikat som
innefattar bevis härom. För fartyg som äges av staten skall myndighet
som regeringen bestämmer utfärda certifikat som bestyrker att fartyget
äges av svenska staten och att dess ansvarighet är täckt intill det
ansvarighetsbelopp som anges i 5 § första stycket.
Regeringen fastställer formulär till certifikat som avses i tredje
stycket. Certifikatet skall medföras ombord på fartyget. Lag
(1975:408).
13 § För ett utländskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn
eller på svenskt sjöterritorium belägen tilläggsplats och som vid
tillfället befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast skall finnas
försäkring eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens
ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan
konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 § första
stycket. Vad nu sagts gäller inte fartyg som ägs av en främmande
stat.
Fartyget skall ombord medföra ett certifikat som visar att en sådan
försäkring eller annan betryggande säkerhet som avses i första stycket
finns. Ägs fartyget av en främmande stat, skall ombord medföras ett
certifikat som bestyrker att fartyget ägs av den staten och att dess
ansvarighet är täckt intill det ansvarighetsbelopp som gäller enligt
5 § första stycket.
Närmare bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag
(1983:700).
14 § Försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är
berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt
av försäkringsgivaren.
Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om fartygets ägare är
fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen har vållat
skadan. Försäkringsgivarens ansvarighet skall inte i något fall
överstiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första
stycket.
I vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgivaren
inte till befrielse från ansvarighet mot någon annan än ägaren åberopa
omständigheter som han kunnat åberopa mot ägaren. Lag (1983:700).
15 § Om försäkringsgivaren icke har gjort annat förbehåll, gäller
försäkringen för fartygets ägare mot hans ansvarighet enligt denna lag
eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat.
16 § Vad i 14 och 15 §§ föreskrives om försäkring äger motsvarande
tillämpning i fråga om sådan säkerhet av annat slag som avses i 12
eller 13 §.
Laga domstol m.m.
17 § Talan om ersättning enligt denna lag får väckas i Sverige endast
om oljeskada genom förorening har uppkommit här i landet eller
förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan
skada i Sverige.
Är svensk domstol behörig enligt första stycket, får även talan om
ersättning för annan oljeskada som orsakats av samma olycka väckas
här.
18 § Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 § får tas
upp i Sverige, väcks vid den sjörättsdomstol som är närmast den
ort där skadan uppkom.
Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av
samma olycka väckts vid flera domstolar, skall regeringen förordna
en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.
Har en begränsningsfond upprättats här i landet enligt 6 §, prövar
den domstol, vid vilken fonden har upprättats, frågor om
ansvarighetsbeloppets fördelning mellan de ersättningsberättigade.
Denna prövning skall göras i begränsningsmål som avses i 12 kap.
sjölagen (1994:1009). Lag (1994:1020).
19 § Har dom i mål om ersättning för oljeskada meddelats i annan
konventionsstat och är domstolarna i den staten enligt
ansvarighetskonventionen behöriga att pröva tvist som domen gäller,
skall domen, när den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat
där den meddelats, på ansökan verkställas i Sverige utan att ny
prövning sker av den sak som avgjorts genom domen, i den mån ej annat
följer av vad i 9 § eller 18 § tredje stycket sägs. Detta medför ej
skyldighet att verkställa utländsk dom, om det ansvarighetsbelopp som
gäller för fartygets ägare därigenom skulle överskridas.
Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen
skall fogas
1. domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;
2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att
domen avser ersättning enligt ansvarighetskonventionen samt att den
vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.
Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens
behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller
konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen
meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främmande språk än
danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till
svenska. Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller
konsulär tjänsteman eller av svensk notarius publicus.
Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft
tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som svensk
domstols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot
hovrättens beslut förordnar annat.
20 § Har i enlighet med ansvarighetskonventionens bestämmelser
begränsningsfond upprättats i annan konventionsstat enligt lagen i den
staten och har ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om
ersättning enligt denna lag väckts vid svensk domstol, rätt att
begränsa sin ansvarighet, skall rätten i dom i mål om ersättning
förordna, att domen får verkställas endast efter prövning i den
främmande staten av frågor om fondens fördelning och enligt den
statens lag.
Ansvarsbestämmelser
21 § Fartygsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad
som i denna lag föreskrives om försäkringsplikt eller skyldighet att
ställa säkerhet, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff dömes redare som låter använda fartyg för sjöfart,
trots att han insett eller bort inse att i denna lag föreskriven
försäkringsplikt eller skyldighet att ställa säkerhet ej fullgjorts.
Lika med redaren straffas den som handhar fartygets drift i redarens
ställe samt befälhavaren.
Medföres ej i 12 eller 13 § föreskrivet certifikat ombord på fartyg,
när detta användes för sjöfart, dömes befälhavaren till böter.
Övriga bestämmelser
22 § Denna lag gäller inte i fråga om oljeskada orsakad av
örlogsfartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyckan ägs eller
brukas av en stat och används uteslutande för statsändamål och
inte för affärsdrift. Har ett sådant fartyg orsakat oljeskada genom
förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att
förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, skall dock
bestämmelserna i 1 §, 2 § tredje stycket, 3--5, 10 och 18 §§
tillämpas.
Har ett fartyg som vid tiden för olyckan inte befordrade olja som
bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har
förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa
sådan skada i Sverige, tillämpas bestämmelserna i 1 §, 2 § tredje
och femte styckena, 3, 10 och 18 §§. I fråga om ägarens rätt att
begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestämmelserna i 9 kap.
sjölagen (1994:1009). Lag (1994:1020).
Övergångsbestämmelser
1983:700
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller dock i fall då den händelse som ansvarigheten
grundas på har inträffat före ikraftträdandet.