Post 9352 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1974:8 ·
Visa register
Lag (1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1974-01-04
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:747
Upphävd: 1988-01-01 överg.best.
Tillämpningsområdet m.m.
1 § Denna lag skall tillämpas på rättegången i tvistemål vari förlikning
om saken är tillåten, om värdet av vad som yrkas uppenbart ej överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Första stycket gäller ej om part första gången han skall föra talan i
tvistemålet yrkar att denna lag ej skall tillämpas och därvid gör
sannolikt att bakomliggande tvist rör högre värde eller att utgången
eljest är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande
rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om
betalningsföreläggande, skall part som begär målets hänskjutande till
rättegång senast därvid framställa yrkande som nyss sagts.
Med värde enligt första stycket avses det värde som vid tiden för talans
väckande kan antagas gälla. Har talan väckts genom ansökan om
lagsökning, betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt
anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten skall
handläggas som tvistemål. Vid bedömningen skall hänsyn ej tagas till
rättegångskostnad. Lag (1981:1201).
2 § Är värdet av vad som yrkas högre än som anges i 1 § första stycket,
skall denna lag ändå tillämpas, om
1. tvisten huvudsakligen rör fråga varöver utlåtande avgivits av
allmänna reklamationsnämnden, eller
2. parterna överenskommit att lagen skall tillämpas och rätten finner
detta lämpligt.
Första stycket gäller endast om part första gången han skall föra talan
i tvistemålet yrkar att denna lag skall tillämpas och därvid åberopar
utlåtandet eller överenskommelsen. Har talan väckts genom ansökan om
betalningsföreläggande äger 1 § andra stycket andra punkten motsvarande
tillämpning. Lag (1980:797).
3 § Denna lag skall ej tillämpas i fråga om mål som av tingsrätt
handlägges i särskild sammansättning eller med tillämpning av
konkurslagen (1921:225) eller ackordslagen (1970:847) eller om mål som
skall upptagas omedelbart av högre rätt eller arbetsdomstolen. Lag
(1974:387).
4 § I stället för bestämmelserna om förberedelse i 42 kap. 6--8 §§ och
9--22 §§ rättegångsbalken och om huvudförhandling i 43 kap., 50 kap.
15--18 §§ och 21--22 §§ samt 55 kap. 12 och 15 §§ samma balk, gäller
denna lags bestämmelser om sammanträde och skriftlig handläggning. I
övrigt tillämpas rättegångsbalken i den mån dess bestämmelser ej strider
mot denna lag. Därvid jämställes sammanträde enligt denna lag med
huvudförhandling.
Beträffande rättegången i mål som enligt lagen (1974:371) om rättegången
i arbetstvister skall fullföljas till arbetsdomstolen i stället för till
hovrätt tillämpas första stycket endast om det icke strider mot vad som
enligt särskild föreskrift i den lagen skall gälla om rättegången i
arbetsdomstolen som fullföljdsinstans. Lag (1984:136).
Allmänna bestämmelser om rättegången
5 § Mål som beredes för avgörande vid sammanträde eller genom skriftlig
handläggning. Med iakttagande av 15 § första stycket och 27 § bestämmer
rätten efter omständigheterna i vilken mån handläggningen skall vara
muntlig eller skriftlig.
Dom skall grundas på vad som förekommit vid sammanträde och vad
handlingarna innehåller. Lag (1977:1144).
6 § Rätten skall vägleda parterna vid talans utförande samt skall tillse
att tvistefrågorna blir klarlagda och målet utrett efter vad dess
beskaffenhet kräver.
Rätten skall söka förlika parterna, om ej särskilda skäl föranleder
annat.
7 § I tvist mellan näringsidkare och konsument rörande vara, tjänst
eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt
bruk (konsumenttvist) skall rätten, om det är till gagn för utredningen,
inhämta yttrande från allmänna reklamationsnämnden. Lag (1980:797).
8 § Ersättning för rättegångskostnad får ej avse annat än kostnad för
1. rådgivning enligt rätthjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för
varje instans,
2. ansökningsavgift,
3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med
sammanträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och
uppehälle för ombud,
4. vittnesbevisning,
5. översättning av handling.
Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för
tillvaratagande av partens rätt.
Ersättning som anges i första stycket 3 utgår enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.
Med kostnad som sägs i första stycket 1 jämställes kostnad för annan
rådgivning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå,
i den mån den ej överstiger i rättshjälpslagen bestämd
rådgivningsavgift.
Har mål till en början handlagts i annan ordning än enligt denna lag,
utgår ersättning för kostnad som uppkommit i samband därmed enligt vad
som gäller därom. Lag (1981:742).
9 § Ersättning till vittne skall bestämmas efter de grunder som gäller
om ersättning av allmänna medel till vittne.
10 § Beslutar rätten att yttrande av sakkunnig skall inhämtas, bestämmer
rätten efter parternas hörande vem som skall anlitas. Kostnaden för
sådan sakkunnig betalas av allmänna medel. Om särskilda skäl föreligger,
får rätten förordna att kostnad för utlåtande av sakkunnig, som ej
utsetts av rätten, skall betalas av allmänna medel efter de grunder som
gäller för av rätten utsedd sakkunnig.
11 § I konsumenttvist får näringsidkaren sökas där konsumenten har sitt
hemvist, om värdet av vad som yrkas uppenbarligen ej överstiger hälften
av basbelopp som anges i 1 §.
Rättegången i tingsrätt
12 § Tingsrätten består vid handläggning enligt denna lag av en lagfaren
domare.
13 § Ansökan om stämning skall innehålla uppgift om vad som yrkas samt
de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. Uppgift skall
även lämnas om de bevis som åberopas och om de omständigheter som
betingar rätten behörighet, såvida ej denna framgår av ansökan i övrigt.
Skriftliga bevis bör inges samtidigt som ansökan göres.
14 § Utfärdas stämning, skall svaranden föreläggas att yttra sig över
käromålet. Yttrandet får göras skriftligen eller muntligen. Muntligt
yttrande skall upptecknas genom rättens försorg.
Rätten får förelägga svaranden att yttra sig vid påföljd att tredskodom
annars kan meddelas mot honom. Lag (1977:1144).
14 a § Har mål om betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång
enligt denna lag eller har mål upptagits efter ansökan om åter
vinning, får rätten förelägga svaranden att yttra sig över käromålet
vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot honom. Lag
(1977:1144).
15 § Sammanträde skall hållas, om ej enbart skriftlig handläggning med
hänsyn till målets beskaffenhet finnes lämpligare.
Efterkommer ej svaranden föreläggande enligt 14 § andra stycket eller
14 a §, får rätten meddela tredskodom. Beträffande sådan dom tillämpas
bestämmelserna i 44 kap. 8--10 §§ rättegångsbalken om tredskodom med
anledning av svarandens utevaro.
Tredskodom enligt andra stycket får meddelas utan hinder av att käranden
ej har framställt yrkande därom. Lag (1977:1144).
16 § Part skall kallas att inställa sig till sammanträde vid påföljd att
tredskodom annars kan meddelas mot honom. Föreligger särskilda skäl får
part i stället kallas vid påföljd att annars tredskodom kan meddelas mot
honom eller målet avgöras utan hinder av hans utevaro.
Om part skall inställa sig personligen, skall rätten förelägga honom
sådan inställelse vid vite.
Vid kallelse till sammanträde, som avser enbart bevisupptagning, skall
påföljd enligt första stycket ej föreläggas.
17 § Vid sammanträde skall parterna redogöra för sina ståndpunkter och
bevisningen upptagas. Om det är lämpligt, får bevisning upptagas även
vid annan domstol. Sakkunnig som utlåtit sig skriftligen får höras
muntligen endast om rätten finner det nödvändigt.
Föreskrifter om innehållet i och avfattningen av protokoll vid
sammanträde meddelas av regeringen. Lag (1977:1144).
18 § Hålles sammanträde, skall målet om möjligt slutbehandlas vid
sammanträdet. Endast om synnerliga skäl föreligger får flera än två
sammanträden hållas. Hålles sammanträde vid mer än ett tillfälle skall
samme domare sitta i rätten, om ej synnerligt hinder möter. Har muntlig
bevisning upptagits vid rättens sammanträde och blir den domare som höll
sammanträdet förhindrad att döma i målet, skall bevisningen upptagas
ånyo, om sådant upptagande finnes vara av betydelse i målet och hinder
därför ej föreligger.
Har handläggningen ej avslutats vid sammanträde, skall rätten om det
inte är obehövligt, bereda parterna tillfälle att slutföra sin talan
inom tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras. Lag
(1984:136).
19 § När målet är berett, skall rätten avgöra det utan dröjsmål.
Uteblir båda parterna från sammanträde, som ej avser enbart
bevisupptagning, skall målet avskrivas. Uteblir ena parten från
sammanträde, får rätten på yrkande av den som kommit tillstädes, i
enlighet med föreläggande enligt 16 §, antingen meddela tredskodom eller
avgöra målet utan hinder av hans utevaro. Framställes ej sådant yrkande,
bestämmer rätten om den fortsatta handläggningen.
20 § Närmare föreskrifter om avfattning av dom och beslut meddelas av
regeringen. Lag (1977:1144).
Rättegången i hovrätt
21 § Talan mot tingsrätts dom eller beslut får ej prövas av hovrätten i
vidare mån än som framgår av 22 §, om ej hovrätten meddelat parten
prövningstillstånd.
Prövningstillstånd behövs ej vid talan mot beslut som rör annan än part
eller intervenient, beslut varigenom tingsrätt ogillat jäv mot domare,
beslut angående ådömande av förelagt vite eller om ansvar för
rättegångsförseelse eller beslut varigenom vade- eller missnöjesanmälan
eller ansökan om återvinning eller vade- eller besvärstalan avvisats.
I fråga om meddelat prövningstillstånd äger 54 kap. 11 § andra stycket
och 13 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning.
22 § Prövningstillstånd får meddelas endast om
1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av
högre rätt,
2. part åberopar omständighet eller bevis som ej tidigare förebragts och
som sannolikt skulle ha lett till en annan utgång,
3. den rättstillämpning som ligger till grund för domen eller beslutet
måste antagas vara oriktig,
4. målets utgång kan antagas ha påverkats av falsk handling som
åberopats eller av falsk utsaga som avgivits under ed eller försäkran,
5. domvilla förekommit, eller
6. anledning förekommer till ändring i det slut, vartill tingsrätten
kommit.
23 § Talan mot tingsrätts beslut angående fråga som avses i 1 eller 2 §
föres i samma ordning som talan mot beslut varigenom rätten ogillat
invändning om rättegångshinder.
24 § Vid behandling av fråga om prövningstillstånd består hovrätten av
två ledamöter. Vill en av ledamöterna bevilja prövningstillstånd, gäller
hans mening som hovrättens beslut.
25 § I fullföljdsinlaga skall anges de omständigheter som åberopas till
stöd för ansökan om prövningstillstånd, om sådant tillstånd behövs.
Vidare skall fullföljdsinlaga innehålla uppgift om överklagade domen
eller beslutet, om den ändring som yrkas däri och om grunderna för den
fullföljda talan. Uppgift skall även lämnas om de bevis som åberopas.
Skriftligt bevis som ej tidigare förebragts skall fogas vid
fullföljdsinlagan.
26 § Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen
avslutats om sådant tillstånd skall meddelas. När skäl föreligger till
det, får frågan upptagas utan att skriftväxling skett.
27 § I mål som fullföljts genom vad, skall handläggningen vara
skriftlig, om ej särskilda skäl föranleder att sammanträde hålles.
Bestämmelserna i 17, 18 och 20 §§ äger motsvarande tillämpning vid
rättegången i hovrätt.
Rättegången i högsta domstolen
28 § Mot hovrätts beslut att meddela prövningstillstånd får talan ej
föras.
29 § Bestämmelserna i 17 § äger motsvarande tillämpning vid rättegången
i högsta domstolen.
Övergångsbestämmelser
1987:747
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Genom lagen upphävs lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden. Den lagen gäller dock fortfarande i mål där ansökan om
stämning kommit in till rätten före ikraftträdandet eller där rätten, om
talan väckts genom ansökan om lagsökning, betalningsföreläggande eller
handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, före ikraftträdandet
beslutat att tvisten skall handläggas som tvistemål.
3. Bestämmelserna i 36 kap. 1 § tredje stycket 3 i deras äldre lydelse
gäller fortfarande beträffande den som av militär befattningshavare
ålagts disciplinstraff.
4. Äldre bestämmelser om vadeanmälan gäller fortfarande i fråga om domar
som meddelats före ikraftträdandet.
5. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i
stället den bestämmelsen.