Post 9147 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1975:295 ·
Visa register
Lag (1975:295) om användning av vissa
tvångsmedel på begäran av främmande stat
Departement: Justitiedepartementet L5
Utfärdad: 1975-05-07
Ändring införd: t.o.m. SFS 1990:273
Författningen har upphävts genom: SFS 2000:562
Upphävd: 2000-10-01
Villkor för användningen av tvångsmedel
1 § Är någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för en där
straffbelagd gärning, eller förs talan särskilt om förverkande i en
främmande stat, får det efter framställning från den främmande staten
beslutas om beslag eller kvarstad enligt vad som föreskrivs i denna lag.
Beslag får avse föremål eller skriftlig handling som finns i Sverige.
Bestämmelserna i 27 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken skall tillämpas.
För eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan
företas enligt vad som föreskrivs i 28 kap. 1 och 3 §§ rättegångsbalken.
Lag (1990:273).
2 § Egendom som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om
gärningen eller vara frånhänd någon genom denna får tas i beslag och
överlämnas till den främmande staten.
Första stycket gäller också egendom som skäligen kan antas vara
förverkad på grund av brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt
svensk lag i en rättegång i Sverige och det finns särskilda skäl att
överlämna egendomen till den främmande staten. Lag (1990:273).
2 a § Om förverkande som beslutas efter en rättegång i den främmande
staten kan verkställas här, får
1. egendom som i rättegången har förverkats eller skäligen kan antas
vara förverkad på grund av brott tas i beslag,
2. det beslutas om kvarstad på så mycket av den berördes tillgångar som
motsvarar värdet av vad som har förverkats eller skäligen kan antas vara
förverkat, om det skäligen kan befaras att verkställighet av det
utländska förverkandebeslutet annars skulle försvåras. Lag (1990:273).
3 § Med anledning av framställning från någon annan stat än Danmark,
Finland, Island eller Norge får åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder
mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 4 § första stycket
första punkten, 5 § eller 10 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
När det är fråga om framställning från Danmark, Finland, Island eller
Norge, får åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för
brottet skulle ha förelegat enligt 3 § första stycket eller 5 § lagen
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge.
Skulle hinder mot utlämning för brottet ha förelegat enligt 6 § lagen om
utlämning för brott eller 4 § lagen om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge, får åtgärden vidtagas endast om
framställningen har gjorts av stat som har tillträtt den europeiska
konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och
gärningen utgör brott som avses i denna konvention. Lag (1990:273).
4 § I beslut om överlämnande av beslagtagen egendom till den främmande
staten får föreskrivas de förbehåll som är påkallade av hänsyn till
enskild rätt eller från allmän synpunkt.
Förfarandet vid framställning från utomnordisk stat
5 § Framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller
Norge skall inges till utrikesdepartementet. Den skall göras på
diplomatisk väg, om Sverige inte i förhållande till den främmande staten
har överenskommit om att tillämpa en annan ordning.
Framställningen skall innehålla uppgifter om personens namn,
nationalitet och hemvist, den egendom eller det belopp som
framställningen avser, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet
samt de straffbestämmelser som är tillämpliga i den främmande staten.
Har dom meddelats i den främmande staten, skall en kopia av domen fogas
vid framställningen. I annat fall skall uppgifter lämnas om de
omständigheter som åberopas till stöd för misstanken eller åtalet och, i
förekommande fall, enskilda anspråk. En framställning som avses i 2 a §
bör i förekommande fall innehålla uppgifter om när åtal skall väckas
eller dom kan meddelas. Lag (1990:273).
6 § Framställningen och övriga inkomna handlingar skall genast
överlämnas till riksåklagaren. Är det uppenbart att framställningen ej
bör bifallas, skall den dock omedelbart avslås av regeringen.
7 § Riksåklagaren skall låta företa de åtgärder som påkallas av
framställningen. Bestämmelserna i 26 kap. 3 § första stycket, 27 kap.
9--13 § § samt 28 kap. 4--10 §§ rättegångsbalken skall därvid tillämpas.
Lag (1990:273).
8 § Verkställda beslag som avses i 2 § skall skyndsamt anmälas hos
rätten för prövning, huruvida beslaget är lagligen grundat och
följaktligen skall bestå samt om det är påkallat att föreskriva
förbehåll som avses i 4 § vid egendomens överlämnande till den främmande
staten.
Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om
förhandlingen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 24 kap. 17 §
andra stycket rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom
beslut.
Efter rättens beslut skall riksåklagaren med eget yttrande överlämna
ärendet till regeringen.
Har rätten funnit att ett verkställt beslag inte är lagligen grundat,
skall regeringen avslå framställningen. I annat fall skall regeringen
pröva om den beslagtagna egendomen skall överlämnas till den främmande
staten. Vid bifall till framställningen skall regeringen föreskriva de
förbehåll enligt 4 § som rätten har funnit påkallade eller som
regeringen annars anser nödvändiga. Lag (1990:273).
9 § Ärenden om verkställda belag som avses i 2 a § och framställningar
om kvarstad skall skyndsamt överlämnas till rätten för prövning.
För rättens handläggning gäller 8 § andra stycket. I brådskande fall får
rätten omedelbart bevilja kvarstad att gälla till dess annat bestäms.
Beslutas kvarstad, gäller 26 kap. 4 § tredje stycket och 8 §
rättegångsbalken.
När rätten beslutar om kvarstad eller fastställer ett verkställt beslag,
skall rätten bestämma hur länge åtgärden längst får bestå. Den bestämda
tiden får förlängas om det finns anledning till det. Om det inte längre
finns skäl för kvarstad eller beslag, skall rätten häva åtgärden. Innan
kvarstaden eller beslaget hävs, skall rätten genom utrikesdepartementets
förmedling ge den främmande staten tillfälle att yttra sig, om det inte
är uppenbart obehövligt. I annat fall skall åtgärden bestå till dess att
ansökan om verkställighet prövas.
Riksåklagaren skall underrätta utrikesdepartementet om de åtgärder som
har vidtagits enligt denna paragraf. Lag (1990:273).
9 a § Ärenden som avses i 9 § skall prövas av Stockholms tingsrätt.
Tingsrätten får också pröva frågor som avses i 8 §, om det föranleds av
den utländska framställningen. Lag (1990:273).
Förfarandet vid framställning från nordisk stat
10 § Framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge skall göras
av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet antigen hos riksåklagaren
eller, om det är känt var egendomen finns, hos annan allmän åklagare.
Angående framställningen gäller bestämmelserna i 5 § andra stycket. Lag
(1990:273).
11 § Finner åklagaren att hinder mot bifall till framställningen
föreligger enligt denna lag eller att bifall bör vägras av andra skäl,
skall han genast avslå framställningen. I annat fall skall han företa de
åtgärder som påkallas av framställningen. Därvid skall bestämmelserna i
26 kap. 3 § första stycket, 27 kap. 9--13 §§ samt 28 kap. 4--10 §§
rättegångsbalken tillämpas. Lag (1990:273).
12 § Verkställda beslag som avses i 2 § skall skyndsamt anmälas hos
rätten. Denna skall pröva om beslaget är lagligen grundat och avgöra om
egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Om framställningen
bifalls, skall rätten föreskriva de förbehåll enligt 4 § som är
nödvändiga.
I fråga om rättens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i
8 § andra stycket. Lag (1990:273).
13 § För ärenden om verkställda beslag som avses i 2 a § och
framställningar om kvarstad gäller 9 § första--tredje stycket. Yttranden
som avses i 9 § tredje stycket får inhämtas direkt hos vederbörande
polis- eller åklagarmyndighet. Lag (1990:273).