Post 9122 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1975:539 ·
Visa register
Veterinärtaxeförordning (1975:539)
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1975-06-12
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1313
Upphävd: 1995-01-01
Inledande bestämmelser
1 § I denna taxa förstås med
veterinärvård åtgärd som veterinär vidtar i syfte att fastställa,
utesluta, förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd hos
husdjur,
tjänsteförrättning dels förrättning som veterinär företar på grund av
föreskrift eller förordnande av myndighet, dels förrättning som
distriktsveterinär företar på grund av kallelse från enskild person.
Ersättning för tjänsteförrättning som företas på grund av föreskrift
eller förordnande av myndighet betalas av statsmedel, om ej annat är
särskilt föreskrivet. Övriga förrättningar betalas av den för vilken
förrättningen utföres.
1 a § I taxan ingår från och med den 1 januari 1991 inte mervärdesskatt
som skall betalas för tjänster som avses i förordningen. Förordning
(1991:10).
Ersättning för tjänsteförrättning och rådgivning på mottagningen
2 § Veterinärer har rätt till ersättning för tjänsteförrättning och
rådgivning på mottagning enligt vad som anges i det följande.
1. För varje förrättningsbesök som veterinären företar betalas
inställelsearvode med 43 kronor.
Är avståndet från veterinärens stationeringsort, eller annat ställe
där veterinären i tjänsten uppehåller sig, till platsen för besöket
mer än 10 km, betalas för framresan för varje därefter påbörjad
sträcka av 10 km ett ytterligare arvode med 13 kronor, om avståndet
inte är över 30 km.
För förrättningsresa som är längre än 30 km betalas i stället för
arvode enligt första och andra styckena inställelsearvode för hela
framresan med 91 kronor 50 öre för den första halvtimmen och
med 45 kronor 50 öre för varje därefter påbörjad
femtonminutersperiod. Detsamma gäller vid resa för
förrättningsbesök när annat färdmedel än bil används.
Vid bestämmande av den tid som har gått åt för resan inräknas
även den tid veterinären behövt invänta buss, fartyg, flygplan eller
tåg. Tid för nattvila räknas däremot inte in.
2. Vid tjänsteförrättning är veterinären berättigad till
resekostnadsersättning enligt de bestämmelser som enligt
kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet eller enligt
särskilda bestämmelser.
Veterinären skall, om det är möjligt, samordna sina
förrättningsresor. Vid samordnad förrättningsresa skall
resekostnaden om möjligt fördelas lika mellan de besökta
djurägarna. Ingen av dem får dock debiteras högre resekostnad än
som skulle ha betalats för förrättningsresa till honom ensam.
Veterinären får inte debitera djurägaren högre inställelsearvode och
resekostnadsersättning för besöket än som skulle ha betalats om
veterinären åkt egen bil och vägsträckan uppgått till 30 km enkel
resa.
3. För rådfrågning, med eller utan receptangivning, på veterinärens
mottagning betalas arvode med 10 kronor 50 öre. Förordning (1993:1321).
Ersättning för veterinärvård m. m.
3 § För veterinärvård, andra veterinära åtgärder samt för intyg eller
utlåtanden betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med de
belopp som anges i det följande under I--IV. För veterinärvård av
andra djur än djur inom animalieproduktionen och för veterinärvård av
hästar som inte används i jord- eller skogsbruket gäller endast IV.
I. Enklare undersökning, ingrepp, behand-
ling och intyg 21 kronor 50 öre
II. Mer ingående eller besvärligare under-
sökning, ingrepp och behandling, mindre
operation samt utförligare intyg 32 kronor
III. Särskilt kvalificerad undersökning,
större ingrepp och operation, längre ut-
låtande samt besiktning av lokal 48 kronor 50 öre
IV. Särskilt svår operation, mer omfattande
utredning, mer omfattande besiktning av
större lokal, behandling av andra djur än
djur inom animalieproduktionen och behand-
ling av hästar som inte används i jord-
eller skogsbruket enligt överenskommelse
Vid tillämpningen av I--IV skall bifogade förteckning, betecknad
som bilaga, tjäna till vägledning.
Om en veterinär för samma persons räkning vid samma tillfälle
vidtar ett flertal likartade åtgärder enligt I eller utför ett flertal
likartade undersökningar och besiktningar enligt II eller III, skall
han ha arvode för var och en utöver den första i I med 10 kronor 50
öre, i II med 16 kronor och i III med 21 kronor 50 öre. Detsamma
gäller även vid ett flertal åtgärder enligt III: 16 i bilagan.
Vid provtagning, tuberkulinundersökning eller annan liknande
undersökning betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med 91
kronor 50 öre för första halvtimmen och med 45 kronor 50 öre för
varje därefter påbörjad femtonminutersperiod. Förordning (1993:1321).
Ersättning för besiktning m. m. vid in- och utförsel
4 § För besiktning vid in- och utförsel av levande djur och andra varor,
som görs av en veterinär, skall ersättning lämnas enligt föreskrifter
som meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med
riksrevisionsverket. Förordning (1991:193).
5 § har upphävts genom förordning (1979:867).
6 § har upphävts genom förordning (1979:867).
Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid
7 § Sådant arvode som anges i 2 och 3 §§ höjs med 100 procent, om
förrättningen utförs
1. på sön- eller helgdag, på lördag eller på midsommar-, jul- eller
nyårsafton,
2. på annan dag än som avses i 1 före klockan 7 och efter klockan 19.
Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m.
8 § För material och läkemedel samt för övriga utlägg, vilka veterinären
kan åsamkas, utgår ersättning till självkostnadspris.
Den för vilkens räkning förrättningen utföres skall ge veterinären
behövlig handräckning. Om så ej sker och veterinären själv måste
tillhandahålla sådan, utgår ersättning härför till självkostnadspris.
Djursjukvårdsavgift
8 a § Vid varje förrättning som utförs av en distriktsveterinär skall en
särskild djursjukvårdsavgift betalas. Avgiften är 100 kronor när
förrättningen avser djur inom animalieproduktionen och hästar som
används i jord- eller skogsbruket och 150 kronor när förrättningen avser
andra djur.
Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag från
bestämmelserna i första stycket, om det finns särskilda skäl. Förordning
(1992:281).
Ersättnings erläggande m. m.
9 § Den för vars räkning förrättningen utförs skall vid anfordran betala
ersättning och avgift enligt denna förordning till veterinären. Denne
skall lämna kvitto, där det anges hur mycket som utgör arvode,
djursjukvårdsavgift, resekostnadsersättning och övriga utgifter. Har
räkning, specificerad på samma sätt, utfärdats och betalning erlagts
genom post och bank, behöver veterinären inte lämna kvitto.
Djursjukvårdsavgiften skall enligt de föreskrifter som statens
jordbruksverk meddelar betalas in till länsstyrelsen i länet. Förordning
(1991:193).
Ytterligare föreskrifter
10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning
meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med statens
livsmedelsverk. Förordning (1991:193).
Bilaga
Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 §
I
1. Vanlig rutinundersökning, t. ex. inspektion, palpation,
perkussion och auskultation, rektal- och vaginalundersökning
2. Enkel fysikalisk eller kemisk undersökning
3. Identitetsmärkning av djur
4. Enklare intyg
5. Besvärligare fängslingsåtgärd
6. Bedövning
7. Intravenös injektion
8. Infusion, annan än intravenös
9. Anläggande av strup- och nässvalgsond
10. Sårtoalett och annan enklare sårbehandling
11. Öppnande av abscesser m. m.
12. Avlägsnande av smärre inkar och vårtor
13. Avlägsnande av övertaliga spenar på kalv
14. Avhorning av mindre djur
15. Nosringning
16. Extraktion av mjölktänder
17. Avlägsnande av främmande kropp i konjunktivalsäcken
18. Normalkastration av spädgris, mindre kalv, får och get
19. Dräktighetsundersökning (dock ej på sto)
20. Klämning av gul kropp och äggstockscysta
21. Luftinpumpning i juvret
22. Sutur av vulva
23. Tappning av urinblåsa
II
1. Mera ingående eller besvärlig undersökning, t. ex. undersökning
av munhåla och svalg med användande av munstege, mikroskopisk
undersökning, undersökning av komplicerade hältor m. m.
2. Utförligare intyg
3. Intravenös infusion
4. Åderlåtning
5. Mer omfattande sårbehandling
6. Avhorning av större djur
7. Tandraspning
8. Avlägsnande av främmande kropp i foderstrupe
9. Trokarisering samt punktion av leder, bröst och bukhåla
10. Tracheotomi
11. Operation av inguinalbråck hos smågris
12. Operation av atresia ani och prolapsus recti hos mindre djur
13. Enklare spenoperation
14. Reposition av torsio uteri
15. Sköljning av livmoder
16. Artificiell insemination på särskild begäran
17. Operation av hov- eller klövböld samt okomplicerat spiktramp
18. Anläggande av gips- eller stödförband
19. Obduktion av mindre djur
III
1. Besiktning av lokaler o.d.
2. Längre skriftligt utlåtande
3. Mer ingående urinundersökning
4. Mer ingående spermaundersökning
5. Blodkroppsräkning, blodgruppsbestämning och SR
6. Hjärtundersökning med EKG
7. Undersökning med endoskop
8. Röntgenundersökning
9. Resningsåtgärder med hjälp av speciell lyftanordning
10. Fullständigt kör- och belastningsprov
11. Blodtransfusion och anläggande av intravenöst dropp
12. Särskilt komplicerad sårbehandling
13. Avlägsnande av svulster
14. Extraktion eller klippning av permanenta tänder
15. Normalkastration av hingst
16. Normalkastration av tjur och galt
17. Operation av sädessträngfistel
18. Operation av kryptorchism och navelbråck hos smågris
19. Dräktighetsundersökning på sto
20. Enklare förlossning
21. Manuellt avlägsnande av efterbörd
22. Reposition av livmoderframfall
23. Enkel operation på flera spenar
24. Operation av spenfistel och större spenskador
25. Operation av patellaupphakning
26. Streck- och punktbränning
27. Kotnervsnitt
28. Obduktion av större djur
IV
1. Extirpation av ögonbulb: häst
2. Operation av nack- och mankfistel
3. Laparotomi: stordjur
4. Operation av löpmagsdislokation
5. Operation av främmande kropp (traumatisk peritonit)
6. Operation av bråck: större djur
7. Svårare förlossning
8. Kejsarsnitt: nöt
9. Kejsarsnitt: häst
10. Extirpation av livmoder
11. Extirpation av äggstockar
12. Operation av kryptorchism hos hingst
13. Klövamputation
14. Mer omfattande utredning
15. Veterinärvård av sällskapsdjur
---------
Anmärkning
Som mindre djur skall anses: får, get, pälsdjur, fjäderfä samt häst,
nötkreatur och svin under fyra månader.
Övergångsbestämmelser
1983:860
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1983. I fråga om åtgärder
som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1984:821
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1984. I fråga om åtgärder
som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1985:671
Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1985. I fråga om förrättning
som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1987:590
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987. I fråga om
åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1988:405
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. I fråga om åtgärder som
har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1990:25
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1990. I fråga om åtgärder som
har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1990:306
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om
förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.
1991:193
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. I fråga om förrättning
som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1991:1497
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. I fråga om
förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.
1992:281
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.
1993:1321
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om
förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.