Post 9256 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1974:910 ·
Visa register
Åklagarinstruktion (1974:910)
Departement: Justitiedepartementet F2
Utfärdad: 1974-11-29
Författningen har upphävts genom: SFS 1989:847
Upphävd: 1990-01-01
1. Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i 4--7, 9, 10, 14--18, 23, 24, 27--29 §§
verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på riksåklagaren och hans
kansli. Bestämmelsen i 29 § gäller dock endast i fråga om administrativa
ärenden.
Bestämmelserna i 4--6 §§, 7 § 1--3 samt 9 och 29 §§ verksförordningen
skall tillämpas på regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten
för speciella mål och de lokala åklagarmyndigheterna. Bestämmelsen i 29
§ gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden.
Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning
gäller även den som innehar eller uppehåller tjänst som statsåklagare,
distriktsåklagare, assistentåklagare eller åklagaraspirant.
Frågor som anges i 19 § verksförordningen prövas i övrigt av
överåklagaren i fråga om tjänstemän vid åklagarmyndigheter som avses i
avd. 4, av överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i fråga om
tjänstemän vid åklagarmyndigheter som avses i avd. 3 och 5, av
överåklagaren vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål i fråga om
tjänstemän där samt av riksåklagaren i fråga om tjänstemän hos
riksåklagaren och i fråga om den som fullgör tjänstgöring som kan
tillgodoräknas som notarietjänstgöring.
Det skall finnas en arbetsordning för varje regionåklagarmyndighet och
lokal åklagarmyndighet samt för statsåklagarmyndigheten för speciella
mål. Arbetsordningen skall innehålla de allmänna bestämmelser för
arbetet inom myndigheten som behövs utöver denna instruktion och andra
föreskrifter av regeringen och riksåklagaren samt bestämmelser om
grunderna för fördelning av mål och ärenden.
Regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten för speciella mål
och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö beslutar var
och en sin arbetsordning. Övriga lokala åklagarmyndigheters
arbetsordning beslutas av regionåklagarmyndigheten efter förslag av
åklagarmyndigheten. Innan lokal åklagarmyndighet beslutar om eller avger
förslag till arbetsordning skall samråd ske med de tingsrätter som
berörs av verksamheten. Förordning (1988:1244).
2 § I förordningen (1985:492) om rikets indelning i verksamhetsområden
för åklagarväsendet finns föreskrifter om indelningen i åklagarregioner
och åklagardistrikt. Förordning (1985:491).
2 a § Statsåklagare har tjänstebenämningarna överåklagare eller
statsåklagare. Distriktsåklagare har tjänstebenämningarna chefsåklagare,
kammaråklagare eller distriktsåklagare. Dessutom finns
assistentåklagare, extra åklagare och åklagaraspiranter. Förordning
(1988:1244).
2. Riksåklagaren och hans kansli
Uppgifter
3 § Riksåklagaren får tala å brott som hör under allmänt åtal med
undantag av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av statsråd,
justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern eller
den som utövar riksåklagarens tjänst.
Bestämmelser om riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i övrigt i
rättegångsbalken samt i andra lagar och författningar. Förordning
(1985:491).
4 § Riksåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet. Riksåklagaren skall
verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid
rättstillämpningen. Han skall vidare verka för planmässighet, samordning
och rationalisering inom åklagarväsendet.
Riksåklagaren lämnar råd och upplysningar till åklagarna angående deras
tjänsteutövning.
Riksåklagaren får, när det behövs för de ändamål som anges i första
stycket, meddela föreskrifter för åklagarna och för de underlydande
myndigheterna. Förordning (1985:491).
Organisation
5 § Hos riksåklagaren finns ett kansli. Riksåklagaren är chef för
kansliet.
Vid kansliet finns en rådgivande nämnd som består av sex personer.
Biträdande riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare.
Vid riksåklagarens kansli finns en tillsynsbyrå och en kanslibyrå. Varje
byrå förestås av en byråchef. Dessutom finns byråchefer för
riksåklagarens verksamhet som åklagare. Förordning (1988:1244).
6 § har upphävts genom förordning (1988:1244).
7 § Biträdande riksåklagaren, byråcheferna, utom chefen för kanslibyrån,
samt sådan tjänsteman som riksåklagaren förordnar är biträdande åklagare
hos riksåklagaren. Förordning (1985:491).
Ärendenas handläggning
8 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt en
tjänsteman vid riksåklagarens kansli att avgöra sådana ärenden som inte
är av det slag att de behöver prövas av riksåklagaren. En åklagaruppgift
får överlämnas endast till en biträdande åklagare. Förordning
(1985:491).
8 a § har upphävts genom förordning (1988:1244).
8 b § har upphävts genom förordning (1988:1244).
9 § Innan ett ärende som är av större vikt eller av principiell
betydelse avgörs, skall den rådgivande nämndens mening inhämtas.
Riksåklagaren skall också fortlöpande hålla nämnden informerad om
verksamheten vid kansliet och inom åklagarväsendet i övrigt.
Ärenden som innebär utövning av en åklagaruppgift eller prövning av en
tillsynsfråga i ett enskilt fall får inte behandlas i nämnden.
Nämnden är beslutför när minst fyra ledamöter är närvarande.
Riksåklagaren eller biträdande riksåklagaren skall vara närvarande vid
nämndens sammanträden. Ärenden föredras av riksåklagaren eller den
tjänsteman som han bestämmer. Vid nämndens sammanträde skall föras
protokoll. Förordning (1988:1244).
10 § Ärenden avgörs efter föredragning. Riksåklagaren får dock avgöra
ärenden utan föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda
beslut får medges att ett ärende som handläggs enligt 8 § avgörs utan
föredragning. Förordning (1988:1244).
11 § har upphävts genom förordning (1988:24).
12 § har upphävts genom förordning (1988:1244).
13 § har upphävts genom förordning (1985:491).
3. Regionåklagarmyndigheterna m. m.
14 § Överåklagaren är chef för regionåklagarmyndigheten. Vid
regionåklagarmyndigheten finns vidare statsåklagare och
distriktsåklagare. Vid myndigheten finns också assistentåklagare.
Åklagarna vid regionåklagarmyndigheten fullgör åklagaruppgifter inom
hela regionen. Förordning (1988:1244).
15 § Överåklagaren, statsåklagare och distriktsåklagare vid
regionåklagarmyndigheten fullgör åklagaruppgiften i mål, där denna
uppgift är särskilt krävande eller av annat skäl bör fullgöras av dem.
Förordning (1985:491).
16 § har upphävts genom förordning (1988:1244).
17 § har upphävts genom förordning (1988:24).
18 § Överåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet i sitt
verksamhetsområde. Överåklagaren skall för sin tillsyn hålla sig
underrättad om förhållandena vid de lokala åklagarmyndigheterna och
särskilt verka för att bestämmelserna om tvångsmedel, om
åtalsunderlåtelse och om särskild åtalsprövning samt om
strafföreläggande tillämpas riktigt och enhetligt.
Överåklagare och statsåklagare bistår övriga åklagare vid
regionåklagarmyndigheten samt åklagarna vid de lokala
åklagarmyndigheterna med råd och upplysningar i deras verksamhet.
Förordning (1988:1244).
19 § har upphävts genom förordning (1985:491).
20 § har upphävts genom förordning (1985:491).
21 § Överåklagaren beslutar om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 §
andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan
åtalsunderlåtelse.
Överåklagare eller statsåklagare prövar om förundersökning skall inledas
mot en tjänsteman inom polisväsendet för ett brott som har samband med
tjänsten samt handlägger i övrigt sådana ärenden. I fråga om brott mot
trafikförfattning gäller detta dock endast sådant brott som avses i 1 §
andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott. Utan hinder av vad som har sagts nu får annan åklagare
vidta de åtgärder som inte utan olägenhet kan uppskjutas. Förordning
(1988:24).
21 a § Överåklagaren eller statsåklagare beslutar att inte inleda eller
att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a §
första stycket 1 rättegångsbalken. Förordning (1985:491).
22 § Åklagares uppgifter i fråga om bevistalan fullgörs av överåklagaren
eller statsåklagare. Förordning (1985:491).
23 § I Stockholm finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål.
Överåklagaren är chef för myndigheten. Vid myndigheten finns också
statsåklagare och assistentåklagare.
Åklagare vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål fullgör
åklagaruppgifter i hela riket. Vid myndigheten handläggs de mål som
riksåklagaren bestämmer. Främst bör vid myndigheten handläggas mål om
brott som har begåtts inom flera regionåklagarmyndigheters
verksamhetsområden eller mål som med hänsyn till sin omfattning eller av
annat skäl inte lämpligen kan handläggas vid en regionåklagarmyndighet
eller vid en åklagarmyndighet som avses i avd. 4.
Bestämmelserna i 21--22, 24, 38, 39--42, 45--47, 48, 51--55, 58--62 och
64 §§ gäller i tillämpliga delar för myndigheten. Förordning
(1988:1244).
23 a § har upphävts genom förordning (1985:491).
24 § En assistentåklagare bereder mål och ärenden vid
regionåklagarmyndigheten. Överåklagaren får förordna sådan åklagare att
fullgöra åklagaruppgifter vid myndigheten och vid en lokal
åklagarmyndighet.
Riksåklagaren får besluta att en assistentåklagare skall tjänstgöra
utanför den åklagarregion han hör till.
En assistentåklagare får inte tilldelas arbetsuppgifter i större
omfattning än som är lämpligt med hänsyn till hans erfarenhet av
åklagarverksamhet. Sådana arbetsuppgifter, som kräver särskild
erfarenhet, får inte tilldelas en assistentåklagare. Förordning
(1988:1244).
4. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö
25 § Chef för var och en av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö är en överåklagare.
Vid myndigheterna finns också chefsåklagare, kammaråklagare och
assistentåklagare. Förordning (1988:1244).
26 § Åklagarmyndigheterna är indelade i det antal åklagarkammare och
andra avdelningar som regeringen beslutar. Förordning (1988:24).
27 § har upphävts genom förordning (1988:1244).
28 § Överåklagaren fördelar åklagare och annan personal mellan
åklagarkamrarna och övriga avdelningar.
Överåklagaren meddelar vidare de närmare föreskrifter för arbetets
behöriga gång som behövs utöver bestämmelserna i denna instruktion och i
arbetsordningen. Förordning (1988:24).
29 § Överåklagare verkar för att bestämmelserna om tvångsmedel, om
åtalsunderlåtelse och om särskild åtalsprövning samt om
strafföreläggande tillämpas riktigt och enhetligt.
Överåklagare bistår åklagarna vid myndigheten med råd och upplysningar i
deras verksamhet. Förordning (1985:491).
30 § Chefsåklagarna förestår var sin åklagarkammare.
Chefsåklagare bistår åklagarna inom kammaren med råd och upplysningar i
deras verksamhet. Förordning (1988:24).
31 § En överåklagare beslutar om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 §
andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan
åtalsunderlåtelse.
En överåklagare eller, enligt hans bestämmande, en chefsåklagare eller
en kammaråklagare som är biträdande chef för en kammare prövar om
förundersökning skall inledas mot en tjänsteman inom polisväsendet för
ett brott som har samband med tjänsten samt handlägger i övrigt sådana
ärenden. I fråga om brott mot trafikförfattning gäller detta dock endast
sådant brott som avses i 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Utan hinder av vad som har
sagts nu får annan åklagare vidta de åtgärder som inte utan olägenhet
kan uppskjutas. Förordning (1988:24).
31 a § Överåklagare eller chefsåklagare beslutar att inte inleda eller
att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a §
första stycket 1 rättegångsbalken. Förordning (1982:186).
32 § Åklagares uppgifter i fråga om bevistalan fullgöres av överåklagare
eller chefsåklagare.
33 § Assistentåklagare biträder med beredning och föredragning av mål
och ärenden eller fullgör åklagaruppgifter inom åklagarkammare eller
annan avdelning för åklagargöromål.
Riksåklagaren får besluta att en assistentåklagare skall tjänstgöra
utanför det åklagardistrikt han hör till.
En assistentåklagare får inte tilldelas arbetsuppgifter i större
omfattning än som är lämpligt med hänsyn till hans erfarenhet av
åklagarverksamhet. Sådana arbetsuppgifter, som kräver särskild
erfarenhet, får inte tilldelas en assistentåklagare. Förordning
(1988:1244).
5. Övriga lokala åklagarmyndigheter
34 § Chef för annan lokal åklagarmyndighet än som avses i avd. 4 är en
chefsåklagare.
Vid sådan åklagarmyndighet finns också distriktsåklagare. Förordning
(1988:1244).
35 § Chefsåklagare bistår åklagarna vid myndigheten med råd och
upplysningar i deras verksamhet. Förordning (1988:24).
36 § En distriktsåklagare skall skyndsamt underrätta
regionåklagarmyndigheten om sådana mål beträffande vilka anledning kan
förekomma att en åklagare vid regionåklagarmyndigheten bör fullgöra
åklagaruppgiften enligt 15 § eller som överåklagaren bör ha kännedom om
för utövande av sin tillsynsuppgift. Förordning (1985:491).
37 § Har en överåklagare eller statsåklagare beslutat att inleda
förundersökning mot en tjänsteman inom polisväsendet för ett brott som
har samband med tjänsten, får denne överlämna den fortsatta
handläggningen åt chefsåklagaren i det distrikt där förundersökningen
skall ske. Förordning (1985:491).
6. Gemensamma bestämmelser
Vissa föreskrifter angående handläggning av mål
38 § Allmän åklagare är skyldig att fullgöra uppgift som ankommer på
annan allmän åklagare, om han förordnas därtill.
Det åligger allmän åklagare att på uppdrag av justitiekanslern eller
någon av riksdagens ombudsmän väcka och utföra åtal som beslutats av
denne, och att även i övrigt lämna honom det biträde han begär.
38 a § Överåklagaren vid en regionåklagarmyndighet får förordna en
distriktsåklagare vid en åklagarmyndighet inom regionen att fullgöra
sådana uppgifter som ankommer på en åklagare vid en annan
åklagarmyndighet inom regionen.
Överåklagare vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö
får, i samråd med överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten på samma
ort, förordna en åklagare vid åklagarmyndigheten att fullgöra
åklagaruppgifter som ankommer på regionåklagarmyndigheten eller på någon
åklagarmyndighet inom regionen. I samråd med överåklagaren vid
åklagarmyndigheten i samma ort, får överåklagare vid
regionåklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö på
motsvarande sätt förordna en åklagare vid regionåklagarmyndigheten eller
vid en åklagarmyndighet inom regionen att fullgöra åklagaruppgifter vid
den först nämnda myndigheten. Förordning (1988:24).
39 § Finner en åklagare att ett visst mål kan handläggas även av en
åklagare vid annan åklagarmyndighet, skall han samråda med denne om vem
som lämpligen bör fullgöra åklagaruppgiften. Kan enighet ej nås mellan
åklagarna, hänskjuts frågan till vederbörande överåklagare. Rör saken
flera överåklagare och kan de ej enas, hänskjuts frågan till
riksåklagaren. Förordning (1985:491).
40 § Om förutsättningar föreligger, bör åklagare meddela den misstänkte
strafföreläggande i stället för att väcka åtal.
Statsåklagare, distriktsåklagare eller assistentåklagare som tjänstgjort
minst två år som assistentåklagare är behöriga att utfärda
strafföreläggande för brott, för vilket svårare straff än böter är
föreskrivet.Om det finns särskilda skäl för det, får riksåklagaren
förordna extra åklagare eller assistentåklagare, som har tjänstgjort
kortare tid men som ändå har vunnit tillräcklig erfarenhet, att utfärda
sådana strafförelägganden.
Riksåklagaren får förordna statsåklagare eller distriktsåklagare att
utfärda strafföreläggande med stöd av lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
Förordning (1988:1244).
40 a § Statsåklagare, distriktsåklagare eller assistentåklagare som har
tjänstgjort minst två år som assistentåklagare är behöriga att besluta
om åtalsunderlåtelse enligt
1. 20 kap. 7 § första stycket 1 rättegångsbalken om svårare straff än
böter är föreskrivet för brottet,
2. 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken,
3. 20 kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken,
4. 1 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare, om svårare straff än böter är föreskrivet för brottet.
Om det finns särskilda skäl för det, får riksåklagaren förordna extra
åklagare eller assistentåklagare, som har tjänstgjort kortare tid än som
anges i första stycket men som ändå vunnit tillräcklig erfarenhet, att
fullgöra sådan prövning som avses i första stycket 1--3.
Vad som har sagts om behörighet att besluta om åtalsunderlåtelse gäller
även i fråga om återkallelse av åtalsunderlåtelse. Förordning
(1988:1244).
40 b § Åklagare som är behöriga att besluta om åtalsunderlåtelse är
också behöriga att besluta att inte inleda eller att lägga ned en
förundersökning i fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 2
rättegångsbalken. Förordning (1988:1244).
40 c § Statsåklagare, distriktsåklagare eller assistentåklagare som har
tjänstgjort minst två år som assistentåklagare är behöriga att besluta i
fråga om besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud.
Förordning (1988:1244).
41 § Ankommer prövning om åtal skall väckas enligt denna instruktion
eller annan föreskrift på högre åklagare, verkställer åklagaren i målet
utredning och inhämtar om det behövs yttrande från socialnämnd eller
annan samt överlämnar därefter med eget yttrande handlingarna i målet
till den åklagare som skall verkställa prövningen. Ankommer denna på
riksåklagaren och är åklagaren i målet distriktsåklagare, lämnas
handlingarna till statsåklagaren, som överlämnar dem till riksåklagaren
med eget yttrande. Förordning (1981:875).
42 § I mål som anhängiggjorts vid underrätt bör fullföljd av åklagares
talan till högsta domstolen äga rum endast om synnerliga skäl
föreligger.
Anser åklagare att talan bör fullföljas mot hovrätts dom eller beslut,
skall han anmäla detta till riksåklagaren. Denna anmälan skall åtföljas
av yttrande av åklagaren samt handlingarna i målet med avskrift av
hovrättens dom eller beslut. Anmälan från statsåklagare lämnas så snart
det kan ske och senast tionde dagen från den dag då domen eller beslutet
meddelades. Anmälan från distriktsåklagare ges in till statsåklagaren så
snart det kan ske och senast åttonde dagen från den dag, då domen eller
beslutet meddelades. Statsåklagaren överlämnar inom sex dagar därefter
anmälan till riksåklagaren med eget yttrande.
Anser distriktsåklagare att resning bör sökas eller att annat särskilt
rättsmedel bör anlitas, skall han anmäla detta till statsåklagaren, som
överlämnar anmälan till riksåklagaren med eget yttrande.
43 § har upphävts genom förordning (1988:1244).
Åklagarutbildning
44 § Åklagaraspiranter fullgör efter riksåklagarens bestämmande
provtjänstgöring vid de myndigheter som avses i avd. 3 eller 4. Sådan
tjänstgöring omfattar omkring nio månader. Under provtjänstgöringen
skall aspiranten få kännedom om polisverksamhet som är av betydelse för
åklagartjänst samt delta i och på eget ansvar fullgöra uppgifter som
ankommer på åklagare i den utsträckning det kan ske och som krävs för
att bereda aspiranten allsidig kännedom om praktisk åklagarverksamhet.
En åklagaraspirant är skyldig att ta emot förordnande som åklagare.
Förordning (1985:491).
44 a § En assistentåklagare skall, om möjligt under sitt första
tjänstgöringsår som sådan åklagare, beredas teoretisk utbildning under
en åklagarkurs som anordnas av riksåklagaren. Förordning (1981:736).
45 § Chefen för en regionåklagarmyndighet eller för en lokal
åklagarmyndighet får förordna sådana anställda som inte är åklagare men
som har vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar
1. rekvirera registerutdrag och personbevis,
2. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall inhämta yttrande som
krävs i ärende angående åtalsunderlåtelse,
3. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden,
4. fullgöra underrättelseskyldighet som åligger åklagare eller
åklagarmyndighet, med undantag för underrättelse enligt 2 och 4 §§
kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål,
5. inhämta sådana upplysningar som avses i 3 och 6 §§ kungörelsen
(1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål,
6. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller ärenden
som inte enligt lag eller annan författning ankommer på åklagare.
I den mån administrativa ärenden vid en myndighet inte är av sådan art
att de behöver prövas av myndighetens chef får de avgöras av någon annan
tjänsteman. Arbetsfördelningen skall anges i arbetsordningen eller i
särskilda beslut. Förordning (1988:24).
Jour eller beredskap
46 § Om indelning av åklagare till jour eller beredskap beslutar
överåklagaren enligt grunder som riksåklagaren bestämmer efter samråd
med domstolsverket. Åklagare som tjänstgör vid myndighet som avses i
avd. 5, är skyldig att fullgöra beredskap vid annan åklagarmyndighet
inom samma åklagarregion i den omfattning som riksåklagaren bestämmer.
Under de förutsättningar som anges i 19 kap. 12 § andra stycket
rättegångsbalken får en åklagare väcka en fråga om häktning vid en annan
tingsrätt än den där han i allmänhet för talan. Förordning (1988:1244).
Tjänstetillsättning m.m.
47 § Tjänster som riksåklagare, biträdande riksåklagare och
överåklagare vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö
tillsätts av regeringen.
Tjänster som byråchef vid riksåklagarens kansli tillsätts av regeringen
efter anmälan av riksåklagaren.
Övriga tjänster som överåklagare, tjänster som statsåklagare samt
tjänster som chefsåklagare vid åklagarmyndigheterna i Stockholm,
Huddinge, Sollentuna, Eskilstuna, Norrköping, Malmö, Helsingborg,
Göteborg, Borås, Uppsala och Västerås tillsätts av regeringen efter
förslag av riksåklagaren.
Andra tjänster som åklagare än som avses i första och tredje styckena
tillsätts av riksåklagaren. Riksåklagaren tillsätter också övriga
tjänster vid riksåklagarens kansli och tjänster som åklagaraspiranter
och assistentåklagare.
Andra tjänster vid de åklagarmyndigheter som avses i avd. 3 och 4 än
tjänster som åklagare tillsätts av myndigheten. Vid de
åklagarmyndigheter som avses i avd. 5 tillsätts andra tjänster än
tjänster som åklagare av regionåklagarmyndigheten efter förslag av
åklagarmyndigheten.
Riksåklagaren beslutar om någon skall anställas för tjänstgöring som kan
tillgodoräknas som notarietjänstgöring. I fråga om sådan tjänstgöring
finns bestämmelser även i notarieförordningen (1984:488).
Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänsten som
chef för kanslibyrån vid riksåklagarens kansli. Förordning (1989:392).
47 a § Ledamöterna i den rådgivande nämnden vid riksåklagarens kansli
förordnas av regeringen för högst tre år. Regeringen utser en av
ledamöterna att vara ordförande i nämnden. Förordning (1985:491).
48 § Bestämmelserna i 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om
offentlig anställning gäller icke tjänst som assistentåklagare och
åklagaraspirant. I fråga om sådan tjänst tillämpas ej heller
bestämmelserna i 13 § anställningsförordningen (1965:601). Förordning
(1978:733).
49 § Till åklagarbanan får antas den som efter juris kandidatexamen
eller juristexamen har förvärvat notariemeritering enligt
notarieförordningen (1984:488). Förordning (1984:491).
50 § Till assistentåklagare antas åklagaraspiranter som har fullgjort
provtjänstgöring enligt 44 § samt är lämpliga för fortsatt tjänstgöring
på åklagarbanan.
En ansökan om antagning till åklagaraspirant är förfallen sex månader
efter den dag då den kom in till riksåklagaren. När en ansökan har
förfallit skall sökanden underrättas om det.
Riksåklagaren får bestämma i vad mån tjänstgöring utom åklagarväsendet
får tillgodoräknas som tjänstgöring enligt denna instruktion.
En assistentåklagare som har tjänstgjort tre år som assistentåklagare
benämns distriktsåklagare till förfogande.
Assistentåklagare hänvisas av riksåklagaren till myndighet som avses i
avd. 3 eller 4. Förordning (1988:24).
50 a § Skall en åklagaraspirants tjänstgöring upphöra på grund av
omständigheter som hänför sig till aspiranten personligen, gäller inte
30 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Förordning (1984:491).
51 § Behörig till tjänst för statsåklagare eller distriktsåklagare är
endast den som uppfyller villkoren i 49 § och 50 § första stycket samt
tjänstgjort minst tre år som assistentåklagare.
Om det finns särskilda skäl för det, får riksåklagaren för tjänst som
distriktsåklagare medge undantag från kravet om viss tids tjänstgöring
för sådan assistentåklagare som har tjänstgjort minst två år som
assistentåklagare. Förordning (1988:1244).
52 § Riksåklagaren inhämtar yttrande från överåklagaren vid
regionåklagarmyndigheten innan riksåklagaren meddelar beslut eller avger
förslag i ett ärende om tillsättning av tjänst som statsåklagare eller
som distriktsåklagare vid en myndighet inom regionen. Detsamma gäller
ärende om att en sådan tjänstemans anställning skall upphöra. Angår
ärendet tjänst som annan åklagare vid myndighet som avses i avd. 5 än
chefsåklagare inhämtas yttrande även från chefsåklagaren.
Riksåklagaren inhämtar yttrande från överåklagaren vid myndighet som
avses i avd. 4 innan riksåklagaren meddelar beslut eller avger förslag i
ett ärende om tillsättning av tjänst som distriktsåklagare. Detsamma
gäller ärende om att en sådan tjänstemans anställning skall upphöra.
Innan överåklagare tillsätter tjänst vid myndighet som avses i avd. 5,
skall chefsåklagaren yttra sig. I sådant fall anslås kungörelsen om den
lediga tjänsten och tillkännagivandet om beslutet i ärendet på
distriktsåklagarmyndighetens anslagstavla i stället för på
regionåklagarmyndighetens anslagstavla. Förordning (1985:491).
Tjänstemans bisyssla
53 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av riksåklagaren i fråga om byråchef vid
riksåklagarens kansli, överåklagare, statsåklagare och sådan
chefsåklagare som avses i avd. 4. Förordning (1985:491).
Ledighet och vikariat m.m.
54 § Riksåklagaren beslutar om ledighet för överåklagare.
Fråga om ledighet för annat än sjukdom eller sådant allmänt uppdrag, som
meddelats av regeringen eller på grund av regeringens bemyndigande,
avgöres dock av regeringen, om ledigheten avser längre tid än sex
månader i följd. Förordning (1985:491).
55 § Överåklagaren vid regionåklagarmyndighet beslutar såvitt avser
åklagare vid regionåklagarmyndigheten och underställda chefsåklagare om
tjänstgöringsfrihet för fullgjord beredskap, om ledighet för semester,
sjukdom eller obligatorisk militär- eller civilförsvarstjänstgöring samt
om annan ledighet under högst 45 dagar varje kalenderår. Riksåklagaren
får förordna att chefsåklagare skall besluta såvitt avser egna
angelägenheter.
Riksåklagaren beslutar om delpensionsledighet för statsåklagare och om
annan ledighet än som avses i första stycket för tjänstemän som anges
där.
Överåklagaren beslutar om ledighet för annan tjänsteman vid
regionåklagarmyndigheten än åklagare. Förordning (1988:1244).
56 § Överåklagare vid myndighet som avses i avd. 4 beslutar såvitt avser
åklagare vid myndigheten om tjänstgöringsfrihet för fullgjord beredskap,
om ledighet för semester, sjukdom eller obligatorisk militär- eller
civilförsvarstjänstgöring samt om annan ledighet under högst 45 dagar
varje kalenderår.
Riksåklagaren beslutar om delpensionsledighet för chefsåklagare vid
myndigheten och om annan ledighet för åklagare än som avses i första
stycket.
Överåklagare beslutar om ledighet för annan tjänsteman än åklagare.
Förordning (1988:1244).
57 § Chefsåklagare som avses i avd. 5 beslutar såvitt avser
distriktsåklagare vid myndigheten om tjänstgöringsfrihet för fullgjord
beredskap samt om ledighet för semester, sjukdom eller obligatorisk
militär- eller civilförsvarstjänstgöring. Överåklagaren beslutar om
annan ledighet under högst 45 dagar varje kalenderår. I fråga om längre
ledighet beslutar riksåklagaren.
För annan tjänsteman vid myndigheten än åklagare beslutar chefsåklagaren
om tjänstgöringsfrihet för fullgjord övertidstjänstgöring samt om
ledighet för semester, sjukdom eller obligatorisk militär- eller
civilförsvarstjänstgöring. Överåklagaren beslutar om annan ledighet.
Riksåklagaren får förordna att chefsåklagare skall besluta i stället för
överåklagaren i de fall som anges i första och andra styckena.
Om det vid ledighet som beslutas av chefsåklagare behövs annan än
tjänsteman vid myndigheten som vikarie beslutar överåklagaren.
Förordning (1988:1244).
58 § Behöver vikariat tillsättas med anledning av ledighet som avses i
54--57 §§, meddelas förordnande på vikariatet av den som har beviljat
ledigheten. Vid ledighet som enligt 55--57 §§ beslutas av riksåklagaren
eller i fall då tjänsteman eljest inte utövar sin tjänst tillsätts dock
annat vikariat än långtidsvikariat av överåklagare. Riksåklagaren
beslutar i fråga om vikariatsförordnande på tjänst för någon som inte är
behörig till sådan tjänst enligt 51 §.
Till vikarie för åklagare får förordnas endast den som har avlagt juris
kandidatexamen eller juristexamen.
Skall en tjänst som tillsätts av regeringen ledigförklaras, förordnar
riksåklagaren om tjänstens uppehållande i avvaktan på tillsättningen.
Skall en tjänst som tillsätts av riksåklagaren ledigförklaras, meddelas
sådant förordnande av överåklagare.
För handläggning av ett visst mål eller ärende eller en viss grupp av
mål eller ärenden eller för annat särskilt åliggande i tjänsten får
riksåklagaren befria en överåklagare under viss tid helt eller delvis
från övriga tjänstegöromål. Överåklagaren får bevilja tjänstemän vid
myndigheten eller underställd myndighet sådan tjänstebefrielse.
Riksåklagaren beslutar dock om tjänstebefrielse för längre tid än 15
dagar under ett kalenderår. I fråga om förordnande på tjänst som
meddelas till följd av tjänstebefrielse tillämpas första stycket.
Förordning (1988:1244).
59 § Bestämmelserna i 52 § första stycket skall tillämpas i ärende om
tjänstledighet eller förordnande av vikarie för statsåklagare eller
distriktsåklagare. Förordning (1985:491).
60 § Överåklagare får utan ansökan åtnjuta tillfällig ledighet för
semester eller av annan orsak under sammanlagt högst 15 dagar om året.
Under ledigheten uppehålls tjänsten av den riksåklagaren förordnat att
under sådan ledighet uppehålla densamma. Innan överåklagare begagnar sig
av sådan ledighet, skall han underrätta riksåklagaren. Förordning
(1985:491).
61 § Fråga om anställnings upphörande enligt 7 kap. 3 eller 4 § lagen
(1976:600) om offentlig anställning eller med anledning av arbetstagares
begäran om entledigande prövas i fråga om tjänsteman som avses i 47 §
andra stycket av riksåklagaren. Förordning (1978:733).
62 § Chef för myndighet skall på begäran av tjänsteman vid myndigheten
utfärda intyg angående dennes tjänstgöring inom åklagarväsendet.
63 § har upphävts genom förordning (1975:1087).
Överklagande
64 § Riksåklagarens beslut i brottmålsfrågor får inte överklagas.
I fråga om beslut i administrativa ärenden gäller, om inte något annat
är föreskrivet, följande:
1. Beslut av en lokal åklagarmyndighet, som ingår i en region, får
överklagas hos regionåklagarmyndigheten.
2. Beslut av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, av
statsåklagarmyndigheten för speciella mål samt av en
regionåklagarmyndighet får överklagas hos riksåklagaren.
3. Beslut som riksåklagaren har meddelat som tredje instans eller, om
det rör tillsättning av tjänst, som andra instans får inte överklagas.
4. Andra beslut av riksåklagaren än som avses i 3 får överklagas hos
regeringen. Förordning (1988:1244).
Övergångsbestämmelser
1974:910
Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1975 då
åklagarinstruktionen (1964:739) skall upphöra att gälla.
I anslutning till åklagarinstruktionens ikraftträdande gäller
följande övergångsbestämmelser.
1. Den som vid utgången av år 1964 ägde behörighet till landsfogdetjänst
är behörig till åklagartjänst som avses i 51 § åklagarinstruktionen
(1974:910). Detsamma gäller även den som före den 1 januari 1965
antagits till aspirant på landsfogdeassistenttjänst och därefter
fullgjort den utbildning som var särskilt föreskriven för sådan
aspirant.
2. Den som innehaft en tjänst som stadsfiskal men inte förvärvat
behörighet till landsfogde- eller landsfiskalstjänst och den, som vid
utgången av år 1964 ägde behörighet till landsfiskalstjänst och under
minst två år efter avslutad utbildning har tjänstgjort inom
stadsfiskals- eller landsfiskalsorganisationen eller den nya
åklagarorganisationen, är behörig till tjänster som distriktsåklagare
eller assistentåklagare. Denna bestämmelse avser dock inte tjänsterna
som chefsåklagare i Stockholms, Göteborgs eller Malmö åklagardistrikt.
Bestämmelserna i första stycket om den som ägde behörighet till
landsfiskalstjänst gäller även den, som före den 1 januari 1965 antagits
till landsfiskalsaspirant och därefter fullgjort den utbildning som var
särskilt föreskriven för sådan aspirant. Förordning (1980:627).
3. Utan hinder av bestämmelserna i 2 punkten får till annat vikariat än
långtidsvikariat för distriktsåklagare förordnas även åklagare som ej
har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Förordning
(1980:906).
4. Den som före den 1 januari 1975 hade åklagarbehörighet enligt 43 §
åklagarinstruktionen (1964:739) behåller denna behörighet även om han
tjänstgjort kortare tid än tre år. Detsamma gäller den som före den 1
januari 1975 enligt 54 § åklagarinstruktionen (1964:739) var behörig
till tjänst som statsåklagare eller distriktsåklagare samt
åklagaraspirant som genomgått åklagarkurs under hösten 1974.
5. Riksåklagaren meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i
anslutning till åklagarinstruktionens (1974:910) ikraftträdande.
1988:24
1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1988.
2. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller 64 § i sin äldre lydelse.