Post 9268 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1974:224 ·
Visa register
Kungl. Maj:ts kungörelse (1974:224)
om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m.
Departement: Civildepartementet
Utfärdad: 1974-05-10
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:1101
Upphävd: 1989-01-01
Inledande bestämmelser
1 § Denna kungörelse tillämpas efter beslut av regeringen på statliga
myndigheter med självständiga verksfunktioner.
Beslut meddelas endast i fråga om de myndigheter där enligt uppgift från
arbetstagarorganisationerna sammanlagt minst halva antalet anställda
tillhör en eller flera sådana organisationer.
I fråga om myndigheter vars styrelse enligt lag skall ha en särskild
sammansättning gäller kungörelsen endast om det i lagen anges att
personalföreträdare får ingå i styrelsen. Förordning (1982:1279).
2 § I kungörelsen avses med
personalföreträdare den som särskilt utsetts att i myndighets ledning
företräda dem som är anställda hos myndigheten,
lekmannastyrelse myndighets styrelse vari ingår ledamot som ej är
anställd hos myndigheten,
ämbetsmannastyrelse myndighets styrelse vari utom i fråga om
personalföreträdare ingår endast ledamöter som är anställda hos
myndigheten,
enrådighetsverk myndighet där chefen ensam är högste beslutande,
disciplinnämnd särskilt kollegium inom myndighet med uppgift att på
myndighetens vägnar handlägga de frågor enligt lagen (1976:600) om
offentlig anställning som anges i 4 § 6 eller i 4 § 6 och 7 nedan.
Förordning (1976:1020).
Personalföreträdares behörighet
3 § I myndighet med lekmannastyrelse har personalföreträdare rätt att
närvara och yttra sig vid all handläggning i styrelsen.
4 § I myndighet med ämbetsmannastyrelse har personalföreträdare rätt att
närvara och yttra sig vid handläggning i styrelsen av följande frågor,
nämligen
1. viktigare frågor om planläggning och genomförande av åtgärder inom
myndighetens verksamhetsområde,
2. viktigare författningsfrågor,
3. viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller
tjänsteföreskrifter,
4. frågor om anslagsframställning och andra frågor av större ekonomisk
betydelse,
5. frågor om tillsättning av tjänst,
6. frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning
eller läkarundersökning,
7. frågor om annat skiljande från tjänst eller uppdrag än avskedande.
Förordning (1976:487).
5 § Vid handläggning enligt 3 eller 4 § av fråga, som ej har avseende på
det slag av verksamhet myndigheten skall bedriva, är personalföreträdare
ledamot i styrelsen. Därvid har han samma rättigheter och skyldigheter
som annan ledamot, i den mån ej annat följer av 15, 16 eller 17 §.
6 § I enrådighetsverk har personalföreträdare rätt att närvara och yttra
sig, när chefen slutligt handlägger fråga som anges i 4 §.
7 § Vid handläggning enligt 6 § av fråga, som ej har avseende på det
slag av verksamhet myndigheten skall bedriva, har personalföreträdare
rätt att få skiljaktig mening antecknad.
8 § Finns i myndighet disciplinnämnd, är personalföreträdarna ledamöter
i nämnden med samma rättigheter och skyldigheter som andra ledamöter.
9 § Bestämmelserna i 5 och 8 §§ gäller utan hinder av vad som annars är
föreskrivet om antalet ledamöter i styrelse eller disciplinnämnd.
Förordnande av personalföreträdare, m. m.
10 § För varje myndighet utses två eller, om särskilda skäl föreligger,
tre personalföreträdare samt det antal ersättare för personalföreträdare
som behövs. Förordning (1976:487).
11 § Om en arbetstagarorganisation företräder minst 80 procent av de
anställda vid en myndighet, utser och entledigar den organisationen båda
personalföreträdarna. Finns i sådant fall tre personalföreträdare vid
myndigheten, utses och entledigas en av dem av den organisation som är
den näst största med hänsyn till antalet medlemmar bland de anställda.
I andra fall utser och entledigar de två arbetstagarorganisationer som
är de största med hänsyn till antalet medlemmar bland de anställda vid
myndigheten vardera en av personalföreträdarna. Finns i sådant fall tre
personalföreträdare vid myndigheten, utser och entledigar de tre
organisationer som är de största med hänsyn till antalet medlemmar bland
de anställda vardera en av dem.
Denna paragraf tillämpas endast i den mån något annat inte följer av
kollektivavtal. Förordning (1982:1279).
12 § Personalföreträdare får endast den vara som är anställd hos
myndigheten, om ej särskilda skäl föranleder annat.
13 § Personalföreträdarna har vid resor som de företar med anledning av
uppdraget samma rätt till reseförmåner som enligt kollektivavtal gäller
för statstjänstemän i allmänhet. Förordning (1982:1279).
14 § Vad som föreskrivs om personalföreträdare i denna kungörelse
tillämpas också på ersättare för personalföreträdare. Förordning
(1982:1279).
Jäv
15 § Personalföreträdare får ej deltaga i eller närvara vid myndighets
handläggning av fråga som rör
1. förhandling med arbetstagarorganisation eller förberedelse därtill,
2. uppsägning av kollektivavtal,
3. arbetskonflikt,
4. rättstvist mellan myndigheten och arbetstagarorganisation. Förordning
(1976:1020).
16 § I ett ärende, där 5, 7 eller 8 § skall tillämpas och där
arbetstagarorganisation har intresse att bevaka, skall jäv enligt 11 §
första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223) inte anses föreligga
enbart på grund av att en personalföreträdare är förtroendeman eller
funktionär hos organisationen eller på grund av att han i sådan egenskap
på organisationens vägnar har deltagit i förhandling i ärendet enligt
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Förordning (1986:958).
Övriga bestämmelser
17 § Fråga om tillämpningen av 4 eller 5 § prövas av styrelsen. Därvid
får personalföreträdare deltaga i överläggningen men ej i beslutet.
Fråga om tillämpningen av 6 eller 7 § prövas av myndighetens chef.
Därvid får personalföreträdare närvara och yttra sig.
Fråga om särskilda skäl enligt 10 eller 12 § prövas av regeringen.
Förordning (1976:487).
18 § Beslut enligt 17 § första eller andra stycket överklagas hos
regeringen genom besvär. Förordning (1982:1279).
19 § När en arbetstagarorganisation beslutar att utse eller entlediga en
personalföreträdare, skall den tillställa myndigheten en avskrift av
beslutet. Förordning (1982:1279).