Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § I denna taxa förstås med veterinärvård åtgärd som veterinär vidtar i syfte att fastställa, utesluta, förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd hos husdjur, tjänsteförrättning dels förrättning som veterinär företar på grund av föreskrift eller förordnande av myndighet, dels förrättning som distriktsveterinär företar på grund av kallelse från enskild person. Ersättning för tjänsteförrättning som företas på grund av föreskrift eller förordnande av myndighet betalas av statsmedel, om ej annat är särskilt föreskrivet. Övriga förrättningar betalas av den för vilken förrättningen utföres. 1 a § I taxan ingår från och med den 1 januari 1991 inte mervärdesskatt som skall betalas för tjänster som avses i förordningen. Förordning (1991:10). Ersättning för tjänsteförrättning och rådgivning på mottagningen 2 § Veterinärer har rätt till ersättning för tjänsteförrättning och rådgivning på mottagning enligt vad som anges i det följande. 1. För varje förrättningsbesök som veterinären företar betalas inställelsearvode med 43 kronor. Är avståndet från veterinärens stationeringsort, eller annat ställe där veterinären i tjänsten uppehåller sig, till platsen för besöket mer än 10 km, betalas för framresan för varje därefter påbörjad sträcka av 10 km ett ytterligare arvode med 13 kronor, om avståndet inte är över 30 km. För förrättningsresa som är längre än 30 km betalas i stället för arvode enligt första och andra styckena inställelsearvode för hela framresan med 91 kronor 50 öre för den första halvtimmen och med 45 kronor 50 öre för varje därefter påbörjad femtonminutersperiod. Detsamma gäller vid resa för förrättningsbesök när annat färdmedel än bil används. Vid bestämmande av den tid som har gått åt för resan inräknas även den tid veterinären behövt invänta buss, fartyg, flygplan eller tåg. Tid för nattvila räknas däremot inte in. 2. Vid tjänsteförrättning är veterinären berättigad till resekostnadsersättning enligt de bestämmelser som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet eller enligt särskilda bestämmelser. Veterinären skall, om det är möjligt, samordna sina förrättningsresor. Vid samordnad förrättningsresa skall resekostnaden om möjligt fördelas lika mellan de besökta djurägarna. Ingen av dem får dock debiteras högre resekostnad än som skulle ha betalats för förrättningsresa till honom ensam. Veterinären får inte debitera djurägaren högre inställelsearvode och resekostnadsersättning för besöket än som skulle ha betalats om veterinären åkt egen bil och vägsträckan uppgått till 30 km enkel resa. 3. För rådfrågning, med eller utan receptangivning, på veterinärens mottagning betalas arvode med 10 kronor 50 öre. Förordning (1993:1321). Ersättning för veterinärvård m. m. 3 § För veterinärvård, andra veterinära åtgärder samt för intyg eller utlåtanden betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med de belopp som anges i det följande under I--IV. För veterinärvård av andra djur än djur inom animalieproduktionen och för veterinärvård av hästar som inte används i jord- eller skogsbruket gäller endast IV. I. Enklare undersökning, ingrepp, behand- ling och intyg 21 kronor 50 öre II. Mer ingående eller besvärligare under- sökning, ingrepp och behandling, mindre operation samt utförligare intyg 32 kronor III. Särskilt kvalificerad undersökning, större ingrepp och operation, längre ut- låtande samt besiktning av lokal 48 kronor 50 öre IV. Särskilt svår operation, mer omfattande utredning, mer omfattande besiktning av större lokal, behandling av andra djur än djur inom animalieproduktionen och behand- ling av hästar som inte används i jord- eller skogsbruket enligt överenskommelse Vid tillämpningen av I--IV skall bifogade förteckning, betecknad som bilaga, tjäna till vägledning. Om en veterinär för samma persons räkning vid samma tillfälle vidtar ett flertal likartade åtgärder enligt I eller utför ett flertal likartade undersökningar och besiktningar enligt II eller III, skall han ha arvode för var och en utöver den första i I med 10 kronor 50 öre, i II med 16 kronor och i III med 21 kronor 50 öre. Detsamma gäller även vid ett flertal åtgärder enligt III: 16 i bilagan. Vid provtagning, tuberkulinundersökning eller annan liknande undersökning betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med 91 kronor 50 öre för första halvtimmen och med 45 kronor 50 öre för varje därefter påbörjad femtonminutersperiod. Förordning (1993:1321). Ersättning för besiktning m. m. vid in- och utförsel 4 § För besiktning vid in- och utförsel av levande djur och andra varor, som görs av en veterinär, skall ersättning lämnas enligt föreskrifter som meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med riksrevisionsverket. Förordning (1991:193). 5 § har upphävts genom förordning (1979:867). 6 § har upphävts genom förordning (1979:867). Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid 7 § Sådant arvode som anges i 2 och 3 §§ höjs med 100 procent, om förrättningen utförs 1. på sön- eller helgdag, på lördag eller på midsommar-, jul- eller nyårsafton, 2. på annan dag än som avses i 1 före klockan 7 och efter klockan 19. Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m. 8 § För material och läkemedel samt för övriga utlägg, vilka veterinären kan åsamkas, utgår ersättning till självkostnadspris. Den för vilkens räkning förrättningen utföres skall ge veterinären behövlig handräckning. Om så ej sker och veterinären själv måste tillhandahålla sådan, utgår ersättning härför till självkostnadspris. Djursjukvårdsavgift 8 a § Vid varje förrättning som utförs av en distriktsveterinär skall en särskild djursjukvårdsavgift betalas. Avgiften är 100 kronor när förrättningen avser djur inom animalieproduktionen och hästar som används i jord- eller skogsbruket och 150 kronor när förrättningen avser andra djur. Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket, om det finns särskilda skäl. Förordning (1992:281). Ersättnings erläggande m. m. 9 § Den för vars räkning förrättningen utförs skall vid anfordran betala ersättning och avgift enligt denna förordning till veterinären. Denne skall lämna kvitto, där det anges hur mycket som utgör arvode, djursjukvårdsavgift, resekostnadsersättning och övriga utgifter. Har räkning, specificerad på samma sätt, utfärdats och betalning erlagts genom post och bank, behöver veterinären inte lämna kvitto. Djursjukvårdsavgiften skall enligt de föreskrifter som statens jordbruksverk meddelar betalas in till länsstyrelsen i länet. Förordning (1991:193). Ytterligare föreskrifter 10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med statens livsmedelsverk. Förordning (1991:193). Bilaga Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 § I 1. Vanlig rutinundersökning, t. ex. inspektion, palpation, perkussion och auskultation, rektal- och vaginalundersökning 2. Enkel fysikalisk eller kemisk undersökning 3. Identitetsmärkning av djur 4. Enklare intyg 5. Besvärligare fängslingsåtgärd 6. Bedövning 7. Intravenös injektion 8. Infusion, annan än intravenös 9. Anläggande av strup- och nässvalgsond 10. Sårtoalett och annan enklare sårbehandling 11. Öppnande av abscesser m. m. 12. Avlägsnande av smärre inkar och vårtor 13. Avlägsnande av övertaliga spenar på kalv 14. Avhorning av mindre djur 15. Nosringning 16. Extraktion av mjölktänder 17. Avlägsnande av främmande kropp i konjunktivalsäcken 18. Normalkastration av spädgris, mindre kalv, får och get 19. Dräktighetsundersökning (dock ej på sto) 20. Klämning av gul kropp och äggstockscysta 21. Luftinpumpning i juvret 22. Sutur av vulva 23. Tappning av urinblåsa II 1. Mera ingående eller besvärlig undersökning, t. ex. undersökning av munhåla och svalg med användande av munstege, mikroskopisk undersökning, undersökning av komplicerade hältor m. m. 2. Utförligare intyg 3. Intravenös infusion 4. Åderlåtning 5. Mer omfattande sårbehandling 6. Avhorning av större djur 7. Tandraspning 8. Avlägsnande av främmande kropp i foderstrupe 9. Trokarisering samt punktion av leder, bröst och bukhåla 10. Tracheotomi 11. Operation av inguinalbråck hos smågris 12. Operation av atresia ani och prolapsus recti hos mindre djur 13. Enklare spenoperation 14. Reposition av torsio uteri 15. Sköljning av livmoder 16. Artificiell insemination på särskild begäran 17. Operation av hov- eller klövböld samt okomplicerat spiktramp 18. Anläggande av gips- eller stödförband 19. Obduktion av mindre djur III 1. Besiktning av lokaler o.d. 2. Längre skriftligt utlåtande 3. Mer ingående urinundersökning 4. Mer ingående spermaundersökning 5. Blodkroppsräkning, blodgruppsbestämning och SR 6. Hjärtundersökning med EKG 7. Undersökning med endoskop 8. Röntgenundersökning 9. Resningsåtgärder med hjälp av speciell lyftanordning 10. Fullständigt kör- och belastningsprov 11. Blodtransfusion och anläggande av intravenöst dropp 12. Särskilt komplicerad sårbehandling 13. Avlägsnande av svulster 14. Extraktion eller klippning av permanenta tänder 15. Normalkastration av hingst 16. Normalkastration av tjur och galt 17. Operation av sädessträngfistel 18. Operation av kryptorchism och navelbråck hos smågris 19. Dräktighetsundersökning på sto 20. Enklare förlossning 21. Manuellt avlägsnande av efterbörd 22. Reposition av livmoderframfall 23. Enkel operation på flera spenar 24. Operation av spenfistel och större spenskador 25. Operation av patellaupphakning 26. Streck- och punktbränning 27. Kotnervsnitt 28. Obduktion av större djur IV 1. Extirpation av ögonbulb: häst 2. Operation av nack- och mankfistel 3. Laparotomi: stordjur 4. Operation av löpmagsdislokation 5. Operation av främmande kropp (traumatisk peritonit) 6. Operation av bråck: större djur 7. Svårare förlossning 8. Kejsarsnitt: nöt 9. Kejsarsnitt: häst 10. Extirpation av livmoder 11. Extirpation av äggstockar 12. Operation av kryptorchism hos hingst 13. Klövamputation 14. Mer omfattande utredning 15. Veterinärvård av sällskapsdjur --------- Anmärkning Som mindre djur skall anses: får, get, pälsdjur, fjäderfä samt häst, nötkreatur och svin under fyra månader. Övergångsbestämmelser 1983:860 Denna förordning träder i kraft den 1 december 1983. I fråga om åtgärder som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1984:821 Denna förordning träder i kraft den 1 december 1984. I fråga om åtgärder som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1985:671 Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1985. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1987:590 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1988:405 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1990:25 Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1990. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1990:306 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1991:193 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1991:1497 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1992:281 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1993:1321 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.