Post 9101 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1975:1410 ·
Visa register
Trafikskadelag (1975:1410)
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1975-12-15
Omtryck: SFS 1994:43
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:1280
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller trafikförsäkring för motordrivet fordon
och ersättning från trafikförsäkring för skador i följd av
trafik med sådant fordon (trafikskadeersättning).
Vid tillämpningen av lagen ska ett eldrivet fordon utan tramp-
eller vevanordning alltid anses som ett motordrivet fordon, om
det
1. är konstruerat för en hastighet som överstiger 20 kilometer
i timmen, eller
2. är konstruerat för en hastighet som överstiger 14 kilometer
i timmen och har en nettovikt som överstiger 25 kilogram.
Andra stycket 2 gäller inte om fordonet är avsett för
användning enbart av personer med fysisk funktionsnedsättning.
Lag (2023:666).
1 a § Lagen tillämpas inte på
1. ett motordrivet fordon som är avsett att föras av gående,
2. ett motordrivet fordon när det används för tävling,
träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål
inom ett inhägnat tävlingsområde,
3. ett motorredskap med en tjänstevikt av högst 2 000 kilogram
som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap och som inte
ska vara registrerat i vägtrafikregistret. Lag (2023:666).
1 b § Om det till ett motordrivet fordon som omfattas av lagen
har kopplats ett fordon av något annat slag, tillämpas lagens
bestämmelser om skada i följd av trafik med ett motordrivet
fordon på fordonskombinationen i dess helhet. Lag (2023:666).
Trafikförsäkring
2 § Trafikförsäkring skall finnas för motordrivet fordon som är
registrerat i vägtrafikregistret och inte är avställt samt för
annat motordrivet fordon som brukas i trafik här i landet.
Försäkringsplikten fullgörs av fordonets ägare. Innehas
fordonet på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt
eller innehas det med nyttjanderätt för bestämd tid om minst
ett år, fullgörs dock försäkringsplikten av innehavaren. Om ett
fordon är registrerat i vägtrafikregistret och den som äger
fordonet eller innehar det under sådana omständigheter som
anges i föregående mening inte har fyllt 18 år och saknar
förarbehörighet för fordonet, fullgörs försäkringsplikten av
den förmyndare som har registrerats i vägtrafikregistret.
Trafikförsäkring för ett motordrivet fordon som har
registrerats i vägtrafikregistret kan genom uppsägning av
försäkringstagaren upphöra att gälla endast om
1. fordonet inte längre är registrerat i vägtrafikregistret,
2. fordonet är avställt, eller
3. försäkringstagarens skyldighet att hålla fordonet försäkrat
har upphört av någon annan anledning.
Tredje stycket skall inte tillämpas, om för fordonet gäller
trafikförsäkring hos en annan försäkringsanstalt.
Lag (2006:560).
3 § Staten är ej skyldig att hålla trafikförsäkring. Sådan
skyldighet åvilar ej heller annan beträffande
1. motordrivet fordon under tid då fordonet är taget i anspråk med
nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978:262) eller då fordonet
brukas för att avlämnas enligt den lagen eller hemföras efter
förfogande eller då det brukas i samband med besiktning för
uttagning för totalförsvarets behov,
2. motordrivet fordon under tid då fordonet innehas av
Försvarsmakten enligt skriftligt avtal som har träffats av
myndigheten eller då fordonet brukas för att avlämnas eller
hemföras enligt sådant avtal. Lag (1994:1731).
4 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
trafikförsäkringsplikt beträffande
1. motordrivet fordon som tillhör viss främmande stat eller
som tillhör ett Natohögkvarter som omfattas av avtal som är i
kraft i förhållande till Sverige,
2. annat motordrivet fordon som är registrerat eller
hemmahörande i viss främmande stat. Lag (2016:667).
5 § /Upphör att gälla U:2025-01-17/
Trafikförsäkring får meddelas av
1. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt
2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
2. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt
4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, och
3. en EES-försäkringsgivare som är verksam i Sverige enligt
2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
En försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring är
skyldig att på begäran meddela trafikförsäkring. I ett
tillstånd enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen eller
4 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kan dock
skyldigheten begränsas till att gälla försäkring åt personer
som tillhör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som
är bosatta inom ett visst område. Finansinspektionen kan efter
ansökan besluta om motsvarande begränsning för
försäkringsgivare som driver verksamhet här enligt 2 kap. 1 §
lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
Finansinspektionens beslut får överklagas hos regeringen.
En försäkringsgivare som avser att meddela trafikförsäkring
genom gränsöverskridande verksamhet med stöd av 2 kap. 1 §
lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige men som inte har
fast driftställe i Sverige ska ha en representant här i
landet. Representanten ska vara bosatt i Sverige eller vara en
svensk juridisk person. Försäkringsgivaren ska utfärda en
fullmakt för representanten att gentemot skadelidande
företräda försäkringsgivaren och att själv eller genom någon
annan tala och svara för denne angående försäkringsfall.
Representanten ska även ha behörighet att företräda
försäkringsgivaren vid kontroll av om det finns en giltig
trafikförsäkring. Försäkringsgivaren ska informera
försäkringstagarna om vem som är försäkringsgivarens
representant och om dennes adress. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter om villkor för sådana representanter.
Lag (2023:666).
5 § /Träder i kraft I:2025-01-17/
Trafikförsäkring får meddelas av
1. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt
2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
2. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt
4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, och
3. en EES-försäkringsgivare som är verksam i Sverige enligt
2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
En försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring är
skyldig att på begäran meddela trafikförsäkring. I ett
tillstånd enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen eller
4 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige får dock
skyldigheten begränsas till att gälla försäkring åt personer
som tillhör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som
är bosatta inom ett visst område. Finansinspektionen får efter
ansökan besluta om motsvarande begränsning för
försäkringsgivare som driver verksamhet här enligt 2 kap. 1 §
lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
Finansinspektionens beslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
En försäkringsgivare som avser att meddela trafikförsäkring
genom gränsöverskridande verksamhet med stöd av 2 kap. 1 §
lagen om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige men som inte har
fast driftställe i Sverige ska ha en representant här i
landet. Representanten ska vara bosatt i Sverige eller vara en
svensk juridisk person. Försäkringsgivaren ska utfärda en
fullmakt för representanten att gentemot skadelidande
företräda försäkringsgivaren och att själv eller genom någon
annan tala och svara för denne angående försäkringsfall.
Representanten ska även ha behörighet att företräda
försäkringsgivaren vid kontroll av om det finns en giltig
trafikförsäkring. Försäkringsgivaren ska informera
försäkringstagarna om vem som är försäkringsgivarens
representant och om dennes adress. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter om villkor för sådana representanter.
Lag (2024:1280).
6 § Om en försäkringsgivares tillstånd att meddela
trafikförsäkring återkallas, ska den som har tecknat
trafikförsäkring hos försäkringsgivaren och som är skyldig att
ha en sådan försäkring teckna en ny trafikförsäkring för
fordonet inom en månad efter det att beslutet om återkallelse
har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar.
I fall som avses i första stycket upphör den tidigare
trafikförsäkringen senast vid utgången av den angivna
månadsfristen. Lag (2023:666).
7 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om försäkringsanstalts verksamhet enligt denna lag.
Trafikskadeersättning
8 § För person- eller sakskada som uppkommer i följd av
trafik här i landet med motordrivet fordon utgår
trafikskadeersättning i fall som anges i denna lag.
Trafikskadeersättning utgår i motsvarande fall också för
skada som i följd av trafik utomlands med här i landet
registrerat eller svenska staten tillhörigt motordrivet
fordon tillfogas svensk medborgare eller den som har hemvist
i Sverige.
Trafikskadeersättning utgår inte för radiologisk skada i fall
då rätten att göra ersättningsanspråk gällande mot annan än
innehavare av en kärnteknisk anläggning är inskränkt enligt
26 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid
radiologiska olyckor. Lag (2010:972).
8 a § har upphävts genom lag (1993:1381).
9 § I fråga om trafikskadeersättning tillämpas 5 kap. och 6
kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) samt lagen (1973:213) om
ändring av skadeståndslivräntor. Lag (2001:734).
10 § Skadas förare eller passagerare i motordrivet fordon som är i trafik,
utgår trafikskadeersättning från trafikförsäkringen för fordonet.
Skadas motordrivet fordon som är i trafik eller egendom som befordras med
sådant fordon, utgår trafikskadeersättning endast om skadan har uppkommit i
följd av trafik med annat motordrivet fordon och därvid orsakats genom
vållande i samband med förandet av det andra fordonet eller genom
bristfällighet på det fordonet. I sådant fall utgår ersättningen från
trafikförsäkringen för det andra fordonet.
11 § Om det uppkommer någon annan person- eller sakskada i
följd av trafik med motordrivet fordon än som anges i 10 §,
utgår trafikskadeersättning från trafikförsäkringen för
fordonet.
För sakskada som tillfogas försäkringstagaren genom det egna
fordonet utgår trafikskadeersättning enligt första stycket
endast om fordonet brukades olovligen av någon annan.
Ersättning enligt första stycket utgår inte för sakskada som
genom det egna fordonet tillfogas fordonets brukare eller
förare eller, om fordonet brukades olovligen, den som med
vetskap om detta följde med fordonet eller lät egendom
befordras med det.
Skadas ett spårfordon som omfattas av järnvägstrafiklagen
(2018:181) och som är i trafik eller skadas person eller
egendom i ett sådant fordon, utgår trafikskadeersättning
enligt första stycket endast om skadan har orsakats genom
vållande i samband med förandet av det motordrivna fordonet
eller genom bristfällighet på det fordonet. Skadas då också
egendom som ingår i spåranläggningen, gäller det som nu har
sagts även i fråga om denna skada. Lag (2018:184).
12 § Trafikskadeersättning med anledning av personskada kan
jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet har medverkat till skadan. Ersättning till förare
som har gjort sig skyldig till rattfylleri eller grovt
rattfylleri kan även jämkas, om föraren därvid genom
vårdslöshet har medverkat till skadan. Har personskada lett
till döden, kan ersättning som avses i 5 kap. 2 §
skadeståndslagen (1972:207) också jämkas, om den avlidne
uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.
Trafikskadeersättning med anledning av sakskada kan jämkas, om
vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. I
fall som avses i 10 § andra stycket skall sådan medverkan till
sakskada anses föreligga, om vållande i samband med förandet av
det skadade fordonet eller det fordon varmed den skadade
egendomen befordrades eller bristfällighet på fordonet har
medverkat till skadan. Vidare skall i fall som avses i 11 §
tredje stycket sådan medverkan till sakskada anses föreligga,
om vållande i samband med spårdriften eller bristfällighet i
någon anordning för denna har medverkat till skadan.
Jämkning enligt första eller andra stycket sker efter vad som
är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på
ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Lag (2001:734).
13 § Skall trafikskadeersättning för en och samma skada utgå från
trafikförsäkringarna för flera fordon, svarar försäkringarna solidariskt
för ersättningen.
14 § Från ett fordons trafikförsäkring utgår trafikskadeersättning med
anledning av en och samma händelse med högst 300 miljoner kronor, ränta
och ersättning för rättegångskostnader oräknade. Förslår beloppet ej till
gottgörelse åt var och en som har rätt till ersättning ur beloppet, utgår
i första hand ersättning för personskada. Ersättningarna till dem som ej
kan beredas full gottgörelse nedsättes med samma kvotdel för var och en.
Kan efter inträffat skadefall befaras att sådan nedsättning blir nödvändig,
kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att
ersättning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.
Om skada uppkommer i följd av trafik här i landet med ett fordon som hör
hemma i något av länderna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
tillämpas på begäran av den skadelidande i stället för första stycket de
föreskrifter om obligatorisk motorfordonsförsäkring som gäller i det land
där fordonet hör hemma. Lag 1993:1382 (1993:1646).
15 § Beträffande motordrivet fordon som enligt 3 § eller med stöd av
4 § 1 är undantaget från trafikförsäkringsplikt och som saknar
trafikförsäkring svarar staten för den trafikskadeersättning som
skulle ha utgått, om försäkring hade funnits.
I fall som avses i första stycket gäller vad som i denna lag föreskrives om
försäkringsanstalt i tillämpliga delar staten.
16 § För ett motordrivet fordon som har undantagits från
trafikförsäkringsplikt med stöd av 4 § 2 och som saknar
trafikförsäkring ansvarar samtliga försäkringsgivare, som vid
skadetillfället fick meddela trafikförsäkring enligt 5 §
första stycket, solidariskt för den trafikskadeersättning som
skulle ha betalats, om en försäkring hade funnits.
I fråga om ett fordon som är försäkringspliktigt men som
saknar trafikförsäkring har de försäkringsgivare som avses i
första stycket samma ersättningsansvar som anges där. För
sakskada som tillfogas den försäkringspliktige gäller dock
detta ansvar endast om fordonet brukades olovligen av någon
annan och antingen inte var registrerat i vägtrafikregistret
eller var avställt.
De försäkringsgivare som avses i första stycket ansvarar även
solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha
betalats från trafikförsäkringen för ett motordrivet fordon
vars identitet inte kan fastställas. Från ersättning för
sakskada ska ett belopp avräknas som motsvarar en tjugondel av
det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken som gäller för det år då
skadehändelsen inträffar. Vid skador på renar ska någon
avräkning inte göras. Lag (2023:666).
17 § Skadelidandes rätt till trafikskadeersättning får, utöver
vad som anges i denna lag, inskränkas endast på grund av
omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som
enligt försäkringsavtalslagen (2005:104) kan medföra
begränsning av försäkringsgivarens skyldighet att utge
försäkringsbelopp. Lag (2005:113).
17 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet
1. för försäkringsgivaren, dennes representant enligt 27 § och
den trafikförsäkringsförening som avses i 33 § att till den
skadelidande ge ett motiverat besked om ersättning,
2. för försäkringsgivaren att till försäkringstagaren utfärda
ett intyg om skadehistorik, och
3. för försäkringsgivaren att offentliggöra allmän information
om hur intyg om skadehistorik används när premier för
trafikförsäkring bestäms. Lag (2023:666).
Skadestånd m. m.
18 § Den som drabbas av en skada i följd av trafik med ett
motordrivet fordon får, trots att han kan få
trafikskadeersättning, i stället kräva skadestånd enligt vad
som gäller om detta. Har den skadelidandes rätt till
trafikskadeersättning helt eller delvis fallit bort på grund av
en omständighet som har inträffat efter skadehändelsen, är han
berättigad till skadestånd i den delen endast om det finns
särskilda skäl.
Skadestånd med anledning av en skada på ett motordrivet fordon
i trafik eller på egendom som transporterats med det får jämkas
efter vad som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har
förekommit på ömse sidor, de särskilda risker för skador som
motorfordonstrafiken har inneburit och omständigheterna i
övrigt. Lag (1999:266).
19 § Den som har utgett skadestånd med anledning av skada i följd av trafik
med motordrivet fordon inträder intill det utgivna beloppet i den skade-
lidandes rätt till trafikskadeersättning. Detta gäller dock ej i den mån
trafikskadeersättningen skulle ha kunnat krävas åter från den skadestånds-
skyldige enligt 20 §.
Har försäkringsgivare enligt avtal om annan skadeförsäkring än trafikför-
säkring utgett ersättning för skada i följd av trafik med motordrivet
fordon, inträder försäkringsgivaren intill beloppet av den utgivna
ersättningen i försäkringshavarens rätt till trafikskadeersättning.
Detsamma gäller när enligt förbindelse i avtal om olycksfalls- eller
sjukförsäkring ersättning har utgetts med verkliga beloppet av
sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster som olycksfallet
eller sjukdomen har medfört.
Trafikförsäkringsanstalts återkravsrätt m. m.
20 § Har en skada för vilken trafikskadeersättning utgått
vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, inträder
försäkringsanstalten intill det utgivna beloppet i den
skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren. Detsamma
gäller om skadan har vållats genom vårdslöshet av en förare
som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 eller
4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Om trafikskadeersättning har betalats för en skada som
omfattas av produktansvarslagen (1992:18), inträder
försäkringsanstalten intill det utgivna beloppet i den
skadelidandes rätt till skadestånd enligt den lagen.
Om en infrastrukturförvaltare är ansvarig enligt
järnvägstrafiklagen (2018:181) eller annan författning för
skada till följd av spårdriften och trafikskadeersättning har
utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva
ersättningen åter från infrastrukturförvaltaren i den
omfattning som är skälig med hänsyn till den medverkan som
har förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.
Lag (2018:184).
21 § I avtal om trafikförsäkring får göras förbehåll om
rätt för försäkringsanstalten att kräva utgiven
trafikskadeersättning åter från försäkringstagaren intill
belopp för vilket denne har åtagit sig att stå självrisk.
Förbehåll om rätt till återkrav från fysisk person får för
varje skadehändelse göras gällande med högst en tiondedel
av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringbalken som gäller för det år skadehändelsen
inträffar. Lag (2010:1220).
22 § Skadas förare eller passagerare i motordrivet fordon i följd av
trafik med detta fordon och annat motordrivet fordon och har skadan
orsakats genom vållande i samband med förandet av det andra fordonet
eller genom bristfällighet på detta, får trafikskadeersättning som har
utgått för skadan krävas åter från försäkringen för det andra fordonet.
Har vållande eller bristfällighet förekommit även på det förstnämnda
fordonets sida, fördelas ersättningsansvaret mellan fordonens
försäkringar efter vad som är skäligt med hänsyn till den
medverkan som har förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.
Kan enligt första stycket ersättning krävas åter från försäkringarna för två
eller flera fordon, svarar försäkringarna solidariskt.
23 § Svarar trafikförsäkringarna för flera fordon solidariskt, skall försäk-
ringarna sinsemellan taga lika del i ersättningsansvaret. Har skadan
orsakats genom vållande i samband med förandet av något av fordonen eller
genom bristfällighet på något av dem, skall dock försäkringen för det
fordonet bära hela ersättningen i förhållande till försäkringen för fordon
på vars sida varken vållande eller bristfällighet har förekommit. Föreligger
vållande eller bristfällighet på flera sidor, fördelas ersättningsansvaret
mellan fordonens försäkringar efter vad som är skäligt med hänsyn till den
medverkan som har förekommit på olika sidor och omständigheterna i övrigt.
24 § I fall som avses i 16 § fördelas försäkringsgivarnas
inbördes ersättningsansvar efter förhållandet mellan beloppen
av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar som
härrör från verksamheten här i landet och som för var och en
av dem belöper på närmast föregående kalenderår.
Trafikskadeersättning som har betalats enligt 16 § andra
stycket får upp till en tiondel av det prisbasbelopp som anges
i 21 § krävas tillbaka från den som var skyldig att ha
trafikförsäkring. Ersättningen får inte krävas tillbaka, om
fordonet vid skadetillfället brukades olovligen av någon annan
och antingen inte var registrerat i vägtrafikregistret eller
var avställt.
Om trafikskadeersättning har betalats enligt 16 § tredje
stycket och fordonet därefter blir känt, får ersättningen
krävas tillbaka från den försäkringsgivare som har meddelat
trafikförsäkring för fordonet. Lag (2023:666).
25 § Den som på grund av ansvarighet för skada enligt 20 § har utgett
ersättning till försäkringsanstalt får efter vad som är skäligt kräva
ersättningen åter från annan som också är ansvarig för skadan enligt 20 §.
Försäkringstagare som har krävts på självriskbelopp enligt 21 § och försäk-
ringspliktig som har krävts på belopp som avses i 24 § andra stycket inträder
intill det utgivna beloppet i den rätt till skadestånd enligt 20 § eller den
rätt till återkrav enligt 22 eller 23 § som tillkommer försäkringsanstalten
respektive försäkringsanstalterna. Är försäkringstagaren eller den
försäkringspliktige ansvarig för skadan enligt 20 §, äger första stycket
motsvarande tillämpning.
26 § Ersättning som har utgetts enligt denna lag får utöver vad som följer
av 20--25 §§ krävas åter endast på grund av åtagande av annan än försäk-
ringstagaren.
Skada under resa inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) m.m.
27 § Den som enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen
(2010:2043) eller 4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i
Sverige meddelar trafikförsäkring ska ha en
skaderegleringsrepresentant i varje annat EES-land.
Representanten ska vara bosatt i det landet eller, om det är en
juridisk person, vara etablerad där.
Försäkringsgivaren ska utfärda fullmakt för
skaderegleringsrepresentanten att reglera skadelidandes anspråk
på ersättning från trafikförsäkringen när
1. den skadelidande är bosatt i det EES-land där representanten
är bosatt eller etablerad,
2. det fordon vars försäkring ska tas i anspråk är försäkrat
och normalt hemmahörande i något annat EES-land än som avses i
1 och
3. skadan har inträffat i något annat EES-land än som avses i 1
eller i ett land som ingår i systemet med grönt kort.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om villkor beträffande
skaderegleringsrepresentanter och föreskrifter om
underrättelseskyldighet. Lag (2010:2050).
28 § Om en skadelidande som är bosatt här i landet har anmält
ett sådant försäkringsfall som avses i 27 § andra stycket till
en försäkringsgivare i ett annat EES-land eller till en
skaderegleringsrepresentant som denne har i Sverige utan att få
ett motiverat besked om ersättning, svarar de försäkringsgivare
som avses i 16 § solidariskt för ersättningen när det har gått
tre månader sedan anmälan gjordes. Samma ersättningsansvar
gäller om den utländske försäkringsgivaren inte har någon
skaderegleringsrepresentant här i landet. Vad som sägs i detta
stycke gäller inte om den skadelidande har vidtagit rättsliga
åtgärder mot den utländske försäkringsgivaren.
Om fordonet är försäkringspliktigt men saknar trafikförsäkring,
har de försäkringsgivare som avses i 16 § samma
ersättningsansvar för skadan som anges i första stycket. Om
fordonets identitet inte kan fastställas, svarar dessa
försäkringsgivare solidariskt för den ersättning som skulle ha
utgått från försäkringen. Vad som sägs i detta stycke gäller
även om fordonet inte är normalt hemmahörande i ett EES-land
men försäkringsfallet har inträffat i ett EES-land.
Skaderegleringen skall påbörjas senast två månader efter det
att ärendet anmäldes till de försäkringsgivare som avses i
16 §. Skaderegleringen skall avbrytas, om försäkringsgivaren
eller skaderegleringsrepresentanten lämnar ett motiverat besked
om ersättning. Vad som sägs om skadereglering i 7 kap. 1 §
försäkringsavtalslagen (2005:104) skall tillämpas också på
skadereglering enligt denna paragraf.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om skaderegleringen och
föreskrifter om underrättelseskyldighet. Lag (2005:113).
29 § Den trafikförsäkringsförening som avses i 33 § skall på
begäran lämna uppgifter om vem som har meddelat
trafikförsäkring för ett fordon som är normalt hemmahörande i
Sverige, vem som är försäkringsgivarens
skaderegleringsrepresentant och vem som äger fordonet. För
fordon som har undantagits från skyldighet att ha
trafikförsäkring skall uppgift lämnas om vem som ansvarar i
stället för en försäkringsgivare.
Motsvarande uppgifter skall lämnas också om fordon som är
normalt hemmahörande i ett annat EES-land, i den mån
trafikförsäkringsföreningen har tillgång till uppgifterna.
Lag (2002:343).
Insolvensgarantisystem
29 a § Om en försäkringsgivare som har tillstånd att meddela
trafikförsäkring i Sverige eller i ett annat EES-land är
föremål för ett likvidationsförfarande som avses i 2 § lagen
(2005:1047) om internationella förhållanden rörande
finansiella företags insolvens, ansvarar samtliga
försäkringsgivare som vid tidpunkten för beslutet om
likvidationsförfarandet fick meddela trafikförsäkring enligt
5 § första stycket 1 och 2 solidariskt för ersättning till en
skadelidande som är bosatt i Sverige, i den utsträckning
ersättningen omfattas av försäkring hos försäkringsgivaren.
Den försäkringsgivare som är föremål för
likvidationsförfarandet omfattas inte av det solidariska
ansvaret.
Ersättning till den skadelidande ska betalas så snart som
möjligt och senast tre månader från den dag då den
skadelidande har accepterat ett motiverat anbud om ersättning.
Lag (2023:666).
29 b § Om den försäkringsgivare som är föremål för
likvidationsförfarandet har sitt huvudkontor i ett annat EES-
land än Sverige får de solidariskt ansvariga
försäkringsgivarna kräva ersättning för betalning enligt
29 a § från insolvensorganet i det EES-landet. Lag (2023:666).
29 c § Om den försäkringsgivare som är föremål för
likvidationsförfarandet är en sådan försäkringsgivare som
avses i 5 § första stycket 1, ansvarar de försäkringsgivare
som har solidariskt ansvar enligt 29 a § även solidariskt för
den ersättning som krävs av ett insolvensorgan i ett annat
EES-land, i den utsträckning ersättningen har betalats till en
skadelidande som är bosatt i det EES-landet.
Ersättning till organet i det andra EES-landet ska betalas
senast sex månader från den dag då ett krav har mottagits, om
inte något annat har avtalats. Lag (2023:666).
29 d § Försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar fördelas
efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt
tecknade trafikförsäkringar som härrör från verksamheten i
Sverige och som för var och en av dem avser kalenderåret
närmast före beslutet om likvidationsförfarandet. För en
försäkringsgivare som avses i 5 § första stycket 1 ska även
premier för direkt tecknade obligatoriska
motorfordonsförsäkringar som härrör från verksamheten i andra
EES-länder än Sverige ingå vid fördelningen av
ersättningsansvaret. Lag (2023:666).
29 e § De försäkringsgivare som har betalat ersättning enligt
29 a eller 29 c § inträder i den skadelidandes rätt till
ersättning av den försäkringsgivare som är föremål för
likvidationsförfarandet.
Försäkringsgivarna inträder också i den skadelidandes rätt
till skadestånd av skadevållaren, upp till det utbetalade
beloppet.
Det insolvensorgan som har betalat ersättning efter ett krav
enligt 29 b § inträder i den rätt som försäkringsgivarna har
enligt andra stycket. Lag (2023:666).
29 f § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om förfarandet hos de
försäkringsgivare som är solidariskt ansvariga enligt 29 a §
och om underrättelseskyldighet med anledning av
insolvensgarantisystemet. Lag (2023:666).
Övriga bestämmelser
30 § Så snart ägare, brukare eller förare av motordrivet fordon
har fått kännedom om händelse som kan medföra försäkringsfall
enligt denna lag, skall han underrätta den försäkringsanstalt
som har meddelat trafikförsäkring för fordonet om händelsen.
Han är vidare skyldig att på begäran lämna försäkringsanstalten
behövliga upplysningar och handlingar.
Vad som sägs i första stycket om ägaren gäller en förmyndare
som enligt 2 § skall fullgöra försäkringsplikten för ett
fordon. Lag (2006:560).
31 § Den som vill ha ersättning enligt denna lag måste väcka
talan inom tio år från skadehändelsen. Om den skadelidande
begär omprövning enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen
(1972:207), får talan dock väckas inom tre år från tidpunkten
när det förhållande som ligger till grund för
omprövningsyrkandet inträdde.
Om den som vill ha ersättning har anmält skadan till
försäkringsgivaren inom den tid som anges i första stycket,
är fristen att väcka talan alltid minst sex månader från det
att försäkringsgivaren har förklarat sig ha tagit slutlig
ställning till anspråket.
Vid återkrav mellan försäkringsgivare är fristen att väcka
talan alltid minst ett år från den betalning som grundar
återkravet.
En talan om ett krav på självriskbelopp enligt 21 § eller om
ett krav på ersättning som avses i 24 § andra stycket måste
väckas inom tre år från den betalning som grundar
återkravet.
I fråga om premiekrav och krav på trafikförsäkringsavgift
tillämpas preskriptionslagen (1981:130). Lag (2013:1089).
31 a § En talan får väckas efter den tid som anges i 31 §
första stycket endast om det finns synnerliga skäl. Vid
bedömningen ska det särskilt beaktas om den skadelidande har
varit förhindrad att framställa anspråket i tid.
Lag (2013:1089).
31 b § Om talan inte väcks enligt 31 eller 31 a §, går rätten
till ersättning förlorad.
Ett avtalsvillkor om preskription som i jämförelse med denna
lag är till nackdel för den som har anspråk på
trafikskadeersättning är ogiltigt. I förhållanden mellan
försäkringsgivare får dock annat avtalas. Lag (2013:1089).
31 c § Det som sägs om försäkringsgivare i 31 § andra och
tredje styckena samt i 31 b § andra stycket ska i ett fall som
avses i 15 § gälla staten och i ett fall som avses i 16, 28
eller 29 a-29 c § gälla Trafikförsäkringsföreningen.
Lag (2023:666).
32 § Fordran på trafikskadeersättning med anledning av personskada får ej
tagas i mät för den skadelidandes skuld. Utmätning av livräntebelopp kan
dock ske enligt vad som föreskrives i 7 kap. utsökningsbalken. I fråga om
förbud mot utmätning sedan ersättning har betalats ut gäller 5 kap. 7 §
andra stycket utsökningsbalken.
Försäkringsanstalt får kvitta fordran på självriskbelopp enligt 21 § mot
försäkringstagarens fordran hos anstalten. Fordran på ersättning som avses
i 24 § andra stycket får kvittas mot fordran som innehas av den försäkrings-
pliktige.
Fordran på trafikskadeersättning med anledning av personskada får ej i vidare
mån än som följer av 19 § överlåtas innan ersättningen är tillgänglig för
lyftning. Lag (2002:343).
33 § I fall som avses i 16 § företräds försäkringsgivarna i
ärenden om trafikskadeersättning eller om återkrav av sådan
ersättning av en trafikförsäkringsförening i vilken
försäkringsgivarna är medlemmar. Detta gäller även ärenden
enligt 28 och 29 a-29 f §§. För ett visst ärende eller en viss
grupp av ärenden får föreningen utse en av försäkringsgivarna
att företräda de övriga.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer stadgar för trafikförsäkringsföreningen.
Lag (2023:666).
34 § Om föreskriven trafikförsäkring saknas för ett
motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret
och inte är avställt, har Trafikförsäkringsföreningen rätt
till gottgörelse (trafikförsäkringsavgift) av den
försäkringspliktige för den tid denne inte har fullgjort sin
försäkringsplikt.
Trafikförsäkringsavgift bestäms på grundval av de årspremier
för trafikförsäkring som har tillämpats här i landet under
den tid trafikförsäkring har saknats. Avgiften får med tio
procent överstiga högsta försäkringspremie inklusive skatt
enligt lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie
m.m. för fordon av samma fordonsslag och med samma
användningssätt som det oförsäkrade fordonet. Med fordonsslag
avses personbil, lastbil, buss, motorcykel, traktor,
motorredskap, moped och terrängmotorfordon. Förhöjning av
premien på grund av omständigheter som ger anledning att anta
att fordonet med hänsyn till innehavarens person utgör en
särskild risk i trafiken får dock beaktas endast om det finns
sådana omständigheter i det särskilda fallet.
Trots andra stycket får trafikförsäkringsavgift tas ut med
tvåhundra kronor för tiden till dess trafikförsäkring tecknas
eller försäkringsplikten upphör.
En domstol får sätta ned trafikförsäkringsavgiften, om det
finns särskilda skäl. Lag (2013:1089).
35 § Saknas föreskriven trafikförsäkring för motordrivet fordon som är
registrerat i vägtrafikregistret och ej är avställt, kan den
försäkringspliktige föreläggas vid vite att fullgöra sin försäkringsplikt.
Föreläggande som avses i första stycket meddelas av länsstyrelsen i det län
där den försäkringspliktige har sin adress enligt vägtrafikregistret. Mot
sådant föreläggande får talan ej föras. Lag (2002:343).
36 § Saknas föreskriven trafikförsäkring när motordrivet fordon som inte är
registrerat i vägtrafikregistret eller som är avställt brukas i trafik här
i landet av den försäkringspliktige eller av annan med dennes tillstånd,
döms den försäkringspliktige till penningböter.
Fortsätter den försäkringspliktige under tid då han står under åtal för för-
seelse som avses i första stycket att begå sådan förseelse, skall vad han
har gjort sig skyldig till före varje åtal anses som särskilt brott.
Lag (2002:343).
37 § En förare av en moped, ett motorredskap eller ett
eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning ska, om
fordonet omfattas av denna lag men inte är registrerat i
vägtrafikregistret, under färd i Sverige ha med sig bevis om
att fordonet är trafikförsäkrat och på begäran visa upp
beviset för en bilinspektör eller polisman.
Den som bryter mot första stycket döms till penningböter.
Föraren ska dock vara fri från ansvar, om han eller hon senast
tredje vardagen efter förseelsen styrker hos Polismyndigheten
att han eller hon hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för
förseelsen och omständigheterna ger vid handen att förseelsen
har berott på tillfälligt förbiseende. Lag (2023:666).
38 § Trafikförsäkring som meddelas enligt denna lag skall i fråga om skada
som uppkommer i följd av trafik med ett motordrivet fordon i något annat
land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige, utöver vad som
gäller om trafikskadeersättning enligt denna lag, täcka ersättning som
enligt lagstiftningen i det land där skadan uppkommit skall omfattas av
en obligatorisk motorfordonsförsäkring. Detta gäller även i fråga om skada
som uppkommer vid direkt färd mellan två länder som ingår i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, om skadan tillfogas en medborgare i ett sådant
land.
Tillhör fordon som avses i första stycket svenska staten skall svenska
staten i stället bära ersättningsansvaret. Lag (2002:343).
Övergångsbestämmelser
1992:1121
Denna lag träder i kraft i fråga om 20 § den 1 januari 1993 och i övrigt
den dag regeringen bestämmer. (i kraft den 1 januari 1994, 1993:1646)
1993:303
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen
får dock i förhållande till Liechtenstein sätta lagen i kraft vid en
senare tidpunkt än i förhållande till i lagen angivna övriga stater.
(Jfr 1992:1121).
1993:1382
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1
januari 1994, 1993:1646).I förhållande till Liechtenstein får regeringen
sätta lagen i kraft vid en senare tidpunkt än i förhållande till övriga
stater.
1993:1383
Denna lag träder i kraft såvitt avser tredje stycket den 1 januari
1994 och i övrigt den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari
1994, 1993:1646).
1999:266
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena tillämpas
även på fordringar som har uppkommit före ikraftträdandet och
som vid ikraftträdandet inte är preskriberade enligt äldre
bestämmelser.
3. Äldre bestämmelser om trafikförsäkringsavgift tillämpas även
efter ikraftträdandet i ärenden som inte är avslutade hos
trafikförsäkringsföreningen när lagen träder i kraft.
2006:560
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om försäkringsplikt som
avser tiden före ikraftträdandet.
2013:1089
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre bestämmelser gäller för en fordran som beror på en
skada, om skadehändelsen har inträffat före ikraftträdandet.
För en fordran som inte beror på en skada gäller äldre
bestämmelser, om avtalet om trafikförsäkring har ingåtts före
ikraftträdandet och inte förnyats därefter.
3. Äldre bestämmelser om preskription gäller för
trafikförsäkringsavgift som avser tiden före ikraftträdandet.
Detsamma gäller trafikförsäkringsavgift som avser tiden efter
ikraftträdandet, om ärendet hos Trafikförsäkringsföreningen
har inletts före ikraftträdandet men avslutas först
därefter.
2023:666
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2024 i
fråga om 29 a-29 f och 33 §§ och i övrigt den 23 december
2023.
2. Bestämmelserna i de nya 29 a-29 f §§ och 33 § i den nya
lydelsen tillämpas även på försäkringsavtal som har ingåtts
före ikraftträdandet. De tillämpas dock inte på
likvidationsförfaranden som har beslutats före
ikraftträdandet.
2024:1280
1. Denna lag träder i kraft den 17 januari 2025.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av
beslut som har meddelats före den 17 januari 2025.