Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Denna förordning gäller handläggning av sjöfartsärenden vid utlandsmyndighet. 2 § Utlandsmyndighet skall se till att svenskt fartyg som befinner sig inom myndighetens verksamhetsområde åtnjuter de rättigheter och förmåner som tillkommer svenska fartyg. 3 § När anledning därtill föreligger, skall utlandsmyndighet göra sig underrättad om huruvida svenskt fartygs skeppshandlingar, märkning samt bemanning och utrustning överensstämmer med gällande svenska lagar och föreskrifter. Föreligger brist i något av dessa hänseenden eller underlåter befälhavaren att iakttaga vad som enligt gällande svenska bestämmelser åligger honom utomlands, skall myndigheten omedelbart anmäla detta till sjöfartsregistret, om bristen gäller fartygets nationalitet, registrering eller identifiering, och i andra fall till sjöfartsverket. Olönad utlandsmyndighet får göra denna anmälan genom överordnad utlandsmyndighet. Att utlandsmyndighet i vissa fall får utfärda tillfällig nationalitetshandling för svenskt fartyg för viss resa eller för viss kort tid är föreskrivet i 6 kap. fartygsregisterförordningen (1975:927). 4 § Har svenskt fartyg sålts till utlänning eller på annat sätt upphört att vara svenskt när fartyget befunnit sig utom riket, skall utlandsmyndighet genast avfordra befälhavaren fartygets svenska nationalitetshandling, mätbrev, sjömansrulla och sjösäkerhetshandlingar. Utlandsmyndigheten skall anmäla nationalitetsändringen till sjöfartsregistret. Vid anmälan skall myndigheten bifoga nationalitetshandlingen. Sjömansrullan skall sändas till sjömansregistret och övriga handlingar till sjöfartsverket. Avregistreras fartyget, skall utlandsmyndighet också, om det är möjligt, se till att fartygets invändiga märkning med registerbeteckning avlägsnas. 5 § Har fartyg byggts för svensk räkning på utrikes ort eller har det på annat sätt där kommit i svensk hand, får utlandsmyndighet i det landet utfärda tillfällig nationalitethandling för fartyget om sjöfartsregistret har bemyndigat eller anmodat myndigheten att göra det. Bemyndigande att handla i sjöfartsregistrets ställe gäller endast under förutsättning att förvärvet kan styrkas inför myndigheten. Efter anmodan handlar myndigheten på sjöfartsregistrets vägnar. Har utlandsmyndighet utfärdat tillfällig nationalitetshandling enligt första stycket, skall myndigheten genast översända kopia av handlingen till sjöfartsregistret. Tillfällig nationalitetshandling utfärdas enligt bestämmelser i 6 kap. fartygsregisterförordningen (1975:927). Om det behövs skall utlandsmyndigheten medverka till att sjöfartsregistret får bekräftelse på att fartyget har avförts ur fartygsregister i det främmande landet eller kommer att avföras ur sådant register där med verkan från den dag det registreras i Sverige. 6 § En utlandsmyndighet som har förordnats att ha tillsyn av fartyg enligt 10 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen (1988: 49) skall övervaka att gällande bestämmelser om svenskt fartygs sjövärdighet samt om skydd mot ohälsa och olycksfall, lastning, passagerarantal och bemanning iakttas. Utlandsmyndighet skall vidare övervaka tillämpningen av bestämmelserna i sjöarbetstidslagen (1970: 105) om arbetstiden till sjöss. Förordning (1988:596). 7 § Strandar svenskt fartyg eller råkar det på annat sätt i fara i främmande farvatten, skall utlandsmyndighet genast verka för räddning av dem som är ombord och på begäran medverka till att fartyget bärgas om sådan medverkan får ske enligt verksamhetslandets lag. Har svenskt fartyg på utrikes ort råkat i fara, förolyckats, uppbringats och tagits i beslag eller rekvirerats av utländsk myndighet, skall utlandsmyndighet genast underrätta utrikesdepartementet och sjöfartsverket om detta. Bestämmelserna i 4 § om skeppshandlingar skall iakttagas i den mån det kan ske. Inträffar fall som avses i andra stycket eller har svenskt fartyg belagts med kvarstad eller utmätts på utrikes ort, skall utlandsmyndighet genast göra sig underrättad om huruvida de ombordanställda är eller kan väntas bli i behov av ekonomisk hjälp eller annat bistånd som skall lämnas av utlandsmyndighet. 8 § Utlandsmyndighet skall enligt 317 - 319 §§ sjölagen (1891:35 s. 1) förordna besiktningsmän för besiktning av skada på fartyg eller last, när begäran om det framställes av fartygets ägare, redare eller befälshavare eller någon som i redarens ställe har befattning med fartyget eller av lastägare eller lastförsäkringsgivare. 9 § Utlandsmyndighet som har förordnats därtill skall enligt 305 och 313 §§ sjölagen (1891:35 s.1) efter anmälan hålla sjöförklaring jämlikt bestämmelserna i sjöförklaringskungörelsen (1967:294) för svenskt fartyg samt för danskt, finländskt eller norskt fartyg, när behörig utlandsmyndighet för fartygets hemland ej finns på orten och i verksamhetslandet gällande lag eller sedvana icke lägger hinder i vägen. När sjöförklaring hålles för fartyg hemmahörande i Danmark, Finland eller Norge, skall utlandsmyndigheten tillämpa reglerna om sjöförklaring för svenskt fartyg. Har befälhavare på svenskt fartyg till utlandsmyndighet avgivit rapport enligt 70 § sjölagen utan att sjöförklaring hålles, skall utlandsmyndigheten genast vidarebefordra rapporten till sjöfartsverket. Olönad utlandsmyndighet får dock insända rapporten genom förmedling av överordnad utlandsmyndighet. Har svenskt fartyg sammanstött med annat fartyg och har utlandsmyndighet med stöd av 308 § första stycket sjölagen beviljat anstånd med sjöförklaring, skall utlandsmyndigheten underrätta sjöfartsverket om anståndet. Motsvarande underrättelse skall lämnas om svenskt fartyg har sammanstött med utländskt fartyg och sjöförklaring med stöd av 308 § andra stycket samma lag underlåtes. 10 § Av 12 § förordningen (1984:831) om mönstring av sjömän följer att de utlandsmyndigheter som har förordnats därtill skall se till att mönstringslagen (1983:929) och de föreskrifter som meddelats med stöd av samma lag efterlevs. Förordning (1986:29). 11 § Av 15 § mönstringslagen (1983:929) och 9 § förordningen (1984:831) om mönstring av sjömän följer att de utlandsmyndigheter som regeringen förordnat därtill skall utfärda sjöfartsbok för svenska och utländska sjömän. Av 5 kap. 1 § förordningen (1982:892) om behörigheter för sjöpersonal följer att de utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdepartementet har utsett därtill på begäran skall göra anteckning i sjöfartsboken om behörighet eller specialbehörighet. Förordning (1986:29). 12 § Är arbetstagare, som är anställd för fartygsarbete på svenskt fartyg i utrikes fart eller som nyligen har lämnat sådan anställning, i behov av ekonomiskt bistånd från utlandsmyndighet för vård, underhåll eller hemresa, skall utlandsmyndighet lämna honom sådant bistånd enligt 13 och 14 §§. 13 § Skall kostnad för vård av sjuk eller skadad arbetstagare som avses i 12 § enligt lag eller annan författning bestridas med statsmedel, är utlandsmyndighet skyldig att förskottera sådan kostnad i skälig omfattning och även i övrigt lämna behövligt bistånd. Skall resa, sjukvård eller underhåll för arbetstagare som omförmäles i första stycket enligt lag, särskild författning eller kollektivavtal bekostas av arbetsgivaren och fullgör ej denne sin skyldighet, skall utlandsmyndighet för ändamålet lämna arbetstagaren ekonomiskt bistånd till skäligt belopp samt annat behövligt bistånd. 14 § Blir sjöman, som är inskriven hos allmän försäkringskassa enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, till följd av sjukdom eller skada i behov av sjukvård och underhåll och föreligger ej sådana omständigheter som avses i 13 §, skall utlandsmyndighet förskottera kostnaden härför med skäligt belopp. 15 § Gör svensk sjöman eller sjöman som är flykting eller statslös och bosatt i Sverige gällande att han saknar egna medel till sitt uppehälle och föreligger icke sådana omständigheter som avses i 13 och 14 §§, får utlandsmyndighet lämna sjömannen tillfälligt ekonomiskt bistånd med belopp som bedömes skäligt med hänsyn till omständigheterna. 16 § Har annan utländsk sjöman än som avses i 15 § lämnat sin befattning på svenskt fartyg i annat land än sitt hemland och därefter råkat i nöd utan att sådana omständigheter föreligger som avses i 13 §, får utlandsmyndighet, om det kan anses skäligt, lämna honom det tillfälliga ekonomiska bistånd som bedömes oundgängligen nödvändigt. Utlandsmyndigheten skall först ha förvissat sig om att den biståndssökande icke kan få behövligt bistånd av utlandsmyndighet för sitt eget land eller av ortens myndigheter. 17 § På begäran skall utlandsmyndighet vid behov göra framställning om reseförmåner för sjöman och annan därtill berättigad person eller bestyrka uppgifter som skall ligga till grund för sådan framställning. På begäran skall utlandsmyndighet utfärda intyg till styrkande av sjömans skattskyldighet. 18 § Utlandsmyndighet skall fortlöpande följa och stödja den kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan som bedrives i svensk eller gemensam nordisk regi eller annan sådan verksamhet som betalas med medel från Sverige i hamnar inom verksamhetsområdet. Utlandsmyndighet skall ägna uppmärksamhet åt kultur- och fritidsverksamheten för sjömän i andra hamnar inom verksamhetsområdet vilka mera regelbundet anlöpes av svenska fartyg. 19 § Skall kostnad för begravning av sjöman eller kostnad som föranledes av eldbegängelse av sjömannen bestridas av arbetsgivare på svenskt fartyg och ombesörjes icke begravningen eller eldbegängelsen av befälhavaren, skall utlandsmyndighet draga försorg därom. För begravning eller eldbegängelse av svensk sjöman i annat fall än som avses i första stycket får utlandsmyndighet, om ej utländsk myndighet ombesörjer densamma, förskottera medel i den mån sjömannens efterlämnade tillgångar icke förslår därtill. Vad som nu har sagts om svensk sjöman gäller också i Sverige bosatt sjöman som är flykting eller statslös. 20 § Olönad generalkonsul, olönad konsul och olönad vicekonsul åtnjuter ersättning av statsmedel för utgifter i tjänsten i sjöfartsangelägenheter i den omfattning och i den ordning som chefen för utrikesdepartementet bestämmer.