Post 1130 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
2016:1306 ·
Visa register
Lag (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning
Departement: Finansdepartementet FMA V
Utfärdad: 2016-12-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:124
Ikraft: 2017-02-01 överg.best.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om
marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om
upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG
och 2004/72/EG (marknadsmissbruksförordningen).
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i
marknadsmissbruksförordningen.
2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt
marknadsmissbruksförordningen.
3 § För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt
denna lag ska de företag som står under inspektionens tillsyn
betala årliga avgifter. Regeringen får meddela föreskrifter
om sådana avgifter.
2 kap. Vissa skyldigheter som följer av
marknadsmissbruksförordningen
Förbuden mot insiderhandel och marknadsmanipulation
1 § Förbuden mot insiderhandel och marknadsmanipulation i
artiklarna 14 a, 14 b och 15 i marknadsmissbruksförordningen
gäller även för en fysisk person som, för en juridisk persons
räkning, beslutar om genomförandet av sådana åtgärder som är
förbjudna.
Offentliggörande av insiderinformation
2 § Den som har skjutit upp offentliggörandet av
insiderinformation ska på begäran av Finansinspektionen lämna
en förklaring till inspektionen enligt artikel 17.4 tredje
stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren för
att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes.
För emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till
handel endast på en tillväxtmarknad för små och medelstora
företag finns ytterligare bestämmelser i artikel 17.4 fjärde
stycket i marknadsmissbruksförordningen. Lag (2020:1158).
2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation
ska offentliggöras. Lag (2019:423).
Insiderförteckningar
2 b § En emittent vars finansiella instrument har tagits upp
till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora
företag i Sverige ska upprätta en insiderförteckning enligt
artikel 18.1 a i marknadsmissbruksförordningen.
Lag (2020:1158).
Anmälningar av transaktioner till insynsregistret
Finansinspektionens insynsregister
3 § Finansinspektionen ska föra eller låta föra register
(insynsregister) över anmälningar som har gjorts enligt
artikel 19.1–19.10 i marknadsmissbruksförordningen.
Uppgifter som har lämnats av personer som inte längre
omfattas av anmälningsskyldighet får tas bort ur registret.
Registret ska föras med hjälp av automatisk databehandling.
Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som sker i registret.
Inspektionen ska på lämpligt sätt underrätta de registrerade
om registret.
Registret ska vara offentligt. Lag (2018:331).
4 § Finansinspektionen ska, i enlighet med artikel 19.3
första och tredje styckena i marknadsmissbruksförordningen,
offentliggöra uppgifter som anmäls till insynsregistret.
Anmälningsskyldighet för närstående som är underårig
5 § Om en person i ledande ställning har en närstående som är
underårig och som omfattas av anmälningsskyldighet enligt
artikel 19.1 i marknadsmissbruksförordningen, ska den
underåriges vårdnadshavare fullgöra anmälningsskyldigheten
för den underåriges räkning.
Anmälningar av finansiella instrument som handlas på
handelsplatser
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att sådana anmälningar som ska
göras till Finansinspektionen enligt artikel 4.1 i
marknadsmissbruksförordningen i stället ska göras till
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.
Rapportering av misstänkta överträdelser
7 § Ett finansiellt företag ska tillhandahålla
ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill
göra anmälningar om misstänkta överträdelser av
marknadsmissbruksförordningen.
Personuppgifter som avses i artikel 10 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning) får behandlas om uppgifterna avser
brott enligt lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk
på värdepappersmarknaden. Lag (2018:331).
8 § Den som är eller har varit anställd hos ett finansiellt
företag får inte obehörigen röja uppgifter i en anmälan eller
utsaga som har gjorts till ett sådant rapporteringssystem som
avses i 7 §, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den
utpekade personens identitet.
Den som är eller har varit anställd hos ett företag som avses
i första stycket och har gjort en anmälan till ett sådant
rapporteringssystem som avses där får inte göras ansvarig för
att ha åsidosatt någon tystnadsplikt, om anmälaren hade
anledning att anta att en överträdelse hade skett.
9 § Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§
1. ett svenskt företag som är
a) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen
(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
b) börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden,
c) central motpart enligt 1 kap. 4 b § lagen om
värdepappersmarknaden,
d) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen
(2004:46) om värdepappersfonder,
e) försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen
(2010:2043) eller tjänstepensionsföretag som omfattas av lagen
(2019:742) om tjänstepensionsföretag,
f) kreditinstitut enligt 1 kap. 5 §
10 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
g) värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen om
värdepappersmarknaden, eller
h) värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om
värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella
instrument, och
2. ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och som, efter tillstånd från
Finansinspektionen, från filial i Sverige driver motsvarande
verksamhet som ett företag som avses i 1. Lag (2024:124).
10 § Den som har lämnat en rapport till Finansinspektionen
enligt artikel 16.1 eller 16.2 i
marknadsmissbruksförordningen får inte obehörigen röja för en
kund eller någon utomstående att rapporten har lämnats.
Detsamma gäller styrelseledamöter och anställda i ett
rapporterande företag.
Den som har lämnat en sådan rapport får inte göras ansvarig
för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.
11 § Den som, utan att det finns en sådan
rapporteringsskyldighet som avses 10 §, har gjort en anmälan
till Finansinspektionen om en misstänkt överträdelse av
marknadsmissbruksförordningen får inte göras ansvarig för att
ha åsidosatt någon tystnadsplikt, om anmälaren hade anledning
att anta att en överträdelse hade skett. Detta gäller inte om
anmälaren därigenom gör sig skyldig till brott.
3 kap. Utredningsbefogenheter och tvångsmedel
Föreläggande om att lämna uppgifter
1 § För övervakning av att bestämmelserna i
marknadsmissbruksförordningen följs får Finansinspektionen
förelägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla
uppgifter, handlingar eller annat, och
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att
inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen
bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning
uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade
tystnadsplikten för advokater.
Information om transaktioner på spotmarknaden
2 § För övervakningen av att bestämmelserna i
marknadsmissbruksförordningen följs får Finansinspektionen
förelägga marknadsaktörer på marknadsplatser där de
underliggande tillgångarna till råvaruderivat handlas
(spotmarknaden) att lämna transaktionsrapporter eller annan
information.
Marknadsaktörer på spotmarknaden är skyldiga att på begäran
av Finansinspektionen ge inspektionen åtkomst till handlarnas
system.
Föreläggande om att tillfälligt upphöra med ett visst
förfarande
3 § Om det är sannolikt att någon har överträtt
marknadsmissbruksförordningen, får Finansinspektionen
förelägga den personen att upphöra med ett visst förfarande
eller en viss verksamhet.
Beslutet om föreläggande gäller till dess det har prövats om
förfarandet strider mot marknadsmissbruksförordningen eller
lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på
värdepappersmarknaden. Beslutet får dock gälla i högst sex
månader.
Korrigering av felaktig eller vilseledande information
4 § Finansinspektionen får korrigera sådan felaktig eller
vilseledande information som kan utgöra ett led i en
överträdelse av artikel 15 i marknadsmissbruksförordningen.
Finansinspektionen får även förelägga den som har spridit
sådan felaktig eller vilseledande information att korrigera
den.
Platsundersökning
5 § När det är nödvändigt för övervakningen av att en fysisk
eller juridisk person följer bestämmelserna i
marknadsmissbruksförordningen, får Finansinspektionen
genomföra en undersökning i personens verksamhetslokaler.
Vite
6 § Ett föreläggande enligt någon av 1–4 §§ får förenas med
vite.
Ett föreläggande enligt 1 § första stycket 1 får dock inte
förenas med vite, om
1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas
har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till
ingripande för en sådan överträdelse som anges i 5 kap. 1 §,
och
2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband
med den misstänkta gärningen eller överträdelsen.
Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller andra
stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.
Kvarstad
7 § För att säkerställa betalning av en sanktionsavgift eller
återföring på grund av en överträdelse som anges i 5 kap. 1 §
(marknadsmissbruk), får rätten på ansökan av
Finansinspektionen besluta om kvarstad. I fråga om sådan
kvarstad ska bestämmelserna i 2
1, 2, 5, 6 och 8 §§
rättegångsbalken om kvarstad i brottmål tillämpas. Vid
tillämpningen ska det som anges där om
1. brott gälla för överträdelse,
2. böter gälla för sanktionsavgift eller återföring,
3. åklagare gälla för Finansinspektionen, och
4. åtal gälla för talan enligt 5 kap. 21 § denna lag.
Ansökan om kvarstad prövas av Stockholms tingsrätt.
Betalningssäkring
8 § För att säkerställa betalning av en sanktionsavgift eller
återföring när en fysisk eller juridisk person har åsidosatt
sin skyldighet på ett sätt som anges i 5 kap. 2 §, får
egendom som tillhör den som är betalningsskyldig tas i
anspråk (betalningssäkring).
Betalningssäkring får beslutas bara om
1. det finns en påtaglig risk för att den fysiska eller
juridiska personen genom att avvika, skaffa undan egendom
eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala avgiften
eller det belopp som ska återföras, och
2. betalningsskyldigheten avser ett betydande belopp.
Om sanktionsavgift eller återföring inte har beslutats, får
betalningssäkring beslutas bara om det är sannolikt att så
kommer att ske. En betalningssäkring får inte avse ett högre
belopp än det belopp sanktionsavgiften eller återföringen
sannolikt kommer att fastställas till.
Ett beslut om betalningssäkring får fattas bara om skälen för
beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet
innebär för den som beslutet gäller eller för något annat
motstående intresse.
9 § Beslut om betalningssäkring enligt 8 § fattas av den
förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av
Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller
återföring. En ansökan om betalningssäkring ska göras av
Finansinspektionen.
I fråga om en sådan ansökan ska 46 kap. 9–13 §§, 14 § första
stycket 1 och andra stycket första meningen samt 20–22 §§
skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Vid
tillämpningen ska det som anges där om Skatteverket gälla för
Finansinspektionen.
10 § Vid prövning av verkställighet av ett beslut om
betalningssäkring ska 69 kap. 13–18 §§ och 71 kap. 1 § första
stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Vid
tillämpningen ska det som anges där om Skatteverket gälla för
Finansinspektionen.
Befogenheter enligt andra lagar
11 § I 9 kap. 33 § första stycket 1 b lagen (2022:482) om
elektronisk kommunikation finns bestämmelser om rätt för
Finansinspektionen att få ut uppgifter från den som
tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en
elektronisk kommunikationstjänst. Lag (2022:507).
12 § I 22 kap. 1 och 2 §§ lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden finns bestämmelser om rätt för
Finansinspektionen att besluta om handelsstopp.
Lag (2017:707).
Anmälan om brott
13 § I 3 kap. 1 § lagen (2016:1307) om straff för
marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden finns bestämmelser
om skyldighet för Finansinspektionen att anmäla till åklagare
när det finns anledning att anta att ett brott enligt den
lagen har begåtts.
Myndighetssamarbete
14 § Finansinspektionen och åklagare ska samarbeta för att
underlätta utredningar om brott enligt lagen (2016:1307) om
straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden och
utredningar om överträdelser som anges i 5 kap. 1 § denna
lag.
Internationellt samarbete
15 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet,
efter begäran från en utländsk myndighet som har behörighet
att utöva tillsyn motsvarande den övervakning som
inspektionen utövar enligt denna lag, lämna eller kontrollera
information som behövs för att den utländska myndigheten ska
kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den
utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som
Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har
ingått med den utländska myndigheten.
Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i
stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål.
4 kap. Undersökningar efter beslut av domstol
Förutsättningar för beslut om undersökning
1 § Stockholms tingsrätt får på ansökan av Finansinspektionen
besluta att inspektionen får genomföra en undersökning i en
fysisk eller juridisk persons verksamhetslokaler för att
utreda om personen har överträtt något av förbuden i artikel
14 a, 14 b eller 15 i marknadsmissbruksförordningen. En sådan
ansökan får bifallas, om
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har
skett,
2. den som undersökningen avser inte rättar sig efter ett
föreläggande enligt 3 kap. 1 § eller det annars finns risk
för att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att
uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för
den som drabbas av åtgärden.
2 § Ett beslut enligt 1 § får avse även annan fysisk eller
juridisk person än den som är föremål för utredning, om
1. det som föreskrivs i 1 § 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos
personen, och
3. personen inte rättar sig efter ett föreläggande enligt
3 kap. 1 § eller det annars finns risk för att bevis
undanhålls eller förvanskas.
Beslutet om undersökning
3 § Ett beslut om undersökning enligt 1 § får meddelas utan
att den som ansökan avser har fått tillfälle att yttra sig,
om det kan befaras att undersökningen annars skulle förlora i
betydelse.
Beslut enligt första stycket ska skickas endast till
Finansinspektionen. När undersökningen börjar ska
inspektionen överlämna ett exemplar av beslutet till den som
undersökningen ska genomföras hos.
4 § Ett beslut om undersökning enligt 1 § ska innehålla
uppgifter om
1. föremålet för och syftet med undersökningen,
2. tidpunkten när undersökningen ska börja,
3. Finansinspektionens befogenheter enligt 5 § första stycket
och 6 §, och
4. uppgift om möjligheten enligt 9 och 10 §§ att undanta
uppgifter och handlingar från undersökning.
Beslutet gäller omedelbart, om rätten inte bestämmer något
annat.
Finansinspektionens befogenheter vid undersökning
5 § När Finansinspektionen genomför en undersökning enligt
1 § har inspektionen rätt att
1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och
affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och
andra utrymmen som disponeras eller kan antas disponeras i
verksamheten.
I fråga om elektroniskt lagrad information får åtgärderna i
första stycket 1 och 2 genomföras hos Finansinspektionen, om
den som undersökningen genomförs hos samtycker till att
informationen flyttas till inspektionens lokaler. Denne har
rätt att följa de åtgärder som inspektionen vidtar.
6 § Om åtgärderna i 5 § första stycket 2 inte är
tillräckliga, får Finansinspektionen ta hand om en handling.
När en handling tas om hand får även pärm, mapp eller
liknande förvaringsmaterial tas med.
Om en upptagning som kan uppfattas bara med tekniska
hjälpmedel tas om hand, ska ett exemplar lämnas kvar om det
är möjligt.
Rätt att tillkalla juridiskt biträde
7 § Den som Finansinspektionen ska genomföra en undersökning
hos enligt 1 § har rätt att tillkalla ett juridiskt
biträde.
I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig
får Finansinspektionen inte påbörja undersökningen. Detta
gäller dock inte, om
1. undersökningen härigenom onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats enligt 3 § första stycket.
Handräckning av Kronofogdemyndigheten
8 § Finansinspektionen får begära handräckning av
Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses
i 5 § första stycket 1, 2 och 4 eller 6 §.
Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om
verkställighet av förpliktelser som inte avser
betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten
ska dock inte underrätta den som undersökningen ska
genomföras hos innan verkställighet sker.
Undantag av handlingar från undersökning
9 § Åtgärder enligt 5 eller 6 § får inte avse
1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 §
rättegångsbalken, eller
2. en handling som inte omfattas av beslutet i 1 §.
10 § Om Finansinspektionen anser att en viss handling bör
omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser
åberopar att den ska undantas enligt 9 §, ska handlingen
omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Stockholms
tingsrätt av Finansinspektionen.
Tingsrätten ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska
omfattas av Finansinspektionens undersökning.
Återlämnande av handlingar
11 § Finansinspektionen ska lämna tillbaka handlingar och
annat som har tagits om hand så snart de inte längre
behövs.
Om den som beslutet om en undersökning enligt 1 §
gäller har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas
tillbaka, ska Finansinspektionen
1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och
2. underrätta den som beslutet gäller om att handlingarna har
överlämnats till konkursförvaltaren.
Finansinspektionen ska på begäran av den som beslutet gäller
pröva om en handling ska lämnas tillbaka.
5 kap. Ingripanden
Överträdelser
Marknadsmissbruk
1 § Finansinspektionen ska ingripa mot den som har överträtt
1. förbudet mot insiderhandel eller olagligt röjande av
insiderinformation i artikel 14 i
marknadsmissbruksförordningen, eller
2. förbudet mot marknadsmanipulation i artikel 15 i
marknadsmissbruksförordningen.
Andra överträdelser
2 § Finansinspektionen ska ingripa mot den som har åsidosatt
sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen, genom
att
1. låta bli att inrätta och upprätthålla effektiva
arrangemang, system och förfaranden i enlighet med det som
anges i artikel 16.1 eller 16.2, eller att rapportera till
Finansinspektionen i enlighet med det som anges där,
2. låta bli att uppfylla det som anges om offentliggörande av
insiderinformation till allmänheten i artikel 17.1, 17.2 och
17.8,
3. låta bli att informera Finansinspektionen om ett försenat
offentliggörande i enlighet med det som anges i artikel 17.4,
eller, trots begäran från inspektionen, lämna en sådan
skriftlig förklaring som avses i artikel 17.4 tredje eller
fjärde stycket om att det har funnits förutsättningar för att
skjuta upp offentliggörandet,
4. låta bli att upprätta, uppdatera eller bevara en
insiderförteckning eller att i övrigt uppfylla de krav som
ställs i artikel 18.1-18.6,
5. låta bli att till Finansinspektionen samt berörda företag
eller organ som avses i artikel 19.1 och 19.10 göra en anmälan
om egna transaktioner i enlighet med det som anges i
artikel 19.1, 19.2, 19.6 och 19.7, eller låta bli att uppfylla
informationsplikten enligt artikel 19.5 andra stycket,
6. låta bli att uppfylla informationsplikten eller
skyldigheten att föra en förteckning i enlighet med det som
anges i artikel 19.5 första stycket,
7. genomföra transaktioner i strid med förbudet i
artikel 19.11, eller
8. låta bli att uppfylla det som föreskrivs om
investeringsrekommendationer eller annan information i
artikel 20.1. Lag (2020:1158).
Sanktioner och åtgärder
Ingripande
3 § Ingripande enligt 1 eller 2 § sker genom beslut om
1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller
upphöra med ett visst agerande,
2. anmärkning,
3. förbud enligt 4 § första stycket 1,
4. förbud enligt 4 § första stycket 2,
5. återföring enligt 5 §, eller
6. sanktionsavgift enligt 6, 7 eller 8 §.
Ett föreläggande enligt första stycket 1 och ett förbud
enligt första stycket 4 får förenas med vite.
Förbud
4 § Den som har överträtt marknadsmissbruksförordningen i
fall som anges i 1 eller 2 § och som var anställd i eller
arbetade för ett värdepappersinstitut vid den tidpunkt när
överträdelsen begicks, får för en viss tid, dock högst tio
år, förbjudas
1. att vara styrelseledamot eller verkställande direktör,
eller ersättare för någon av dem, i ett svenskt
värdepappersinstitut, eller
2. att handla med vissa finansiella instrument för egen
räkning.
Vid upprepade överträdelser som anges i 1 § första stycket
får ett beslut enligt första stycket 1 gälla permanent.
Den som har meddelats ett förbud enligt första stycket 2 får,
efter tillstånd av Finansinspektionen, avyttra sådana
finansiella instrument som omfattas av förbudet.
Lag (2018:2030).
Återföring
5 § Den som har överträtt marknadsmissbruksförordningen i
fall som anges i 1 eller 2 § och därigenom gjort en vinst,
ska betala ett belopp som motsvarar vinsten, om beloppet kan
fastställas (återföring).
Betalningsskyldighet enligt första stycket ska dock inte
åläggas någon om det är uppenbart oskäligt.
Beloppet tillfaller staten. Lag (2018:2030).
Sanktionsavgifter
6 § För en överträdelse som anges i 1 § ska
sanktionsavgiften som högst fastställas till det högsta av
1. för en juridisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor
motsvarade 15 miljoner euro,
b) 15 procent av den juridiska personens omsättning närmast
föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall,
motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
c) tre gånger den vinst som den juridiska personen, eller
någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa,
2. för en fysisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor
motsvarade 5 miljoner euro, eller
b) tre gånger den vinst som den fysiska personen, eller någon
annan, gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet
går att fastställa.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2018:2030).
7 § För en överträdelse som anges i 2 § 1–3 ska
sanktionsavgiften som högst fastställas till det högsta av
1. för en juridisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor
motsvarade 2,5 miljoner euro,
b) två procent av den juridiska personens omsättning närmast
föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall,
motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
c) tre gånger den vinst som den juridiska personen, eller
någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa,
2. för en fysisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor
motsvarade 1 miljon euro, eller
b) tre gånger den vinst som den fysiska personen, eller någon
annan, gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet
går att fastställa.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2018:2030).
8 § För en överträdelse som anges i 2 § 4–8 ska
sanktionsavgiften som högst fastställas till det högsta av
1. för en juridisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor
motsvarade 1 miljon euro,
b) två procent av den juridiska personens omsättning närmast
föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall,
motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
c) tre gånger den vinst som den juridiska personen, eller
någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa,
2. för en fysisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor
motsvarade 500 000 euro, eller
b) tre gånger den vinst som den fysiska personen, eller någon
annan, gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet
går att fastställa.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2018:2030).
9 § Om en överträdelse som anges i 6, 7 eller 8 § har skett
under den juridiska personens första verksamhetsår eller om
uppgifter om omsättningen annars saknas eller är
bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
Föreläggande om rättelse i vissa fall
10 § Finansinspektionen får, i andra fall än de som anges i
1 eller 2 §, förelägga den som åsidosätter sina skyldigheter
enligt marknadsmissbruksförordningen, eller denna lag, att
göra rättelse. Ett sådant föreläggande får förenas med
vite.
Hinder mot ingripande
11 § Ett ingripande enligt 1 § får inte ske om överträdelsen
ligger till grund för en anmälan om brott enligt 3 kap. 1 §
lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på
värdepappersmarknaden eller en av någon annan anledning
inledd förundersökning avseende samma fysiska person.
Ingripande får dock ske, om åklagaren har beslutat att inte
inleda förundersökning eller att lägga ned förundersökningen
eller om överträdelsen på annat sätt inte längre är föremål
för utredning om brott och inte har prövats slutligt.
12 § Ett ingripande enligt 1 § får inte ske om överträdelsen
redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat
strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse.
13 § Ett ingripande enligt denna lag får inte ske om
överträdelsen omfattas av ett föreläggande om vite och
överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande
av vitet.
14 § Ett sanktionsföreläggande enligt 19 § är utan verkan, om
föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom
två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett
sådant fall får inte heller någon sanktion enligt 21 §
beslutas.
Ett ingripande för en överträdelse som anges i 2 § får ske
bara om en upplysning om att frågan om ingripande har tagits
upp av Finansinspektionen har delgetts den som ingripandet
riktas mot inom två år från det att överträdelsen ägde rum.
Lag (2023:830).
Att bestämma sanktion
15 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn
till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har
pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta
och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador
som uppstått och graden av ansvar.
16 § Utöver det som anges i 15 § ska det i försvårande
riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare
har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild
vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid
som har gått mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått
överträdelsen
1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har
underlättat utredningen,
2. har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika
att den upprepas, och
3. förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av
överträdelsen blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd
från anställning eller drabbas av annat hinder eller
synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning.
17 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om
1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig,
2. personen i fråga gör rättelse,
3. något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och
dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller
4. det annars finns särskilda skäl.
18 § När sanktionsavgiftens storlek ska fastställas, ska
särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15
och 16 §§ samt till den berörda personens finansiella
ställning och, om det går att fastställa, den vinst som
personen, eller någon annan, gjort till följd av
regelöverträdelsen. Lag (2018:2030).
Sanktionsföreläggande vid marknadsmissbruk
19 § Frågor om ingripanden för överträdelser som anges i 1 §
prövas av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den som ingripandet
riktas mot föreläggs att inom en viss tid godkänna ett beslut
om ingripande enligt 3 §.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett
domstolsavgörande som har fått laga kraft. Ett godkännande
som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan
verkan.
20 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att
känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att talan
om sanktion kan komma att väckas vid domstol, om
föreläggandet inte godkänns inom den tid som
Finansinspektionen anger.
21 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom
angiven tid, får Finansinspektionen väcka talan vid
Stockholms tingsrätt om att sanktion ska beslutas.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och återföring
22 § En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen
inom 30 dagar efter det att ett beslut om den har fått laga
kraft eller ett sanktionsföreläggande godkänts eller den
längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
23 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift får
verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har
betalats inom den tid som anges i 22 §.
24 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som
anges i 22 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda
avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
25 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den
utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från
det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet
godkändes.
26 § Det som sägs om sanktionsavgift i 22–25 §§ gäller även
för återföring enligt 5 §.
6 kap. Handläggning i domstol m.m.
1 § Beslut om sanktionsföreläggande enligt 5 kap. 19 § får
inte överklagas. Andra beslut av Finansinspektionen enligt
denna lag får, om inte annat anges, överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om
föreläggande eller förbud enligt denna lag ska gälla
omedelbart. Lag (2018:862).
2 § Finansinspektionens beslut enligt 4 kap. 11 § tredje
stycket får överklagas till Stockholms tingsrätt.
3 § Om inte annat föreskrivs i denna lag, ska för talan
enligt 5 kap. 21 § gälla vad som i allmänhet är föreskrivet
om mål som rör allmänt åtal för brott där det inte är
föreskrivet svårare straff än böter.
Offentlig försvarare får inte förordnas för en juridisk
person. Offentlig försvarare får förordnas för en fysisk
person, om det finns särskilda skäl.
Stämningsansökan ska innehålla de uppgifter som anges i
5 kap. 20 § första stycket samt de bevis som åberopas och
vad som ska styrkas med varje bevis.
4 § Om inte annat föreskrivs i denna lag, ska ansökningar
enligt 4 kap. 1 §, prövningar enligt 4 kap. 10 § och
överklaganden av beslut enligt 4 kap. 11 § tredje stycket
handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I
sådana ärenden ska 31 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga
om rättegångskostnader.
5 § Talan om att döma ut vite som förelagts av allmän domstol
med stöd av 5 kap. 3 § förs av Finansinspektionen vid en
tingsrätt.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva talan enligt
första stycket.
6 § Ett sanktionsföreläggande som har godkänts ska efter
klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i
59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vid tillämpningen
ska det som anges om strafföreläggande och den misstänkte i
stället gälla sanktionsföreläggande respektive den som
ingripandet riktats mot.
Den som vill klaga ska göra det skriftligen hos Stockholms
tingsrätt inom ett år från det att föreläggandet godkändes. I
mål om klagan på ett sanktionsföreläggande är
Finansinspektionen den enskildes motpart.
Har ett sanktionsföreläggande undanröjts, får den som det
riktats mot inte därefter påföras en svårare sanktion för
samma överträdelse.
7 § I mål om undanröjande av godkänt sanktionsföreläggande
enligt 6 § andra stycket ska 52 kap. 2, 3 och 5–12 §§
rättegångsbalken tillämpas. Vid tillämpningen ska det som
anges om hovrätt i stället gälla tingsrätten.
I fråga om överklagande av tingsrättens beslut med anledning
av klagan på sanktionsföreläggande gäller 49 och 52 kap.
rättegångsbalken.
Hovrättens beslut får inte överklagas.
Rätten får besluta att sanktionsföreläggandet tills vidare
inte får verkställas.
Övergångsbestämmelser
2016:1306
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2017.
2. Ingripande får ske endast för överträdelser som har ägt
rum efter ikraftträdandet.
2020:1158
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum
före ikraftträdandet.