Post 8733 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1978:507 ·
Visa register
Förordning (1978:507) om industrigarantilån m.m.
Departement: Industridepartementet
Utfärdad: 1978-06-08
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:424
Upphävd: 1987-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § För att främja utvecklingen av en från samhällsekonomisk synpunkt
gynnsam industristruktur får statlig garanti för lån (lånegaranti) eller
för bankgaranti lämnas enligt denna förordning. Garanti ges på
företagsekonomiska grunder med beaktande även av de regional- och
sysselsättningspolitiska mål som staten uppställer och vikten av
att de anställda tillförsäkras en tillfredsställande arbetsmiljö.
Lån som omfattas av garanti kallas industrigarantilån.
Staten svarar för industrigarantilån som för egen skuld till dess lånet
har återbetalats. I fråga om statlig garanti för bankgaranti svarar
staten gentemot banken som för egen förpliktelse. Förordning (1985:651).
Förutsättningar för lånegaranti
2 § Lånegaranti får beviljas för lån i svensk eller utländsk valuta i
bankaktiebolag, sparbank, kreditaktiebolag eller annan kreditinrättning
som garantigivaren godkänner. Förordning (1981:662).
Industrigarantilån
3 § Lånegaranti utgår endast till verksamhet som har eller bedöms kunna
få tillfredsställande lönsamhet.
Om synnerliga skäl föreligger, får lånegaranti lämnas för att i samband
med akuta ekonomiska svårigheter hos ett företag skapa rådrum för att
utreda förutsättningarna för en rekonstruktion av företaget. Som
förutsättning för lånegaranti enligt detta stycke gäller att
1. möjligheterna att genomföra en rekonstruktion framstår som goda,
2. det är klarlagt att företaget inte utan sådan garanti kan
upprätthålla driften under den tid som behövs för utredningen,
3. god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) om inte särskilda
skäl föranleder annat och
4. en konkurs kan bedömas avsevärt försvåra en rekonstruktion.
Lånegaranti enligt andra stycket får inte utan synnerliga skäl lämnas
för större lånebelopp än som behövs för att upprätthålla driften vid
företaget under längst tre månader. Förordning (1981:662).
4 § Lånegaranti får inte utan synnerliga skäl lämnas, om med lånet
avsedd finansiering kan ske på den allmänna kreditmarknaden under
normala marknadsmässiga villkor.
5 § Lånegaranti skall förenas med de villkor som behövs med hänsyn till
ändamålet med garantin och i övrigt.
6 § Lånegaranti får lämnas för kredit till den, som utövar eller ämnar
utöva verksamhet, som enligt den 1 juli 1978 tillämpad systematik i
Svensk Näringslivsindelning (SNI) huvudsakligen är att hänföra till
1. jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske (SNI 1), såvitt avser verksamhet
inom jordbrukets binäringar, som inte omfattas av särskilt stöd till
jordbruk eller trädgårdsnäring,
2. andra gruvor och mineralbrott (SNI 29),
3. tillverkningsindustri (SNI 3),
4. byggnadshantverk (SNI 502), i den mån verksamheten är inriktad på
tillverkningsindustrin,
5. produktionsvaruinriktad partihandel (SNI 611),
6. handelsförmedling av produktionsvaror (SNI 6141),
7. uppdragsverksamhet (SNI 832), i den mån verksamheten är inriktad på
tillverkningsindustrin, eller
8. på tillverkningsindustrin inriktad verksamhet inom renings-,
renhållnings- och rengöringsverksamhet (SNI 92), reparation av
motorfordon (SNI 9513) eller tvätteriverksamhet (SNI 952).
Lånegaranti bör i första hand lämnas tillverkande företag.
Om särskilda skäl finns, får lånegaranti beviljas till sammanslutning av
utövare av sådan verksamhet som avses i första stycket eller till annat
företag eller näringsidkare än som avses i första stycket.
7 § Lånegaranti får beviljas endast om villkoren för lånet av
garantigivaren bedöms som skäliga med hänsyn till syftet med lånet,
låntagarens ekonomiska ställning och övriga omständigheter. Förordning
(1985:651).
8 § Återbetalning skall ske enligt fastställd plan och påbörjas inom
högst tre eller, vid nyetablering, fem år och avslutas inom högst 20 år
från dagen för första utbetalningen.
Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen medge att
återbetalningsvillkoren ändras utan hinder av tidsgränserna i första
stycket eller att anstånd beviljas med räntebetalning. Förordning
(1985:651).
9 § Låneförbindelsen skall innehålla villkor att lånet kan sägas upp
till omedelbar återbetalning om
1. låntagaren genom oriktig eller vilseledande uppgift har föranlett att
garantin beviljats,
2. låntagaren försummar att erlägga föreskriven ränta eller avbetalning
inom 14 dagar från förfallodagen,
3. låntagare inte iakttar villkor eller föreskrift som gäller för
garantin enligt garantibeslutet eller 23 §,
4. ställd säkerhet försämras väsentligt, eller
5. i övrigt sådant förhållande inträffar att låntagaren med hänsyn till
syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få inneha detta.
10 § För industrigarantilån skall ställas den säkerhet som kan fordras
med hänsyn till låntagarens ekonomiska ställning och behov av ekonomisk
rörelsefrihet samt till övriga omständigheter.
Om låntagaren är juridisk person, vari fysisk person eller ett fåtal
fysiska personer direkt eller genom förmedling av juridisk person har
ett bestämmande inflytande, skall, om inte särskilda skäl finns, den som
har sådant inflytande ställa personlig borgen för lånebeloppet eller del
därav. Av anhöriga till sådan person får krävas sådan borgen endast om
särskilda skäl föreligger.
Säkerhet som ställs för industrigarantilån skall gälla även för
garantin.
11 § Till täckning av statens kostnader för administration och för
förluster på grund av infriade garantiåtaganden skall långivaren i
förskott till staten betala en årlig avgift om en procent av utestående
belopp. Förordning (1985:651).
12 § Som villkor för lånegaranti gäller att långivaren förvaltar lånet
under bankmässiga former. Långivaren skall beakta statens intresse som
garantigivare och utan dröjsmål underrätta den regionala
utvecklingsfonden i det län där låntagarens rörelse bedrivs om varje
förhållande som kan utgöra anledning till uppsägning av lånet eller som
eljest medför risk att garantin måste infrias. När fråga av betydelse
för statens betalningsansvar på grund av garantiåtagandet uppkommer,
skall långivaren inhämta anvisningar hos fonden. Förordning (1982:681).
13 § Underlåter långivaren att efter anmodan från statens industriverk
eller länsstyrelsen enligt 25 § utan dröjsmål uppsäga lånet eller att,
sedan uppsägning har skett, vidta begärda åtgärder för lånets
indrivning, upphör lånegarantin att gälla tre månader efter det att
långivaren erhöll anmaningen. Förordning (1982:681).
14 § Beslut om lånegaranti får ändras eller upphävas, om långivaren
inte iakttar villkor som anges i 11 eller 12 § eller som föreskrivits
i beslutet. Förordning (1982:681).
15 § Statens industriverk får medge att industrigarantilån övertas av
annan kreditinrättning än den som har beviljat lånet. Garantin gäller i
förhållande till den nye långivaren från tidpunkten för ansökan om
övertagandet. Sådan ansökan skall innehålla förklaring från den som
skall överta lånet att detta skall ske på de villkor som gäller enligt
denna förordning.
Industriverket får i fråga om industrigarantilån också medge att ny
låntagare träder i den ursprunglige låntagarens ställe, om det påkallas
med hänsyn till ändring i äganderätten till den rörelse för vilken
garantin har lämnats. Långivaren skall ansluta sig till en ansökan om
detta.
Förutsättningar för statlig garanti för bankgaranti
15 a § Garanti får lämnas för bankgaranti för en ekonomisk förpliktelse
inom verksamhet som är stödberättigad enligt 6 §. Bankgarantin skall
vara begränsad till ett visst belopp.
Bestämmelserna om lånegaranti i 2--6, 10, 11, 14 och 15 §§ tillämpas
också i fråga om statlig garanti för bankgaranti. Därvid skall vad som
sägs om lånegaranti avse garanti för bankgaranti, lån avse bankgaranti
och långivare avse den kreditinrättning som lämnat bankgarantin.
Förordning (1983:638).
Förfarandet m.m.
16 § Ärenden om statlig garanti enligt denna förordning, som inte
direkt tas upp av regeringen, prövas av statens industriverk.
Industriverket skall med eget yttrande hänskjuta ett garantiärende
till regeringens prövning om
1. garantin avser företag som direkt eller via moderbolag omfattas av
det genom avtal mellan staten och näringslivet gällande systemet med
lokaliseringssamråd, när verket bedömer att regeringen bör pröva frågan,
2. ärendet avser garanti enligt 3 § andra stycket eller
3. ärendet annars har principiell betydelse eller är av stor vikt.
Förordning (1983:638).
17 § Ansökan om statlig garanti, som inte direkt tas upp av regeringen,
ges in till den regionala utvecklingsfonden i det län där sökanden
driver eller avser driva sin verksamhet. Avser ansökningen verksamhet
inom flera län, skall den ges in till statens industriverk.
Vid ansökan skall fogas förklaring från den kreditinrättning som lämnar
lånet eller bankgarantin att denna, om statlig garanti beviljas, är
beredd att utbetala lånet eller lämna bankgarantin enligt de villkor som
gäller enligt denna förordning.
18 § Den regionala utvecklingsfonden har att bereda garantiärende i
behövlig omfattning och att därefter med eget yttrande överlämna
handlingarna till statens industriverk. Verket kan efter samråd med
fonden besluta att utredningen i visst ärende skall göras av verket.
Vid beredning av garantiärende skall samråd ske i behövlig omfattning
med vederbörande statliga organ med ansvar för sysselsättningsfrågor.
19 § Beslut om statlig garanti förfaller, om låneförbindelse ej har
tecknats eller bankgaranti ej har lämnats inom nio månader från dagen
för beslutet. Statens industriverk får för visst fall medge att tiden
förlängs. Förordning (1980:472).
20 § Den regionala utvecklingsfonden tecknar på statens vägnar statlig
garanti, om ej annat föreskrivs i beslutet om garantin.
Finner fonden att det i fråga om statlig garanti föreligger sådana
omständigheter att, med hänsyn till grunderna för garantibeslutet, lånet
eller bankgarantin eller del därav inte bör betalas ut eller tecknas
eller bör betalas ut eller tecknas först sedan visst villkor har
uppfyllts, skall fonden genast underrätta länsstyrelsen och statens
industriverk. Förordning (1980:472).
21 § Under ett industrigarantilåns eller en bankgarantis löptid får den
regionala utvecklingsfonden medge sådana ändringar av villkor för
industrigarantilån eller bankgaranti som saknar väsentlig betydelse för
statens betalningsansvar.
För andra ändringar av villkor krävs medgivande av statens industriverk.
Förordning (1985:651).
22 § Frågor som rör anspråk mot staten med anledning av beviljad statlig
garanti prövas av statens industriverk.
Anmälan om anspråk ges in till den regionala utvecklingsfonden, som har
att genast underrätta länsstyrelsen och statens industriverk. Förordning
(1985:651).
Tillsyn
23 § Den som utövar verksamhet för vilken har lämnats industrigarantilån
eller bankgaranti som omfattas av statlig garanti enligt denna
förordning skall, så länge statlig garanti gäller
1. för varje redovisningsår eller den kortare tid som den regionala
utvecklingsfonden eller statens industriverk bestämmer utan anmaning
lämna fonden redovisning för verksamheten,
2. i god tid underrätta den regionala utvecklingsfonden innan beslut
fattas om överlåtelse av någon betydande del av anläggningstillgångar,
licenser, patent eller andra liknande tillgångar i verksamheten, eller
om överlåtelse eller belåning av kundfordringar eller om nedläggning av
väsentlig del av verksamheten eller om någon annan åtgärd av motsvarande
betydelse,
3. i god tid underrätta den regionala utvecklingsfonden, innan väsentlig
ändring sker i äganderätten till den rörelse för vilken garantin har
beviljats,
4. bereda statens industriverk, länsstyrelsen, den regionala
utvecklingsfonden eller den som någon av dem utser tillfälle att granska
verksamheten och därvid lämna de uppgifter om verksamheten som begärs.
Förordning (1980:472).
24 § Statens industriverk skall med biträde av länsstyrelserna och de
regionala utvecklingsfonderna utöva tillsyn över att stöd enligt denna
förordning utnyttjas för avsett ändamål och i överensstämmelse med
föreskrivna villkor. Industriverket skall därvid vidta de åtgärder som
behövs för att skydda staten mot förlust på grund av garantiåtaganden.
Industriverket skall underrättas så snart någon åtgärd från verket
bedöms påkallad. Om uppföljningen finns i övrigt bestämmelser i
förordningen (1982:680) om uppföljning av beviljat statligt stöd i vissa
fall. Förordning (1982:681).
25 § Statens industriverk får anmoda långivaren att säga upp lån eller
bankgaranti eller upphäva eller ändra lånegaranti eller garanti för
bankgaranti, om förutsättningar för en sådan åtgärd har uppkommit.
Beslut om sådana åtgärder får också fattas av länsstyrelsen om ett
omedelbart beslut är påkallat med hänsyn till statens betalningsansvar.
Industriverket skall i sådana fall genast underrättas om beslutet.
Förordning (1982:681).
26 § Statens industriverk skall vid domstolar, myndigheter och i övrigt
bevaka statens rätt mot låntagaren eller den som fått bankgaranti.
Verket får därvid anta ackordsförslag eller på annat sätt efterskänka
statens rätt. Ärenden som avser större belopp eller som har principiell
betydelse skall dock hänskjutas till regeringens avgörande. Förordning
(1985:651).
27 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas av statens industriverk.
Övergångsbestämmelser
1978:507
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1978. I fråga om äldre
bestämmelser gäller förordningen (1978:505) om ändring i kungörelsen
(1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och
småindustri.
1985:651
Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1985. I fråga om lån, där
beslut om garanti har meddelats före ikraftträdandet gäller 7 och 8 §§ i
sina äldre lydelser.
1987:424
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i ärenden, i vilka
ansökan om garantier har kommit in till statens industriverk före den 1
juli 1987 samt i tillämpliga delar i fråga om garantier som har
beviljats med stöd av förordningen. I fråga om sådana garantier gäller
också 19 och 20 §§ förordningen (1988:764) om statligt stöd till
näringslivet, varvid i stället för det i 19 § angivna högsta beloppet
skall gälla en beloppsgräns på 3 000 000 kronor. Förordning (1989:82).