Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning enligt bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även arbetstagare som a) utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett barn, b) har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem, c) stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern. Lag (1985:90). 2 § Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag upphävs eller inskränks är ogiltigt i den delen. Utan hinder av första stycket får avvikelse göras från 7 § första stycket och 9 § andra stycket genom kollektivavtal som på arbetstagar sidan har slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Även den närmare tillämpningen av 8 och 11 §§ får bestämmas genom kollektiv avtal som har tillkommit på motsvarande sätt. Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i andra stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal. Rätt till ledighet 3 § Arbetstagare har rätt till ledighet för vård av barn dels i form av hel ledighet, dels i form av förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till hel ledighet gäller under ett och ett halvt år från barnets födelse. För en arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i avsikt att adoptera det skall tiden ett och ett halvt år i stället räknas från den tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption av andra makens barn eller av eget barn, föreligger inte rätt till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Rätten till förkortning av arbetstiden liksom rätten till hel ledighet för adoptivföräldrar upphör att gälla när barnet har uppnått åtta års ålder eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Lag (1994:1989). 4 § Utöver vad som följer av 1 och 3 §§ har arbetstagare rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenningförmån enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under tid då arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenningförmån. Kvinnliga arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor efter nedkomsten. De har också rätt att vara lediga för att amma barnet. Vid ledighet för amning gäller ej bestämmelserna i 5--9 §§. Lag (1988:710). 5 § Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Det i första stycket angivna villkoret gäller ej för rätt till ledighet under tid, då arbetstagaren uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Villkoret gäller ej heller för ledighet som avses i 4 § andra stycket. Lag (1994:858). Ledighetens förläggning m. m. 6 § Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Berör en ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det kalenderår under vilket ledigheten har påbörjats. Ledighet under tid då arbetstagaren uppbär föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 4 § andra stycket, 10, 10 a, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring får delas upp utan hinder av bestämmelserna i första stycket. Lag (1994:858). 7 § Arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet skall, om ej annat föreskrivs i andra stycket, anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om det ej kan ske, så snart som möjligt. I samband med anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är avsedd att pågå. Ledighet under tid då arbetstagaren avser att uppbära tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10, 10 a eller 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anmälas till arbetsgivaren minst en vecka före ledighetens början. Föranleds ledigheten av sjukdom eller smitta gäller dock ej någon anmälningstid. Lag (1993:396). 7 a § Vad som sägs i 5 § andra stycket, 6 § andra stycket och 7 § andra stycket gäller även sådana fall då arbetstagaren på grund av sjukdom eller smitta hos den ordinarie vårdaren vill utöva sin rätt till ledighet men till följd av bestämmelserna i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring inte är berättigad till tillfällig föräldrapenning. Lag (1988:710). 8 § Ledighet skall förläggas till dag som arbetstagaren begär. Vid förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar av normal arbetstid skall dock förkortningen spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om ej särskilda skäl föranleder annat. Arbetsgivaren skall samråda med arbetstagaren beträffande ledighetens förläggning under dagen och andra med ledigheten sammanhängande frågor, om förhandling med arbetstagarens organisation ej har ägt rum. Uppnås ej överenskommelse, bestämmer arbetsgivaren i dessa frågor i den mån ej annat har avtalats. Arbetsgivaren får dock ej utan arbetstagarens samtycke dela upp ledigheten under arbetsdagen eller förlägga den till annan tid än arbetsdagens början eller slut. Har beslut i fråga som avses i andra stycket träffats på annat sätt än genom överenskommelse med arbetstagaren eller företrädare för arbetstagaren, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren och dennes lokala arbetstagarorganisation om beslutet. Underrättelsen skall om möjligt lämnas senast två veckor före ledighetens början. Lag (1989:101). Återgång i arbete 9 § Arbetstagare får avbryta påbörjad ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten. Vill arbetstagare utnyttja sin rätt enligt första stycket att återgå i arbete, skall arbetsgivaren underrättas snarast möjligt. Har ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer, är arbetsgivaren dock ej skyldig att låta arbetstagaren återgå i arbete tidigare än en månad efter det att arbetsgivaren har mottagit underrättelsen. Anställningsskydd 10 § Arbetstagare får ej sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det. Lag (1979:645). 11 § Arbetstagare är ej skyldig att enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk rätt till ledighet enligt denna lag vidkännas minskning av de förmåner som är förenade med anställningen eller försämring av arbetsförhållandena i annan mån än som följer av uppehållet i arbetet. Arbetstagare är ej heller skyldig att av skäl som nu har sagts vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten. Övriga bestämmelser 12 § Får en kvinnlig arbetstagare inte sysselsättas i sitt arbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), har hon rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställningsförmåner. En kvinnlig arbetstagare, som på grund av havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till ett mindre ansträngande arbete med bibehållna anställningsförmåner. Detta gäller dock endast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Rätt till omplacering föreligger endast om det skäligen kan krävas att arbetsgivaren bereder kvinnan annat arbete hos sig. Lag (1991:680). 12 a § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 12 § skall anmäla detta till arbetsgivaren. Föranleds omplaceringsbehovet av att kvinnan på grund av havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, skall anmälan göras minst en månad i förväg. I övriga fall skall anmälan göras så snart det kan ske. Sedan anmälan har gjorts skall arbetsgivaren lämna besked om möjligheten till omplacering så snart det kan ske. Har i fall som avses i 12 § första stycket omplacering inte kunnat ske, skall arbetsgivaren fortlöpande pröva möjligheten till omplacering. Uppkommer därvid möjlighet till en omplacering som bedöms kunna avse minst en månad, skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet. Lag (1985:85). 13 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort. Lag (1989:101). 14 § Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39 - 42 §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64 - 66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt. Lag (1982:91). Övergångsbestämmelser 1992:393 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och gäller för arbetstagare som fått barnet i sin vård efter ikraftträdandet. 1994:555 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. En ny anmälan enligt 7 § krävs för den som vid ikraftträdandet är ledig för vård av barn, om förlängd ledighet önskas på grund av 3 § i dess nya lydelse.