Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § Bestämmelserna i 4--6 §§, 7 § 1--3 samt 9, 14--16, 28 och 29 §§ verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på regeringsrätten. Bestämmelserna i 28 och 29 §§ gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden. Förordning (1988:902). Organisation m.m. 2 § I regeringsrätten finns, förutom regeringsråd, regeringsrättssekreterare och andra anställda i enlighet med vad som har beslutats av regeringen eller domstolsverket samt ytterligare personal om det behövs och medel finns tillgängliga. 3 § Regeringsrättens ordförande är administrativ chef för regeringsrätten. 4 § Vid regeringsrätten finns ett kansli. Chef för kansliet är en kanslichef. 5 § Regeringsrätten bestämmer det antal avdelningar som regeringsrätten skall vara delad i. 6 § Regeringsrätten delar in ledamöter och annan personal till tjänstgöring på avdelningar och övriga enheter. 7 § Den som är ordförande på avdelning leder arbetet på avdelningen. Handläggningen av målen m.m. 8 § Målen fördelas på rotlar. Varje rotel innehas av en regeringsrättssekreterare. Regeringsrätten beslutar om riktlinjer för fördelningen av målen på rotlarna. 9 § Regeringsrättssekreterarna svarar för beredningen och föredragningen av målen samt biträder i övrigt vid handläggningen av dessa. Kanslichefen vakar över att målen bereds enligt de riktlinjer som regeringsrätten har beslutat. Regeringsrätten utser en eller flera ledamöter som när det behövs lämnar regeringsrättssekreterarna råd och anvisningar för beredningen av målen. 10 § Regeringsrättssekreterarna får vid beredningen av målen inte 1. avvisa utredning, 2. avvisa ombud eller biträden, 3. besluta om muntlig förhandling eller syn på stället, 4. förelägga någon att medverka på annat sätt än genom att inställa sig inför regeringsrätten, om underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan medföra att talan inte tas upp till prövning eller att någon särskild påföljd inträder, 5. döma ut viten eller andra påföljder för underlåtenhet att iaktta förelägganden, 6. besluta om annan ersättning för någons medverkan i ett mål än ersättning för översättningskostnader, 7. avslå ansökningar om allmän rättshjälp eller framställningar om att offentligt biträde skall förordnas. Förordning (1979:941). 11 § Målen tas upp till beredning och föredragning i den tur som de har kommit in, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Ett mål eller en fråga som har kommit upp i ett mål skall handläggas med förtur, om målet eller frågan av någon särskild anledning bör avgöras skyndsamt. 12 § Om ett mål eller en fråga som har kommit upp i ett mål fordrar skyndsamt avgörande, skall regeringsrättssekreteraren genast anmäla detta för kanslichefen och på en avdelning. 13 § Regeringsrätten meddelar föreskrifter om föredragningar och om handlingar som skall upprättas till föredragningar. Förordning (1984:960). 14 § Regeringsrätten får förordna anställda, som har vunnit tillräcklig erfarenhet, att på eget ansvar 1. föra dagböcker, 2. fordra in handlingar från en underinstans, 3. föranstalta om sådan skriftväxling, som skall äga rum enligt föreskrifter i lagar eller andra författningar, i den utsträckning som Regeringsrätten bestämmer, 4. underteckna och expediera kallelser, förelägganden och andra meddelanden, 5. vidta sådana åtgärder som ankommer på Regeringsrätten i samband med delgivningar, 6. expediera domar, beslut, protokoll och andra handlingar, 7. föra de anteckningar om rättshjälpskostnader som har föreskrivits, 8. fullgöra uppgifter enligt förordningen (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet, m. m. och avgiftsförordningen (1992:191), 9. förvalta Regeringsrättens förskottskassa samt betala ut förskott och ersättningar av allmänna medel till parter, vittnen, sakkunniga m. fl. Förordning (1992:195). 15 § Vad som i denna förordning föreskrivs om målen skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande ärenden som inte är administrativa, om annat inte framgår av sammanhanget. Handläggningen av administrativa ärenden m.m. 16 § Administrativa ärenden avgörs av regeringsrätten i plenum eller i kollegium, av regeringsrättens ordförande eller av kanslichefen. 17 § Plenum består vid handläggning av administrativa ärenden av regeringsråden och kanslichefen. 18 § Kollegium består av regeringsrättens ordförande, tre andra regeringsråd som utses särskilt och kanslichefen. Regeringsrättens ordförande är ordförande i kollegiet. För varje annan ledamot än regeringsrättens ordförande och kanslichefen skall det finnas en personlig ersättare, som träder in vid förfall för ledamoten. De ledamöter som skall utses särskilt och ersättarna för dem utses för högst ett år i sänder. 19 § Ledamöterna i kollegiet och ersättarna för dem utses i plenum. I plenum beslutas vidare om riktlinjer för avdelningarnas sammansättning, ledamöternas tjänstgöring och ordningen för målens företagande till handläggning. I plenum avgörs dessutom de ärenden som har hänskjutits dit av kollegiet eller regeringsrättens ordförande. I fråga om handläggningen av de ärenden som enligt lagen (1965:186) om lagrådet ankommer på regeringsrätten finns det bestämmelser i den lagen. 20 § I kollegium avgörs de ärenden som avser 1. viktigare frågor om regeringsrättens organisation eller arbetsformer som inte skall avgöras i plenum, 2. riktlinjer för beredningen av målen och fördelningen av dessa på rotlarna samt för regeringsrättssekreterarnas tjänstgöring, 3. förslag till domstolsverket i fråga om anslagsframställningar, 4. tillsättning av tjänster som regeringsrättssekreterare, 5. annat skiljande från tjänster och uppdrag än avskedande, 6. frågor som regeringsrättens ordförande hänskjuter till kollegiet. Kollegiet får, om inte annat är särskilt föreskrivet, hänskjuta ärenden som avses i första stycket till plenum. Förordning (1985:937). 21 § Ärenden, som inte skall avgöras i plenum eller i kollegium, avgörs av regeringsrättens ordförande, om de är av sådan vikt att prövningen bör ankomma på ordföranden eller denne av annat skäl har förbehållit sig att besluta. Regeringsrättens ordförande får hänskjuta ärenden till kollegiet. Ärenden, som avser yttranden i lagstiftningsfrågor och inte är sådana att de bör handläggas i kollegium, får hänskjutas till plenum. 22 § Övriga ärenden avgörs av kanslichefen. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får regeringsrätten lämna över till annan anställd än kanslichefen att avgöra ärenden som inte är av sådan beskaffenhet att de bör avgöras av kanslichefen. 23 § I ärenden som handläggs i plenum eller i kollegium är regeringsrätten beslutför när minst hälften av dem som skall delta är närvarande. När ärenden som är av större vikt handläggs, bör om möjligt samtliga vara närvarande. Förordning (1986:1089). 24 § När regeringsrättens ordförande är frånvarande får det inte fattas beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan ordförandens medgivande vidtas åtgärd, som rubbar eller ändrar föreskrifter som regeringsrätten har meddelat eller riktlinjer som regeringsrätten har beslutat. 25 § Regeringsrätten beslutar om föredragning i administrativa ärenden. Förordning (1986:1089). 26 § Regeringsrättens beslut i ärenden om tillsättande av tjänster eller vikariat som regeringsrättssekreterare får överklagas hos regeringen. Regeringsrättens beslut i andra administrativa ärenden får överklagas hos domstolsverket, om inte annat är särskilt föreskrivet. Domstolsverkets beslut i ett överklagat ärende i fråga om tillsättande av tjänster får inte överklagas. Förordning (1988:902). Tjänstetillsättningar m.m. 27 § Tjänsten som kanslichef tillsätts av regeringen efter anmälan av regeringsrätten. 28 § Vid anställning av regeringsrättssekreterare tillämpas inte 6 § anställningsförordningen (1994:373). En regeringsrättssekreterare anställs för en sammanlagd tid av högst fyra år. Om det finns särskilda skäl, får anställningen förlängas med sammanlagt högst fyra år. Om anställningen skall upphöra vid anställningstidens utgång, gäller inte 30 a § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Förordning (1994:914). 29 § Övriga tjänster tillsätts av regeringsrätten. Förordning (1988:902). 30 § Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänsten som kanslichef eller en tjänst som regeringsrättssekreterare. 30 a § Ersättare för regeringsråd enligt 3 § tredje stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar förordnas av regeringsrätten. Förordning (1992:88). 31 § Regeringsrätten beslutar om ledighet för regeringsråden. I fråga om övrig personal beslutar regeringsrätten om semester, ledighet för sjukdom och obligatorisk militärtjänstgöring, ledighet med föräldrapenningförmån i samband med barns födelse eller, under högst 30 dagar varje kalenderår, annan ledighet. Förordning (1988:902). 32 § Om inte regeringsrätten skall besluta om ledighet enligt 31 § beslutar domstolsverket om ledigheten. Domstolsverket får lämna över till regeringsrätten att besluta i sådana fall. Förordning (1988:1164). 33 § När regeringsrättens ordförande är förhindrad att utöva sin tjänst eller när tjänsten är ledig, fullgörs uppgifterna som ordförande av den i tjänsten äldste ordföranden på avdelning eller av det i tjänsten äldsta regeringsråd, som tjänstgör som ordförande på avdelning. När den som är ordförande på avdelning är förhindrad att utöva sin tjänst eller när tjänsten är ledig, leds arbetet på avdelningen av den i tjänsten äldste ledamoten på avdelningen. 34 § Om regeringen har beslutat om kortare ledighet än sex månader för någon som innehar eller uppehåller tjänsten som kanslichef förordnar regeringsrätten en vikarie. Förordning (1985:937). 35 § Domstolsverket utövar myndighetens befogenhet enligt 33 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd när stadgandet är tillämpligt i förhållande till arbetstagare som anställs genom beslut av regeringen. Förordning (1994:914). Övriga bestämmelser 36 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande också när det gäller regeringsrättssekreterare. Regeringsrättens befogenhet att besluta i sådana frågor utövas av Domstolsverket. Förordning (1994:914). 37 § Besked om bisyssla enligt 12 § anställningsförordningen (1994:373) lämnas när det gäller regeringsråd av regeringen och när det gäller kanslichefen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Förordning (1994:914). Övergångsbestämmelser 1984:960 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985. 2. Bestämmelserna i 29 och 31 a §§ anställningsförordningen (1965:601) om tjänstledighet utan särskilt beslut därom skall alltjämt tillämpas i fråga om tjänsteföreningar till följd av anställningsbeslut före den 1 januari 1985.