Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag gäller yrkesmässig trafik. Angående viss linjetrafik för persontransporter finns särskilda bestämmelser i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Lag (1985:452). 2 § De myndigheter som ger tillstånd till yrkesmässig trafik (trafiktillstånd) skall genom tillståndsprövning, en fortlöpande tillsyn och andra lämpliga åtgärder verka för att en tillfredsställande trafikförsörjning uppnås och att kraven på trafiksäkerhet och arbetsmiljö uppfylls. De tillståndsgivande myndigheterna skall också se till att de som har tillstånd till yrkesmässig trafik driver verksamheten enligt gällande bestämmelser. 3 § Om de tillståndsgivande myndigheternas tillsyn över handikappanpassning av kollektivtrafik finns bestämmelser i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik. 4 § Med yrkesmässig trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil eller buss med förare ställs till allmänhetens förfogande mot ersättning för transport av personer eller gods. 5 § Yrkesmässig trafik kan bedrivas som godstrafik och, då det gäller persontransporter, som beställningstrafik, turisttrafik eller linjetrafik. Med beställningstrafik, turisttrafik och linjetrafik avses följande. 1. Beställningstrafik med tyngre fordon Yrkesmässig trafik för transport av personer och, i förekommande fall, gods i vilken lastbilar eller bussar med totalvikt över 3,5 ton ställs till beställarens förfogande med förare på villkor att beställaren förfogar över fordonet och att ersättningen bestäms med hänsyn till transportsträckans längd och hur mycket fordonet utnyttjas och inte för varje passagerare för sig. 2. Beställningstrafik med lättare fordon Yrkesmässig trafik för transport av personer och, i förekommande fall, gods i vilken personbilar, lastbilar eller bussar med totalvikt av högst 3,5 ton ställs till beställarens förfogande med förare på villkor att beställaren förfogar över fordonet och att ersättningen bestäms med hänsyn till transportsträckans längd och hur mycket fordonet utnyttjas och inte för varje passagerare för sig. 3. Turisttrafik Sådan yrkesmässig trafik för transport av personer och, i förekommande fall, gods som inte är beställningstrafik, om transporten ingår som ett led i ett sammanhängande arrangemang, där huvudsyftet är annat än själva transporten. 4. Linjetrafik Sådan yrkesmässig trafik som inte är beställningstrafik eller turisttrafik. Lag (1987:41). 6 § Denna lag skall också tillämpas på yrkesmässig trafik med terrängvagnar och traktorer med tillkopplade släpfordon (traktortåg). 7 § har upphävts genom lag (1982:308). 8 § Bestämmelserna i denna lag om trafiktillstånd skall i fråga om persontransporter tillämpas även i följande fall. 1. När antalet fordon i trafiken utökas. 2. När bilar byts ut och utbytet innebär en höjning av det högsta antal passagerare som enligt tillståndet får transporteras i trafiken. 3. När trafiktillstånd överlåts. Lag (1987:41) 2 kap. Meddelande av trafiktillstånd 1 § Yrkesmässig trafik får drivas endast av den som har trafiktillstånd. Taxa, tidtabell och andra särskilda villkor får föreskrivas. Lag (1982:308). 2 § I ett aktiebolag, en ekonomisk eller ideell förening, ett handelsbolag eller ett kommanditbolag som har fått trafiktillstånd skall det finnas en eller flera personer som har utsetts att ha ansvaret för trafikutövningen. Lag (1982:308). Gemensamma bestämmelser 3 § Trafiktillstånd får ges endast till den som med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten. Hos sådana juridiska personer som anges i 2 § gäller kraven i fråga om yrkeskunnande och laglydnad den eller dem som skall ha ansvaret för trafikutövningen. En prövning av dessas ekonomiska förhållanden skall göras i den utsträckning som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Prövningen av benägenheten att fullgöra skyldigheter mot det allmänna skall avse både den eller dem som skall ha ansvaret för trafikutövningen och den juridiska personen. Lag (1986:439). 4 § I fråga om sådana juridiska personer som anges i 2 § skall tillståndsmyndigheten pröva lämpligheten på nytt, om den eller de som skall ha ansvaret för trafikutövningen byts ut. 5 § Frågan om trafiktillstånd eller om medgivande till överlåtelse av ett tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. 6 § Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, kan tillståndet begränsas till viss tid eller till vissa transporter. 7 § Om tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall det finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 3 § andra stycket tillämpas. Särskilda bestämmelser för godstransporter 8 § har upphävts genom lag (1987:41). 9 § Endast den som har körkort med behörigheten C kan få tillstånd till godstrafik. I fråga om sådana juridiska personer som anges i 2 § gäller detta villkor den eller dem som skall ha ansvaret för trafikutövningen. I fråga om dödsbo eller konkursbo gäller villkoret den som har anmälts som föreståndare. Lag (1987:41). 10 § har upphävts genom lag (1982:308). 11 § Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är lämplig. 12 § Har någon ansökt om tillstånd till sådan linjetrafik eller turisttrafik som kan komma att konkurrera med redan etablerad linjetrafik eller med järnvägs- eller spårvägstrafik och har även den som utövar denna trafik ansökt om tillstånd, skall tillståndet ges till den senare om han kan antas vara lämplig. 13 § En kommun som söker tillstånd till linjetrafik har företräde framför andra sökande om det görs sannolikt att trafikförsörjningen främjas av att ansökningen bifalls. Samma företrädesrätt gäller för en landstingskommun, ett kommunalt trafikföretag eller för sådant kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. 14 § En kommun, en landstingskommun eller ett kommunalt trafikföretag som har tillstånd till linjetrafik får anlita någon som har tillstånd till beställningstrafik för att utföra trafiken. I sådana fall får den som anlitas utföra linjetrafiken med stöd av sitt tillstånd till beställningstrafik. Vad nu har sagts gäller också sådant kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Om ett sådant kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, en kommun, en landstingskommun eller ett kommunalt trafikföretag har fått linjetrafiktillstånd och dessutom ett tillstånd att i anslutning till linjetrafiken driva turisttrafik, gäller vad som nu har sagts även i fråga om turisttrafiken. 15 § Den som har tillstånd till linjetrafik är skyldig att på de villkor som gäller för trafiken transportera personer och resgods (trafikeringsplikt). 16 § Om tillståndshavaren dör får tillståndet överlåtas på någon annan. Tillståndet får också överlåtas på någon annan om tillståndshavaren har försatts i konkurs eller om det finns andra skäl. Särskilda bestämmelser för persontransporter i beställningstrafik med lättare fordon 17 § Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är lämplig. 18--19 §§ har upphört att gälla genom lag (1980:397). 20 § Tillståndshavaren är skyldig att på de villkor som gäller för trafiken transportera personer och resgods (trafikeringsplikt). 21 § Ett tillstånd får överlåtas på någon annan endast om det finns synnerliga skäl. Lag (1984:83). 22 § Om inte särskilda skäl talar emot det, får den tillståndsgivande myndigheten medge att ett tillstånd att ta med passagerare vid färd för egen räkning inte skall medföra skyldighet att följa bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som med stöd av lagen har meddelats om trafikeringsplikt, anmälan av fordon och om taxor. Detsamma gäller de särskilda föreskrifter som finns om lämplighetsbesiktning av fordon som används i yrkesmässig persontrafik. 3 kap. Återkallelse av trafiktillstånd Gemensamma bestämmelser 1 § Om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen har förekommit sådana missförhållanden att tillståndshavaren inte kan anses lämplig att fortsätta verksamheten, skall tillståndet återkallas. Om missförhållandena inte är så allvarliga att det finns skäl för återkallelse men det finns anledning att anta att frågan om återkallelse kommer att tas upp till prövning om rättelse inte sker, skall tillståndshavaren tilldelas en varning. Lag (1984:83). 2 § Ett trafiktillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda skäl talar emot det. 3 § Ett trafiktillstånd kan återkallas om det vid en ny lämplighetsprövning enligt 2 kap. 4 § framgår att den eller de som skall ha ansvaret för trafikutövningen är olämpliga för uppgiften. 4 § Frågan om återkallelse av trafiktillstånd eller om varning prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Särskilda bestämmelser för persontransporter 5 § Görs i samband med en ansökan om trafiktillstånd framställning om återkallelse av ett tidigare givet tillstånd till sådan trafik som anges i ansökan, får detta tillstånd återkallas, om det finns synnerliga skäl till det med hänsyn till att trafiken skall kunna ordnas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Om en kommun söker tillstånd till linjetrafik och gör sannolikt att trafikförsörjningen inom det område som är avsett att trafikeras kommer att främjas genom att trafiken drivs av sökanden, skall tidigare givet tillstånd till trafiken återkallas. Detsamma gäller en landstingskommun, ett kommunalt trafikföretag eller sådant kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. 6 § Har kollektivtrafiknämnden avgjort frågan om ersättning till ett trafikföretag enligt lagen (1978:440) om kollektivtrafiknämnd, får kommunalförbundet eller aktiebolaget inte göra gällande rätt till återkallelse enligt 5 § under den tid för vilken nämnden har bestämt ersättningen om det inte finns särskilda skäl för det. Vad som nu har sagts gäller också en sådan landstingskommun eller kommun som ensam är huvudman enligt den angivna lagen eller ett trafikföretag som ägs av den som utövar huvudmannaskapet. 7 § När ett tillstånd återkallas enligt 5 § är den nye tillståndshavaren skyldig att på begäran av den vars tillstånd återkallas lösa in de fordon och andra tillgångar som har använts i verksamheten. Om återkallelsen endast gäller en viss del av verksamheten, gäller skyldigheten endast denna del. 8 § Dör en tillståndshavare, som har haft yrkesmässig persontrafik som huvudsaklig sysselsättning, får den tillståndsgivande myndigheten på begäran av dödsboet föreskriva att en ny tillståndshavare är skyldig att i viss omfattning lösa in det eller de fordon som har använts i trafikrörelsen. I samband med en sådan föreskrift får den tillståndsgivande myndigheten också meddela de föreskrifter som behövs för att reglera skyldigheten. 9 § har upphört att gälla genom lag (1980:397). 4 kap. Ansvarsbestämmelser 1 § Den som driver yrkesmässig trafik utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillståndshavare som bryter mot taxa, tidtabell eller någon annan särskild föreskrift som har meddelats i tillståndet eller den som bryter mot 2 kap. 15 eller 20 § döms till böter. Lag (1984:83). 2 § Har godstrafik eller beställningstrafik för persontransporter med tyngre fordon drivits utan tillstånd, döms den som för egen eller annans räkning har slutit avtal med trafikutövaren om transportens utförande till böter, 1. om han kände till att det fanns hinder mot att transporten fick utföras eller 2. om han inte visar att han på det sätt som skäligen kan begäras av honom har undersökt om det förelåg något hinder mot att transporten fick utföras. Vad som föreskrivs i första stycket i fråga om persontransporter med tyngre fordon gäller endast den som yrkesmässigt sluter avtal om sådana transporter. Lag (1987:41). 5 kap. Bemyndiganden 1 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag. När undantag medges får särskilda villkor föreskrivas. Regeringen får också utfärda ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och föreskrifter för yrkesmässig trafik till och från Sverige. Detsamma gäller i fråga om registrering av tillståndsinnehav och om avgifter för den kontroll som behövs. Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndigheter. 2 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, får regeringen föreskriva att denna lag helt eller delvis inte skall tillämpas. Lag (1984:83). Övergångsbestämmelser 1987:41 Denna lag träder i kraft den 1 april 1987. Vad som föreskrivs om tillstånd till godstrafik skall tillämpas på sådana tillstånd till beställningstrafik för godstransporter och till linjetrafik för godstransporter, som har meddelats före den 1 april 1987. 1988:263 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, då yrkestrafiklagen (1979: 559) skall upphöra att gälla. 2. Trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen gäller som motsvarande tillstånd enligt den nya lagen. Därvid skall tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med tyngre fordon och till turisttrafik anses som tillstånd till beställningstrafik med buss och tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon anses som tillstånd till dels taxitrafik, dels beställningstrafik med buss med villkor om högst 3,5 tons totalvikt på bussen. Om ett turisttrafiktillstånd innefattar rätt att i trafiken använda personbil, skall tillståndet i den delen anses som tillstånd till taxitrafik med de begränsningar som följer av tillståndet. I fråga om tillstånd till linjetrafik som gäller vid ikraftträdandet skall vid tillämpning av 11 § som dag för tillståndet anses den 1 januari l989. 3. Om det i ett trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen har föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid eller, när det gäller tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon, viss näringsverksamhet eller vissa transporter, skall föreskriften fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har föreskrivits i ett tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon skall fortfarande gälla, dock längst till utgången av juni 1990. 4. I fråga om tillstånd till taxitrafik gäller, utöver vad som föreskrivs i den nya lagen, följande bestämmelser fram till utgången av juni 1990. a) Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är lämplig. Taxa får föreskrivas. b) Tillståndshavaren är skyldig att på de villkor som gäller för trafiken transportera personer och resgods (trafikeringsplikt). c) Ett tillstånd får överlåtas på någon annan endast om det finns synnerliga skäl. d) Bestämmelsen i a) första meningen skall tillämpas även när antalet fordon i trafiken utökas och när ett tillstånd överlåts. När ett tillstånd överlåts skall även bestämmelserna i den nya lagen om trafiktillstånd tillämpas. e) Tillståndshavare som bryter mot föreskrift om taxa eller trafikeringsplikt skall dömas till böter. 5. Kommuner, landstingskommuner eller kommunala trafikföretag som har tillstånd till linjetrafik får fram till utgången av juni 1989 anlita någon som har tillstånd till taxitrafik eller beställningstrafik med buss för att utföra trafiken. I sådana fall får den som anlitas utföra linjetrafiken med stöd av något av dessa tillstånd. Detsamma gäller sådana kommunalförbund eller aktiebolag som avses i lagen (1978: 438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. 6. Har före den nya lagens ikraftträdande ett trafiktillstånd återkallats enligt 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1979: 559) eller har ett dödsbo före ikraftträdandet begärt inlösen enligt 3 kap. 8 § samma lag, skall de äldre bestämmelserna om inlösen fortfarande gälla. Ett dödsbo kan vidare fram till utgången av juni 1990 begära inlösen enligt 3 kap. 8 §, om den avlidne har haft taxitrafik som huvudsaklig sysselsättning. Även i sådant fall gäller äldre bestämmelser om inlösen. 7. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.