Post 8522 av 10923 träffar
SFS-nummer ·
1979:1152 ·
Visa register
Fastighetstaxeringslag (1979:1152)
Departement: Finansdepartementet S1
Utfärdad: 1979-12-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:950
Övrigt: Rättelseblad 2009:105 har iakttagits.
Avd. 1. Bestämmelser om taxering av fastighet
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Fastighetstaxering sker vid allmän, förenklad och särskild
fastighetstaxering.
Vid fastighetstaxering ska beslut fattas om fastigheternas
skatte- och avgiftspliktsförhållanden och indelning i
taxeringsenheter. Vidare ska typ av taxeringsenhet och
taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet.
Taxeringsvärde ska dock inte bestämmas för fastighet som enligt
3 kap. ska undantas från skatte- och avgiftsplikt.
Det som sägs om avgiftsplikt och avgiftsfrihet i denna lag
avser kommunal fastighetsavgift enligt lagen (2007:1398) om
kommunal fastighetsavgift. Lag (2007:1416).
2 § Vid fastighetstaxering skall iakttas att taxeringarna blir
överensstämmande med föreskrifterna om fastighetstaxering samt
likformiga och rättvisa.
3 § Med taxeringsår menas i denna lag det kalenderår för
vilket fastighetstaxering bestäms.
Beslut om fastighetstaxering som fattas vid allmän eller
förenklad fastighetstaxering eller genom ny taxering vid
särskild fastighetstaxering skall gälla från ingången av det
taxeringsår då sådan taxering sker till ingången av det
taxeringsår då beslut fattas nästa gång.
Med löpande taxeringsperiod avses tiden från ingången av det
taxeringsår då allmän eller förenklad fastighetstaxering sker
av en taxeringsenhet till ingången av det taxeringsår då allmän
eller förenklad fastighetstaxering av taxeringsenheten sker
nästa gång. Lag (2001:1218).
4 § Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall tillämpas även i fråga
om byggnad som är lös egendom.
Till sådan byggnad skall räknas egendom, som avses i 2 kap. 2 och 3 §§
jordabalken, i den mån den tillhör byggnadens ägare.
4 a § I denna lag betyder
1. tredimensionell fastighet: en fastighet som i sin helhet är
avgränsad både horisontellt och vertikalt,
2. tredimensionellt fastighetsutrymme: ett utrymme som ingår i
en annan fastighet än en tredimensionell fastighet och som är
avgränsat både horisontellt och vertikalt.
Vad som sägs i denna lag om mark gäller också annat utrymme som
ingår i en fastighet eller är samfällt för flera fastigheter.
Lag (2003:1201).
5 § Som ägare av fastighet ska i fall som avses nedan anses
a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller i
annat fall utan vederlag besitter fastighet på grund av
testamentariskt förordnande;
b) den som innehar fastighet med åborätt, tomträtt eller
vattenfallsrätt samt den som annars innehar fastighet med
ständig eller ärftlig besittningsrätt;
c) innehavare av skogsområde som blivit av staten upplåtet till
kanalbolag eller till kommun eller annan menighet;
d) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord;
e) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som enligt 6
kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) är
skattskyldig för samfällighetens inkomster; samt
f) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 §,
om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag.
Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen
jord ska anses den tjänsteinnehavare eller annan som
författningsenligt har rätt att nyttja fastigheten eller få
dess avkastning.
Ska avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som
avses under b eller d, författningsenligt helt eller delvis
tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse
såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens
värde av produktiv skogsmark med växande skog och
markanläggningar som används eller behövs för skogsbruk.
Lag (2009:1407).
6 § Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets
användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.
Lag (2001:1218).
Allmän och förenklad fastighetstaxering
7 § Allmän fastighetstaxering ska ske vartannat år enligt
bestämmelserna i 2–15 kap. och i följande ordning.År 2003 och
därefter vart sjätte år taxeras småhusenheter, år 2005 och
därefter vart sjätte år lantbruksenheter, år 2007 och
därefter vart sjätte år hyreshusenheter, industrienheter,
elproduktionsenheter och specialenheter samt år 2013 och
därefter vart sjätte år ägarlägenhetsenheter. Lag (2009:105).
7 a § Förenklad fastighetstaxering ska ske för
hyreshusenheter, småhusenheter, ägarlägenhetsenheter och
lantbruksenheter. Sådan taxering sker enligt bestämmelserna i
2–10 och 12–14 kap. och i följande ordning.
År 2004 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter,
år 2006 och därefter vart sjätte år småhusenheter,
år 2008 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter samt
år 2010 och därefter vart sjätte år ägarlägenhetsenheter.
Lag (2009:105).
7 b § Bestämmelser om förfarandet vid allmän och förenklad
fastighetstaxering finns i 17-24 kap. Lag (2001:1218).
Särskild fastighetstaxering
8 § Särskild fastighetstaxering skall verkställas varje år
enligt bestämmelserna i 16 kap. Sådan taxering skall dock ej
ske av taxeringsenhet som taxeras genom allmän eller förenklad
fastighetstaxering samma år.
Bestämmelser om förfarandet vid särskild fastighetstaxering
finns i 25 - 32 kap. Lag (2001:1218).
9 § Har upphävts genom lag (2001:1218).
2 kap. Indelning av byggnader och mark
1 § Byggnader skall indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt
som anges i 2 - 4 §§. Indelning får inte ske på grundval av tillfällig
användning.
2 § Byggnader ska indelas i de byggnadstyper som anges i det
följande.
Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller
två familjer. Till sådan byggnad ska höra
komplementhus såsom garage, förråd och annan
mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst
tre och högst tio familjer ska tillhöra
byggnadstypen småhus, om byggnaden ligger på
fastighet med åkermark, betesmark, produktiv
skogsmark med avverkningsrestriktioner,
produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner eller skogligt
impediment.
Byggnad som hör till en tredimensionell
fastighet eller ett tredimensionellt
fastighetsutrymme kan inte utgöra småhus.
Ägarlägenhet Byggnad som hör till en tredimensionell fastighet
och som är inrättad till bostad åt en enda familj.
Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre
familjer eller till kontor, butik, hotell,
restaurang och liknande. Byggnad med
förrådsutrymme, som ligger i anslutning
till hyreshus och som behövs för verksamheten,
ska utgöra hyreshus.
Byggnad som är inrättad till bostad och som hör
till en tredimensionell fastighet ska utgöra
hyreshus om den är inrättad till bostad åt fler
än en enda familj. Byggnad som är inrättad till
bostad och som hör till ett tredimensionellt
fastighetsutrymme ska utgöra hyreshus.
Till hyreshus ska dock inte räknas byggnad som
är inrättad till bostad åt minst tre och högst
tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet.
Ekonomibyggnad Byggnad som är inrättad för jordbruk eller
skogsbruk och som inte är inrättad för
bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada,
maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.
Växthus, djurstall och ridhus som inte har
anknytning till jordbruk eller skogsbruk.
Kraftverks-
byggnad Byggnad som är inrättad för kommersiell
produktion av elektrisk starkström. Även byggnad
för vattenreglering, för lagring av bränsle och
annan byggnad för produktionen utgör
kraftverksbyggnad.
Industribyggnad Byggnad som är inrättad för industriell
verksamhet och som inte utgör
kraftverksbyggnad.
Specialbyggnad Med specialbyggnad avses
Försvarsbyggnad Byggnad som används för
försvarsändamål eller
ekonomisk försvarsberedskap,
om byggnaden inte är en
fristående industriell
anläggning. Även mässbyggnad
ska utgöra försvarsbyggnad.
Kommunikations-
byggnad Garage, hangar, lokstall,
terminal, stationsbyggnad,
expeditionsbyggnad, vänthall,
godsmagasin, reparationsverkstad
och liknande, om byggnaden
används för allmänna
kommunikationsändamål.
Byggnad som används i Statens
järnvägars, Luftfartsverkets,
Trafikverkets, Teracom
Aktiebolags, Sveriges Radio
Aktiebolags, Sveriges Television
Aktiebolags och Sveriges
Utbildningsradio Aktiebolags
verksamhet.
Distributions-
byggnad Byggnad som ingår i överförings-
eller distributionsnätet för gas,
värme, elektricitet eller vatten
samt gasturbin och annan byggnad
som används för att upprätthålla
balansen i elsystemet.
Värmecentral Byggnad för produktion och
distribution av varmvatten för
uppvärmning, dock inte sådan
anläggning som även är inrättad
för produktion av elektrisk
starkström för yrkesmässig
distribution.
Renings-
anläggning Vattenverk, avloppsreningsverk,
anläggning för förvaring av
radioaktivt avfall, sopstation
och liknande samt pumpstation som
hör till sådan anläggning. Som
reningsanläggning avses inte
anläggning där verksamheten i allt
väsentligt utgör ett led i en
industriell process.
Vårdbyggnad Byggnad som används för sjukvård,
missbrukarvård, omsorger om barn
och ungdom, kriminalvård,
åldringsvård eller omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda.
Annan byggnad än som nu har
nämnts ska utgöra vårdbyggnad, om
den används som hem åt personer
som behöver institutionell vård
eller tillsyn.
Bad-, sport-
och idrotts-
anläggning Byggnad som används för bad, sport,
idrott och liknande, om allmänheten
har tillträde till anläggningen.
Skolbyggnad Byggnad som används för undervisning
eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med
statsbidrag och
skola vars undervisning står
under statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem eller
skolhem för elever vid sådana skolor.
Kulturbyggnad Byggnad som används för kulturellt
ändamål såsom teater, biograf, museum
och liknande.
Ecklesiastik-
byggnad Kyrka eller annan byggnad som används
för religiös verksamhet.
Krematorium och annan byggnad som
används för begravningsverksamhet.
Allmän byggnad Byggnad som tillhör staten, kommun
eller annan menighet och som används
för allmän styrelse, förvaltning,
rättsvård, ordning eller säkerhet samt
fritidsgård och byggnad med likartad
användning. Som allmän byggnad ska inte
anses byggnad som används för statens
affärsdrivande verksamhet.
Övrig byggnad Byggnad som inte ska utgöra någon av de tidigare nämnda
byggnadstyperna.
Lag (2020:950).
3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål
som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt
som byggnad till övervägande del används på.
Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus,
kraftverksbyggnad, industribyggnad eller övrig byggnad och som
specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och
ekonomibyggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.
Lag (1999:630).
4 § Mark ska indelas i de ägoslag som anges i det följande.
Mark som är vattentäckt ska indelas endast om den är
täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av
byggnad som ska rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad
eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle
uppgå till 50 000 kronor.
Tomtmark Mark som upptas av småhus, ägarlägenheter,
hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad,
specialbyggnad eller övrig byggnad samt
trädgård, parkeringsplats, upplagsplats,
kommunikationsutrymme m.m., som ligger i
anslutning till en sådan byggnad.
Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus,
hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad,
specialbyggnad eller övrig byggnad, ska i sin
helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i
ett ägoskifte och har en total areal som inte
överstiger två hektar. Detta ska dock inte
gälla om fastighetens mark till någon del ska
taxeras tillsammans med annan egendom enligt
reglerna i 4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark ska också gälla
mark till obebyggd fastighet, som har bildats
för byggnadsändamål under de senaste två åren.
Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden
ska marken utgöra tomtmark endast om det är
uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall
ska obebyggd mark anses som tomtmark endast om
marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för
enskilt bebyggande och det inte är uppenbart
att bebyggelsen inte ska genomföras. Detsamma
gäller om det finns giltigt bygglov eller
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt
plan- och bygglagen (2010:900), avseende sådan
byggnad som anges i andra stycket.
Täktmark Mark för vilken täkttillstånd enligt 9 kap.
miljöbalken, förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet gäller. Med täkttillstånd ska
jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde
för täktens utnyttjande hindrar inte att marken
indelas som täktmark.
Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas
till växtodling eller bete och som är lämplig
att plöjas.
Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas
till bete och som inte är lämplig att plöjas.
Produktiv
skogsmark med
avverknings-
restriktioner Produktiv skogsmark som omfattas av
avverkningsrestriktioner.
Med produktiv skogsmark avses detsamma som i
2 § skogsvårdslagen (1979:429). Med
avverkningsrestriktioner avses
avverkningsförbud, krav på överhållning,
maximering av hyggesstorlek eller virkesuttag
eller barrskogsförbud enligt bestämmelser om
naturreservat eller biotopskyddsområden.
Produktiv
skogsmark utan
avverknings-
restriktioner Produktiv skogsmark som inte omfattas av
avverkningsrestriktioner.
Med produktiv skogsmark och
avverkningsrestriktioner avses detsamma som
i definitionen av produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner.
Skogligt
impediment Improduktiv skogsmark samt träd- och
buskmark.
Med improduktiv skogsmark avses skogsmark
som inte är produktiv skogsmark. Med
skogsmark samt träd- och buskmark avses
detsamma som i 2 och 2 a §§ skogsvårdslagen.
Övrig mark Mark som inte ska utgöra något av de tidigare
nämnda ägoslagen.
Lag (2015:60).
3 kap. Skatte- och avgiftsplikt
1 § Fastighet är skatte- eller avgiftspliktig, om inte annat
anges i 2-4 §§. Lag (2007:1416).
2 § Från skatte- och avgiftsplikt ska undantas specialbyggnad,
sådan byggnad under uppförande samt tomtmark och övrig mark som
hör till byggnaden. Från skatte- och avgiftsplikt ska också
undantas markanläggning som hör till fastigheten.
Från skatte- och avgiftsplikt undantas även nationalparker.
Lag (2007:1416).
3 § Från skatte- och avgiftsplikt ska undantas
ekonomibyggnad, åker-mark, betesmark, produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner, skogligt impediment och övrig mark
samt markanläggning som hör till fastigheten, om denna till
övervägande del används för
1. sådan vård eller omsorgsverksamhet som bedrivs i
vårdbyggnad
2. undervisning eller forskning som bedrivs vid sådan skola
som nämns i definitionen av skolbyggnad i 2 kap. 2 §.
Lag (2015:60).
4 § Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till
byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten ska
undantas från skatte- och avgiftsplikt om fastigheten ägs av
någon av följande institutioner och om den till övervägande
del används i deras verksamhet såsom sådana:
1. Kyrkor samt barmhärtighetsinrättningar som avses i 7 kap.
15 § inkomstskattelagen (1999:1229) samt sådana särskilda
rättssubjekt som avses i 10 § första stycket lagen
(1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska
kyrkan.
2. Stiftelser som uppfyller kraven i 7 kap. 4–6 §§ samt
ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller
kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ inkomstskattelagen.
3. Akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond och stiftelsen Sveriges sjömanshus.
4. Sådana studentkårer, nationer och samarbetsorgan som avses
i 7 kap. 16 § inkomstskattelagen.
5. Utländska staters beskickningar.
Skatte- och avgiftsfriheten ska endast avse egendom, som
enligt 4 kap. 5 § utgör annan typ av taxeringsenhet än
lantbruksenhet. Lag (2013:1104).
4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur
1 § Taxeringsenhet är vad som skall taxeras för sig. Fastighet skall
utgöra taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs.
2 § Har skilda delar av en fastighet olika ägare skall fastigheten
uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållandena.
3 § För bildande av taxeringsenheter skall fastigheter och
fastighetsdelar med samma ägare inom samma kommun föras samman. Den
sammanförda egendomen skall utgöra en taxeringsenhet, om inte annat sägs
i 4 - 9 §§.
4 § Taxeringsenhet ska omfatta antingen skatte- och
avgiftspliktig eller skatte- och avgiftsfri egendom.
Lag (2007:1416).
Taxeringsenhet
5 § Taxeringsenhet ska omfatta byggnadstyper och ägoslag
enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i
andra och tredje styckena, och ha en av följande beteckningar
för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. ägarlägenhet och tomtmark för sådan byggnad
(ägarlägenhetsenhet)
3. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
4. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana
byggnader, vattenverk på annans grund samt sådan
fiskefastighet som avses i 10 § lagen (1970:995) om införande
av nya jordabalken (industrienhet)
5. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan
mark (industrienhet)
6. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad
(specialenhet)
7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, produktiv skogsmark
med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner och skogligt impediment
(lantbruksenhet)
8. kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverksbyggnad och
fallrätt samt taxeringsenhet vars värde till övervägande del
utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft
(elproduktionsenhet).
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet
med åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner eller skogligt impediment, ska ingå
i den lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga
taxeringsenheter under punkterna 1–8 i första stycket. Övrig
mark ska i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall ska
övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark eller
täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning
och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare,
ska den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som
består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den
ligger till övervägande del inom tätort, och lantbruksenhet,
om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.
Lag (2015:60).
6 § I småhusenhet, ägarlägenhetsenhet, hyreshusenhet,
specialenhet och industrienhet ska endast ingå egendom som
ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet.
Växthus, djurstall och ridhus som inte har anknytning till
jordbruk eller skogsbruk ska bilda egen lantbruksenhet.
Lag (2020:950).
7 § Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant
område utgöra en taxeringsenhet. Omfattas områden av samma
täktplan enligt miljöbalken eller motsvarande äldre
bestämmelser skall de dock utgöra en taxeringsenhet.
Lag (1998:815).
8 § Taxeringsenhet ska omfatta ekonomibyggnad, åkermark,
betesmark, produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner,
produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner, skogligt
impediment eller övrig mark som ingår i en brukningsenhet.
Lag (2015:60).
9 § Fastighet, som tillhör staten och som förvaltas av skilda
myndigheter, får uppdelas i taxeringsenheter efter de olika
myndigheternas förvaltningsområden.
10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet ska utgöra
en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta
gäller dock inte om fastigheterna, som har del i
samfälligheten, uteslutande eller så gott som uteslutande är
småhusfastigheter eller ägarlägenhetsfastigheter. Detta gäller
inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike
eller som har ett ringa ekonomiskt värde.
I en elproduktionsenhet får inte kraftverksbyggnad, mark eller
markanläggning ingå som tillhör mer än ett av följande slag av
kraftverk: vattenkraftverk, kärnkraftverk, kraftvärmeverk,
kondenskraftverk eller vindkraftverk.
Regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för
vattenkraftsändamål ska inte utgöra en taxeringsenhet utan
beaktas vid taxeringen av de vattenkraftverk som har nytta av
anläggningen. Lag (2012:89).
11 § har upphävts genom lag (1990:1382).
5 kap. Bestämmande av taxeringsvärde
Grunder för taxeringen m.m.
1 § Taxeringsvärde ska bestämmas för varje skatte- och
avgiftspliktig taxeringsenhet. Lag (2007:1416).
2 § Taxeringsvärde skall bestämmas till det belopp som
motsvarar 75 procent av taxeringsenhetens marknadsvärde.
Lag (2001:1218).
3 § Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den
sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.
Vid värderingen skall inte beaktas andra privaträttsliga förpliktelser
än sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt
tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande.
Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt gäller
för likartade fastigheter.
Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en
taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras
marknadsvärde bestämmas, som om detta hade varit förhållandet.
4 § Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det
genomsnittliga prisläget under andra året (nivååret) före det
år då allmän eller förenklad fastighetstaxering av
taxeringsenheten sker.
Köpeskilling för fastighetsförsäljningar från år före nivååret
som används för att bestämma marknadsvärdet skall korrigeras
med hänsyn till prisutvecklingen till och med nivååret.
Lag (2001:1218).
5 § Marknadsvärdet skall i första hand bestämmas med ledning av
fastighetsförsäljningar i orten (ortsprismetoden). Härvid
skall inte beaktas sådana försäljningar om vilka man kan anta
att ovidkommande omständigheter har inverkat på priset.
Då fastighetsförsäljningar inte ger den ledning som behövs kan
marknadsvärdet bestämmas med ledning av en
avkastningsberäkning. Ger inte heller en avkastningsberäkning
den ledning som behövs kan marknadsvärdet uppskattas med
utgångspunkt i det tekniska nuvärdet
(produktionskostnadsberäkning). Även i dessa fall skall dock
hänsyn tas till fastighetsförsäljningar i orten när det är
möjligt. Lag (2001:546).
5 a § Om inga fastigheter har sålts inom ett värdeområde, eller
för få för att värdenivån inom området med säkerhet skall kunna
bestämmas, får ledning hämtas från försäljningar inom andra
värdeområden, där förutsättningarna för prisbildningen kan
antas vara likartade. Lag (2001:546).
6 § Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att
återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras
med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man
därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då
anläggningen kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) och andra året före
taxeringsåret. Den nedräkningsfaktor som bestäms för byggnader som
kunnat tas i anspråk under det sistnämnda året skall tillämpas även för
byggnader som tas i anspråk senare under den löpande taxeringsperioden.
Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under
andra året före taxeringsåret uppföra en motsvarande anläggning.
Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på
erfarenheter om byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en
omräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor.
Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar ändringen i
byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.
Lag (1992:1666).
Delvärden m.m.
7 § Vid taxeringen ska följande delvärden bestämmas.
För småhus-, ägarlägenhets-, hyreshus-, industri- och
elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till
taxeringsenheten.
2. Markvärde SFS 2009:105 Markvärde är värdet av
taxeringsenhetens tomtmark, täktmark, fallrätt
och markanläggningar. För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till
taxeringsenheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör
till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark,
betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för
växtodling.
5. Skogsbruksvärde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens produktiva
skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används
eller behövs för skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogliga impediment som
hör till taxeringsenheten.
Lag (2009:1407).
8 § Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av
i 2 - 5 a §§ angivna grunder.
Vid bestämmande av delvärde för lantbruksenhet får dock
avvikelse ske från 2 § vid storlekskorrektion enligt 7 kap.
4 a §.
Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.
Lag (2001:1218).
6 kap. Värderingsenhet
1 § Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En
värderingsenhet skall endast omfatta egendom som ingår i en enda
taxeringsenhet.
2 § Varje småhus, ägarlägenhet, hyreshus, kraftverksbyggnad,
industribyggnad och övrig byggnad med värde av minst 50 000
kronor ska utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i 3
eller 5 §.
Komplementhus på småhusenheten ska i regel ingå i samma
värderingsenhet som det mest värdefulla småhuset på
taxeringsenheten.
Småhus, hyreshus, industribyggnader och övriga byggnader vilkas
värde inte uppgår till 50 000 kronor, ska ingå i samma
värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma
tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till
50 000 kronor ska samtliga byggnader inom tomten utgöra en
värderingsenhet. Lag (2012:89).
3 § Är ett hyreshus inrättat för både bostäder och lokaler
skall bostadsdelen och lokaldelen utgöra skilda
värderingsenheter. Byggnader eller delar av olika byggnader som
åsatts samma klassificeringsdata beträffande värdefaktorerna
lägenhetstyp och ålder får sammanföras till en värderingsenhet.
Är en industribyggnad som värderats med ledning av en
avkastningsberäkning inrättad för mer än en lokaltyp skall
delar som hänförs till olika lokaltyper utgöra skilda
värderingsenheter. Särskild värderingsenhet behöver dock inte
bildas för en lokaltyp som omfattar mindre än tio procent av
byggnadens totala yta och mindre än 250 kvadratmeter. Byggnader
eller delar av olika byggnader som åsatts samma
klassificeringsdata beträffande värdefaktorerna lokaltyp,
standard och ålder får sammanföras till en värderingsenhet.
Indelning av hyreshus och industribyggnad i två eller flera
värderingsenheter får även ske om det underlättar värderingen.
Lag (2001:546).
4 § Varje modern ekonomibyggnad och annan ekonomibyggnad av större värde
skall utgöra en värderingsenhet. Andra ekonomibyggnader skall i regel
sammanföras till en värderingsenhet. Sådan byggnad får dock utgöra en
värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.
5 § Är ett småhus eller en ekonomibyggnad inrättad för väsentligt olika
ändamål får byggnaden indelas i två eller flera värderingsenheter om det
underlättar värderingen. Lag (1992:1666).
6 § Har upphävts genom lag (1992:1666).
7 § Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i
andra - fjärde styckena.
Föreligger byggrätt till två eller flera småhus på en tomt får varje del
av tomten, som omfattas av en byggrätt, utgöra en värderingsenhet.
Tomt som är bebyggd med hyreshus skall indelas i värderingsenheter med
ledning av det sätt på vilket hyreshusen har indelats i
värderingsenheter och med beaktande av hur markens byggrätt har tagits i
anspråk eller skall tas i anspråk enligt plan.
Obebyggd tomtmark för hyreshus skall indelas i värderingsenheter så att
tomtmark med byggrätt för bostäder och för lokaler utgör skilda
värderingsenheter. Lag (1992:1666).
8 § Har upphävts genom lag (1994:1909).
9 § All täktmark som avser samma slags fyndighet inom en taxeringsenhet
skall utgöra en värderingsenhet.
10 § Vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, produktiv
skogsmark med avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark
utan avverkningsrestriktioner och skogligt impediment inom en
taxeringsenhet ska utgöra en värderingsenhet. Är arealen
åkermark inom en taxeringsenhet av större omfattning får
åkermarken dock uppdelas i två eller flera värderingsenheter,
om det väsentligt underlättar värderingen. Lag (2015:60).
11 § Markanläggning skall ingå i samma värderingsenhet som den mark den
hör till. Markanläggning skall dock utgöra en värderingsenhet om det
väsentligt underlättar värderingen.
12 § Fastighets andelar i samfälligheter som skall värderas för sig
skall utgöra en värderingsenhet för varje byggnadstyp och ägoslag.
Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter, om det
väsentligt underlättar värderingen.
13 § Ett vattenkraftverk skall utgöra en värderingsenhet. I en
sådan värderingsenhet skall de andelar i
regleringsanläggningar som hör till kraftverket ingå.
Mark som hör till ett vattenkraftverk skall utgöra en
värderingsenhet tillsammans med mark som tas upp av de
markanläggningar som hör till kraftverket. I en sådan
värderingsenhet skall därutöver fallrätt som hör till
kraftverket ingå. I värderingsenheten skall också ingå andelar
i de regleringsanläggningar som hör till kraftverket till den
del de avser markanläggning. Lag (1999:630).
14 § För kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk och
vindkraftverk (värmekraftverk) ska det för varje aggregat för
produktion av elkraft bildas en värderingsenhet som avser
byggnad och en värderingsenhet som avser mark.
Lag (2012:89).
7 kap. Allmänna värderingsregler
Värdefaktorer
1 § Värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer. Med
värdefaktorer avses egenskaper som är knutna till fastigheten och som
har betydelse för marknadsvärdet.
Värdeområden
2 § Riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag, som
skall värderas med ledning av riktvärden.
Värdeförhållandena inom ett värdeområde skall i allt väsentligt vara
enhetliga. Värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de
värdefaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall
kunna bedömas enligt enhetliga regler.
Riktvärden m.m.
3 § För byggnader och ägoslag som avses i 8–15 kap. ska
taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa
ska för varje värderingsenhet bestämmas för kombinationer av
värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom
värdeområdet och som har särskild betydelse för
marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer ska riktvärdet bestämmas med
utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak
råder inom värdeområdet.
Värdefaktorer, som särskilt ska beaktas vid riktvärdets
bestämmande, ska, utom såvitt avser de under punkterna 1–6
angivna värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad
värderad med ledning av en avkastningsberäkning, tomtmark,
åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner och skogligt impediment.
2. Hyra för hyreshus och ägarlägenhet.
3. Återanskaffningskostnad för industribyggnad och övrig
byggnad på industrienhet värderad med ledning av en
produktionskostnadsberäkning.
4. Årligt uttag av täktmark.
5. Normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering och
ålder för vattenkraftverk samt effekt för värmekraftverk.
6. Virkesförråd för löv- och barrträd.
De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom
varje värdeområde behövs för att bestämma riktvärdet ska
redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt.
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.
Lag (2015:60).
4 § Riktvärde skall bestämmas så att det leder till
taxeringsvärde som efter justering som avses i 5 § står i
överensstämmelse med bestämmelserna i 5 kap. 2-5 a §§.
Avvikelse får dock förekomma, om den föranleds av
klassindelning av värdefaktorer eller anpassning till
fastställda tabell- eller värdeserier. Lag (2001:1218).
4 a § Riktvärdena för värderingsenheter som ingår i en
lantbruksenhet ska, utom när det gäller värderingsenheter för
småhus och tomtmark för sådan byggnad, bestämmas med hänsyn
till de värdeförhållanden som gäller för medelstora
lantbruksenheter. Vid bedömning av värdet för medelstora
lantbruksenheter ska värde av småhus och tomtmark för sådan
byggnad inte räknas med. Lantbruksenhetens sammanlagda
riktvärde med undantag för riktvärde för småhus och tomtmark
för sådan byggnad ska korrigeras med hänsyn till
storleksinverkan och särskilda värdeförhållanden, om det
behövs på grund av prisbildningen. Detta benämns
storlekskorrektion.
Det belopp med vilket korrigering sker ska fördelas och
redovisas på samtliga värderingsenheter som ingår i
lantbruksenheten, med undantag för småhus och tomtmark för
sådan byggnad, i förhållande till värderingsenheternas
riktvärden före korrigering. Lag (2015:60).
5 § Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats
vid riktvärdes bestämmande och som påtagligt inverkar på
marknadsvärdet, skall ett med ledning av riktvärden bestämt
värde justeras. Detta benämns justering för säregna
förhållanden. Justeringen görs av taxeringsenhetens sammanlagda
riktvärde, beräknat enligt 4 § och utan beaktande av en
storlekskorrektion enligt 4 a §.
Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad
i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna
förhållanden och värdet utan säregna förhållanden.
Påtaglig inverkan på marknadsvärdet skall anses föreligga när
säregna förhållanden föranleder att det med ledning av
riktvärden bestämda värdet höjs eller sänks med minst tre
procent, dock minst 25 000 kronor. Lag (2001:546).
6 § Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka
riktvärden bestäms ska först fastställas klassindelningsdata
och däremot svarande riktvärden. I fråga om produktiv
skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som annars
skulle ha ingått i samma taxeringsenhet, får de
genomsnittliga förhållandena för denna skogsmark läggas till
grund vid klassindelning av värdefaktorer för
taxeringsenheterna om de ligger inom samma värdeområde.
Vid riktvärdets bestämmande får interpolation mellan värden i
värdetabell eller värdeserie inte ske.
Sedan taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde har bestämts
enligt 4 § ska, efter en eventuell storlekskorrektion enligt
4 a § och en eventuell justering för säregna förhållanden,
det däremot svarande taxeringsvärdet fastställas.
Lag (2009:1407).
7 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall
besluta om närmare föreskrifter om indelning i värdeområden,
klassindelning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, tabeller
för storlekskorrektion enligt 4 a §, värdeserier och värdetabeller
för de byggnadstyper och ägoslag som anges i 8 - 15 kap. Mot sådant
beslut får talan ej föras. Lag (1997:451).
Byggnadsvärde
8 § Byggnadsvärde är det mervärde som taxeringsenheten har på grund av
att den är bebyggd. Värde av byggnad som är lös egendom skall bestämmas
som om byggnadens ägare ägde marken.
Markvärde
9 § Markvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogsbruksvärde och
skogsimpedimentsvärde skall bestämmas som om taxeringsenheten var
obebyggd, såvida inte saneringsbyggnad finns på taxeringsenheten.
10 § Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med
utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan
markanvändning är tillåten enligt en detaljplan och marken därigenom får
väsentligt högre värde. Lag (1987:146).
11 § Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens
bebyggande eller användning beaktas vid värderingen.
Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall nybyggnad anses
möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid
bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens
placering på tomten omöjliggör att denna delas. Lag (1987:146).
Byggnad under uppförande och saneringsbyggnad
12 § Värde av byggnad under uppförande skall bestämmas till hälften av
nedlagd kostnad. Kostnaden skall omräknas till det genomsnittliga
kostnadsläge som gällde under andra året före taxeringsåret.
13 § Har upphävts genom lag (2001:546).
14 § Finns saneringsbyggnad skall värdet av marken sättas ned
med hänsyn till kostnaden i samband med rivning av byggnaden.
Elproduktionsenhet
15 § I fråga om elproduktionsenheter gäller bestämmelserna i
15 kap. i stället för vad som sägs i 8 - 11 §§.
Lag (1999:630).
Egendom för vilken värde inte bestäms
16 § Något värde ska inte bestämmas för följande egendom:
1. Byggnad eller byggnader inom samma tomt, om
byggnadsbeståndets sammanlagda taxeringsvärde inte skulle
uppgå till 50 000 kronor.
2. Övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark.
3. Markanläggning som används för sådant ändamål som avses i
3 kap.
4. Egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.
5. Kondenskraftverk.
6. Outbyggd fallrätt för vilken det inte finns tillstånd till
utbyggnad. Lag (2012:89).
8 kap. Riktvärde för småhus
1 § Riktvärde för småhus skall utgöra värdet av ett småhus med
tillhörande garage, förråd och liknande byggnader.
2 § Vid allmän och förenklad fastighetstaxering får endast
värden i en fastställd värdeserie anges som riktvärde för ett
småhus som har uppförts under det sjuttonde året före det år då
allmän fastighetstaxering sker, som är av normal storlek och
standard, friliggande och det enda småhuset på en tomt som
utgör självständig fastighet och som inte varit föremål för om-
eller tillbyggnad.
Med tomt som utgör självständig fastighet jämställs tomt på
vilken det finns småhus som utgör brukningscentrum för
lantbruksenhet. Lag (2001:1218).
3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för
skilda förhållanden för en eller flera av följande
värdefaktorer.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets
boutrymmen och biutrymmen.
Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika
återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till
småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader
och sådana ombyggnader som innebär en utökning av
boutrymme samt tidpunkten för dessa.
Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande
högst 20 år får inte göras större än att den
motsvarar 5 år.
Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets
byggnadsmaterial och utrustning.
För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton
standardklasser.
Byggnadskategori Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset
utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus.
Fastighetsrättsliga
förhållanden Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med hänsyn
till om den värderingsenhet för tomtmark på vilken
småhuset ligger utgör självständig fastighet eller
inte.
Utgör värderingsenheten inte självständig fastighet
skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken
kan bilda egen fastighet. Detta gäller dock inte om
värderingsenheten är belägen inom ett område med
byggnader av likartad karaktär som ligger i en grupp
och som har uppförts samtidigt eller under en
begränsad tidsperiod (grupphusområde).
Småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet
skall jämställas med småhus som ligger på tomtmark
som utgör självständig fastighet. Om det på en
lantbruksenhet finns endast ett småhus, anses det
utgöra brukningscentrum. Om det finns flera småhus
på en lantbruksenhet, utgör det värdefullaste
småhuset brukningscentrum, såvida inte annat visas.
Värdeordning Med värdeordning avses husets ordningsnummer i
värdehänseende inom tomten.
Lag (2001:546).
4 § Värdefaktorn standard anges genom antalet standardpoäng för
småhuset.
Till grund för standardpoängen skall ligga en poängberäkning
för vart och ett av fem huvudområden avseende småhusets
byggnadsmaterial och utrustning. Huvudområdena är exteriör,
energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör. För varje
huvudområde anges en delsumma som i särskilda fall kan jämkas.
Lag (2001:546).
9 kap. Riktvärde för hyreshus och ägarlägenhet
1 § Riktvärdet för hyreshus ska utgöra värdet av en
värderingsenhet avseende ett eller flera hyreshus eller del
av hyreshus.
Vad som sägs i detta kapitel om hyreshus gäller även
ägarlägenhet. Lag (2009:105).
2 § Vid allmän och förenklad fastighetstaxering får endast
värden i en fastställd värdeserie anges som riktvärde för en
värderingsenhet avseende ett hyreshus uppfört under det
sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker
och med en hyra av 100 000 kronor. Lag (2001:1218).
3 § Inom varje värdeområde ska riktvärden bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
Lägenhetstyp Lägenhetstyp bestäms med hänsyn till om
värderingsenheten är inrättad för bostäder
eller lokaler. För bostäder ska dessutom antal
bostadslägenheter bestämmas. Med
bostadslägenhet avses en sådan lägenhet som är
avsedd att helt eller till en inte oväsentlig
del användas som bostad.
Hyra Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder och
marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran ska för
värderingsenhet bestämmas med hänsyn till den
genomsnittliga hyresnivån under det andra året
före taxeringsåret.
Ålder Åldern ger uttryck för värderingsenhetens
sannolika återstående livslängd och anges genom
ett värdeår och, om särskilda skäl föreligger,
genom återstående nyttjandetid. Värdeåret
bestäms med hänsyn till värderingsenhetens
nybyggnadsår, omfattningen av till- och
ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Om en
byggnad indelas i flera värderingsenheter ska
samma värdeår bestämmas för dessa.
Lag (2007:1416).
10 kap. Riktvärde för ekonomibyggnader
1 § Riktvärde för ekonomibyggnad skall utgöra värdet av en eller flera
ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad.
2 § Som riktvärde för en värderingsenhet avseende en sådan
maskinhall, gårdsverkstad och liknande som är av normal
beskaffenhet får endast värden i en fastställd värdeserie
anges. Lag (2020:950).
3 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
Byggnadskategori Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det
ändamål värderingsenheten huvudsakligen är
inrättad för. Beträffande växthus bestäms dock
byggnadskategorin med hänsyn till växthusets
konstruktion och anordning i övrigt.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till
värderingsenhetens yta på marken. Beträffande
spannmålslager och silor bestäms dock
storleken med hänsyn till lagringsvolymen.
Ålder Åldern ger uttryck för värderingsenhetens
sannolika återstående livslängd. Denna bestäms
med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår,
omfattningen av till- och
ombyggnader samt tidpunkten för dessa.
Beskaffenhet Beskaffenhet bestäms med hänsyn till
byggnadsmaterial och utrustning samt
värderingsenhetens skick.
Lag (1990:1382).
11 kap. Riktvärde för industribyggnad och övrig byggnad
1 § Industribyggnad skall värderas med ledning av en
avkastningsberäkning. Byggnader som har endast begränsad
användbarhet för annat ändamål än för vilket de utnyttjas och
liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra
byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion
samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall
dock värderas med ledning av en produktionskostnadsberäkning.
Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även
övrig byggnad. Lag (2001:546).
2 § Riktvärdet för industribyggnad skall utgöra värdet av en
värderingsenhet avseende en eller flera industribyggnader eller del av
industribyggnad. Lag (1992:1666).
Avkastningsberäkning
3 § Som riktvärde för en värderingsenhet avseende en
industribyggnad uppförd under det sjuttonde året före det år då
allmän fastighetstaxering sker och som omfattar 1 000
kvadratmeter produktionslokaler av normal standard får endast
anges värden i en fastställd värdeserie. Lag (1999:630).
4 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för värderingsenheter
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande
värdefaktorer.
Lokaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till om
värderingsenheten är inrättad som
produktionslokaler, industrikontor eller lager
m. m.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till
värderingsenhetens yta.
Ålder Åldern ger uttryck för värderingsenhetens
sannolika återstående livslängd och anges genom
ett värdeår och, om särskilda skäl föreligger,
genom återstående nyttjandetid. Värdeåret bestäms
med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår,
omfattningen av till- och ombyggnader samt
tidpunkten för dessa. Om en byggnad indelas i
flera värderingsenheter skall samma värdeår
bestämmas för dessa.
Standard Standarden för en värderingsenhet bestäms med
hänsyn till lokalytans utförande och utrustning.
För värdefaktorn standard skall finnas minst
tre klasser.
Lag (1992:1666).
5 § Har upphävts genom lag (1992:1666).
6 § Har upphävts genom lag (1992:1666).
7 § Som riktvärde för en värderingsenhet avseende en
industribyggnad uppförd under andra året före taxeringsåret och
belägen inom den ortstyp som medför högst värde skall anges 75
procent av byggnadens tekniska nuvärde detta år. Lag (1992:1666).
8 § Riktvärden skall bestämmas för skilda förhållanden för en
eller flera av följande värdefaktorer.
Återanskaff- Återanskaffningskostnaden enligt 5 kap. 6 §
ningskostnad andra stycket.
Ålder Åldern bestäms enligt 4 §.
Byggnads- Med byggnadskategori avses värderingsenhetens
kategori karaktär och konstruktion.
För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas
minst tre klasser.
Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till
värderingsenhetens läge i förhållande till
tätort.
Lag (1992:1666).
12 kap. Riktvärde för tomtmark och täktmark
Tomtmark
1 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av
en värderingsenhet avseende tomtmark eller, om det finns
särskilda skäl, värdet av en kvadratmeter tomtmark.
Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller
övrig byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet
avseende tomtmark.
Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för
hyreshus och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt
avseende tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad, får
anges endast med värden i en fastställd värdeserie.
För värdering av tomtmark på en elproduktionsenhet gäller
bestämmelserna i 15 kap. Lag (2003:1201).
2 § Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i att tomtmarken kan
bebyggas omedelbart. Lag (1988:544).
3 § Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje
värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller
flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp,
fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl
föreligger, typ av bebyggelse och närhet till strand.
Med de olika värdefaktorerna förstås:
Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal.
Vatten och avlopp Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning
och på vad sätt tomtmarken har tillgång till
vatten och avlopp.
Fastighetsrättsliga
förhållanden Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med
hänsyn till om värderingsenheten för tomtmarken
utgör självständig fastighet eller inte.
Utgör värderingsenheten inte självständig fastighet
skall hänsyn även tas till möjligheten att
värderingsenheten kan bilda egen fastighet. Detta
gäller dock inte om värderingsenheten är belägen
inom ett område med byggnader av likartad karaktär
som ligger i en grupp och som har uppförts samtidigt
eller under en begränsad tidsperiod (grupphusområde).
Med värderingsenhet som utgör självständig fastighet
skall jämställas värderingsenhet på vilken det finns
småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet.
Typ av bebyggelse Med typ av bebyggelse avses om värderingsenheten för
tomtmarken är bebyggd med eller avsedd att bebyggas
med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.
Värderingsenhet för tomtmark som ingår i
lantbruksenhet och på vilken dess brukningscentrum
är beläget skall anses vara bebyggd med friliggande
småhus.
Närhet till strand Med närhet till strand avses tomtmarkens läge i
förhållande till strand. Värdefaktorn skall indelas
i minst tre och högst sju klasser varav en klass
skall utgöra strand, en eller flera klasser strandnära
och en klass inte strand eller strandnära.
Lag (2001:546).
4 § Riktvärden för tomtmark för hyreshus och ägarlägenhet
ska inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden
för följande värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses värderingsenhetens byggrätt i
kvadratmeter.
Typ av
bebyggelse Med typ av bebyggelse avses det ändamål bebyggelsen
på värderingsenheten är avsedd för, antingen
bostäder eller lokaler.
Lag (2009:105).
5 § Riktvärden för tomtmark för industribyggnad eller övrig
byggnad skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda
förhållanden för värdefaktorn storlek. Med storlek avses
värderingsenhetens tomtmarksareal. Om särskilda skäl föreligger
skall dock avses den byggrätt i kvadratmeter som
värderingsenheten utnyttjas för eller är avsedd för.
För värderingsenhet som består av utrymme till industribyggnad
eller övrig byggnad inom en tredimensionell fastighet eller
inom ett tredimensionellt fastighetsutrymme avses med storlek
alltid den byggrätt i kvadratmeter som värderingsenheten
utnyttjas för eller är avsedd för. Lag (2003:1201).
6 § Har upphävts genom lag (1994:1909).
7 § Har upphävts genom lag (1994:1909).
Täktmark
8 § Riktvärdet för täktmark skall utgöra värdet av en värderingsenhet
täktmark.
Värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag, såsom sten,
grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter skall bestämmas till
marknadsmässigt arrendepris vid omedelbar brytning. Värdet per
kubikmeter får endast bestämmas till värden i en fastställd värdeserie.
Lag (1992:1666).
9 § Inom varje värdeområde skall riktvärden avseende täktmark bestämmas
för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.
Årligt uttag Med årligt uttag avses den mängd material som i
genomsnitt per år under brytningstiden kan antas bli
utbruten från värderingsenheten. Uttaget anges i
kubikmeter fast mått.
Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen på
värderingsenheten kan beräknas börja. Väntetiden anges i
hela antal år.
Brytningstid Med brytningstid avses tiden under vilken brytningen
på värderingsenheten kan beräknas pågå. Brytningstiden
anges i hela antal år.
Lag (1992:1666).
13 kap. Riktvärde för åkermark och betesmark
Åkermark
1 § Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per värderingsenhet
åkermark. Lag (1990:1382).
2 § Som värde per hektar åkermark som är tillfredsställande
dränerad och är av genomsnittlig beskaffenhet får endast anges
värden i en fastställd värdeserie. Lag (2020:950).
3 § Inom varje värdeområde ska riktvärden för åker bestämmas
för skilda förhållanden för en eller flera av följande
värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses åkermarkens areal.
Beskaffenhet Med beskaffenhet avses åkermarkens
produktionsförmåga och
brukningsförhållanden.
För värdefaktorn beskaffenhet ska det
finnas tre eller fem klasser, där
mittklassen svarar mot genomsnittlig
beskaffenhet inom värdeområdet.
Dränering Med dränering avses åkermarkens
dräneringsförhållanden.
För värdefaktorn dränering ska det
finnas två klasser.
Lag (2020:950).
Betesmark
4 § Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per värderingsenhet
betesmark och anges för varje värdeområde för åkermark. Lag (1990:1382).
5 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för
skilda förhållanden för följande värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses betesmarkens areal.
Beskaffenhet Med beskaffenhet avses främst betesmarkens
produktionsförmåga samt dess bruknings- och
torrläggningsförhållanden.
För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst
fem klasser.
Lag (1990:1382).
14 kap. Riktvärde för produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner med växande skog, produktiv
skogsmark med avverkningsrestriktioner med växande
skog samt skogligt impediment
Produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande
skog
1 § Riktvärde för produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner med växande skog ska utgöra värdet
per värderingsenhet produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner. Lag (2015:60).
2 § Som värde per hektar produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner med växande skog av genomsnittlig
beskaffenhet inom ett eller flera värdeområden får endast
värden i en fastställd värdeserie anges. Lag (2015:60).
3 § Inom varje värdeområde ska riktvärden för produktiv
skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande skog
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av
följande värdefaktorer, om inte annat framgår av andra
stycket.
Storlek Med storlek avses den produktiva
skogsmarkens areal.
Bonitet Med bonitet avses den produktiva
skogsmarkens virkesproducerande förmåga.
Virkesförråd barrträd Med virkesförråd barrträd avses
virkesförrådet av barrträd per hektar
uttryckt i skogskubikmeter.
Virkesförråd lövträd Med virkesförråd lövträd avses
virkesförrådet av lövträd per hektar
uttryckt i skogskubikmeter.
För taxeringsenhet vars areal av produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner understiger 30 hektar ska dock
riktvärdena bestämmas för skilda förhållanden för följande
värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses den produktiva
skogsmarkens areal.
Virkesförråd Med virkesförråd avses summan av
virkesförråden av barrträd och lövträd
per hektar uttryckt i skogskubikmeter.
För värdefaktorn virkesförråd ska det
finnas högst nio klasser.
Lag (2015:60).
Produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner med växande
skog
3 a § Riktvärde för produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner med växande skog ska utgöra värdet
per värderingsenhet produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner och anges för varje värdeområde för
skog. Lag (2015:60).
3 b § Inom varje värdeområde ska riktvärdet för produktiv
skogsmark med avverkningsrestriktioner med växande skog
bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn storlek.
Med storlek avses arealen på den produktiva skogsmarken med
avverkningsrestriktioner. Lag (2015:60).
Skogligt impediment
4 § Riktvärde för skogligt impediment ska utgöra värdet per
värderingsenhet skogligt impediment och anges för varje
värdeområde för skog. Lag (2009:1407).
5 § Inom varje värdeområde ska riktvärdet för skogligt
impediment bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn
storlek. Med storlek avses de skogliga impedimentens areal.
Lag (2009:1407).
15 kap. Riktvärde för kraftverksbyggnad och tillhörande mark
Allmänt
1 § Till ett vattenkraftverk hänförs kraftverksbyggnad och
mark för elproduktion med vattenkraft.
Till ett värmekraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för
elproduktion med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft och
vindkraft.
Med mark avses i detta kapitel tomtmark, övrig mark, fallrätt
och markanläggning som ingår i elproduktionsenhet.
Av 1 kap. 4 a § andra stycket följer att vad som sägs om mark
i denna lag gäller också annat utrymme som ingår i en
fastighet eller är samfällt för flera fastigheter.
Lag (2012:89).
Vattenkraftverk
2 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk skall utgöra värdet av
en värderingsenhet som avser sådan egendom.
Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk skall
utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan egendom.
Riktvärdet för kraftverksbyggnader som hör till ett
vattenkraftverk utgörs av skillnaden mellan riktvärdena för
vattenkraftverket och för mark som hör till verket.
Riktvärden skall bestämmas utan beaktande av andels- och
ersättningskraft. Lag (1999:630).
3 § I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § ska värden per
kilowattimme anges för ett normkraftverk och för mark till ett
sådant verk. Med ett normkraftverk avses ett kraftverk som har
tagits i drift under år 1955, som har en normalårsproduktion
på 500 miljoner kilowattimmar, som har en genomsnittlig
utnyttjandetid på 4 500 timmar per år och som saknar möjlighet
till flerårsreglering samt levererar sin elproduktion till
stamnätet i inmatningspunkt Forsse-Hjälta. Värdena i en
riktvärdeangivelse får endast bestämmas till belopp i en
fastställd värdeserie. Lag (2012:89).
4 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk bestäms för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
Normalårs-
produktion Med normalårsproduktion avses den i genomsnitt per år
tillgängliga produktionen vid kraftverket.
Normalårsproduktionen anges i kilowattimmar.
Utnyttjandetid Utnyttjandetiden ger uttryck för möjligheten att anpassa
elproduktionen till tidsperioder med hög efterfrågan.
Utnyttjandetiden bestäms som kvoten mellan
normalårsproduktionen och den installerade effekten i
kilowatt.
Flerårs-
reglering Med flerårsreglering avses möjligheten att genom
reglering fördela produktionen mellan åren.
Regleringsmöjligheten bestäms av regleringsmagasinens
volym, tillrinningen till magasinen och medelvattenföringen
vid kraftverken.
Belägenhet Belägenheten ger uttryck för kostnader för inmatning av
produktionen på stamnätet.
Ålder Åldern ger uttryck för kraftverkets sannolika återstående
livslängd. Åldern anges genom det år då kraftverket togs i
drift.
Lag (1999:630).
5 § Riktvärdet för mark som hör till ett vattenkraftverk
bestäms för skilda förhållanden för de värdefaktorer som anges
i 4 § med undantag för värdefaktorn ålder. Lag (1999:630).
6 § För normkraftverket skall värdet per kilowattimme i en
riktvärdeangivelse bestämmas med utgångspunkt i elproduktionens
lönsamhet och med beaktande av priserna vid köp av likartade
vattenkraftverk eller delar därav.
Värdet av marken till normkraftverket i en riktvärdeangivelse
skall bestämmas med hänsyn till hur stor del av det för
normkraftverket angivna värdet som med ledning främst av
kostnaderna att uppföra ett nytt kraftverk kan anses belöpa på
marken. Lag (1999:630).
7 § Riktvärdet för ett vattenkraftverk beräknas som produkten
av verkets normalårsproduktion i kilowattimmar och dess värde i
kronor per kilowattimme. Det senare värdet bestäms genom att
det i riktvärdeangivelsen för normkraftverket angivna värdet
per kilowattimme, om det behövs, korrigeras för den inverkan på
värdet per kilowattimme som beror på att kraftverket avviker
från normkraftverket beträffande normalårsproduktion,
utnyttjandetid, flerårsreglering, belägenhet eller ålder.
Riktvärdet för mark beräknas som produkten av kraftverkets
normalårsproduktion i kilowattimmar och markens värde per
kilowattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i
riktvärdeangivelsen för mark angivna värdet per kilowattimme,
om det behövs, korrigeras för den inverkan på värdet per
kilowattimme som beror på att kraftverket avviker från
normkraftverket beträffande normalårsproduktion,
utnyttjandetid, flerårsreglering eller belägenhet.
Lag (1999:630).
8 § Värdet av andelskraft, för vilken mottagaren helt eller i
allt väsentligt skall betala sin andel av uttagskostnaderna,
skall bestämmas till så stor del av det levererande
kraftverkets mark- och byggnadsvärden som motsvarar andelen.
För det kraftverk som belastas av andelskraft skall mark- och
byggnadsvärdena minskas med ett belopp som är lika stort som
det belopp som läggs till den mottagande taxeringsenheten.
Värdet av ersättningskraft, för vilken mottagaren helt eller i
allt väsentligt skall betala uttagskostnaden, skall behandlas
som andelskraft. Ersättningskraften skall anges i procent av
det levererande kraftverkets taxeringsvärde. Lag (2001:1218).
9 § Andels- och ersättningskraft, för vilka mottagaren inte
eller endast till begränsad del betalar uttagskostnader, skall
anges i det antal kilowattimmar som i genomsnitt tas ut per år.
För den taxeringsenhet som lämnar kraft skall värdet per
kilowattimme bestämmas efter det för kraftverket gällande
värdet per kilowattimme förhöjt med 40 procent.
För den mottagande taxeringsenheten skall värdet per
kilowattimme bestämmas utifrån det värde andels- eller
ersättningskraften har för denna taxeringsenhet.
Belastningen av andels- och ersättningskraft, för vilka
mottagaren inte betalar uttagskostnader, skall i första hand
dras av från det levererande kraftverkets markvärde och i andra
hand från dess byggnadsvärde. Förmånen av sådan kraft skall
läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken
förmånen hör. Lag (1999:630).
Värmekraftverk
10 § Riktvärdet för mark till ett värmekraftverk skall utgöra
värdet av en värderingsenhet som avser sådan mark.
Riktvärdet för en kraftverksbyggnad till ett värmekraftverk
skall utgöra värdet av en värderingsenhet som avser sådan
byggnad. Lag (1999:630).
11 § I en riktvärdeangivelse enligt 7 kap. 3 § skall värden
per kilowatt installerad effekt anges för var och en av de
skilda klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk som
avses i 12 §. Lag (1999:630).
12 § Totalvärdet i nybyggt skick för ett värmekraftverk
bestäms för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.
Effekt Med effekt avses aggregatets installerade effekt
i kilowatt.
Typ av
värmekraftverk Med typ av värmekraftverk avses om elproduktionen
sker med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft
eller vindkraft.
Lag (2012:89).
13 § För ett nybyggt värmekraftverk skall värdet per kilowatt
installerad effekt i en riktvärdeangivelse bestämmas med
utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för kraftverk som hör
till de olika klasserna av värdefaktorn typ av värmekraftverk
och efter jämkning med hänsyn till lönsamheten för den totala
elproduktionen i landet.
14 § Totalvärdet av ett nybyggt värmekraftverk bestäms som
produkten av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och
ett värde per kilowatt installerad effekt.
15 § Riktvärdet för en värderingsenhet avseende mark till ett
värmekraftverk skall beräknas till 1,5 procent av kraftverkets
värde i nybyggt skick.
Riktvärdet för en värderingsenhet som avser kraftverksbyggnad
till ett värmekraftverk beräknas genom att 73,5 procent av
kraftverkets värde i nybyggt skick multipliceras med en
nedskrivningsfaktor som beaktar den värdeminskning som har
uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk
(nybyggnadsåret) och andra året före det år då allmän
fastighetstaxering sker. Lag (1999:630).
16 kap. Särskild fastighetstaxering
1 § Vid särskild fastighetstaxering fastställs det föregående
årets fastighetstaxering oförändrad om ny taxering enligt
2–5 §§ inte ska ske och det för mottagande taxeringsenhet inte
ska bestämmas något värde av sådan andels- eller
ersättningskraft som avses i 15 kap. 8 och 9 §§.
Om värde av andels- eller ersättningskraft ska bestämmas för
mottagande taxeringsenhet vid särskild fastighetstaxering, ska
det föregående årets fastighetstaxering i övrigt lämnas
oförändrad. Lag (2012:89).
Nytaxeringsgrunder
2 § Ny taxering av fastighet ska ske om under löpande
taxeringsperiod
1. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör
ombildas
2. typ av taxeringsenhet eller taxeringsenhets skatte- eller
avgiftspliktsförhållande bör ändras.
Ny taxering av fastighet ska ske om fastigheten är indelad
som sådan taxeringsenhet som ska taxeras vid viss allmän
eller förenklad fastighetstaxering och det vid taxeringen
visar sig att den bör indelas i annan typ av
taxeringsenhet.
Ny taxering av fastighet ska ske även i
andra fall om det visar sig att mark bör indelas i annat
ägoslag eller byggnad i annan byggnadstyp än som skett. Ny
taxering ska dock inte ske enbart på den grunden att mark som
indelats som åkermark, betesmark, produktiv skogsmark med
avverkningsrestriktioner, produktiv skogsmark utan
avverkningsrestriktioner eller skogligt impediment bör
indelas som något annat av dessa ägoslag. Lag (2015:60).
3 § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande
taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
genom sådan förändring i enhetens fysiska beskaffenhet att
åsatt taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med
minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Ny taxering skall
dock alltid ske om kostnader som har uppgått till minst en
miljon kronor har lagts ned på taxeringsenheten eller, för
värderingsenhet med småhus och, i förekommande fall, därtill
hörande tomtmark, om det sammanlagda värdet av småhuset och
tomtmarken på grund av förändringen bör höjas eller sänkas med
minst 100 000 kronor.
Oavsett vad som nu har sagts skall ny taxering ske om
bebyggelse skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd,
eller bebyggelsen på en förut bebyggd taxeringsenhet rivits,
brunnit ned eller förts bort.
Vid bedömning om ny taxering skall ske på grund av minskning i
en taxeringsenhets värde genom skogsavverkning eller annan
förändring i fråga om skogsbeståndet skall hänsyn tas även till
den värdeökning som den återstående skogen undergått på grund
av tillväxt under den löpande taxeringsperioden.
Lag (2001:1218).
4 § Ny taxering av taxeringsenhet ska ske om under löpande
taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan
eller områdesbestämmelser,
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring
i rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten,
eller
3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän
fjärrvärmeanläggning (anslutningsavgift) eller ersättning för
gatukostnader erlagts för enheten.
Ny taxering ska ske endast om taxeringsenhetens taxeringsvärde
på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock
minst 25 000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller
minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100 000 kronor ska
ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens
ägare. Lag (2012:89).
4 a § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om
taxeringsenhetens värde har förändrats under löpande
taxeringsperiod till följd av påverkan på den fysiska miljön.
Detta gäller endast om taxeringsenhetens taxeringsvärde på
grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock
minst 25 000 kronor. Lag (2001:1218).
5 § Ny taxering av taxeringsenhet, vars värde har bestämts
under förutsättning att den används i förvärvsverksamhet av
visst slag, skall ske om verksamheten stadigvarande helt eller
i allt väsentligt har lagts ned under den löpande
taxeringsperioden.
Ny taxering får ske endast efter framställning av
taxeringsenhetens ägare och om taxeringsvärdet till följd av
värdeminskning i anledning av nedläggningen bör sänkas med
minst hälften. Lag (2001:1218).
Uppskattningsgrunder m.m.
6 § Taxering som avses i detta kapitel skall ske med hänsyn
till det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt
som tillämpats vid den närmast föregående allmänna eller
förenklade fastighetstaxeringen av samma slags taxeringsenhet.
Lag (2001:1218).
7 § Vid bedömning av frågan om värdet av en taxeringsenhet vid ingången
av visst taxeringsår har förändrats så mycket, att ny taxering skall ske
under den löpande taxeringsperioden, skall hänsyn tas till
värdeändringen sedan periodens början. Har ny taxering skett vid
särskild fastighetstaxering tidigare under perioden, skall dock hänsyn
därefter inte tas till värdeändring som har skett före den tidpunkt den
nya taxeringen avser. Lag (1981:1119).
8 § Om en taxeringsenhets värde under löpande taxeringsperiod ändrats av
flera sådana anledningar som avses i 3 § skall, vid bedömningen om ny
taxering skall ske, hänsyn tas till den sammanlagda förändringen.
Motsvarande skall gälla då taxeringsenhets värde ändrats av flera sådana
anledningar som avses i 4 §.
Om den sammanlagda ökningen eller minskningen av en taxeringsenhets
värde av sådana anledningar som avses i 4 § uppgår till minst 100000
kronor och taxeringsenhetens värde ändrats även av sådan anledning som
avses i 3 § skall, vid bedömningen om ny taxering skall ske, hänsyn tas
till den sammanlagda ändringen av samtliga anledningar vid prövningen om
värdeförändringarna uppfyller beloppskraven i nämnda paragrafer. Detta
skall gälla även om värdeförändringen enligt 4 § understiger 100000
kronor under förutsättning att ägaren gör framställning om detta. Lag
(1981:1119).
Åtgärder vid ny taxering
9 § Om ny taxering sker på grund av föreskrifterna i 2 - 8 §§ får
taxeringen i sin helhet prövas. Indelningen i taxeringsenheter skall
dock inte omprövas om ny taxering sker av annan anledning än som avses i
2 § punkt 1. Lag (1981:1119).
16 A kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).
Avd. 2. Förfarandet m.m. vid allmän och förenklad fastighetstaxering
17 kap. Taxeringsorganisationen m.m.
1 § Skatteverket ansvarar för det allmännas
beskattningsverksamhet enligt denna lag. Lag (2003:650).
Beslutande myndighet
2 § Beslut i taxeringsärende och beslut om förseningsavgift
fattas av Skatteverket. Lag (2016:2).
3 § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 a § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 b § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 c § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 d § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 e § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 f § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 g § Har upphävts genom lag (2016:2).
Konsulenter m.m.
4 § Skatteverket får förordna det antal personer med
sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för
fastighetstaxering) som behövs för att biträda vid den
allmänna och förenklade fastighetstaxeringen. Lag (2016:2).
5 § Konsulent för fastighetstaxering skall enligt
Skatteverkets bestämmande medverka vid förberedelsearbetet
inför den allmänna och förenklade fastighetstaxeringen. Han
skall vid taxeringen granska de deklarationer och andra
handlingar som Skatteverket för sådant ändamål överlämnar
till honom samt vid behov biträda Skatteverket vid
utredning av taxeringsfrågor som kräver särskild sakkunskap.
Lag (2003:650).
6 § Ersättning för konsulent eller tolk betalas av statsmedel med
belopp som bestäms av regeringen eller av myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (1993:1193).
Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning
7 § I ärenden och mål om fastighetstaxering och
förseningsavgift enligt denna lag gäller bestämmelserna om
ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i
43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 § skatteförfarandelagen
(2011:1244). Lag (2011:1248).
8 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
9 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
10 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
11 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
12 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
13 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
14 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
16 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
18 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
20 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
21 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
22 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
24 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
25 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
18 kap. Allmän och förenklad fastighetsdeklaration, m.m.
1 § Till ledning vid allmän och förenklad fastighetstaxering
ska ägaren utan föreläggande lämna deklaration (allmän
respektive förenklad fastighetsdeklaration) för varje
fastighet. Detta gäller inte sådan ägare som senast den 15
oktober året före det år då allmän eller förenklad
fastighetstaxering äger rum fått förslag till
fastighetstaxering. Deklaration ska dock inte lämnas för
försvarsfastighet som tillhör staten och som enligt 3 kap. 2 §
är undantagen från skatte- och avgiftsplikt eller för fastighet
som vid föregående års taxering inte åsatts högre
taxeringsvärde än 1 000 kronor.
Deklaration ska inte heller lämnas för fastighet för allmänna
kommunikationsändamål eller för distributionsbyggnad,
värmecentral eller reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 § är
undantagen från skatte- och avgiftsplikt eller för byggnad på
annans mark då byggnadens värde understiger 50 000 kronor.
Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts
husbyggnad som används för annat än kommunikationsändamål ska
dock deklaration lämnas.
Efter föreläggande är också den som inte på grund av första
stycket har deklarationsskyldighet, skyldig att lämna
fastighetsdeklaration. Lag (2007:1416).
1 a § Uppgifter i allmän och förenklad fastighetsdeklaration
samt påpekanden med anledning av förslag till
fastighetstaxering ska undertecknas av fastighetsägare eller
behörig ställföreträdare. Lag (2017:394).
1 b § Uppgifterna enligt 1 a § får undertecknas av ett ombud
i följande fall:
1. Ett deklarationsombud enligt 2 a § får underteckna
uppgifter i en deklaration som lämnas elektroniskt.
2. En dödsbodelägare som är ombud för ett dödsbo får
underteckna uppgifter i en deklaration samt påpekanden med
anledning av förslag till fastighetstaxering.
Lag (2017:394).
1 c § Om en deklaration eller någon annan uppgift har lämnats
av en behörig företrädare, anses uppgiften ha lämnats av den
som företräds. Lag (2017:394).
2 § Om en deklaration eller någon annan uppgift har lämnats
för en juridisk person, anses uppgiften ha lämnats av den
juridiska personen, om det inte är uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den
juridiska personen. Lag (2017:394).
2 a § Skyldigheten att lämna deklaration eller annan uppgift
enligt denna lag får fullgöras genom ett deklarationsombud. I
fråga om deklarationsombud och beslut om sådant ombud
tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244)
om
1. behörig företrädare i 4 kap. 1 § och deklarationsombud i
6 kap. 4–8 §§,
2. föreläggande i 37 kap. 3 § och 44 kap.,
3. omprövning och överklagande i 66 och 67 kap., samt
4. besluts verkställbarhet i 68 kap. 1 och 3 §§. Lag (2012:89).
3 § Allmän och förenklad fastighetsdeklaration och förslag
till fastighetstaxering skall avfattas på blankett enligt
fastställt formulär. Lag (2001:1218).
3 a § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva eller i enskilda fall medge att allmän och förenklad
fastighetsdeklaration får lämnas i form av ett elektroniskt
dokument.
Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatiserad databehandling och vars
innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt
förfarande. Lag (2004:279).
4 § Allmän och förenklad fastighetsdeklaration ska, om annat
inte sägs i 5 §, innehålla följande uppgifter:
- fastighetsägarens namn, postadress och personnummer,
samordningsnummer eller organisationsnummer,
- kommun och distrikt där fastigheten ligger,
- fastighetens gatuadress eller annan benämning,
- fastighetens officiella beteckning,
- fastighetens areal av olika ägoslag, användning och
byggnader,
- hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten,
- särskilda förmåner och förpliktelser som hör till
fastigheten,
- sådana förhållanden som i övrigt behövs för att bestämma de
värdefaktorer som taxeringen enligt bland annat 8-15 kap. ska
grunda sig på,
- om fastigheten har olika ägare till skilda delar av marken,
och
- om fastigheten innehas med tomträtt.
Förslag till fastighetstaxering ska grundas på av Skatteverket
kända uppgifter. Förslaget ska innehålla uppgifter som är
nödvändiga för fastighetstaxeringen.
Förslaget till skogsbruksvärde ska i första hand grundas på
det virkesförråd som enligt Skogsstyrelsens skogliga grunddata
finns på taxeringsenheten och i andra hand på de uppgifter som
bestämts vid närmast föregående fastighetstaxering.
Virkesförrådet ska justeras med områdesvis fastlagda
volymtillväxtprocenter och kända uppgifter om avverkningar
efter den senast verkställda laserskanningen från skogliga
grunddata eller taxeringen. Lag (2020:950).
5 § Allmän fastighetsdeklaration i förenklad form får där så är
lämpligt lämnas för sådan skatte- och avgiftsfri fastighet som
bestäms av regeringen eller myndighet som regeringen förordnar.
Deklarationen ska innehålla uppgifter enligt 4 § i den
omfattning som föreskrivs på nyss angivet sätt.
Lag (2007:1416).
6 § Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de
upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.
Efter föreläggande är en fastighetsägare skyldig att till ledning vid
fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra
förhållanden än dem som anges i deklarationsformuläret eller i
förslaget till fastighetstaxering. Upplysningar skall lämnas
skriftligen om annat inte har sagts i föreläggandet.
Lag (1994:1909).
7 § Den som är deklarationsskyldig skall efter föreläggande visa alla
handlingar som behövs för kontroll av egen fastighetsdeklaration,
såsom skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som
avser skog på fastigheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.
Lag (1993:1193).
8 § Besiktning av fastighet får göras vid förfarande enligt 19 kap. 3 §
och vid taxering, om Skatteverket kommer överens med
fastighetsägaren om sådan besiktning. Lag (2003:650).
9 § Allmän och förenklad fastighetsdeklaration, som skall
lämnas utan föreläggande, liksom påpekanden med anledning av
förslag till fastighetstaxering, skall lämnas senast den 1
november året före det år då den allmänna eller förenklade
fastighetstaxeringen äger rum.
Fastighetsdeklarationen eller påpekandena med tillhörande
handlingar skall lämnas till Skatteverket.
Skatteverket får efter samråd med kommun bestämma att det inom
kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för
deklarationer och påpekanden. Lag (2003:650).
9 a § Om någon visar att han på grund av särskilda
omständigheter är förhindrad att lämna allmän eller förenklad
fastighetsdeklaration eller påpekanden inom föreskriven tid,
får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna
deklarationen eller påpekandena. Anstånd får inte utan att det
finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av
februari månad under taxeringsåret.
Den som i varaktigt bedriven näringsverksamhet biträder
deklarationsskyldiga med att upprätta deklarationer kan efter
ansökan få tillstånd att lämna deklarationerna enligt tidsplan
till och med februari månad under taxeringsåret. Om ansökan
medges skall den deklarationsskyldige anses ha fått anstånd
till den dag då deklarationen senast får avlämnas enligt
tidsplanen.
Ansökan enligt första och andra styckena prövas av
Skatteverket. Lag (2003:650).
10 § Om en fastighet överlåts efter det att allmän eller
förenklad fastighetsdeklaration har lämnats men före
taxeringsårets ingång, är såväl den förutvarande som den nye
ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra anmälan om
överlåtelsen till Skatteverket.
Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen
skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller
bestyrkt avskrift. Lag (2003:650).
11 § Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter
inom plan- och byggnadsväsendet ska i behövlig omfattning,
enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, lämna Skatteverket uppgift om arten
och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med
bygglov, rivningslov, marklov, anmälan eller tillstånd enligt
förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (2010:900).
Uppgift ska lämnas för varje fastighet för sig senast två
veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och
tillstånd som lämnats samt de anmälningar som kommit in under
kvartalet.
Länsstyrelsen ska, enligt föreskrifter av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer, lämna Skatteverket
uppgift om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse
för fastighetstaxeringen. Lag (2010:907).
12 § Brandförsäkringsanstalt är efter föreläggande skyldig
att till ledning vid allmän och förenklad fastighetstaxering
lämna uppgift om försäkringsvärdet på byggnader, som är hos
anstalten försäkrade mot brandskada. Lag (2001:1218).
13 § Har upphävts genom lag (2011:1248).
14 § En uppgiftspliktig person, som inte har lämnat in allmän
eller förenklad fastighetsdeklaration eller annan uppgift inom
föreskriven tid, får föreläggas att lämna sådan deklaration
eller uppgift.
Om deklarationen eller uppgiften inte är upprättad i enlighet
med denna lag, får den uppgiftspliktige föreläggas att avhjälpa
bristen. Lag (2001:1218).
15 § Allmän och förenklad fastighetsdeklaration och annan
uppgift eller upplysning till ledning vid egen taxering, som
skall avges på grund av föreläggande, skall lämnas inom den
tid, som anges i föreläggandet. Uppgiftslämnaren är dock inte
skyldig att på grund av föreläggandet lämna deklaration eller
uppgift på tidigare dag än handlingen skulle ha lämnats utan
föreläggande. Lag (2001:1218).
16 § Har upphävts genom lag (2011:1248).
17 § Har upphävts genom lag (1980:1087).
18 § Har upphävts genom lag (1980:1087).
19 § Har upphävts genom lag (1980:1087).
20 § Har upphävts genom lag (1980:1087).
21 § Har upphävts genom lag (1980:1087).
22 § Föreläggande får utfärdas av Skatteverket eller en konsulent
för fastighetstaxering. En konsulent för fastighetstaxering
får dock inte förelägga någon att lämna allmän eller
förenklad fastighetsdeklaration. Lag (2003:650).
23 § Fastighetsdeklaration eller annan uppgift skall efter
föreläggande lämnas till den som utfärdat föreläggandet, inom viss
efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter mottagandet.
Föreläggandet skall innehålla uppgift om postadress för den som
utfärdat föreläggandet.
Uppgift som lämnas till konsulent som biträder Skatteverket vid
fastighetstaxeringen anses vid tillämpningen av skattebrottslagen
(1971:69) lämnad till myndighet. Lag (2003:650).
24 § Ett föreläggande som utfärdas av Skatteverket får förenas med
vite utom i fall som sägs i 7 §. Lag (2003:650).
25 § Finner man, beträffande föreläggande eller annan i denna lag
avsedd handling, att det är betydelsefullt att få bevis för att
handlingen kommer den deklarationsskyldige eller annan till
handa, skall handlingen delges honom, om det inte är känt att han
inte kan anträffas. Lag (1993:1193).
26 § Om ett föreläggande har förenats med vite, skall föreläggandet
delges den som avses med detta. Lag (1993:1193).
27 § Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i
tjänsten. Lag (1990:379).
28 § Fråga om utdömande av vite prövas av den förvaltningsrätt
som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt
denna lag. Lag (2012:271).
29 § Skatteverket får besiktiga en fastighet även i annat
fall än som avses i 8 §, om uppgift som behövs för att taxera en
fastighet saknas eller det finns grundad anledning anta att uppgift
som fastighetsägaren lämnat är felaktig eller ofullständig.
Besiktning får dock ske endast om tillförlitlig uppgift inte utan
avsevärd olägenhet kan fås på annat sätt och uppgiften är av
väsentlig betydelse för att åsätta en riktig taxering. I fråga om
besiktning enligt denna paragraf gäller 30 - 40 §§. Lag (2003:650).
30 § Den förvaltningsrätt inom vars domkrets fastigheten är
belägen beslutar om besiktning på framställning av
Skatteverket. Lag (2009:793).
31 § I beslut om besiktning skall redovisas vad denna skall avse. Om det
finnes påkallat får även tid för besiktningen bestämmas.
Beslutet skall senast vid förrättning för verkställighet mot bevis
lämnas till fastighetsägaren och annan, hos vilken verkställighet sker.
Kan beslutet inte överlämnas vid förrättningen skall det snarast
därefter delges genom försorg av den som verkställt besiktningen. Lag
(1981:280).
32 § Om Skatteverket har gjort framställning om besiktning och
åtgärden inte längre behövs skall Skatteverket genast anmäla detta
till förvaltningsrätten. Lag (2009:793).
33 § Förvaltningsrätten skall omedelbart upphäva beslut om
besiktning när anmälan enligt 32 § har skett. Lag (2009:793).
34 § Innan beslut om besiktning verkställs skall fastighetsägaren
beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller
nyttjanderättshavare som berörs av åtgärden.
Kan den som avses i första stycket inte utan nämnvärt uppskov kallas
till förrättningen eller inställa sig vid denna, får verkställighet ändå
ske under förutsättning att särskilt tillkallat vittne är närvarande. Är
den, hos vilken besiktning av bostadsutrymme skall ske, inte närvarande,
får dock förrättningen genomföras endast om det kan antas att
fastighetsägaren eller annan söker förhala besiktningen eller att den av
annat skäl kommer att försenas. Lag (1981:280).
35 § Fastighetsägaren och annan hos vilken verkställigh sker har rätt
att tillkalla vittne. Förrättningen får dock inte i onödan uppehållas i
väntan på att vittne skall inställa sig. Lag (1981:280).
36 § Besiktning skall verkställas så att den innebär minsta möjliga
olägenhet för den som berörs av besiktningen. Skada får inte förorsakas
på egendom. Lås och annan stängningsanordning får dock brytas. Lag
(1981:280).
37 § Verkställighet av besiktning i bostadsutrymme får inte utan
medgivande av den som berörs därav påbörjas mellan kl. 19 och kl. 8. Lag
(1981:280).
38 § Skatteverket eller en konsulent verkställer beslut om besiktning.
Åtgärd som avses i 36 § sista meningen skall verkställas av
kronofogdemyndigheten. Lag (2003:650).
39 § Vid besiktning är fastighetsägaren skyldig att lämna de
upplysningar som behöv för besiktningens verkställande samt att lämna
tillträde till fastigheten och dess byggnader. Lag (1981:280).
40 § Angående verkställighet av beslut om besiktning skall utfärdas
bevis. Vad i 31 § andra stycket föreskrivs rörande beslut om besiktning
skall i tillämpliga delar gälla även bevis om verkställighet. Är den som
skall erhålla bevis inte närvarande vid förrättningen, skall bevis
lämnas även till någon som kan anses företräda honom, om sådan person är
närvarande. Lag (1981:280).
41 § Har upphävts genom lag (1996:668).
Förseningsavgift
42 § Om en deklarationsskyldig inte har kommit in med allmän
eller förenklad fastighetsdeklaration inom föreskriven tid
eller endast har lämnat en deklaration med så bristfälligt
innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift)
om 500 kronor påföras honom.
Om en deklarationsskyldig som utan föreläggande skall lämna
allmän eller förenklad fastighetsdeklaration, inte har kommit
in med deklaration senast den 1 maj under taxeringsåret eller
om han dessförinnan endast har kommit in med en deklaration med
så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad
att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften
till 2 000 kronor.
Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en
deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad tas
förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom
den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall
beräknas avgiften enligt första stycket. Lag (2001:1218).
43 § Förseningsavgift skall efterges helt om underlåtenheten kan
antas ha ett sådant samband med den deklarationsskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den
framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn till särskilda omständigheter
eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut
förseningsavgiften. Lag (1993:1193).
44 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något
yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av
vad som förekommit i ärendet eller målet om förseningsavgift.
Lag (1993:1193).
45 § Förseningsavgift får inte påföras sedan den
deklarationsskyldige har avlidit. Lag (1993:1193).
46 § Bestämmelserna i denna lag om omprövning och överklagande
av beslut om fastighetstaxering gäller i tillämpliga delar för
beslut om förseningsavgift.
I fråga om förseningsavgift enligt denna lag gäller
bestämmelserna om betalning och återbetalning i 61–65 kap.
skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1248).
19 kap. Förberedande åtgärder
Allmän fastighetstaxering
1 § Senast den 1 oktober andra året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för
förberedelsearbetet.
Senast den 15 november samma år lämnar Skatteverket beträffande
småhus och tomtmark, utom såvitt avser småhus och tomtmark för
småhus som ingår i lantbruksenhet, förslag till sådana
föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § med undantag för
föreskrifter om indelning i värdeområden.
Senast den 15 mars året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum lämnar Skatteverket förslag till
övriga föreskrifter enligt 7 kap. 7 §. Lag (2003:650).
2 § Har upphävts genom lag (2016:2).
3 § Den statliga lantmäterimyndigheten och Skatteverket ska
undersöka och upprätta förslag till
1. vilka riktvärdestabeller för småhus som inte ingår i
lantbruksenhet, som med hänsyn till rådande prisläge bör
användas inom olika delar av ett län, och
2. riktvärdeskartor för tomtmark som inte ingår i
lantbruksenhet inom länet.
Den statliga lantmäterimyndigheten och Skatteverket ska vidare
pröva att en tillämpning av förslag till föreskrifter enligt
1 § andra och tredje styckena leder till taxeringsvärden som
svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 §
(provvärdering). Motsvarande prövning görs av förslag till
riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus
enligt första stycket.
Provvärdering ska göras för varje värdeområde och omfatta det
antal överlåtelser inom området (provvärderingsobjekt) som
bedöms nödvändigt med hänsyn till områdets karaktär. Om antalet
provvärderingsobjekt är för få eller saknas inom ett
värdeområde, får provvärdering göras för en grupp av
värdeområden som då tillsammans bildar ett
provvärderingsområde.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om indelningen i
provvärderingsområden. Ett sådant beslut får inte överklagas.
Lag (2008:535).
4 § Har upphävts genom lag (1985:820).
5 § Skatteverket ska, i samråd med den statliga
lantmäterimyndigheten senast den 1 juni året före det år då
allmän fastighetstaxering därom äger rum, upprätta förslag till
riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet
och riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i
lantbruksenhet. På samma gång ska det föreslås ändringar som
behövs i de förslag till föreskrifter som avses i 1 § andra-
fjärde styckena.
En referensgrupp ska under arbetets gång ges möjlighet att
lämna synpunkter. Lag (2008:535).
6 § Har upphävts genom lag (2009:1407).
7 § Senast den 1 september året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum skall regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer besluta sådana föreskrifter
som avses i 7 kap. 7 § och 19 kap. 3 §. Lag (2001:546).
8 § Den som under andra året före taxeringsåret äger en
småhusenhet, som förvärvats under tredje året före
taxeringsåret, är efter föreläggande av Skatteverket skyldig
att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän
fastighetstaxering.
Den som under andra eller tredje året före taxeringsåret äger
en hyreshusenhet, industrienhet, elproduktionsenhet eller
lantbruksenhet är efter föreläggande av Skatteverket skyldig
att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän
fastighetstaxering.
Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av
täktenhet eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet
pågår eller annars är tillåten, är efter föreläggande från
Skatteverket skyldig att till ledning inför allmän
fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra
året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet.
Lag (2011:299).
Förenklad fastighetstaxering
9 § Senast den 1 december andra året före det år då förenklad
fastighetstaxering äger rum, beslutar regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter för
förberedelsearbetet. Lag (2001:1218).
10 § Bestämmelserna i 2, 3 och 8 §§ tillämpas också vid
förenklad fastighetstaxering. Lag (2001:1218).
20 kap. Taxering m.m.
1 § Beslut om fastighetstaxering är grundläggande beslut
om fastighetstaxering, omprövningsbeslut och beslut om
taxeringsåtgärder efter domstols beslut. Lag (1993:1193).
2 § Skatteverket ska senast den 15 juni under taxeringsåret
meddela grundläggande beslut om taxering av fastighet.
Har fastighetsägaren, trots att han varit skyldig att lämna
fastighetsdeklaration, inte avgett någon sådan, eller kan
fastighetens taxeringsvärde inte beräknas tillförlitligt på
grund av brister i eller bristfälligt underlag för
deklarationen, ska taxeringsvärdet uppskattas till det belopp
som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i
ärendet (skönstaxering).
Om uppgift om antal bostadslägenheter i hyreshus enligt 9 kap.
3 § inte har lämnats, eller inte kan bestämmas tillförlitligt
på grund av brister i eller bristfälligt underlag för
deklarationen, ska antalet uppskattas till det antal som
framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i
ärendet. Lag (2007:1416).
2 a § Har upphävts genom lag (2020:950).
2 b § Beslut om föreläggande som har förenats med vite gäller
omedelbart. Lag (2012:271).
3 § Ett beslut i taxeringsärende ska omprövas av en särskilt
kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat
frågan, om
1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller
överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,
2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har
prövats vid en sådan omprövning,
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel.
Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett
beslut som fattats i enlighet med
1. de uppgifter som lämnats av fastighetsägaren i en
fastighetsdeklaration, eller
2. ett påpekande med anledning av förslag till
fastighetstaxering. Lag (2016:2).
3 a § Skatteverket ska se till att ärendena blir tillräckligt
utredda. Lag (2016:2).
4 § I Skatteverkets beslut om fastighetstaxering ska redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skatte- och
avgiftspliktsförhållanden,
3. skatte- och avgiftspliktig enhets taxeringsvärde och däri
ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15
kap.,
5. storleken av riktvärde samt
6. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §, säreget förhållande
enligt 7 kap. 5 § eller annat förhållande som har föranlett
ändring av riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental
kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte
uppgår till fullt tusental kronor, faller bort. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om
de ytterligare avrundningsregler som behövs. Lag (2007:1416).
5 § I beslutet skall vidare anges taxeringsenhetens totala,
enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges i
hektar och för övriga enheter i kvadratmeter.
Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika
ägoslag. Har åkermark delats in i flera värderingsenheter skall
arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för
ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal
som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.
För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i
såväl hektar som kvadratmeter. Lag (1997:451).
5 a § Skatteverket skall senast den 30 juni under taxeringsåret
underrätta fastighetsägaren om
1. innehållet i Skatteverkets grundläggande beslut om
fastighetstaxering,
2. att ägaren kan begära omprövning av beslutet,
3. vad som skall iakttas av den som vill begära omprövning av eller
överklaga beslutet. Lag (2003:650).
6 § Om det i en taxeringsenhet ingår flera fastigheter eller
delar av fastigheter skall Skatteverket efter ansökan ange
hur stor del av taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 § nämnda
delvärden som belöper på fastigheten eller fastighetsdelen.
Ansökan skall göras hos Skatteverket av ägaren eller
arrendatorn. Lag (2003:650).
7 § Skatteverket skall ompröva ett beslut om fastighetstaxering om
fastighetsägaren begär det eller om det finns skäl för det. Att
omprövning skall ske när fastighetsägare överklagat ett beslut om
fastighetstaxering framgår av 21 kap. 5 §.
Om något grundläggande beslut om fastighetstaxering inte har
fattats får taxering ske genom omprövning.
Skatteverket får avstå från att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.
Lag (2003:650).
8 § En fråga som avgjorts av allmän förvaltningsdomstol får inte
omprövas av Skatteverket enligt 7 §. Lag (2003:650).
9 § Vill fastighetsägaren begära omprövning av ett beslut,
skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in
till Skatteverket före utgången av det femte året efter
taxeringsåret.
Om fastighetsägaren gör sannolikt att han inte inom två månader
före utgången av den tid som anges i första stycket fått
kännedom om ett beslut om fastighetstaxering som är till hans
nackdel, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha
kommit in inom två månader från den dag han fick sådan
kännedom.
Har fastighetsägaren inom den tid som anges i första eller
andra stycket lämnat in skrivelsen med begäran om omprövning
till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas.
Skrivelsen skall då omedelbart översändas till Skatteverket med
uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.
Lag (2003:650).
10 § Om en begäran om omprövning inte är undertecknad, får
Skatteverket förelägga den som har begärt omprövningen att
underteckna begäran. Föreläggandet ska innehålla en
upplysning om att omprövning annars inte kommer att ske.
Lag (2017:394).
11 § Trots bestämmelsen i 8 § får en fråga som har avgjorts av
förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga
kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i
ett avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen som har meddelats
därefter. Lag (2010:1443).
12 § Omprövar Skatteverket självmant ett beslut om
fastighetstaxering, får omprövningsbeslut som är till
fastighetsägarens fördel meddelas före utgången av det femte året
efter taxeringsåret.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av
det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av
Skatteverkets beslut om fastighetstaxering eller allmän
förvaltningsdomstols beslut i mål om fastighetstaxering avseende
ett annat taxeringsår eller en annan taxeringsenhet.
Lag (2003:650).
13 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för
fastighetsägaren får, utom i fall som avses i andra stycket
samt 15 och 16 §§, inte meddelas efter utgången av året efter
taxeringsåret.
Har fastighetsägaren inte gett in allmän eller förenklad
fastighetsdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som
är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som
anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får
meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till
Skatteverket, dock senast före utgången av det femte året
efter taxeringsåret. Lag (2003:650).
14 § Skatteverket får meddela ett omprövningsbeslut som är
till nackdel för fastighetsägaren efter utgången av den tid som anges
i 13 § första stycket under de förutsättningar och på det sätt som
anges i 15 - 20 §§ (eftertaxering). Lag (2003:650).
15 § Eftertaxering får ske om fastighetsägaren
1. i fastighetsdeklaration eller på annat sätt under förfarandet
lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om fastighetstaxering eller
3. underlåtit att lämna fastighetsdeklaration, uppgift eller infordrad
upplysning trots att han är deklarationsskyldig eller uppgiftspliktig.
Vad nu sagts gäller om den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten
medfört att ett beslut om fastighetstaxering blivit felaktigt eller inte
fattats. Lag (1993:1193).
16 § Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. när en ändring i ett beslut om fastighetstaxering föranleds av
beslut som avses i 12 § andra stycket. Lag (1993:1193).
17 § Eftertaxering enligt 15 § samt 16 § 1 får ske endast om
den avser belopp av någon betydelse.
Eftertaxering får inte ske om beslutet med hänsyn till
omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om
Skatteverket tidigare fattat beslut om eftertaxering i samma
fråga. Lag (2003:650).
18 § Skatteverkets beslut om eftertaxering skall meddelas före
utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat följer
av 19 eller 20 §. Lag (2003:650).
19 § Beslut om eftertaxering enligt 16 § 2 får meddelas även efter
den tid som anges i 18 § men senast sex månader efter det beslut
som föranleder ändringen.
Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i
omprövningsärende eller mål om fastighetstaxering får meddelas
efter den tid som anges i 18 § men senast inom ett år från utgången
av den månad då Skatteverkets eller domstolens beslut i
ärendet eller målet vunnit laga kraft. Lag (2003:650).
20 § Skatteverket skall snarast efter det att en domstol
meddelat beslut i ett mål om fastighetstaxering vidta de
taxeringsåtgärder som föranleds av domstolens beslut.
Lag (2003:650).
21 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
22 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
23 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
21 kap. Överklagande av Skatteverkets beslut
1 § Fastighetsägaren och det allmänna ombudet hos
Skatteverket får överklaga Skatteverkets beslut om
fastighetstaxering hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets
den taxeringsenhet som överklagandet avser är belägen.
Fastighetsägaren får överklaga beslut att avvisa en begäran om
omprövning av beslut om fastighetstaxering. Lag (2009:793).
2 § Ett beslut om föreläggande som har förenats med vite får
överklagas till den förvaltningsrätt som avses i 1 §.
Lag (2012:271).
Fastighetsägares överklagande
3 § Fastighetsägares överklagande skall vara skriftligt och ha
kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om
beslutet om fastighetstaxering har meddelats efter den 30 juni
femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och
fastighetsägaren har fått del av beslutet efter utgången av oktober
samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader
från den dag då han fick del av beslutet.
Fastighetsägare får överklaga ett beslut om fastighetstaxering även
om det inte gått honom emot. Lag (1993:1193).
4 § Skatteverket skall pröva om överklagandet har kommit in i
rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall verket
avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att
Skatteverket har lämnat fastighetsägaren en felaktig
underrättelse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom
överklagandetiden kommit in till en allmän förvaltningsdomstol.
Överklagandet skall då omedelbart översändas till Skatteverket
med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.
Lag (2003:650).
5 § Skatteverket skall snarast ompröva det överklagade beslutet.
Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 4 §
eller om en omprövning strider mot 20 kap. 8 §.
Ett överklagande förfaller, om Skatteverket ändrar beslutet
så som fastighetsägaren begär.
Om Skatteverket ändrar beslutet på annat sätt än fastighetsägaren
begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns det
skäl för det, får Skatteverket lämna fastighetsägaren tillfälle att
återkalla överklagandet. Lag (2003:650).
6 § Om överklagandet inte avvisas enligt 4 § eller förfaller
enligt 5 §, skall Skatteverket överlämna överklagandet, sitt
omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till
förvaltningsrätten. Om det finns särskilda skäl får
överklagandet överlämnas till förvaltningsrätten utan
föregående omprövning. Lag (2009:793).
Allmänna ombudets överklagande
7 § Det allmänna ombudets överklagande skall vara skriftligt
och ha kommit in inom den tidsfrist som enligt 20 kap. gäller
för beslut om omprövning på initiativ av Skatteverket, eller
efter sådan tid, inom två månader från den dag då det
överklagade beslutet meddelades.
Om ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering överklagas och
en ändring till fastighetsägarens nackdel yrkas, skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag
beslutet meddelats. Lag (2003:650).
Förvaltningsrättens sammansättning
8 § Vid prövning av mål om fastighetstaxering består
förvaltningsrätten av en lagfaren domare, en
värderingsteknisk ledamot och två nämndemän. Detta gäller
dock inte om annat följer av 18 § lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar.
Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon
annan särskild omständighet, får ytterligare antingen en
värderingsteknisk ledamot eller en nämndeman ingå i rätten.
Inträffar sedan handläggningen påbörjats förfall för en
värderingsteknisk ledamot eller för en eller två av
nämndemännen, är rätten ändå domför, om minst en
värderingsteknisk ledamot och minst en nämndeman fortfarande
ingår i rätten. Lag (2014:906).
9 § En värderingsteknisk ledamot i förvaltningsrätten ska
vara svensk medborgare och får inte vara underårig, i konkurs
eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Ledamoten ska ha sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
Bland de värderingstekniska ledamöterna ska det finnas sådan
sakkunskap om olika slag av fastigheter.
Bestämmelsen i 20 § andra stycket lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar ska också tillämpas på en
värderingsteknisk ledamot. Lag (2018:417).
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förordnar värderingstekniska ledamöter för varje
förvaltningsrätt för tiden från och med den 1 juli det år då
allmän fastighetstaxering äger rum av ägarlägenhets-,
hyreshus-, industri-, elproduktions- och specialenheter till
och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.
Om en sådan ledamot avgår under den tid som han eller hon har
blivit utsedd för, får en annan ledamot förordnas för den tid
som återstår.
Om det medan en värderingsteknisk ledamot deltar i
behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför
att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå
gälla i det pågående målet. Lag (2014:906).
22 kap. Överklagande av förvaltningsrätts och kammarrätts
beslut m. m.
1 § Förvaltningsrätts beslut i mål om fastighetstaxering får
överklagas även om det inte följer av 33 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsrätten har
ändrat fastighetens taxering utan att klaganden har yrkat en
sådan ändring. Lag (2009:793).
2 § Överklagande får inte ske av en förvaltningsrätts beslut
som avser
1. frågor som avses i 20 kap. 6 §, eller
2. beslut om besiktning enligt 18 kap. 30 §.
Lag (2013:91).
3 § Bestämmelserna i 67 kap. 11 och 28–37 §§
skatteförfarandelagen (2011:1244) gäller i tillämpliga delar
för mål enligt denna lag. Lag (2011:1248).
4 § Vid prövning av mål om allmän eller förenklad
fastighetstaxering ska kammarrätten bestå av tre lagfarna
ledamöter och två sådana särskilda ledamöter som anges i 5 §.
Om en av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har
påbörjats, är rätten ändå domför om tre av de kvarvarande
ledamöterna är ense om slutet.
Kammarrätten är domför utan särskilda ledamöter vid prövning
av
1. mål som rör en rättsfråga som inte kräver teknisk
sakkunskap,
2. mål i en serie, om särskilda ledamöter har deltagit när
kammarrätten har avgjort något annat mål i serien och den
fråga som förekommer i målet har prövats i det andra målet,
eller
3. mål om taxering av en fastighet som utgörs av en obebyggd
tomt eller som till huvudsaklig del används för
bostadsändamål, om det inte på grund av målets art finns skäl
för att särskilda ledamöter ska delta i handläggningen.
Lag (2018:1961).
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förordnar för viss tid för varje kammarrätt minst nio och
högst tjugo i praktiskt arbete erfarna personer med god
kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att tjänstgöra
i kammarrätten som särskilda ledamöter vid handläggning av
mål om allmän eller förenklad fastighetstaxering. Av dessa
personer ska i fråga om varje kammarrätt
1. minst tre ha kunskap om värdering av produktiv skogsmark
och växande skog,
2. minst två ha kunskap om värdering av
vattenfallsfastigheter,
3. minst två ha kunskap om värdering av lantbruksenheter i
övrigt, och
4. minst två ha kunskap om värdering av andra
taxeringsenheter än lantbruksenheter i övrigt.
Om det medan en särskild ledamot deltar i behandlingen av ett
mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet
upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående
målet.
Den som ska tjänstgöra som särskild ledamot ska vara svensk
medborgare och får inte vara underårig eller i
konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken. Lag (2013:91).
6 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående
inkallande av de särskilda ledamöterna till tjänstgöring i
kammarrätt samt angående ordnandet av kammarrätts arbete med
handläggning av mål om allmän och förenklad fastighetstaxering
och därmed sammanhängande frågor.
Särskild ledamot får för tid, under vilken han varit inkallad
till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser
som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Lag (2001:1218).
7 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
23 kap. Har upphävts genom lag (1993:1193).
24 kap. Övriga bestämmelser om omprövning och överklagande
1 § Rätt att begära omprövning och att överklaga som enligt
20–22 kap. gäller för ägare av fastighet, har den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den
som därefter, dock senast före ingången av femte året efter
taxeringsåret, har blivit ägare av fastigheten. Denna rätt
har även en arrendator som enligt avtal, ingånget efter år
1928, gentemot ägare ska ansvara för skatt eller
fastighetsavgift för fastigheten.
En ny ägare har rätt att begära omprövning eller att
överklaga endast när ärende avser senaste allmänna eller
förenklade fastighetstaxering eller ny taxering avseende
taxeringsenheten som därefter skett genom särskild
fastighetstaxering. Lag (2009:1407).
2 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
3 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
4 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
5 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
6 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
7 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
Avd. 3. Förfarandet m.m. vid särskild fastighetstaxering
25 kap. Taxeringsorganisationen m.m.
1 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
2 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
3 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
4 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
5 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
6 § Bestämmelserna i 17 kap. 1 - 6 §§ skall i tillämpliga delar
gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering.
Lag (1994:1909).
7 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
26 kap. Särskild fastighetsdeklaration, m.m.
1 § Den som vid årets ingång var ägare till fastighet får lämna särskild
fastighetsdeklaration rörande fastigheten.
Deklaration med tillhörande handlingar skall lämnas till
Skatteverket senast den 15 februari under taxeringsåret. Detsamma
gäller framställningar enligt 16 kap. 4 och 5 §§. Lag (2003:650).
2 § Efter föreläggande är den som vid årets ingång var ägare
till en fastighet skyldig att lämna särskild fastighetsdeklaration.
Deklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till den som
har utfärdat föreläggandet eller till Skatteverket inom den tid
som anges i föreläggandet. Sluttiden får inte bestämmas till tidigare
dag än tionde dagen efter mottagandet av föreläggandet. Sluttiden
får inte heller bestämmas till tidigare dag än den 15 februari under
taxeringsåret.
Föreläggande utfärdas om det kan antas att det vid årets ingång
funnits sådant förhållande som enligt 16 kap. skall medföra ny
taxering. Föreläggande får också utfärdas om framställning enligt
16 kap. 4 eller 5 § har gjorts utan att särskild fastighetsdeklaration
har lämnats. Föreläggande behöver inte utfärdas, om det är
uppenbart att någon deklaration inte behövs för taxeringen.
Lag (2003:650).
3 § Bestämmelserna i 18 kap. 1 a–9, 12, 14 och 22–40 §§
ska, om inte annat är föreskrivet i detta kapitel, gälla vid
särskild fastighetstaxering. I föreläggande att lämna
fastighetsdeklaration ska vidare lämnas uppgift om den grund
på vilken föreläggandet sker.
Föreläggande får inte förenas med vite i fall som sägs i 2 §.
Förnyat föreläggande att lämna särskild fastighetsdeklaration
får däremot förenas med vite. Lag (2017:394).
4 § Om en deklarationsskyldig som förelagts att lämna särskild
fastighetsdeklaration inte har kommit in med deklarationen inom
föreskriven tid eller endast har lämnat en deklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga
till grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift)
om 500 kronor påföras honom. Har någon deklaration inte lämnats inom
föreskriven tid efter förnyat föreläggande bestäms förseningsavgiften
till 2 000 kronor.
Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en
deklarationshandling som inte är behörigen undertecknad, tas
förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom
den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall bestäms
avgiften till 500 kronor.
Bestämmelserna i 18 kap. 43 - 46 §§ gäller för förseningsavgift enligt
denna paragraf. Lag (1993:1193).
27 kap. Har upphävts genom lag (1993:1193).
28 kap. Taxering m.m.
1 § Bestämmelserna i 20 kap. 1 - 3 a §§ samt 6 - 20 §§ gäller i
tillämpliga delar vid särskild fastighetstaxering. Lag (1993:1193).
2 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
3 § Bestämmelserna i 20 kap. 4 och 5 §§ om beslut gäller vid
särskild fastighetstaxering. I beslutet skall också redovisas de skäl
som ligger till grund för verkställd ny taxering eller, om särskild
fastighetsdeklaration har lämnats eller om framställning om ny
taxering har gjorts, de skäl som ligger till grund för beslut att ny
taxering inte skall ske. Lag (1993:1193).
4 § Skatteverket skall senast den 30 juni under
taxeringsåret underrätta den som var ägare till fastighet vid
ingången av året om
1. innehållet i Skatteverkets beslut om ny taxering av
fastighet,
2. att ägaren kan begära omprövning av beslutet,
3. vad som skall iakttas av den som vill begära omprövning av eller
överklaga Skatteverkets beslut.
Senast den 30 juni under taxeringsåret skall Skatteverket
underrätta den som har lämnat särskild fastighetsdeklaration eller
som har gjort framställning om ny taxering i det fall
Skatteverket har beslutat att ny taxering inte skall ske.
Vidare skall gälla vad som sägs i första stycket punkterna 2 - 3.
Underrättelse skall också sändas till den som har blivit ägare till en
fastighet efter ingången av året om han hos Skatteverket har
anmält att han vill ha en sådan underrättelse. Lag (2003:650).
5 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
6 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
7 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
8 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
9 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
10 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
11 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
12 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
29 kap. Överklagande av Skatteverkets beslut
1 § Bestämmelserna i 21 kap. skall i tillämpliga delar gälla
även i fråga om särskild fastighetstaxering. Lag (1993:1193).
2 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
3 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
30 kap. Överklagande av förvaltningsrätts och kammarrätts
beslut
1 § Bestämmelserna i 22 kap. skall i tillämpliga delar även
gälla i fråga om särskild fastighetstaxering. Lag (1993:1193).
31 kap. Har upphävts genom lag (1993:1193).
32 kap. Övriga bestämmelser om omprövning och överklagande
1 § Rätt att begära omprövning och att överklaga som enligt
28–30 kap. gäller för ägare av fastighet, har den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den
som därefter, dock senast före ingången av det taxeringsår då
allmän eller förenklad fastighetstaxering sker nästa gång,
har blivit ägare av fastigheten. Denna rätt har även en
arrendator som enligt avtal, ingånget efter år 1928, gentemot
ägare ska ansvara för skatt eller fastighetsavgift för
fastigheten. Lag (2009:1407).
2 § Har upphävts genom lag (1993:1193).
Avd. 4
33 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).
34 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).
35 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).
36 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).
37 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).
38 kap. Har upphävts genom lag (2001:1218).
Övergångsbestämmelser
1983:664
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Beträffande mark för vilken
täkttillstånd har meddelats enligt vattenlagen (1918:523) tillämpas 2
kap. 4 § i äldre lydelse.
1985:820
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt
uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering
år 1988.
1986:258
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt
uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år
1988.
1986:1300
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Den nya bestämmelsen i 21 kap. 1 § sjätte stycket tillämpas första
gången vid 1988 års taxering.
3. 29 kap. 2 § tillämpas i sin lydelse enligt lagen (1981:1119) om
ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) vid särskild
fastighetstaxering år 1987 eller tidigare såvitt gäller vid vilken
tidpunkt besvär skall ha kommit in.
4. Med avvikelse från vad annars stadgas skall följande gälla
beträffande överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut, som rör
1987 och tidigare års taxeringar.
En fastighetsägare eller en kommun skall ge in skrivelsen med
överklagandet till länsrätten. Har skrivelsen inom överklagandetiden
kommit in till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet
eller till en fastighetstaxeringsnämnd, en lokal skattemyndighet eller
en länsskattemyndighet utgör detta inte hinder för målets prövning.
Skrivelsen skall i sådana fall översändas till den länsrätt som har att
pröva besvären.
1987:391
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt
uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år
1988.
1988:544
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och tillämpas första gången vid
allmän och särskild fastighetstaxering år 1990.
1989:477
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången vid
särskild fastighetstaxering år 1989 och allmän fastighetstaxering år
1990.
1990:379
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den
1 januari 1991.
1990:1382
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1992.
Bestämmelsen i 4 kap 11 § skall dock upphöra att tillämpas redan vid
1991 års särskilda fastighetstaxering.
Den nya rubriken till 4 kap. och de nya bestämmelserna i 1 kap. 1 §, 3
kap. 4 §, 4 kap. 5 § första stycket, 16 kap. 2 §, 20 kap. 12 § samt 22
kap. 5 § skall tillämpas redan vid 1991 års särskilda
fastighetstaxering.
1992:1127
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på
den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första
gången i fråga om föreskrifter för 1994 års allmänna fastighetstaxering.
1992:1666
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första
gången vid allmän fastighetstaxering år 1994.
2. I stället för vad som föreskrivs i punkt 1 skall bestämmelserna i 2
kap. 4 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 5 och 16 §§, 12 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 1
§, 20 kap. 20 § och 28 kap. 9 § såvitt avser småhusenheter och
lantbruksenheter tillämpas först vid nästkommande allmänna
fastighetstaxering av dessa år 1996 respektive 1998.
1993:1193
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993 och tillämpas första
gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1994.
Bestämmelserna i 18 kap. 9 a § om anstånd och i 18 kap. 42 § om
förseningsavgift tillämpas dock först vid den allmänna
fastighetstaxeringen 1996.
1994:1909
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första
gången vid fastighetstaxering år 1996.
Den nya lydelsen av 2 kap. 2 §, 4 kap. 5 § andra stycket, 8 kap. 3 §
och 12 kap. 3 § tillämpas dock första gången vid fastighetstaxering
år 1998.
1997:451
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första
gången vid allmän och särskild fastighetstaxering 1998.
1998:815
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första
gången vid fastighetstaxering år 1999.
1999:300
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången vid fastighetstaxering år 2000.
1999:630
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första
gången vid fastighetstaxering år 2000.
1999:635
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången
vid fastighetstaxering år 2000.
1999:1247
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas
första gången vid 2002 års fastighetstaxering.
2001:546
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2001 och tillämpas
första gången vid fastighetstaxering år 2003.
2001:1218
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas
första gången vid 2003 års fastighetstaxering. Äldre
bestämmelser tillämpas dock för hyreshusenheter vid 2003 års
fastighetstaxering och för lantbruksenheter vid 2003 och 2004
års fastighetstaxeringar.
2003:650
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre
föreskrifter i 18 kap. 23 § första stycket, 19 kap. 8 §, 20
kap. 10 § eller 26 kap. 2 § att ge in uppgifter till
skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet uppgifterna i
stället ges in till Skatteverket.
3. Äldre föreskrifter i 18 kap. 23 § andra stycket gäller
fortfarande för uppgift som lämnats före ikraftträdandet.
4. Äldre föreskrifter i 18 kap. 30 § gäller fortfarande för
framställning som har getts in före ikraftträdandet.
5. Äldre föreskrifter i 20 kap. 9 § tredje stycket gäller
fortfarande om begäran om omprövning har lämnats in före
ikraftträdandet.
6. Äldre föreskrifter i 20 kap. 12 § andra stycket och 19 §
andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.
7. Äldre föreskrifter i 21 kap. 1 § första stycket gäller
fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före
ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då
i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket.
8. Äldre föreskrifter i 21 kap. 4 § andra och tredje styckena
gäller fortfarande för överklagande som har kommit in före
ikraftträdandet.
9. Äldre föreskrifter i 28 kap. 4 § tredje stycket gäller
fortfarande om fastighetsägaren gjort anmälan till
skattemyndighet.
10. Äldre föreskrifter i 21 kap. 7 § gäller fortfarande för
beslut som har meddelats av skattemyndighet. Vad som där sägs
om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna
ombudet hos Skatteverket.
11. Föreskrifterna i 18 kap. 28 § första stycket gäller inte
för ansökan om utdömande av vite som getts in före
ikraftträdandet.
12. Föreskrifterna i 20 kap. 13 § andra stycket gäller även om
fastighetsdeklaration kommit in till skattemyndighet.
13. Föreskrifterna i 20 kap. 17 § andra stycket om hinder mot
eftertaxering i samma fråga gäller även om det tidigare
beslutet fattats av skattemyndighet.
14. Föreskrifterna i 22 kap. 2 § 1 gäller även skattemyndighets
avvisningsbeslut.
2003:1201
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas
första gången vid fastighetstaxering år 2005.
2004:279
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2004.
2. Den upphävda 18 kap. 1 a § gäller dock till och med 2005 års
fastighetstaxering.
3. De nya föreskrifterna i 7 kap. 4 a §, 10 kap. 2 § och 13
kap. 3 § tillämpas första gången vid 2005 års
fastighetstaxering.
4. De nya föreskrifterna i 18 kap. 1 och 3 a §§ tillämpas
första gången vid 2006 års fastighetstaxering.
2009:767
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010 och tillämpas första
gången vid 2011 års fastighetstaxering.
2009:1407
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas,
utom såvitt avser 24 kap. 1 § och 32 kap. 1 §, första gången
vid 2011 års fastighetstaxering.
2. Vid tillämpning av 2 kap. 4 § ska täkttillstånd enligt
18 § naturvårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291)
anses som täkttillstånd enligt miljöbalken.
2010:97
Denna lag träder i kraft den 1 april 2010 och tillämpas
första gången vid 2011 års fastighetstaxering.
2010:907
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2. Det som sägs om bygglov och tillstånd enligt
förhandsbesked i 2 kap. 4 § ska tillämpas också på lov och
tillstånd enligt förhandsbesked enligt den upphävda plan- och
bygglagen (1987:10).
3. Det som sägs om lov, anmälningar och tillstånd enligt
förhandsbesked i 18 kap. 11 § ska tillämpas också på lov,
bygganmälningar och tillstånd enligt förhandsbesked enligt
den upphävda plan- och bygglagen (1987:10).
2011:1248
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Den nya bestämmelsen i 17 kap. 7 § tillämpas på kostnader i
ärenden och mål som inleds efter utgången av 2011.
2012:89
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2012.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 4 kap. 10 §, 6 kap. 2 och
14 §§, 7 kap. 16 §, 15 kap. 1, 3 och 12 §§ samt 16 kap. 1 och
4 §§ i sina nya lydelser tilllämpas första gången vid 2013 års
fastighetstaxering.
2012:271
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012 och tillämpas på
vitesförelägganden som meddelas efter den 30 juni 2012.
2013:91
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.
2013:951
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas
första gången vid 2014 års fastighetstaxering.
2015:60
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.
2. Lagen tillämpas första gången vid allmän
fastighetstaxering 2017.
2020:950
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 4 kap. 6 §, 10 kap. 2 §,
13 kap. 2 och 3 §§ och 18 kap. 4 § i den nya lydelsen
tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering 2023.