Post 8352 av 10976 träffar
SFS-nummer ·
1981:691 ·
Visa register
Lag (1981:691) om socialavgifter
Departement: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1981-06-18
Omtryck: SFS 1989:633
Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:195
Författningen har upphävts genom: SFS 2000:980
Upphävd: 2001-01-01 överg.best.
1 kap. Inledning
1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering
av den allmänna försäkringen, ålderspensioneringen och vissa
andra sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift framgår av lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd
finns särskilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid
beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (1995:287) om
anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om socialavgifter. Lag (1999:597).
2 § Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare.
Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension och som har inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen om allmän
försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§
lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för
eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett
anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett
sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen om allmän försäkring eller enligt bestämmelserna
i 2 kap. 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är
att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare.
Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra
skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som
inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen
(1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om
skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen (1999:1229) i
form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av
kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för
de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som
arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är
skattskyldig för förmånen. I fråga om skattepliktig inkomst
enligt inkomstskattelagen i form av en förmån eller ersättning,
som getts ut eller anses utgiven av en fysisk person som är
bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, skall den
hos vilken den skattskyldige är anställd i Sverige anses som
arbetsgivare, om förmånen eller ersättningen har sin grund i
anställningen i Sverige och det inte finns något
anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller
ersättningen och den skattskyldige. Lag (1999:1249).
2 kap. Arbetsgivaravgifter
1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i
3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 8,50 procent,
2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent,
3. ålderspensionsavgift med 10,21 procent,
4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 5,84 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock
beträffande ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension betala endast
ålderspensionsavgift. Lag (1999:964).
2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den
ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även
sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och
arbetsmarknadsavgift beräknas efter de procentsatser som
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna
skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6
angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som
närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn
skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet
understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som har sådan
sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229). Lag (1999:1249).
3 § Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad
arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller
annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning
av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga
förmåner. I underlaget skall även ingå sådan annan ersättning
för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med lön likställs
1. garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497),
2. kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av
skatteavdrag,
3. ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän
försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första
stycket lagen (1991:1047) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket 3 skall anses som
ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
Lag (1998:679).
4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året
inte uppgått till 1 000 kronor,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för
vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del
ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller
rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3
kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt
enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete
som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för
ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet
som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den
del denna inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2
kap. 16 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 11 kap. 22 och
23 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) inte skall tas upp som
intäkt,
11. ersättning som enligt 3 kap. 2 a § lagen om allmän
försäkring skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete,
12. inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1-3 inkomstskattelagen,
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1-5 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan
ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket
inkomstskattelagen och som har till huvudsakligt syfte att
främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen
under året inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en
annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken
enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket
lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av
juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av
år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter
utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan
ansvarighetsförsäkring som anges i 17,
19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om
kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av
arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i
viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper
och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive
grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast
ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter
skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas
på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag
skall föreskrifterna i 60 kap. 12-14 §§ inkomstskattelagen
tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. Lag (1999:1249).
5 § Vid bestämmande av underlaget för beräkning av
ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar som inte
räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 10 §, 11 §
första stycket eller 12 § första stycket lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall bortses från
ersättningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som
inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till
arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Detsamma gäller
ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Lag (1999:597).
5 a § Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare
från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5
procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de
vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som
en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand
göras av moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av
moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den
ordning moderföretaget bestämmer.
Om en arbetsgivare med stöd av 10 kap. 12 §
skattebetalningslagen (1997:483) medgivits dispens från
skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifterna varje månad får
han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från
arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad
verksamheten bedrivits. Lag (1997:437).
6 § Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas
mellan olika avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt
arbetsgivarnas redovisning eller ett beskattningsbeslut enligt
skattebetalningslagen (1997:483). Avdrag som görs enligt 5 a §
skall avse arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på
avgifts- och räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
Lag (1997:526).
3 kap. Egenavgifter
1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det
avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 9,23 procent,
2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent,
3. ålderspensionsavgift med 10,21 procent,
4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
Lag (1999:964).
2 § En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock
betala sjukförsäkringsavgift efter den procentsats som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med
hänsyn till den inverkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter.
3 § Egenavgifter i annan form än ålderspensionsavgift
beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än ålderspensionsavgift betalas inte av den som
vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän
försäkringskassa, utom för det fall att detta berott på att den
försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos
allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av
den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension
enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit
hel ålderspension enligt nämnda lag.
Ålderspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade
avlidit.
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000
kronor. Lag (1998:679).
4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och 4-6
utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2
eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst
av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om
allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 och 3 utgörs av
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:679).
5 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen
från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu
sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av
näringsverksamhet.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från
inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 2, 13 och 15 kap. lagen om
inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:679).
5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5
procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första
stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade
under året även betalat ut lön eller annan förmån till
arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från
arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från
egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det
sammanlagda avdraget från egenavgifterna och
arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det
sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga
till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i
handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget
fördelas mellan delägarna i proportion till hur den
skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan
dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte
utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga
delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även
betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som
arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2
kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna
högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag
från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från
handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från
arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse
arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften,
arbetsskadeavgiften, efterlevandepensionsavgiften och
föräldraförsäkringsavgiften. Lag (1998:679).
6 § Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig
inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som
motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade
egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under
samma år satts ned eller restituerats.
Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv
månader som preliminär skatt betalas enligt
skattebetalningslagen (1997:483) som förskott på belopp enligt
första stycket tillgodoföra sig 5,4 procent av den preliminära
skatt som debiterats fysiska personer före den 1 februari under
perioden. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel varje månad.
Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna
Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den 1
februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska
personer.
Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som
anges i andra stycket tillgodoförts förskott som överstiger
beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom
avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras
enligt första eller andra stycket. Lag (1997:938).
4 kap. Fördelning av influtna avgifter
1 § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering
av
1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i
form av förtidspension enligt 7 kap. för personer som har rätt
till tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap.,
tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap. och
rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap., allt enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att
sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod
enligt studiestödslagen (1999:1395) eller bestämmelser som har
meddelats med stöd av den lagen inte skall återbetalas,
3. vissa av de allmänna försäkringskassornas
förvaltningskostnader,
4. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
5. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen
(1991:1047) om sjuklön och
6. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om
statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som
finansieras med sjukförsäkringsavgiften. Lag (1999:1400).
2 § Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för
finansiering av folkpension i form av efterlevandepension
enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och
tilläggspension i form av efterlevandepension enligt 14 kap.
samma lag, änkepension enligt övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring samt
kostnader för förvaltning av efterlevandepension och
änkepension. Lag (1998:679).
3 § Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter skall
göras enligt följande. Den andel som beräknas utgöra avgifter
för inkomster som överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring förs till
staten. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för
premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för
tillfällig förvaltning. Återstoden förs till Första-Fjärde AP-
fonderna för förvaltning enligt lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder). Fondernas tillgångar skall täcka
kostnaderna för försäkringen för inkomstpension och
tillläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring.
Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i
första stycket efter förslag från Riksförsäkringsverket.
Skillnaden mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt
framräknas för det aktuella året skall regleras vid en kommande
överföring.
Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan
ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483)
och medel som regleras gentemot Riksgäldskontoret med sådan
avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Lag (2000:195).
4 § Föräldraförsäkringsavgifter förs till staten för
finansiering av föräldrapenningförmåner enligt 4 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring, kostnader för förvaltning av
föräldrapenningförmåner och för finansiering av statliga
ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper på sådana förmåner.
Lag (1998:679).
5 § har upphävts genom lag (1992:1572).
6 § Arbetsskadeavgifter förs till staten för finansiering av
ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
och motsvarande äldre bestämmelser, kostnader för förvaltning
av sådana ersättningar och för finansiering av statliga
ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift som belöper på ersättningar som
finansieras med arbetsskadeavgifter. Lag (1998:679).
7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering
av
1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning
av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor,
3. utbildningsbidrag i form av dagpenning till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller
sådan verksamhet för ungdomar mellan 20 och 24 år som anordnas
av en kommun, under förutsättning att deltagarna uppfyller
villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring,
4. kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497) och
5. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om
statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som
finansieras med arbetsmarknadsavgifter. Lag (1998:679).
8 § har upphävts genom lag (1998:679).
9 § har upphävts genom lag (1992:1572).
10 § har upphävts genom lag (1998:679).
11 § Sjömanspensionsavgifter används för beredande av pension åt sjömän
vilka som manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt
handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskilt de grunder som skall gälla
för användningen av sjömanspensionsavgifter.
12 § Fonder som avses i detta kapitel förvaltas, i den mån ej annat
föreskrivs, enligt grunder som regeringen fastställer.
5 kap. Övriga bestämmelser
1 § Om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter föreskrivs i 13 kap. skattebetalningslagen
(1997:483). Lag (1997:526).
2 § har upphävts genom lag (1996:1335).
3 § Om bestämmande, redovisning, och betalning av avgifter
enligt denna lag föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483).
Lag (1997:526).
4 § har upphävts genom lag (1998:679).
5 § Vad som i skattebrottslagen (1971:69) föreskrivs om skatt gäller
även i fråga om avgift som avses i denna lag.
Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Lag (1996:669).
Övergångsbestämmelser
1981:691
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphävs
1. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,
2. lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering,
3. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,
4. lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,
5. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,
6. lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och
fritidshemsverksamhet samt
7. lagen (1981:552) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på
tid före ikraftträdandet.
Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller
betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och
arbetsskadeförsäkringen. För den som nu sagts beräknas
sjukförsäkringsavgiften efter den procentsats som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn
till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för
sjukförsäkringen.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift
som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.
1982:260
Denna lag träder i kraft den 18 juli 1982 och tillämpas första gången i
fråga om avgifter som avser utgiftsåret 1983. Vid tillämpningen av lagen
avses med bruttodräktighet det bruttodräktighetstal som anges i det
mätbrev som gäller för fartyget.
1982:369
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikrafträdandet.
1982:531
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i
fråga om arbetsgivaravgifter som avser utgiftsåret 1982.
1983:855
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas såvitt gäller 2
kap. 4 § i fråga om ersättningar som betalats ut efter ikraftträdandet.
1984:526
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1984:670
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
1. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 3 och 5 §§ gäller fortfarande i fråga om
egenavgifter för år 1984 eller tidigare år.
3. Bestämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om
egenavgifter för år 1985.
1985:323
Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 1 § 7 och 9 den 1 juli 1985
och i övrigt den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1985:513).
1986:270
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Av influtna arbetsskadeavgifter
för tiden den 1 juli 1986--den 30 juni 1987 skall dock den andel som
skall föras till staten som bidrag till kostnaderna för försäkringens
förvaltning utgöra en tjugofemtedel.
1986:331
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1986:1139
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas såvitt gäller 2
kap. 4 § och 3 kap. 4 § på ersättning som utgetts efter lagens
ikraftträdande.
1987:266
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1987:567
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1987:1036
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första
gången i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1988 års
taxering.
2. Äldre föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter för år 1987
för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering har
framställt begäran enligt punkt 2 ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1987:1035) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
1989:433
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.
1989:633
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1990:384
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den
1 januari 1991.
1990:658
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1990.
1990:1429
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1991:121
Denna lag träder i kraft den 1 april 1991 och tillämpas i fråga om
avgifter som avser tid från och med den 1 januari 1991.
1991:1050
Denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 1 § andra stycket den 1 juli
1991 och i övrigt den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1991:1236
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser
tid före ikraftträdandet.
3. har upphävts genom lag (1992:1572).
4. har upphävts genom lag (1992:1572).
1991:1841
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1991.
1992:381
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser
tid före ikraftträdandet.
3. Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgången av juni 1992
skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av
juni 1992 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller före utgången av juni 1992 och hela beskattningsåret.
4. Av delpensionsfondens tillgångar skall under budgetåret 1992/93 8,3
miljarder kronor användas som bidrag till finansiering av utgifter enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
1992:683
Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första stycket 15 och 16
den 1 januari 1993. I övrigt träder lagen i kraft den 1 april 1993,
varvid äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om avgifter
som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1992:1711).
1992:1178
Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. I fråga om uppbördsåret
1993/94 skall förskottet beräknas på den sammanlagda preliminära
B-skatten och preliminära F-skatten som debiterats intill den 25
februari.
1992:1572
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som
avser tid före ikraftträdandet.
3. Utan hinder av 2 kap. 1 § skall sjukförsäkringsavgiften för år
1993 utgöra 8,27 procent.
4. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av
år 1992 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången
av år 1992 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller före utgången av år 1992 och hela
beskattningsåret. Lag (1993:360).
1992:1707
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser
tid före ikraftträdandet.
3. Utan hinder av 2 kap. 1 § skall sjukförsäkringsavgiften för år 1993
utgöra 8,27 procent.
1993:360
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Punkten 4 tillämpas i fråga
om avgifter som avser år 1993.
1993:1559
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som
avser tid före ikraftträdandet.
3. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av
år 1993 skall -- om den avgiftsskyldige inte visar annat -- så stor del
av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före
utgången av år 1993 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller före utgången av år 1993 och hela
beskattningsåret.
4. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga
om uppbördsåret 1994/95. Den del av förskottet som avser
uppbördsmånaden februari 1994 skall dock Riksförsäkringsverket
tillgodoföra sig under uppbördsmånaden mars samma år.
1994:1732
Den upphävda bestämmelsen tillämpas fortfarande i fråga om ersättning
som avser tid före ikraftträdandet.
1995:413
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om permitteringslöneersättning som avser tid före
ikraftträdandet.
1995:514
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första
gången i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1997 års
taxering.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om egenavgifter som
beräknas på grundval av 1996 och tidigare års taxeringar.
1995:899
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på
avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med samma dag.
1995:1492
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. De ny bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet.
3. Arbetsgivaravgift beräknas inte på garantibelopp enligt
lönegarantilagen (1992:497) som har betalats ut före ikraftträdandet.
4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket 19 tillämpas även på
ersättning som har betalats ut före ikraftträdandet.
5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på egenavgifter som
beräknas på grundval av 1997 ocn senare års taxeringar. Äldre
bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval
av 1996 och tidigare års taxeringar.
1996:1066
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari
1998. På avgiftspliktig ersättning som betalas ut under år 1997 är
sjukförsäkringsavgiften 4,04 procent.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som
uppbärs under år 1997 är sjukförsäkringsavgiften 4,72 procent.
Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången
av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela
beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall göras om
beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år
1997.
1996:1161
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Äldre bestämmelser skall gälla såvitt avser kostnader för
förmåner enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
1996:1218
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
1996:1335
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före
utgången av år 1997.
1997:437
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången
vid 1999 års taxering.
1997:526
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2. Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga
om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år
samt i fråga om egenavgifter som grundas på 1998 års taxering
och tidigare år.
3. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som avser tid före 1998.
4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i
fråga om perioden 1 februari 1998-januari 1999.
1997:938
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1
januari 1998. På avgiftspliktig ersättning som betalas ut under
år 1998 är dock sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent.
Lag (1997:1253).
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster
som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar
beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997
skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter
utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del
av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela
beskattningsåret.
4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i
fråga om perioden den 1 februari 1998 - den 31 januari 1999.
1998:338
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och skall tillämpas på
förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven efter
ikraftträdandet.
1998:679
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i
fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med
den 1 januari 1999.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på
inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar
beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998
skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter
utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del
av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela
beskattningsåret.
4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 §
andra stycket samt i 3 kap. 3 § första och tredje styckena
gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller
tidigare. Vid tillämpning av 3 kap. 3 § tredje stycket i dess
äldre lydelse skall med tilläggspensionsavgift avses
ålderspensionsavgift och med ålderspension enligt lagen om
allmän försäkring likställas ålderspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4
kap. 3 § fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och
32 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden
förs till Allmänna pensionsfonden.
6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995-1997 beräkna
framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp
som motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för
premiepension för dessa år. Reglering av framkomna skillnader
skall göras senast i juni 1999. Sådan reglering avseende år
1998 skall göras senast i april 2000.
7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om
vilka kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden
skall täcka också avse folkpension i form av ålderspension
enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till
personer som har rätt till tilläggspension i form av
ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för
förvaltning av sådan folkpension.
8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått
överenskommelse med främmande makt avseende folk- och
tilläggspension utgör vid tillämpningen av överenskommelsen
från och med den 1 januari 1999 fem procentenheter av
sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan pension.
1999:964
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1
januari 2000.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster
som uppbärs från och med den 1 januari 2000. Omfattar
beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1999
skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter
utgången av år 1999 som svarar mot förhållandet mellan den del
av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela
beskattningsåret.
1999:1249
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före
ikraftträdandet.
1999:1400
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen
gäller fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt
den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt
övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).