Post 8316 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1981:606 ·
Visa register
Förordning (1981:606) om förslags- och
trivselverksamheten vid statliga myndigheter
Departement: Finansdepartementet F1
Utfärdad: 1981-05-27
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1338
Upphävd: 1994-12-01
Inledande bestämmelser
1 § Föreskrifterna i 2--7 och 10--12 §§ gäller statliga myndigheter
under regeringen utom Statens arbetsgivarverk.
Föreskrifterna i 8 § gäller sådana statliga myndigheter under regeringen
som har anvisats medel till förvaltningskostnader eller som tillämpar
programbudget. Förordning (1992:778).
2 § I förordningen avses med
förslagsverksamhet en verksamhet som ger
arbetstagarna möjlighet att lägga fram förslag som avser ändrade drifts-
eller arbetsmetoder, skydds-, utbildnings eller trivselfrågor eller
andra tekniska eller administrativa anordningar eller åtgärder till gagn
för myndighetens verksamhet och de anställda samt att därvid få
förslagen bedömda från ersättningssynpunkt,
trivselmedel dels trivselpengar enligt denna
förordning, dels andra medel som enligt beslut av regeringen eller någon
annan myndighet är avsedda att främja de anställdas trivsel.
Förslagsverksamheten
3 § Av ett avtal mellan statens arbetsgivarverk samt
Centralorganisationen SACO/SR, Statsanställdas förbund och TCO:s
statstjänstemannasektion (TCO-S) om förslagsverksamhet hos statliga
myndigheter (AF-S, statens arbetsgivarverks cirkulär 1981 A 11) framgår
att en eller flera partssammansatta förslagskommittéer vid myndigheterna
kan få behandla frågor om förslagsverksamhet.
Enligt avtalet bedömer en sådan kommitté om ett förslag är sådant att
ersättning bör utges och beslutar i sådana fall om ersättningen.
En förslagskommitté får på myndighetens vägnar avgöra frågor om
förslagsverksamhet.
4 § Av AF-S framgår att förslagskommittéerna beslutar inom ramen för de
riktlinjer som utfärdas av statsförvaltningens centrala förslagsnämnd.
5 § Ersättning med anledning av en förslagskommittés beslut utbetalas av
myndigheten.
6 § Ersättning i förslagsverksamheten får betalas av myndigheten med
högst 5000 kronor för varje förslag, om inte statens arbetsgivarverk
bestämmer annat.
Ersättning som avses i första stycket skall betalas
i första hand av medel som har anvisats för ändamålet,
i andra hand av medel till förvaltningskostnader eller, om sådana medel
inte har anvisats, av andra medel som myndigheten disponerar.
7 § Av AF-S jämte ett förhandlingsprotokoll den 29 april 1981 framgår
att, om en förslagskommitté finner att ersättningen bör bestämmas till
högre belopp än 5000 kronor, ärendet skall lämnas över till
statsförvaltningens centrala förslagsnämnd för avgörande.
Vad som sägs i första stycket skall tillämpas också när myndigheten
själv prövar frågor om förslagsverksamhet.
Första stycket gäller inte om statens arbetsgivarverk bestämmer annat.
Trivselverksamheten
8 § För att främja de anställdas trivsel får en myndighet av medel till
förvaltningskostnader eller motsvarande ta medel (trivselpengar)
i anspråk för bidrag till kostnaden för exempelvis
1. förtäring vid personalsammankomster som anordnas av myndigheten eller
vid utdelande av statliga utmärkelser,
2. deltagande i konferenser, studiebesök eller fritidsstudier.
9 § har upphävts genom förordning (1987:1223).
10 § Av ett avtal mellan statens arbetsgivarverk samt SACO/SR,
Statsanställdas förbund och TCO-S om vissa frågor avseende trivselpengar
hos statliga myndigheter (trivselavtalet, statens arbetsgivarverks
cirkulär 1981 A 10) framgår att en eller flera partssammansatta
trivselkommittéer vid myndigheterna kan få behandla frågor
om användningen av trivselmedel. Enligt avtalet beslutar en
trivselkommitté i tillämpliga fall om användningen av dessa medel.
En trivselkommitté får på myndighetens vägnar avgöra frågor om
användningen av trivselmedel.
Övriga bestämmelser
11 § Om förslagskommittéernas och trivselkommittéernas sammansättning,
beslutförhet m.m. gäller vad som föreskrivs i AF-S respektive
trivselavtalet.
12 § En förslagskommittés eller en trivselkommittés beslut får inte
överklagas.