Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Om det i en lag eller annan författning föreskrivs att ersättning för någons inställelse i mål eller ärenden vid domstolar eller andra myndigheter skall betalas av allmänna medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar, beräknas ersättningen enligt denna förordning. Ersättningen kan avse nödvändiga kostnader för resa (reseersättning) och uppehälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). Av 8 kap. 27 § inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att ersättning enligt denna förordning för inställelse som inte skett yrkesmässigt är skattefri. Förordning (2000:926). 2 § Ersättningen beräknas med hänsyn till det färdsätt som har använts, om inte annat följer av 3 §, och till den uppkomna bortovaron från arbetet och bostaden. Ersättning får dock inte beräknas för längre färdväg eller bortovaro än som skäligen krävs för inställelsen. En resa behöver inte företas mellan klockan 24 och 6, om inte sovplats på tåg eller hyttplats på båt kan disponeras under hela den tiden. 3 § Reseersättning betalas för resa med 1. tåg eller fartyg med belopp som motsvarar avgiften för en plats i 2 klass och dessutom i förekommande fall avgift för sovplats eller hyttplats, 2. tunnelbana, spårvagn, buss eller bil i linjetrafik med belopp som motsvarar avgiften för en plats, 3. egen bil med 180 öre per kilometer, 4. motorcykel med 90 öre per kilometer samt 5. moped med 45 öre per kilometer. Resa med flygplan i reguljär trafik ersätts med belopp som motsvarar avgiften för en plats. Flyg får dock användas endast 1. om resan skulle ha behövt påbörjas före klockan 17 dagen före inställelsen eller avslutas efter klockan 8 dagen efter inställelsen, ifall resan hade gjorts med ett billigare färdmedel i reguljär trafik, 2. om det blir billigare att färdas med flyg, när man även beaktar eventuella traktamenten och ersättningar för tidsspillan, eller 3. om det annars föreligger särskilda skäl att använda flyg. Kostnad för resa med taxi ersätts, om resan görs på en färdsträcka som inte trafikeras av färdmedel i reguljär trafik eller om det blir billigare att färdas med taxi, när man även beaktar eventuella traktamenten eller ersättningar för tidsspillan. Om det föreligger särskilda skäl, får taxikostnad ersättas även i andra fall. Om resa med flygplan eller taxi inte ersätts enligt andra och tredje styckena, betalas ersättning med belopp som motsvarar kostnaden för att företa resan med sådana färdmedel i reguljär trafik som anges i första stycket. Har den som har kallats använt annat färdmedel än sådant som nämns i denna paragraf eller haft kostnad för parkeringsavgift eller skatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, betalas ersättning med skäligt belopp. Förordning (2007:637). 4 § Traktamente för dag får bestämmas till högst 60 kronor per dag. Utgift för nattlogi ersätts med det belopp som motsvarar skälig kostnad på orten för logi på hotell i mellanklass. Om utgiften har blivit större än annars på grund av att kallelsen har skett med kort varsel eller om det i övrigt finns särskilda skäl, får högre ersättning betalas. Förordning (1999:706). 5 § Ersättning för tidsspillan får betalas till den som på grund av inställelsen mister inkomst eller gör annan ekonomisk förlust. Ersättningen får bestämmas till det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock högst 700 kronor per dag. Om det finns särskilda skäl får ersättning för tidsspillan betalas med högre belopp till den som är bosatt på utrikes ort. Förordning (1999:706). 5 a § I en sådan rättslig angelägenhet rörande brott som behandlas utomlands tillämpas bestämmelserna i 2--4 §§ med de avvikelser som behövs med hänsyn till förhållandena i den främmande staten. Ersättningen får omfatta kostnader för tolk som varit nödvändiga för att ta till vara rättshjälpstagarens rätt. Förordning (1994:61). 6 § Reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan får tillerkännas 1. vittne, 2. sådan sakkunnig vid allmän domstol som inte har utsetts av rätten, 3. målsägande som ska höras i brottmål i anledning av åklagarens talan, 4. vårdnadshavare eller annan som ska höras enligt 26 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och vårdnadshavare som ska höras enligt 21 kap. 1 § rättegångsbalken, 5. den som förordnats till särskild personutredare enligt 3 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. och som ska höras vid allmän domstol, 6. förtroendeman enligt 4 § lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. som ska höras vid allmän domstol, 7. den som ska höras under en förundersökning i brottmål eller enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken, 8. den som, utan att vara part, ska höras enligt utlänningslagen (2005:716) eller lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar, 9. den som, utan att vara part, ska höras enligt lagen (1973:188) om arrende- och hyresnämnder, 10. den som medverkar vid en utredning enligt 6 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde, 17 § rättshjälpslagen (1996:1619) eller 4 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde, 11. den som, utan att vara sökande, på kallelse av inskrivningsmyndigheten har inställt sig för att höras vid ett lagfartssammanträde eller sammanträde enligt 19 kap. 16 § jordabalken, 12. den som, utan att vara sökande, på kallelse av registermyndigheten har inställt sig för att höras vid ett sammanträde enligt 2 kap. 21 § sjölagen (1994:1009), 13. den som, utan att vara part, ska höras under en utredning som avses i 9 § andra stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 14. den som, utan att vara part, ska höras inför Nämnden mot diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567), 15. tredje man som ska höras inför Kronofogdemyndigheten enligt 2 kap. 11 § utsökningsbalken, 16. den som, utan att vara sökande, på kallelse av inskrivningsmyndigheten har inställt sig för att höras vid ett sammanträde enligt 22 § förordningen (2005:142) om inskrivning av rätt till luftfartyg. Ersättning till vittne lämnas även i fall som avses i 36 kap. 8 § rättegångsbalken. Förordning (2022:713). 7 § Reseersättning och traktamente får tillerkännas 1. enskild part som har beviljats ersättning av allmänna medel enligt 11 kap. 6 § eller 21 kap. 12 § rättegångsbalken, 2. misstänkt eller tilltalad i brottmål som är berättigad till ersättning enligt 31 kap. 2 eller 8 § rättegångsbalken, 3. enskild part eller ställföreträdare för enskild part vid allmän förvaltningsdomstol eller Nämnden mot diskriminering, 4. part som är berättigad till ersättning enligt utlänningslagen (2005:716) eller lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Förordning (2008:957). 8 § Om den som har kallats i sådana fall som avses i 6 eller 7 § behöver anlita vårdare eller annan för att kunna inställa sig, bestäms ersättning för dennes inställelse enligt samma grunder som gäller för den som har kallats. 9 § Ersättning med belopp som i varje särskilt fall prövas skäligt får tillerkännas 1. sakkunnig för kostnad för inställelse vid allmän förvaltningsdomstol eller Nämnden mot diskriminering, 2. den som har kallats till förhandling med stöd av 16 kap. 5 § tredje stycket eller 7 § fastighetsbildningslagen (1970:988) och som inte har rätt till ersättning på annan grund. Förordning (2008:957). 9 a § En ansökan om att ersättning för kostnader i samband med en parts inställelse ska betalas av allmänna medel enligt 11 kap. 6 § eller 21 kap. 12 § rättegångsbalken, eller att ersättning till vittne ska betalas av allmänna medel enligt 36 kap. 24 § andra stycket rättegångsbalken, ska innehålla uppgifter om det mål ansökan rör och om de kostnader som sökanden vill ha ersättning för. I ansökan ska det vidare lämnas uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden enligt ett formulär som Domstolsverket fastställer. En skriftlig ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av sökanden. Om ansökan skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen. Om det finns särskilda skäl får ansökan göras muntligen. Förordning (2020:928). 9 b § Har upphävts genom förordning (2005:79). 10 § Beslut om ersättning meddelas utan dröjsmål. I beslutet anges i skilda poster beloppen för reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan. 11 § Bestämmelserna om ersättning tillämpas också i fråga om förskott. Förskott får dock avse endast reseersättning och traktamente. Förskottet får begränsas till att gälla för tiden före inställelsen. Till den som med stöd av lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. kallas att höras som vittne eller målsägande skall rätten i samband med kallelsen lämna förskott. Förskottet utbetalas, i den mån det ej lämnas i form av färdbiljett, med check utställd i det lands valuta där kallelsen skall delges. Anteckning om förskottet görs på kallelsen. Övergångsbestämmelser 1982:805 1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1982, då förordningen (1979:594) om ersättning till vittnen, m.m. och förordningen (1975:298) om ersättning av allmänna medel till nordiskt vittne m.fl. skall upphöra att gälla. 2. Hänvisas det i en förordning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna förordning tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 1994:1767 Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1995. Föreskrifterna i 6 § första stycket 4 tillämpas även i fråga om vårdnadshavare som skall höras enligt 9 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare i dess lydelse före den 1 mars 1995. 1997:417 1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 1997. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om rättshjälp har beviljats enligt rättshjälpslagen (1972:429).