Regeringskansliets rättsdatabaser

Villkorlig dom 1 § Nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 § brottsbalken avges inför den domstol som har meddelat domen, chefen för en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot sådan förklaring. Förklaring inför annan än den domstol som har meddelat domen får inte avges utan att domen eller domsbevis finns att tillgå för den som tar emot förklaringen. Innan förklaring lämnas, skall den dömde upplysas om innebörden av förklaringen. Anteckning om nöjdförklaring skall göras i protokollet eller upptas på annat sätt i akten i målet. Avges förklaring inför annan än den domstol som har meddelat domen, skall den som tar emot förklaringen genast underrätta domstolen om förklaringen. Förordning (1990:1023). Skyddstillsyn 2 § I en dom på skyddstillsyn skall anges vilken frivårdsmyndighet som skall ansvara för övervakningen av den dömde. Förordning (1990:1023). 3 § När en underrättelse om en dom på skyddstillsyn kommer in till frivårdsmyndigheten, skall myndigheten genast vidta de åtgärder som behövs för att övervakningen snabbt skall bli verkningsfull. Har övervakare inte förordnats i domen, skall myndigheten förordna övervakare. Sådant förordnande skall meddelas genast, om påföljden har börjat verkställas, och i annat fall så snart verkställigheten skall påbörjas. Förordning (1990:1023). 4 § Till övervakare förordnas handläggande tjänsteman vid frivårdsmyndigheten eller annan lämplig person. Den dömde bör få tillfälle att yttra sig angående valet av övervakare. Förordning (1990:1023). 5 § Så snart det kan ske skall frivårdsmyndigheten lämna övervakaren och den dömde meddelande om övervakningen enligt formulär som fastställs av Kriminalvårdsstyrelsen (övervakningsmeddelande). Om en annan frivårdsmyndighet har avgett yttrande enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m. m. om den dömde, skall också den myndigheten underrättas om övervakningen. Förordning (1992:297). 6 § Frivårdsmyndigheten får förordna att ansvaret för övervakningen skall flyttas till en annan frivårdsmyndighet, om detta är motiverat av ändrade förhållanden. Överflyttas övervakningen, skall den frivårdsmyndighet till vilken övervakningen flyttas, den dömde och övervakaren genast underrättas. Den myndighet som har meddelat förordnandet skall genast sända en kopia av domen och övriga handlingar om den dömde till den andra frivårdsmyndigheten. Förordning (1990:1023). 7 § Frivårdsmyndigheten får entlediga övervakaren och förordna någon annan i hans ställe. Förordning (1990:1023). 8 § När en övervakningsnämnds beslut, som får överklagas, inte har meddelats i den dömdes närvaro, skall beslutet genast skriftligen delges honom. Frivårdsmyndigheten skall på lämpligt sätt underrätta den dömde och övervakaren om andra beslut av övervakningsnämnden än som avses i första stycket. Förordning (1990:1023). 9 § I samband med att den dömde meddelas varning, skall han få ett skriftligt besked om detta. Om varningen skall delges den dömde av annan myndighet än den som har beslutat om varningen, skall beslutet och de övriga handlingar som behövs sändas till myndigheten. Så snart varningen har delgetts den dömde, skall den myndighet som har beslutat om varningen underrättas och handlingarna återställas. 10 § Meddelas beslut att den dömde skall omhändertas enligt 28 kap. 11 § brottsbalken genom polisens försorg, skall beslutet sändas till polismyndigheten i den ort, där den dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla en anmaning till polismyndigheten att efterlysa den dömde, om han ej kan anträffas på annat sätt, samt att omedelbart underrätta beslutsmyndigheten och frivårdsmyndigheten så snart den dömde har omhändertagits. I beslutet bör även erinras om att den dömde inte får hållas kvar längre än en vecka på grund av beslutet. Har den dömde omhändertagits enligt 28 kap. 11 § brottsbalken, skall frivårdsmyndigheten skyndsamt göra den utredning om den dömde som behövs och ge beslutsmyndigheten förslag till lämpliga åtgärder. Förordning (1990:1023). Fängelse 11 § Beslutar kriminalvårdsnämnden eller en övervakningsnämnd om övervakning av villkorligt frigiven, skall i beslutet anges vilken frivårdsmyndighet som skall ansvara för övervakningen. I annat fall ansvarar den frivårdsmyndighet som har beslutat om övervakning för den frigivne, så länge ansvaret inte har flyttats till någon annan frivårdsmyndighet. Förordning (1990:1023). 12 § Tjänsteman vid frivårdsmyndigheten skall såvitt möjligt besöka den dömde i anstalten. Om det är lämpligt, bör myndigheten även genom kontakt med den dömdes familj och andra närstående göra sig underrättad om sådant som kan vara av betydelse för övervakningen. Förordning (1990:1023). 13 § Om den som villkorligt friges skall stå under övervakning under prövotiden, skall frivårdsmyndigheten, om möjligt före frigivningen, tillställa övervakaren och den dömde övervakningsmeddelande. Förordning (1990:1023). 14 § Frivårdsmyndigheten skall hålla övervakaren underrättad om den dömdes förhållanden under anstaltstiden. Myndigheten skall se till att övervakaren besöker den dömde i anstalten i den utsträckning det behövs samt i övrigt verka för den intagnes kontakt med övervakaren under anstaltstiden. Förordning (1990:1023). 15 § Har en villkorligt frigiven person inte ställts under övervakning vid frigivningen, är frivårdsmyndigheten i den ort där den frigivne uppehåller sig mera varaktigt behörig att med stöd av 26 kap. 11 § brottsbalken senare förordna om övervakning för tiden intill dess att ett år av prövotiden har förflutit, om det bedöms som påkallat. Åtgärd enligt 26 kap. 18 § brottsbalken beträffande villkorligt frigiven som inte ställts under övervakning beslutas av övervakningsnämnden i den ort som har angetts nyss. Beslutar frivårdsmyndigheten eller nämnden att han skall ställas under övervakning, tillämpas 13 §. Förordning (1990:1023). 16 § Förklarar en övervakningsnämnd villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad, skall nämnden genast sända beslutet till kriminalvårdsstyrelsen. Är den frigivne omhändertagen enligt 26 kap. 22 § brottsbalken, skall beslutet i stället sändas till den myndighet som svarar för förvaringen av den omhändertagne. Förordning (1990:1023). 17 § Bestämmelserna i 6--9 §§ tillämpas också i fråga om den som har villkorligt frigivits. Bestämmelserna i 10 § gäller även när omhändertagande har beslutats enligt 26 kap. 22 § brottsbalken. Gemensamma bestämmelser om övervakning 18 § Chefen för en frivårdsmyndighet skall ha tillsyn över och ansvara för övervakningsverksamheten inom myndighetens verksamhetsområde. Frivårdsmyndigheten skall se till att varje övervakningsuppdrag blir utfört på ett tillfredsställande sätt samt, med särskilt iakttagande av nedan angivna föreskrifter, ge övervakaren råd och riktlinjer om hur uppdraget skall utföras och fortlöpande lämna honom annat biträde. Förordning (1990:1023). 19 § Frivårdsmyndigheten skall se till att övervakaren snarast får reda på innehållet i domen och i ett yttrande som avgetts enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Myndigheten skall vidare se till att övervakaren får reda på vad den dömde har att rätta sig efter under prövotiden och följderna av att han begår brott eller annars åsidosätter vad som åligger honom. Övervakaren skall noggrant redovisa detta för den dömde. Förordning (1992:297). 20 § I samband med att en övervakning börjar skall en tjänsteman vid frivårdsmyndigheten så snart som möjligt och senast inom en månad sammanträffa med den dömde och övervakaren. Därvid bör bestämmas på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren, frivårdsmyndigheten eller annan samt närmare om vad den dömde i övrigt skall ha att iaktta till följd av domen. Vidare skall särskilt undersökas i vilken utsträckning frivårdsmyndighetens medverkan behövs för att förmedla stöd och hjälp enligt 26 kap. 14 § brottsbalken. Vid sammanträffandet skall upprättas en plan för övervakningen som anger vilka åtgärder som skall vidtas. Planen skall omprövas så ofta det finns anledning till det. Har föreskrift som avses i 28 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken meddelats behöver åtgärder som har angetts i första--tredje styckena vidtas endast om det är nödvändigt med hänsyn till behandlingens utformning. Förordning (1990:1023). 21 § har upphävts genom förordning (1992:297). 22 § Anhålls eller häktas den som står under övervakning och begär han personligt stöd eller annan hjälp, som inte lämpligen kan lämnas av den myndighet som svarar för förvaringslokalen, skall frivårdsmyndigheten vidta de åtgärder som behövs. Förordning (1990:1023). 23 § Finner frivårdsmyndigheten på grund av rapport från övervakaren, anmälan enligt 28 kap. 6 a § tredje stycket brottsbalken eller av annan anledning att övervakningsnämnden bör fatta beslut enligt brottsbalken i fråga som rör den dömde, skall frivårdsmyndigheten anmäla det till nämnden. Förordning (1990:1023). 24 § Uppkommer hinder för övervakaren att fullgöra sitt uppdrag, skall frivårdsmyndigheten pröva om någon annan person skall förordnas till övervakare. Förordning (1990:1023). 25 § Frivårdsmyndigheten skall efter samråd med övervakaren avge yttrande om den dömdes förhållanden under övervakningstiden, när sådant yttrande begärs av domstol, nämnd som avses i 37 kap. brottsbalken, åklagarmyndighet, länsstyrelse eller polisstyrelse till underlag för prövning av mål eller ärende som handläggs av domstolen eller myndigheten. Sådant yttrande skall också på begäran avges till Regeringskansliet, när det behövs för beredningen av nådeärende. Förordning (1996:1520). 26 § I fall där den som är villkorligt frigiven inte står under övervakning efter det att ett år av prövotiden har förflutit, skall frivårdsmyndigheten göra anmälan till övervakningsnämnden, om sådana omständigheter har förekommit som kan föranleda att den frigivne bör ställas under övervakning. Detsamma gäller när den som undergår skyddstillsyn inte står under övervakning efter det att ett år av prövotiden har förflutit. Vad som sägs i första stycket skall tillämpas på motsvarande sätt när det i fråga om den som undergår skyddstillsyn före övervakningstidens utgång har förekommit omständigheter som medför att beslut bör fattas om övervakning för längre tid. Anmälan skall göras av den frivårdsmyndighet som har eller senast haft ansvaret för övervakningen eller, om den dömde inte har stått under övervakning, av den frivårdsmyndighet vars verksamhetsområde omfattar den ort där den dömde uppehåller sig mera varaktigt. Förordning (1990:1023). 27 § Övervakaren skall samarbeta med frivårdsmyndigheten och hålla myndigheten underrättad om allt av vikt rörande övervakningen. Han bör vidare samråda med den dömdes familj och andra närstående för att få deras bistånd att hjälpa och stödja den dömde. Vid utgången av varannan månad samt annars när frivårdsmyndigheten begär det skall övervakaren avge rapport till frivårdsmyndigheten om den dömdes förhållanden. Övervakaren skall underrätta den dömde om innehållet i rapporten, om särskilda skäl inte talar mot det. Förordning (1990:1023). 28 § Övervakaren skall regelbundet sammanträffa med den dömde. Han skall besöka den dömde i hans hem så ofta det behövs. 29 § Om befogenhet för övervakaren att meddela anvisningar, medge lättnader och vidta jämkningar beträffande föreskrifter finns bestämmelser i 26 kap. 17 § och 28 kap. 6 § brottsbalken. Innan övervakaren vidtar sådan åtgärd bör han samråda med den dömde, om det lämpligen kan ske. Övervakaren skall till frivårdsmyndigheten anmäla den åtgärd som han vidtagit, om den inte är av ringa betydelse. Förordning (1990:1023). 30 § Övervakningen skall fullgöras på ett sådant sätt att den dömde eller hans anhöriga inte i onödan tillfogas obehag. 31 § Finner övervakaren att den dömde åsidosätter vad som åligger honom under övervakningstiden, att meddelad föreskrift bör ändras, att ny föreskrift bör meddelas eller att föreskrift inte längre behövs, skall han anmäla detta till frivårdsmyndigheten. Förordning (1990:1023). 32 § Uppkommer på grund av flyttning eller av någon annan orsak svårighet för övervakaren att personligen utöva övervakningen, skall han genast anmäla detta till frivårdsmyndigheten. Förordning (1990:1023). 33 § Övervakare, som ej är handläggande tjänsteman vid frivårdsmyndigheten, har rätt till ersättning som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Förordning (1990:1023). 34 § Chefen för frivårdsmyndigheten får överlåta till någon annan tjänsteman vid myndigheten att besluta om sådana uppgifter som enligt brottsbalken eller denna förordning skall beslutas av myndigheten. Vad som har sagts nu gäller inte uppgifter enligt 26 kap. 12 § första meningen brottsbalken och 18 § första stycket denna förordning. Förordning (1997:1057). 35 § Handräckning av polismyndighet enligt 38 kap. 12 § brottsbalken för att den dömde skall inställas hos frivårdsmyndigheten bör begäras endast när syftet med en sådan begäran inte kan nås på något annat sätt. Förordning (1990:1023). 36 § Vad som föreskrivs om övervakare i denna förordning gäller, med undantag av 29 §, i tillämpliga delar också den som med stöd av 26 kap. 12 § brottsbalken har förordnats att biträda vid övervakningen (biträdande övervakare). 37 § De närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av denna förordning meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.