Post 8168 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1982:586 ·
Visa register
Förordning (1982:586) med instruktion för
Sveriges geologiska undersökning
Departement: Industridepartementet
Utfärdad: 1982-12-09
Författningen har upphävts genom: SFS 1988:367
Upphävd: 1988-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verkstadgan (1965:600) skall tillämpas på Sveriges
geologiska undersökning.
Uppgifter
2 § Undersökningen är central förvaltningsmyndighet för frågor om
landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering utom såvitt avser
förvaltning och upplåtelse av statens gruvegendom.
Undersökningen är chefsmyndighet för bergsstaten.
3 § Det åligger undersökningen särskilt att
1) utföra allmän geologisk kartering framför allt med hänsyn till berg-
och jordarternas samt grundvattnets praktiska betydelse,
2) bedriva prognos, informations- och dokumentationsverksamhet på
mineralområdet,
3) följa den svenska och den internationella utvecklingen inom
mineralområdet,
4) inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämpningen
av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m.,
5) handlägga ärenden enligt minerallagstiftningen, lagstiftningen om
kontinentalsockeln och lagstiftningen om utländska förvärv av fast
egendom m. m.
Verksamheten skall bedrivas på sådant sätt att insamlat geologiskt
material snabbt publiceras och i praktiska former görs lättillgängligt.
Undersökningen skall i övrigt på bästa sätt söka främja tillgodogörandet
av landets mineralresurser. Förordning (1987:349).
4 § Undersökningen får utföra utrednings- eller undersökningsuppdrag.
För sådana uppdrag tas ersättning ut om ej annat är föreskrivet.
Ersättningen bestäms efter grunder som fastställs av undersökningen
efter samråd med riksrevisionsverket.
5 § Undersökningen företräder staten inom sitt verksamhetsområde om
annat inte följer av särskilda föreskrifter.
Organisation
6 § Undersökningen leds av en styrelse som består av högst åtta
personer. I styrelsen ingår myndighetens generaldirektör. En av
ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande.
Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets
styrelse m. m. skall tillämpas på undersökningen. Förordning (1983:698).
7 § Generaldirektören är chef för undersökningen.
8 § Inom undersökningen finns fyra enheter, två för kartering och
dokumentation, en för myndighets- och utredningsuppgifter samt
information och en för administration. Inom undersökningen skall också
finnas ett planeringssekretariat. Varje enhet och
planeringssekretariatet förestås av en enhetschef. En av enhetscheferna
är generaldirektörens ställföreträdare. När generaldirektören och hans
ställföreträdare har förhinder, utövas generaldirektörens tjänst av den
enhetschef som generaldirektören bestämmer.
9 § Inom undersökningen skall finnas ett kartråd, ett prospekteringsråd
och ett mineralresursråd. Rådens ledamöter utses av undersökningen.
Kartrådets huvudsakliga uppgift är att medverka i planeringen av
karteringsverksamheten. Rådet bör ha en sådan sammansättning att det kan
bedöma karteringen framför allt med utgångspunkt från den övergripande
samhällsplaneringens intressen.
Prospekteringsrådets huvudsakliga uppgift är att underlätta
prospekteringssamarbete genom att fungera som forum för
informationsutbyte och diskussioner mellan olika huvudmän för
prospektering samt att bereda yttranden i frågor om stöd för
prospektering efter vissa mineral.
Mineralresursrådets huvudsakliga uppgift är att öka kunskaps- och
erfarenhetsutbytet mellan geoområdet och andra områden vad gäller
nyttiggörandet av landets mineraltillgångar. I rådet bör representeras
intressen och kompetens vad gäller svensk gruv- och mineralindustri,
råvaruförsörjning för svensk industri samt förskning och utveckling på
naturresursområdet.
10 § Hos undersökningen finns i övrigt personal enligt särskilda beslut
av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får undersökningen anlita
utomstående för särskilda uppdrag.
Ärendenas handläggning
11 § Av styrelsen avgörs
1. viktigare författningsfrågor,
2. viktigare frågor om myndighetens organisation, verksamhet och
arbetsformer,
3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
4. frågor om tillsättning av tjänster som lägst avdelningsdirektör eller
motsvarande,
5. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan,
avstängning eller läkarundersökning,
6. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen.
Förordning (1983:861).
12 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och generaldirektören och
minst två av de i 6 § första stycket angivna ledamöterna är närvarande.
När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga
ledamöter närvara. Förordning (1986:823).
13 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner
sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden
mellan generaldirektören och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet inte
lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i
närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som
fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med
styrelsen.
14 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av
generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag
att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av annan
tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda
beslut.
15 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av
generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa
ärenden eller grupper av ärenden.
När både generaldirektören och hans ställföreträdare har förhinder,
utövas generaldirektörens tjänst av den enhetschef som generaldirektören
bestämmer.
I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana
beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande
får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som
styrelsen har meddelat eller grunder som den tillämpar.
16 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 14 §
andra meningen avgörs utan föredragning.
Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den enhet dit
ärendet hör eller på en särskilt förordnad föredragande.
Generaldirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden
som skall avgöras av styrelsen.
Enhetschefen har rätt att närvara när ett ärende som hör till hans enhet
föredras av någon annan. Motsvarande rätt tillkommer sektionscheferna.
17 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig
tjänst m.m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara
begränsad i vissa hänseenden.
18 § har upphävts genom förordning (1986:823).
19 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte
utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa
sig.
20 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem
som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.
Tjänstetillsättning m.m.
21 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Tjänster som enhetschef tillsätts av regeringen efter anmälan av
generaldirektören.
Andra tjänster tillsätts av undersökningen.
22 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av
regeringen för högst tre år.
Förordnande att vara styrelsens ordförande eller vice ordförande
meddelas av regeringen för högst tre år.
Bisysslor
23 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av undersökningen även i fråga om enhetschefer.