Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelse 1 § Begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Bestämmelser för personal med svensk utbildning Läkare Allmäntjänstgöring för att få legitimation 2 § Allmäntjänstgöring som läkare enligt 2 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. skall fullgöras under minst ett år och sex månader, fördelade enligt följande. 1) Nio månader fördelade mellan gruppen invärtesmedicinska specialiteter och gruppen opererande specialiteter, med en minimitid inom respektive grupp om tre månader, 2) tre månader inom psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri, 3) sex månader inom allmänmedicin. Allmäntjänstgöring skall fullgöras på läkartjänst för allmäntjänstgöring (blockförordnande) under handledning. Om det finns synnerliga skäl får Socialstyrelsen medge undantag från kravet på att tjänstgöringen skall fullgöras på ett blockförordnande. Allmäntjänstgöringen skall avslutas med ett kunskapsprov som högskolemyndigheten ansvarar för. Kunskapsprovet skall avse måluppfyllelsen för allmäntjänstgöringen i dess helhet. Socialstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om allmäntjänstgöring och högskolemyndigheten om kunskapsprov. Förordning (1998:560). Kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) 2 a § En legitimerad läkare som vill uppnå kompetens som allmän- praktiserande läkare (Europaläkare) skall gå igenom den utbildning med huvudsakligen praktisk inriktning som Socialstyrelsen före- skriver. Socialstyrelsen skall även meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om villkoren för att få kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). Förordning (1993:1662). Specialistkompetens 3 § Den legitimerade läkare som vill uppnå specialistkompetens skall genomgå vidareutbildning under minst fem år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Specialistkompetensen skall förvärvas genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning (specialiseringstjänstgöring). De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan erhållas är följande. 1. Opererande specialiteter a) Kirurgi b) Ortopedi c) Urologi d) Barn- och ungdomskirurgi e) Handkirurgi f) Plastikkirurgi g) Neurokirurgi h) Thoraxkirurgi i) Anestesi och intensivvård j) Obstetrik och gynekologi k) Gynekologisk onkologi l) Öron-, näs- och halssjukdomar m) Röst- och talrubbningar n) Hörselrubbningar o) Ögonsjukdomar 2. Invärtesmedicinska specialiteter a) Internmedicin b) Kardiologi c) Medicinsk gastroenterologi och hepatologi d) Endokrinologi och diabetologi e) Medicinska njursjukdomar f) Lungsjukdomar g) Hematologi h) Allergisjukdomar i) Reumatologi j) Yrkes- och miljömedicin k) Geriatrik 3. Barnmedicinska specialiteter a) Barn- och ungdomsmedicin b) Barn- och ungdomsallergologi c) Barn- och ungdomsneurologi med habilitering d) Barn- och ungdomskardiologi e) Neonatologi 4. Allmänmedicin 5. Psykiatriska specialiteter a) Psykiatri b) Rättspsykiatri c) Barn- och ungdomspsykiatri 6. Radiologiska specialiteter a) Medicinsk radiologi b) Neuroradiologi c) Barn- och ungdomsradiologi 7. Kliniska laboratoriespecialiteter a) Transfusionsmedicin b) Koagulations- och blödningsrubbningar c) Klinisk immunologi d) Klinisk bakteriologi e) Klinisk virologi f) Klinisk fysiologi g) Klinisk neurofysiologi h) Klinisk kemi i) Klinisk farmakologi j) Klinisk genetik k) Klinisk patologi l) Klinisk cytologi m) Rättsmedicin 8. Socialmedicin 9. Företagshälsovård 10. Skolhälsovård 11. Hud- och könssjukdomar 12. Neurologi 13. Infektionssjukdomar 14. Rehabiliteringsmedicin 15. Onkologi 16. Klinisk näringslära 17. Smärtlindring 18. Nukleärmedicin Förordning (1996:970). 4 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som skall gälla för varje specialistkompetens (målbeskrivningar). Socialstyrelsen får också meddela ytterligare föreskrifter om vidareutbildning för specialistkompetens. Förordning (1991:1325). 5 § Socialstyrelsen får när det finns särskilda skäl meddela bevis om specialistkompetens till en legitimerad läkare trots att hans utbildning inte uppfyller villkoren i 3 §. Förordning (1991:1325). Särskilt förordnande att utöva yrke 6 § Särskilt förordnande att utöva yrke enligt 6 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. meddelas av Socialstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av en sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller någon annan myndighet. Förordning (1992:1568). 7 § har upphävts genom förordning (1991:1325). 8 § har upphävts genom förordning (1991:1325). Optiker 9 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kompetenskrav för behörighet som kontaktlinsoptiker. Förordning (1994:1287). Psykologer Praktisk tjänstgöring för att få legitimation 10 § Praktisk tjänstgöring som psykolog enligt 2 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. skall fullgöras under tid som motsvarar ett års heltidstjänstgöring. Tjänstgöringen skall fördelas på verksamhetsområden enligt föreskrifter som socialstyrelsen meddelar. Tjänstgöringen skall fullgöras under handledning av en legitimerad psykolog. Den praktiska tjänstgöringen skall fullgöras inom offentlig verksamhet eller i privat verksamhet som har godkänts för sådan tjänstgöring av socialstyrelsen. Tandläkare Allmäntjänstgöring för att få legitimation 11 § har upphävts genom förordning (1994:1287). Specialistkompetens 12 § Den legitimerade tandläkare som vill uppnå specialistkompetens skall ha utövat allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare och skall därefter genomgå vidareutbildning under minst tre år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Specialistkompetensen skall förvärvas genom tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som godkänts av socialstyrelsen och genom deltagande i kompletterande utbildning (specialiseringstjänstgöring). De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan erhållas är följande. 1. Pedodonti 2. Ortodonti 3. Parodontologi 4. Oral kirurgi 5. Endodonti 6. Oral protetik 7. Odontologisk radiologi 8. Bettfysiologi. Förordning (1992:64). 13 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som skall gälla för varje specialistkompetens (målbeskrivningar). Socialstyrelsen får också meddela ytterligare föreskrifter om vidareutbildning för specialistkompetens. Förordning (1992:64). 14 § har upphävts genom förordning (1992:64). 15 § Socialstyrelsen får, när det finns särskilda skäl, meddela bevis om specialistkompetens till en legitimerad tandläkare trots att hans utbildning inte uppfyller villkoren i 12 §. Förordning (1992:64). Tandhygienister och tandsköterskor 16 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kompetenskrav för icke legitimerade tandhygienister och för tandsköterskor och om den behörighet som sådan kompetens ger. Förordning (1991:951). Bestämmelser om utländsk utbildning som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) Naprapater 16 a § Utbildning för naprapater enligt 2 a § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. skall omfatta minst fyra år på heltid och ge grundläggande teoretiska och kliniska kunskaper i medicinska ämnen med särskild inriktning på manuell medicin. Utbildningen skall avslutas med ett examensarbete. Praktisk tjänstgöring enligt 2 a § lagen om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m. skall fullgöras under tid som motsvarar ett års heltidstjänstgöring. Tjänstgöringen skall fullgöras under handledning vid en av Socialstyrelsen godkänd enskild läkar-, naprapat- eller kiropraktormottagning eller vid en godkänd enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården. Tjänstgöringen kan fullgöras vid flera sådana mottagningar eller enheter. Socialstyrelsen skall meddela de ytterligare bestämmelser som behövs om utbildning och praktisk tjänstgöring för naprapater. Förordning (1994:1287). Läkare Legitimation 17 § En läkare som har sin utbildning från ett annat EES-land än Sverige, skall på ansökan få legitimation som läkare här i landet om läkaren har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörig- hetsbevis för läkare som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662). Kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) 18 § En läkare som efter föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige har rätt att kalla sig allmänpraktiserande läkare, skall på ansökan få kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) här i landet om läkaren har svensk legitimation för yrket. Förordning (1993:1662). Specialistkompetens 19 § En läkare som efter föreskriven specialiseringstjänstgöring i ett annat EES-land än Sverige har rätt att kalla sig specialistkompetent läkare, skall på ansökan få bevis om specialistkompetens här i landet om läkaren har svensk legitimation för yrket och ett sådant bevis om specialistkompetens för läkare som anges i EES-avtalet. En sökande som avses i första stycket vars bevis om specialistkompetens inte anges i EES-avtalet skall ändå få bevis som specialist här i landet om beviset avser en utbildning som påbörjats före ikraftträdandet av EES-avtalet och läkaren visar upp föreskrivna intyg om tjänstgöring. Bevis om specialistkompetens utfärdas endast för specialiteter som är godkända i Sverige. Förordning (1993:1662). Tandläkare Legitimation 20 § En tandläkare som har sin utbildning från ett annat EES-land än Sverige, skall på ansökan få legitimation som tandläkare här i landet om tandläkaren har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för tandläkare som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662). Specialistkompetens 21 § En tandläkare som efter föreskriven specialiseringstjänstgöring i ett annat EES-land än Sverige har rätt att kalla sig specialist- kompetent tandläkare, skall på ansökan få bevis om specialistkompetens här i landet om tandläkaren har svensk legitimation och ett sådant bevis om specialistkompetens för tandläkare som anges i EES-avtalet. En sökande som avses i första stycket vars bevis om specialistkompetens inte anges i EES-avtalet skall ändå få bevis som specialist här i landet om beviset avser en utbildning som påbörjats före ikraft- trädandet av EES- avtalet och tandläkaren visar upp föreskrivna intyg om tjänstgöring. Förordning (1993:1662). Sjuksköterskor 22 § En sjuksköterska som har sin utbildning från ett annat EES-land än Sverige,skall på ansökan få legitimation som sjuksköterska här i landet om sjuksköterskan har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662). Barnmorskor 23 § En barnmorska som har sin utbildning från ett annat EES-land än Sverige, skall på ansökan få legitimation som barnmorska här i landet om barnmorskan har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för barnmorskor och behövliga intyg om yrkespraktik som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662). Apotekare 24 § En apotekare som har sin utbildning i farmaci från ett annat EES-land än Sverige eller, om apotekaren är medborgare i Island eller Luxemburg en utbildning från ett tredje land som godkänts av behöriga myndigheter i hemlandet, skall på ansökan få bevis om behörighet som apotekare här i landet om apotekaren har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för apotekare som anges i EES-avtalet. Förordning (1993:1662). Övriga yrken med legitimation 25 § En sökande som har utbildning som kiropraktor, logoped, optiker, psykolog, psykoterapeut, receptarie, sjukgymnast eller tandhygienist från ett annat land än Sverige, skall på ansökan få legitimation eller annan behörighet för yrket här i landet om den sökande har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis över behörighetsgivande utbildning som följer av EES-avtalet. Motsvarande gäller för sådan behörighet för tandsköterskor som avses i 16 §. Förordning (1994:1287). Gemensamma bestämmelser 26 § En sökande som avses i 17, 20 eller 22--24 §§ vars utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för yrket inte anges i EES-avtalet skall ändå få legitimation som läkare, tandläkare, sjuksköterska eller barnmorska här i landet eller, om det land som den sökande kommer från har bestämmelser som reglerar verksamheten som apotekare eller farmaceut, behörighet som apotekare här i landet om 1. beviset är utfärdat i ett annat EES-land än Sverige antingen före ikraftträdandet av EES-avtalet eller avser en utbildning som påbörjats före ikraftträdandet, och 2. intyg visar att den sökande faktiskt och på föreskrivet sätt utövat yrkesverksamhet i minst tre år i följd under de senaste fem åren. För sjuksköterskor skall den yrkesverksamhet som anges i första stycket ha innefattat fullt ansvar för planering, organisation och genomförande av omvårdnaden av patienterna. Verksamheten som sjuksköterska eller barnmorska behöver dock inte ha utövats under en sammanhängande tidsperiod. Förordning (1993:1662). 27 § Den läkare, tandläkare, sjuksköterska eller barnmorska som uppfyller villkoren för legitimation eller behörighet enligt 17--23 §§ eller 26 § och som i hemlandet eller det senaste uppehålls- landet utövar yrkesverksamheten, får tillhandahålla tjänster inom yrket under ett tillfälligt uppehåll i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket. Yrkesutövaren skall i förväg lämna Socialstyrelsen uppgift om den tid under vilken tjänsterna skall tillhandahållas och om tjänsternas innehåll. Vid behov av omedelbar behandling av en patient eller i annat brådskande fall får meddelandet lämnas så snart som möjligt efter det att tjänsterna tillhandahållits. Förordning (1993:1662). 28 § Ansökan om kompetensbevis eller behörighet enligt 17--26 §§ görs hos Socialstyrelsen. Styrelsen skall se till att den sökande får de upplysningar om svenska författningar som är nödvändiga för att utöva yrket. Om det behövs skall Socialstyrelsen även erbjuda den sökande möjlighet att inhämta de kunskaper i svenska språket som krävs för att utöva yrket. Socialstyrelsen skall även i övrigt på förfrågan från en yrkesutövare i en EES-stat som har för avsikt att etablera sig i Sverige lämna upp- lysningar om vad som gäller i fråga om självständig yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården m. m. här i landet. Förordning (1993:1662). 29 § Ärenden om legitimation eller annan behörighet enligt föreskrifter som avses i 17--26 §§ skall handläggas skyndsamt. Socialstyrelsens beslut i ärendena skall fattas inom tre månader från ansökningsdagen. Om ansökan måste kompletteras eller om det finns andra särskilda skäl, får tidsfristen förlängas. Socialstyrelsen skall om det behövs underrätta de behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i den eller de EES-stater där yrkesutövaren tidigare varit verksam om beslut om legitimation eller behörighet som meddelats enligt 17--26 §§. Förordning (1994:1287). 30 § Om en yrkesutövare med svensk legitimation eller annan behörighet som avses i 17--26 §§ även har motsvarande utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis i ett annat EES-land och yrkesutövaren här i landet 1. döms för brott i sin yrkesutövning, 2. meddelas disciplinpåföljd med anledning av sin yrkesutövning, 3. får sin legitimation återkallad, eller 4. får sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt, skall Socialstyrelsen underrätta den behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheten i det andra landet om åtgärden och om skälen för åtgärden. På begäran av en behörig hälso- och sjukvårdsmyndighet i ett annat EES-land, skall Socialstyrelsen inom tre månader lämna de upplysningar som kan behövas för prövning av behörighet i ett visst fall. Förordning (1993:1662). 31 § Socialstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om legitimation eller annan behörighet som avses i 17--27 §§ samt om prövotider, lämplighetsprov och yrkesverksamhet i den utsträckning sådana krav enligt EES-avtalet får ställas på en sökande. Förordning (1993:1662). Bestämmelser om annan utländsk utbildning 32 § Den som har genomgått annan utbildning utomlands än som avses i 17--26 §§ skall på ansökan få kompetensbevis för ett yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel för vilket det finns bestämmelser om legitimation eller behörighet här i landet om den sökande 1. har genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och färdigheterna skall motsvara de svenska kraven, 2. har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska författningar, 3. har för yrket behövliga kunskaper i svenska, danska eller norska språket. Förordning (1994:1287). 33 § Ansökan om kompetensbevis enligt 32 § görs hos Socialstyrelsen, som i varje enskilt fall prövar om den sökande uppfyller förutsätt- ningarna för kompetensbevis. Bifaller Socialstyrelsen ansökan, skall styrelsen utfärda det kompetensbevis som den sökandes kompetens berättigar till. Förordning (1993:1662). 34 § Den som har den utbildning eller det kompetensbevis som anges i kolumn 2 i nedanstående tabell skall anses uppfylla kraven i 32 § för kompetensbevis här i landet för det yrke som anges i kolumn 1 i tabellen. Kolumn 1 Kolumn 2 Kompetensbevis I Danmark, Finland, Island eller Norge genomgången utbildning eller förvärvat kompetensbevis 1. Legitimation som läkare Obegränsad auktorisation som läkare i Danmark, Finland, Island eller Norge 2. Specialistkompetens för en specialitet som anges i 3 § Legitimation som läkare här i landet och specialistkompetens för samma specialitet i Danmark, Finland, Island eller Norge 3. Legitimation som tandläkare Obegränsad auktorisation som tandläkare i Danmark, Finland, Island eller Norge 4. Specialistkompetens för en specialitet som anges i 12 § Legitimation som tandläkare här i landet och specialistkompetens för samma specialitet i Danmark, Finland, Island eller Norge 5. Legitimation som sjuksköterska Auktorisation som sjuksköterska i Danmark, Finland, Island eller Norge 6. Legitimation som barnmorska Auktorisation som jordemoder, barnmorska eller jordmor i Danmark, Finland, Island eller Norge eller kompetens som special- sjuksköterska i förlossnings- och moderskapsvård i Finland 7. Legitimation som sjukgymnast Auktorisation som fysioterapeut i Danmark, Finland, Island eller Norge 8. Behörighet som distrikts- sköterska Utbildning som sundhedsplejerske i Danmark, hälsovårdare i Finland eller helsesöster i Norge 9. Behörighet som apotekare Farmacie kandidatexamen i Danmark, legitimation som apotekare/provisor i Finland eller Island eller apotekarexamen i Norge 10. Behörighet som receptarie Legitimation som farmacevt i Finland eller Island eller reseptarexamen i Norge 11. Legitimation som I Danmark femårig grundutbild- optiker ning för optiker vid yrkesskola eller före den 1 januari 1984 genomgången lärlingsutbildning för yrket, legitimation som optiker i Finland, Island eller Norge 12. Legitimation som psykolog Psykologie kandidatexamen eller psykologisk ämbetsexamen i Danmark, psykologie kandidat- examen i Finland eller auktorisation som psykolog i Island eller Norge 13. Behörighet som tand- sköterska Utbildning som tandklinikassistent i Danmark, godkännande som tandskötare i Finland eller Island eller utbildning som tannlegeassistent i Norge 14. Legitimation som tand- hygienist Godkännande som tandplejer i Danmark, legitimation som tandhygienist i Finland eller Island eller godkännande som tannpleier i Norge 15. Behörighet som tandtekniker Fyraårig laboratorietandteknikerutbild- ning vid yrkesskola eller äldre lärlings- utbildning till laboratorietandtekniker i Danmark, legitimation som tandtekniker i Finland eller svennebrev i tandteknikerfacket i Norge 16. Behörighet som Legitimation som optiker här i kontaktlinsoptiker landet och kompetens som kontaktlinsoptiker i Finland eller Norge eller av Arbets- ministeriet i Danmark godkänd kontaktlinsutbildning steg 1 och 2 17. Legitimation som kiro- praktor Auktorisation eller motsvarande godkännande som kiropraktor i Danmark, Island eller Norge Förordning (1994:1287). 34 a § För att uppfylla kraven i 32 § 1 för legitimation som kiropraktor här i landet skall den som har examen som Doctor of Chiropractic vid utländsk högskola eller motsvarande utbildning för kiropraktor fullgöra praktisk tjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård motsvarande ett års heltidstjänstgöring. Förordning (1994:1287). 35 § Om en myndighet som prövar frågor om kompetensbevis i annan nordisk stat begär det, skall socialstyrelsen lämna myndigheten de upplysningar som denna kan behöva för att avgöra prövningen i ett visst fall. Bifaller socialstyrelsen en ansökan om kompetensbevis och har den sökande tidigare sådant bevis i annan nordisk stat, skall styrelsen underrätta den myndighet som meddelat beviset i den staten om beslutet. Förordning (1993:1662). 36 § Om en yrkesutövare med kompetensbevis här i landet även har sådant bevis i annan nordisk stat och han 1. döms för brott i sin yrkesutövning, 2. åläggs disciplinpåföljd med anledning av sin yrkesutövning, 3. får sin legitimation återkallad eller 4. får sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt, skall socialstyrelsen underrätta myndigheten i den andra stat där yrkesutövaren innehar kompetensbevis om åtgärden och om skälen för åtgärden. Förordning (1993:1662). 37 § Socialstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om kraven på utbildning, praktisk tjänstgöring, kunskaper i svenska författningar och språkkunskaper för dem som genomgått sådan utländsk utbildning som avses i 32 §. Förordning (1993:1662). Överklagande av beslut m.m. 38 § Ett beslut av socialstyrelsen att avslå en ansökan om kompetensbevis skall innehålla uppgift om i vilka avseenden kompetensen ansetts otillräcklig. Förordning (1993:1662). 39 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Socialstyrelsens beslut att inte medge undantag från kravet att allmäntjänstgöring skall fullgöras på blockförordnande får dock inte överklagas. Beslut som Socialstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol meddelar enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas. Förordning (1998:1062). Intyg om behörighet m.m. 39 a § Socialstyrelsen skall i den utsträckning det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet lämna de upplysningar och utfärda de intyg om behörighet, yrkesverksamhet och liknande förhållanden som yrkesutövare och behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheter i andra EES-länder begär. Förordning (1993:1662). Avgifter för vissa ärenden 40 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. eller enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas: Äendeslag Avgiftsklass Lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Ansökan om legitimation (2 §, 2 a § eller 5 §) Läkare, psykolog, psykoterapeut, naprapat eller kiropraktor 4 Barnmorska, optiker, logoped, sjukgymnast, sjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2 Meddelande av kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) 2 Meddelande av specialistkompetens 4 Denna förordning Meddelande av kompetensbevis för den som har genomgått utbildning utomlands (17-26 §§ eller 32 §), dock ej personal som tidigare har meddelats motsvarande kompetensbevis i ett EES-landLäkare, psykolog, psykoterapeut, naprapat eller kiropraktor 4 Apotekare, barnmorska, optiker, logoped, receptarie, sjukgymnast, sjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2 Förordning (1996:970). Övergångsbestämmelser 1984:545. 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984. 2. Genom förordningen upphävs kungörelsen (1937:864) om legitimation av sjukgymnaster, kungörelsen (1963:456) om legitimation av glasögonoptiker, kungörelsen (1963:663) med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket, kungörelsen (1972:678) med tillämpningsföreskrifter till lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket, förordningen (1978:341) om legitimation av psykolog och förordningen (1983:751) om legitimation eller annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning. 3. Beträffande den som efter utgången av juni 1969 avlagt medicine licentiatexamen gäller äldre bestämmelser i fråga om allmäntjänstgöring som läkare. 4. Läkare som före den 1 juli 1979 fått bevis om specialistkompetens får tillkännage denna enligt äldre bestämmelser. Han får dock använda de beteckningar på specialiteter som anges i denna kungörelse. 5. har upphävts genom förordning (1991:951). 6. Bevis om allmänläkar- eller specialistkompetens som utfärdats av nämnden för läkares vidareutbildning gäller fortfarande. 7. En läkare som har fått legitimation före den 1 juli 1982 har rätt att få bevis om allmänläkarkompetens enligt äldre bestämmelser. 8. Bevis om allmänläkarkompetens enligt äldre bestämmelser gäller som bevis om specialistkompetens i allmänmedicin. 9. Ett medgivande om undantag från kravet att allmäntjänstgöring skall fullgöras på blockförordnande som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller fortfarande. 1985:243 10. har upphävts genom förordning (1989:408). 11. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär över beslut som har fattats före ikraftträdandet. Förordning (1986:130). 12. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna förordning tillämpas i stället den nya bestämmelsen. Förordning (1986:130). Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Läkare som har påbörjat specialistutbildning före ikraftträdandet har rätt att genomföra utbildningen enligt äldre bestämmelser. 1987:80 Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1987. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ärenden om undantag enligt 2 § andra stycket, i vilka ansökan har gjorts hos socialstyrelsen före ikraftträdandet. 1991:951 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. 2. Läkare som påbörjat sin allmäntjänstgöring före ikraftträdandet har rätt att till utgången av år 1995 genomföra kunskapsprov under högskolemyndighetens ansvar enligt äldre bestämmelser. 1991:1325 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. 2. En läkare som har fått legitimation före ikraftträdandet har rätt att få bevis om specialistkompetens enligt äldre bestämmelser om ansökan om detta görs senast den 31 december 1998. Detsamma gäller en läkare som före ikraftträdandet har fått obegränsad auktorisation som läkare i Danmark, Finland, Island eller Norge. 1992:64 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. 2. En tandläkare som har fått legitimation före ikraftträdandet har rätt att få bevis om specialistkompetens enligt äldre bestämmelser, om ansökan om detta görs senast den 30 juni 1994. 1992:155 Denna förordning träder i kraft, i fråga om 19 § frånsett punkt 4 i tabellen den 1 maj 1992, och i övrigt den 1 juli 1992. 1994:1287 1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1994. 2. Äldre föreskrifter om allmäntjänstgöring som tandläkare gäller fortfarande i fråga om tandläkare med examen enligt äldre bestämmelser i högskoleförordningen (1993:100). Allmäntjänstgöringen får dock fullgöras även hos en privatpraktiserande tandläkare som Socialstyrelsen har godkänt för sådan tjänstgöring. 1995:275 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1996:970 Denna förordning träder i kraft den 1 december 1996. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgiftens storlek för den som fått tandläkarexamen enligt de bestämmelser som gällde före den 1 juli 1994. 1998:1513 Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har fattats före ikraftträdandet.