Post 7664 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1985:206 ·
Visa register
Lag (1985:206) om viten
Departement: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1985-04-18
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:629
Ikraft: 1985-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelse
1 § Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning får
föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2--6, 9 och 10 §§
gäller dock inte sådana viten som riktar sig till var och en.
Lagen skall inte tillämpas i den mån annat följer av vad som är
särskilt föreskrivet.
Allmänna bestämmelser om viten finns även i brottsbalken och
bötesverkställighetslagen (1979:189).
Vitesföreläggande
2 § Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera
namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om
föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss
åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller
inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller
rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte
föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Vitesbelopp
3 § När vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med
hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och
till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det
föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall fastställas till
ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs
flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för
var och en av dem.
Löpande vite
4 § Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite
föreläggas som löpande vite. Vitet bestäms då till ett visst belopp
för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har
följts eller, om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för
varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna.
Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud eller någon liknande
föreskrift eller det annars är lämpligt, kan i stället bestämmas att
vitet skall betalas för varje gång föreskriften överträds.
Löpande vite får inte tillämpas, om det av någon särskild föreskrift
följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.
Föreläggande att lämna viss uppgift
5 § Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda
ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med
egendomen, får myndigheten också förelägga denne att, om hans
rättsställning upphör, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens
eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får
förenas med vite.
Utdömande av vite m.m.
6 § Frågor om utdömande av viten prövas av förvaltningsrätt på
ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet
eller, om detta har skett efter överklagande i frågan om
vitesföreläggande, av den myndighet som har prövat denna fråga
i första instans. Ansökan om utdömande görs hos den
förvaltningsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Vad
som har sagts nu gäller dock ej i fall som avses i andra
stycket eller 7 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten. Frågor om utdömande av viten som har
förelagts av regeringen prövas av Förvaltningsrätten i
Stockholm på ansökan av Justitiekanslern.
Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller
någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång
eller i annat motsvarande förfarande prövas utan särskild
ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet.
Lag (2010:11).
7 § Tingsrätt prövar frågor om utdömande av viten,
1. om vitet riktar sig till var och en,
2. om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,
3. om i något annat fall än som förut har angetts tingsrätten själv
eller, efter talan mot rättens beslut, högre rätt har förelagt vitet.
8 § När allmän domstol prövar frågor om utdömande av viten efter
särskild talan, skall målet i tillämpliga delar handläggas enligt
reglerna i rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket
svårare straff än böter inte är föreskrivet.
9 § Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte
dömas ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket
flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på
en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När
ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, får vite inte dömas
ut för sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet
väcktes.
Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts
adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en
sådan talan uppkom.
Biträde av Polismyndigheten
10 § En myndighet som enligt 6 § ska föra talan vid domstol i
mål om utdömande av vite får, om det är nödvändigt med hänsyn
till utredningen, anlita biträde av Polismyndigheten.
Lag (2014:629).
Övergångsbestämmelser
1985:206
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Vad som föreskrivs i 6 §
gäller dock ej i fråga om vite som har förelagts före
ikraftträdandet.
1998:591
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. I fråga om
överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.