Regeringskansliets rättsdatabaser

Den överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor som har undertecknats den 27 oktober 1983 skall gälla här i riket från och med den 1 april 1985. Överenskommelsen i fransk och svensk text bifogas denna förordning som bilaga. Tullverket fullgör för svensk del de uppgifter som anges i artikel 12 i överenskommelsen. Förordning (1999:499). Bilaga ÖVERENSKOMMELSE om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor mellan KONUNGARIKTET SVERIGES REGERING och FRANSKA REPUBLIKENS REGERING Konungariket Sveriges regering och Franska Republikens regering, som beaktar att överträdelser av tullagarna skadar deras respektive länders ekonomiska, fiskala och sociala intressen liksom handelns berättigade intressen och att kampen mot dessa överträdelser kan effektiviseras genom samarbete mellan deras tullmyndigheter, som uppmärksammar tullsamarbetsrådets rekommendation om ömsesidigt administrativt bistånd av den 5 december 1953, har kommit överens om följande. ARTIKEL 1 1. De avtalsslutande staterna kommer överens om att deras tullmyndigheter lämnar varandra ömsesidigt bistånd på de i denna överenskommelse angivna villkoren a. i syfte att säkerställa att tullar och andra avgifter och skatter på import och export uppbärs noggrant, b. i syfte att förhindra, utreda och beivra överträdelser av tullagarna. 2. Det i första stycket angivna administrativa biståndet avser inte indrivning av tullar, skatter, avgifter, böter och andra belopp för den andra statens räkning. 3. Det bistånd som omfattas av denna överenskommelse lämnas inom ramen för den anmodade statens lagstiftning och dess tullmyndighets behörighet. ARTIKEL 2 I denna överenskommelse avses med 1. "tullagar" alla de bestämmelser i lag eller annan författning som av tullmyndigheterna kan tillämpas på införsel, utförsel eller transitering av varor, kapital eller betalningsmedel, vare sig det gäller uppbörd av avgifter och skatter eller tillämpning av förbud, restriktioner eller kontrollbestämmelser, 2. "tullmyndighet" i Franska Republiken generalstyrelsen för tullar och indirekta avgifter, ekonomi- och finansdepartementet (Direction Gènèrale des Douanes et Droits Indirects, Ministère de l'Economie, des Finances et du Budget), för Konungariket Sverige generaltull styrelsen. ARTIKEL 3 På anmodan av endera statens tullmyndighet utövar den andra statens tullmyndighet, inom ramen för sin lagstiftning och i enlighet med sina administrativa förfaranden, en särskild övervakning av a. resor, särskilt inresa till och utresa från sitt territorium, som företas av personer som i den anmodande staten misstänks för att yrkesmässigt eller regelmässigt ägna sig åt att överträda tullagarna; b. misstänkta varurörelser som av den anmodande staten angetts vara föremål för en betydande trafik eller från dess territorium; c. transportmedel som den anmodande staten har orsak befara kan användas för att begå överträdelser av tullagarna på dess territorium. ARTIKEL 4 1. De båda staternas tullmyndigheter lämnar varandra a. självmant och ofördröjligen alla för dem tillgängliga upplysningar rörande - ovanliga handlingar som begåtts eller förberetts och som är eller befaras vara av brottslig art enligt den andra statens tullagar, - nya smugglingsmetoder och förfaranden, - kategorier av varor som är kända för att vara föremål för olaglig införsel, utförsel eller transitering, - enskilda personer som man har anledning tro att de begår eller kan begå överträdelser av den andra statens tullagar, - transportmedel som kan befaras bli utnyttjade vid överträdelser av den andra statens tullagar. b. efter skriftlig framställning och så snabbt som möjligt alla upplysningar som kan erhållas från de tullhandlingar eller från det underlag som finns i dessas ställe och som de förfogar över rörande utbyte av varor mellan de båda staterna, eller från vederbörligen bestyrkta kopior av dessa handlingar. 2. De båda staternas tullmyndigheter vidtar åtgärder, i enlighet med artikel 12, för att de av deras befattningshavare som helt eller huvudsakligen har till uppgift att spåra upp förbindelse med varandra i syfte att genom informationsutbyte underlätta förhindrande, utredning och beivrande av brott mot deras respektive staters tullagar. ARTIKEL 5 1. På anmodan av endera statens tullmyndighet vidtar den andra statens tullmyndighet alla nödvändiga åtgärder och föranstaltar särskilt om undersökningar för att säkerställa utredning och beivrande av brott. Den underrättar den anmodande myndigheten om resultatet av dessa åtgärder. 2. Undersökningarna företas i enlighet med den anmodade statens rättsregler. 3. Den anmodade statens tullmyndighet kan tillåta representanter för den ansökande myndigheten att närvara vid dessa undersökningar. ARTIKEL 6 På anmodan av endera statens domstolar eller myndigheter, hos vilka må eller ärende angående överträdelser av tullagar anhägiggjorts, kan den andra statens tullmyndighet bemyndiga sina tjänstemän att inställa sig som vittnen eller sakkunniga i det land varifrån anmodan görs, inför dessa domstolar eller myndigheter. I framställning om inställelse skall särskilt anges i vilket ärende och i vilken egenskap tjänstemannen skall höras. ARTIKEL 7 De båda staternas tullmyndigheter får såväl i sina protokoll, rapporter och vittnesmål som vid förfaranden och talan inför domstol som bevis hänvisa till de upplysningar och handlingar som insamlats under de i denna överenskommelse angivna förutsättningarna. Dessa upplysningars bevisvärde samt rätten att åberopa sådan bevisning är beroende av den nationella lagstiftningen. ARTIKEL 8 På anmodan av endera statens tullmyndighet delger den andra statens tullmyndighet, eller låter genom behöriga myndigheter delge, berörda personer med hemvist på dess territorium alla handlingar och beslut som hörrör från den anmodande staten och avser tillämpningen av tullagarna. Delgivningen sker enligt de bestämmelser som gäller i den anmodade staten. ARTIKEL 9 De avtalsslutande staterna avstår å ömse håll från att kräva ersättning för kostnader som föranletts av tillämpningen av denna överenskommelse, utom vad angår den gottgörelse som utgått till vittnen, sakkunniga och tolkar. ARTIKEL 10 1. De båda staternas tullmyndigheter är inte skyldiga att lämna det i denna överenskommelse angivna biståndet i de fall då biståndet strider mot den egna statens suveränitet, säkerhet, allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen. 2. När det inte är möjligt att helt eller delvis tillmötesgå den anmodande statens önskemål, bör den senare underrättas härom. Därvid bör en redogörelse ges för de fakta som kan ha intresse för ärendets fortsatta handläggning. Varje vägran att lämna bistånd skall vara motiverad. 3. När tullmyndigheten i det land som inger en anmodan om bistånd själv inte skulle kunna tillmötesgå en önskan av samma slag från den adnra statens sida, skall myndigheten uppge detta i sin framställning. I sådant fall skall den anmodade myndigheten ha handlingsfrihet att bestämma hur denna anmodan skall handläggas. ARTIKEL 11 1. Upplysningar, handlingar och övrig information som erhållits genom tillämpning av denna överenskommelse får användas endast för denna överenskommelses syften. De får användas för andra ändamål endast om den tullmyndighet som lämnat dem uttryckligen samtycker härtill. Förbehållet gäller inte upplysningar, handlingar och övrig information som avser brott som har att göra med narkotika och psykotropa ämnen. 2. För upplysningar, handlingar och annan information som en stats tullmyndighet förfogar över genom tillämpning av denna överenskommelse gäller den sekretess, som enligt denna stats nationella lagstiftning gäller för handlingar och upplysningar av samma slag. ARTIKEL 12 Tillämpningsbestämmelser för denna överenskommelse fastställs av de båda staternas tullmyndigheter efter samråd dem emellan. ARTIKEL 13 Denna överenskommelses tillämpningsområde utgörs av Franska Republikens tullområde, enligt definition i den franska tullagen, och Konungariket Sveriges tullområde, enligt definition i den svenska tullagen. ARTIKEL 14 1. Var och en av de båda staterna skall underrätta den andra om fullgörandet av de konstitutionella förfaranden som krävs för att denna överenskommelse skall träda i kraft. Ikraftträdandet sker den första dagen i den tredje månaden som följer efter dagen för den sista underrättelsen. 2. Denna överenskommelse träffas för obegränsad tid. Var och en av de avtalsslutande staterna kan vid varje tidpunkt säga upp den genom att på diplomatisk väg skriftligen underrätta den andra avtalsslutande staten. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter dagen för denna underrättelse. Upprättat i Stockholm den 27 oktober 1983 i två exemplar på franska och svenska språken, vilka båda texter har lika giltighet. För Konungariket Sveriges regering Carl Johan ÅBERG Statssekreterare för utrikeshandelsfrågor För Franska Republikens regering Jacques CAMPET, Tullgeneraldirektör