Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Frivillig sjukpenningförsäkring enligt 21 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring beviljas, efter skriftlig ansökan om det, av Försäkringskassan. Förordning (2004:1076). 2 § Har frivillig sjukpenningförsäkring beviljats skall försäkringen gälla från och med den fjortonde dagen efter den då ansökan kom in till Försäkringskassan. Förordning (2004:1076). 3 § Ersättning på grund av försäkringen får inte lämnas för sjukdom som har inträffat innan försäkringen blivit gällande. Ett anmält sjukdomsfall under försäkringens giltighetstid anses ha samband med sjukdom som inträffat innan försäkringen blivit gällande endast om sambandet är uppenbart. Samband skall inte anses föreligga om den försäkrade har varit normalt arbetsför under minst två år i följd. 4 § Med de begränsningar som följer av 21 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring får den som innehar frivillig sjukpenningförsäkring, efter framställning om det, ändra omfattningen av sin försäkring. En ändring enligt första stycket får verkan från och med den fjortonde dagen efter den då framställningen gjordes hos Försäkringskassan. Bestämmelserna i 3 § har motsvarande tillämpning vid övergång från mindre till mer omfattande försäkring. Förordning (2004:1076). 5 § Om en försäkrad säger upp sin försäkring skall den, om inte annat angetts, upphöra att gälla från och med dagen efter den då uppsägningen gjordes hos Försäkringskassan. Förordning (2004:1076). 6 § Har upphävts genom förordning (2004:1076). 7 § Avgifter enligt 21 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring fastställs av Försäkringskassan. Avgifterna skall vara så avvägda att de täcker de beräknade kostnaderna för sjukpenning och sjukpenningtillägg samt kostnaderna för administration av försäkringen. Förordning (2004:1076). 8 § Om fastställd avgift inte betalas skall försäkringen upphöra att gälla med verkan från början av den betalningstermin som avgiften avser. Försäkringen skall dock bestå om avgiften betalas inom tre månader efter utgången av den månad då betalningen skulle ha skett. Ersättning på grund av försäkringen får inte lämnas innan avgift har betalats för den tid som anspråket på ersättning avser. Efter framställning av den försäkrade får Försäkringskassan medge anstånd med betalningen av avgiften om särskild anledning finns till det. Förordning (2004:1076). 9 § Har upphävts genom förordning (2004:1076). 10 § Vad som föreskrivs i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall i tillämpliga delar gälla i fråga om den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Förordning (1987:363). 11 § Försäkrade som avses i 3 kap. 15 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, efter framställning om det, befrias från avgift till den frivilliga sjukpenningförsäkringen för varje dag som de med hänsyn till nämnda lagrum inte har haft rätt att uppbära ersättning från den frivilliga försäkringen. 12 § I ärenden rörande frivillig sjukpenningförsäkring skall tillämpas även de bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) som enligt sin lydelse endast gäller ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Förordning (1986:878). 13 § Försäkringskassan får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2004:1076). Övergångsbestämmelser 1985:733 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1986, då kungörelsen (1962:402) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa skall upphöra att gälla. 2. Frivillig sjukpenningförsäkring enligt denna förordning som beviljats före ikraftträdandet gäller från och med den 1 januari 1986. Om ansökan kommer in till försäkringskassan före utgången av år 1985 men försäkringen beviljas efter ikraftträdandet skall försäkringen ändå gälla från och med den 1 januari 1986. 3. Den som vid ikraftträdandet är frivilligt sjukpenningförsäkrad för en sjukpenning som understiger 20 kronor per dag får behålla denna försäkring på villkor i övrigt som följer av förordningen. Motsvarande gäller i fråga om den som är frivilligt försäkrad för ett sjukpenningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen understiger 20 kronor. 4. För den som vid utgången av år 1985 är frivilligt sjukpenningförsäkrad anpassas försäkringen med verkan från och med ikraftträdandet efter den försäkrades val till bestämmelserna om karenstid i 21 kap. 1 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. För försäkrad som vid ikraftträdandet fyllt 55 år får därvid förkortning ske endast till närmast kortare karenstid. Har frivilligt försäkrad med annan karenstid än tre dagar inte före utgången av år 1985 gjort framställning beträffande karenstiden skall denna med verkan från och med ikraftträdandet ändras till närmast kortare karenstid enligt nämnda lagrum. 1987:363 1987:363 Denna förordning träder i kraft den 1 december 1987. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sjukdomsfall som inträffat före ikraftträdandet. 1987:1324 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande när fråga om ändring uppkommit före ikraftträdandet. 2007:1430 Regeringen föreskriver att förordningen (1985:733) om frivillig sjukpenningförsäkring hos Försäkringskassan ska upphöra att gälla vid utgången av december 2007. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för pågående försäkringsfall som har inträffat före upphävandet.