Post 7771 av 10923 träffar
SFS-nummer ·
1984:668 ·
Visa register
Lag (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare
Departement: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1984-06-20
Omtryck: SFS 1991:98
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:1095
Ikraft: 1985-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:483
Upphävd: 1997-11-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag ges bestämmelser om uppbörd av arbetsgivaravgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Lag (1995:898).
2 § I denna lag förstås med
lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3-5 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall
beräknas;
uppbördsdeklaration: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272);
månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;
utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall
betalas;
årsavgift: summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på
utgiftsåret;
restitutionsränta: ränta enligt 24 §;
anståndsränta: ränta enligt 13 §;
respitränta: ränta enligt 14 §. Lag (1996:1339).
3 § Beslut enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken
arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av
arbetstagares skatt, om inte annat följer av 32 §. Är arbetsgivaren inte
registrerad meddelas beslut av skattemyndigheten i det län där
arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands
eller är juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas
beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.
Vad som i första stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut
enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren.
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att detta
beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om
det kan ske utan avsevärd olägenhet för arbetsgivaren. Lag (1991:1907).
Redovisning av månadsavgift, m.m.
4 § En arbetsgivare är skyldig att för varje månad lämna redovisning
för utgiven lön och för summan av arbetsgivaravgifterna. Sådan
skattepliktig förmån som avses i 1 kap. 2 § andra stycket tredje
meningen lagen (1981:691) om socialavgifter skall anses utgiven den
månad som arbetsgivaren har fått kännedom om att förmånen åtnjutits.
Som lön anses också förskott på lön. I fråga om redovisningen skall
bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration
tillämpas.
När avgiftsskyldighet har inträtt för en arbetstagares lön skall
redovisningen omfatta också den lön som utbetalats till arbetstagaren
tidigare under utgiftsåret. Lag (1996:1212).
5 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 § första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272).
Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2 sjunde stycket av
anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall dock
värderas till marknadsvärdet.
Om det föreligger fall som avses i punkt 4 andra eller tredje
stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får
skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma värdet
av förmånen med hänsyn härtill. Motsvarande gäller om
bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 § tredje stycket
uppbördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde som följer
av 42 § första stycket och punkt 3 andra stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen. Arbetsgivaren skall underrätta
arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut. Lag (1996:1212).
6 § En arbetsgivare får vid redovisning av en arbetstagares lön göra
avdrag för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6
lagen (1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft under
månaden, om kostnaderna för utgiftsåret kan beräknas uppgå till minst 10
procent av arbetstagarens lön från arbetsgivaren under nämnda år.
Är en schablon, som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen om
sociala vgifter, tillämplig på arbetstagare hos arbetsgivaren, skall
avdrag i fråga om lön för sådan arbetstagare beräknas enligt schablonen.
Finns det inte en sådan schablon som avses i andra stycket skall
skattemyndighet en på framställning av arbetsgivaren bestämma hur
kostnaderna skall beräknas vid redovisningen. Lag (1992:684).
7 § Skattemyndigheten kan om särskilda skäl föreligger medge
arbetsgivare anstånd med att redovisa månadsavgift.
Skattemyndigheten kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan
arbetsgivare som avses i 3 § första stycket sista meningen redovisar
arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.
Ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den
dag då uppbördsdeklarationen skulle ha lämnats.
Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut skall
anståndet omprövas. Lag (1992:642).
Beräkning och inbetalning av månadsavgift
8 § Månadsavgiften beräknas efter den procentsats som utgör summan av
procentsatserna för de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren skall
betala. Öretal som uppkommer vid denna beräkning bortfaller.
Beslut om månadsavgift m.m.
10 § Månadsavgift skall beslutas för varje månad med ledning av
uppbördsdeklaration och övriga tillgängliga handlingar.
Efter den 1 mars året efter utgiftsåret får beslut om månadsavgift
ersättas med beslut om årsavgift. I ett beslut om årsavgift får
arbetsgivaravgifterna hänföras till den sista månaden under utgiftsåret.
Har arbetsgivaren inte lämnat uppbördsdeklaration eller kan på grund av
brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om
utgiven lön underlaget för den avgift som skall beslutas inte beräknas
tillförlitligt, skall det uppskattas av skattemyndigheten efter vad som
bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom
verksamhetens art och omfattning. Lag (1992:642).
11 § Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges
i 54 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) eller inom den tid
som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklaration anses beslut
om månadsavgiften ha fattats i enlighet med deklarationen.
Om deklarationen inte har kommit in till skattemyndigheten inom den tid
som anges i första stycket, anses månadsavgiften ha bestämts till noll
kronor. Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare
tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen,
om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan. Lag (1990:1318).
Betalning av månadsavgift
12 § Månadsavgift som beslutats enligt 11 § skall betalas till den
skattemyndighet till vilken uppbördsdeklaration skall lämnas och inom
den tid som gäller för deklarationens avlämnande. Har anstånd med
redovisningen medgetts enligt 7 § skall månadsavgiften betalas senast
den dag då deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet eller den
tidigare dag skattemyndigheten bestämmer. I övrigt skall bestämmelserna
i 52 § uppbördslagen (1953:272) om inbetalning tillämpas. Vad där sägs
om inbetalning från landsting och kommun av preliminär A-skatt som
innehållits genom skatteavdrag gäller också i fråga om månadsavgift.
Arbetsgivaravgifter som har beslutats på annat sätt än enligt 11 § skall
betalas till den skattemyndighet som fattat beslutet och inom den tid
som skattemyndigheten bestämmer.
Har en arbetsgivare betalat in ett lägre belopp än som enligt
uppbördsdeklarationen eller särskilt beslut skall betalas som
arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och innehållen skatt skall
beloppet i första hand räknas som betalning av den innehållna skatten
och därefter som betalning av arbetsgivaravgifterna. Lag (1992:642).
13 § Har omprövning begärts av ett beslut om arbetsgivaravgifter eller
har ett sådant beslut överklagats eller kan annars avgiftsbeloppet antas
komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med
betalningen. Därvid gäller bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom.
uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar.
Den som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del
av anståndsbeloppet för vilket betalningsskyldighet kvarstår vid
anståndstidens utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter
en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde
vid utgången av november det föregående året. Räntesatsen bestäms till
procenttal med högst en decimal.
Anståndsränta utgår från den dag, då beloppet skulle ha erlagts om
anstånd inte hade medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått
ut eller, om betalning skett dessförinnan, till och med den dag
betalning skett. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte
påföras. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.
Bifalls arbetsgivarens yrkande skall erlagd ränta återbetalas.
Skattemyndigheten får befria en arbetsgivare helt eller delvis från
skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl. Lag
(1992:642).
14 § Ränta (respitränta) skall betalas på avgiftsbelopp som avses i 12 §
andra stycket om beloppet inte uppskattats med stöd av 10 § tredje
stycket i avsaknad av uppbördsdeklaration samt på restitutionsränta som
skall återbetalas enligt 24 § sista stycket. I avgiftsbeloppet skall
inte inräknas avgiftstillägg. Ränta beräknas för visst kalenderår efter
en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde
vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Vid beräkning av
ränta för tid som infaller efter utgången av det år då avgiften
debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Ränta beräknas
från den dag, då avgiften skulle ha betalats enligt 12 § första stycket,
till och med den dag då avgiften skall betalas enligt skattemyndighetens
beslut. Ränta på avg iftsbelopp, som motsvarar tidigare återbetalat
belopp, skall dock beräknas från utgången av den månad, då beloppet
återbetalades. Ränta som understiger 50 kronor påförs inte. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.
Skattemyndigheten får befria en arbetsgivare helt eller delvis från
skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl. Lag
(1992:1180).
Ställföreträdares betalningsskyldighet, m.m.
15 § Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är
juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit
att betala arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av 4,
7 och 12 §§ är tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för
beloppet samt den ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta.
Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger
särskilda skäl.
Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens
betalningsskyldighet för beloppet har fallit bort enligt lagen
(1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.
Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket
får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna
i 76 § uppbördslagen (1953:272) tillämpas.
Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1996:671).
15 a § Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 15 §
får indrivning ske i den ordning som enligt 28 a § gäller för
indrivning av arbetsgivaravgifter. Detsamma gäller i fall då en
bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld avseende
arbetsgivaravgifter samt den ränta och dröjsmålsavgift som belöper på
dessa. Lag (1996:671).
16 § Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar
ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel,
inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a §
uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra det,
får, i fall då arbetet har utförts av en annan person än
F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas utbetalaren
för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som
F-skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som
har utfört arbetet.
Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om
F-skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven
tid.
Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan
F-skattesedelsinnehavarens betalningsskyldighet för avgifterna
bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.
Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt första
stycket får indrivning ske i samma ordning som enligt 28 a § gäller
för arbetsgivaravgifter. Lag (1993:908).
17 § Med en F-skattesedelsinnehavare avses i 16 § en person som har en
F-skattes edel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när
den betalas ut. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för
god om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed
jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens o ch
betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering
godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagare ns personnummer
eller organisationsnummer. Det som sagts i andra meningen gäller dock
inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om
innehav av en F-skattesedel är oriktig.
Om betalningsmottagaren har både en F-skattesedel och en A-skattesedel
anses han ha endast en F-skattesedel om F-skattesedeln skriftligen
åberopas. I annat fall anses han ha endast en A-skattesedel. En såda n
uppgift om innehav av en F-skattesedel som enligt första stycket får tas
för god gäller även som skriftligt åberopande av F-skatte sedeln. Lag
(1992:684).
18 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall
fattas av skattemyndigheten.
Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut
enligt 16 § får söka beloppet åter av F skattesedelsinnehavaren. Den
som vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in
det kvitto som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka,
att han har betalat avgifterna.
Kronofogdemyndigheten får hos F skattesedelsinnehavaren driva in
beloppet i den ordning som gäller för indrivning av
arbetsgivaravgifter. Vid utmätning av lön har fordringen dock inte
företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken. F
skattesedelsinnehavaren skall betala dröjsmålsavgift på beloppet.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt andra stycket. Lag (1995:306).
19 § Har en arbetsgivare avlidit är dödsboet efter honom skyldigt att
betala de arbetsgivaravgifter som belöper på tid före dödsfallet.
Lag (1992:684).
20 § Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i
riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör
sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat
redaren själv. Har redare till följd härav betalat avgifter, får
redaren kräva tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:272).
Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket. Lag (1996:1339).
21 § betecknas 15 § genom lag (1992:684).
22 § betecknas 19 § genom lag (1992:684).
Förhandsbesked
22 a § Skattemyndigheten får meddela förhandsbesked angående
skyldigheten att betala socialavgifter efter gemensam skriftlig ansökan
av dem som har träffat eller avser att träffa avtal, enligt vilket den
ene (uppdragstagaren) mot ersättning skall utföra ett arbete
åt den andre (uppdragsgivaren).
Sökandena skall lämna de uppgifter som behövs för att ett förhandsbesked
skall kunna meddelas. Om skattemyndigheten finner att den inte har
tillräcklig grund för att meddela ett förhandsbesked, skall ansökningen
avvisas. Lag (1990:332).
22 b § Ett förhandsbesked skall ange om uppdragsgivaren blir skyldig att
betala arbetsgivaravgifter eller inte och, i den utsträckning det är
påkallat, de grunder för beräkning av socialavgifter som kommer att
gälla för uppdragstagaren. Lag (1986:1137).
22 c § Ett förhandsbesked som har vunnit laga kraft skall, om en av
sökandena yrkar det och beskedet är tillämpligt, iakttas vid
tillämpningen av bestämmelserna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt av bestämmelserna om
sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Förhandsbeskedet gäller ersättning som
utges sedan beskedet har meddelats men inte senare än ett år därefter.
Lag (1986:1137).
Eftergift av betalningsskyldighet
22 d § En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som
belöper på en av honom utgiven ersättning får helt efterges, om han
1. inte insåg att han var arbetsgivare åt den som utförde det arbete för
vilket han utgett ersättningen och
2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat
anledning räkna med att han var arbetsgivare.
Var den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när
avtalet ingicks registrerad i det centrala skatteregistret för betalning
av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl
föreligger.
Om det finns förutsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges,
även om det inte har yrkats.
Fråga om eftergift prövas av skattemyndigheten eller, när ett beslut om
skyldighet att betala arbetsgivaravgifter överklagats, av den instans
som prövar överklagandet. Lag (1990:332).
22 e § Den som har en A-skattesedel eller saknar skattsedel på
preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet är betalningsskyldig
för ett belopp motsvarande de arbetsgivaravgifter som belöper på en till
honom utbetald ersättning för arbete som utförts inom
näringsverksamheten och den dröjsmålsavgift som belöper på dessa om
utbetalarens betalningsskyldighet för avgifterna eftergetts enligt
bestämmelserna i 22 d § och det måste anses ha varit uppenbart för den
som bedrivit näringsverksamheten att utbetalaren
1. inte insåg att han var arbetsgivare och
2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat
anledning att räkna med att han var arbetsgivare.
Beslut om betalningsskyldighet enligt första stycket skall fattas av
skattemyndigheten. Lag (1992:684).
Restitution m.m.
23 § För mycket inbetalda arbetsgivaravgifter skall återbetalas av
skattemyndigheten. Belopp under 100 kronor återbetalas dock inte.
Lag (1990:332).
24 § På avgiftsbelopp, avgiftstillägg, ränta och dröjsmålsavgift som en
arbetsgivare har rätt att få tillbaka utgår ränta (restitutionsränta).
Restitutionsränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av
november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till
procenttal med högst en decimal.
Restitutionsränta beräknas från utgången av den månad då beloppet
betalades in till och med den månad då beloppet återbetalas. Har
avgiftsbeloppet betalats in i flera poster och avser restitutionen
endast viss del av detta, skall det belopp som restitueras avräknas mot
den eller de poster som betalats sist.
Restitutionsränta som understiger 50 kronor betalas inte ut. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.
Har ett beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt
att ränta inte skulle ha beräknats eller skulle ha beräknats med lägre
belopp om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är
arbetsgivaren skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för
mycket. Sedan skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet
för beloppet får det omedelbart drivas in. Lag (1992:642).
25 § Om en arbetsgivare står i skuld för arbetsgivaravgifter, skatt
enligt uppbördslagen (1953:272), mervärdesskatt enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) , särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster eller
enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
har denne rätt att av det belopp som skall restitueras enligt denna
lag återfå bara vad som överstiger de obetalda avgifterna eller
skatterna och de rän tor eller avgifter som belöper på dessa.
I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till restitution.
Lag (1994:215).
Revision m.m.
26 § Skattemyndigheten skall övervaka att arbetsgivare fullgör sina
skyldigheter enligt denna lag. Lag (1990:332).
27 § Riksskatteverket eller skattemyndigheten får förelägga den
som är eller kan antas vara arbetsgivare eller arbetstagare att lämna
uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling
som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten.
I fråga om undantagande från föreläggande tillämpas 3 kap.
13--14 c §§ taxeringslagen (1990:324).
Föreläggandet får förenas med vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs. Bestämmelserna i 83 § uppbördslagen
(1953:272) om vite gäller i tillämpliga delar.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för
kontroll av avgiftsskyldigheten skall på skattemyndighetens
begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen. Lag (1994:475).
27 a § Om några uppgifter i en uppbördsdeklaration eller annan
redovisningshandling behöver kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får
skattemyndigheten komma överens med arbetsgivaren om att
sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat
personligt sammanträffande. Lag (1994:475).
27 b § För kontroll av att den, som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att
föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller
som är annan juridisk person än dödsbo, har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet riktigt och fullständigt får Riksskatteverket eller
skattemyndighet besluta om revision hos honom. Därvid gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 c §§ taxeringslagen
(1990:324). Lag (1994:475).
Dröjsmålsavgift
28 § En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på
1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte
betalas inom den tid som anges i 12 § första stycket,
2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje
stycket i avsaknad av uppbördsdeklaration,
3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte
betalas inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket.
Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt
13 §, tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har
betalats senast vid anståndstidens utgång.
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2--5 mom. uppbördslagen
(1953:272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses
arbetsgivaravgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i
12 § första stycket.
Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Lag (1993:908).
Indrivning
28 a § Arbetsgivaravgifter, ränta och dröjsmålsavgift som inte har
betalats i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behöver begäras för en fordran som
avser ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Om arbetsgivaren är försatt i konkurs skall arbetsgivaravgifter,
ränta och dröjsmålsavgift, även om fordran inte har förfallit till
betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som
avses i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.
Lag (1995:580).
29 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § första stycket taxeringslagen
(1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i
uppbördsdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats
eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid avgiftskontroll.
Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i
främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om
handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet.
Lag (1990:332).
Särskilda bestämmelser om redaravgift
31 § har upphävts genom lag (1996:1339).
32 § har upphävts genom lag (1996:1339).
33 § har upphävts genom lag (1996:1339).
34 § har upphävts genom lag (1996:1339).
35 § har upphävts genom lag (1996:1339).
36 § har upphävts genom lag (1987:1208).
37 § har upphävts genom lag (1996:1339).
Avgiftstillägg m.m.
38 § En arbetsgivare, som i uppbördsdeklaration eller annat skriftligt
meddelande som han under förfarandet avgett till ledning för beslut
rörande arbetsgivaravgifter har lämnat en uppgift som befinns vara
oriktig, påförs avgiftstillägg med 20 procent av det avgiftsbelopp som
ytterligare rätteligen skall utgå. Detsamma gäller om arbetsgivaren har
lämnat en sådan uppgift i mål om avgift och uppgiften inte har godtagits
efter prövning i sak.
Beräkning av avgiftstillägg enligt första stycket sker efter 10 procent
när
1 den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med
ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för
skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före
utgången av året efter utgiftsåret,
2 den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd
fråga. Lag (1991:1907).
39 § Har med stöd av bestämmelserna i 10 § tredje stycket om
uppskattning gjorts avvikelse från de uppgifter som en arbetsgivare har
lämnat i uppbördsdeklaration eller annat skriftligt meddelande om sin
skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, påförs arbetsgivaren
avgiftstillägg med 20 procent av det avgiftsbelopp som på grund av
uppskattningen ytterligare skall utgå. Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av oriktig uppgift från arbetsgivaren skall dock
avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 38 §. Lag (1990:1318).
40 § Har avgiftsunderlaget uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket
på grund av att uppbördsdeklaration inte har lämnats, påförs
avgiftstillägg om uppbördsdeklaration inte kommit in trots att anmaning
har sänts ut till arbetsgivaren. Tillägget beräknas till 20 procent av
det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen påförs utöver vad som
skulle ha utgått enligt skriftliga uppgifter som arbetsgivaren lämnat.
Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från
arbetsgivaren skall avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 38 §.
Lag (1990:1318).
40 a § Underlag för avgiftstillägg skall bestämmas utan hänsyn till
användningar rörande annan fråga än den som föranlett tillägget. Lag
(1991:1907).
41 § Ett beslut om avgiftstillägg enligt 40 § skall undanröjas, om
uppbördsdeklaration kommer in till skattemyndighet eller allmän
förvaltningsdomstol inom en månad från utgången av den månad då
arbetsgivaren fick del av beslutet. Lag (1990:1318).
42 § Avgiftstillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning
eller felskrivning, som uppenbart framgår av uppbördsdeklaration eller
annat skriftligt meddelande från arbetsgivaren.
Har en arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, påförs inte
avgiftstillägg. Lag (1990:1318).
43 § Avgiftstillägg får helt efterges, om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga
uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiftstillägget.
Avgiftstillägg får helt efterges också om det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som
ringa. Lag (1991:1907).
44 § Frågor om avgiftstillägg som avser månadsavgift eller årsavgift
som har fastställts av skattemyndigheten prövas av myndigheten.
Riksskatteverket får i den ordning som gäller för överklagande
enligt denna lag hos länsrätten yrka att avgiftstillägg påförs.
Lag (1996:1339).
45 § har upphävts genom lag (1990:1318).
46 § Om betalningsskyldighet för ett avgiftsbelopp inte längre
föreligger får skattemyndigheten inte påföra avgiftstillägg på beloppet.
Avgiftstillägg får inte påföras om arbetsgivaren har avlidit.
Lag (1990:1318).
47 § Bestämmelserna i 43 § om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas
även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds
av vad som förekommit i ärendet.
Ändras ett beslut om arbetsgivaravgift i en fråga som föranlett
avgiftstillägg skall skattemyndigheten vidta den ändring i beslutet om
avgiftstillägg som föranleds av beslutet rörande arbetsgivaravgift. Lag
(1991:1907).
48 § Avgiftstillägg under 100 kronor påförs inte. Öretal som uppkommer
vid beräkningen av avgiftstillägget bortfaller.
Avgiftstillägg tillfaller statsverket.
49 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om avgiftstillägg skall ett
meddelande, som har lämnats för en arbetsgivare som är juridisk person,
anses avlämnat av arbetsgivaren, om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda denne.
Bestämmelserna i denna lag om arbetsgivaravgifter gäller i tillämpliga
delar beträffande avgiftstillägg.
Omprövning
Lag (1990:1318).
50 § Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en
fråga som kan ha betydelse för skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter, avgiftstillägg, ränta eller avgift, om
arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Beslut om
förhandsbesked enligt 22 a § får dock omprövas endast på begäran av
någon av sökandena. Att omprövning skall ske när ett beslut har
överklagats framgår av 72 §.
Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Lag
(1992:642).
51 § Om en årsavgift har beslutats får skattemyndigheten inte ompröva en
fråga om beslut om månadsavgift som skall ingå i årsavgiften. En
begäran om sådan omprövning skall anses avse beslutet om årsavgift.
Om en fråga som avses i 50 § har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol,
får skattemyndigheten inte ompröva frågan. Lag (1990:1318).
Omprövning på begäran av arbetsgivaren
Lag (1990:1318).
52 § Vill arbetsgivaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra
detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat föreskrivs i 53 §, ha
kommit in till skattemyndigheten före utgången av det sjätte året efter
utgiftsåret.
Om arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom två månader före
utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett
beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller handling med
uppgift om vad han ålagts att betala, får han ändå begära omprövning.
Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan
kännedom.
Har arbetsgivaren inom den tid som anges i första eller andra stycket
gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan
skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän
förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då
omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med
uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller
domstolen. Lag (1990:1318).
53 § En begäran om omprövning av beslut enligt 6 § tredje stycket eller
7 § skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från det
arbetsgivaren fick del av beslutet och en begäran om omprövning av ett
beslut enligt 22 a § skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre
veckor från det sökanden fick del av beslutet. Lag (1990:1318).
54 § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den
som begär omprövningen eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda
föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning
annars inte görs. Lag (1990:1318).
55 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut
om avgiftstillägg på begäran av arbetsgivaren omprövas, så länge
beslutet i den avgiftsfråga som föranlett avgiftstillägget inte har
vunnit laga kraft. Lag (1990:1318).
56 § Trots bestämmelsen i 51 § andra stycket får en fråga som har
avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft
omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett
regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1990:1318).
Omprövning på initiativ av skattemyndigheten
57 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett avgiftsbeslut, får
omprövningsbeslut som är till arbetsgivarens fördel meddelas före
utgången av det sjätte året efter utgiftsåret.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av sjätte
året efter utgiftsåret, om det föranleds av skattemyndighets eller
allmän förvaltningsdomstols beslut angående annat utgiftsår eller annan
arbetsgivare eller om ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget
inte har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst.
Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får
skattemyndigheten till arbetsgivarens fördel självmant ompröva ett
beslut om avgiftstillägg så länge beslutet i den avgiftsfråga som
föranlett avgiftstillägget inte har vunnit laga kraft. Lag (1990:1318).
58 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för arbetsgivaren får,
utom i fall som avses i tredje stycket samt i 60 och 61 §§, inte
meddelas efter utgången av andra året efter utgiftsåret.
Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har
lämnat om värde av naturaförmån har varit oriktig får skattemyndigheten
inte på grund av det felaktiga värdet ompröva beslutet till
arbetsgivarens nackdel.
Har arbetsgivaren inte gett in uppbördsdeklaration i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av
den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får
meddelas inom ett år från den dag uppbördsdeklarationen kom in till
skattemyndigheten, dock senast före utgången av sjätte året efter
utgiftsåret. Lag (1990:1318).
Efterprövning
59 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för arbetsgivaren efter utgången av den tid som anges i 58 §
under de förutsättningar och på det sätt som anges i 60--66 §§
(efterprövning). Lag (1990:1318).
60 § Efterprövning får ske om arbetsgivaren
1. i uppbördsdeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning för beslut rörande arbetsgivaravgifter,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om arbetsgivaravgifter,
3. underlåtit att lämna uppbördsdeklaration eller infordrad upplysning
och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett
avgiftsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats. Lag (1991:1907).
61 § Efterprövning får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts
utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst.
62 § Efterprövning enligt 60 § och 61 § första stycket 1 får ske dast
om den avser belopp av någon betydelse.
Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har
lämnat om värde av naturaförmån har varit oriktig får skattemyndigheten
inte på grund av det felaktiga värdet besluta om höjd avgift.
Efterprövning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna
skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten
tidigare fattat beslut om efterprövning avseende samma fråga. Lag
(1991:1907).
63 § Skattemyndighetens beslut om efterprövning skall meddelas före
utgången av sjätte året efter utgiftsåret om inte annat anges i
64--66 §§. Lag (1990:1318).
64 § Beslut om efterprövning enligt 61 § första stycket 2 får meddelas
även efter den tid som anges i 63 § men senast sex månader efter det
beslut som föranleder ändringen.
Beslut om efterprövning på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende
eller mål om arbetsgivaravgifter får meddelas efter den tid som anges i
63 § men senast inom ett år från utgången av den månad då
skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit
laga kraft.
Om arbetsgivaren har avlidit, får beslut om efterprövning inte meddelas
efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen
efter honom gavs in för registrering. Lag (1990:1318).
65 § Har arbetsgivaren på sätt som anges i 14 § andra stycket
skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott
som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för
sådant brott, får beslut om efterprövning för den period som brottet
avser meddelas av skattemyndigheten även efter utgången av den tid som
anges i 63 §. Detsamma gäller om tiden för att ådöma arbetsgivaren
påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a §
skattebrottslagen.
Beslut om efterprövning får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen
också meddelas efter utgången av den tid som anges i 63 §.
Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av
kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först
vidtogs. Beslut enligt andra stycket skall meddelas före utgången av
kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har arbetsgivaren avlidit skall dock beslut om efterprövning
meddelas inom sex månader från dödsfallet.
Beslut enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 §
skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks
på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om
brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har
väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del. Lag
(1990:1318).
66 § Vad som sägs i 65 § tillämpas också beträffande en juridisk persons
arbetsgivaravgifter, om åtgärd som avses i 65 § första stycket har
vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall
som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) föreligger beträffande
honom. Lag (1990:1318).
Beslut om särskilda debiteringsåtgärder
67 § Skattemyndigheten skall snarast efter det att en allmän
förvaltningsdomstol meddelat beslut i mål om arbetsgivaravgifter besluta
de avgifter och vidta de debiteringsåtgärder i övrigt som föranleds av
domstolens beslut. Lag (1990:1318).
Överklagande m.m.
68 § Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten.
Lag (1996:1339).
69 § Föreläggande vid vite och beslut om revision får inte överklagas.
Lag (1990:1318).
70 § Arbetsgivarens överklagande skall, om inte annat föreskrivs i andra
eller tredje stycket, ha kommit in före utgången av det sjätte året
efter utgiftsåret. Om det överklagade beslutet har meddelats efter den
30 juni sjätte året efter det utgiftsår som beslutet avser och
arbetsgivaren har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma
år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då
arbetsgivaren fick del av beslutet.
Överklagande av beslut enligt 6 § tredje stycket eller 7 § skall ha
kommit in inom två månader från den dag arbetsgivaren fick del av
beslutet.
Överklagande av beslut enligt 22 a § skall ha kommit in inom tre veckor
från det klaganden fick del av beslutet.
Ett beslut får överklagas även om det inte gått klaganden emot. Lag
(1990:1318).
71 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om
avgiftstillägg överklagas så länge beslutet i den avgiftsfråga som
föranlett avgiftstillägget inte har vunnit laga kraft. Lag (1990:1318).
72 § Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller
när en arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon
av sökandena har överklagat skattemyndighetens beslut.
Om överklagandet avser ett beslut om månadsavgift och årsavgift som
skall omfatta månadsavgiften har beslutats, skall överklagandet anses
avse beslutet om årsavgift. Lag (1990:1318).
73 § Överklagande av Riksskatteverket skall ha kommit in inom
tidsfrist som enligt 57, 58 och 63-66 §§ gäller för beslut om
omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men
inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterprövning och yrkas
ändring till arbetsgivarens nackdel, skall överklagandet ha kommit in
inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
Lag (1996:1339).
74 § Riksskatteverket får hos länsrätten yrka att arbetsgivaravgifter
påförs en arbetsgivare.
Riksskatteverket får inte överklaga ett beslut enligt 22 a §.
Lag (1990:1318).
75 § Om riksskatteverket har överklagat ett avgiftsbeslut, skall därav
föranledd talan om avgiftstillägg föras samtidigt. Lag (1992:642).
76 § Länsrättens beslut i fråga som avses i 6 § tredje stycket, 7 §
eller 22 a § andra stycket får inte överklagas.
Överklagande av länsrättens beslut i fråga som avses i 13 § första
stycket får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat
prövningstillstånd. Lag (1996:1339).
77 § Bestämmelserna i 6 kap. 10--24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller
för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skattskyldig
skall gälla arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §,
någon av sökandena. Vad som i taxeringslagen sägs om skattetillägg
skall gälla avgiftstillägg. Lag (1990:1318).
78 § Det förhållandet att ett beslut enligt denna lag har överklagats
eller att ansökan om omprövning har ingetts inverkar inte på
skyldigheten att betala det belopp som beslutet avser.
Ändras eller upphävs ett beslut, på vilket utmätning eller annan
verkställighet har följt hos arbetsgivaren, skall verkställigheten
såvitt möjligt återgå.
En åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut
eller utslag som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft.
Lag (1990:1318).
Övergångsbestämmelser
1984:668
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Genom lagen upphävs lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. Den upphävda lagen skall dock
fortfarande tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter och allmän
löneavgift enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift som belöper
på tid före ikraftträdandet och i fråga om egenavgifter till
försäkringen för tilläggspension som avser år 1984 eller tidigare år.
1986:480
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om
restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.
1986:1389
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Bestämmelserna i 22 d § gäller i fråga om arbetsgivaravgifter för
ersättning som utgetts efter ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 50 § fjärde stycket gäller i fråga om beslut som
har meddelats före ikraftträdandet.
1987:1208
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
på lön som utges efter ikraftträdandet. De nya föreskrifterna om
årsuppgift och årsavgift med undantag av 17 § fjärde stycket tillämpas
dock även på årsuppgift och årsavgift avseende utgiftsåret 1987.
1990:332
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den
1 januari 1991. Den nya bestämmelsen i 30 § om befrielse från
anståndsränta tillämpas på ränta som påförts efter utgången av år 1990.
Äldre bestämmelser i 50--53 §§ gäller för beslut som har meddelats före
den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets
överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från
och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan.
Äldre bestämmelser i förutvarande 54 § gäller fortfarande i fråga om
avgifter som förfallit till betalning före den 1 januari 1991.
1990:1318
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om ärenden och mål om arbetsgivaravgifter som
belöper på tid före ikraftträdandet.
1991:1907
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 43 och 62
§§ skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
1992:488
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas på förmåner som
utges efter ikraftträdandet.
1992:642
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter, andra avgifter och
ränta som förfallit till betalning före den 1 februari 1993. Respitränta
skall inte betalas för tid före ikraftträdandet. Anståndsränta och
restitutionsränta som belöper på tid före ikraftträdandet beräknas
enligt äldre föreskrifter.
1992:684
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas med undantag för
över gångsbestämmelserna, från och med den 1 april 1993. Äldre
bestämmelser, med undantag för övergångsbestämmelserna, gäller
fortfarande i fråga om ersättningar som betalats ut före
ikraftträdandet.
1993:1518
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på förmån
som åtnjuts efter ikraftträdandet.
1994:215
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 25 §
gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på
tid före ikraftträdandet.
1994:475
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om
överklagande i 76 § träder dock i kraft först den 1 oktober 1994.
Beslut som meddelats av skattemyndigheten eller
Sjömansskattenämnden före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
föreskrifter.
1995:652
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på förmåner
som utges efter ikraftträdandet.
1995:898
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången
på lön som betalas ut efter ikraftträdandet.
1996:1212
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på förmån
som åtnjuts efter ikraftträdandet.
1996:1339
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande för avgifter som avser tid före utgången av
år 1997 om inte annat följer av punkterna 2-4.
2. Beslut som har fattats av skattemyndigheten med stöd av
lagen (1991:1870) om överflyttande av arbetsuppgifter från
Riksskatteverkets Sjömansskattekontor till Skattemyndigheten i
Göteborgs och Bohus län överklagas till Länsrätten i Göteborg.
Lag (1997:1095).
3. Ärenden som före ikraftträdandet överklagats hos
Sjömansskattenämnden men inte avgjorts av nämnden före den 1
januari 1998 skall handläggas av Länsrätten i Göteborg.
Lag (1997:1095).
4. Riksskatteverket skall från och med den 1 januari 1998 föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol i mål som avser
överklagande av skattemyndighetens eller Sjömansskattenämndens
beslut.
1997:483
Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock,
om inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga
om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt
avgift eller ränta på dessa.
Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten
till återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn
tas också till skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen.