Post 7358 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1986:644 ·
Visa register
Lag (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m. m.
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1986-06-26
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:520
Ikraft: 1987-06-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1811
Upphävd: 1995-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag är tillämplig på krigsmän.
2 § Följande personal är krigsmän:
1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt
värnpliktslagen (1941:967),
2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om
militär grundutbildning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning för att få militär anställning vid
försvarsmakten,
4. hemvärnsmän under den tid de är tjänstgöringsskyldiga,
5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att
tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens
krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om
tjänstplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m. m. och genomgår utbildning eller övning vid försvarsmakten,
7. anställda i utlandsstyrkan inom försvarsmakten, när de tjänstgör
utomlands. Lag (1986:644).
3 § Kommer riket i krig, är följande personal krigsmän:
1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten
är skyldiga att delta i rikets försvar,
3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av lagen
(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.,
4. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när
avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen. Lag (1990:221).
4 § Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i, får regeringen föreskriva att den personal som anges i 3
§ skall vara krigsmän.
5 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 3 och
4 §§, skall regeringen föreskriva att annan personal än den som nämns i
2 § skall upphöra att vara krigsmän.
6 § Föreskrifterna i denna lag om krigsmän skall också tillämpas på
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är
neutralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade
krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.
7 § Den som inte längre är krigsman får med tillämpning av denna lag
åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under
tid då han var krigsman. I sådant fall skall gälla vad lagen föreskriver
beträffande krigsman, dock att bestämmelserna i 39--45 §§ ej får
tillämpas.
Disciplinförseelser
Disciplinansvar
8 § En krigsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han
på grund av reglementen, instruktioner eller förmäns order eller i
övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för
disciplinförseelse. I ringa fall skall dock inte åläggas någon påföljd.
9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han inte inom två år
från förseelsen har underrättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom
eller fått anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med
instruktion för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i
fråga om justitiekanslern. Lag (1987:1003).
Disciplinpåföljder
10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och
utegångsförbud.
11 § Varning innebär att den felande erinras om att han för framtiden
skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.
12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver
den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan
särskild uppgift. Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i
anspråk för uppgiften. Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller
beredskapstjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens
början nästa dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den
felandes hälsa eller tjänstbarhet.
13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag
på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag
inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar
avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara
dagersättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas
till viss andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en
fjärdedel av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett
belopp motsvarande dagersättning utan tillägg.
14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett
kasernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,
minst en och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som
är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant
område.
För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse
förbud att lämna fartyget.
15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det krävs
av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten.
Åtalsanmälan m. m.
16 § Om en krigsman kan antas ha begått en disciplinförseelse och han
genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyldig
till brott, skall han anmälas till åtal för brottet, om inte annat
följer av 17 §.
17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §),
snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt
beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10
kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt
(18 kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om
1. brottet riktar sig mot någon utanför försvarsmakten,
2. målsäganden har förklarat att han avser att föra talan om enskilt
anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid
böter.
18 § Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot en
krigsman, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga
om det förfarande som avses med åtgärden.
Beslutande myndigheter
19 § Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den
myndighet där krigsmannen tjänstgör eller senast har tjänstgjort, om
regeringen inte föreskriver något annat.
20 § Vid Försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av
chefen för det förband eller den enhet av annat slag, vid vilken
krigsmannen tjänstgör eller, om han inte längre tjänstgör, senast
har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs
tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta, att någon annan chef
vid förbandet eller enheten som har lägst överstelöjtnants eller
kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendena. Lag (1994:520).
21 § En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som
tjänstgör under honom, dock lägst en kompanichef eller
motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal
som står under deras befäl, under förutsättning att
1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning eller
extratjänst eller utegångsförbud i högst fem dagar. Lag (1994:520).
22 § För att biträda de myndigheter som har att handlägga
disciplinärenden skall finnas auditörer.
Auditörerna skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
23 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs,
skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock
inte i ärenden som avgörs av chef som avses i 21 §.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten fattar på hans
tillstyrkan.
Handläggningen av disciplinärenden
24 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.
25 § Myndigheten skall hålla muntligt förhör med krigsmannen. Denne
skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom. Om muntligt förhör
inte kan anses behövligt, får underrättelsen ske skriftligen, varvid
krigsmannen skall uppmanas att yttra sig i saken.
Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i
saken höras muntligen eller skriftligen.
Protokoll skall föras över förhören.
26 § Vid muntligt förhör med krigsmannen skall ett förhörsvittne om
möjligt vara närvarande.
27 § Om myndigheten finner att ett vittne eller en sakkunnig bör höras
vid domstol eller att någon bör föreläggas att förete en skriftlig
handling eller ett föremål som bevis, skall myndigheten ansöka om detta
hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som skall höras
eller på annat sätt berörs av åtgärden. I fråga om sådana åtgärder skall
i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
bevisupptagning utom huvudförhandling.
28 § Krigsmannen skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kommit
fram under utredningen och beredas tillfälle att yttra sig över det, om
det inte är uppenbart obehövligt.
29 § Myndighetens beslut skall grundas på vad som har kommit fram under
utredningen.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.
30 § Krigsmannen skall underrättas om myndighetens beslut och auditörens
yttrande. Han skall även underrättas om hur han skall göra om han vill
begära ändring av beslutet.
Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen
skall dock alltid ske skriftligt, om krigsmannen begär det.
31 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får
ärendet avskrivas.
31 a § Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för
justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om
handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med
instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om
justitiekanslerns tillsyn. Lag (1987:1003).
Verkställighet av disciplinpåföljd
32 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter
det att beslutet har vunnit laga kraft mot krigsmannen.
Om det behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av
någon annan särskild anledning, får det i beslut om extratjänst eller
utegångsförbud förordnas att beslutet skall verkställas trots att det
inte har vunnit laga kraft.
33 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma
gäller utegångsförbud i högst fem dagar.
34 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas
eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker
skall i sin helhet räknas som verkställighetstid.
35 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis
verkställbara samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra.
Den sammanlagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem
dagar.
Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under
vilken verkställighet redan har skett.
36 § Om den som har ålagts utegångsförbud blir efter överklagande
slutligen ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken
förbudet har verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara
två dagars löneavdrag.
37 § Extratjänst bortfaller i den mån den inte har verkställts innan
krigsmannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.
38 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att krigsmannens
tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall myndigheten omvandla det
till löneavdrag med tillämpning av 36 § andra meningen.
Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller
om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av
böter. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.
Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år
från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.
Tvångsmedel
39 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman får omhänderta en
krigsman som inom ett område eller utrymme, som används av
försvarsmakten, eller klädd i militär uniform på allmän plats
1. anträffas så berusad att han inte kan ta hand om sig själv eller
annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han stör den allmänna ordningen eller ordningen inom
försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.
Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande
åtgärder.
40 § Den som har omhändertagit en krigsman skall skyndsamt
anmäla detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet
inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall
bestå. Lag (1994:520).
41 § Har omhändertagandet föranletts av berusning, skall den
omhändertagne så snart det kan ske undersökas av en läkare, om det
behövs med hänsyn till hans tillstånd.
42 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och
underrättas om anledningen till omhändertagandet.
43 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för
honom själv och det inte längre finns anledning att ha honom
omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter
omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes
eget intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver.
44 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos
den som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån
honom. Sådan egendom skall bevisligen förstöras, om inte särskilda
skäl talar för att egendomen återställs efter frigivandet. Frågan
härom prövas av den chef som avses i 20 §.
Första stycket får tillämpas även i fråga om injektionssprutor och
kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen.
Detsamma gäller andra föremål, som är särskilt ägnade att
användas för missbruk eller annan befattning med narkotika.
Lag (1994:520).
45 § Om det finns anledning anta att en krigsman olovligen bär på sig
föremål som tillhör försvarsmakten eller som han annars inte får inneha,
kan han enligt förmans förordnande underkastas kroppsvisitation för
eftersökande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande skåp,
väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av krigsmannen
undersökas, om det finns anledning anta att föremålen finns där. En
sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till
en större undersökning, som företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett
militärt område eller ett annat område som disponeras av försvarsmakten.
Klagan över beslut om disciplinpåföljd
46 § En krigsman som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som
avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som
avses i 20 §. En sådan begäran skall göras skriftligen hos denne
inom fem dagar från den dag då krigsmannen fick del av beslutet.
Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning.
En begäran som har kommit in för sent skall inte prövas.
Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna
i 23--31 §§ tillämpas. Lag (1994:520).
47 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller
utegångsförbud får den som omprövar beslutet, om beslutet är
verkställbart, förordna att det tills vidare inte får verkställas.
Lag (1994:520).
48 § Myndighetens beslut att ålägga disciplinpåföljd får av krigsmannen
överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten
är lokaliserad eller, om myndigheten inte är lokaliserad inom riket
eller särskilda skäl föreligger, hos den tingsrätt som regeringen
bestämmer.
49 § Myndighetens beslut överklagas genom att besvärshandlingen
tillställs den myndighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen
skall anges det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som
yrkas.
Besvärshandlingen skall ha kommit in till myndigheten inom tio dagar
från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva
om besvärshandlingen har kommit in i rätt tid. För sent inkomna besvär
skall avvisas.
50 § I fråga om besvär tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden i den mån inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid
gäller beträffande besvärshandlingen vad som föreskrivs i den lagen om
ansökan.
51 § Tingsrätten skall vid avgörande av saken bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är
tingsrätten domför med en lagfaren domare.
52 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart,
förordna att det tills vidare inte får verkställas.
53 § Tingsrättens beslut får av krigsmannen eller det allmänna
överklagas genom besvär till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett
beslut som avses i 32 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att
verkställighet tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet
föras särskilt.
Hovrättens beslut får inte överklagas.
54 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den
myndighet som har meddelat beslutet. Lag (1994:520).
55 § Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för
justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar finns i
7 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 §
lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom
fyra veckor från det beslutet har meddelats. Lag (1987:1003).
Handläggningen av ersättningsärenden
56 § Om materiel, som försvarsmakten har utlämnat till en krigsman för
personligt bruk, går förlorad eller skadas, får den myndighet som anges
i 19 § besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen
(1972:207) för honom.
Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot krigsmannen,
får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det
förfarande som avses med åtgärden.
57 § I fråga om rätten att besluta på myndighetens vägnar tillämpas
20 §.
Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre
belopp, som regeringen bestämmer, får ersättningsskyldighet åläggas av
chef som avses i 21 §.
58 § Inleds ett disciplinärende mot en krigsman och kan det förfarande
som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom, skall
frågan om åläggande av ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet
såvida inte särskilda skäl talar mot det.
59 § Bestämmelserna i 23--30 §§ tillämpas vid handläggningen av
ersättningsärenden.
Klagan över beslut om ersättningsskyldighet
60 § En krigsman som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef
som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef
som avses i 20 §. Bestämmelserna i 46 § skall därvid tillämpas.
Lag (1994:520).
61 § Myndighetens beslut att ålägga ersättningsskyldighet får överklagas
av krigsmannen genom besvär hos tingsrätt. Bestämmelserna i 48--51 §§,
53 § första stycket första meningen och andra stycket samt 54 § gäller
vid sådan besvärstalan.
Om krigsmannens besvär hos tingsrätten avser endast fråga om
ersättningsskyldighet, skall dock vad som är stadgat om rättegången i
tvistemål tillämpas. Avser talan ett beslut om både disciplinpåföljd och
ersättningsskyldighet, skall tingsrätten, om krigsmannen begär det eller
det annars är påkallat, handlägga frågan om ersättningsskyldighet som
särskilt mål i den för tvistemål stadgade ordningen.
62 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 56 § får
verkställas sedan det har vunnit laga kraft.
Övergångsbestämmelser
1986:644
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1987.
Genom lagen upphävs
1. militära rättegångslagen (1948:472),
2. lagen (1948:473) om införande av militära rättegångslagen,
3. lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.
Den nya lagen gäller även i fråga om handlingar som har begåtts före
ikraftträdandet. Militära rättegångslagen tillämpas dock alltjämt i
fråga om beslut om disciplinstraff eller tillrättavisning och beslut i
ersättningsmål, som har meddelats före ikraftträdandet. Äldre
bestämmelser tillämpas vidare i fråga om verkställighet av
disciplinstraff eller tillrättavisning som ålagts före ikraftträdandet.
Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall
hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
1990:221
Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 § den 1 juni 1990 och i övrigt
den 1 april 1991.
1993:372
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna tillämpas i
sin nya lydelse endast på dem som påbörjar utbildning till
yrkesofficer efter den 1 juli 1993.
1994:520
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. För disciplin- och
ersättningsärenden som har inkommit till en tingsrätt före den 1
juli 1994 gäller dock fortfarande äldre bestämmelser.