Post 7301 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1986:1225 ·
Visa register
Lag (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt
för livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 1986-12-16
Ikraft: 1986-12-23
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:479
Upphävd: 1997-01-01 överg.best.
1 § Tillfällig förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt
denna lag.
2 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet.
3 § Skattskyldiga är
1. svenska livförsäkringsbolag,
2. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig
verksamhet samt
3. pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m.
Om verksamheten påbörjats efter utgången av kalenderåret 1984
föreligger inte skattskyldighet.
4 § Skatten utgår med sju procent av beskattningsunderlaget.
Beskattningsunderlaget är värdet av den skattskyldiges förmögenhet vid
utgången av år 1986 till den del som förmögenheten överstiger tio
miljoner kronor. För skattskyldig vilkens räkenskapsår inte
sammanfaller med kalenderår beräknas förmögenheten med utgångspunkt i
förhållandena vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast
efter den 31 december 1986.
Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall förmögenhet som är
hänförlig till annan av den skattskyldige meddelad livförsäkring än
sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31
§ kommunalskattelagen (1928:370) ingå med 72 procent.
5 § Förmögenheten är värdet av den skattskyldiges samtliga tillgångar
efter avdrag för finansiella skulder. Förmögenhet som inte är
hänförlig till livförsäkring skall dock inte beaktas.
Som tillgång hos återförsäkringstagare räknas inte värdet av
återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av försäkringar som denne
har övertagit i form av återförsäkring. Om återförsäkring skett hos
utländsk återförsäkringsgivare skall dock ett belopp
motsvarande dennes ansvarighet redovisas som tillgång, i den mån
ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som ställts av
återförsäkringsgivaren hos återförsäkringstagaren.
Återförsäkringsgivares fordran hos återförsäkringstagare på grund av
sådan reservdeposition som avses i föregående stycke upptas inte som
tillgång. Den skuld som redovisas av återförsäkringstagaren på grund
av depositionen är inte avdragsgill för denne.
6 § Om ej annat följer av 7--9 §§ tas tillgångar och skulder upp till
bokfört värde.
7 § Fastighet tas upp till det högsta av anskaffningsvärdet och 133
procent av det för år 1986 gällande taxeringsvärdet.
Har fastighets värde efter ingången av år 1986 sänkts på grund av
skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand,
vattenflöde eller jämförlig händelse får fastigheten tas upp till 133
procent av det taxeringsvärde som därefter åsätts vid särskild
fastighetstaxering eller, om sådant värde saknas, till ett på
motsvarande grunder uppskattat värde.
8 § Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller som
annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna
noteringar om avslut, tas upp till det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är
börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i första
stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till
samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade,
skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de
noterade aktier som har den lägsta kursen.
Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det
noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en
försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en
sådan försäljning läggas till grund för värderingen.
9 § Fordran som inte omfattas av 8 § och som löper med ränta skall tas
upp till sitt kapitalbelopp. Detsamma gäller för skuld som löper med
ränta.
Osäker fordran får tas upp till det belopp, varmed den kan beräknas
inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.
10 § Tillfällig förmögenhetsskatt är inte avdragsgill vid taxeringen
till statlig inkomstskatt.
11 § Den som är skattskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos
riksskatteverket.
12 § Den som är skattskyldig skall i deklaration ange
beskattningsunderlaget och skatten samt lämna de uppgifter som
erfordras för beräkning av underlaget.
Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast fem
månader efter den dag som enligt 4 § ligger till grund för
förmögenhetsvärderingen.
Skatten skall avrundas till närmast lägre tusental kronor.
13 § Senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 12 §
andra stycket skall hälften av skattebeloppet vara inbetalad.
Återstoden skall vara inbetalad med hälften senast tre månader och med
återstående hälft senast sex månader efter den senaste dagen för
avlämnande av deklaration. Om skatten inte uppgår till 100 000 kronor
skall dock hela beloppet vara inbetalat senast den dag då
deklarationen skall ha kommit in.
14 § När annat inte följer av denna lag tillämpas lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter med undantag av vad där sägs
om anstånd i 2 kap. 9 §, om förhandbesked i 6 kap. och om
förseningsavgift i 7 kap. 5 §.
Övergångsbestämmelser
1996:479
Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om förmögenhet vid utgången
av år 1986 eller - för skattskyldiga med annat räkenskapsår än kalenderår
- vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efter den
31 december 1986.