Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Tillfällig förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt denna lag. 2 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet. 3 § Skattskyldiga är 1. svenska livförsäkringsbolag, 2. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet samt 3. pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Om verksamheten påbörjats efter utgången av kalenderåret 1984 föreligger inte skattskyldighet. 4 § Skatten utgår med sju procent av beskattningsunderlaget. Beskattningsunderlaget är värdet av den skattskyldiges förmögenhet vid utgången av år 1986 till den del som förmögenheten överstiger tio miljoner kronor. För skattskyldig vilkens räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår beräknas förmögenheten med utgångspunkt i förhållandena vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 1986. Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall förmögenhet som är hänförlig till annan av den skattskyldige meddelad livförsäkring än sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) ingå med 72 procent. 5 § Förmögenheten är värdet av den skattskyldiges samtliga tillgångar efter avdrag för finansiella skulder. Förmögenhet som inte är hänförlig till livförsäkring skall dock inte beaktas. Som tillgång hos återförsäkringstagare räknas inte värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av försäkringar som denne har övertagit i form av återförsäkring. Om återförsäkring skett hos utländsk återförsäkringsgivare skall dock ett belopp motsvarande dennes ansvarighet redovisas som tillgång, i den mån ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som ställts av återförsäkringsgivaren hos återförsäkringstagaren. Återförsäkringsgivares fordran hos återförsäkringstagare på grund av sådan reservdeposition som avses i föregående stycke upptas inte som tillgång. Den skuld som redovisas av återförsäkringstagaren på grund av depositionen är inte avdragsgill för denne. 6 § Om ej annat följer av 7--9 §§ tas tillgångar och skulder upp till bokfört värde. 7 § Fastighet tas upp till det högsta av anskaffningsvärdet och 133 procent av det för år 1986 gällande taxeringsvärdet. Har fastighets värde efter ingången av år 1986 sänkts på grund av skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig händelse får fastigheten tas upp till 133 procent av det taxeringsvärde som därefter åsätts vid särskild fastighetstaxering eller, om sådant värde saknas, till ett på motsvarande grunder uppskattat värde. 8 § Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller som annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut, tas upp till det noterade värdet. Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i första stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen. Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen. 9 § Fordran som inte omfattas av 8 § och som löper med ränta skall tas upp till sitt kapitalbelopp. Detsamma gäller för skuld som löper med ränta. Osäker fordran får tas upp till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp. 10 § Tillfällig förmögenhetsskatt är inte avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt. 11 § Den som är skattskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos riksskatteverket. 12 § Den som är skattskyldig skall i deklaration ange beskattningsunderlaget och skatten samt lämna de uppgifter som erfordras för beräkning av underlaget. Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast fem månader efter den dag som enligt 4 § ligger till grund för förmögenhetsvärderingen. Skatten skall avrundas till närmast lägre tusental kronor. 13 § Senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 12 § andra stycket skall hälften av skattebeloppet vara inbetalad. Återstoden skall vara inbetalad med hälften senast tre månader och med återstående hälft senast sex månader efter den senaste dagen för avlämnande av deklaration. Om skatten inte uppgår till 100 000 kronor skall dock hela beloppet vara inbetalat senast den dag då deklarationen skall ha kommit in. 14 § När annat inte följer av denna lag tillämpas lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter med undantag av vad där sägs om anstånd i 2 kap. 9 §, om förhandbesked i 6 kap. och om förseningsavgift i 7 kap. 5 §. Övergångsbestämmelser 1996:479 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om förmögenhet vid utgången av år 1986 eller - för skattskyldiga med annat räkenskapsår än kalenderår - vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 1986.