Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bestämmelser 1 § Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kadmium och kvicksilver från batterier. 2 § Med miljöfarliga batterier avses i denna förordning slutna torrbatterier med mer än sammanlagt 0,025 viktprocent kvicksilver och kadmium. I fråga om nickel-kadmiumbatterier som är fast monterade eller avsedda för fast montering gäller endast vad som särskilt föreskrivs i 4 § om sådana batterier. Förordning (1989:66). 3 § Det åligger främst tillverkare och importörer av miljöfarliga batterier att vidta de åtgärder som behövs för en övergång till mindre miljöfarliga batterier och att iaktta de försiktighetsmått som är nödvändiga för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön till följd av hanteringen av miljöfarliga batterier. Märkning 4 § Ett miljöfarligt batteri får inte överlåtas yrkesmässigt om det inte har märkts tydligt av tillverkaren eller importören på ett sådant sätt som anges i bilaga till denna förordning. I stället för den skyldighet som avses i första stycket gäller i fråga om enstaka knappceller och nickel-kadmiumbatterier som är fast monterade att förpackningen till ett sådant batteri respektive den vara som innesluter batteriet skall vara tydligt märkt med en sådan symbol som avses i bilagan. Första stycket gäller även nickel-kadmiumbatterier som är avsedda för fast montering. Om det finns synnerliga skäl får statens naturvårdsverk medge undantag från märkningsskyldigheten. Förordning (1989:66). Insamling m.m. 5 § Miljöfarliga batterier skall när de är förbrukade lämnas till mottagare som anges i 6 § eller på plats som kommunen anvisar och får inte ingå i eller förvaras tillsammans med hushållsavfall. Även andra slag av batterier får lämnas till mottagare som anges i 6 § eller på plats som kommunen anvisar. 6 § Den som yrkesmässigt överlåter miljöfarliga batterier för förbrukning är skyldig att ta emot förbrukade sådana batterier. I samband med yrkesmässig överlåtelse skall information lämnas om att förbrukade miljöfarliga batterier kan lämnas på inköpsstället eller på annan plats som kommunen anvisar. Batterier som har mottagits av en överlåtare enligt första stycket skall lämnas på plats som kommunen anvisar. 7 § Avfall av miljöfarliga batterier skall forslas bort genom kommunens försorg till anläggning för slutligt omhändertagande. Statens naturvårdsverk får medge att annan än kommun forslar bort batteriavfall. I fråga om tillstånd till slutligt omhändertagande samt införsel och utförsel av förbrukade miljöfarliga batterier gäller 12--21 §§ förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Förordning (1987:1049). Uppgiftsskyldighet 8 § Den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar miljöfarliga batterier skall till statens naturvårdsverk lämna uppgifter om överlåten mängd sådana batterier. Uppgiftsskyldigheten gäller inte zink-luftbatterier och silveroxidbatterier. Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten meddelas av statens naturvårdsverk. Förordning (1987:1049). Kostnader 9 § De som skall lämna uppgifter enligt 8 § skall betala en avgift som motsvarar kostnaderna för 1. slutligt omhändertagande av batterierna, 2. den information som behöver spridas angående de åtgärder som avses i denna förordning. 10 § För miljöfarliga batterier som överlåts på den svenska marknaden skall avgift tas ut med 23 kronor per kilogram för alkaliska batterier och kvicksilveroxidbatterier och med 13 kronor per kilogram för nickel-kadmiumbatterier. Förordning (1987:1049). 11 § Betalning av avgiften skall ske efter debitering från statens naturvårdsverk. Debitering skall ske kvartalsvis. Betalning uppbärs och redovisas av naturvårdsverket. 11 a § Om det finns särskilda skäl, får statens naturvårdsverk besluta att avgift skall nedsättas eller efterges. Förordning (1987:89). 12 § Beslut om betalning får verkställas enligt utsökningsbalken. Statens naturvårdsverk får förordna att ett sådant beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas. Tillsyn, ansvar och överklagande 13 § Bestämmelserna i 26--28 §§ förordningen (1985:835) om kemiska produkter gäller i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i 26 § förordningen om kemiska produkter skall dock vid tillämpningen av denna förordning avse statens naturvårdsverk. 14 § Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av 3 §, 4 §, 6 § första stycket och 8 § finns i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Den som yrkesmässigt eller i större omfattning samlar in och forslar bort batterier i strid mot 7 § första stycket skall dömas till böter. 15 § Ett beslut som statens naturvårdsverk i ett särskilt fall har meddelat enligt denna förordning får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Förordning (1987:1049). 16 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av statens naturvårdsverk. Övergångsbestämmelser 1986:1236 Denna förordning träder i kraft, ifråga om avgiftsskyldighet enligt 10 § för nickelkadmiumbatterier den 1 april 1987 och i övrigt den 1 januari 1987. 1987:1049 Denna förordning träder i kraft, 1. i fråga om 7 § den 1 januari 1988, 2. i fråga om 4 § andra och tredje styckena den 1 juli 1990, 3. i övrigt den 1 juli 1989. Märkning får även ske enligt vad som föreskrivs i förordningen (1987:1049) om ändring i förordningen (1986:1236) om miljöfarliga batterier. Förordning (1989:66). 1989:974 1. Denna förordning träder i kraft i fråga om 5 § andra och tredje styckena den 1 juli 1990 och i övrigt den 1 februari 1990. 2. Förordningen (1986:1236) om miljöfarliga batterier skall upphöra att gälla vid utgången av januari 1990. 3. Märkning som avses i 5 § får till och med den 31 december 1992 även ske enligt vad som föreskrivs i förordningen (1987:1049) om ändring i förordningen (1986:1236) om miljöfarliga batterier. 4. Om det i en annan förordning hänvisas till bestämmelser som ersätts genom bestämmelser i den nya förordningen, skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas. Bilaga Vid märkning av batterier enligt 4 § skall följande symbol användas. Symbolen skall utformas som en ljus fyrkant med pilar som har svarta kanter. Symbolen skall varaktigt anbringas på två motsatta ställen på ett batteri så att den omedelbart syns. För att märkningen skall anses som tydlig skall varje symbol uppta minst tre procent av batteriets mantelyta. Varje symbol behöver dock inte vara större än 5 cm x 5 cm. Om ett batteri är så litet att tre procent av dess yta är mindre än 0,5 cm x 0,5 cm, skall en symbol som är minst en 1 cm x 1 cm i stället anbringas på förpackningen till batteriet. Förordning (1989:66).