Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Tullfrihet gäller för en vara med ursprung i något av de minst utvecklade länder som anges i bilaga 1, om varan har sänts i enlighet med 12 §. 2 § Tullfrihet gäller för en vara med ursprung i något av de utvecklingsländer eller områden som anges i bilaga 2, om varan har sänts i enlighet med 12 § och om varan 1. är hänförlig till 1--24 kap. tulltaxelagen (1987:1068) och upptagen i bilaga 3, eller 2. är hänförlig till 25--97 kap. tulltaxelagen men inte upptagen i bilaga 4. 3 § Tullfrihet gäller för en vara med ursprung i Folkrepubliken Kina, om varan har sänts i enlighet med 12 § och om varan 1. är hänförlig till 1--24 kap. tulltaxelagen (1987:1068) och upptagen i bilaga 5 eller 2. är hänförlig till 25--97 kap. tulltaxelagen men inte upptagen i bilaga 6. Förordning (1993:1017). 4 § I fråga om handvävd bomullsvävnad finns särskilda bestämmelser i förordningen (1987:1287) om tullfrihet för handvävd bomullsväv. 5 § En varas ursprung skall styrkas med intyg (ursprungscertifikat formulär A), utfärdat av en myndighet i utvecklingslandet. Om en vara har sänts till ett EFTA-land eller till ett EG-land och därifrån sänts vidare till Sverige, får varans ursprung dock styrkas med ursprungscertifikat som har utfärdats av en myndighet i EFTA- eller EG-landet på grundval av sådant intyg som avses i första stycket. Beträffande postförsändelse får en varas ursprung styrkas med intyg av exportören i utvecklingslandet (formulär APR) om försändelsens värde inte överstiger 16 000 kronor. Intygen skall vara avfattade på engelska eller franska och upprättade i enlighet med formulär i bilaga 8. Intyg krävs inte för varor som utan handelssyfte införs för enskild persons räkning, om varornas sammanlagda värde inte överstiger 1 200 kronor eller om varorna ingår i resandes personliga bagage och deras sammanlagda värde inte överstiger 3 400 kronor. 6 § En vara anses ha ursprung i ett land, om den helt framställts eller utvunnits i landet eller där undergått bearbetning eller behandling. Efter regeringens bestämmande skall en vara som har ursprung i ett land tillhörande en regional ekonomisk sammanslutning och som har använts som material vid bearbetning eller behandling av en vara i ett annat land tillhörande samma sammanslutning anses ha ursprung i detta senare land. 7 § En vara anses helt framställd eller utvunnen i ett land, om den utgör 1. mineralisk produkt som utvunnits ur landets jord eller havsbotten, 2. vegetabilisk produkt som skördats där, 3. levande djur som fötts och uppfötts där, 4. produkt som erhållits där från levande djur, 5. produkt som erhållits där genom jakt eller fiske, 6. produkt från havsfiske och annan produkt som hämtats ur havet av landets fartyg, 7. produkt som framställts ombord på fartyg hemmahörande i landet uteslutande av vara som avses under 6, 8. brukad artikel, som tillvaratagits där och endast kan användas för återvinning av råvara, 9. avfall som uppkommit vid bearbetningsprocesser där, 10. produkt som framställts där uteslutande av vara som avses under 1--9. Fartyg som avses under 6 eller 7 skall anses höra hemma i det land där det är registrerat och vars flagg det för. 8 § En vara anses bearbetad eller behandlad om den framställts genom bearbetning eller behandling som medfört att den vid klassificering enligt tullsamarbetsrådets nomenklatur för klassificering av varor (Harmonized system, HS-nomenklaturen) hänförs till annat tulltaxenummer än var och en av de produkter som använts som material vid bearbetningen eller behandlingen. Vara som anges i bilaga 7 skall dock ha genomgått sådan bearbetning eller behandling som där beskrivs. 9 § Vid tillämpning av 8 § skall följande bearbetning eller behandling alltid anses otillräcklig för att ge ursprungskaraktär, oavsett om den medför ändring av tulltaxenummer: 1. behandling med syfte att säkerställa att varorna bevaras i gott skick under transport eller lagring (luftning, utspridning, torkning, kylning, inläggning i saltvatten, i svavelsyrlighetsvatten eller i andra konserverande vattenlösningar, avlägsnande av skadade delar och liknande åtgärder); 2. enkel behandling bestående i avlägsnande av damm, siktning eller sållning, klassificering, sortering (inklusive sammanföring av artiklar till satser), tvättning, målning eller delning; 3. i) ompackning, uppdelning eller sammanföring av kollin; ii) förpackning på flaskor, i säckar, fodral eller askar, uppsättning på kartor m. m. samt alla andra enkla förpackningsåtgärder; 4. anbringande av märken, etiketter eller liknande särskiljande beteckningar på varor eller förpackningar därtill; 5. enkel blandning av varor, även av skilda slag, såvida en eller flera i blandningen ingående beståndsdelar inte har ursprung i utvecklingslandet; 6. enkel sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en komplett artikel; 7. en kombination av två eller flera av de åtgärder som anges under 1.--6.; 8. slakt av djur. 10 § På begäran av den, som anmäler varan till förtullning, skall en isärtagen eller icke hopsatt artikel, hänförlig till kapitel 84 eller 85 i HS-nomenkla- turen som importeras i flera sändningar på villkor som fastställs av svensk tullmyndighet, anses utgöra en enda artikel. Ett ursprungscertifikat, som omfattar den kompletta artikeln, skall uppvisas vid importen av den första delsändningen. Tillbehör, reservdelar och verktyg, som levereras tillsammans med en utrustning, en maskin, en apparat eller ett fordon, skall tillsammans med dessa anses som en enhet, om de utgör standardutrustning och ingår i priset för ifrågavarande utrustning, maskin, apparat eller fordon eller ej har särskilt fakturerats. Varor i satser, i den mening som avses i tolkningsregel 3 i HS-nomenklaturen, anses som ursprungsvaror under förutsättning att alla i satsen ingående komponenter utgör ursprungsvaror. Varor i satser som består av såväl ursprungsvaror som icke ursprungsvaror skall dock i sin helhet anses som ursprungsvaror om andelen icke ursprungsvaror uppgår till högst 15 % av satsens hela värde. 11 § Vid fastställande av värde som avses i bilaga 7 gäller, 1. för en vara som använts som material, tullvärdet för importerad vara eller, om varans ursprung ej kan visas, det tidigaste fastställbara pris som betalas för varan i landet, 2. för en vara som framställts i landet, varans pris vid försäljning från fabrik med avdrag för skatt eller avgift som återbetalas vid utförsel. Vid tillämpningen av bestämmelserna i bilaga 7 behöver hänsyn inte tas till ursprunget av energi, bränsle, anläggningar, maskiner eller verktyg som använts vid utvinning eller framställning av en vara. 12 § En vara får under försändning till Sverige i annat land endast ha omlastats, lagrats, ompackats i emballage för transport eller lagring, underkastats åtgärd avsedd att bevara den eller visats på utställning och skall därvid ha varit under kontroll av tullmyndighet i det andra landet. Har åtgärd som nyss nämnts vidtagits med varan skall bevis från den utländska tullmyndigheten om utförd kontroll företes, om inte genomgående frakthandling eller annan handling som tullmyndighet kan godta föreligger. 13 § Tullmyndighet får inhämta kompletterande uppgifter om en vara från utländsk myndighet som avses i 5 §. 14 § Anspråk på tullfrihet enligt denna förordning för en vara som anmäls till förtullning skall framställas senast när en tulldeklaration skall ges in för varan eller, om det inte föreligger någon deklarationsplikt, när varan anmäls till förtullning. Ursprungsintyg skall ges in senast 15 dagar från den dag då varan anmäldes till förtullning. Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 11 a § tullagen (1987:1065) får tullmyndigheten medge att den tullskyldige endast behöver förete intyget på begäran av myndigheten. Om sådant medgivande föreligger skall intyget innehas av den tullskyldige senast när intyget annars skulle ha getts in. Om Posten Aktiebolag är tullskyldigt för en vara som har kommit in med post får dock anspråk på tullfrihet framställas och ursprungsintyg ges in senast 30 dagar efter den dag då tulltaxeringsbeslut meddelades. Om anspråk framställs eller intyg ges in senare än vad som anges i första, andra eller tredje stycket, får återbetalning av eller befrielse från tull medges endast till den del tullbeloppet överstiger 300 kronor. Detsamma gäller om tullskyldig som enligt andra stycket skall förete intyg endast på begäran av en tullmyndighet inte innehade intyget när detta annars skulle ha getts in enligt andra stycket. En tullmyndighet kan medge undantag från detta stycke om det finns särskilda skäl. Förordning (1994:1140). 15 § Tullmyndighet får beträffande en vara, vars ursprung har styrkts med intyg (ursprungscertifikat formulär A) som har utfärdats av myndighet i utvecklingsland för utförsel till Sverige, utfärda nytt sådant intyg när varan från Sverige sänds vidare till ett annat EFTA-land eller till ett EG-land under förutsättning att med varan inte förfarits på annat sätt än som sägs i 12 §. 16 § Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 1988:285 Denna förordning träder ikraft den 15 juni 1988. Bilaga 6 i dess nya lydelse får tillämpas från och med den 1 januari 1988. 1989:80 Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1989. Bilagorna 4 och 6 i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1988. 1992:1048 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna i 14 § skall dock tillämpas för tid från och med den 1 november 1992. 1994:81 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1994 och gäller till utgången av år 1994. Förordning (1994:81). 1994:1140 Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1994 men skall tillämpas från och med den 1 mars 1994. Bilaga 1 Länder som avses i 1 § Afghanistan Bangladesh Benin Botswana Burkina Faso Burundi Etiopien Guinea-Bissau Haiti Kap Verde Lesotho Liberia Malawi Maldiverna Mocambique Myanmar Namibia Nepal Salomonöarna Sudan Tanzania Tchad Uganda Zaire Zambia Förordning (1993:1017). Bilaga 2 Länder och områden som avses i 2 § Albanien Algeriet Amerikanska Samoa Angola Argentina Bahamas Bahrain Barbados Bolivia Bosnien-Hercegovina Brasilien Brunei Darussalam Chile Colombia Cooköarna Costa Rica Cuba Cypern Dominikanska Republiken Ecuador Egypten El Salvador Elfenbenskusten Fiji Filippinerna Gabon Ghana Guam Guatemala Guyana Honduras Hongkong Indien Indonesien Iran Jamaica Jordanien Kamerun Kenya Demokratiska Folkrepubliken Korea Republiken Korea Kroatien Libanon Macao Makedonien, del av det tidigare Jugoslavien Malaysia Malta Marocko Mauritius Mexico Nederländska Antillerna Nicaragua Nigeria Pakistan Panama Papua Nya Guinea Paraguay Peru Saudiarabien Senegal Singapore Slovenien Sri Lanka Surinam Swaziland Thailand Tokelauöarna Tonga Trinidad och Tobago Tunisien Uruguay Venezuela Vietnam Zimbabwe Förordning (1994:279). Denna bestämmelse avser bilaga 4 som ej finns med här.