Post 7087 av 10931 träffar
SFS-nummer ·
1987:1262 ·
Visa register
Arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad: 1987-12-17
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:1240
Ikraft: 1988-01-01
1 § Kommer riket i krig, skall bestämmelserna i 5--9 §§ tillämpas.
2 § Regeringen får föreskriva att 5-9 §§ helt eller delvis skall
tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer
1. om Sverige är i krigsfara,
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att
Sverige har varit i krig eller krigsfara.
Föreskrift enligt första stycket måste inom en månad underställas
riksdagen. Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställs
riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två
månader från underställningen. Lag (1994:1640).
3 § Under den tid 5--9 §§ tillämpas gäller inte sådana föreskrifter som
har meddelats i annan lag eller författning, om de strider mot dessa
bestämmelser eller mot vad som har förordnats med stöd av dem.
Förekommer i lag eller annan författning en hänvisning till en
föreskrift som har ersatts av en föreskrift som tillämpas på grund av
denna lag, skall hänvisningen avse den nya föreskriften.
4 § Föreligger inte längre sådana förhållanden som anges i 1 § eller 2 §
första stycket, skall regeringen föreskriva att bestämmelserna i 5--9 §§
inte skall tillämpas.
5 § Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen,
lagen (1982:80) om anställningsskydd, semesterlagen (1977:480) och
föräldraledighetslagen (1995:584), tillämpas med de ändringar och
tillägg som anges i en till denna lag fogad förteckning (bilaga).
Lag (1995:588).
6 § När denna lag ska tillämpas, gäller inte lagen (1974:981)
om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, lagen
(1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag
i skolan och lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
utbildning i svenska för invandrare. Lag (2010:857).
7 § Regeringen får föreskriva förbud mot fackliga stridsåtgärder och
förordna om fortsatt giltighet av kollektivavtal och om tvångsskiljedom
eller vidta andra liknande åtgärder, om en arbetstvist hotar att medföra
eller har medfört en öppen arbetskonflikt som kan skada totalförsvaret.
8 § Utöver vad som anges i 5 § får regeringen i de där angivna lagarna,
i annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
och i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister föreskriva sådana
ändringar och tillägg som behövs för att tillgodose totalförsvarets
behov.
9 § Har det i ett kollektivavtal tagits in bestämmelse som strider mot
en föreskrift som har meddelats i eller med stöd av denna lag, får
regeringen förklara att bestämmelsen är utan verkan, om den kan medföra
skada för totalförsvaret.
10 § Har upphävts genom lag (1995:778).
Bilaga
Förteckning enligt 5 §
1. Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
I fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall
dels 35 och 37 §§ inte tillämpas,
dels 4, 5, 11, 12, 14, 16, 21, 34, 36, 38, 56 och 69 §§ ha följande
lydelse,
dels nya föreskrifter, betecknade 53 §, införas av följande lydelse.
4 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller
skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks.
Trots bestämmelsen i första stycket är det tillåtet att genom
kollektivavtal göra avvikelse från föreskrifterna i 11, 12, 14, 19--22
och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33, 34, 36, 38--40 §§, 43 § andra
stycket samt 64 och 65 §§.
I kollektivavtal får också föreskrivas längre gående fredsplikt än 41,
41 a och 44 §§ anger samt längre gående skadeståndsansvar än som
följer av denna lag.
5 § Vad i denna lag föreskrivs innebär inte rätt till insyn för en part
i sådana förhållanden hos motparten, som har betydelse för en
förestående eller redan utbruten arbetskonflikt, eller rätt till
inflytande över motpartens beslut rörande sådan konflikt.
Föreskrifterna i 11, 12, 19, 34, 38 och 39 §§ skall tillämpas även när
kollektivavtal tillfälligt inte gäller.
11 § Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin
verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av
kollektivavtal. Detsamma skall iakttagas innan arbetsgivare beslutar om
viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för
arbetstagare som tillhör organisationen.
Om det behövs för att undvika störningar i produktionen eller andra
liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra
synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första
stycket.
12 § När arbetstagarorganisation som avses i 11 § påkallar det, skall
arbetsgivare även i annat fall än där anges förhandla med organisationen
innan han fattar eller verkställer beslut, som rör medlem i
organisationen. Om det behövs för att undvika störningar i produktionen
eller andra liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller
om andra särskilda skäl föranleder det, får arbetsgivaren dock fatta och
verkställa beslutet innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet.
14 § Finns lokal arbetstagarorganisation, skall förhandlingskyldigheten
enligt 11--13 §§ fullgöras i första hand genom förhandling med denna.
Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket, skall
arbetsgivaren på begäran förhandla även med central
arbetstagarorganisation, om hinder inte möter på grund av
beredskapsförhållandena.
16 § Part som vill förhandla skall göra framställning hos motparten om
förhandling. Om motparten begär det, skall framställningen vara
skriftlig och ange den fråga om vilken förhandling påkallas.
Förhandling skall hållas snarast möjligt efter det att framställning om
förhandling har gjorts. Det ankommer i övrigt på parterna att bestämma
tid och plats för förhandlingssammanträde.
Förhandling skall bedrivas skyndsamt. Om part begär det, skall föras
protokoll som justeras av båda parter. Enas parterna ej om annat, skall
förhandling anses avslutad, när part som har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet har givit motparten skriftligt besked om att han
frånträder förhandlingen.
21 § Part som skall lämna information har rätt till förhandling med
motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas. Om
förhandlingen avser information enligt 19 §, äger 14 § motsvarande
tillämpning.
Uppnås icke enighet vid förhandling enligt första stycket, kan parten
väcka talan vid domstol om tystnadsplikt. Domstolen skall förordna om
tystnadsplikt i den mån det kan antas att det annars skulle föreligga
risk för skada för totalförsvaret eller väsentlig skada för part eller
annan.
Har part påkallat förhandling om tystnadsplikt gäller till dess frågan
har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som han kräver.
34 § Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är
bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet enligt
avtal, gäller organisationens mening till dess tvisten har slutligt
prövats.
Om det behövs för att undvika störningar i produktionen eller andra
liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller föreligger
enligt arbetsgivarens uppfattning andra synnerliga skäl mot att
omtvistat arbete uppskjuts, får arbetsgivaren utan hinder av första
stycket kräva att arbetet utförs enligt hans mening i tvisten.
Arbetstagaren är då skyldig att utföra arbetet. Sådan skyldighet
föreligger dock ej, om arbetsgivarens mening i tvisten är oriktig och
arbetsgivaren har insett eller bort inse detta eller om arbetet innebär
fara för liv eller hälsa eller därmed jämförligt hinder möter.
36 § Arbetstagarpartens rätt enligt 33 och 34 §§ tillkommer den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen och utövas av lokal
arbetstagarorganisation, om sådan finns. Har central förhandling
påkallats, utövas rätten av den centrala arbetstagarorganisationen.
38 § Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för
hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara
arbetstagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av
kollektivavtal för sådant arbete.
Första stycket gäller ej, om arbetet är av kortvarig och tillfällig
natur eller kräver särskild sakkunskap och ej heller om den tilltänkta
åtgärden i allt väsentligt motsvarar åtgärd som har godtagits av
arbetstagarorganisationen. Om organisationen i särskilt fall påkallar
det, är arbetsgivaren dock skyldig att förhandla innan han fattar eller
verkställer beslut.
Om det behövs för att undvika störningar i produktionen eller andra
liknande påfrestningar till skada för totalförsvaret eller om andra
synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första
stycket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren på
villkor som nu sagts icke skyldig att uppskjuta beslutet eller
verkställigheten till dess förhandlingsskyldigheten har fullgjorts, ej
heller om andra särskilda skäl föreligger mot uppskov. I fråga om
förhandling enligt första och andra styckena äger 14 § motsvarande
tillämpning.
53 § En förlikningsman eller förlikningskommission får förbjuda part att
vidta stridsåtgärd medan förlikningsförhandling pågår och under en tid
av högst tio dagar efter det att en sådan förhandling har förklarats
avslutad. Stridsåtgärd som vidtas i strid mot ett sådant förbud
betraktas som olovlig enligt reglerna i denna lag.
56 § Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot tystnadsplikt som avses
i denna lag eller utnyttjar han obehörigen vad han under sådan
tystnadsplikt har fått kännedom om, skall han ersätta uppkommen skada.
Detsamma gäller om någon åberopar tystnadsplikt i fall som avses i 21 §,
om kravet är obefogat och parten insett eller bort inse det.
Om någon som företräder arbetsgivare eller organisation gör sig skyldig
till handling som avses i första stycket, svarar arbetsgivaren eller
organisationen för skadan.
I fall som avses i denna paragraf skall ej följa ansvar enligt 20 kap.
3 § brottsbalken.
69 § Föreskrifterna i 33, 34 och 39 §§ utgör inte hinder mot beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
2. Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen
I fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen skall 5 och 9 §§ ha följande lydelse.
5 § Uppkommer fråga om ändring av facklig förtroendemans
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor, skall arbetsgivaren minst
två veckor i förväg varsla den lokala arbetstagarorganisationen och
underrätta förtroendemannen. Föreligger hinder härför, skall varsel och
underrättelse i stället lämnas så snart det kan ske. Skyldighet att
lämna varsel och underrättelse föreligger ej vid sådan ändring som utgör
ett normalt led i förtroendemannens arbete och icke försämrar hans
möjligheter att fullgöra det fackliga uppdraget.
Den lokala arbetstagarorganisationen och förtroendemannen har rätt till
överläggning med arbetsgivaren om åtgärd som avses i första stycket.
Sådan överläggning skall påkallas senast en vecka efter det att varsel
eller underrättelse lämnades. Har överläggning påkallats, får
arbetsgivaren icke vidta den tilltänkta åtgärden förrän tillfälle till
överläggning har lämnats. Detta gäller dock inte, om ett uppskov med
beslutet skulle föranleda störningar i produktionen eller andra liknande
påfrestningar till skada för totalförsvaret.
9 § Uppkommer tvist om tillämpning på en facklig förtroendeman av 1, 3,
4, 6 eller 7 § eller 8 § första stycket eller kollektivavtalsbestämmelse
som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 1, 6 eller 7 §
eller 8 § första stycket, gäller den lokala arbetstagarorganisationens
mening om lagens eller kollektivavtalets rätta innebörd intill dess
tvisten har slutligt prövats. I kollektivavtal som har trätt i lagens
ställe kan föreskrivas att arbetstagarpartens bestämmanderätt i stället
skall tillkomma huvudorganisationen.
Utan hinder av första stycket kan arbetsgivaren vägra sådan ledighet som
medför risk för störningar i produktionen eller andra liknande
påfrestningar till skada för totalförsvaret, säkerheten på
arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner i övrigt eller därmed
jämförliga intressen.
3. I fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd ska
dels 25--27 och 32 §§ inte tillämpas,
dels 2, 3, 5, 7, 8, 16, 22, 33 och 34 §§ ha följande lydelse.
2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats
med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från
denna lag, skall dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker
arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag.
Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en
central arbetstagarorganisation får det dock göras avvikelser från 5,
6, 11, 15, 21, 22, 28, 33, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att
genom ett sådant kollektivavtal bestämma följande:
1. Avvikelser från 6 a § under förutsättning att avtalet inte innebär
att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än
som följer av EG-rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober
1991.
2. Den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §.
3. Avvikelser från bestämmelserna i 30 a §, såvitt gäller besked
enligt 15 §.
4. Avvikelser från bestämmelserna i 30, 30 a och 31 §§, såvitt gäller
den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter.
Avtal om avvikelser från reglerna i 21 § får träffas även utanför
kollektivavtalsförhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal
som med stöd av tredje stycket har träffats för verksamhetsområdet
skall tillämpas.
När efter bemyndigande av en central arbetstagarorganisation ett
lokalt kollektivavtal har träffats om avvikelser från 22 § får avtalet
tillämpas i fråga om uppsägning av arbetstagare som vid
uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år bara om
arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens
medgivande till varje enskild uppsägning.
En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt tredje
stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är
medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men
sysselsätts i arbete som avses med avtalet.
3 § Vid tillämpning av 11, 15, 22 och 39 §§ gäller följande särskilda
bestämmelser om beräkning av anställningstid:
1. En arbetstagare, som byter anställning genom att övergå från en
arbetsgivare till en annan, får i den senare anställningen tillgodoräkna
sig också tiden i den förra, om arbetsgivarna vid tidpunkten för
övergången tillhör samma koncern.
2. En arbetstagare, som byter anställning i samband med att ett företag
eller en del av ett företag övergår från en arbetsgivare till en annan,
får tillgodoräkna sig tiden hos den förre arbetsgivaren när
anställningstid skall beräknas hos den senare.
3. Om det sker flera sådana byten av anställning som avses i 1--2, får
arbetstagaren räkna samman anställningstiderna hos alla arbetsgivarna.
Vid tillämpning av 22 och 39 §§ får arbetstagaren tillgodoräkna sig en
extra anställningsmånad för varje anställningsmånad som arbetstagaren
har påbörjat efter fyllda 45 år. Sammanlagt får arbetstagaren dock
tillgodoräkna sig högst 60 sådana extra anställningsmånader.
5 § Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs
för att tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det
föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller
feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst sex månader under två
år, om det föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till dess arbetstagaren skall börja
sådan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
som skall pågå mer än tre månader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå
från anställningen med ålderspension eller, om någon sådan
avgångsskyldighet inte finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.
7 § Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad.
En uppsägning är inte sakligt grundad om det är skäligt att kräva att
arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Vid
bedömande av vad som skäligen kan krävas av arbetsgivaren skall
beaktas intresset av att tillgodose totalförsvarets produktionsbehov.
Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig till
arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på
omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än två
månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller, om någon
sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för
uppsägningen. Arbetsgivaren får dock grunda uppsägningen enbart
på omständigheter som han har känt till mer än två månader, om
tidsöverdraget berott på att han på arbetstagarens begäran eller
med dennes medgivande dröjt med underrättelsen eller
uppsägningen eller om det finns synnerliga skäl för att
omständigheterna får åberopas.
8 § Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara skriftlig.
I uppsägningsbeskedet skall arbetsgivaren ange vad arbetstagaren skall
iaktta för det fall att arbetstagaren vill göra gällande att
uppsägningen är ogiltig eller yrka skadestånd med anledning av
uppsägningen.
16 § Besked enligt 15 § skall vara skriftligt.
I beskedet skall arbetsgivaren ange vad arbetstagaren skall iaktta för
det fall att arbetstagaren vill föra talan om att anställningsavtalet
skall förklaras gälla tills vidare eller yrka skadestånd för brott mot 4
§ första stycket.
Beskedet skall lämnas till arbetstagaren personligen. Är det inte
skäligt att kräva detta, får beskedet i stället sändas i rekommenderat
brev till arbetstagarens senast kända adress.
22 § Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren
iaktta följande turordningsregler.
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en turordning för
varje enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden
av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje
avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på
samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations avtalsområde
fastställas en gemensam turordning för samtliga enheter på orten,
om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 29 §.
Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i
varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren.
Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför
arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid
ger högre ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter
omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som
förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har
tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Vid den
bedömningen skall beaktas även intresset att tillgodose
totalförsvarets produktionsbehov.
33 § En arbetsgivare, som vill att en arbetstagare ska
lämna sin anställning när arbetstagaren uppnår den ålder
som medför skyldighet att avgå med ålderspension eller, om
någon sådan avgångsskyldighet inte finns, vid fyllda 65 år,
ska skriftligen ge arbetstagaren besked om detta minst en
månad i förväg.
Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare ska lämna sin
anställning i samband med att arbetstagaren får rätt till
hel sjukersättning enligt socialförsäkringsbalken ska
arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta
så snart arbetsgivaren har fått kännedom om beslutet om
sjukersättning.
En arbetstagare som är anställd tills vidare och har
uppnått den ålder som anges i första stycket har inte rätt
till längre uppsägningstid än en månad och har inte heller
företrädesrätt enligt 22 och 23 §§.
34 § Om en arbetstagare sägs upp utan saklig grund, skall uppsägningen
förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Detta gäller dock ej, om
uppsägningen angrips endast därför att den strider mot
turordningsregler.
Om ett yrkande om ogiltigförklaring framställs, kan domstol besluta att
anställningen trots uppsägningen skall bestå tills tvisten har slutligt
avgjorts. Har domstol meddelat ett sådant beslut, får arbetsgivaren inte
avstänga arbetstagaren från arbete på grund av de omständigheter som har
föranlett uppsägningen. Arbetstagaren har rätt till lön och andra
förmåner enligt 12--14 §§ så länge anställningen består.
4. Semesterlagen (1977:480)
I fråga om semesterlagen (1977:480) ska 4, 11 och 12 §§ ha
följande lydelse.
4 § En arbetstagare har rätt till tjugofem semesterdagar
varje semesterår. Om anställningen påbörjas efter den 31
augusti under semesteråret, har arbetstagaren rätt till
endast fem semesterdagar.
Om det behövs för att tillgodose totalförsvarets behov av
arbetskraft, får arbetsgivaren besluta att arbetstagaren ska
få ut semesterledighet till ett mindre antal dagar, lägst
tio. Den rätt till semester som inte kan utnyttjas ska anses
sparad till dess förhållandena medger att ledigheten
utnyttjas. Efter överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetstagare får sparad semesterrätt tas ut i form av
semesterersättning.
Under semesterledighet ska arbetstagaren ha semesterlön, om
sådan har tjänats in enligt 7 §.
11 § Om inte överenskommelse om förläggning av
semesterledighet uppnås, bestämmer arbetsgivaren om
förläggningen, om inte annat har avtalats.
Har beslut om förläggning av semesterledighet träffats på
annat sätt än genom överenskommelse med arbetstagare eller
dennes företrädare, ska arbetsgivaren underrätta
arbetstagaren om beslutet. Underrättelsen ska lämnas senast
två veckor före ledighetens början. Om det finns särskilda
skäl, får den lämnas senare.
12 § Om inte annat har avtalats, ska semesterledigheten
förläggas så att arbetstagaren får en ledighetsperiod av
minst två veckor i följd.
5. Föräldraledighetslagen (1995:584)
I fråga om föräldraledighetslagen (1995:584) skall 1 § ha följande
lydelse.
1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin
anställning enligt bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även
arbetstagare som
a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om
ett barn,
b. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt
hem,
c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit
gift med eller har eller haft barn med föräldern.
Regeringen får genom föreskrifter inskränka rätten till ledighet
enligt denna lag, om det krävs för att tillgodose totalförsvarets
behov. Lag (2010:1240).