Post 7064 av 10931 träffar
SFS-nummer ·
1988:49 ·
Visa register
Fartygssäkerhetslag (1988:49)
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1988-01-28
Ändring införd: t.o.m. SFS 2002:454
Ikraft: 1988-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2003:364
Upphävd: 2003-07-21
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart
utanför sjöterritoriet. Lagen gäller även alla svenska rederier samt
utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller
använder annat fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium.
Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet
eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen
föreskriver det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens
bemyndiganden. Lag (1995:927).
Definitioner
2 § Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i
redarens ställe har befattning med fartyget.
Första stycket gäller inte vid tillämpning av 5 kap. 12 §.
3 § Med ombordanställd avses i denna lag den som till följd av
anställning tjänstgör ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att
utföra fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål.
Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som
utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer
med fartyget.
Dokument och certifikat
4 § Ett fartyg skall ha de certifikat som anges i denna lag eller i
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett certifikat skall
utvisa att fartyget vid besiktning för utfärdande av certifikatet
motsvarade i författning angiven standard eller föreskrivet krav. I
certifikatet får anges särskilda villkor för att det skall vara
giltigt.
Ett rederi skall ha ett dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation i de fall som anges i denna lag. Dokumentet
skall utfärdas för en bestämd tid, som får förlängas. Dokumentet får
innehålla särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Lag (1996:994).
5 § Dokument angående godkänd säkerhetsorganisation och certifikat
utfärdas av Sjöfartsverket, om regeringen inte föreskriver något
annat. Lag (1995:927).
Bemyndiganden
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
1. får uppdra åt vissa organisationer att utfärda och förnya
certifikat, om särskilt avtal om detta har träffats mellan staten och
organisationen,
2. fastställa vilka krav som en sådan organisation skall
uppfylla, och
3. skall tillkännage med vilka organisationer som avtal har
träffats.
I särskilda fall får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer uppdra åt någon annan organisation än de som avses i första
stycket att utfärda och förnya certifikat under förutsättning att
kvaliteten på organisationens verksamhet är sådan att
fartygssäkerhetskraven upprätthålls.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket
får föreskriva eller för särskilda fall besluta att certifikat som
utfärdas av en sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg
och personlig skyddsutrustning skall ha samma giltighet som
certifikat som utfärdas av Sjöfartsverket. Lag (1996:994).
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, skall
ha certifikat eller intyg avseende något visst förhållande som
regleras i denna lag eller i föreskrifter som utfärdats med stöd av
lagen. Lag (1996:994).
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium skall inneha ett certifikat utfärdat av behörig
utländsk myndighet eller en motsvarande handling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även
föreskriva att utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt
fartyg eller använder annat fartyg till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium, skall inneha ett dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation utfärdat av en behörig utländsk myndighet eller
en motsvarande handling. Lag (1995:927).
9 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall
finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också
meddela föreskrifter om rätt för Sjöfartsverket att i särskilda fall
bestämma att ett fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad
som följer av första meningen.
2 kap. Fartygs sjövärdighet m.m.
Sjövärdighet
1 § Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat, byggt,
utrustat och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den
fart som det används i eller avses att användas i erbjuder betryggande
säkerhet mot sjöolyckor.
Fartcertifikat
2 § Ett fartcertifikat är ett bevis att ett fartyg vid tillsyn har
befunnits sjövärdigt.
3 § Ett svenskt fartyg skall ha fartcertifikat, om det har en
bruttodräktighet av minst 100 eller om det är ett passagerarfartyg.
Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används
uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha
fartcertifikat.
Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha
fartcertifikat, om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för
fartyget enligt 4 kap.
4 § Sjöfartsverket skall förklara ett fartcertifikat ogiltigt, om
1. fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsentligt att
ändringen kan antas ha betydelse för sjövärdigheten,
2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som
uppenbarligen är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte
avhjälps på det sätt som Sjöfartsverket bestämmer,
3. någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen kan ha
betydelse för fartygets sjövärdighet, eller
4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.
Rederiverksamhet
4 a § Rederiverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att
sjösäkerheten upprätthålls samt människor, miljö och egendom skyddas.
Lag (1995:927).
Dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation
4 b § Ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation är ett
bevis att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en
rederikontroll.
Ett certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation är ett bevis
att fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets
godkända säkerhetsorganisation. Lag (1995:927).
4 c § Ett fartyg som används för yrkesmässig personbefordran eller
vars bruttodräktighet är minst 20 får användas till sjöfart endast om
dess rederi har ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation
och fartyget är försett med ett certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation. Lag (1995:927).
4 d § Sjöfartsverket skall förklara ett rederis dokument angående
godkänd säkerhetsorganisation ogiltigt, om
1. rederiets organisation eller ledning ändrats på sådant sätt att
det kan antas inverka menligt på rederiets säkerhetsorganisation
eller
2. rederiet inte medverkar till en rederikontroll enligt 10 kap. 5 §
andra stycket. Lag (1995:927).
4 e § Sjöfartsverket skall förklara ett fartygs certifikat angående
godkänd säkerhetsorganisation ogiltigt, om
1. fartyget har övergått till ett annat rederi,
2. rederiets dokument angående godkänd säkerhetsorganisation har
förklarats ogiltigt,
3. fartygets godkända säkerhetsorganisation inte upprätthålls ombord
på fartyget eller
4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn. Lag (1995:927).
Bemyndiganden
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt,
utrustat och hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara
sjövärdigt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.
6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket
får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i detta
kapitel. Lag (1995:927).
3 kap. Fartygs lastning
Lastning
1 § Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess
stabilitet eller bärighet äventyras eller att säkerheten för
fartyget eller de ombordvarande annars sätts i fara.
Fribordsmärken
2 § För fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som befordrar
passagerare eller gods skall Sjöfartsverket fastställa fartygets minsta
tillåtna fribord. Detta gäller dock inte lustfartyg.
Sjöfartsverket får medge att ett fartyg används till sjöfart trots att
fartygets minsta tillåtna fribord inte har fastställts.
3 § Varje fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har fastställts
skall på vardera sidan ha fribordsmärken som utvisar minsta tillåtna
fribord.
4 § Ett fartyg får inte lastas djupare än som anges av dess
fribordsmärken.
Fribordscertifikat
5 § Ett fribordscertifikat är ett bevis att ett fartygs fribordsmärken
vid tillsyn har befunnits anbragta på fartygets sidor på ett riktigt och
varaktigt sätt.
6 § Ett fartyg som enligt 3 § skall ha fribordsmärken skall också ha ett
fribordscertifikat.
7 § Sjöfartsverket skall förklara ett fribordscertifikat ogiltigt, om
1. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt
att fribordet bör ändras,
2. fartyget inte är i betryggande skick såvitt rör något förhållande som
har betydelse för certifikatets innehåll, eller
3. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande
fribordsutmärkning.
Bemyndiganden
8 § Har minsta tillåtna fribord fastställts av en sådan organisation
som anges i 1 kap. 6 §, skall fastställelsen ha samma giltighet som
om den gjorts av Sjöfartsverket. Lag (1996:994).
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord,
fribordsmärken, fribordscertifikat och lastning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även
meddela föreskrifter om säkring av last, som ännu inte har förts
ombord. Lag (1995:927).
Utländska fartyg
10 § Bestämmelserna om fribordsmärken och fribordscertifikat gäller inte
utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
11 § För ett utländskt fartyg får som fribordscertifikat godtas en annan
handling som anger fartygets minsta tillåtna fribord.
4 kap. Passagerarfartyg
Passagerarfartyg
1 § Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än
tolv passagerare.
Som passagerare räknas varje person ombord utom
1. befälhavaren,
2. övriga ombordanställda,
3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets
räkning eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget,
4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan
detta drabbats av sjöolycka,
5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, samt
6. barn som inte har fyllt ett år.
Passagerarfartygscertifikat
2 § Ett passagerarfartygscertifikat är ett bevis om att ett fartyg vid
tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det
högsta antal passagerare som fartyget får medföra.
Det högsta tillåtna antalet passagerare skall bestämmas så, att
säkerheten för passagerarna är betryggande. Avseende skall fästas
särskilt vid fartygets stabilitet och bärighet, vid de åtgärder som har
vidtagits för utrymning och övergivande av fartyget samt vid skyddet mot
ohälsa och olycksfall ombord.
3 § Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett
passagerarfartygscertifikat.
Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan
handling, som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.
4 § Ett passagerarfartyg får inte medföra fler passagerare än som anges
i passagerarfartygscertifikatet eller, i fråga om ett utländskt fartyg,
motsvarande handling.
5 § Bestämmelserna i 2 kap. 4 § om ogiltigförklaring av fartcertifikat
skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygscertifikat.
Bemyndiganden
6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket får
meddela föreskrifter om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart
utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att registrera uppgifter angående
ombordvarande på passagerarfartyg. Lag (1995:927).
5 kap. Fartygs bemanning
Bemanning
1 § Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.
Skyldigheter för befäl
2 § Befälhavaren skall se till att ha den kännedom om fartyget
som han eller hon behöver för att kunna fullgöra sina
skyldigheter beträffande säkerheten på fartyget och för att
förhindra förorening.
Innan en resa påbörjas, skall befälhavaren se till att fartyget
görs sjöklart.
När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall
han eller hon genom befälhavarens försorg få behövlig kännedom
om fartyget, om grundläggande säkerhetsbestämmelser och
bestämmelser till skydd mot förorening från fartyg samt om
åtgärder vid sjöolycka. Lag (2001:1293).
3 § Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll av fartygets
maskineri med tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet.
Innan en resa påbörjas, skall maskinchefen se till att maskineriet med
de anordningar som hör till detta är i behörigt skick, att
brandskyddsanordningarna är klara till omedelbart bruk och att vad som
behövs för maskineriets drift finns ombord.
Syn och hörsel
4 § Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och
hörsel som hans uppgifter kräver.
Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18--21 §§
mönstringslagen (1983:929).
Säkerhetsbesättning
5 § För varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en
bruttodräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare
skall fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar
som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som
fartyget används i eller avses att användas i (säkerhetsbesättning).
På begäran skall minimibesättning fastställas också för ett fartyg som
avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering eller
som skall köpas från någon annan. Lag (1998:959).
6 § Ett fartyg för vilket säkerhetsbesättning skall fastställas enligt
5 § får inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats.
Ett fartyg för vilket säkerhetsbesättning har fastställts får inte
framföras, om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i
övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan
fart än som anges i beslutet. Lag (1998:959).
7 § Minimibesättning fastställs av Sjöfartsverket.
För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används
uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall
minimibesättning fastställas av den myndighet som förvaltar
fartyget, om inte regeringen föreskriver eller för särskilda fall
beslutar annat. Myndigheten skall samråda med Sjöfartsverket före
beslutet.
8 § har upphävts genom lag (1998:959).
9 § Den myndighet som har meddelat ett beslut om säkerhetsbesättning får
återkalla beslutet
1. om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan
antas ha betydelse för säkerhetsbesättningens sammansättning, eller
2. om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.
Lag (1998:959).
10 § Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall framföras
trots att besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om
säkerhetsbesättning under förutsättning
att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen
har inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd
händelse,
att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång, och
att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande
sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten
i övrigt.
Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än
som anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås
såvitt avser kvalifikationerna hos befälhavaren, radiotelegrafister
eller radiotelefonister.
Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller, om resan till
närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs
för resan dit.
I ett beslut om säkerhetsbesättning får befälhavarens rätt att fatta
beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare. Lag (1998:959).
11 § Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 10 § skall han samråda
med skyddskommittén eller, om det inte finns någon sådan på fartyget,
med skyddsombudet.
12 § Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i
säkerhetsbesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.
Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon
annan. Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer
som företräder redare och ombordanställda. Lag (1998:959).
Bemanningsföreskrifter
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva eller i särskilda fall besluta att för fartyg, som inte
enligt 5 § skall ha säkerhetsbesättning fastställd, skall gälla andra
krav i fråga om den bemanning som behövs från sjösäkerhetssynpunkt
(bemanningsföreskrifter). Lag (1998:959).
14 § Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras
endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.
Bemyndiganden
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om fartygs bemanning.
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om syn- och hörselkraven enligt 4 § första
stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva eller för särskilda fall besluta att säkerhetsbesättning
skall fastställas även för andra fartyg än sådana som avses i 5 §.
Lag (1998:959).
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om anteckning av beslut enligt 10 § och om underrättelser
om sådana beslut.
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på
fartyg samt om avgifter till staten för utfärdande av behörighetsbevis
och för andra beslut som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på
fartyg.
Utländska fartyg
20 § Bestämmelserna i 5--19 §§ gäller inte utländska fartyg.
Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller utländska fartyg endast i den mån
regeringen föreskriver det.
6 kap. Arbetsmiljön
1 § Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med
hänsyn till sjösäkerhetens krav, arbetets natur samt den sociala och
tekniska utvecklingen i samhället.
Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i
fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet
anordnas så, att en arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.
2 § Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras
i sund och säker miljö.
Fartyget skall vara så utformat och inrett att det är lämpligt från
arbetsmiljösynpunkt.
3 § De arbetshygieniska förhållandena, bland annat såvitt avser luft,
ljud, ljus och vibrationer, skall vara tillfredsställande.
Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller sjö
eller genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande.
4 § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så
beskaffade och placerade och användas på ett sådant sätt att betryggande
säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.
5 § Ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast
under förhållanden som ger betryggande säkerhet.
6 § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall vid fartygsarbete
inte nås på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning användas.
7 § Ett fartyg skall erbjuda de ombordanställda en tillfredsställande
bostads- och fritidsmiljö. Där skall i behövlig omfattning finnas
sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för
matlagning, utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra särskilt
inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga behov,
bekvämlighet och trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt
stora och inredda och utrustade på lämpligt sätt.
8 § För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna
lämnas ombord skall sådana åtgärder vara vidtagna som behövs med hänsyn
till antalet ombordanställda, fartygets beskaffenhet och den fart som
det används i.
9 § Den kost som tillhandahålls de ombordanställda skall vara
tillräcklig och av fullgod beskaffenhet.
Vatten för de ombordanställdas behov, såsom till dryck, personlig
hygien, matlagning och diskning, skall finnas lätt tillgängligt ombord i
tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.
Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsmedel
finns i livsmedelslagen (1971:511).
10 § Bestämmelser om vilotiden ombord finns i lagen om vilotid
för sjömän (1998:958).
Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete som utförs av
arbetstagare finns i sjömanslagen (1973:282). Lag (1998:959).
10 a § Befälhavaren skall se till att annan än arbetstagare
inte anlitas till eller utför fartygsarbete i yrkesmässig
verksamhet innan han eller hon fyller 16 år och inte heller
innan han eller hon har fullgjort sin skolplikt.
Utan hinder av första stycket får, inom fiskerinäringen, en
minderårig som har fyllt tretton år anlitas till eller utföra
lätt fartygsarbete som inte är av sådant slag att det kan
inverka skadligt på den minderåriges hälsa, utveckling eller
skolgång. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om sådant arbete.
Lag (2000:848).
11 § Bestämmelserna i 3--9 §§ och 10 a § gäller inte utländska fartyg i
vidare mån än regeringen föreskriver det. Lag (1990:723).
7 kap. Allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön
1 § Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma en
god arbetsmiljö.
2 § Redaren och befälhavaren skall vidta alla åtgärder som behövs för
att förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller
olycksfall. De skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och
anordnas så, att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Fartyget samt
maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall
underhållas väl.
Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en
arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas.
Vad som sägs i denna paragraf om redaren skall gälla även annan
arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete.
3 § Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas
till eller utför fartygsarbete på ett sätt som medför risk för
olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig inverkan på
den minderåriges hälsa eller utveckling.
Med minderårig avses i denna lag den som inte har fyllt 18 år. Lag
(1990:723).
4 § Redaren skall se till att de som utför fartygsarbete får god
kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och att de
upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren skall
förvissa sig om att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet
vad de har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Redaren skall
även i övrigt ta hänsyn till en arbetstagares särskilda förutsättningar
för arbetet.
Vad som sägs i första stycket om redaren gäller även annan arbetsgivare
åt den som utför fartygsarbete.
När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig
skyddsutrustning, svarar redaren för att lämplig sådan utrustning
tillhandahålls, om inte någon annan arbetsgivare, hos vilken
arbetstagaren är anställd, har åtagit sig detta ansvar.
5 § Redaren och andra arbetsgivare som samtidigt driver verksamhet på
samma fartyg skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
tillfredsställande skyddsförhållanden på fartyget.
6 § Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa
och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe för flera
arbetsgivares anställda.
Om ett fartyg har tagits in på ett varv i Sverige, vilar ansvaret i
stället på den arbetsgivare som svarar för varvsdriften. Om det finns
särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att
ansvaret överlåts på redaren.
I fråga om ett fartyg i svensk hamn vilar ansvaret för sådan samordning
av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller
lossning på den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete. Ansvaret
kan överlåtas till redaren.
Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att
skyddsåtgärderna på fartyget samordnas. Övriga arbetsgivare och de som
arbetar på fartyget eller annars för fartygets räkning skall följa de
anvisningar som han lämnar i detta syfte.
7 § Befälhavaren skall se till att kost och vatten i tillräcklig mängd
och av fullgod beskaffenhet medförs på fartyget. Han skall även ha
uppsikt över bostads- och hälsovårdsförhållandena ombord.
8 § De som utför fartygsarbete skall medverka till att åstadkomma en
tillfredsställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskrifter samt
använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som
behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
9 § Om en arbetstagare finner att ett visst arbete innebär omedelbar och
allvarlig fara för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta en
ansvarig arbetsledare eller ett skyddsombud. Arbetstagaren är fri från
ersättningsskyldighet för skada till följd av att han underlåter att
utföra arbete i avvaktan på besked om det skall fortsättas.
10 § Vad som sägs i detta kapitel skall iakttas i tillämpliga delar även
när en arbetsgivare utför arbete själv. Detsamma gäller när någon ensam
eller när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver
verksamhet utan att ha någon arbetstagare anställd.
11 § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar, överlåter
eller upplåter en maskin, ett redskap, en skyddsutrustning eller någon
annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder
betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att
tas i bruk eller ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. De
anvisningar som behövs för anordningens montering, användning och
skötsel skall följa med vid avlämnandet. Anordningen skall vara tydligt
märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och
olycksfall.
12 § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar eller
överlåter ett ämne som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller
olycksfall skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller
motverka att ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När
ämnet avlämnas för att tas i bruk skall de anvisningar följa med som
behövs för hanteringen. Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande,
som det förvaras i, skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av
betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.
13 § Den som installerar en anordning som avses i 11 § på ett fartyg
skall se till att behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt
behövliga skyddsåtgärder blir vidtagna.
14 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utom i fråga om 9 § inte
utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
8 kap. Bemyndiganden att meddela föreskrifter om arbetsmiljön
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmänna
skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.
2 § Om det i fråga om fartygsarbete behövs från skyddssynpunkt, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva
1. att en arbetsprocess eller en arbetsmetod får användas endast efter
tillstånd,
2. att en anordning som avses i 7 kap. 11 § endast efter godkännande får
användas eller avlämnas för att tas i bruk, varvid särskilda villkor får
uppställas som förutsättning för godkännandet,
3. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § får användas endast efter
godkännande eller under iakttagande av särskilda villkor.
Ett tillstånd eller ett godkännande kan förenas med villkor för
användningen.
I anslutning till ett godkännande som avses i första stycket 2 får
fastställas krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med
när en anordning avlämnas för att tas i bruk.
Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket får i den
ordning som anges där föreskrivas om kontroll, provning och fortlöpande
tillsyn vid användning av en anordning som avses där samt om
undersökning av de arbetshygieniska förhållandena i visst slag av
verksamhet.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva
1. att en anordning som avses i 7 kap. 11 § skall ha en skylt eller
annan märkning, som upptar tillverkarens namn eller någon annan uppgift
om anordningen,
2. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § eller en förpackning, ett kärl
eller liknande, som ämnet förvaras i, skall vara märkt vid användningen,
3. att en förteckning skall föras över dessa anordningar eller ämnen.
I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga om installation av
visst slag av anordning som avses i 7 kap. 11 §.
4 § Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt, får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud att i
fartygsarbete använda en arbetsprocess, en arbetsmetod, en anordning som
avses i 7 kap. 11 § eller ett ämne som avses i 7 kap. 12 §.
5 § Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller
olycksfall, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning av dem som
sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift får också
meddelas om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning
har företett någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt
mottaglig för en sådan risk.
6 § Om ett visst slag av fartygsarbete medför särskild risk för vissa
grupper av arbetstagare, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva förbud mot att arbetet utförs av
arbetstagare som tillhör en sådan grupp eller föreskriva att särskilda
villkor skall gälla när arbetet utförs av sådana arbetstagare.
Om ett visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för minderåriga
arbetstagare, såsom olycksfall, överansträngning eller någon annan
skadlig inverkan på deras hälsa eller utveckling, får i samma ordning
föreskrivas förbud mot eller villkor för att minderåriga anlitas till
ett sådant arbete.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att redare, andra arbetsgivare eller andra som avses i 7 kap.
10 § skall göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller
förvara handlingar som har betydelse från skyddssynpunkt.
8 § Regeringen får föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan
till myndighet om sjukdom som han får kännedom om i sin verksamhet och
som kan ha samband med fartygsarbete.
9 kap. Skyddsverksamhet
1 § Redaren och de ombordanställda skall bedriva en skyddsverksamhet som
är organiserad på lämpligt sätt.
Om någon annan än redaren är arbetsgivare för ombordanställda, skall
även den arbetsgivaren delta i skyddsverksamheten, om det lämpligen kan
ske.
2 § På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses
ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på andra
fartyg, om det behövs. Ersättare bör utses för varje skyddsombud.
Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud deltar
inte befälhavaren, maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskommitté
som har utsetts av en arbetsgivare.
Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att ett eller
flera skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare.
Ett sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat
skyddsombud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.
3 § Om fler än ett skyddsombud har utsetts på ett fartyg eller gemensamt
för flera fartyg, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
4 § Skyddsombudet företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och skall
verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom sitt
skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet skall
i detta syfte delta vid planering som avser nya eller ändrade lokaler,
anordningar, arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning
där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid
planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet.
Ombudet skall vidare övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.
Skyddsombudet skall försöka vinna arbetstagarnas medverkan i
skyddsarbetet.
Redaren och i förekommande fall andra arbetsgivare samt de
ombordanställda svarar gemensamt för att skyddsombudet får behövlig
utbildning.
5 § Skyddsombudet har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid
med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfälle att
ombord disponera en lämplig lokal eller något annat utrymme som behövs
för uppdraget.
6 § Redaren skall underrätta skyddsombudet om förändringar av betydelse
för skyddsförhållandena på fartyget.
Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och få de
upplysningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.
Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten tillställa
skyddsombudet kopia av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i
skyddsfrågor, om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets
tillsynsbok.
7 § Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för
någon ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås
genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet bestämma att
arbetet skall avbrytas.
Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås
genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet avbryta arbete
som en arbetstagare utför ensam.
Om skyddsombudet finner att ett förbud enligt 11 kap. 1 § överträds, får
han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att
fartyget skall kunna påbörja eller fortsätta en förbjuden resa.
8 § Ett beslut av ett skyddsombud enligt 7 § gäller i fråga om ett
fartyg som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess
Sjöfartsverket har tagit ställning i saken.
I andra fall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller
skyddsombudets beslut till dess befälhavaren har tagit ställning.
Befälhavaren får beordra arbete mot skyddsombudets beslut endast om han
finner att beslutet är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att
undanröja eller förebygga en fara som han bedömer vara större än den
risk som har föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren
beordrar arbete i strid mot skyddsombudets beslut, skall han höra
skyddskommittén, om det finns en sådan ombord enligt 10 § första stycket
och det inte föreligger tvingande hinder.
9 § För skada till följd av en åtgärd som avses i 7 § är skyddsombudet
fri från ersättningsskyldighet.
10 § På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv
personer skall det finnas en skyddskommitté, sammansatt av företrädare
för redaren och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas
även på ett annat fartyg, om de ombordanställda begär det.
I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra arbetsgivare
än redaren. De ledamöter av kommittén som inte företräder redaren eller
någon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana
ledamöter deltar inte befälhavaren, maskinchefen eller ledamot av
kommittén som före valet har utsetts av en arbetsgivare.
Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att en
skyddskommitté utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. En
sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som andra
skyddskommittéer.
11 § Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet på
fartyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot
ohälsa och olycksfall, verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i
fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.
Skyddskommittén skall behandla frågor om de ombordanställdas hälsovård
och om planering som avser nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning där av ämnen
som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgärder av
större betydelse för säkerheten i arbetet och frågor om upplysning och
utbildning rörande arbetsmiljön.
12 § Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.
Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt
uppdrag. När uppdraget upphör skall den som har haft det vara
tillförsäkrad arbetsförhållanden och anställningsvillkor som
överensstämmer med eller är likvärdiga med dem som skulle ha rått om han
inte hade haft uppdraget.
13 § Den som bryter mot 12 § skall ersätta därav uppkommen skada. Vid
bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt
med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan
skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
Är flera ansvariga för en skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas
mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
14 § En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som sker i
strid mot vad som sägs i 12 § är ogiltig.
Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget att
vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått
sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade, har han
rätt att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden
och anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På
yrkande av redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu
inte skall gälla.
Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan
om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen
är ogiltig enligt första stycket, får domstol på yrkande förordna att
skyddsombudet skall få återgå i arbetet för tiden till dess ett beslut
eller en dom i frågan vunnit laga kraft. För den tid förordnandet gäller
har skyddsombudet rätt till de anställningsvillkor som är förenade med
hans tidigare befattning.
Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller
återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av 17 eller 18 §
sjömanslagen (1973:282).
15 § Den som vill fordra skadestånd enligt 13 § eller väcka talan som
avses i 14 § skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex
månader från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på. Har
inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av
kollektivavtal, skall talan väckas inom sex månader efter det att
förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två år
från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på.
Första stycket skall tillämpas också i fråga om anspråk på
anställningsförmåner enligt 5 §.
Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket, är rätten
till talan förlorad.
16 § Mål om tillämpningen av 12--14 §§ handläggs enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot arbetstagare gäller
dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.
17 § I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall 4--9 och
12--16 §§ börja tillämpas när de som har utsett skyddsombudet har
underrättat redaren eller arbetsgivaren eller befälhavaren om valet.
18 § Vad som sägs i 5 och 12--17 §§ skall tillämpas också på ledamöterna
av en skyddskommitté.
19 § Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en skyddskommitté
som har utsetts av de ombordanställda skall lagen (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpas som om han vore
facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorganisation han
tillhör. Detta gäller dock inte i den mån hans rättigheter enligt detta
kapitel därigenom skulle inskränkas.
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om anteckning av beslut enligt 7 och 8 §§ samt om
underrättelser om sådant beslut.
21 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i
vidare mån än regeringen föreskriver det.
10 kap. Tillsyn
Tillsynsmyndigheter
1 § Sjöfartsverket utövar, om något annat inte anges i lagen,
tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen
såvitt avser
1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning och
säkerhetsorganisation,
2. säkring av last som ännu inte har förts ombord samt
3. rederiers säkerhetsorganisation.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av
Kustbevakningen i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i
samråd med Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan
med Arbetsmiljöverket.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i
livsmedelslagen (1971:511). Lag (2000:771).
2 § Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som
används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare
eller gods utövas av den myndighet som förvaltar fartyget, om regeringen
inte föreskriver något annat. Myndigheten skall samråda med
Sjöfartsverket.
3 § Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet skall utöva
tillsyn utanför Sverige. Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen
av vissa slag av fartyg, viss utrustning eller vissa förhållanden ombord
skall utövas av en särskilt förordnad tillsynsmyndighet.
4 § Sjöfartsverket och svenska utlandsmyndigheter som har förordnats att
utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt
1. svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför
Sverige,
2. svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana
förrättningar.
Ersättning åt sakkunniga som avses i denna paragraf betalas av redaren.
Tillsynsförrättningar
5 § Den tillsyn som anges i 1 § första stycket utövas vid
tillsynsförrättningar. Sådana förrättningar utförs som
besiktningar, inledande besiktningar och kontroller enligt
9 b §, rederikontroller eller inspektioner.
Besiktningar och rederikontroller görs planmässigt. När det
finns särskild anledning till det, kan en besiktning eller
rederikontroll göras även utom planen. Inspektioner görs när en
tillsynsmyndighet finner att det är motiverat.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fartyg är sjövärdigt,
för att undersöka om det är lämpligt att användas som
passagerarfartyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord,
för att undersöka om fartygets säkerhetsorganisation
överensstämmer med rederiets säkerhetsorganisation och
för att undersöka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen
(1998:958) om vilotid för sjömän. Lag (2002:454).
6 § Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas
innan det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning
beträffande sjövärdigheten äga rum, om inte tillsynsmyndigheten
finner det obehövligt med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller
omständigheterna i övrigt. Besiktning skall även göras för att
undersöka om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med
rederiets säkerhetsorganisation, om inte tillsynsmyndigheten finner
att det är obehövligt med hänsyn till att fartyget redan har ett
giltigt certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation utfärdat av
ett organ som är behörigt enligt denna lag. Lag (1995:927).
7 § Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 § skall besiktigas
särskilt, om det har genomgått någon större ombyggnad,
reparation eller förnyelse eller har lidit skada som kan
inverka menligt på sjövärdigheten. En sådan besiktning skall
ske inom tre månader från det att ombyggnaden, reparationen
eller förnyelsen är avslutad. Lag (2000:848).
7 a § Vid en rederikontroll skall tillsynsmyndigheten pröva om
rederiet har en säkerhetsorganisation som uppfyller kraven i 2 kap. 4
a § och i de föreskrifter om rederiers säkerhetsorganisation som har
meddelats med stöd av denna lag.
Om rederiets organisation eller ledning ändras på sådant sätt att
det kan antas inverka menligt på rederiets säkerhetsorganisation,
skall en rederikontroll utföras. Lag (1995:927).
8 § Vid en inspektion skall, om förhållandena inte föranleder
annat, undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsställande,
om fartyget är behörigen lastat eller barlastat,
om last som ännu inte har förts ombord är säkert anordnad för
sjötransport,
om fartyget är bemannat på ett betryggande sätt,
om fartyget i övrigt är i behörigt skick,
om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation och
om bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
efterlevs. Lag (2002:454).
8 a § När det vid en inspektion undersöks om lagen (1998:958)
om vilotid för sjömän efterlevs ombord på ett utländskt fartyg,
skall tillsynsmyndigheten inledningsvis kontrollera att det
finns en arbetsordning och att anteckningar om vilotid förs i
enlighet med vad som följer av den lagen.
Om klagomål har mottagits eller det på grund av iakttagelser
ombord finns anledning att misstänka att de anställda ombord på
ett svenskt eller utländskt fartyg är utmattade, skall
tillsynsmyndigheten vid inspektionen fastställa om de
arbetstider eller vilotider som är inskrivna i journalen
överensstämmer med de normer som följer av lagen (1998:958) om
vilotid för sjömän och om dessa normer har iakttagits.
Myndigheten kan vid denna kontroll även beakta andra journaler
om fartygets drift. Lag (2002:454).
9 § Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. I fråga
om tillsyn av sådana utländska fartyg som omfattas av
regleringen i 9 a-e §§ får dock tillsyn ske genom inspektion
endast om det behövs av någon särskild anledning. När det
gäller förhållanden som omfattas av certifikat, skall
inspektionen begränsas till granskning av fartygets certifikat
eller motsvarande handlingar enligt 1 kap. 8 §, om det inte
finns grundad anledning att anta att fartyget, dess utrustning
eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i
certifikaten eller handlingarna i något väsentligt avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock
Sjöfartsverket besluta om en annan tillsynsförrättning än
inspektion för ett fartyg som hör hemma i den främmande staten
och, om så erfordras, utfärda ett certifikat eller en annan
handling som avses i denna lag eller i föreskrifter som
utfärdas med stöd av lagen. Lag (2001:875).
Särskilt om tillsyn av ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg
9 a § Bestämmelserna i 9 b-e §§ gäller när ro-ro-
passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg används
eller skall användas i reguljär trafik där fartyget anlöper
eller avgår från en svensk hamn på internationella resor eller
på inrikes resor inom de fartområden som regeringen bestämmer.
Är fartyget svenskt gäller dessutom bestämmelserna i 5-8 §§.
Med ro-ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerarfartyg och
reguljär trafik avses detsamma som i rådets direktiv 1999/35/EG
av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska
besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik5.
Lag (2001:875).
9 b § Innan ett fartyg som avses i 9 a § tas i bruk i reguljär
trafik skall tillsynsmyndigheten göra
1. en inledande kontroll av fartyget och av det företag som
avser att använda fartyget i reguljär trafik (rederiet), och
2. en inledande besiktning av fartyget.
En inledande kontroll och besiktning skall också göras när ett
fartyg tas i bruk i annan reguljär trafik än tidigare, om det
inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt.
Den inledande besiktningen skall göras senast inom en månad
från det att tillsynsmyndigheten har mottagit det underlag som
behövs för den inledande kontrollen. Lag (2001:875).
9 c § Fartyg som avses i 9 a § skall besiktigas planmässigt,
varvid tillsynsmyndigheten en gång inom varje
tolvmånadersperiod skall göra dels en särskild besiktning, dels
en besiktning under en reguljär resa.
Ett sådant fartyg skall dessutom besiktigas särskilt
1. när det i något väsentligt avseende har reparerats, byggts
om eller förändrats,
2. när det byter flagg, när det överförs till en ny klass eller
när rederiets ledning ändras på sådant sätt som kan antas
inverka på fartygets säkra drift.
En särskild besiktning enligt andra stycket 2 behöver inte
göras om det med hänsyn till omständigheterna är obehövligt.
Lag (2001:875).
9 d § Tillsynsmyndigheten får avstå från en tillsynsförrättning
enligt 9 b och 9 c §§, om motsvarande förrättning har utförts
av en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och den reguljära trafiken omfattar
en hamn i den staten. Lag (2001:875).
9 e § Om ett ersättningsfartyg på grund av oförutsedda
omständigheter snabbt måste sättas in i sådan trafik som avses
i 9 a § för att kontinuiteten skall kunna upprätthållas, får
tillsynsmyndigheten tillåta att fartyget används även om det
inte har kontrollerats eller besiktigats enligt 9 b §, under
förutsättning att fartyget kan antas uppfylla kraven för säker
drift.
Tillsynsmyndigheten skall inom en månad från det att tillåtelse
givits utföra den inledande kontrollen av fartyget och rederiet
samt den inledande besiktningen av fartyget. Lag (2001:875).
Verkställande av tillsynsförrättningar m.m.
10 § Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en
sådan förrättning skall lämnas tillträde till fartyget. Han får där göra
de undersökningar och ta de prov som han behöver och ta del av de
handlingar rörande fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas
inte någon ersättning.
Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs
eller att någon annan olägenhet uppkommer.
11 § Polismyndigheter, Tullverket, kustbevakningen, miljö- och
hälsoskyddsnämnder samt läkare är skyldiga att lämna
tillsynsmyndigheterna det biträde och de upplysningar som de behöver för
att utöva tillsyn enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har
utfärdats med stöd av lagen. Lag (1999:414).
11 a § När kustbevakningen utövar tillsyn enligt vad som sägs i 1 §
andra stycket eller lämnar biträde enligt 11 §, har tjänstemän vid
kustbevakningen de befogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 4
§§ lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning. Därvid gäller föreskrifterna i 5, 6, 8 och 9 §§ nämnda lag.
Lag (1990:511).
Skyldigheter för redare m.fl.
12 § Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår
tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas med stöd
av lagen.
Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna
tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar
och lämna varje upplysning som den begär vid sådana förrättningar.
12 a § Redaren ansvarar för att rederiverksamheten undergår tillsyn
enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen.
Redaren skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver och
de upplysningar den begär vid tillsynen. Lag (1995:927).
13 § På anmodan av Sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet som
regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och
material som används på fartyget eller ingår i dess last och att
tillhandahålla prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i
fråga om maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.
I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som
ännu inte har kommit under redarens vård, har lastägaren den skyldighet
som åvilar redaren enligt första stycket.
En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har
ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov
för undersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt
eller delvis skall ersättas av statsmedel.
Om någon underlåter att följa en anmodan enligt denna paragraf eller
inte kan underrättas om ett beslut med en sådan anmodan utan dröjsmål
som äventyrar syftet med beslutet, får tillsynsmyndigheten låta
verkställa åtgärderna på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra
fall när ett beslut har meddelats, om omedelbar åtgärd krävs men inte
kan förväntas bli vidtagen av den som avses med beslutet.
En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.
14 § Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har
uppdragit åt någon annan att utföra ett visst fartygsarbete är skyldig
att på anmodan av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har
levererat produkten eller utför arbetet.
En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.
Ritningar
15 § Om ett fartyg byggs eller byggs om för svensk räkning och fartyget
enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen skall
undergå besiktning, skall ritningar till fartyget ges in till
Sjöfartsverket i god tid innan det arbete påbörjas som ritningarna
avser. I trängande fall får ritningarna sändas in snarast därefter.
Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför
skall undergå besiktning i fråga om sjövärdigheten skall ges in till
Sjöfartsverket så snart det kan ske.
16 § Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som
avses i 15 § ges in till Sjöfartsverket inom den tid som anges där.
17 § På begäran av en beställare, redare eller skeppsbyggare skall
Sjöfartsverket granska ritningar som avses i 15 § och avge det yttrande
som granskningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna i
denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
Ritningar till maskineri, utrustning eller särskilda anordningar ombord
skall granskas även på framställning av en tillverkare.
Tillsynsbok
18 § Ett svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och ett annat
svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en
tillsynsbok.
När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen i
tillsynsboken anteckna förrättningen, anmärkningar som har framkommit
vid förrättningen och åtgärder som har vidtagits med anledning av
anmärkningarna. Förrättningsmannen skall även underrätta
tillsynsmyndigheten och fartygets redare om det som har antecknats i
tillsynsboken.
19 § Befälhavaren skall se till att rederiets dokument angående
godkänd säkerhetsorganisation, fartygets tillsynsbok och de
certifikat eller andra handlingar som har utfärdats för fartyget
enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen finns ombord och hålls tillgängliga vid tillsynsförrättningar.
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han
behöver det för att kunna ta till vara sin rätt. Lag (1995:927).
Bemyndiganden
20 § Har tillsyn i form av besiktning eller inspektion för att
bibehålla, utfärda eller förnya certifikat för fartyg eller
utrustning gjorts av en sådan organisation som anges i 1 kap. 6 §,
har denna tillsyn samma giltighet som om den gjorts av
Sjöfartsverket. Lag (1996:994).
21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om tillsynsförrättningar och om tillsynsböcker.
22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg
och av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Detsamma gäller
avgifter för provning och granskning av material och utrustning samt
för granskning av ritningar till fartyg. Lag (1995:927).
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av ritningar
och om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndigheten
får också föreskriva eller i särskilda fall medge undantag från
skyldigheten att ge in ritningar till vissa typer av fartyg och till
fartyg som innehar klass i ett klassificeringssällskap.
11 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg
Förbud
1 § Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig
anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om
skyddet mot ohälsa eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet,
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den
avsedda resan,
att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på
säkerhetsorganisation eller
att bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
inte efterlevs och detta innebär en uppenbar fara för
sjömännens säkerhet och hälsa.
Ett fartygs resa skall förbjudas, om någon brist som avses i
första stycket medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess
besättning eller passagerare.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet
eller i arbetsredskap, får i stället användningen av
anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har
skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en
viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst
ämne innebär risk för ohälsa eller olycksfall, får denna
användning förbjudas tills rättelse har skett.
Ett fartygs resa får också förbjudas, om fartyget inte hålls
tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyget saknar
ett certifikat som det skall ha enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 7 eller 8 §
och det saknade certifikatet är av annat slag än som avses i
1 a §. Lag (2002:454).
1 a § Ett fartygs resa skall förbjudas,
1. om dess rederi saknar ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation eller
2. om fartyget saknar ett sådant certifikat om godkänd
säkerhetsorganisation eller en sådan kopia av rederiets
dokument om godkänd säkerhetsorganisation som det skall ha
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Förbudet får upphävas om det behövs för att förhindra
överbeläggning av inspektionshamnen och det inte finns andra
brister som medför att fartyget skall hållas kvar i hamnen.
Upphävs förbudet på denna grund gäller vad som sägs i 1 c §.
Förordning (2001:875).
1 b § Ett förbud mot fartygs resa enligt 1 och 1 a §§ skall
gälla till dess rättelse har skett och betalning har erlagts
eller säkerhet ställts för de kostnader för
tillsynsförrättningen som enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall betalas
av redaren eller fartygsägaren. Lag (2001:875).
1 c § Ett fartyg skall förbjudas att anlöpa svensk hamn, om
1. fartyget av tillsynsmyndigheten eller av en behörig
myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) tillåtits att gå till ett
reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller
fortsätter den utan att anlöpa varvet,
2. ett förbud mot fartygets resa hävts av tillsynsmyndigheten
eller av en behörig myndighet i en annan stat inom EES för att
hindra överbeläggning av inspektionshamnen.
Ett förbud att anlöpa svenska hamnar skall bestå till dess att
redaren, fartygets ägare eller den som är ansvarig för
fartygstransporten har för den myndighet som förbjudit
fartygets resa visat att bristen avhjälpts.
Tillsynsmyndigheten får trots bestämmelserna i denna paragraf
tillåta att ett fartyg anlöper en anvisad hamn
1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föroreningar, eller
3. för att fartygets brister skall avhjälpas,
förutsatt att lämpliga åtgärder vidtagits för att garantera ett
säkert anlöp till hamnen. Lag (2001:875).
1 d § Ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § skall förbjudas att
användas i reguljär trafik, om
1. rederiet vid en inledande kontroll enligt 10 kap. 9 b § inte
har visat att kraven för sådan trafik är uppfyllda, eller
2. flaggstaten, utan att först ha samrått med behörig svensk
myndighet, utfärdat
a) dispenscertifikat enligt regel I B/12 (a) (vi) i 1974 års
internationella konvention om säkerheten för människoliv till
sjöss (SOLAS 1974) eller
b) trafiktillstånd för höghastighetsfartyg enligt punkt 1.9.3 i
Internationella sjöfartsorganisationens (IMO:s)
sjösäkerhetskommittés resolution MSC 36(63) (Internationella
säkerhetskoden för höghastighetsfartyg). Lag (2001:875).
2 § Ett beslut enligt 1, 1 a, 1 c eller 1 d § meddelas av
Sjöfartsverket eller av annan myndighet som regeringen
föreskriver.
I de fall en inledande kontroll eller en inledande besiktning,
som skall ske innan ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § sätts
i trafik, föranleder ett reseförbud enligt 1 § eller förbud mot
användning i reguljär trafik enligt 1 d §, skall ett sådant
beslut fattas inom en månad efter den inledande besiktningen.
Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och
om de åtgärder som skall vidtas för rättelse. Lag (2001:875).
3 § Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa eller
förbjudit ett fartyg att anlöpa svensk hamn skall, om fartyget
befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla
beslutet till polis-, tull- och lotsmyndigheterna samt
Kustbevakningen.
Polismyndigheten och Kustbevakningen skall vidta de åtgärder
som behövs för att hindra att förbudet överträds.
Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets
resa som ankommer på den.
Om fartyget står under tullkontroll, får Tullverket inte
tillåta det att avgå. Tullverket får också tillfälligt ta hand
om fartygets nationalitetshandling, när det behövs för att
hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig
utomlands, är befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk
utlandsmyndighet lämna den för fartyget gällande
nationalitetshandlingen till myndigheten. Lag (2001:875).
4 § För att säkerställa ett förbud enligt 1 § andra eller tredje stycket
får den myndighet som har meddelat beslutet även besluta om försegling
eller annan avstängning av anordningar eller utrymmen som är
bristfälliga. Ett sådant beslut verkställs genom myndighetens försorg.
Förelägganden
5 § Om det föreligger en brist som avses i 1 § eller om ett
fartyg som avses i 10 kap. 9 a § och som redan går i reguljär
trafik inte uppfyller ett krav för reguljär trafik som avses i
1 d §, men det inte finns tillräckliga skäl att meddela ett
förbud, får en myndighet som enligt 2 § får meddela ett förbud
i stället förelägga fartygets redare eller ägare att avhjälpa
bristen eller uppfylla kravet inom viss tid.
Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap. 2-13 §§ får en
myndighet som avses i 2 § meddela föreläggande som behövs för
att bestämmelserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av 8 kap. skall efterlevas.
Om den som har fått ett föreläggande inte följer det eller om
han inte kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål
som äventyrar syftet med det, får myndigheten låta verkställa
åtgärden på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall
när ett föreläggande har meddelats, om omedelbar åtgärd krävs
men inte kan förväntas bli vidtagen av den som avses med
föreläggandet.
Följs inte ett föreläggande angående ett fartyg som avses i 10
kap. 9 a § i reguljär trafik, skall myndigheten besluta att
fartyget inte får användas i trafiken. Lag (2001:875).
Vite
6 § I ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel får
vite sättas ut.
12 kap. Ansvarsbestämmelser
Påföljder
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en
föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av 8
kap. 2 eller 4 §,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett
förbud som meddelats enligt 11 kap. 1, 1 a, 1 c eller 1 d § mot
a) ett fartygs resa,
b) användning av en anordning för arbetet eller arbetsredskap
eller annat som nämns i tredje eller fjärde stycket av 1 §,
c) tillträde till hamn eller
d) användning av ett fartyg i reguljär trafik,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett
föreläggande som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 §.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2
eller 3 är förenat med vite, skall den som bryter mot det inte
dömas till ansvar. Lag (2001:875).
2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett
dokument angående godkänd säkerhetsorganisation eller ett certifikat
som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av
1 kap. 7 § eller för att få giltighetstiden för ett sådant dokument
eller certifikat förlängd,
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg till sjöfart utan att ha ett dokument angående
godkänd säkerhetsorganisation, certifikat eller annan handling som
skall ha utfärdats för rederiet, fartyget, dess utrustning, lastning
eller säkerhetsorganisation enligt denna lag eller enligt vad som har
föreskrivits med stöd av lagen,
3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg eller dess utrustning i strid mot någon
bestämmelse i ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation,
certifikat eller en annan handling som avses i 2,
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med
föreskrivna fribordsmärken,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra
att den som ingår i säkerhetsbesättningen och tillhör däcks- eller
maskinpersonalen utan tillstånd anställs av någon annan än redaren
eller ägaren,
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför
ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om säkerhetsbesättning
eller bemanningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att
göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget
framförs i strid mot vad som gäller i fråga om säkerhetsbesättning eller
bemanningsföreskrifter,
8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
att se till att fartyget undergår tillsyn eller redare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att
rederiverksamhet undergår tillsyn enligt denna lag eller en
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, och
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita
lots, när han är skyldig att göra det på grund av en särskild
föreskrift. Lag (1998:959).
3 § Till böter döms
1. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart i strid mot en lastningsföreskrift som har
meddelats med stöd av 3 kap. 9 § första stycket, om inte förseelsen
är ringa,
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 7 §,
3. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 § andra stycket och 3 §
andra stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas,
4. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se
till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget,
grundläggande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka
enligt 5 kap. 2 § tredje stycket,
5. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad
som gäller i fråga om säkerhetsbesättning eller bemanningsföreskrifter,
om inte förseelsen är ringa,
6. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan
fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot
vad som gäller i fråga om minimibesättning eller
bemanningsföreskrifter, om inte förseelsen är ringa,
7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg
som befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha
den behörighet som är föreskriven i säkerhetsbesättningsbeslutet eller i
bemanningsföreskrifterna, dock inte om han har uppehållit
befattningen på grund av ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan
liknande händelse,
8. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap.
10 a § eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap.
10 a § andra stycket,
9. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina
skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och
hälsovårdsförhållanden enligt 7 kap. 7 §,
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar
bort en skyddsanordning eller sätter den ur funktion,
11. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift
som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5--7 §§,
12. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett
beslut av ett skyddsombud enligt 9 kap. 7 § utan att något sådant
skäl som anges i 9 kap. 8 § föreligger, om därmed intresset av att
skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,
13. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina
skyldigheter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 §
eller dokument angående godkänd säkerhetsorganisation, tillsynsbok
och certifikat eller annan handling enligt 10 kap. 19 §,
14. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid
fullgörande av skyldighet enligt 10 kap. 12 § andra stycket, 12 a §
andra stycket eller 14 § eller annars i fråga om en åtgärd som har
ålagts av myndigheten, och
15. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 §.
Lag (1998:959).
4 § Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs om
tystnadsplikt i 13 kap. 9 § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
5 § Ingen får dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är
belagd med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen
(1994:1009). Lag (1994:1028).
Förverkande
6 § Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett
ämne använts i strid mot ett förbud enligt 8 kap. 4 § eller 11 kap. 1 §
andra och tredje styckena, skall egendomen förklaras förverkad, om det
inte är uppenbart oskäligt.
I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Behörig domstol
7 § Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol
som är behörig enligt bestämmelserna i 21 kap. 1 och 8 §§ sjölagen
(1994:1009). Lag (1995:1087).
13 kap. Övriga bestämmelser
Beslut
1 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om det inte
föreskrivs något annat i beslutet eller den domstol eller myndighet som
skall pröva en underställning eller ett överklagande förordnar annat.
Underställning och överklagande
2 § Har ett beslut om förbud enligt 11 kap. 1 § meddelats av en annan
myndighet än Sjöfartsverket, skall det genast underställas verket.
Ett beslut som skall underställas Sjöfartsverket får inte överklagas.
Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom Sjöfartsverket och
som, enligt vad regeringen föreskriver, skall underställas någon inom
verket.
3 § Ett beslut enligt denna lag som inte skall underställas någon
får överklagas
1. hos Sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en myndighet som
inte är central förvaltningsmyndighet,
2. hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett
medgivande enligt 5 kap. 12 § andra stycket och har meddelats av en
central förvaltningsmyndighet,
3. hos allmän förvaltningsdomstol i andra fall än som avses i 1
och 2.
Ett provisoriskt beslut om säkerhetsbesättning får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1998:959).
4 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt
denna lag överklagas av ett huvudskyddsombud eller, om ett sådant ombud
inte finns, av ett annat skyddsombud. Även en arbetstagarorganisation
får överklaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.
Bemyndiganden m.m.
5 § Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa
händelser ombord till Sjöfartsverket finns i sjölagen (1994:1009).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva skyldighet för redare och befälhavare att anmäla
1. inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver
vad som anges i sjölagen,
2. uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för
ett fartygs sjövärdighet. Lag (1994:1028).
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
beträffande fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet
meddela särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar och i
enskilda fall medge undantag från lagens bestämmelser.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från
bestämmelserna i 6--9 kap. i denna lag.
Sekretess
9 § Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller
utsetts till skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget eller i sin
tjänst har fått veta om yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i
övrigt om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden eller
förhållanden av betydelse för rikets säkerhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100) i stället för vad som sägs i första stycket. I fråga om den
som är skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg i det
allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10 §§ sekretesslagen.
Övergångsbestämmelser
1988:49
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1965:719) om
säkerheten på fartyg skall upphöra att gälla.
Bestämmelserna om preskription i 9 kap. 15 § i den nya lagen tillämpas
endast om den åtgärd som anspråket grundas på har företagits efter
ikraftträdandet. I annat fall tillämpas bestämmelserna om preskription i
3 kap. 11 § sjätte stycket i den gamla lagen.
Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
En föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen och som
gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning
av den nya lagen anses ha meddelats enligt denna. I fråga om påföljd för
överträdelse av en föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla
lagen gäller dock alltid äldre bestämmelser, om dessa leder till
lindrigare påföljd eller frihet från påföljd.
Om det i en lag eller i en författning hänvisas till en föreskrift som
har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya
föreskriften.
1995:68
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1995:927
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 4 a-6 §§, 10 kap.
6, 7 a, 9, 12 a och 22 §§ samt 11 kap. 1 § tillämpas dock först
från och med den dag som regeringen bestämmer. Detsamma gälla
bestämmelserna i 10 kap. 1, 5, 8 och 19 §§ samt 12 kap. 2 och 3 §§,
såvitt avser dokument och certifikat angående godkänd säkerhets-
organisation samt tillsyn av rederiers och fartygs säkerhetsorganisa-
tion. Regeringen får föreskriva att de bestämmelser som nämnts
i denna punkt skall tillämpas från olika tidpunkter för skilda
typer av rederier och fartyg.
2001:875
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. Om ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § är i bruk i reguljär
trafik den 1 januari 2002, skall tillsynsförrättningar enligt
10 kap. 9 b § göras senast tolv månader därefter.