Post 7142 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1987:946 ·
Visa register
Förordning (1987:946) om tillämpningen av en nordisk överens-
kommelse om förmåner vid arbetslöshet
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1987-10-22
Ikraft: 1987-12-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:1529
Upphävd: 1994-01-01
1 § Den överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om förmåner vid arbetslöshet som har undertecknats den 12 november
1985, skall gälla här i landet från och med 1 december 1987.
Överenskommelsen är upprättad på svenska, danska, finska, isländska och
norska språken. I sin lydelse på svenska språket framgår
överenskommelsen av bilaga till denna förordning. Texterna på övriga
språk kungörs genom publiceringen i Sveriges överenskommelser med
främmande makter (SÖ 1986:70).
2 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om tillgodoräknande av
kvalifikationsperioder i artikel 4 första stycket i överenskommelsen
skall krävas att sökanden omedelbart före arbetslösheten har
förvärvsarbetat sammanhängande i fyra veckor här i landet.
Bilaga
Nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet
Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge,
som konstaterar att bestämmelserna i den nordiska konventionen den 5
mars 1981 om social trygghet i tillämpliga delar gäller förmåner vid
arbetslöshet,
har med beaktande härav slutit följande överenskommelse om sådana
förmåner.
Artikel 1
Denna överenskommelse tillämpas på den i de nordiska länderna vid varje
tillfälle gällande lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och annat
kontant stöd vid arbetslöshet som anges i den bilaga som är fogad till
denna överenskommelse.
Om den lagstiftning som avses i första stycket skulle ersättas av
lagstiftning av liknande slag, skall överenskommelsen tillämpas även på
den nya lagstiftningen.
Artikel 2
I överenskommelsen förstås med
a) "kvalifikationsperioder"
arbets- och avgiftsperioder som får tillgodoräknas enligt lagstiftningen
i det land där de har fullgjorts samt alla därmed jämställda perioder i
den utsträckning som de enligt denna lagstiftning får tillgodoräknas som
kvalifikationsperioder,
b) "gränsarbetare''
arbetstagare som arbetar i ett av de nordiska länderna men är bosatta i
ett annat nordiskt land, till vilket de vanligen återvänder varje dag.
Gränsarbetare som av det företag i vilket de är fast anställda
tillfälligt får en stationeringsort, varifrån de inte varje dag kan
återvända till bosättningsorten, anses ändå som gränsarbetare under en
tid av högst fyra månader. Detta gäller även om arbetet under denna tid
har förlagts till bosättningslandet.
Artikel 3
De som flyttar från ett nordiskt land till ett annat har rätt att
tillgodoräkna sig kvalifikationsperioder som har fullgjorts i de övriga
nordiska länderna. Detta gäller dock endast under förutsättning att
perioderna är tillgodoräkningsbara enligt lagstiftningen i det land där
ersättningsanspråket framställs.
Samma rätt gäller även för dem som enligt artikel 6 och 7 har rätt till
förmåner vid arbetslöshet.
Artikel 4
Den som vill tillgodoräkna sig kvalifikationsperioder enligt artikel 3
första stycket skall omedelbart före arbetslösheten ha utfört arbete i
det land där ersättningsanspråket framställs. Arbetet skall kunna godtas
enligt detta lands lagstiftning. Mer än fyra veckors sammanhängande
förvärvsarbete får dock inte krävas.
Om arbetet har upphört utan förmånstagarens vållande, får han eller hon
ändå tillgodoräkna sig kvalifikationsperioderna under förutsättning att
arbetet varit avsett att pågå under längre tid.
Artikel 5
Kravet på arbete enligt artikel 4 första stycket gäller inte den som i
det land, där ersättningsanspråket framställs, antingen har arbetat i
sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av detta lands
lagstiftning angående förmåner vid arbetslöshet eller har uppburit
arbetslöshetsersättning. Dock skall arbetet ha utförts eller
arbetslöshetsersättning ha uppburits inom fem år från ansökan om arbete
hos den offentliga arbetsförmedlingen och, i förekommande fall, om
medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa.
Kravet gäller inte heller den som har flyttat med sin make, om maken har
fått ett arbete på minst två år i det land där ersättningsanspråket
framställs. Därvid likställs sammanboende med makar i den utsträckning
nationell lagstiftning eller praxis medger det.
Artikel 6
Till gränsarbetare, som blir helt eller delvis arbetslösa utan att
anställningen har upphört, utgår förmåner vid arbetslöshet enligt
lagstiftningen i sysselsättningslandet som om de hade varit bosatta där,
under förutsättning att de är anmälda hos den offentliga
arbetsförmedlingen i sysselsättningslandet.
Detsamma gäller även andra arbetstagare, som under anställningen har
varit bosatta i ett annat land än sysselsättningslandet, om de
uppehåller sig i sysselsättningslandet.
Artikel 7
Till gränsarbetare, vars anställning har upphört, utgår förmåner vid
arbetslöshet enligt lagstiftningen i bosättningslandet som om de hade
omfattats av detta lands lagstiftning under anställningen. Detta gäller
dock endast under förutsättning att gränsarbetaren anmäler sig som
arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i bosättningslandet.
Detsamma gäller även andra arbetstagare, som under anställningen har
varit bosatta i ett annat land än sysselsättningslandet, dock endast
under förutsättning att de sammanhängande bott där under de två år som
har föregått arbetslöshetens inträde.
Artikel 8
För att bestämmelserna skall vara tillämpliga måste de ansökningar och
anmälningar som avses i artiklarna 5 och 7 ske inom åtta veckor räknat
från
a) flyttningen i de fall som avses i artikel 5 och
b) arbetslöshetens inträde i de fall som avses i artikel 7.
Det förvärvsarbete som avses i artikel 4 skall ha påbörjats inom åtta
veckor från den tidpunkt då förmånstagaren upphörde att omfattas av
förmånerna vid arbetslöshet i det land som han eller hon har flyttat
ifrån.
Artikel 9
Denna överenskommelse hindrar inte att ett nordiskt land tillämpar för
förmånstagarna förmånligare bestämmelser för rätt till ersättning än de
som anges i artiklarna 4--8.
Artikel 10
Förmåner som utgår i ett nordiskt land skall sammanräknas med förmåner
som har utgått i andra nordiska länder.
Artikel 11
Om lagstiftningen i ett nordiskt land föreskriver att förmåner vid
arbetslöshet skall beräknas på grundval av tidigare förvärvsinkomst,
skall den inkomst som uppburits i andra nordiska länder likställas med
inkomst i det land där ersättningsanspråket framställs. Beräkningen görs
enligt reglerna i det landet.
Artikel 12
Ersättning för ett och samma arbetslöshetsfall kan inte samtidigt utgå
från mer än ett nordiskt land.
Artikel 13
Mellan två eller flera av de fördragsslutande länderna kan ingås
särskilda överenskommelser om utbetalning av arbetslöshetsförmåner till
arbetstagare, som återvänder till bosättningslandet sedan de har blivit
helt eller delvis arbetslösa utan att anställningen har upphört. Innan
en sådan överenskommelse ingås av de berörda länderna, skall de övriga
fördragsslutande länderna ges möjlighet att framföra sina synpunkter.
Artikel 14
Denna överenskommelse gäller inte i fråga om förmåner som avser tiden
före dess ikraftträdande.
Vid bestämmande av rätt till förmåner på grund av denna överenskommelse
skall även ersättnings- och kvalifikationsperioder före
överenskommelsens ikraftträdande beaktas.
Artikel 15
Förbindelseorgan vid tillämpningen av denna överenskommelse är
i Danmark Arbejdsdirektoratet,
i Finland Social- och hälsovårdsministeriet,
i Island Atvinnuleysistryggingasjodur,
i Norge Arbeidsdirektoratet,
i Sverige Arbetsmarknadsstyrelsen.
Artikel 16
Om ett av de fördragsslutande länderna önskar säga upp överenskommelsen,
skall skriftligt meddelande härom tillställas det norska
utrikesministeriet som har att underrätta de övriga nordiska ländernas
regeringar om uppsägningen.
Uppsägningen gäller endast det land som har verkställt densamma och är
giltig från och med ingången av det kalenderår som inträffar minst sex
månader från det att det norska utrikesministeriet har mottagit
meddelande om uppsägningen.
Om överenskommelsen sägs upp, skall rättigheter som har förvärvats på
grund av överenskommelsen alltjämt bestå.
Artikel 17
Denna överenskommelse skall ratificeras och ratifikationshandlingarna
deponeras hos det norska utrikesministeriet.
Överenskommelsen träder i kraft första dagen i den månad som infaller
två hela kalendermånader efter den dag, då samtliga länders
ratifikationsinstrument har deponerats.
Artikel 18
När denna överenskommelse träder i kraft upphör överenskommelsen den 28
juni 1976 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
bestämmelser för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m. m. i
samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade samt
slutprotokollet till nämnda överenskommelse att gälla.
I fråga om den som vid ikraftträdandet har börjat uppbära ersättning med
stöd av artikel 2 andra stycket i den upphävda överenskommelsen gäller
nämnda stycke under återstoden av ersättningsperioden.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill befullmäktigade ombud,
undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Mariehamn den 12 november 1985 i ett exemplar på svenska,
danska, finska, isländska och norska språken, vilka samtliga texter har
samma giltighet.
För Danmark:
Grethe Fenger Mller
För Finland:
Matti Puhakka
För Island:
Hallgrimur Dalberg
För Norge:
Med bilagda förbehåll
Kjell Stahl
För Sverige:
Anna-Greta Leijon
Bilaga
Förteckning över lagstiftning som avses i artikel 1
Danmark
Lov (bekendtgrelse nr. 444 af 28. juli 1982) om arbejdsformidling og
arbejdslshetsforsikring m. v.
Finland
Lag om utkomstskydd för arbetslösa (602/24.8.1984)
Lag om arbetslöshetskassor (603/24.8.1984) -- och till dem ansluten
lagstiftning.
Island
Lov nr 64 af 2 juni. 1981 om arbejdslöshedsforsikring.
Norge
Lov 17 juni 1966 nr 12 om folketrygd, Kapitel 4, Stnad under
arbeidslyse m. v. § 4--1, bokstav a.
Lag den 5 juni 1973 (nr 370) om arbetslöshetsförsäkring.
Lag den 5 juni 1973 (nr 371) om kontant arbetsmarknadsstöd.