Post 7099 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1987:1182 ·
Visa register
Lag (1987:1182) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Schweiz
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 1987-12-10
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:1017
Ikraft: 1988-01-01 överg.best.
1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige och Schweiz
undertecknade den 7 maj 1965 ska, tillsammans med det
protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av
detta, i den lydelse som avtalet har genom de protokoll om
ändring i avtalet som undertecknades den 28 februari 2011 och
den 19 juni 2019, gälla som lag här i landet. Innehållet i
avtalet och protokollet som fogats till avtalet framgår av
bilaga 1 till denna lag. De skriftväxlingar som framgår av
bilaga 1 och 2 till denna lag ska också gälla som lag här i
landet. Lag (2020:348).
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa
medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle
föreligga. Lag (1992:856).
3 § Ett ärende, som enligt artikel 10 § 8 i avtalet ska
avgöras genom överenskommelse mellan de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna, ska på svensk
sida handläggas av Skatteverket. Lag (2018:1096).
4 § Utdelning från bolag med hemvist i Schweiz till bolag med hemvist i
Sverige skall, förutom i fall som anges i artikel 25 § 5 i avtalet, i
den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt
svensk lagstiftning om båda bolagen hade varit svenska, vara befriad
från skatt
a) om den vinst av vilken utdelningen betalas underkastats normal
schweizisk inkomstskatt för bolag eller därmed jämförlig inkomstskatt,
eller
b) om den utdelning som betalas av bolaget med hemvist i Schweiz
huvudsakligen utgörs av utdelning vilken detta bolag mottagit på aktier
eller andelar, som bolaget innehar i bolag med hemvist i annan stat än
Schweiz, och vilken skulle ha varit undantagen från svensk skatt om de
aktier eller andelar för vilka utdelningen betalas hade innehafts direkt
av bolaget med hemvist i Sverige. Lag (1988:337).
Övergångsbestämmelser
1987:1182
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Lagen tillämpas beträffande skatter på inkomst, som förvärvas den 1
januari 1988 eller senare och beträffande förmögenhet som taxeras år
1989 eller senare.
1988:337
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och tillämpas beträffande
utdelning som blivit tillgänglig för lyftning från och med dagen för
ikraftträdandet.
1992:856
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Genom lagen upphävs kungörelsen (1966:554) om tillämpning av avtal
den 7 maj 1965 mellan Sverige och Schweiz för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.
2012:234
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Denna lag tillämpas i fråga om
a) källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1
januari det kalenderår som följer närmast efter den dag då
lagen träder i kraft eller senare,
b) skatt på pension och livränta som avses i artikel 19 § 1 i
avtalet, på pension och livränta som betalas den 1 januari det
kalenderår som följer närmast efter den dag då lagen träder i
kraft eller senare, dock med undantag för pension och livränta
som var under utbetalning den 28 februari 2011 och som härrör
från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist
i den andra avtalsslutande staten som hade hemvist i denna
andra stat den 28 februari 2011; beträffande sådan pension och
livränta ska den äldre lydelsen av artiklarna 19 och 21
fortfarande tillämpas,
c) andra skatter på inkomst, på skatt som tas ut för
beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som
följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller
senare, och
d) informationsutbyte enligt artikel 27 i avtalet, på begäran
som framställts dagen för ikraftträdandet av lagen eller
senare, och som avser upplysningar hänförliga till kalenderår
som börjar den 1 januari 2012 eller senare.
2018:1096
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Lagen tillämpas i fråga om belopp som betalas eller
tillgodoförs den 1 januari 2013 eller senare.
2020:348
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Lagen tillämpas i fråga om
a) källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den
1 januari det år som följer närmast efter den dag då lagen
träder i kraft eller senare,
b) andra skatter på inkomst, och skatter på förmögenhet, på
skatt som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari
det år som följer närmast efter den dag då lagen träder i
kraft eller senare.
Bilaga 1
Abkommen zwischen dem Königreich Schweden und der
Schweizerischen Eidgenossenschaft zur Vermeidung der
Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der Steuern vom Einkommen und
vom Vermögen
Die Regierung des Königreichs Schweden, und der Schweizerische
Bundesrat
in der Absicht, ein Abkommen zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiet der Steuern vom Einkommen und vom Vermögen
abzuschliessen, ohne Möglichkeiten zur Nichtbesteuerung oder
reduzierten Besteuerung durch Steuerhinterziehung oder - umgehung
(unter anderem durch missbräuchliche Gestaltungen mit dem
Ziel des Erhalts von in diesem Abkommen vorgesehenen
Erleichterungen zum mittelbaren Nutzen von in Drittstaaten
ansässigen Personen) zu schaffen,
haben Folgendes vereinbart:
ABSCHNITT I
Geltungsbereich des Abkommens
Artikel 1
Persönlicher Geltungsbereich
Dieses Abkommen gilt für Personen, die in einem Vertragstaat
oder in beiden Vertragstaaten ansässig sind.
Artikel 2
Unter das Abkommen fallende Steuern
§ 1. Dieses
Abkommen gilt, ohne Rücksicht auf die Art der Erhebung, für
Steuern vom Einkommen und vom Vermögen, die für Rechnung eines
der beiden Vertragstaaten, seiner politischen Unterabteilungen
oder seiner lokalen Körperschaften erhoben werden.
§ 2. Als
Steuern vom Einkommen und vom Vermögen gelten alle ordentlichen
und ausserordentlichen Steuern, die vom Gesamteinkommen, vom
Gesamtvermögen oder von Teilen des Einkommens oder des
Vermögens erhoben werden, einschliesslich der Steuern vom
Gewinn aus der Veräusserung beweglichen oder unbeweglichen
Vermögens, der Lohnsummensteuern sowie der Steuern vom
Vermögenszuwachs.
§ 3. Zu den zur Zeit bestehenden Steuern,
für die das Abkommen gilt, gehören insbesondere
a) in Schweden:
1) die staatliche Einkommensteuer, einschliesslich der
Seemannsteuer und der Couponsteuer;
2) die Abgabe auf besondere Vorteile und Gerechtigkeiten
(bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter);
3) die Sondersteuern von Aktiengesellschaften bei
Nichtausschüttung vorhandener Gewinne (ersättningsskatten) und
auf Ausschüttungen bei Kapitalherabsetzung
(utskiftningsskatten);
4) die kommunale Einkommensteuer (den kommunala
inkomstskatten); und
5) die staatliche Vermögensteuer (im folgenden als ”schwedische
Steuer” bezeichnet);
b) in der Schweiz:
die von Bund, Kantonen und Gemeinden
erhobenen Steuern
1) vom Einkommen (Gesamteinkommen, Erwerbseinkommen,
Vermögensertrag, Geschäftsertrag, Kapitalgewinn usw.) und
2) vom Vermögen (Gesamtvermögen, bewegliches und unbewegliches
Vermögen, Geschäftsvermögen, Kapital und Reserven usw.) (im
folgenden als ”schweizerische Steuer” bezeichnet).
§ 4. Das Abkommen gilt nicht
a) in Schweden: für die Sondersteuern auf Gewinnen von
Lotterien und Wetten;
b) in der Schweiz: für die an der Quelle erhobene
eidgenössische Verrechnungssteuer von Lotteriegewinnen.
§ 5. Das Abkommen gilt auch für alle Steuern gleicher oder
ähnlicher Art, die künftig neben den zur Zeit bestehenden
Steuern oder an deren Stelle erhoben werden. Die zuständigen
Behörden der Vertragstaaten teilen einander am Ende eines jeden
Jahres die in ihren Steuergesetzen eingetretenen Aenderungen
mit.
ABSCHNITT II
Definitionen
Artikel 3 Allgemeine Definitionen
§ 1. Im Sinne dieses
Abkommens, wenn der Zusammenhang nichts anderes erfordert:
a) bedeuten die Ausdrücke ”ein Vertragstaat” und ”der andere
Vertragstaat”, je nach dem Zusammenhang, Schweden oder die
Schweiz;
b) umfasst der Ausdruck ”Person” natürliche Personen,
Gesellschaften und alle anderen Personenvereinigungen;
c) bedeutet der Ausdruck ”Gesellschaft” juristische Personen
oder Rechtsträger, die für die Besteuerung wie juristische
Personen behandelt werden;
d) bedeuten die Ausdrücke ”Unternehmen eines Vertragstaates”
und ”Unternehmen des anderen Vertragstaates”, je nachdem, ein
Unternehmen, das von einer in einem Vertragsstaat ansässigen
Person betrieben wird, oder ein Unternehmen, das von einer in
dem anderen Vertragsstaat ansässigen Person betrieben wird;
e) bedeutet der Ausdruck ”zuständige Behörde”
1) in Schweden: der Finanzminister oder sein bevollmächtigter
Vertreter;
2) in der Schweiz: der Direktor der Eidgenössischen
Steuerverwaltung oder sein bevollmächtigter Vertreter.
§ 2. Bei Anwendung des Abkommens durch einen Vertragstaat hat,
wenn der Zusammenhang nichts anderes erfordert, jeder nicht
anders definierte Ausdruck die Bedeutung, die ihm nach dem
Recht dieses Staates über die Steuern zukommt, welche
Gegenstand des Abkommens sind.
Artikel 4
Steuerlicher Wohnsitz
§ 1. Im Sinne dieses Abkommens
bedeutet der Ausdruck ”eine in einem Vertragstaat ansässige
Person” eine Person, die nach dem Recht dieses Staates dort auf
Grund ihres Wohnsitzes, ihres ständigen Aufenthalts, des Ortes
ihrer Geschäftsleitung oder eines anderen ähnlichen Merkmals
steuerpflichtig ist.
§ 2. Ist nach Absatz 1 eine natürliche Person in beiden
Vertragstaaten ansässig, so gilt folgendes:
a) Die Person gilt als in dem Vertragstaat ansässig, in dem sie
über eine ständige Wohnstätte verfügt. Verfügt sie in beiden
Vertragstaaten über eine ständige Wohnstätte, so gilt sie als
in dem Vertragstaat ansässig, zu dem sie die engeren
persönlichen und wirtschaftlichen Beziehungen hat (Mittelpunkt
der Lebensinteressen).
b) Kann nicht bestimmt werden, in welchem Vertragstaat die
Person den Mittelpunkt der Lebensinteressen hat, oder verfügt
sie in keinem der Vertragstaaten über eine ständige Wohnstätte,
so gilt sie als in dem Vertragstaat ansässig, in dem sie ihren
gewöhnlichen Aufenthalt hat.
c) Hat die Person ihren gewöhnlichen Aufenthalt in beiden
Vertragstaaten oder in keinem der Vertragstaaten, so gilt sie
als in dem Vertragsstaat ansässig, dessen Staatsangehörigkeit
sie besitzt.
d) Besitzt die Person die Staatsangehörigkeit beider
Vertragstaaten oder keines Vertragstaates, so regeln die
zuständigen Behörden der Vertragstaaten die Frage in
gegenseitigem Einvernehmen.
§ 3. Ist nach Absatz 1 eine andere
als eine natürliche Person in beiden Vertragstaaten ansässig,
so gilt sie als in dem Vertragstaat ansässig, in dem sich der
Ort ihrer tatsächlichen Geschäftsleitung befindet. Dasselbe
gilt für die nach dem Recht eines Vertragstaates errichteten
oder organisierten Personengesellschaften.
§ 4. Bei natürlichen
Personen, die ihren Wohnsitz endgültig von einem in den anderen
Vertragstaat verlegt haben, endet die Steuerpflicht, soweit sie
an den Wohnsitz anknüpft, im erstgenannten Staat mit dem Ablauf
des Tages, an dem die Wohnsitzverlegung vollzogen ist.
Artikel 5
Betriebstätte
§ 1. Im Sinne dieses Abkommens bedeutet
der Ausdruck ”Betriebstätte” eine feste Geschäftseinrichtung in
der die Tätigkeit des Unternehmens ganz oder teilweise ausgeübt
wird.
§ 2. Der Ausdruck ”Betriebstätte” umfasst insbesondere:
a) einen Ort der Leitung,
b) eine Zweigniederlassung,
c) eine Geschäftsstelle,
d) eine Fabrikationsstätte,
e) eine Werkstätte,
f) ein Bergwerk, einen Steinbruch oder eine andere Stätte der
Ausbeutung von Bodenschätzen,
g) eine Bauausführung oder Montage, deren Dauer zwölf Monate
überschreitet.
§ 3. Ungeachtet der vorstehenden Bestimmungen dieses Artikels
gelten nicht als Betriebstätten:
a) Einrichtungen, die ausschliesslich zur Lagerung, Ausstellung
oder Auslieferung von Gütern oder Waren des Unternehmens
benutzt werden;
b) Bestände von Gütern oder Waren des Unternehmens, die
ausschliesslich zur Lagerung, Ausstellung oder Auslieferung
unterhalten werden;
c) Bestände von Gütern oder Waren des Unternehmens, die
ausschliesslich zu dem Zweck unterhalten werden, durch ein
anderes Unternehmen bearbeitet oder verarbeitet zu werden;
d) eine feste Geschäftseinrichtung, die ausschliesslich zu dem
Zweck unterhalten wird, für das Unternehmen Güter oder Waren
einzukaufen oder Informationen zu beschaffen;
e) eine feste Geschäftseinrichtung, die ausschliesslich zu dem
Zweck unterhalten wird, für das Unternehmen andere Tätigkeiten
auszuüben, die vorbereitender Art sind oder eine Hilfstätigkeit
darstellen;
f) eine Montage, die von einem Unternehmen eines Vertragsstaats
im Zusammenhang mit der Lieferung von durch dieses Unternehmen
hergestellten Maschinen oder Ausrüstungen im anderen
Vertragsstaat durchgeführt wird;
g) eine feste Geschäftseinrichtung, die ausschliesslich zu dem
Zweck unterhalten wird, mehrere der unter den Buchstaben a–f
genannten Tätigkeiten auszuüben, vorausgesetzt, dass die sich
daraus ergebende Gesamttätigkeit der festen
Geschäftseinrichtung vorbereitender Art ist oder eine
Hilfstätigkeit darstellt.
§ 4. Ist eine Person – mit Ausnahme
eines unabhängigen Vertreters im Sinne des Absatzes 5 – in
einem Vertragstaat für ein Unternehmen des anderen
Vertragstaates tätig, so gilt eine in dem erstgenannten Staat
gelegene Betriebstätte als gegeben, wenn die Person eine
Vollmacht besitzt, im Namen des Unternehmens Verträge
abzuschliessen, und die Vollmacht in diesem Staat gewöhnlich
ausübt, es sei denn, dass sich ihre Tätigkeit auf den Einkauf
von Gütern oder Waren für das Unternehmen beschränkt.
§ 5. Ein Unternehmen eines Vertragstaates wird nicht schon
deshalb so behandelt, als habe es eine Betriebstätte in dem
anderen Vertragstaat, weil es dort seine Tätigkeit durch einen
Makler, Kommissionär oder einen anderen unabhängigen Vertreter
ausübt, sofern diese Personen im Rahmen ihrer ordentlichen
Geschäftstätigkeit handeln.
§ 6. Allein dadurch, dass eine in
einem Vertragstaat ansässige Gesellschaft eine Gesellschaft
beherrscht oder von einer Gesellschaft beherrscht wird, die in
dem anderen Vertragstaat ansässig ist oder dort (entweder durch
eine Betriebstätte oder in anderer Weise) ihre Tätigkeit
ausübt, wird eine der beiden Gesellschaften nicht zur
Betriebstätte der anderen.
ABSCHNITT III
Besteuerung des Einkommens
Artikel 6
Einkünfte aus unbeweglichem Vermögen
§ 1. Einkünfte aus unbeweglichem Vermögen können in dem
Vertragstaat besteuert werden, in dem dieses Vermögen liegt.
§ 2. Der Ausdruck ”unbewegliches Vermögen” bestimmt sich nach
dem Recht des Vertragstaates, in dem das Vermögen liegt. Der
Ausdruck umfasst in jedem Fall die Zugehör zum unbeweglichen
Vermögen, das lebende und tote Inventar land- und
forstwirtschaftlicher Betriebe, die Rechte, auf die die
Vorschriften des Privatrechts über Grundstücke Anwendung
finden, die Nutzungsrechte an unbeweglichem Vermögen sowie die
Rechte auf veränderliche oder feste Vergütungen für die
Ausbeutung oder das Recht auf Ausbeutung von Mineralvorkommen,
Quellen und anderen Bodenschätzen; Schiffe und Luftfahrzeuge
gelten nicht als unbewegliches Vermögen.
§ 3. Absatz 1 gilt für
Einkünfte aus der unmittelbaren Nutzung, der Vermietung oder
Verpachtung sowie jeder anderen Art der Nutzung unbeweglichen
Vermögens.
§ 4. Die Absätze 1 und 3 gelten auch für Einkünfte aus
unbeweglichem Vermögen eines Unternehmens und für Einkünfte aus
unbeweglichem Vermögen, das der Ausübung eines freien Berufes
dient.
Artikel 7
Unternehmensgewinne
§ 1. Gewinne eines Unternehmens
eines Vertragstaates können nur in diesem Staat besteuert
werden, es sei denn, dass das Unternehmen seine Tätigkeit im
anderen Vertragstaat durch eine dort gelegene Betriebstätte
ausübt. Uebt das Unternehmen seine Tätigkeit in dieser Weise
aus, so können die Gewinne des Unternehmens in dem anderen
Staat besteuert werden, jedoch nur insoweit, als sie dieser
Betriebstätte zugerechnet werden können.
§ 2. Uebt ein
Unternehmen eines Vertragstaates seine Tätigkeit in dem anderen
Vertragstaat durch eine dort gelegene Betriebstätte aus, so
sind in jedem Vertragstaat dieser Betriebstätte die Gewinne
zuzurechnen, die sie hätte erzielen können, wenn sie eine
gleiche oder ähnliche Tätigkeit unter gleichen oder ähnlichen
Bedingungen als selbständiges Unternehmen ausgeübt hätte und im
Verkehr mit dem Unternehmen, dessen Betriebstätte sie ist,
völlig unabhängig gewesen wäre.
§ 3. Bei der Ermittlung der
Gewinne einer Betriebstätte werden die für diese Betriebstätte
entstandenen Aufwendungen, einschliesslich der
Geschäftsführungs- und allgemeinen Verwaltungskosten, zum Abzug
zugelassen, gleichgültig, ob sie in dem Staat, in dem die
Betriebstätte liegt, oder anderswo entstanden sind.
§ 4. Absatz 2 schliesst nicht aus, dass ein Vertragstaat die
einer Betriebstätte zuzurechnenden Gewinne durch Aufteilung der
Gesamtgewinne des Unternehmens auf seine einzelnen Teile unter
Anrechnung eines Voraus von höchstens 10 vom Hundert zu Gunsten
des Sitzes des Unternehmens ermittelt; die Art der angewendeten
Gewinnaufteilung muss jedoch so sein, dass das Ergebnis mit den
Grundsätzen dieses Artikels übereinstimmt.
§ 5. Uebt ein Versicherungsunternehmen eines Vertragstaates
seine Tätigkeit in dem anderen Vertragstaat durch eine dort
gelegene Betriebstätte aus, so sind die dieser Betriebstätte
zuzurechnenden Gewinne dadurch zu ermitteln, dass die
Gesamtgewinne des Unternehmens im Verhältnis der
Rohprämieneinnahmen dieser Betriebstätte zu den gesamten
Rohprämieneinnahmen des Unternehmens aufgeteilt werden.
§ 6. Auf Grund des blossen Einkaufs von Gütern oder Waren für
das Unternehmen wird einer Betriebstätte kein Gewinn
zugerechnet.
§ 7. Bei Anwendung der vorstehenden Absätze sind die der
Betriebstätte zuzurechnenden Gewinne jedes Jahr auf dieselbe
Art zu ermitteln, es sei denn, dass ausreichende Gründe dafür
bestehen, anders zu verfahren.
§ 8. Gehören zu den Gewinnen Einkünfte, die in anderen Artikeln
dieses Abkommens behandelt werden, so werden die Bestimmungen
jener Artikel durch die Bestimmungen dieses Artikels nicht
berührt.
Artikel 8
Seeschiffahrt und Luftfahrt
§ 1. Gewinne aus dem
Betrieb von Seeschiffen oder Luftfahrzeugen im internationalen
Verkehr können nur in dem Vertragstaat besteuert werden, in dem
sich der Ort der tatsächlichen Geschäftsleitung des
Unternehmens befindet.
§ 2. Absatz 1 gilt auch für Gewinne aus
der Beteiligung an einem Pool, an einer gemeinsamen
Betriebsorganisation oder an einer internationalen
Betriebskörperschaft.
Artikel 9
Verbundene Unternehmen
§ 1. Wenn
a) ein Unternehmen eines Vertragstaates unmittelbar oder
mittelbar an der Geschäftsleitung, der Kontrolle oder am
Kapital eines Unternehmens des anderen Vertragstaates beteiligt
ist, oder
b) dieselben Personen unmittelbar oder mittelbar an der
Geschäftsleitung, der Kontrolle oder am Kapital eines
Unternehmens eines Vertragstaates und eines Unternehmens des
anderen Vertragstaates beteiligt sind,
und in diesen Fällen
zwischen den beiden Unternehmen hinsichtlich ihrer
kaufmännischen oder finanziellen Beziehungen Bedingungen
vereinbart oder auferlegt werden, die von denen abweichen, die
unabhängige Unternehmen miteinander vereinbaren würden, so
dürfen die Gewinne, die eines der Unternehmen ohne diese
Bedingungen erzielt hätte, wegen dieser Bedingungen aber nicht
erzielt hat, den Gewinnen dieses Unternehmens zugerechnet und
entsprechend besteuert werden.
§ 2. Werden in einem Vertragsstaat den Gewinnen eines
Unternehmens dieses Staates Gewinne zugerechnet – und
entsprechend besteuert –, mit denen ein Unternehmen des anderen
Vertragsstaates in diesem Staat besteuert worden ist, und
handelt es sich bei den zugerechneten Gewinnen um solche, die
das Unternehmen des erstgenannten Staates erzielt hätte, wenn
die zwischen den beiden Unternehmen vereinbarten Bedingungen
die gleichen gewesen wären, die unabhängige Unternehmen
miteinander vereinbaren würden, so nimmt der andere Staat eine
entsprechende Änderung der dort von diesen Gewinnen erhobenen
Steuer vor. Bei dieser Änderung sind die übrigen Bestimmungen
dieses Abkommens zu berücksichtigen; soweit erforderlich,
werden sich die zuständigen Behörden der Vertragsstaaten
konsultieren.
Artikel 10
Dividenden
§ 1. Dividenden, die eine in einem Vertragsstaat
ansässige Gesellschaft an eine im anderen Vertragsstaat
ansässige Person zahlt, können im anderen Staat besteuert
werden.
§ 2. Diese Dividenden können jedoch auch in dem
Vertragsstaat, in dem die die Dividenden zahlende Gesellschaft
ansässig ist, nach dem Recht dieses Staates besteuert werden;
die Steuer darf aber, wenn die zur Nutzung der Dividenden
berechtigte Person im anderen Vertragsstaat ansässig ist, 15
Prozent des Bruttobetrags der Dividenden nicht übersteigen.
§ 3. Ungeachtet von Absatz 2 nimmt der Vertragsstaat, in dem
die die Dividenden zahlende Gesellschaft ansässig ist, die
bezahlten Dividenden von der Besteuerung aus, wenn die zur
Nutzung der Dividenden berechtigte Person:
a) eine Gesellschaft (jedoch keine Personengesellschaft) ist,
die unmittelbar oder mittelbar über mindestens 10 Prozent der
Stimmrechte oder des Kapitals der die Dividenden zahlenden
Gesellschaft verfügt; oder
b) eine Vorsorgeeinrichtung ist, vorausgesetzt, dass:
(i) diese Dividenden nicht aus einer Handels- oder
Geschäftstätigkeit der Vorsorgeeinrichtung oder eines
verbundenen Unternehmens herrühren; und
(ii) die Vorsorgeeinrichtung die Beteiligungen, von welcher die
Dividenden stammen, nicht innerhalb von 2 Monaten nach deren
Erwerb wieder verkauft oder einen entsprechenden Vertrag zur
Veräusserung abschliesst.
§ 4. Die zuständigen Behörden der
Vertragsstaaten regeln die Anwendbarkeit der Absätze 2 und 3 in
gegenseitigem Einvernehmen. Die Absätze 2 und 3 berühren nicht
die Besteuerung der Gesellschaft in Bezug auf die Gewinne, aus
denen die Dividenden gezahlt werden.
§ 5. Der in diesem Artikel verwendete Ausdruck ”Dividenden”
bedeutet Einkünfte aus Aktien, Genussaktien oder Genussscheinen
oder anderen Rechten, ausgenommen Forderungen, mit
Gewinnbeteiligung sowie aus sonstigen Gesellschaftsanteilen
stammende Einkünfte, die nach dem Steuerrecht des Staates, in
dem die ausschüttende Gesellschaft ansässig ist, den Einkünften
aus Aktien gleichgestellt sind.
§ 6. Die Absätze 1–3 sind nicht
anwendbar, wenn die in einem Vertragsstaat ansässige, zur
Nutzung der Dividenden berechtigte Person im anderen
Vertragsstaat, in dem die die Dividenden zahlende Gesellschaft
ansässig ist, eine gewerbliche Tätigkeit durch eine dort
gelegene Betriebstätte oder eine selbständige Arbeit durch eine
dort gelegene feste Einrichtung ausübt und wenn die
Beteiligung, für die die Dividenden gezahlt werden, tatsächlich
zu dieser Betriebstätte oder festen Einrichtung gehört. In
einem solchen Fall ist, je nachdem, Artikel 7 oder Artikel 15
anwendbar.
§ 7. Bezieht eine in einem Vertragsstaat ansässige
Gesellschaft Gewinne oder Einkünfte aus dem anderen
Vertragsstaat, so darf dieser andere Staat weder die von der
Gesellschaft gezahlten Dividenden besteuern, es sei denn, dass
diese Dividenden an eine im anderen Staat ansässige Person
gezahlt werden oder dass die Beteiligung, für die die
Dividenden gezahlt werden, tatsächlich zu einer im anderen
Staat gelegenen Betriebstätte oder festen Einrichtung gehört,
noch Gewinne der Gesellschaft einer Steuer für nicht
ausgeschüttete Gewinne unterwerfen, selbst wenn die gezahlten
Dividenden oder die nicht ausgeschütteten Gewinne ganz oder
teilweise aus im anderen Staat erzielten Gewinnen oder
Einkünften bestehen.
§ 8. Der in diesem Artikel verwendete
Begriff ”Vorsorgeeinrichtung” bedeutet jede Einrichtung des
Sozialversicherungssystems, die nach den Gesetzen eines
Vertragsstaates organisiert ist oder eine Person:
a) die nach dem Recht eines Vertragsstaates organisiert ist;
b) die in diesem Staat gegründet und geführt wird, um
hauptsächlich Ruhegehälter oder ähnliche Vergütungen zu
verwalten oder zu entrichten; und
c) die in diesem Staat bezüglich der in Buchstabe b erwähnten
Tätigkeiten von der Steuer befreit ist.
Die zuständigen Behörden der Vertragsstaaten legen in
gegenseitigem Einvernehmen fest, ob eine Vorsorgeeinrichtung
unter diesen Absatz fällt.
Artikel 11
Zinsen
§ 1. Zinsen, die aus einem Vertragsstaat stammen und
deren Nutzungsberechtigte eine im anderen Vertragsstaat
ansässige Person ist, können nur in diesem anderen Staat
besteuert werden.
§ 2. Der in diesem Artikel verwendete Ausdruck ”Zinsen”
bedeutet Einkünfte aus Forderungen jeder Art, auch wenn die
Forderungen durch Pfandrechte an Grundstücken gesichert oder
mit einer Beteiligung am Gewinn des Schuldners ausgestattet
sind, und insbesondere Einkünfte aus öffentlichen Anleihen und
aus Obligationen, einschliesslich der damit verbundenen
Aufgelder und der Gewinne aus Losanleihen. Nicht als Zinsen im
Sinne dieses Artikels gelten Zuschläge für verspätete Zahlung.
§ 3. Absatz 1 ist nicht anwendbar, wenn die in einem
Vertragsstaat ansässige, zur Nutzung der Zinsen berechtigte
Person im anderen Vertragsstaat, aus dem die Zinsen stammen,
eine gewerbliche Tätigkeit durch eine dort gelegene
Betriebstätte oder eine selbständige Arbeit durch eine dort
gelegene feste Einrichtung ausübt und wenn die Forderung, für
die die Zinsen gezahlt werden, tatsächlich zu dieser
Betriebstätte oder festen Einrichtung gehört. In einem solchen
Fall ist, je nachdem, Artikel 7 oder Artikel 15 anwendbar.
§ 4. Bestehen zwischen dem Schuldner und der
nutzungsberechtigten Person oder zwischen beiden und einer
Drittperson besondere Beziehungen und übersteigen deshalb die
Zinsen, gemessen an der zugrunde liegenden Forderung, den
Betrag, den Schuldner und nutzungsberechtigte Person ohne diese
Beziehungen vereinbart hätten, so wird dieser Artikel nur auf
den letzteren Betrag angewendet. In diesem Fall kann der
übersteigende Betrag nach dem Recht eines jeden Vertragsstaates
und unter Berücksichtigung der anderen Bestimmungen dieses
Abkommens besteuert werden.
Artikel 12
Lizenzgebühren
§ 1. Lizenzgebühren, die aus einem Vertragsstaat stammen und
deren Nutzungsberechtigte eine im anderen Vertragsstaat
ansässige Person ist, können nur in diesem anderen Staat
besteuert werden.
§ 2. Der in diesem Artikel verwendete Ausdruck ”Lizenzgebühren”
bedeutet Vergütungen jeder Art, die für die Benutzung oder für
das Recht auf Benutzung von Urheberrechten an literarischen,
künstlerischen oder wissenschaftlichen Werken, einschliesslich
kinematografischer Filme und Filme oder Bänder zur Ausstrahlung
in Radio oder Fernsehen, von Patenten, Marken, Mustern oder
Modellen, Plänen, geheimen Formeln oder Verfahren oder für die
Mitteilung gewerblicher, kaufmännischer oder wissenschaftlicher
Erfahrungen gezahlt werden.
§ 3. Absatz 1 ist nicht anwendbar,
wenn die in einem Vertragsstaat ansässige, zur Nutzung der
Lizenzgebühren berechtigte Person im anderen Vertragsstaat, aus
dem die Lizenzgebühren stammen, eine gewerbliche Tätigkeit
durch eine dort gelegene Betriebstätte oder eine selbständige
Arbeit durch eine dort gelegene feste Einrichtung ausübt und
die Rechte oder Vermögenswerte, für die die Lizenzgebühren
gezahlt werden, tatsächlich zu dieser Betriebstätte oder festen
Einrichtung gehören. In einem solchen Fall ist, je nachdem,
Artikel 7 oder Artikel 15 anwendbar.
§ 4. Bestehen zwischen dem
Schuldner und der nutzungsberechtigten Person oder zwischen
beiden und einer Drittperson besondere Beziehungen und
übersteigen deshalb die Lizenzgebühren, gemessen an der
zugrunde liegenden Leistung, den Betrag, den Schuldner und
nutzungsberechtigte Person ohne diese Beziehungen vereinbart
hätten, so wird dieser Artikel nur auf den letzteren Betrag
angewendet. In diesem Fall kann der übersteigende Betrag nach
dem Recht eines jeden Vertragsstaates und unter
Berücksichtigung der anderen Bestimmungen dieses Abkommens
besteuert werden.
Artikel 13
Gewinne aus der Veräusserung von Vermögen
§ 1. Gewinne aus der Veräusserung unbeweglichen Vermögens im
Sinne des Artikels 6 Absatz 2 können in dem Vertragstaat
besteuert werden, in dem dieses Vermögen liegt.
§ 2. Gewinne aus der Veräusserung beweglichen Vermögens, das
Betriebsvermögen einer Betriebstätte darstellt, die ein
Unternehmen eines Vertragstaates in dem anderen Vertragstaat
hat, oder das zu einer festen Einrichtung gehört, über die eine
in einem Vertragstaat ansässige Person für die Ausübung eines
freien Berufes in dem anderen Vertragstaat verfügt,
einschliesslich derartiger Gewinne, die bei der Veräusserung
einer solchen Betriebstätte (allein oder zusammen mit dem
übrigen Unternehmen) oder einer solchen festen Einrichtung
erzielt werden, können in dem anderen Staat besteuert werden.
Jedoch können Gewinne aus der Veräusserung des in Artikel 23
Absatz 3 genannten beweglichen Vermögens nur in dem
Vertragstaat besteuert werden, in dem dieses bewegliche
Vermögen nach dem angeführten Artikel besteuert werden kann.
§ 3. Gewinne aus der Veräusserung des in den Absätzen 1 und 2
nicht genannten Vermögens können nur in dem Vertragstaat
besteuert werden, in dem der Veräusserer ansässig ist.
§ 4. Ungeachtet der Bestimmungen von Absatz 3 können Gewinne
aus der Veräusserung von Aktien oder anderen
Beteiligungsrechten oder Gesellschaftsanteilen, die einer
natürlichen Person zukommen, die in Schweden ansässig war und
in der Schweiz ansässig geworden ist, in Schweden besteuert
werden, wenn die Veräusserung zu irgendeinem Zeitpunkt in den
fünf Jahren nach Aufgabe der Ansässigkeit in Schweden erfolgt.
Dieser Absatz findet nur auf natürliche Personen Anwendung, die
im Zeitpunkt der Aufgabe der Ansässigkeit in Schweden
schwedische Staatsangehörige waren.
Artikel 14
Ruhende Erbschaften: Personengesellschaften
§ 1. Die Vorschriften der Gesetze eines Vertragstaates über
die Besteuerung ruhender Erbschaften finden insoweit keine
Anwendung, als für das Einkommen, das aus der Erbschaft
herrührt, oder das Vermögen, das zu ihr gehört, der Erwerber
nach den Bestimmungen dieses Abkommens im anderen Vertragstaat
besteuert werden kann.
§ 2. Hat nach den Bestimmungen des
Abkommens eine Personengesellschaft als eine in der Schweiz
ansässige Person Anspruch auf Befreiung von der schwedischen
Steuer oder auf Ermässigung dieser Steuer, so wird dadurch die
Befugnis Schwedens nicht eingeschränkt, einen Teilhaber der
Personengesellschaft, welcher nach schwedischem Steuerrecht als
in Schweden ansässig gilt, zu besteuern; in diesem Fall ist
Artikel 24 Absatz 1 anzuwenden.
Artikel 15
Selbständige Arbeit
§ 1. Einkünfte, die eine in
einem Vertragstaat ansässige Person aus einem freien Beruf oder
aus sonstiger selbständiger Tätigkeit ähnlicher Art bezieht,
können nur in diesem Staat besteuert werden, es sei denn, dass
die Person für die Ausübung ihrer Tätigkeit in dem anderen
Vertragstaat regelmässig über eine feste Einrichtung verfügt.
Verfügt sie über eine solche feste Einrichtung, so können die
Einkünfte in dem anderen Staat besteuert werden, jedoch nur
insoweit, als sie dieser festen Einrichtung zugerechnet werden
können.
§ 2. Der Ausdruck ”freier Beruf” umfasst insbesondere
die selbständig ausgeübte wissenschaftliche, literarische,
künstlerische, erzieherische oder unterrichtende Tätigkeit
sowie die selbständige Tätigkeit der Aerzte, Rechtsanwälte,
Ingenieure, Architekten, Zahnärzte und Bücherrevisoren.
Artikel 16
Unselbständige Arbeit
§ 1. Vorbehältlich der Artikel
17, 19 und 20 können Gehälter, Löhne und ähnliche Vergütungen,
die eine in einem Vertragstaat ansässige Person aus
unselbständiger Arbeit bezieht, nur in diesem Staat besteuert
werden, es sei denn, dass die Arbeit in dem anderen
Vertragstaat ausgeübt wird. Wird die Arbeit dort ausgeübt, so
können die dafür bezogenen Vergütungen in dem anderen Staat
besteuert werden.
§ 2. Ungeachtet des Absatzes 1 können
Vergütungen, die eine in einem Vertragstaat ansässige Person
für eine in dem anderen Vertragstaat ausgeübte unselbständige
Arbeit bezieht, nur in dem erstgenannten Staat besteuert
werden, wenn
a) der Empfänger sich in dem anderen Staat
insgesamt nicht länger als 183 Tage während des betreffenden
Steuerjahres aufhält,
b) die Vergütungen von einem Arbeitgeber
oder für einen Arbeitgeber gezahlt werden, der nicht in dem
anderen Staat ansässig ist, und
c) die Vergütungen nicht von
einer Betriebstätte oder einer festen Einrichtung getragen
werden, die der Arbeitgeber in dem anderen Staat hat.
§ 3. Ungeachtet der vorstehenden Bestimmungen dieses Artikels
können Vergütungen für unselbständige Arbeit, die an Bord eines
Seeschiffes oder Luftfahrzeuges im internationalen Verkehr
ausgeübt wird, in dem Vertragstaat besteuert werden, in dem
sich der Ort der tatsächlichen Geschäftsleitung des
Unternehmens befindet.
Artikel 17
Aufsichtsrats- und Verwaltungsratsvergütungen
Aufsichtsrats- oder Verwaltungsratsvergütungen und ähnliche
Zahlungen, die eine in einem Vertragstaat ansässige Person in
ihrer Eigenschaft als Mitglied des Aufsichts- oder
Verwaltungsrates einer Gesellschaft bezieht, die in dem anderen
Vertragstaat ansässig ist können in dem anderen Staat besteuert
werden.
Artikel 18
Künstler und Sportler
Ungeachtet der Artikel 15 und 16 können Einkünfte, die
berufsmässige Künstler, wie Bühnen-, Film-, Rundfunk- oder
Fernsehkünstler und Musiker, sowie Sportler aus ihrer in dieser
Eigenschaft persönlich ausgeübten Tätigkeit beziehen, in dem
Vertragstaat besteuert werden, in dem sie diese Tätigkeit
ausüben. Dasselbe gilt, ungeachtet des Artikels 7, wenn die
Einkünfte einer Person zufliessen, die den Künstler oder
Sportler angestellt hat.
Artikel 19
Ruhegehälter, Renten und ähnliche Vergütungen
§ 1. Ruhegehälter
und ähnliche Vergütungen, ausser Leistungen unter der
Sozialversicherungsgesetzgebung, ungeachtet dessen, ob sie als
Gegenleistung für vergangene Erwerbstätigkeit gezahlt werden
oder nicht, sowie Renten, die aus einem Vertragsstaat stammen
und an eine im anderen Vertragsstaat ansässige Person gezahlt
werden, können im erstgenannten Staat besteuert werden.
§ 2. Schweden kann jedoch Zahlungen nach der schwedischen
Sozialversicherungsgesetzgebung besteuern, die an eine in der
Schweiz ansässige Person gezahlt werden; in diesem Fall ist
Artikel 24 Absatz 3 anwendbar.
§ 3. Der Ausdruck ”Renten”
bedeutet bestimmte, periodisch an festen Terminen, auf
Lebenszeit oder während einer bestimmten oder bestimmbaren
Zeitperiode als Gegenleistung für eine angemessene und volle
Vergütung in Geld oder in Geldeswert zahlbare Summen.
§ 4. Beiträge an einen in einem Vertragsstaat errichteten und
dort steuerlich anerkannten Vorsorgeplan, die von oder für
Rechnung einer im anderen Vertragsstaat nach dessen
interstaatlichem Steuerrecht ansässigen natürlichen Person
entrichtet werden, die in diesem Vertragsstaat unselbständige
oder selbständige Arbeit leistet, sind für Zwecke der
Ermittlung der in diesem anderen Staat von der natürlichen
Person zu zahlenden Steuer und der Ermittlung der
Unternehmensgewinne, die dort besteuert werden können, in
gleicher Weise und unter den gleichen Bedingungen und
Einschränkungen zu behandeln wie Beiträge, die
an einen in diesem anderen Staat steuerlich anerkannten
Vorsorgeplan gezahlt werden, sofern
a) die natürliche Person dem Vorsorgeplan unmittelbar bevor sie
in diesem anderen Staat nach dessen innerstaatlichem
Steuerrecht ansässig wurde, angehört hatte; und
b) der Vorsorgeplan von der zuständigen Behörde dieses anderen
Vertragsstaates als allgemein einem steuerlich anerkannten
Vorsorgeplan entsprechend anerkannt wird.
Für die Zwecke dieses Absatzes umfasst der Begriff
”Vorsorgeplan” auch einen nach dem Sozialversicherungssystem
eines Vertragsstaates errichteten Vorsorgeplan.
Artikel 20
Öffentlich-rechtliche Vergütungen
§ 1. a) Gehälter, Löhne und ähnliche Vergütungen, ausgenommen
Ruhegehälter, die von einem Vertragsstaat, einer seiner
politischen Unterabteilungen oder einer seiner lokalen
Körperschaften an eine natürliche Person für die diesem Staat,
der politischen Unterabteilung oder lokalen Körperschaft
geleisteten Dienste gezahlt werden, können nur in diesem Staat
besteuert werden.
b) Diese Gehälter, Löhne und ähnliche Vergütungen können jedoch
nur im anderen Vertragsstaat besteuert werden, wenn die Dienste
in diesem Staat geleistet werden und die natürliche Person in
diesem Staat ansässig ist und:
i) Staatsangehörige dieses
Staates ist, oder
(ii) nicht ausschliesslich in diesem Staat
ansässig wurde, um die Dienste zu leisten.
§ 2. Auf Vergütungen
für Dienste, die im Zusammenhang mit einer gewerblichen
Tätigkeit eines Vertragsstaates, einer seiner politischen
Unterabteilungen oder einer seiner lokalen Körperschaften
geleistet werden, ist Artikel 16, 17 oder 18 anwendbar.
Artikel 21
Studenten
§ 1. Zahlungen, die ein Student, Lehrling oder Praktikant, der
in einem Vertragstaat ansässig ist oder vorher dort ansässig
war und der sich in dem anderen Vertragstaat ausschliesslich
zum Studium oder zur Ausbildung aufhält, für seinen Unterhalt,
sein Studium oder seine Ausbildung erhält, werden in dem
anderen Staat nicht besteuert, sofern ihm diese Zahlungen aus
Quellen ausserhalb des anderen Staates zufliessen.
§ 2. Ein Student einer Universität oder einer anderen höheren
Lehranstalt in einem Vertragstaat, der in dem anderen
Vertragstaat insgesamt nicht länger als 100 Tage während des
betreffenden Steuerjahres beschäftigt ist, um im Zusammenhang
mit seinem Studium eine praktische Ausbildung zu erhalten, wird
für die Vergütung aus dieser Tätigkeit in dem anderen Staat
nicht besteuert.
Artikel 22
Nicht ausdrücklich erwähnte Einkünfte
§ 1. Die in den vorstehenden Artikeln dieses Abkommens nicht
ausdrücklich erwähnten Einkünfte einer in einem Vertragstaat
ansässigen Person können nur in diesem Staat besteuert werden.
§ 2. Absatz 1 ist auf andere Einkünfte als solche aus
unbeweglichem Vermögen im Sinne von Artikel 6 Absatz 2 nicht
anwendbar, wenn der in einem Vertragsstaat ansässige Empfänger
im anderen Vertragsstaat eine gewerbliche Tätigkeit durch eine
dort gelegene Betriebstätte oder eine selbständige Arbeit durch
eine dort gelegene feste Einrichtung ausübt und wenn die Rechte
oder Vermögenswerte, für die die Einkünfte gezahlt werden,
tatsächlich zu dieser Betriebstätte oder festen Einrichtung
gehören. In einem solchen Fall ist, je nachdem, Artikel 7 oder
15 anwendbar.
ABSCHNITT IV
Besteuerung des Vermögens
Artikel 23
§ 1. Unbewegliches Vermögen im Sinne des Artikels 6 Absatz 2 kann
in dem Vertragstaat besteuert werden, in dem dieses Vermögen
liegt.
§ 2. Bewegliches Vermögen, das Betriebsvermögen einer
Betriebstätte eines Unternehmens darstellt oder das zu einer
der Ausübung eines freien Berufes dienenden festen Einrichtung
gehört, kann in dem Vertragstaat besteuert werden, in dem sich
die Betriebstätte oder die feste Einrichtung befindet.
§ 3. Seeschiffe und Luftfahrzeuge im internationalen Verkehr und
bewegliches Vermögen, das dem Betrieb dieser Schiffe und
Luftfahrzeuge dient, können nur in dem Vertragstaat besteuert
werden, in dem sich der Ort der tatsächlichen Geschäftsleitung
des Unternehmens befindet.
§ 4. Alle anderen Vermögensteile einer in einem Vertragstaat
ansässigen Person können nur in diesem Staat besteuert werden.
ABSCHNITT V
Methoden zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
Artikel 24
§ 1. Bezieht eine in Schweden ansässige Person Einkünfte oder
hat sie Vermögen und können diese Einkünfte oder dieses
Vermögen nach diesem Abkommen in der Schweiz besteuert werden,
so rechnet Schweden
a) auf die vom Einkommen dieser Person zu erhebende Steuer den
Betrag an, der der in der Schweiz gezahlten Steuer vom
Einkommen entspricht;
b) auf die vom Vermögen dieser Person zu erhebende Steuer den
Betrag an, der der in der Schweiz gezahlten Steuer vom Vermögen
entspricht. Bezieht eine in Schweden ansässige Person
Einkünfte, die nach Artikel 20 nur in der Schweiz besteuert
werden können, so nimmt Schweden diese Einkünfte von der
Besteuerung aus; Schweden kann aber bei der Festsetzung der
Steuer für das übrige Einkommen dieser Person den Steuersatz
anwenden, der anzuwenden wäre, wenn die betreffenden Einkünfte
nicht von der Besteuerung ausgenommen wären.§
2. Der anzurechnende Betrag darf jedoch in keinem Fall den Teil
der vor der Anrechnung ermittelten schwedischen Steuer vom
Einkommen oder vom Vermögen übersteigen, der auf die Einkünfte,
die in der Schweiz besteuert werden können, oder auf das
Vermögen, das dort besteuert werden kann, entfällt.
§ 3. Bezieht eine in der Schweiz ansässige Person Pensionen und
können diese Pensionen nach Artikel 19 Absatz 2 in Schweden
besteuert werden, so rechnet Schweden auf die vom Einkommen
dieser Person zu erhebende Steuer den Betrag an, der der in der
Schweiz auf diesen Pensionen gezahlten Steuer vom Einkommen
entspricht. Der anzurechnende Betrag darf jedoch den Teil der
schwedischen Steuer vom Einkommen nicht übersteigen, der auf
die Pensionen entfällt.
§ 4. Ungeachtet des Absatzes 1 dieses Artikels sind Dividenden,
die eine in der Schweiz ansässige Gesellschaft an eine in
Schweden ansässige Gesellschaft zahlt, von der schwedischen
Steuer befreit, sofern die Dividenden nach schwedischem Recht
von der schwedischen Steuer befreit wären, wenn beide
Gesellschaften in Schweden ansässig sein würden. Dies gilt
jedoch nur dann, wenn der wesentliche Teil der Gewinne der die
Dividenden zahlenden Gesellschaft, unmittelbar oder mittelbar,
aus einer kaufmännischen oder gewerblichen Tätigkeit herrührt,
die nicht in der Verwaltung von Wertschriften und anderem
ähnlichem beweglichem Vermögen besteht, und wenn diese
Tätigkeit in der Schweiz durch die die Dividenden zahlende
Gesellschaft oder durch eine Gesellschaft, deren
stimmberechtigte Anteile ihr zu mindestens 25 vom Hundert
gehören, ausgeübt wird.
§ 5. Bezieht eine in der Schweiz ansässige Person Einkünfte
oder hat sie Vermögen und können diese Einkünfte oder dieses
Vermögen nach diesem Abkommen in Schweden besteuert werden, so
nimmt die Schweiz, unter Vorbehalt der Einkünfte nach Artikel
10, diese Einkünfte oder dieses Vermögen von der Besteuerung
aus; sie kann aber bei der Festsetzung der Steuer für das
übrige Einkommen oder das übrige Vermögen dieser Person den
Steuersatz anwenden, der anzuwenden wäre, wenn die betreffenden
Einkünfte oder das betreffende Vermögen nicht von der
Besteuerung ausgenommen wären.
§ 6. Bezieht eine in der Schweiz ansässige Person Einkünfte,
die nach Artikel 10 in Schweden besteuert werden können, so
gewährt die Schweiz dieser Person auf Antrag eine Entlastung.
Die Entlastung besteht:
a) in der Anrechnung der nach Artikel 10 in Schweden erhobenen
Steuer auf die vom Einkommen dieser Person geschuldete
schweizerische Steuer; der anzurechnende Betrag darf jedoch den
Teil der vor der Anrechnung ermittelten schweizerischen Steuer
nicht übersteigen, der auf die Einkünfte entfällt, die in
Schweden besteuert werden können,
b) in einer pauschalen Ermässigung der schweizerischen Steuer,
oder
c) in einer teilweisen Befreiung dieses Einkommens von der
schweizerischen Steuer, mindestens aber im Abzug der in
Schweden erhobenen Steuer vom Bruttobetrag des aus Schweden
bezogenen Einkommens.
ABSCHNITT VI
Besondere Bestimmungen
Artikel 25
Gleichbehandlung
§ 1. Die Staatsangehörigen eines Vertragstaates dürfen in dem
anderen Vertragstaat weder einer Besteuerung noch einer damit
zusammenhängenden Verpflichtung unterworfen werden,
die anders oder belastender sind als die Besteuerung und die
damit zusammenhängenden Verpflichtungen, denen die
Staatsangehörigen des anderen Staates unter gleichen
Verhältnissen unterworfen sind oder unterworfen werden können.
§ 2. Der Ausdruck ”Staatsangehörige” bedeutet:
a) alle natürlichen Personen, die die Staatsangehörigkeit
eines Vertragstaates besitzen;
b) alle juristischen Personen,
Personengesellschaften und anderen Personenvereinigungen, die
nach dem in einem Vertragstaat geltenden Recht errichtet worden
sind.
§ 3. Die Besteuerung einer Betriebstätte, die ein
Unternehmen eines Vertragstaates in dem anderen Vertragstaat
hat, darf in dem anderen Staat nicht ungünstiger sein als die
Besteuerung von Unternehmen des anderen Staates, die die
gleiche Tätigkeit ausüben. Diese Bestimmung ist nicht so
auszulegen, als verpflichte sie einen Vertragstaat, den in dem
anderen Vertragstaat ansässigen Personen Steuerfreibeträge, -
vergünstigungen und -ermässigungen auf Grund des
Personenstandes oder der Familienlasten zu gewähren, die er den
in seinem Gebiet ansässigen Personen gewährt.
§ 4. Die Unternehmen eines Vertragstaates, deren Kapital ganz
oder teilweise, unmittelbar oder mittelbar, einer in dem
anderen Vertragstaat ansässigen Person oder mehreren solchen
Personen gehört oder ihrer Kontrolle unterliegt, dürfen in dem
erstgenannten Vertragsstat weder einer Besteuerung noch einer
damit zusammenhängenden Verpflichtung unterworfen werden, die
anders oder belastender sind als die Besteuerung und die damit
zusammenhängenden Verpflichtungen, denen andere
ähnliche Unternehmen des erstgenannten Staates unterworfen sind
oder unterworfen werden können. § 5. In diesem Artikel bedeutet
der Ausdruck ”Besteuerung” Steuern jeder Art und Bezeichnung.
Artikel 26
Verständigungsverfahren
§ 1. Ist eine Person der Auffassung, dass Massnahmen eines
Vertragsstaats oder beider Vertragsstaaten für sie zu einer
Besteuerung führen oder führen werden, die diesem Abkommen
nicht entspricht, so kann sie ungeachtet der nach dem
innerstaatlichen Recht dieser Staaten vorgesehenen
Rechtsmittel ihren Fall der zuständigen Behörde eines der
beiden Vertragsstaaten unterbreiten. Der Fall muss innerhalb
von drei Jahren nach der ersten Mitteilung der Massnahme,
die zu einer dem Abkommen nicht entsprechenden Besteuerung
führt, unterbreitet werden.
§ 2. Hält diese zuständige Behörde die Einwendung für
begründet und ist sie selbst nicht in der Lage, eine
befriedigende Lösung herbeizuführen, so wird sie sich bemühen,
den Fall durch Verständigung mit der zuständigen Behörde des
anderen Vertragstaates so zu regeln, dass eine dem Abkommen
nicht entsprechende Besteuerung vermieden wird.
§ 3. Die
zuständigen Behörden der Vertragstaaten werden sich bemühen,
Schwierigkeiten oder Zweifel, die bei der Auslegung oder
Anwendung des Abkommens entstehen, in gegenseitigem
Einvernehmen zu beseitigen. Sie können auch übereinkommen, wie
eine Doppelbesteuerung in Fällen, die in dem Abkommen nicht
behandelt sind, vermieden werden kann.
§ 4. Die zuständigen
Behörden der Vertragstaaten können zur Herbeiführung einer
Einigung im Sinne der vorstehenden Absätze unmittelbar
miteinander verkehren. Erscheint ein mündlicher
Meinungsaustausch für die Herbeiführung der Einigung
zweckmässig, so kann ein solcher Meinungsaustausch in einer
Kommission durchgeführt werden, die aus Vertretern der
zuständigen Behörden der Vertragstaaten besteht.
Artikel 27
Informationsaustausch
§ 1. Die zuständigen Behörden der Vertragsstaaten tauschen die
Informationen aus, die zur Durchführung dieses Abkommens oder
zur Anwendung oder Durchsetzung des innerstaatlichen Rechts
betreffend Steuern jeder Art und Bezeichnung, die für Rechnung
der Vertragsstaaten, ihrer politischen Unterabteilungen oder
ihrer lokalen Körperschaften erhoben werden, voraussichtlich
erheblich sind, soweit die diesem Recht entsprechende
Besteuerung nicht dem Abkommen widerspricht. Der
Informationsaustausch ist durch die Artikel 1 und 2 nicht
eingeschränkt.
§ 2. Alle Informationen, die ein
Vertragsstaat nach Absatz 1 erhalten hat, sind ebenso geheim zu
halten wie die aufgrund des innerstaatlichen Rechts dieses
Staates beschafften Informationen und dürfen nur den Personen
oder Behörden, einschliesslich der Gerichte und der
Verwaltungs-behörden, zugänglich gemacht werden, die mit der
Veranlagung oder der Erhebung, mit der Vollstreckung oder der
Strafverfolgung oder mit der Entscheidung von Rechtsmitteln
hinsichtlich der in Absatz 1 genannten Steuern oder mit
der Aufsicht über die vorgenannten Personen oder
Behörden befasst sind. Diese Personen oder Behörden dürfen die
Informationen nur für diese Zwecke verwenden. Sie können die
Informationen in einem öffentlichen Gerichtsverfahren oder in
einer Gerichtsentscheidung offenlegen. Ungeachtet der
vorstehenden Bestimmungen kann ein Vertragsstaat die erhaltenen
Informationen für andere Zwecke verwenden, wenn solche
Informationen nach dem Recht beider Staaten für solche andere
Zwecke verwendet werden können und die zuständige Behörde des
übermittelnden Staates dieser anderen Verwendung zustimmt.
§ 3. Die Absätze 1 und 2 sind nicht so auszulegen, als
verpflichteten sie einen Vertragsstaat:
a) Verwaltungsmassnahmen durchzuführen, die von den Gesetzen
und
der Verwaltungspraxis dieses oder des anderen Vertragsstaates
abweichen;
b) Informationen zu erteilen, die nach den Gesetzen
oder im üblichen Verwaltungsverfahren dieses oder des anderen
Vertragsstaates nicht beschafft werden können;
c) Informationen zu erteilen, die ein Handels-, Geschäfts-,
Industrie-, Gewerbe- oder Berufsgeheimnis oder ein
Geschäftsverfahren preisgeben würden oder deren Erteilung dem
Ordre public widerspräche.
§ 4. Ersucht ein Vertragsstaat um Informationen nach diesem
Artikel, so nutzt der andere Vertragsstaat die ihm zur
Verfügung stehenden Möglichkeiten zur Beschaffung dieser
Informationen, selbst wenn dieser andere Staat sie für seine
eigenen steuerlichen Zwecke nicht benötigt. Die im
vorhergehenden Satz enthaltene Verpflichtung unterliegt
den Beschränkungen nach Absatz 3, die jedoch in keinem Fall so
auszulegen sind, dass ein Vertragsstaat die Erteilung
von Informationen nur deshalb ablehnen kann, weil er kein
innerstaatliches Interesse an solchen Informationen hat.
§ 5. Absatz 3 ist in keinem Fall so auszulegen, als könne ein
Vertragsstaat die Erteilung von Informationen nur deshalb
ablehnen, weil sich die Informationen bei einer Bank, einem
sonstigen Finanzinstitut, einem Bevollmächtigten, Beauftragten
oder Treuhänder befinden oder weil sie sich auf Eigentumsrechte
an einer Person beziehen. Ungeachtet des Absatzes 3 oder
entgegenstehender Bestimmungen des innerstaatlichen Rechts
verfügen die Steuerbehörden des ersuchten Vertragsstaats über
die Befugnis, die Offenlegung der in diesem Absatz genannten
Informationen durchzusetzen, sofern dies für die Erfüllung der
Verpflichtungen nach diesem Absatz erforderlich ist.
Artikel 28
Diplomatische und konsularische Beamte
§ 1.Dieses Abkommen berührt nicht die steuerlichen Vorrechte,
die den diplomatischen und konsularischen Beamten nach den
allgemeinen Regeln des Völkerrechts oder auf Grund besonderer
Vereinbarungen zustehen.
§ 2.Soweit Einkünfte oder Vermögen wegen der den diploma-
tischen und konsularischen Beamten nach den allgemeinen Regeln
des Völkerrechts oder auf Grund besonderer zwischenstaatlicher
Verträge zustehenden steuerlichen Vorrechte im Empfangstaat
nicht besteuert werden, steht das Besteuerungsrecht dem
Entsendestaat zu.
§ 3.Bei Anwendung des Abkommens gelten die Angehörigen einer
diplomatischen oder konsularischen Vertretung, die ein Ver-
tragstaat im anderen Vertragstaat oder in einem dritten Staat
unterhält, als im Entsendestaat ansässig, wenn sie die
Staatsangehörigkeit des Entsendestaates besitzen und dort zu
den Steuern vom Einkommen und vom Vermögen wie in diesem Staat
ansässige Personen herangezogen werden.
§ 4.Das Abkommen gilt nicht für zwischenstaatliche
Organisationen, ihre Organe oder Beamten sowie nicht für
Angehörige diplomatischer oder konsularischer Vertretungen
eines dritten Staates, die in einem Vertragstaat anwesend
sind, aber in keinem der beiden Vertragstaaten für Zwecke der
Steuern vom Einkommen und vom Vermögen als dort ansässig
behandelt werden.
Artikel 28A
Hauptzwecktest
Ungeachtet der übrigen Bestimmungen dieses Abkommens wird ein
Vorteil nach diesem Abkommen nicht für bestimmte Einkünfte
oder Vermögenswerte gewährt, wenn unter Berücksichtigung aller
massgeblichen Tatsachen und Umstände die Feststellung
gerechtfertigt ist, dass der Erhalt dieses Vorteils einer der
Hauptzwecke der Gestaltung oder Transaktion war, die unmittel-
bar oder mittelbar zu diesem Vorteil geführt hat, es sei denn,
es wird nachgewiesen, dass die Gewährung dieses Vorteils unter
diesen Umständen mit dem Ziel und Zweck der einschlägigen
Bestimmungen dieses Abkommens im Einklang steht.
ABSCHNITT VII
Schlussbestimmungen
Artikel 29
Inkrafttreten
§ 1. Dieses Abkommen soll ratifiziert werden, und zwar
schwedischerseits durch Seine Majestät den König von
Schweden mit Zustimmung des Reichstags Und
schweizerischerseits durch den Bundesrat nach Genehmigung
durch die Bundesversammlung.
Die Ratifikationsurkunden sollen so bald wie möglich in Bern
ausgetauscht werden.
§ 2. Dieses Abkommen tritt mit dem
Austausch der Ratifikationsurkunden in Kraft, und seine
Bestimmungen finden Anwendung
a) in Schweden: hinsichtlich der
Steuern vom Einkommen auf Einkünfte, die am oder nach dem 1.
Januar 1966 erzielt werden, und hinsichtlich der staatlichen
Vermögensteuer auf die Steuer, die Gegenstand der Veranlagung
des Jahres 1967 oder eines späteren Jahres bildet;
b) in der
Schweiz: auf jedes Steuerjahr, das am oder nach dem 1. Januar
1967 beginnt.
§ 3. Das am 16. Oktober 1948 in Stockholm
unterzeichnete Abkommen zwischen dem Königreich Schweden und
der Schweizerischen Eidgenossenschaft zur Vermeidung der
Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der Steuern vom Einkommen und
vom Vermögen wird aufgehoben und tritt für die Steuern ausser
Kraft, auf die dieses Abkommen gemäss Absatz 2 Anwendung
findet. Das erwähnte Abkommen gilt jedoch weiterhin für die
Anwendung des am 16. Oktober 1948 in Stockholm unterzeichneten
Abkommens zwischen dem Königreich Schweden und der
Schweizerischen Eidgenossenschaft zur Vermeidung der
Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der Erbschaftssteuern.
Artikel 30
Ausserkrafttreten
Dieses Abkommen bleibt in Kraft, solange es nicht von einem der
Vertragstaaten gekündigt worden ist. Jeder Vertragstaat kann
nach dem Jahre 1968 das Abkommen auf diplomatischem Wege unter
Einhaltung einer Frist von mindestens sechs Monaten zum Ende
eines Kalenderjahres kündigen. In diesem Fall findet das
Abkommen nicht mehr Anwendung
a) in Schweden: hinsichtlich der Steuern
vom Einkommen auf Einkünfte, die am oder nach dem 1. Januar des
auf die Kündigung folgenden Kalenderjahres erzielt werden, und
hinsichtlich der Vermögensteuer auf die Steuer, die Gegenstand
der Veranlagung des zweiten auf die Kündigung folgenden
Kalenderjahres oder eines späteren Jahres bildet;
b) in der Schweiz: auf jedes Steuerjahr, das am oder nach dem
1. Januar des zweiten auf die Kündigung folgenden
Kalenderjahres beginnt.
Zu Urkund dessen haben die vorgenannten Bevollmächtigten dieses
Abkommen unterzeichnet und mit ihren Siegeln versehen.
Gefertigt zu Stockholm im Doppel, am 7.
Mai 1965 in schwedischer und in deutscher Urschrift, die
gleicherweise authentisch sind.
Torsten Nilsson
E. von Graffenried
Protokoll
Das Königreich Schweden und die Schweizerische
Eidgenossenschaft, haben anlässlich der Unterzeichnung des
Protokolls zwischen dem Königreich Schweden und der
schweizerischen Eidgenossenschaft zur Änderung des Abkommens
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom Vermögen, unterzeichnet in
Stockholm am 7. Mai 1965, geändert durch das am 10. März 1992
in Stockholm unterzeichnete Protokoll (nachfolgend ”das
Abkommen” genannt) die nachstehenden Bestimmungen vereinbart,
die einen integrierenden Bestandteil dieses Abkommens bilden.
1. Zu Artikel 10 (Dividenden) des Abkommens
Es besteht Einvernehmen darüber, dass der Ausdruck ”Steuer”
gemäss Absatz 8 Buchstabe c nicht umfasst:
a) in Schweden die Ertragsteuer für Vorsorgeeinrichtungen
(avkastningsskatten på pensionsmedel);
b) in der Schweiz die Grundstückgewinnsteuer.
2. Zu Artikel 19 (Ruhegehälter, Renten und ähnliche
Vergütungen) des Abkommens
Es besteht Einvernehmen darüber, dass der in Artikel 19 des
Abkommens verwendete Ausdruck ”Ruhegehälter” nicht nur
wiederkehrende Zahlungen, sondern auch Kapitalleistungen
umfasst.
3. Zu Artikel 26 (Verständigungsverfahren) des Abkommens
Es besteht Einvernehmen darüber, dass, sollte Schweden eine
Schiedsklausel in einem Doppelbesteuerungsabkommen mit einem
Drittstaat vereinbaren, der folgende Absatz 5 ab dem Tag
zwischen der Schweiz und Schweden Anwendung findet, ab dem das
Abkommen zwischen Schweden und diesem Drittstaat anwendbar ist.
Ӥ 5. Wenn
a) eine Person der zuständigen Behörde eines Vertragsstaates
gemäss Absatz 1 einen Fall mit der Begründung unterbreitet hat,
dass die Massnahmen eines Vertragsstaates oder beider
Vertragsstaaten für sie zu einer Besteuerung geführt haben, die
diesem Abkommen nicht entspricht, und
b) die zuständigen
Behörden nicht in der Lage sind, innerhalb von vier Jahren ab
der Vorlage des Falls an die zuständige Behörde des anderen
Vertragsstaates eine einvernehmliche Lösung im Sinne des
Absatzes 2 herbeizuführen, so sind alle ungelösten
Streitpunkte dieses Falls auf Ersuchen der Person einem
Schiedsverfahren zuzuleiten. Sofern nicht eine von diesem Fall
unmittelbar betroffene Person die Verständigungsregelung zur
Umsetzung des Schiedsspruchs ablehnt oder die zuständigen
Behörden und die unmittelbar betroffenen Personen sich nicht
innerhalb von sechs Monaten nach Bekanntgabe des Schiedsspruchs
auf eine abweichende Lösung einigen, ist dieser Schiedsspruch
für beide Vertragsstaaten bindend und ungeachtet der Fristen
des innerstaatlichen Rechts umzusetzen. Die zuständigen
Behörden der Vertragsstaaten regeln in gegenseitigem
Einvernehmen, wie das Verfahren nach diesem Absatz
durchzuführen ist. Die Vertragsstaaten können der aufgrund
dieses Absatzes gebildeten Schiedsstelle die für die
Durchführung des Schiedsverfahrens erforderlichen Informationen
zugänglich machen. Die Mitglieder der Schiedsstelle unterliegen
hinsichtlich dieser Informationen den
Geheimhaltungsvorschriften von Artikel 27 Absatz 2.”
Für Fälle, die am Tag, an dem Absatz 5 anwendbar
wurde, in Beurteilung waren, beginnt die vier jährige Frist
gemäss Buchstabe b an diesem Tag zu laufen.
4. Zu Artikel 27 (Informationsaustausch) des Abkommens
a) Es besteht Einvernehmen darüber, dass der ersuchende
Vertragsstaat
ein Begehren um Austausch von Informationen erst
dann stellt, wenn er alle in seinem innerstaatlichen
Steuerverfahren vorgesehenen üblichen Mittel zur Beschaffung
der Informationen ausgeschöpft hat.
b) Es besteht
Einvernehmen darüber, dass der Zweck der Verweisung auf
Informationen, die voraussichtlich erheblich sind, darin
besteht, einen möglichst weit gehenden Informationsaustausch in
Steuerbelangen zu gewährleisten, ohne den Vertragsstaaten zu
erlauben, ”fishing expeditions” zu betreiben oder um
Informationen zu ersuchen, deren Erheblichkeit hinsichtlich der
Steuerbelange einer bestimmten steuerpflichtigen Person
unwahrscheinlich ist. Während Unterabsatz
c) wichtige verfahrenstechnische Anforderungen enthält, die
”fishing expeditions” vermeiden sollen, sind die Unterabsätze
i) bis v) so auszulegen, dass sie einen wirksamen
Informationsaustausch nicht behindern.
c) Es besteht Einvernehmen darüber, dass die zuständige Behörde
des ersuchenden Staates bei der Stellung eines
Amtshilfebegehrens nach Artikel 27 des Abkommens der
zuständigen Behörde des ersuchten Staates die nachstehenden
Angaben zu liefern hat:(i) den Namen der in eine
Überprüfung oder Untersuchung einbezogenen Person(en) und,
soweit bekannt, weitere Angaben, welche die Identifikation
dieser Person(en) erleichtern, wie die Adresse, die Kontonummer
oder das Geburtsdatum;(ii) die Zeitperiode, für welche
die Informationen verlangt werden;(iii) eine
Beschreibung der verlangten Informationen sowie Angaben
hinsichtlich der Form, in der der ersuchende Staat diese
Informationen vom ersuchten Staat zu erhalten wünscht;
(iv) den Steuerzweck, für den die Informationen
verlangt werden;
(v) den Namen und, soweit bekannt, die
Adresse des mutmasslichen Inhabers der verlangten
Informationen.
d) Es besteht Einvernehmen darüber, dass
Artikel 27 des Abkommens die Vertragsstaaten nicht dazu
verpflichtet, Informationen auf automatischer oder spontaner
Basis auszutauschen.
e) Es besteht Einvernehmen darüber, dass
im Falle des Austauschs von Informationen die im ersuchten
Staat geltenden Bestimmungen des Verwaltungsverfahrensrechts
über die Rechte der Steuerpflichtigen vorbehalten bleiben,
bevor die Informationen an den ersuchenden Staat übermittelt
werden. Es besteht im Weiteren Einvernehmen darüber, dass diese
Bestimmung dazu dient, der steuerpflichtigen Person ein
ordnungsgemässes Verfahren zu gewähren, und nicht bezwecken,
den wirksamen Informationsaustausch zu verhindern oder
übermässig zu verzögern.
Avtal mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet
Konungariket Sveriges regering och Schweiziska förbundsrådet,
som har för avsikt att ingå ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet, utan att skapa förutsättningar för icke-
beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller
skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty-
shopping, som syftar till att personer med hemvist i en stat
som inte är part till detta avtal indirekt ska få förmåner
enligt detta avtal),
har kommit överens om följande:
KAPITEL I
Avtalets tillämpningsområde
Artikel 1 Skattskyldiga
Detta avtal är tillämpligt på personer, som äga hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda staterna.
Artikel 2
Skatter
§ 1. Avtalet är tillämpligt på skatter å inkomst och
förmögenhet, vilka uppbäras av envar av de avtalsslutande
staterna eller av dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter, oberoende av sättet för skattens uttagande.
§ 2. Med skatter å inkomst och förmögenhet förstås alla
ordinära och extraordinära skatter, som utgå å inkomst eller å
förmögenhet i dess helhet eller å delar av inkomst eller
förmögenhet, därunder inbegripna skatter å vinst genom
avyttring av lös eller fast egendom, skatter å
ett företags totala löneutbetalningar samt skatter å
värdestegring.
§ 3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet skall
äga tilllämpning, äro särskilt:
a) Beträffande Sverige:
1) Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och
kupongskatten däri inbegripna;
2) bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och
rättigheter;
3) ersättningsskatten och utskiftningsskatten;
4) den kommunala inkomstskatten samt
5) den statliga förmögenhetsskatten; skatt av sådant slag
benämnes i det följande ”svensk skatt”.
b) Beträffande Schweiz: De federala, kantonala och kommunala
skatterna på
1) inkomst(sammanlagd inkomst, arbetsinkomst, inkomst av
kapital, rörelseinkomst, realisationsvinst etc.) samt
2) förmögenhet(sammanlagd förmögenhet, lös och fast egendom,
rörelsetillgångar, kapital och reserver etc.); skatt av sådant
slag benämnes i det följande ”schweizisk skatt”.
§ 4. Avtalet
skall icke äga tillämpning
a) beträffande Sverige på den särskilda beskattningen av vinst
på lotterier och vadhållning;
b) beträffande Schweiz på den federala källskatten å vinst på
schweiziska lotterier. § 5. Avtalet skall likaledes tillämpas å
skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, vilka
framdeles uttagas vid sidan av eller i stället för de för
närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna skola vid utgången av varje år meddela
varandra ändringar i skattelagstiftningen.
KAPITEL II
Definitioner
Artikel 3 Allmänna definitioner
§ 1. Där icke sammanhanget annat föranleder, skola i detta
avtal följande uttryck hava nedan angiven betydelse:
a) Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra
avtalsslutande staten” åsyfta Sverige och Schweiz, alltefter
som sammanhanget kräver.
b) Uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, ett bolag
och varje annan sammanslutning av personer.
c) Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person
eller varje subjekt, som i beskattningshänseende behandlas
såsom juridisk person.
d) Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i
den andra avtalsslutande staten” åsyfta ett företag, som
bedrives av en person med hemvist i en avtalsslutande stat
respektive ett företag, som bedrives av en person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten.
e) Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar:
1) I Sverige: Finansministern eller hans befullmäktigade ombud.
2) I Schweiz: Chefen för Edsförbundets skatteförvaltning eller
hans befullmäktigade ombud.
§ 2. Då en avtalsslutande stat tilllämpar bestämmelserna i
detta avtal, skall, såvitt icke sammanhanget annorlunda kräver,
varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke särskilt
angivits, anses hava den betydelse, som uttrycket har enligt
den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som inbegripas
under avtalet.
Artikel 4
Skatterättsligt hemvist
§ 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person
med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt
den statens lagstiftning är underkastad beskattning därstädes
på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning
eller varje annan liknande omständighet.
§ 2. Då på grund av bestämmelserna i § 1 ovan en fysisk person
äger hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall följande
gälla:
a) Han skall anses äga hemvist i den avtalsslutande stat, i
vilken han har ett hem som stadigvarande står till hans
förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande
staterna, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, med
vilken han har de starkaste personliga och ekonomiska
förbindelserna (centrum för levnadsintressena).
b) Om det
icke kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat centrum för
levnadsintressena befinner sig, eller om han icke i någondera
avtalsslutande staten har ett hem, som stadigvarande står till
hans förfogande, anses han äga hemvist i den avtalsslutande
stat, där han stadigvarande vistas.
c) Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna
eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses
han äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han är
medborgare.
d) Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om
han icke är medborgare i någon av dem, skola de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom
överenskommelse.
§ 3. Då på grund av bestämmelserna i § 1 ovan
en person, som ej är fysisk person, äger hemvist i båda
avtalsslutande staterna, anses dess hemvist förefinnas i den
stat, där dess verkliga ledning är belägen. Detsamma gäller
sådana handelsbolag och enkla bolag, vilka bildats eller
organiserats enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat.
§ 4. Då en fysisk person slutgiltigt flyttat sitt hemvist från
den ena avtalsslutande staten till den andra, upphör
skattskyldigheten, såvitt denna sammanhänger med hemvistet, i
den förstnämnda staten med utgången av den dag under vilken
flyttningen slutförts.
Artikel 5
Fast driftställe
§ 1. Med uttrycket ”fast driftställe” förstås i detta avtal en
stadigvarande affärsanordning, i vilken företagets verksamhet
helt eller delvis utövas.
§ 2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar
särskilt:
a) Plats för företagsledning,
b) filial,
c) kontor,
d) fabrik,
e) verkstad,
f) gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av
naturtillgångar,
g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete,
som varar mer än tolv månader.
§ 3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring,
utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för lagring, utställning eller utlämnande,
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar
för företaget,
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av
förberedande eller biträdande art,
f) ett installationsprojekt som ett företag i en avtalsslutande
stat bedriver i den andra avtalsslutande staten i samband med
leverans av maskiner eller utrustning som har tillverkats av
företaget,
g) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i
punkterna a)–f), under förutsättning att hela den verksamhet
som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet
på grund av denna kombination är av förberedande eller
biträdande art.
§ 4. En person, som är verksam i en avtalsslutande stat för ett
företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes
icke sådan oberoende representant som avses i
§ 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda
staten om han innehar och i den förstnämnda staten regelbundet
använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt
verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets
räkning. § 5.
Ett företag i en avtalsslutande stat anses icke hava ett fast
driftställe i den andra avtalsslutande staten allenast på den
grund, att företaget uppehåller affärsförbindelser i den andra
staten genom förmedling av en mäklare, kommissionär eller annan
oberoende representant, under förutsättning att dessa personer
därvid fullgöra uppdrag, vilka tillhöra deras vanliga
affärsverksamhet.
§ 6. Den omständigheten, att ett bolag med
hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller
kontrolleras av ett bolag, som har sitt hemvist i den andra
avtalsslutande staten eller som uppehåller affärsförbindelser i
denna andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller
annorledes), skall icke i och för sig medföra att någotdera
bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra
bolaget.
KAPITEL III
Beskattning av inkomst
Artikel 6 Fastighet
§ 1. Inkomst av fastighet må beskattas i
den avtalsslutande stat i vilken fastigheten är belägen.
§ 2. Uttrycket ”fastighet” skall hava den betydelse som
uttrycket har enligt gällande lagar i den avtalsslutande stat,
i vilken egendomen i fråga är belägen. Under detta uttryck
inbegripas dock alltid egendom som utgör tillbehör till
fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och
skogsbruk, rättigheter å vilka föreskrifterna i allmän lag
angående fastigheter äga tillämpning, nyttjanderätt till
fastighet och rätt till föränderliga eller fasta ersättningar
för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruvor, källor och
andra naturtillgångar. Fartyg och luftfartyg skola däremot icke
betraktas såsom fastigheter.
§ 3. Bestämmelserna i § 1 ovan skola äga tillämpning såväl å
inkomst, vilken förvärvas genom omedelbart brukande av
fastighet, som å inkomst, vilken erhålles genom
uthyrning av fastighet eller genom annan användning av
fastigheten.
§ 4. Bestämmelserna i §§ 1 och 3 ovan skola även
äga tillämpning å sådan inkomst av fastighet som förvärvas av
ett företag ävensom inkomst av fastighet som användes vid
utövandet av fria yrken.
Artikel 7
Rörelse
§ 1. Inkomst av rörelse, åtnjuten av ett
företag i en avtalsslutande stat, må beskattas allenast i denna
stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om
företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, äger den andra
avtalsslutande staten beskatta företagets inkomst men endast så
stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.
§ 2. Om ett företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i
den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast
driftställe, skall i vardera staten till det fasta driftstället
hänföras den inkomst av rörelse, som driftstället kan antagas
skola hava åtnjutit, därest driftstället varit ett fristående
företag med samma eller liknande verksamhet, bedriven under
samma eller liknande villkor, samt driftstället självständigt
avslutat affärer med det företag, till vilket driftstället hör.
§ 3. Vid bestämmandet av det fasta driftställets inkomst av
rörelse skall avdrag medgivas för alla kostnader som uppkommit
för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna
kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning,
oavsett om kostnaderna uppkommit i den stat där det fasta
driftstället är beläget eller annorstädes.
§ 4. Vad i § 2 av denna artikel stadgas skall emellertid icke
hindra att inkomst hänförlig till ett fast driftställe i en
avtalsslutande stat bestämmes på grundval av en fördelning av
företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget,
därvid högst 10 procent av företagets inkomst först skall
tilldelas huvudkontoret. Förfarandet skall dock vara sådant att
resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel
angivna principerna.
§ 5. Beträffande ett försäkringsföretag i
en avtalsslutande stat, vilket bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe,
skall inkomst hänförlig till det fasta driftstället bestämmas
genom en fördelning av företagets hela inkomst efter
förhållandet mellan det fasta driftställets
bruttopremieintäkter och summan av företagets
bruttopremieintäkter.
§ 6. Inkomst skall icke anses hänförlig
till ett fast driftställe allenast av den anledningen att det
fasta driftstället inköper varor för företagets räkning.
§ 7. Vid tillämpningen av föregående paragrafer skall inkomst
hänförlig till det fasta driftstället bestämmas genom samma
förfarande år från år såvida icke särskilda förhållanden annat
föranleda.
§ 8. Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, vilka
behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, skola
bestämmelserna i dessa artiklar icke beröras av reglerna i
förevarande artikel.
Artikel 8
Sjö- och luftfartstrafik
§ 1. Inkomst, som förvärvas
genom utövande av sjöfart eller luftfart i internationell
trafik, skall beskattas allenast i den avtalsslutande stat, i
vilken företaget har sin verkliga ledning.
§ 2. Bestämmelserna i § 1 skola även tillämpas vid deltagande i
en pool, en gemensam trafikorganisation eller ett
internationellt trafikföretag.
Artikel 9
Intressegemenskap mellan företag § 1. I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt
deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den
andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags
kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltaga i ledningen
eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande
stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller
äga del i båda dessa företags kapital, skall iakttagas
följande. Om mellan företagen i fråga om handel eller andra
ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrivas villkor, som
avvika från dem som skulle hava avtalats mellan två av varandra
oberoende företag, må alla vinster, som skulle hava tillkommit
det ena företaget om sagda villkor icke funnits men som på
grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag,
inräknas i detta företags inkomster och beskattas i
överensstämmelse därmed.
§ 2. I fall då en avtalsslutande stat
i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i
överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett
företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna
andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som
skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de
villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som
skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska
denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det
skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering
iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov
med varandra.
Artikel 10
Utdelning
§ 1. Utdelning från bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
§ 2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den
avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har
hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har
rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande
staten får skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens
bruttobelopp.
§ 3. Utan hinder av bestämmelserna i § 2 ska utdelning från
bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i
denna andra stat om den som har rätt till utdelningen är:
a) ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt eller
indirekt innehar minst 10 procent av röstetalet eller kapitalet
i det utdelande bolaget, eller b) en pensionsfond, om:
1) utdelningen inte förvärvas genom en av pensionsfonden, eller
ett företag i intressegemenskap med pensionsfonden, bedriven
affärsverksamhet, och
2) pensionsfonden inte säljer, eller ingår avtal om att sälja,
de andelar på vilka utdelningen belöper inom två månader efter
det datum då pensionsfonden förvärvade andelarna. § 4. De
behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska träffa
överenskommelse om sättet att genomföra §§ 2 och 3.
Bestämmelserna i §§ 2 och 3 berör inte bolagets beskattning för
vinst av vilken utdelningen betalas.
§ 5. Med uttrycket
”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier,
andelsbevis eller andra liknande bevis, eller andra
rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i
vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt
lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har
hemvist, vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst
av aktier.
§ 6. Bestämmelserna i §§ 1–3 tilllämpas inte om den
som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande
stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten,
där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, från där
beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra
stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel
på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband
med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen.
I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive
artikel 15.
§ 7. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får
denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar,
utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i
denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken
utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe
eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller
på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på
bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den
icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som
uppkommit i denna andra stat.
§ 8. Uttrycket ”pensionsfond” i
denna artikel avser varje fond inom ramen för
socialförsäkringssystemet som är bildad enligt lagstiftningen i
en avtalsslutande stat eller person som:
a) är bildad enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat,
b) är etablerad i och administreras i denna stat huvudsakligen
för att förvalta eller tillhandahålla pensioner eller liknande
ersättning, och
c) är undantagen från beskattning i denna stat på sådan
verksamhet som anges under b). De behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna ska träffa överenskommelse om huruvida
en pensionsfond omfattas av denna paragraf.
Artikel 11
Ränta
§ 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, beskattas endast i denna andra stat om personen i fråga
har rätt till räntan.
§ 2. Med uttrycket ”ränta” förstås i
denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den
säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och
antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller
inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av värdepapper som
utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller
debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför
sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures.
Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid
tilllämpningen av denna artikel.
§ 3. Bestämmelserna i § 1
tilllämpas inte om den som har rätt till räntan har hemvist i
en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där
beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra
stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran
för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.
§ 4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och
annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för
vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha
avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om
sådana förbindelser inte förelegat, tilllämpas bestämmelserna i
denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall
beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera
avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i
detta avtal.
Artikel 12
Royalty
§ 1. Royalty som härrör från en
avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten beskattas endast i denna andra
stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.
§ 2. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje
slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av
eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt,
konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet
biograffilm och filmer eller band för radio- eller
televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell,
ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller
för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell
eller vetenskaplig natur.
§ 3. Bestämmelserna i § 1 tilllämpas inte, om den som
har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken
royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar
fritt yrke i denna andra stat från där belägen stadigvarande
anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken
royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.
§ 4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och
annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande,
den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren
och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte
förelegat, tilllämpas bestämmelserna i denna artikel endast på
sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp
enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 13
Realisationsvinst
§ 1. Vinst på grund av avyttring av
fastighet, i den mening sistnämnda uttryck äger enligt
§ 2 av artikel 6, må beskattas i den avtalsslutande stat, i
vilken fastigheten är belägen. § 2. Vinst på grund av avyttring
av lös egendom, som är att hänföra till anläggnings- eller
driftkapital i ett fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat innehar i den andra avtalsslutande staten,
eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande
affärsanordning över vilken en person med hemvist i en
avtalsslutande stat förfogar i den andra avtalsslutande staten
för utövande av fritt yrke, däri inbegripet vinst genom
avyttring av dylikt fast driftställe (för sig eller i samband
med avyttring av hela företaget) eller av dylik stadigvarande
anordning, må beskattas i denna andra stat. Vinst på grund av
avyttring av lös egendom, som avses i § 3 av artikel 23, skall
dock beskattas endast i den avtalsslutande stat, i vilken dylik
egendom enligt nämnda artikel är underkastad skatt. § 3. Vinst
på grund av avyttring av annan än i §§ 1 och 2 ovan avsedd
egendom skall beskattas endast i den stat, i vilken säljaren
äger hemvist.
§ 4. Utan hinder av bestämmelserna i § 3 får
vinst på grund av avyttring av aktie eller annan andel eller
rättighet i bolag, som förvärvas av en fysisk person som har
haft hemvist i Sverige och som har fått hemvist i Schweiz,
beskattas i Sverige om avyttringen inträffar vid något
tillfälle under de fem år som följer närmast efter den tidpunkt
då personen upphört att ha hemvist i Sverige. Denna paragraf
ska endast tillämpas på fysisk person som var svensk medborgare
vid den tidpunkt då personen upphörde att ha hemvist i Sverige.
Artikel 14 Oskifta dödsbon samt handelsbolag och enkla bolag
§ 1. Föreskrifterna i författningarna i en avtalsslutande stat
om beskattning av oskifta dödsbon tillämpas icke i den mån den
som erhåller inkomst, som härrör från dödsboet, eller
förmögenhet, som tillhör detsamma, enligt bestämmelserna i
detta avtal må beskattas i den andra staten för inkomsten eller
förmögenheten.
§ 2. Då ett handelsbolag eller ett enkelt bolag med hemvist i
Schweiz enligt bestämmelserna i detta avtal är befriat från
eller berättigat till nedsättning av svensk skatt, skall detta
förhållande icke inskränka Sveriges rätt att beskatta sådan
delägare i handelsbolaget eller det enkla bolaget som enligt
svenska beskattningsregler är bosatt i Sverige. I dylikt fall
skola emellertid bestämmelserna i § 1 av artikel 24 äga
tillämpning.
Artikel 15
Fritt yrke
§ 1. Inkomst, som förvärvas av en person
med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt
yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet,
skall beskattas allenast i denna stat om han icke har en
stadigvarande anordning i den andra avtalsslutande staten, som
regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av
verksamheten. Därest han har en sådan stadigvarande anordning,
må den del av inkomsten som är hänförlig till denna anordning
beskattas i den andra avtalsslutande staten.
§ 2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet,
uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan
självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater,
ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.
Artikel 16
Enskild tjänst§
1. Där icke artiklarna 17, 19 och 20 annat föranleda skola
löner och liknande ersättningar, som en person med hemvist i en
avtalsslutande stat uppbär på grund av arbetsanställning,
beskattas allenast i denna stat, såvida icke arbetet utföres i
den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i den andra
staten, må ersättningen på grund av anställningen beskattas i
denna stat.§
2. Utan hinder av bestämmelserna i § 1 skall ersättning, som en
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av
arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, beskattas
allenast i den förstnämnda staten, under förutsättning att
a) inkomsttagaren vistas i denna andra stat under en tidrymd
eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiga 183 dagar under
beskattningsåret i fråga,
b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av en arbetsgivare,
som ej äger hemvist i denna andra stat, och
c) ersättningen ej såsom omkostnad belastar ett fast
driftställe eller en stadigvarande anordning, som arbetsgivaren
har i denna andra stat. §
3. Utan hinder av vad som stadgas ovan i denna artikel må
ersättning för personligt arbete, som fullgöres ombord på
fartyg och luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den
avtalsslutande stat, i vilken företaget har sin verkliga
ledning.
Artikel 17
Styrelsearvoden
Styrelsearvoden eller liknande ersättningar, som uppbäras av en
person med hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av
styrelseledamot i ett bolag med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, må beskattas i denna andra stat.
Artikel 18
Artister och idrottsmän
Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 må
inkomst, som skådespelare, filmskådespelare, radio- eller
televisionsartister, musiker och dylika ävensom idrottsmän
förvärva under sin yrkesutövning, beskattas i den
avtalsslutande stat, i vilken yrket utövas. Denna bestämmelse
skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 7, tillämpas
även då inkomsten uppbäres av en person hos vilken sådan
yrkesutövare är anställd.
Artikel 19
Pension, livränta och liknande ersättning
§ 1. Pension och annan liknande ersättning, vilken inte utgör
utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen, oavsett om
denna betalas med anledning av tidigare anställning, samt
livränta, vilken härrör från en avtalsslutande stat och betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i den förstnämnda staten.
§ 2. Utbetalning enligt svensk socialförsäkringslagstiftning
till person med hemvist i Schweiz får beskattas i Sverige. I
sådant fall ska bestämmelserna i § 3 av artikel 24 tilllämpas.
§ 3. Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp,
som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons
livstid eller angiven eller fastställbar tidsperiod och som
utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa
utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande
vederlag i pengar eller pengars värde.
§ 4. Avgifter till en pensionsplan som är grundad och erkänd
för beskattningsändamål i en avtalsslutande stat, som betalas
av, eller för, fysisk person som enligt skattelagstiftningen i
den andra avtalsslutande staten har hemvist i denna andra stat
och som utövar fritt yrke eller innehar anställning i denna
andra stat ska, vid fastställandet av den skatt som den fysiska
personen ska betala respektive inkomsten hos ett företag som
får beskattas i denna andra stat, behandlas på samma sätt, och
vara föremål för samma villkor och begränsningar, i denna andra
stat som avgift som betalas till en pensionsplan som är erkänd
för beskattningsändamål i denna andra stat. Detta gäller
emellertid endast om
a) den fysiska personen omfattades av
pensionsplanen omedelbart innan han fick hemvist i denna andra
stat enligt skattelagstiftningen i denna andra stat, och
b) pensionsplanen erkänns av den behöriga myndigheten i denna
andra stat såsom generellt motsvarande en pensionsplan som är
erkänd för sådana beskattningsändamål i denna andra stat. Vid
tillämpningen av denna paragraf anses uttrycket ”pensionsplan”
innefatta även pensionsplan som inrättats inom ramen för
socialförsäkringssystemet i en avtalsslutande stat.
Artikel 20
Offentlig tjänst
§ 1. a) Lön och annan liknande
ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller
lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som
utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller
lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid
endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i
denna stat och personen i fråga har hemvist där och
1) är medborgare i denna stat, eller
2) inte fick hemvist i denna
stat uteslutande för att utföra arbetet.
§ 2. Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 18 tillämpas på
ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband
med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.
Artikel 21
Studerande
§ 1. En studerande eller affärs- eller
hantverkspraktikant, som äger eller tidigare ägt hemvist i en
avtalsslutande stat och som vistas i den andra avtalsslutande
staten allenast för sin undervisning eller utbildning, skall ej
beskattas i denna andra stat för belopp, som han uppbär till
bestridande av sitt uppehälle, sin undervisning eller sin
utbildning, därest beloppen i fråga utbetalas till honom från
utlandet.
§ 2. En studerande vid universitet eller annan
undervisningsanstalt för högre utbildning i en avtalsslutande
stat, som under en tidrymd eller tidrymder, vilka sammanlagt
icke överstiga 100 dagar under beskattningsåret, innehar
anställning i den andra avtalsslutande staten i syfte att
erhålla praktisk utbildning i anslutning till studierna, skall
icke beskattas i sistnämnda stat för inkomsten av
anställningen.
Artikel 22
Övriga inkomstslag
§ 1. Inkomst, beträffande vilken
ingen uttrycklig bestämmelse meddelats i föregående artiklar av
avtalet och som uppbäres av en person med hemvist i en
avtalsslutande stat, skall beskattas allenast i denna stat.
§ 2. Bestämmelserna i § 1 tilllämpas inte på inkomst, med
undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 § 2,
om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat
och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där
beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna andra
stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas
äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.
KAPITEL IV
Beskattning av förmögenhet
Artikel 23
§ 1. Förmögenhet bestående av sådan fastighet som
avses i § 2 av artikel 6 må beskattas i den avtalsslutande
stat, i vilken fastigheten är belägen.
§ 2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som är att hänföra
till anläggnings- eller driftkapital i ett företags fasta
driftställe, eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande
anordning för utövandet av fritt yrke, må beskattas i den
avtalsslutande stat, i vilken det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen är belägen.
§ 3. Fartyg och luftfartyg, som nyttjas i internationell
trafik, ävensom lös egendom, som är hänförlig till nyttjandet
av sådana fartyg och luftfartyg, skola beskattas allenast i den
avtalsslutande stat, i vilken företaget i fråga har sin
verkliga ledning.
§ 4. Alla andra slag av förmögenhet, som innehavas av en person
med hemvist i en avtalsslutande stat, skola beskattas allenast
i denna stat.
KAPITEL V
Metoder för undvikande av dubbelbeskattning
Artikel 24
§ 1. Då en person med hemvist i Sverige uppbär
inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i
detta avtal må beskattas i Schweiz, skall Sverige
a) från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den
inkomstskatt som erlagts i Schweiz;
b) från skatten på förmögenheten avräkna ett belopp motsvarande
den förmögenhetsskatt som erlagts i Schweiz. Då en person med
hemvist i Sverige uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna i
artikel 20 skall beskattas allenast i Schweiz, skall sådan
inkomst vara undantagen från beskattning i Sverige; dock att
Sverige vid bestämmandet av skatten på den ifrågavarande
personens återstående inkomst må tillämpa den skattesats, som
skulle hava varit tilllämplig om inkomsten i fråga icke
undantagits från beskattning.
§ 2. Avräkningsbeloppet skall
emellertid icke i något fall överstiga beloppet av den del av
svensk inkomstskatt eller förmögenhetsskatt, beräknad utan
dylik avräkning, som belöper på den inkomst respektive
förmögenhet som må beskattas i Schweiz.
§ 3. Då en person med
hemvist i Schweiz uppbär pension, som enligt bestämmelserna i §
2 av artikel 19 må beskattas i Sverige, skall Sverige från sin
skatt på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den i Schweiz
erlagda inkomstskatten på pensionen. Avräkningsbeloppet skall
emellertid icke överstiga beloppet av den svenska inkomstskatt
som belöper på pensionen.
§ 4. Oberoende av bestämmelserna i §
1 av denna artikel skall utdelning från ett bolag med hemvist i
Schweiz till ett bolag med hemvist i Sverige vara undantagen
från svensk skatt, dock endast i den mån utdelningen enligt
svensk lag skulle ha varit undantagen från svensk skatt om båda
bolagen hade varit att anse som bosatta i Sverige. Denna
bestämmelse skall emellertid icke äga tillämpning med mindre
det utbetalande bolagets inkomst huvudsakligen härrör, direkt
eller indirekt, från annan verksamhet än förvaltning av
värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom samt
verksamheten bedrives i Schweiz av det utbetalande bolaget
eller av ett bolag i vilket det äger minst 25 procent av de
aktier för vilka rösträtt må utövas.
§ 5. Då en person med hemvist i Schweiz uppbär inkomst eller
innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får
beskattas i Sverige, ska sådan inkomst, i den mån denna inte
utgörs av inkomst som avses i artikel 10, respektive sådan
förmögenhet vara undantagen från beskattning i Schweiz; dock
att Schweiz vid bestämmandet av skatten på den ifrågavarande
personens återstående inkomst eller förmögenhet får tilllämpa
den skattesats, som skulle ha varit tillämplig om inkomsten
eller förmögenheten i fråga inte undantagits från beskattning.
§ 6. Då en person med hemvist i Schweiz uppbär inkomst, som
enligt bestämmelserna i artikel 10 får beskattas i Sverige, ska
Schweiz på ansökan medge denne skattelättnad. Sådan
skattelättnad medges genom att a) avräkna den i Sverige enligt
artikel 10 uttagna skatten från den schweiziska skatten på den
ifrågavarande personens inkomst, därvid emellertid
avräkningsbeloppet inte ska överstiga beloppet av den del av
den schweiziska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som
belöper på den inkomst som beskattas i Sverige, eller
b) nedsätta den schweiziska skatten med ett
schablonmässigt bestämt belopp eller
c) delvis undanta
ifrågavarande inkomst från schweizisk skatt, därvid dock minst
avdrag för i Sverige uttagen skatt ska medges från
bruttobeloppet av de från Sverige uppburna inkomsterna.
KAPITEL VI
Särskilda bestämmelser
Artikel 25
Likställighet mellan skattskyldiga
§ 1. Medborgare i en avtalsslutande stat skola icke i den andra
avtalsslutande staten bliva föremål för någon beskattning eller
något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag
eller mer tyngande än medborgarna i den senare staten under
samma förhållanden.
§ 2. Uttrycket ”medborgare” betyder:
a) Alla fysiska personer som äga en avtalsslutande
stats nationalitet.
b) Alla juridiska personer och andra
sammanslutningar, som bildats jämlikt gällande lag i en
avtalsslutande stat.
§ 3. Beskattningen av ett fast
driftställe, som ett företag i en avtalsslutande stat har i den
andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara
mindre fördelaktig än beskattningen av ett företag i den andra
staten, som bedriver samma verksamhet. Vad nu sagts skall
icke anses medföra förpliktelse för någon avtalsslutande stat
att medgiva personer med hemvist i den andra avtalsslutande
staten personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser
och skattenedsättningar på grund av civilstånd eller
försörjningsplikt mot familj, som medgivas personer med hemvist
i den förstnämnda staten.
§ 4. Företag i en avtalsslutande
stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras,
direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, skola icke i den förstnämnda
staten bliva föremål för någon beskattning eller något därmed
sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer
tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande
skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat
äro eller kunna bliva underkastade.
§ 5. I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av
varje slag och beskaffenhet.
Artikel 26
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
§ 1. Om en person anser att en eller båda avtalsslutande
staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer
att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta
avtal, kan han, utan att det påverkar hans rätt att använda
sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna
rättsordningar, lägga fram saken för den behöriga myndigheten
i någon av de avtalsslutande staterna. Saken ska läggas fram
inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap
om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider
mot bestämmelserna i avtalet.
§ 2. Om denna behöriga myndighet finner framställningen
grundad men ej själv kan åvägabringa en tillfredsställande
lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal
stridande beskattning.
§ 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
skola genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter
eller tvivelsmål som uppkomma rörande tolkningen eller
tillämpningen av detta avtal. De kunna jämväl överenskomma för
att undvika dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av
detta avtal.
§ 4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna kunna träda i förbindelse med varandra för att träffa
överenskommelse i de fall som angivits i föregående paragrafer.
Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse,
kunna sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommitté
bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna.
Artikel 27
Utbyte av upplysningar
§ 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska
utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid
tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för
administration eller verkställighet av intern lagstiftning i
fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för
de avtalsslutande staterna eller för deras politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen
enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av
upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.
§ 2. Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt
§ 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar
som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat
och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri
inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer,
uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i § 1 eller
handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter
eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Dessa
personer eller myndigheter får använda upplysningarna bara för
sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig
rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av detta kan
upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för
andra ändamål då sådana upplysningar kan användas för sådana
andra ändamål enligt lagstiftningen i båda staterna och den
behöriga myndigheten i den stat som lämnar upplysningarna
tilllåter sådan användning.
§ 3. Bestämmelserna i §§ 1 och 2
medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från
lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande
stat eller i den andra avtalsslutande staten,
b) lämna
upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller
sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat
eller i den andra avtalsslutande staten,
c) lämna upplysningar som skulle röja affärs-, industri-,
handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat
förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle
strida mot allmänna hänsyn (ordre public).
§ 4. Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna
artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel
som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda
upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av
upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen
i föregående mening begränsas av bestämmelserna i § 3, men
detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra
att lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte
har något eget intresse av sådana upplysningar.
§ 5. Bestämmelserna i § 3 medför inte en rätt för en
avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar
uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan
finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare
eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person.
För att inhämta sådana upplysningar, har skattemyndigheterna i
den anmodade avtalsslutande staten – om det är nödvändigt för
att uppfylla de åtaganden som följer av denna paragraf –
befogenhet att ålägga innehavare av upplysningar som omfattas
av denna paragraf att lämna ut dessa, oavsett bestämmelserna i
§ 3, eller häremot stridande bestämmelser i nationell
lagstiftning.
Artikel 28
Diplomatiska och konsulära befattningshavare
§ 1. Bestämmelserna i detta avtal påverka icke sådana
privilegier i beskattningshänseende, vilka enligt folkrättens
allmänna regler eller jämlikt stadganden i särskilda över-
enskommelser tillkomma diplomatiska eller konsulära
befattningshavare.
§ 2. I den mån på grund av privilegier i
beskattningshänseende, vilka enligt folkrättens allmänna
regler eller jämlikt stadganden i särskilda överenskommelser
tillkomma diplomatiska eller konsulära befattningshavare,
inkomst eller förmögenhet icke beskattas i den stat i vilken
befattningshavaren är ackrediterad, förbehålles beskattnings-
rätten den utsändande staten.
§ 3. Vid tillämpningen av detta avtal skola personer, vilka
tillhöra en avtalsslutande stats beskickning eller konsulat i
den andra avtalsslutande staten eller i en tredje stat och
vilka äro medborgare i den utsändande staten, anses äga hem-
vist i den utsändande staten, såframt de där äro skyldiga att
erlägga skatt å inkomst och förmögenhet i samma omfattning som
personer med hemvist i denna stat.
§ 4. Detta avtal skall icke äga tillämpning beträffande
internationella organisationer, deras organ eller tjänstemän
och ej heller i fråga om personer, vilka tillhöra en tredje
stats beskickning eller konsulat och vistas i en
avtalsslutande stat utan att i någondera avtalsslutande staten
i fråga om skatter på inkomst och förmögenhet behandlas såsom
personer vilka där äga hemvist.
Artikel 28A
Prövning av det huvudsakliga syftet
Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal ska en förmån
enligt avtalet inte ges i fråga om en inkomst eller en
förmögenhetstillgång, om det med hänsyn till alla relevanta
fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de
huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion
som direkt eller indirekt resulterade i förmånen var att få
förmånen, såvida det inte fastställs att det under
omständigheterna är förenligt med avtalets ändamål och syfte
att förmånen ges.
KAPITEL VII
Slutbestämmelser
Artikel 29
Ikraftträdande
§ 1. Detta avtal skall ratificeras, för Sveriges del av Hans
Maj:t Konungen av Sverige med riksdagens samtycke, samtför
Schweiz del av Förbundsrådet med godkännade av
förbundsförsamlingen.
Ratifikationshandlingarna skola snarast möjligt
utväxlas i Bern.
§ 2. Avtalet träder i kraft med utväxling
av ratifikationshandlingarna och skall äga tillämpning:
a) I Sverige: Såvitt avser inkomstskatter, i fråga om
inkomst som förvärvats å eller efter den 1 januari 1966, samt,
såvitt avser den statliga förmögenhetsskatten, i fråga om skatt
som utgår på grund av taxering år 1967 eller senare.
b) I Schweiz: Beträffande varje beskattningsår som
börjar å eller efter den 1 januari 1967.
§ 3. Det i Stockholm den 16 oktober 1948 undertecknade avtalet
mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet skall upphöra att gälla såvitt avser sådana
skatter, beträffande vilka förevarande avtal jämlikt § 2 äger
tillämpning, dock att berörda avtal alltjämt skall gälla såvitt
erfordras för tillämpningen av det i Stockholm den 16 oktober
1948 undertecknade avtalet mellan Konungariket Sverige och
Schweiziska Edsförbundet för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap.
Artikel 30
Upphörande
Detta avtal skall förbliva i kraft intill
dess detsamma uppsagts av endera avtalsslutande staten. Envar
av de avtalsslutande staterna kan på diplomatisk väg uppsäga
avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av
varje kalenderår senare än år 1968. I händelse av sådan
uppsägning skall avtalet upphöra att gälla:
a) I Sverige: Såvitt avser inkomstskatter, i fråga om inkomst
som förvärvas å eller efter den 1 januari kalenderåret närmast
efter det, varunder uppsägningen ägde rum, samt, såvitt avser
förmögenhetsskatt, i fråga om skatt som utgår på grund av
taxering under eller efter det andra kalenderåret efter det,
varunder uppsägningen ägde rum.
b) I Schweiz: Beträffande det beskattningsår som börjar å eller
efter den 1 januari det andra kalenderåret efter det, varunder
uppsägningen ägde rum.
Till bekräftelse härå hava undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal och försett
detsamma med sina sigill.
Vilket skedde i Stockholm den 7 maj 1965, på svenska och tyska
språken, vilka båda texter äga lika vitsord.
Torsten Nilsson
E. von Graffenried
Protokoll
Konungariket Sverige och Schweiziska
Edsförbundet har vid undertecknandet av protokoll om ändring i
avtalet mellan Konungariket Sverige och Schweiziska
Edsförbundet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet som undertecknades i
Stockholm den 7 maj 1965, såsom ändrat genom protokoll som
undertecknades i Stockholm den 10 mars 1992 (i det följande
benämnt ”avtalet”), kommit överens om följande bestämmelser,
vilka ska utgöra en integrerande del av avtalet:
1. Till artikel 10 (Utdelning) i avtalet
Uttrycket
”beskattning” i § 8 c) omfattar inte:
a) i Sverige,
avkastningsskatten på pensionsmedel,
b) i Schweiz, skatten
på kapitalvinst på fast egendom.
2. Till artikel 19 (Pension, livränta och liknande ersättning)
i avtalet Uttrycket ”pension” i artikel 19 omfattar inte endast
periodiska betalningar, utan även engångsbetalningar.
3. Till artikel 26 (Förfarandet vid ömsesidig
överenskommelse) i avtalet Om Sverige i skatteavtal med en
tredje stat tar in bestämmelser om skiljedomsförfarande ska
följande § 5 tilllämpas mellan Sverige och Schweiz från och med
den dag då avtalet mellan Sverige och den tredje staten blir
tilllämpligt.
”§ 5. I fall då
a) en person, i enlighet med § 1, har gjort en framställning
till den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat med
anledning av att åtgärder i den ena eller båda avtalsslutande
staterna för honom har medfört beskattning i strid med
bestämmelserna i detta avtal, och
b) de behöriga myndigheterna inte, inom fyra år från anmälan
till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande
staten, kan nå en överenskommelse för att lösa frågan enligt
§ 2, ska, om personen begär det, kvarstående olösta frågor i
ärendet hänskjutas till skiljedomsförfarande. Skiljedomen är
bindande för båda stater och ska genomföras utan hinder av
tidsbegränsningar i dessa staters interna lagstiftning, såvida
inte en person som direkt berörs av ärendet inte accepterar den
ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen, eller de
behöriga myndigheterna och de personer som direkt berörs av
ärendet kommer överens om en annan lösning inom sex månader
från det att skiljedomen kommunicerats till dem. De behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska träffa
överenskommelse om sättet att tillämpa denna paragraf.
De avtalsslutande staterna får, till skiljenämnd som
utsetts enligt denna paragraf, överlämna sådana upplysningar
som krävs för att genomföra skiljedomsförfarandet. Såvitt avser
upplysningar som överlämnats i enlighet härmed, omfattas
skiljenämndens ledamöter av de begränsningar avseende yppande
som anges i artikel 27 § 2.” Såvitt avser förfaranden som har
inletts före den dag då § 5 ska börja tillämpas, ska den
fyraårsperiod som avses i punkt b) räknas från nämnda dag.
4. Till artikel 27 (Utbyte av upplysningar) i avtalet
a) Upplysningar ska endast begäras efter att den
anmodande staten har vidtagit alla sedvanliga åtgärder
för att inhämta upplysningarna som står till dess
förfogande enligt inhemskt skatteförfarande.
b) Kriteriet ”kan antas vara relevant” avses dels möjliggöra
vidast möjliga informationsutbyte i skatteärenden, dels
klargöra att det inte står en avtalsslutande stat fritt att
genomföra s.k. ”fishing expeditions” eller att begära
upplysningar som inte kan antas vara relevanta för ett
skatteärende avseende en bestämd skattskyldig. Även om punkt
c) innehåller viktiga förfarandekrav, vilka syftar till att
säkerställa att s.k. ”fishing expeditions” inte äger rum, ska
1)–5) tolkas så att de inte motverkar effektivt utbyte av
upplysningar.
c) Vid begäran om upplysningar enligt
artikel 27 i avtalet ska den behöriga myndigheten i den
anmodande staten till den behöriga myndigheten i den anmodade
staten lämna följande upplysningar:
1) namn och, såvitt det är känt, andra upplysningar, såsom
adress, kontonummer eller födelsedatum, för att identifiera den
person eller de personer som är föremål för utredning eller
undersökning,
2) den tidsperiod för vilken upplysningarna begärs,
3) uppgift om de begärda upplysningarna, inbegripet
deras närmare beskaffenhet och i vilken form som den anmodande
staten önskar att få upplysningarna från den anmodade staten,
4) det beskattningsändamål för vilket upplysningarna
efterfrågas,
5) namn och, såvitt det är känt, adress på
person som kan antas inneha de begärda upplysningarna.
d) Artikel 27 i avtalet medför inte en skyldighet för
de avtalsslutande staterna att utbyta upplysningar på spontan
eller automatisk basis.
e) Vid utbyte av upplysningar, ska administrativa
förfaranderegler till skydd för skattskyldiga i den anmodade
avtalsslutande staten förbli tilllämpliga innan upplysningar
överlämnas till den anmodande avtalsslutande staten. Denna
bestämmelse syftar till att tillvarata den skattskyldiges rätt
till ett vederbörligt förfarande och inte till att otillbörligt
hindra eller fördröja utbyte av upplysningar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Skriftväxling den 23 november och 12 december 2011
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I have the honour to refer to the Protocol (hereinafter ”the
Amending Protocol”) signed on 28 February 2011 between the
Swiss Confederation and the Kingdom of Sweden amending the
Convention for the Avoidance of Double Taxation with Respect to
Taxes on Income and on Capital, signed at Stockholm on 7 May
1965, as amended by the Protocol signed at Stockholm on 10
March 1992 (hereinafter ”the Convention”), and to propose on
behalf of the Swiss Federal Council the following clarification
regarding its interpretation:
Subparagraph c) of paragraph 4 of the Protocol to the Convention,
as introduced by Article XIV of the Amending Protocol, sets
forth the information that the competent authority of the
requesting State shall provide to the competent authority of the
requested State when making a request for information under
Article 27 of the Convention. According to this provision it is
required that the requesting State provides among other
information (i) the name and, to the extent known, other
birth, in order to identify the person(s) under examination or
investigation and (v) the name and, to the extent known, the
address of any person believed to be in possession of the
requested information. Subparagraph b) clarifies that whilst
these are important procedural requirements that are intended
to ensure that fishing expeditions do not occur, these
requirements nevertheless need to be interpreted with a view
not to frustrate effective exchange of information.
Having regard to subparagraph b) of paragraph 4 of the Protocol
to the Convention, such requirements, therefore, are to be
interpreted in a manner that an administrative assistance
request is to be complied with if the requesting State, other
than the information (ii) to (iv) of subparagraph c) of
paragraph 4 of the Protocol to the Convention,
a) identifies the person under examination or investigation;
such identification may be provided by other means than by
indicating the name and address of the person concerned; and
b) indicates to the extent known, the name and address of any
person believed to be in possession of the requested
information.
If the above proposal is acceptable to you, I further propose
that this letter and your reply reflecting such acceptance
shall constitute an agreement between the competent authorities
of Sweden and the Swiss Confederation and shall enter into
force on the thirtieth day after the notification in writing by
the competent authority of Sweden to the competent authority of
the Swiss Confederation of the completion of the procedures
required by its law for the entry into force of this agreement.
Please accept, Madam, the assurance of my highest
consideration.
Jürg Giraudi
Delegate for Double Tax Treaty Negotiations
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I have the honour to confirm the receipt of your letter of 23
November, 2011, reading as follows:
”I have the honour – – – for the entry into force of this
agreement.”
I have the honour to confirm the agreement of the competent
authority of Sweden on the contents of your letter. Therefore,
your letter and this confirmation jointly constitute an
agreement between the competent authorities of Sweden and the
Swiss Confederation which shall enter into force on the
thirtieth day after the notification in writing by the
competent authority of Sweden to the competent authority of the
Swiss Confederation of the completion of the procedures
required by its law for the entry into force of this agreement.
Accept, Sir, the renewed assurances of my highest
consideration.
Ingela Willfors
Director, International Tax
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
(Översättning)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag har äran att hänvisa till protokollet (i det följande
”ändringsprotokollet”) undertecknat den 28 februari 2011 om
ändring i avtalet mellan Schweiziska Edsförbundet och
Konungariket Sverige för undvikande av dubbelbeskattning å
inkomst och förmögenhet, undertecknat i Stockholm den 7 maj
1965, såsom ändrat genom protokoll undertecknat den 10 mars
1992 (i det följande ”avtalet”), samt att på uppdrag av
Schweiziska förbundsrådet föreslå följande klargörande
beträffande tolkningen därav.
Punkt 4 c) i protokollet till avtalet, vilken återfinns i
artikel 14 i ändringsprotokollet, stadgar vilka uppgifter
den behöriga myndigheten i den anmodande staten ska lämna
till den behöriga myndigheten i den anmodade staten vid
begäran om upplysningar enligt artikel 27 i avtalet. Enligt
denna bestämmelse krävs att den anmodande staten lämnar bl.a.
uppgift om 1) namn och, såvitt det är känt, andra
upplysningar, såsom adress, kontonummer eller födelsedatum,
för att identifiera den person eller de personer som är
föremål för utredning eller undersökning, och 5) namn och,
såvitt det är känt, adress på person som kan antas inneha
de begärda upplysningarna. I punkt b) klargörs att även om
dessa krav är viktiga förfarandekrav, vilka syftar till att
säkerställa att s.k. ”fishing expeditions” inte äger rum, så
ska de tolkas så att de inte motverkar effektivt utbyte av
upplysningar.
Med beaktande av punkt 4 b) i protokollet till avtalet, ska
därför dessa krav tolkas så att begäran om handräckning ska
bifallas om den anmodande staten, utöver de uppgifter som anges
i punkt 4 c) 2)–4) i protokollet till avtalet,
a) identifierar den person som är föremål för
utredning eller undersökning, vilket kan ske på annat sätt än
genom att vederbörandes namn och adress anges, och
b) anger, såvitt det är känt, namn och adress på person som kan
antas inneha de begärda upplysningarna.
Om detta förslag är godtagbart för Er, har jag äran att föreslå
att detta brev och Ert svar varigenom förslaget godtas, ska
utgöra en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i
Sverige och det Schweiziska Edsförbundet och ska träda ikraft
den trettionde dagen efter den dag då den behöriga myndigheten
i Sverige skriftligen underrättat den behöriga myndigheten i
det Schweiziska Edsförbundet om att de konstitutionella
åtgärder som krävs för att överenskommelsen ska träda ikraft
har vidtagits.
Mottag denna försäkran om min utmärkta högaktning.
Jürg Giraudi
Delegate for Double Tax Treaty Negotiations
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag har äran att bekräfta mottagandet av ert brev daterat den
23 november 2011 som lyder enligt följande.
”Jag har äran – – – för att överenskommelsen ska träda ikraft
har vidtagits.”
Jag har äran att bekräfta att den behöriga myndigheten i
Sverige godtar innehållet i ert brev. Sålunda ska ert brev
tillsammans med denna bekräftelse utgöra en överenskommelse
mellan de behöriga myndigheterna i Sverige och det Schweiziska
Edsförbundet som ska träda ikraft den trettionde dagen efter
den dag då den behöriga myndigheten i Sverige skriftligen
underrättat den behöriga myndigheten i det Schweiziska
Edsförbundet om att de konstitutionella åtgärder som krävs
för att överenskommelsen ska träda ikraft har vidtagits.
Mottag denna förnyade försäkran om min utmärkta högaktning.
Ingela Willfors
Director, International Tax
Lag (2020:348).
Bilaga 2
(Översättning)
Skriftväxling den 8 och 13 december 2017
I have the honour to propose on behalf of the Swiss Federal
Council the following agreement between our two Governments
regarding paragraph 8 of Article 10 of the Convention between
the Swiss Confederation and the Kingdom of Sweden for the
avoidance of double taxation with respect to taxes on income
and on capital signed on 7 May 1965 (hereinafter: “the
Convention”).
According to paragraph 8 of Article 10 of the Convention the
term “pension fund” means any fund within the framework of
the social security system which is formed under the laws of
a Contracting State or a person that is (a) formed under the
laws of a Contracting State; (b) established and maintained
in that State principally to administer or provide pensions
or similar remuneration; and (c) exempt from tax in that
State in respect of the activities mentioned in (b), with the
exception of yield tax on pension funds (avkastningsskatten
på pensionsmedel) in the case of Sweden; and real estate
gains tax (die Grundstückgewinnsteuer) in the case of
Switzerland. Paragraph 8 of Article 10 of the Convention
further provides that the competent authorities of the
Contracting States shall agree that a pension fund qualifies
under the paragraph.
With regard to paragraph 8 of Article 10 of the Convention,
it is hereby agreed that upon request by a pension fund, the
competent authority of the Contracting State under the laws
of which a pension fund was formed shall unilaterally issue a
certificate stating that a pension fund qualifies as a
pension fund under paragraph 8 of Article 10 of the
Convention. Such certification shall be deemed to constitute
an agreement under paragraph 8 of Article 10. Such
certificate shall apply in respect to one calendar year; in
respect to the calendar years 2013–2016, however, one
certificate for the entire period may be issued. Such
certification by the issuing State, may, with due
consideration to the procedural rules of the other
Contracting State, be subject to the verification and ensuing
rejection by the competent authority of that other
Contracting State.
I further have the honour to propose that if the above
proposal is acceptable for the Government of Sweden, this
Letter and your reply thereto shall constitute an Agreement
between our two Governments entering into force on the
thirtieth day after the date of reception of notification in
writing by the Government of Sweden to the Swiss Federal
Council of the completion of the procedures required by its
law for the entry into force of this Agreement and shall
apply to amounts paid or credited on or after 1st January
2013. The Contracting States may, at the request of either
Contracting State, review the scope and application of this
Agreement, and if it appears to either or both of the
Contracting States that the Agreement should be renegotiated,
such renegotiation shall be entered into without undue delay.
This Agreement shall remain in force until terminated by a
Contracting State. Either Contracting State may terminate
this Agreement, through diplomatic channels, by giving
written notice of termination. Such termination shall become
effective on the 1st day of the month following the
expiration of a period of six months after the date of
receipt of the written notice of termination.
I avail myself of this opportunity to renew to you, Dear Ms.
Haggren, the assurances of my highest consideration.
Yours sincerely,
Pascal Duss
Head of Section
I have the honour to acknowledge receipt of your Letter of 8
December 2017 which reads as follows:
“I have the honour – – – receipt of the written notice of
termination.”
I have the honour to inform you that the foregoing is
acceptable to the Government of Sweden. I further have the
honour to confirm that your Letter together with this Letter
in reply shall constitute an Agreement between our two
Governments in this matter.
I avail myself of this opportunity to renew to you, Sir, the
assurances of my highest consideration.
Linda Haggren
Director-General
Jag har äran att på uppdrag av Schweiziska Edsförbundet
föreslå följande överenskommelse mellan våra två regeringar
rörande artikel 10 § 8 i avtalet mellan Schweiziska
Edsförbundet och Konungariket Sverige för undvikande av
dubbelbeskattning å inkomst och förmögenhet, undertecknat den
7 maj 1965 (i det följande benämnt ”avtalet”).
Enligt artikel 10 § 8 i avtalet avses med uttrycket
”pensions-fond” varje fond inom ramen för
socialförsäkringssystemet som är bildad enligt lagstiftningen
i en avtalsslutande stat eller person som a) är bildad enligt
lagstiftningen i en avtalsslutande stat, b) är etablerad i
och administreras i denna stat huvudsakligen för att förvalta
eller tillhandahålla pensioner eller liknande ersättning, och
c) är undantagen från beskattning i denna stat på sådan
verksamhet som anges under b), med undantag för, såvitt avser
Sverige, avkastningsskatten på pensionsmedel samt, såvitt
avser Schweiz, skatten på kapitalvinst på fast egendom (die
Grundstückgewinnsteuer). Enligt artikel 10 § 8 i avtalet ska
de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffa
överenskommelse om huruvida en pensionsfond omfattas av
bestämmelsen.
I fråga om artikel 10 § 8 i avtalet är parterna överens om
att, på begäran av en pensionsfond, ska den behöriga
myndigheten i den avtalsslutande stat enligt vars
lagstiftning en pensionsfond bildats, ensidigt utfärda intyg
om att pensionsfonden är en pensionsfond enligt artikel 10 §
8 i avtalet. Sådant intyg ska anses utgöra en överenskommelse
enligt artikel 10 § 8. Ett intyg ska gälla för ett
kalenderår. Vad beträffar kalenderåren 2013–2016 får dock ett
intyg som omfattar hela perioden utfärdas. Vidare ska gälla
att sådant intyg av den utfärdande staten får, med beaktande
av den andra avtalsslutande statens förfaranderegler,
granskas och till följd av sådan granskning avvisas av den
behöriga myndigheten i denna andra avtalsslutande stat.
Jag har vidare äran att föreslå att, om detta förslag är
godtagbart för Sveriges regering, detta brev och ert svar ska
utgöra en överenskommelse mellan våra två regeringar, vilken
träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då
skriftlig underrättelse från Sveriges regering till
Schweiziska Edsförbundets regering, om att de
konstitutionella åtgärder som krävs för att överenskommelsen
ska träda i kraft har vidtagits, tas emot, och tillämpas på
belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari 2013
eller senare. De avtalsslutande staterna kan, på begäran av
endera avtalsslutande stat, granska tillämpningsområdet för
och tillämpningen av överenskommelsen och om det för en eller
båda avtalsslutande staterna framstår som att
överenskommelsen bör omförhandlas, ska sådan omförhandling
inledas utan oskäligt dröjsmål. Denna överenskommelse förblir
i kraft tills den sägs upp av en avtalsslutande stat. Endera
avtalsslutande staten kan säga upp överenskommelsen på
diplomatisk väg genom skriftlig underrättelse härom. I
händelse av sådan uppsägning upphör överenskommelsen att
gälla från och med den första dagen i den månad som följer
efter utgången av en period av sex månader efter det att den
skriftliga underrättelsen om uppsägning tas emot.
Jag begagnar detta tillfälle att försäkra er, Ms. Haggren, om
min utmärkta högaktning.
Högaktningsfullt
Pascal Duss
Head of Section
Jag har äran att bekräfta mottagandet av ert brev daterat den
8 december 2017 som lyder enligt följande.
”Jag har äran – – – underrättelsen om uppsägning tas
emot.”
Jag har äran att bekräfta att det föregående kan
godtas av Sveriges regering. Jag har vidare äran att bekräfta
att ert brev tillsammans med detta svar ska utgöra en
överenskommelse mellan våra två regeringar i detta ärende.
Jag begagnar detta tillfälle att försäkra er om min utmärkta
högaktning.
Linda Haggren
Director-General
Lag (2018:1096).