Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Företag skall betala in medel på räntebärande konto (*/k/ likviditetskonto */-k/) i riksbanken enligt bestämmelserna i denna lag. Med företag avses i denna lag aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag. Lagen omfattar dock inte bankaktiebolag, kreditaktiebolag, finansbolag, fondkommissionsbolag, försäkringsbolag eller föreningsbank. Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala in medel på likviditetskonto. 2 § Företag som är skyldiga att betala in medel på likviditetskonto skall betala in ett belopp motsvarande 15 % av den del av företagets likvida tillgångar enligt andra stycket som överstiger 50 miljoner kronor vid utgången av det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 januari 1988. Med likvida tillgångar avses omsättningstillgångar i form av kassa- och banktillgodohavanden, aktier och andra andelar samt obligationer och andra värdepapper. 3 § Företaget skall senast den 31 augusti 1988, i avräkning på det slutliga beloppet, betala in 90 % av det totala beloppet (*/k/ preliminär inbetalning */-k/). Återstoden av beloppet enligt 2 § skall betalas in senast den 31 januari 1989 (*/k/ slutlig inbetalning */-k/). Om den preliminära inbetalningen överstiger vad företaget enligt första stycket skall betala in på likviditetskonto, skall riksbanken betala tillbaka överskjutande belopp jämte ränta därå från inbetalningsdagen. Räntan skall vara den ränta som riksbanken normalt lämnar på inlåning från bank. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. 4 § Företag som är skyldiga att betala in medel på likviditetskonto skall senast den 31 augusti 1988 till riksskatteverket lämna uppgifter om det beräkningsunderlag som legat till grund för den preliminära inbetalningen. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt av verket fastställt formulär. Till uppgifterna skall fogas balansräkningen för det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 januari 1988. Skyldighet att lämna motsvarande uppgifter på blankett och balansräkning föreligger också efter anmaning av verket. 5 § Riksskatteverket skall med ledning av de erhållna handlingarna enligt 4 § fastställa den slutliga inbetalningen. Riksskatteverket skall före utgången av november 1988 underrätta företag om det totala belopp som skall betalas in. Kopia av sådan underrättelse skall sändas till riksbanken. De belopp som skall betalas in på likviditetskonto skall avrundas till närmast lägre tusental kronor. Riksskatteverkets beslut får överklagas hos regeringen. Rikskatteverkets beslut har omedelbar verkan, om inte annat beslutas. 6 § På medel som står inne på likviditetskonto utgår årlig ränta som läggs till kapitalet vid utgången av kalenderår. Räntan skall vara den ränta som riksbanken normalt lämnar på inlåning från bank. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfallar. 7 § Om inbetalning på likviditetskonto inte sker inom föreskriven tid skall företaget betala ränta på beloppet till staten. Räntan är 2 % för varje påbörjad kalendermånad efter den månad då beloppet rätteligen skulle ha betalats till dess inbetalning sker, dock längst till och med den dag återbetalning skulle ha skett enligt 8 §. Ränta enligt första stycket fastställs av riksbanken och skall betalas inom den tid som riksbanken beslutar i varje särskilt fall. Ränta som inte betalas inom föreskriven tid får omedelbart drivas in i den ordning som gäller indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Restavgift utgår dock inte. Riksbanken får medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att erlägga ränta, om det finns särskilda skäl. 8 § Det belopp som ett företag har betalat in på likviditetskonto skall med ränta enligt 6 § av riksbanken betalas tillbaka till företaget den 2 juli 1990 eller den tidigare dag som regeringen föreskriver eller beslutar i särskilda fall. 9 § Riksbankens beslut enligt denna lag får inte överklagas. 10 § Styrelseledamot eller befattningshavare hos företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar riksskatteverket felaktiga upplysningar eller underlåter att lämna upplysningar enligt denna lag döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.