Post 6625 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1989:340 ·
Visa register
Förordning (1989:340) om riksfärdtjänst
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1989-05-11
Ikraft: 1989-10-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:963
Upphävd: 1994-01-01 överg.best.
1 § Med riksfärdtjänst avses i denna förordning en verksamhet varigenom
staten lämnar bidrag till resekostnaderna för personer som till följd av
ett svårt och bestående handikapp måste resa på ett särskilt kostsamt
sätt och när ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet
eller av annat enskilt slag.
2 § Riksfärdtjänsten får anlitas av den som har fått tillstånd till det.
Tillstånd får meddelas under förutsättning att
1. resan företas med allmänna kommunikationer, taxi eller ett för
ändamålet särskilt anpassat fordon,
2. färdvägen sträcker sig över två eller flera kommuners områden eller,
i fråga om resor som börjar i Stockholms län, över länsgränsen,
3. resan inte kan företas med färdtjänst som bekostas av en kommun eller
landstingskommun och resan inte heller av annan anledning bekostas av
staten, en kommun eller landstingskommun.
Tillstånd att anlita riksfärdtjänst skall meddelas för det eller de
färdsätt som med hänsyn till sökandens handikapp och övriga
omständigheter medför lägst kostnad. Den som har fått tillstånd att resa
med allmänna kommunikationer får dock i stället anlita taxi (vald taxi)
på de villkor som styrelsen för riksfärdtjänst föreskriver. Förordning
(1991:1811).
3 § Om den som söker tillstånd att anlita riksfärdtjänst behöver
ledsagare under resan, får tillståndet omfatta även ledsagaren. Ett
tillstånd får omfatta medresenär.
4 § Tillstånd att anlita riksfärdtjänst får meddelas för en viss resa
eller för en viss tid.
Om det finns särskilda skäl, får ett tillstånd förenas med villkor om
resornas omfattning.
5 § Frågor om tillstånd att anlita riksfärdtjänst prövas av
kommunstyrelsen eller en annan nämnd som kommunen bestämmer. I fråga om
kommuner inom Stockholms län skall tillståndsfrågan i stället prövas av
landstingets förvaltningsutskott eller någon annan nämnd som landstinget
bestämmer.
6 § Ersättning till den som har utfört en transport inom
riksfärdtjänsten lämnas med belopp som motsvarar skillnaden mellan
resekostnaden och det belopp som resenären och, i förekommande fall,
medresenär i enlighet med vad styrelsen för riksfärdtjänst föreskriver
själv skall betala (egenavgift). För transport av ledsagare lämnas dock
ersättning med belopp som motsvarar dennes resekostnad.
Frågor om ersättning enligt denna förordning prövas av styrelsen för
riksfärdtjänst. Förordning (1991:1811).
7 § Styrelsen för riksfärdtjänst skall senast den 15 september varje år,
efter samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, mellan
tillståndsmyndigheterna fördela de medel som anslagits för resor med
riksfärdtjänsten. De sålunda fördelade medlen skall ligga till grund för
tillståndsmyndigheternas beslut. Styrelsen för riksfärdtjänst skall
fortlöpande underrätta varje tillståndsmyndighet om de utbetalningar som
skett till följd av myndighetens beslut. Förordning (1991:1811).
8 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat
att ersättning har betalats ut obehörigen eller med för högt belopp,
skall denne betala tillbaka till styrelsen för riksfärdtjänst vad som
har betalats för mycket.
Om betalningsskyldighet har ålagts någon med stöd av första stycket, får
styrelsen för riksfärdtjänst vid senare utbetalning till den
betalningsskyldige dra av ett skäligt belopp i avräkning på vad som
skall betalas tillbaka. Förordning (1991:1811).
8 a § En tillståndsmyndighet får återkalla ett tillstånd att anlita
riksfärdtjänst om förutsättningarna för tillståndet inte längre
föreligger eller om ändrade förhållanden medför att tillståndets
omfattning eller villkor bör förändras. Ett tillstånd får också
återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller
upprepade överträdelser av de regler som gäller för riksfärdtjänsten.
Förordning (1992:1081).
9 § Föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av
styrelsen för riksfärdtjänst. Styrelsen får medge att riksfärdtjänsten
får anlitas även för annat ändamål än som avses i 1 §. Förordning
(1991:1811).
10 § Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna förordning får
överklagas hos styrelsen för riksfärdtjänst. Styrelsens beslut enligt 7
§ får överklagas hos regeringen. Andra beslut av styrelsen för
riksfärdtjänst enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning
(1991:1811).
Övergångsbestämmelser
1989:340
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1989, då förordningen
(1984:482) om ersättning för riksfärdtjänst skall upphöra att gälla.
Tillstånd som har meddelats enligt den äldre förordningen gäller till
utgången av år 1989, om inte tillståndet dessförinnan har upphört att
gälla. I fråga om tillstånd som har meddelats enligt den äldre
förordningen gäller den nya förordningen i tillämpliga delar.
Tidpunkten för fördelning av medel enligt 7 § skall år 1989 vara den 15
oktober.