Post 6592 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1989:529 ·
Visa register
Utlänningslag (1989:529)
Departement: Utrikesdepartementet
Utfärdad: 1989-06-08
Omtryck: SFS 1994:515
Ändring införd: t.o.m. SFS 2005:762
Ikraft: 1989-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2005:716
Upphävd: 2006-03-31
1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i
Sverige och arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl
här. I lagen anges också under vilka förutsättningar en utlänning kan
avvisas eller utvisas ur landet.
Lagen skall tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer
än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall. I fall som rör ett
barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och
utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Lag (1996:1379).
Passkrav
2 § En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass.
Regeringen får föreskriva undantag från kravet på passinnehav.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Migrationsverket föreskriver vilka handlingar som får godtas som
pass. Regeringen föreskriver vidare i vilka fall svenska myndigheter
får utfärda pass för utlänningar. Lag (2000:292).
Viseringskrav
3 § En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha
visering, om inte utlänningen har uppehållstillstånd eller är
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering.
Krav på uppehållstillstånd
4 § En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader skall ha
uppehållstillstånd, om inte utlänningen är medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge.
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på
uppehållstillstånd. Regeringen får också föreskriva krav på
uppehållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid i Sverige än tre
månader.
Krav på arbetstillstånd
5 § En utlänning skall ha tillstånd för att arbeta i Sverige på grund
av anställning här eller utomlands (arbetstillstånd), om inte
utlänningen har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i
Danmark, Finland, Island eller Norge.
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på
arbetstillstånd.
2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
Visering
1 § Visering innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under
viss kortare tid.
Visering får ges för högst tre månaders vistelse vid varje tillfälle,
om inte annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar.
Visering får begränsas även i övrigt och får förenas med de villkor
som kan behövas.
Uppehållstillstånd
2 § Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i
Sverige under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan
tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).
3 § Enligt bestämmelserna i 3 kap. skall en utlänning i vissa fall ges
uppehållstillstånd i Sverige.
4 § Uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är gift med eller sambo till någon som är
bosatt i Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här, om makarna eller samborna stadigvarande
sammanbott utomlands,
2. en utlänning som är under 18 år och ogift och som är eller
har varit hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige
eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,
2 a. en utlänning som är under 18 år och ogift och som
adopterats eller som avses bli adopterad av någon som vid
tidpunkten för adoptionsbeslutet var och som fortfarande är
bosatt i Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här, om utlänningen inte omfattas av 2 och om
adoptionsbeslutet
- har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk
domstol,
- gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption, eller
- gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner,
3. en utlänning som på något annat sätt än som avses i 1-2 a är
nära anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller som har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått
i samma hushåll som den personen,
4. en utlänning som annars har särskild anknytning till
Sverige,
5. en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i
Sverige,
6. en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin
försörjning ordnad på något annat sätt, och
7. en utlänning som önskar vistas här i landet för studier
eller besök.
Uppehållstillstånd får också ges till en utlänning som
1. är gift med eller sambo till någon som är bosatt i Sverige
eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, utan
att makarna eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands,
eller
2. har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett
samboförhållande med en person som är bosatt i Sverige eller
som har fått uppehållstillstånd för bosättning här,
om förhållandet framstår som seriöst och särskilda skäl inte
talar mot att tillstånd ges.
När en ansökan om uppehållstillstånd grundas på ett beslut om
adoption som har meddelats av svensk domstol, skall den
anknytning som har uppkommit genom beslutet godtas i ärendet om
uppehållstillstånd.
Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna
paragraf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en
hederlig vandel. Lag (2001:201).
4 a § På ansökan av förundersökningsledaren får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ges en utlänning som vistas
här, om det behövs för att förundersökning eller
huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras.
Lag (2004:206).
4 b § Om det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt
råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas, får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ges. Lag (1995:773).
4 c § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges ett barn under 18
år som behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får vidare ges ett barn under
18 år eller till en man om det behövs för att genomföra en
faderskapsutredning.
Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd getts ett barn enligt första
eller andra stycket, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges
också till barnets vårdnadshavare. Lag (1996:13)
4 d § En utlänning som med stöd av 4 § andra stycket beviljas
uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning skall vid
första beslutstillfället ges ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd. Detsamma gäller när uppehållstillstånd
beviljas utlänningens barn under 18 år med stöd av 4 § första
stycket. Lag (2000:292).
4 e § En utlänning som med stöd av 4 d § har fått ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning
får ges ett nytt tidsbegränsat eller permanent
uppehållstillstånd endast om förhållandet består.
En utlänning med familjeanknytning enligt 4 § andra stycket som
har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i två år får ges ett
permanent uppehållstillstånd. Om det finns särskilda skäl, får
permanent uppehållstillstånd ges före tvåårsperiodens slut.
Har ett förhållande upphört, får uppehållstillstånd ändå ges,
om
1. utlänningen har särskild anknytning till Sverige,
2. förhållandet har upphört främst på grund av att i
förhållandet utlänningen, eller utlänningens barn, utsatts för
våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller
frid, eller
3. andra starka skäl talar för att utlänningen skall ges
fortsatt uppehållstillstånd. Lag (2000:292).
5 § En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige
skall ha utverkat ett sådant tillstånd före inresan i landet.
En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter
inresan.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av
2 a kap. 2, 3 eller 4 § eller har rätt till uppehållstillstånd
här enligt 3 kap. 4 §,
2. utlänningen av humanitära skäl bör få bosätta sig här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som getts en utlänning med
familjeanknytning med stöd av 4 § andra stycket,
4. utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat
uppehållstillstånd här med stöd av 4 a §, eller
5. det annars finns synnerliga skäl.
En utlänning får beviljas uppehållstillstånd trots vad som sägs
i första stycket om
- utlänningen enligt 4 § första stycket 1, 2, 2 a, 3 eller 4
eller 4 § andra stycket 1 eller 2 har stark anknytning till en
person som är bosatt i Sverige, och
- det inte skäligen kan krävas att utlänningen återvänder till
ett annat land för att ge in ansökan där. Lag (2004:206).
5 a § En ansökan om uppehållstillstånd som avser förlängning av en
pågående vistelse här för besök eller annan tidsbegränsad vistelse
får trots vad som föreskrivs i 5 § första stycket bifallas, om
utlänningen kan åberopa vägande skäl för förlängningen.
Lag (1995:773).
5 b § Om det kommer fram nya omständigheter i ett ärende om
verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som
vunnit laga kraft får Migrationsverket, på ansökan av en
utlänning eller självmant, trots vad som föreskrivs i 5 §
första stycket, bevilja uppehållstillstånd om
1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här enligt 3
kap. 4 §,
2. det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet
inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen,
3. det finns medicinska hinder mot att verkställa beslutet,
eller
4. det annars skulle vara humanitärt angeläget.
Vid bedömningen av om det finns sådana omständigheter som avses
i första stycket 4 skall särskilt beaktas om utlänningen har
vistats i Sverige under lång tid och
- avvisnings- eller utvisningsbeslutet på grund av
förhållandena i mottagarlandet inte bedöms kunna verkställas
med tvång, eller
- barns sociala situation, vistelsetid i Sverige, anknytning
till Sverige liksom risken för att barns hälsa och utveckling
skadas.
Vid prövning av en fråga om uppehållstillstånd enligt första
stycket 2-4 skall det särskilt beaktas om utlänningen gjort sig
skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med
annan misskötsamhet.
Uppehållstillstånd får vägras om det behövs med hänsyn till
rikets säkerhet eller det, med hänsyn till vad som är känt om
utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter, kan
befaras att han eller hon kommer att begå eller medverka till
terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för
terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till
sådant brott.
Bestämmelser om att verkställighet av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut inte får ske finns i 8 kap. 10 § tredje
stycket. Av 7 kap. 15 § framgår att Migrationsverket inte får
upphäva en domstols dom eller beslut om utvisning på grund av
brott eller meddela uppehållstillstånd för en person som är
utvisad på grund av brott. Lag (2005:762).
5 c § Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd på
ansökan av förundersökningsledaren enligt 4 a § hindrar inte
att en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts av utlänningen
prövas. Lag (2004:206).
Arbetstillstånd
6 § Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst
slag eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor som
behövs.
I fråga om arbetstillstånd tillämpas 5 och 5 a §§ på motsvarande
sätt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.
Lag (1995:773).
Beslutande myndigheter
7 § Beslut om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
meddelas av Migrationsverket. Beslut om visering och
uppehållstillstånd får meddelas också av Utrikesdepartementet.
Regeringen och, i den utsträckning regeringen föreskriver,
Migrationsverket får ge andra myndigheter rätt att besluta om
sådana tillstånd.
Regeringen får ge ett organ som är knutet till Sveriges exportråd
rätt att besluta om visering. Lag (2000:292).
7 a § En enhetlig visering, som har utfärdats av en behörig
myndighet i någon av de stater som har tillträtt eller anslutit
sig till konventionen om tilllämpning av Schengenavtalet av den
14 juni 1985 eller som har slutit avtal om samarbete enligt
konventionen med konventionsstaterna, gäller i Sverige.
Regeringen får ingå överenskommelse med en stat som sägs i
första stycket om att den statens behöriga myndigheter får
meddela beslut om visering. Lag (2000:351).
8 § Att regeringen eller Utlänningsnämnden i vissa fall kan besluta
om tillstånd framgår av 7 kap. 5, 11, 16 och 17 §§. Lag (1994:138).
Återkallelse av tillstånd
9 § Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får
återkallas om utlänningen medvetet har lämnat oriktiga
uppgifter som varit av betydelse för att få tillståndet eller
medvetet förtigit omständigheter av sådan betydelse.
Återkallelse får även ske om det finns andra särskilda skäl, i
fråga om uppehållstillstånd dock endast om utlänningen ännu
inte har rest in i Sverige.
Vid bedömningen av om ett uppehållstillstånd bör återkallas för
en utlänning som har rest in i Sverige skall hänsyn tas till
utlänningens anknytning till det svenska samhället och till om
andra humanitära skäl talar mot att tillståndet återkallas.
Därvid skall särskilt beaktas utlänningens
levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge
utlänningen har vistats i Sverige.
Om utlänningen har vistats här mer än fyra år med
uppehållstillstånd när frågan om återkallelse av
uppehållstillstånd enligt denna paragraf prövas av den myndighet
som först beslutar i saken, får beslut om återkallelse fattas
endast om det finns synnerliga skäl. Lag (1997:1224).
10 § Uppehållstillstånd får återkallas, om utlänningen har
registrerats på spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:344)
om Schengens informationssystem och om det finns tillräckliga
skäl för en återkallelse. Lag (2000:351).
10 a § Uppehållstillstånd för den som inte är medborgare i en
stat tillhörande den europeiska unionen får, även i andra fall
än som avses i 9 § andra stycket, återkallas om ett beslut om
avvisning eller utvisning av utlänningen har meddelats i en
stat tillhörande den europeiska unionen eller i Norge eller
Island och beslutet är grundat på att det föreligger ett
allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre
säkerheten och på
1. att utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett
brott för vilket är föreskrivet fängelse i minst ett år, eller
2. att utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett
grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på att
han avser att begå ett sådant brott.
Första stycket gäller inte sådan familjemedlem till en
medborgare i en stat tillhörande den europeiska unionen eller
till en medborgare i Norge eller Island som utövat sin rätt
till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom den
europeiska unionen.
Med familjemedlem förstås i föregående stycke
- make, maka eller sambo,
- barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin
försörjning,
- förälder som är beroende av barnet för sin försörjning.
Ett uppehållstillstånd får inte återkallas innan samråd har
skett med den stat som har beslutat om avvisning eller
utvisning. Lag (2002:865).
11 § Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd
återkallas
1. om han bedriver sådan verksamhet som kräver arbetstillstånd utan
att ha sådant tillstånd,
2. om han handlat på ett sådant sätt att det finns allvarliga
anmärkningar mot hans levnadssätt, eller
3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt
kan antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig
underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.
Återkallelse enligt första stycket får ske endast om frågan har
väckts innan utlänningen har varit bosatt här i tre år med
uppehållstillstånd. Lag (1996:1379).
12 § Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas om
utlänningens bosättning i Sverige upphör.
13 § Återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd beslutas
av Migrationsverket. Återkallelse av visering beslutas av den
myndighet som har meddelat viseringen eller av Migrationsverket.
Uppehållstillstånd eller visering som har beviljats av
Utrikesdepartementet får återkallas endast av departementet.
Lag (2000:292).
Bemyndiganden
14 § Utöver vad som följer av 2 a kap. 3 § får regeringen
meddela föreskrifter om
1. uppehållstillstånd för studier eller besök, och
2. uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Regeringen får också meddela föreskrifter om att en ansökan om
uppehållstillstånd får bifallas om det följer av en
överenskommelse med främmande stat, samt att uppehållstillstånd
får återkallas för de utlänningar som omfattas av avtalet om
ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller avtalet
mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer
även i andra fall än de som anges i 11 § första stycket.
Lag (2002:1111).
2 a kap.
Tillfälligt skydd
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tillfälligt skydd
enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om
miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv
tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att
främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta
emot dessa personer och bära följderna av detta.
Lag (2002:1111).
2 § En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt
skydd enligt EG-direktivet och som i enlighet med direktivet
överförs till eller tas emot i Sverige skall ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd, uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd.
Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får vägras en
utlänning endast om det föreligger sådana omständigheter som
innebär att en flykting får vägras uppehållstillstånd enligt 3
kap. 4 §. Lag (2002:1111).
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att ytterligare
kategorier av fördrivna personer utöver dem som omfattas av
Europeiska unionens råds beslut får ges uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd om dessa personer har fördrivits av samma
skäl och från samma ursprungsland eller ursprungsregion.
Föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket skall
anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre
månader. Lag (2002:1111).
4 § Om ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har getts
till en person, får ett sådant tillstånd också ges till den som
är gift eller sambo med den person som beviljats tillstånd,
samt till en utlänning som är under arton år och ogift och som
är barn antingen till den som beviljats tillstånd eller till
den person som den som beviljats tillstånd är gift eller sambo
med.
Annan nära anhörig till den som beviljats uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd får beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd under de förutsättningar som anges i 2 kap.
4 § första stycket 3 och 4 trots att den person som först
beviljats tillstånd varken är bosatt i Sverige eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här.
Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får med hänvisning
till rikets säkerhet eller på grund av brottslighet vägras en
utlänning endast om det föreligger sådana omständigheter som
anges i 3 kap. 4 § andra stycket 1. Lag (2002:1111).
5 § Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd hindrar inte att en ansökan om asyl enligt 3
kap. 2 § prövas. Detsamma gäller för ansökan om
flyktingförklaring enligt 3 kap. 6 § och en ansökan om
resedokument enligt 3 kap. 7 §.
Prövningen av en ansökan enligt första stycket får skjutas upp
endast om det finns särskilda skäl för det. Om ansökan inte har
prövats innan det tillfälliga skyddet har upphört att gälla,
skall den prövas så snart det kan ske efter denna tidpunkt.
Lag (2002:1111).
6 § Ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får inte gälla
under längre tid än den tid som beslutats av Europeiska
unionens råd.
Om ett program för att förbereda att utlänningen återvänder
självmant har inletts när ett uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd upphör, får tillståndet förlängas högst två
år för en person som deltar i programmet. Detta tillstånd skall
kallas uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd.
Lag (2002:1111).
7 § En utlänning som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd skall också ges arbetstillstånd för den tid
som uppehållstillståndet gäller. Lag (2002:1111).
8 § En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd får överföras till en annan medlemsstat, om
utlänningen samtycker till det. När överföringen sker skall
tillståndet i Sverige återkallas. Lag (2002:1111).
9 § En utlänning som har uppehållstillstånd med tillfälligt
skydd får utvisas på grund av brott endast om det föreligger
sådana omständigheter som innebär att en flykting får utvisas
enligt 4 kap. 10 § tredje stycket. Lag (2002:1111).
3 kap. Skyddsbehövande
Definitioner
1 § Med asyl avses i denna lag uppehållstillstånd som beviljas en
utlänning därför att han är flykting.
En ansökan om uppehållstillstånd enligt 3 § skall handläggas som en
asylansökan. Lag (1996:1379).
2 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig
utanför det land, som han är medborgare i, därför att han känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet,
tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin
religiösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Vad
som nu har sagts gäller oberoende av om förföljelsen utgår från
landets myndigheter eller dessa inte kan antas bereda trygghet mot
förföljelse från enskilda.
Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma
skäl befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin
vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan
inte vill återvända dit. Lag (1996:1379).
3 § Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som
i andra fall än som avses i 2 § lämnat det land, som han är
medborgare i, därför att han
1. känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med
kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning,
2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt behöver skydd
eller på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt
hemland, eller
3. på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad
fruktan för förföljelse.
Som skyddsbehövande skall även anses den som är statslös och som av
samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare haft sin
vanliga vistelseort och på i första stycket angivna grunder inte kan
eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit.
Lag (1996:1379).
Rätten till uppehållstillstånd
4 § Utlänningar som avses i 2 och 3 §§ har rätt till
uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd får dock vägras om
1. det beträffande flyktingar enligt 2 § och skyddsbehövande
enligt 3 § första stycket 2 och 3 av hänsyn till vad som är
känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till
rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja
uppehållstillstånd, eller
2. det beträffande en skyddsbehövande som omfattas av 3 §
första stycket 2 på grund av brottslighet eller någon annan
omständighet som hänför sig till den skyddsbehövandes person
finns särskilda skäl att inte bevilja uppehållstillstånd,
3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller
Norge och kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet
med en överenskommelse mellan Sverige och det landet, såvida
det inte är uppenbart att han inte kommer att beviljas
uppehållstillstånd där,
4. utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har
uppehållit sig i ett annat land än hemlandet och, om han
återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller mot att sändas
till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat
land där han inte har motsvarande skydd,
5. utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och
där är skyddad på det sätt som anges i 4, eller
6. utlänningen kan sändas till ett land som tillträtt
konventionen rörande bestämmandet av den ansvariga staten för
prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av
medlemsstaterna i de europeiska gemenskaperna och utlänningen
är skyddad i det landet på det sätt som anges i 4.
Lag (1997:433).
När flyktingskap upphör
5 § En flykting upphör att vara flykting om han
1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är
medborgare,
2. efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det
på nytt,
3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets
skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som avses i
2 §, eller
5. inte längre befinner sig i en sådan situation att han kan anses
som flykting enligt 2 § och därför inte kan fortsätta att vägra
använda sig av det lands skydd, där han är medborgare eller där
han som statslös tidigare hade sin vistelseort.
Flyktingförklaring
6 § På begäran av en flykting skall Migrationsverket antingen i
samband med att uppehållstillstånd beviljas eller därefter ange att
han är flykting (flyktingförklaring).
En flyktingförklaring skall återkallas av Migrationsverket, om det
framkommer att utlänningen inte längre är att anse som flykting
enligt 2 §. Lag (2000:292).
Resedokument
7 § För flyktingar och statslösa utfärdar Migrationsverket en
särskild legitimationshandling för resor utanför Sverige
(resedokument) enligt de föreskrifter som regeringen meddelar.
Lag (2000:292).
Bemyndiganden
8 § Regeringen får i fråga om en grupp av utlänningar meddela
föreskrifter om beviljande av permanent uppehållstillstånd till
skyddsbehövande enligt 3 § första stycket 2.
Om det behövs med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges
möjligheter att ta emot utlänningar, får regeringen meddela
föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för
skyddsbehövande enligt 3 § första stycket 2.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från 4 § andra
stycket 4 för de fall då utlänningens anknytning till Sverige är av
sådan art att utlänningen inte bör nekas att få sin ansökan om asyl
prövad här.
Regeringen skall anmäla föreskrifter enligt andra stycket till
riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.
Lag (1996:1379).
4 kap. Avvisning och utvisning
Avvisning
1 § En utlänning får avvisas
1. om han saknar pass när pass krävs för inresa eller vistelse
i Sverige,
2. om han saknar visering, uppehållstillstånd eller annat
tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i
Sverige,
3. om det vid hans ankomst till Sverige framkommer att han
tänker besöka något annat nordiskt land men saknar erforderligt
tillstånd att resa in dit,
4. om han vid inresan antingen undviker att lämna
polismyndigheten begärda uppgifter eller till polismyndigheten
medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för
rätten att resa in i Sverige eller medvetet förtiger någon
sådan omständighet,
5. om utlänningen inte uppfyller de krav för inresa som
föreskrivs i artikel 5 i konventionen om tillämpning av
Schengenavtalet av den 14 juni 1985, eller
6. om utlänningen avvisats eller utvisats från en stat som
ingår i den europeiska unionen eller från Norge eller Island
och förhållandena är sådana som avses i 2 kap. 10 a § eller
beslutet om avvisning eller utvisning grundats på att
utlänningen har underlåtit att följa gällande bestämmelser om
utlänningars inresa eller vistelse i staten.
Avvisning enligt första stycket får inte ske av den som vid
ankomsten till Sverige hade eller som därefter, under en tid,
har haft ett uppehållstillstånd som har upphört att gälla.
Lag (2002:865).
2 § En utlänning får vidare avvisas
1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för
sin vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han
tänker besöka, samt för sin hemresa,
2. om det kan antas att han under sin vistelse i Sverige eller i
något annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt
sätt eller att han kommer att bedriva verksamhet som kräver
arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,
3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller
i något annat nordiskt land,
4. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt
kan antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig
underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land,
eller
5. om det med stöd av lagen (1996:95) om vissa internationella
sanktioner har föreskrivits att avvisning kan ske.
En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av
den centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det
kan antas att han annars beger sig till det landet.
Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader
efter utlänningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har
visering eller uppehållstillstånd. Lag (1996:96).
Utvisning när uppehållstillstånd upphört att gälla
3 § En utlänning får utvisas ur Sverige, om han upphåller sig här
efter det att hans uppehållstillstånd har löpt ut eller återkallats.
Handläggning av ärenden om avvisning och utvisning enligt 1--3 §§
4 § Migrationsverket skall pröva ärenden om avvisning om
1. utlänningen söker asyl här,
2. utlänningen har en nära familjemedlem som söker asyl här,
3. utlänningen kan komma att avvisas enligt 1 § första stycket
6 eller 2 § andra stycket, eller
4. utlänningen utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre
månader efter ankomsten när frågan väcks om hans avvisning.
I andra fall skall polismyndigheten pröva frågan om avvisning.
Om polismyndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske,
skall ärendet överlämnas till Migrationsverket.
Lag (2002:865).
5 § Beslut om utvisning enligt 3 § meddelas av
Migrationsverket. Lag (2000:292).
6 § Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller ett
uppehållstillstånd återkallas medan utlänningen befinner sig i
Sverige, skall samtidigt beslut meddelas om avvisning eller
utvisning, om inte särskilda skäl talar mot detta. Lag (1995:773).
Utvisning på grund av brott
7 § En utlänning får utvisas ur Sverige om utlänningen döms för ett
brott som kan leda till fängelse eller om en domstol undanröjer en
villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till.
Utlänningen får dock utvisas endast om han döms till svårare straff
än böter och
1. det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga
omständigheter kan antas att han kommer att göra sig skyldig till
fortsatt brottslighet här i landet, eller
2. brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det
har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt
att han inte bör få stanna kvar. Lag (1994:515).
8 § Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som
handlägger brottmålet.
9 § När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att förändra
en påföljd, som en utlänning har dömts till förutom utvisning, får
domstolen även meddela det beslut beträffande utvisningen, som
förändringen av påföljd ger anledning till.
Vissa begränsningar för utvisning på grund av brott
10 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas
enligt 7 §, skall den ta hänsyn till utlänningens anknytning
till det svenska samhället. Därvid skall domstolen särskilt
beakta
1. utlänningens levnadsomständigheter,
2. om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet,
barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har
varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas,
3. utlänningens övriga familjeförhållanden, och
4. hur länge utlänningen har vistats i Sverige.
En utlänning som hade vistats i Sverige med permanent
uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller
som då var bosatt i Sverige sedan minst fem år, får utvisas
endast om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för en
medborgare i ett annat nordiskt land som vid den angivna
tidpunkten hade varit bosatt här sedan minst två år.
Den som är flykting och har behov av fristad i Sverige får
utvisas endast om han har begått ett synnerligen grovt brott
och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och
säkerhet att låta honom stanna här. Utvisning får också ske om
han i Sverige eller utomlands har bedrivit verksamhet som har
inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att
anta att han skulle fortsätta sådan verksamhet här. Om en
utlänning har en flyktingförklaring skall han anses som
flykting med behov av fristad i Sverige, om det inte är
uppenbart att han inte längre är flykting med ett sådant behov.
En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde femton år
och som när åtal väcktes hade vistats här sedan minst fem år
får inte utvisas. Lag (2004:515).
Utvisning i vissa andra fall
11 § Om utvisning av hänsyn till rikets säkerhet och på grund
av befarad brottslighet enligt lagen (2003:148) om straff för
terroristbrott finns bestämmelser i lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll. Lag (2003:153).
Beaktande av hinder mot verkställighet
12 § När en fråga om avvisning eller utvisning prövas skall
hänsyn tas till om utlänningen på grund av bestämmelserna i 8
kap. 1, 2 eller 4 § inte kan sändas till ett visst land eller
om det annars finns särskilda hinder mot att avgörandet
verkställs. Lag (2004:407).
Anvisningar om verkställighet
12 a § I beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av
regeringen, Utlänningsnämnden eller Migrationsverket skall
anges till vilket land utlänningen skall avvisas eller utvisas.
Om det finns särskilda skäl får mer än ett land anges i
beslutet.
Beslutet skall innehålla de anvisningar om verkställigheten som
omständigheterna i det enskilda fallet kan ge anledning till.
Lag (2004:407).
Återtransport i vissa fall
13 § Om en utlänning, som enligt ett beslut som har meddelats med
stöd av denna lag bara får uppehålla sig i en viss del av landet
ändå uppehåller sig på en annan plats i Sverige, skall han genom
polismyndighetens försorg föras till en plats där han får vistas.
Förbud att återvända till Sverige
14 § När Migrationsverket beslutar om avvisning eller
utvisning, får beslutet förenas med förbud för utlänningen att
under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av
Migrationsverket.
En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott skall
innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under
viss tid eller utan tidsbegränsning. I domen eller beslutet skall
utlänningen upplysas om vilken dag förbudet upphör att gälla och
om den påföljd som överträdelse av förbudet kan medföra enligt 10
kap. 4 §. Lag (2000:292).
Särskilt tillstånd till kort besök i Sverige
15 § En utlänning som med stöd av 14 § har förbjudits att återvända
till Sverige under en viss tid eller för alltid kan av
Migrationsverket ges särskilt tillstånd att göra ett kort besök här för
synnerligen viktiga angelägenheter. Ett sådant tillstånd kan, om det
finns särskilda skäl, ges även på ansökan av någon annan än
utlänningen. Lag (2000:292).
5 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder
Kontroll i samband med inresa och utresa
1 § Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt
pass för polismyndigheten, om inte annat följer av föreskrifter
som regeringen har meddelat. Utlänningen skall också lämna
polismyndigheten de upplysningar och visa upp de handlingar som
är av betydelse för bedömningen av utlänningens rätt till
inresa och vistelse i Sverige.
Tullverket och Kustbevakningen är skyldiga att bistå polisen
vid kontrollen av utlänningars inresa och utresa enligt denna
lag. Migrationsverket får efter överenskommelse med
polismyndigheten bistå denna vid kontrollen. Kustbevakningen
skall medverka i polisens kontrollverksamhet genom att utöva
kontroll av sjötrafiken. Lag (2000:292).
2 § I samband med inresekontroll får en polisman kroppsvisitera
en utlänning samt undersöka hans bagage, handresgods,
handväskor och liknande, i den utsträckning som det är
nödvändigt för att ta reda på utlänningens identitet. Sådan
undersökning får också ske för att ta reda på utlänningens
resväg till Sverige, om denna är av betydelse för bedömningen
av rätten att resa in i och vistas här i landet. En polisman
får i samband med inresekontrollen även undersöka
bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra
transportmedel i syfte att förhindra att utlänningar reser in i
Sverige i strid mot bestämmelserna i denna lag eller i en
författning som har utfärdats med stöd av denna lag.
Om inresekontrollen sker under medverkan av Tullverket,
Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad
passkontrollant, skall pass och andra handlingar uppvisas för
tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen eller
passkontrollanten. Dessa har under sådana omständigheter samma
befogenheter som anges i första stycket. Om Migrationsverket
medverkar i kontroll vid inresa skall pass och
andra handlingar visas upp för tjänstemannen vid
Migrationsverket.
Protokoll skall föras över kroppsvisitation. I protokollet
skall anges vad som har förekommit vid visitationen.
Lag (2000:292).
Transportörers kontrollskyldighet
2 a § En transportör skall kontrollera att en utlänning, som
han transporterar till Sverige direkt från en stat som inte
omfattas av konventionen om tilllämpning av Schengenavtalet av
den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen), innehar pass och de
tillstånd som krävs för att resa in i landet.
Transportören skall, om det inte är obehövligt på grund av
resultatet av kontroll som utförs enligt första stycket, även
kontrollera att utlänningen har medel för sin hemresa.
Lag (2004:407).
Omhändertagande av pass
3 § Om en utlänning vid ankomsten till Sverige eller därefter
ansöker om uppehållstillstånd får Utlänningsnämnden,
Migrationsverket eller polismyndigheten ta hand om hans pass eller
annan identitetshandling i avvaktan på att han får tillstånd
att vistas här eller lämnar landet.
Den verkställande myndigheten får i samband med
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning ta
hand om en handling som avses i första stycket, i avvaktan på
att verkställigheten kan ske. Lag (2000:292).
Omhändertagande av biljetter
4 § En utlännings biljett för resan från Sverige får omhändertas av
Migrationsverket eller polismyndigheten i avvaktan på att
utlänningen får tillstånd att vistas i Sverige eller lämnar landet,
om
1. utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige,
eller
2. utlänningen kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd.
Biljetten får omhändertas bara om det
dels framstår som sannolikt att utlänningen kommer att vägras
tillstånd att vistas här,
dels finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig av med
biljetten och inte själv kan betala kostnaden för sin resa från
Sverige.
Migrationsverket eller polismyndigheten får försöka lösa in
biljetten, om den annars skulle förlora sitt värde. Om inlösen sker,
skall omhändertagandet avse de pengar som då betalas ut. Lag
(2000:292).
Fingeravtryck och fotografi
5 § Migrationsverket eller polismyndigheten får fotografera en
utlänning och, om han fyllt 14 år, ta hans fingeravtryck om
1. utlänningen inte kan styrka sin identitet vid ankomsten till
Sverige,
2. utlänningen ansöker om uppehållstillstånd och åberopar skäl som
avses i 3 kap. 2 eller 3 §, eller
3. det finns förutsättningar att ta utlänningen i förvar.
Lag (2000:292).
Kontroll under vistelsen i Sverige
6 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på
begäran av en polisman visa upp sitt pass eller andra
handlingar som visar att han har rätt att uppehålla sig i
Sverige. Han är också skyldig att efter kallelse av
Migrationsverket eller polismyndigheten komma till verket eller
myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här. Om
utlänningen inte gör det, får han hämtas genom
polismyndighetens försorg. Om det med hänsyn till utlänningens
personliga förhållanden eller av annan anledning kan antas att
han inte skulle följa kallelsen, får han hämtas utan föregående
kallelse.
Kustbevakningen skall medverka i polisens kontrollverksamhet
som sägs i första stycket genom att utöva kontroll av och i
anslutning till sjötrafiken. Om kontrollen utövas av
Kustbevakningen, skall pass eller andra handlingar uppvisas för
tjänstemannen vid Kustbevakningen.
Kontrollåtgärder enligt första och andra stycket får vidtas
endast om det finns anledning att anta att utlänningen saknar
rätt att uppehålla sig här eller om det annars finns särskild
anledning till kontroll. Lag (2000:351).
7 § Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som
Migrationsverket fattat med stöd av 3--6 §§, får verket begära biträde
av polismyndigheten för att genomföra beslutet. Lag (2000:292).
6 kap. Särskilda bestämmelser om förvar och uppsikt m.m.
Kvarhållande för utredning
1 § En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband
med inresa eller utresa eller i samband med kallelse eller hämtning
enligt 5 kap. 6 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något
fall längre än sex timmar, om inte beslut har meddelats om förvar
enligt 2 eller 3 §.
Vägrar utlänningen att fullgöra denna skyldighet, får han
kvarhållas. Lag (1995:773).
Förvar och uppsikt
Förvar av vuxna
2 § En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar om
1. hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han
därefter ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra
sannolikt att den identitet han uppger är riktig samt hans rätt att
få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedömas ändå, eller
2. det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i
Sverige skall kunna genomföras, eller
3. det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt
4 kap. 1, 2 eller 3 § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett
beslut om avvisning eller utvisning.
Beslut om förvar enligt första stycket 3 får meddelas endast om det
med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga
omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att
hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.
Lag (1996:1379).
Förvar av barn
3 § Ett utländskt barn under 18 år får tas i förvar endast om
1. det är sannolikt att barnet kommer att avvisas enligt 4 kap. 1
eller 2 § och att förordnande om omedelbar verkställighet enligt 8
kap. 8 § kommer att meddelas eller fråga uppkommer om verkställighet
av ett sådant beslut om avvisning, och det finns en uppenbar risk för
att barnet annars håller sig undan och därigenom äventyrar en
förestående verkställighet som inte bör fördröjas, eller
2. fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning i
annat fall än som sägs under 1 eller av ett beslut om utvisning
enligt 4 kap. 3 § och det vid ett tidigare försök att verkställa
beslutet inte visat sig tillräckligt att barnet ställts under uppsikt
enligt bestämmelserna i 5 § tredje stycket.
Barnet får inte tas i förvar enligt första stycket 1 om det är
tillräckligt att det ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 §
andra stycket.
Barnet får inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är
flera, en av dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar.
Har barnet ingen vårdnadshavare här i riket får det tas i förvar
endast om det föreligger synnerliga skäl. Lag (1996:1379).
Begränsning av tiden för förvar
4 § En utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 2 § första
stycket 2 längre tid än 48 timmar.
I övrigt får en utlänning som fyllt 18 år inte hållas kvar i förvar
mer än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre
tid. Om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats, får en
sådan utlänning dock hållas i förvar i högst två månader, om det inte
finns synnerliga skäl för en längre tid.
Ett utländskt barn under 18 år får inte hållas i förvar längre tid
än 72 timmar, eller om det finns synnerliga skäl ytterligare 72
timmar. Lag (1996:1379).
Uppsikt
5 § En utlänning som har fyllt 18 år kan, under de förutsättningar
som anges i 2 §, i stället för att tas i förvar ställas under
uppsikt, om detta är tillräckligt.
Ett utländskt barn under 18 år kan, under de förutsättningar som
anges i 3 § första stycket 1 ställas under uppsikt.
Ett utländskt barn under 18 år kan dessutom ställas under uppsikt
när beslut har meddelats om avvisning i annat fall än som avses i
andra stycket eller om utvisning enligt 4 kap. 3 §.
Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla
sig hos polismyndigheten i orten eller lämna ifrån sig sitt pass
eller annan legitimationshandling eller uppfylla andra särskilda
villkor. Lag (1996:1379).
Ny prövning
6 § Ett beslut om förvar som avses i 4 § andra stycket skall prövas
på nytt senast två veckor eller, om beslut har meddelats om
avvisning eller utvisning, två månader efter den dag då
förvarsbeslutet verkställdes.
Ett beslut om uppsikt skall prövas på nytt inom sex månader från
beslutet.
Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande skall stå under
uppsikt, skall ny prövning fortlöpande ske inom samma tider.
Om ny prövning inte sker inom föreskriven tid upphör beslutet om
förvar eller uppsikt att gälla.
7 § Varje ny prövning av ett beslut om förvar skall föregås av en
förhandling. Detta gäller även ett beslut om uppsikt, om det inte
med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra
omständigheter framstår som uppenbart att en sådan saknar
betydelse.
8 § Om det inte längre finns skäl att hålla utlänningen i förvar eller
under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.
Beslutande myndigheter
9 § Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet som
handlägger ärendet.
Handläggande myndighet är:
polismyndigheten:
a) från det att en utlänning begär att få resa in i landet och
till dess att ett ärende som skall prövas av Migrationsverket
tas emot av verket eller utlänningen lämnat landet,
b) i och med att en dom eller ett beslut om utvisning enligt 4
kap. 7 § tas emot för verkställighet,
c) i och med att ett beslut om avvisning eller utvisning enligt
8 kap. 11 § andra stycket 3 eller ett ärende som lämnas över
enligt 8 kap. 17 § tas emot för verkställighet, utom när
prövning sker enligt 2 kap. 5 b §,
Migrationsverket:
a) i och med att ett ärende som skall prövas av
Migrationsverket tas emot av verket, eller prövning sker enligt
2 kap. 5 b §, och till dess att beslut meddelas eller, i
förekommande fall, utlänningen har lämnat landet; överklagas
beslutet eller får det verkställas trots att det inte vunnit
laga kraft eller på annan grund, är verket handläggande
myndighet till dess ärendet tas emot av Utlänningsnämnden
respektive polismyndigheten, om ärendet överlämnats dit enligt
8 kap. 17 §,
b) i och med att Utlänningsnämndens eller regeringens beslut om
avvisning eller utvisning tas emot för verkställighet, under
förutsättning att ärendet inte har lämnats över till
polismyndigheten enligt 8 kap. 17 §, och
Utlänningsnämnden:
i och med att ärendet tas emot och till dess att beslut
meddelas och beslutet, i förekommande fall, tas emot av
Migrationsverket eller polismyndigheten för verkställighet.
När ett ärende tagits emot i det departement som har till
uppgift att bereda ärendet, anses regeringen som handläggande
myndighet. Beslut i frågor om förvar eller uppsikt fattas av
det statsråd som skall föredra ärendet. Beslut att ta eller
hålla kvar någon i förvar kan inte fattas av regeringen.
Motsvarande gäller beträffande uppsikt.
I ett ärende där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av
8 kap. 10 § första stycket skall regeringen inte anses som
handläggande myndighet innan beslut om inhibition meddelats.
Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta
en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt, om det
inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens
beslut. Beslut med stöd av detta stycke skall skyndsamt anmälas
till den myndighet som handlägger ärendet, och denna myndighet
skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller
uppsikt skall fortsätta att gälla. Lag (2005:762).
10 § Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under
uppsikt avvisas eller utvisas, skall den myndighet som fattar
beslutet pröva om utlänningen fortfarande skall hållas i förvar eller
stå under uppsikt.
Regeringen får upphäva beslut om förvar eller uppsikt.
11 § Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i
avvaktan på polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 §
polislagen (1984:387).
Om utlänningskontroll sker under medverkan av Tullverket,
Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad
passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid
Kustbevakningen eller passkontrollanten samma rätt att
omhänderta en utlänning som polismannen. Omhändertagandet skall
så skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning
av om åtgärden skall bestå. Lag (1999:456).
Bestämmelser om förhandling
12 § Förhandling om förvar eller uppsikt skall hållas inför den
myndighet som beslutar om åtgärden. Denna myndighet får
bestämma att förhandlingen i stället skall hållas av en tingsrätt.
Myndigheten får bestämma att även någon annan än utlänningen
skall höras vid förhandlingen. Om förhandlingen inte hålls vid den
myndighet som skall besluta om förvar eller uppsikt, skall, förutom
utlänningen, en representant för myndigheten vara närvarande.
I ärenden om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning som
handläggs av regeringen, får det statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden enligt denna lag eller den tjänsteman som
statsrådet bestämmer, besluta om förhandlingen och utse en
tingsrätt eller en förvaltningsmyndighet att hålla den. Därvid gäller
andra stycket på motsvarande sätt.
13 § Utlänningen och andra personer som skall höras skall kallas till
förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den tingsrätt
eller förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om
hans inställelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som
skall höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den
kallade utan att ha anmält laga förfall, får tingsrätten eller
förvaltningsmyndigheten besluta att han skall hämtas genom
polismyndighetens försorg. Hämtning av någon annan än
utlänningen får dock ske endast om det finns synnerliga skäl.
14 § Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som
kan inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att
ange sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som
åberopas i ärendet.
Förhandling vid tingsrätt skall ske enligt bestämmelserna om
bevisupptagning utom huvudförhandling i brottmål i tillämpliga
delar. Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får
rätten besluta att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar,
om det kan antas att det vid förhandlingen kommer fram uppgifter,
för vilka hos domstolen gäller sekretess som anges i sekretesslagen
(1980:100).
Förhandling vid förvaltningsmyndighet skall ske enligt
bestämmelserna om muntlig förhandling i förvaltningsprocesslagen
(1971:291) i tillämpliga delar.
15 § För inställelsen vid förhandlingen skall utlänningen få
ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle, om det
bedöms skäligt med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden, den
tid han har vistats i Sverige samt övriga omständigheter. Förskott
får beviljas på ersättningen.
Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen
för att höras har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för
kostnad och tidsspillan med anledning av inställelsen. Förskott får
beviljas på ersättning för resa och uppehälle.
Ersättning och förskott beslutas av den myndighet eller domstol
som håller förhandlingen.
Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av
regeringen.
Verkställighet av beslut om förvar
16 § Migrationsverket svarar för att ett beslut om förvar
verkställs. Lag (2000:292).
Biträde av polisen
17 § På begäran av Migrationsverket eller den myndighet
som annars har fattat ett beslut om förvar skall
polismyndigheten lämna biträde för att genomföra beslutet.
Om Migrationsverket begär det, skall polismyndigheten även
lämna biträde för att ombesörja förflyttning av en utlänning
som hålls i förvar. Lag (2000:292).
Behandlingen av utlänningar som hålls i förvar
18 § Utlänningar som hålls i förvar skall behandlas humant och
deras värdighet skall respekteras. Lag (1997:432).
19 § Utlänningar som hålls i förvar enligt denna lag skall
vistas i lokaler som har ordnats särskilt för dem
(förvarslokaler). Migrationsverket har ansvaret för
förvarslokalerna och för behandlingen och tillsynen av de
utlänningar som hålls i förvar.
Migrationsverket får besluta att en utlänning som hålls i
förvar skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest, om
1. utlänningen har utvisats på grund av brott enligt 4 kap.
7 §,
2. utlänningen hålls avskild enligt 22 § och av säkerhetsskäl
inte kan vistas i en förvarslokal, eller
3. det annars finns synnerliga skäl.
Ett barn under 18 år som hålls i förvar får inte placeras i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Lag (2004:206).
20 § För de utlänningar som skall vistas i förvarslokal enligt
19 § första stycket gäller bestämmelserna i 21-31 §§.
För utlänningar som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte
eller polisarrest enligt 19 § andra stycket gäller i stället
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
i tillämpliga delar. Sådana utlänningar skall därutöver
beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn
till ordningen och säkerheten inom anstalten, häktet eller
arresten. Lag (1997:432).
21 § En utlänning som hålls i förvar får hindras att lämna
förvarslokalen och i övrigt underkastas den begränsning av
rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med förvar
tillgodoses eller som är nödvändig för ordningen och säkerheten
i lokalen. Begränsning av rörelsefriheten får också ske, om
utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.
Verksamhet som rör förvar skall utformas på ett sätt som
innebär minsta möjliga intrång i den enskildes integritet och
rättigheter. Lag (1997:432).
22 § En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får
hållas avskild från andra som tagits i förvar, om det är
nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om
utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.
Beslut om att hålla någon avskild fattas av
Migrationsverket. Beslutet skall omprövas så ofta det finns
anledning till det, dock minst var tredje dag.
En utlänning som hålls avskild därför att utlänningen utgör en
fara för sig själv skall undersökas av läkare så snart det kan
ske. Lag (2000:292).
23 § Utlänningar som hålls i förvar skall ges tillfälle till
aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus.
Lag (1997:432).
24 § Om det inte i ett särskilt fall möter hinder med hänsyn
till förvarsverksamhetens bedrivande, skall en utlänning som
hålls i förvar ges möjlighet att ta emot besök och på annat
sätt ha kontakt med personer utanför lokalen.
Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, får ett besök
övervakas. Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat
får övervakas endast om biträdet eller advokaten själv begär
det. Lag (1997:432).
25 § En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd
inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller
något annat som kan skada någon eller vara till men för
ordningen inom lokalen. Lag (1997:432).
26 § Om det finns skälig misstanke att en utlänning som hålls i
förvar bär på sig något som utlänningen inte får inneha enligt
25 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64), får
utlänningen kroppsvisiteras för kontroll av detta.
Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som krävs
med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som
omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett
vittne närvara.
Kvinnor får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra
män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en
visitation enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig
undersöks, får den dock genomföras och bevittnas av en man.
Lag (1997:432).
27 § En utlänning som hålls i förvar får inte ta emot en
försändelse utan föregående undersökning, om det finns skälig
misstanke att försändelsen innehåller sådan egendom som inte
får innehas enligt 25 § eller enligt narkotikastrafflagen
(1968:64).
Om utlänningen inte medger att försändelsen öppnas i hans eller
hennes närvaro, skall försändelsen tas om hand för utlänningens
räkning, men den får inte öppnas.
En undersökning får inte avse det skriftliga innehållet i brev
eller andra skriftliga handlingar. Försändelser från offentliga
biträden, advokater, internationella organ som har behörighet
att ta emot klagomål från enskilda eller från Förenta
nationernas flyktingkommissarie får aldrig undersökas.
Lag (1997:432).
28 § Påträffas inom en förvarslokal eller hos en utlänning som
hålls i förvar egendom som inte får innehas enligt 25 § eller
enligt narkotikastrafflagen (1968:64), får egendomen tas om
hand.
Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot
egendom enligt första stycket gjort sig skyldig till brott
eller saknas känd ägare, skall egendomen skyndsamt överlämnas
till polisen.
I annat fall skall egendomen tas om hand för utlänningens
räkning. Lag (1997:432).
29 § Egendom som har tagits om hand enligt 27 § andra stycket
eller 28 § tredje stycket skall återlämnas till utlänningen när
förvarsbeslutet har upphört att gälla. Lag (1997:432).
30 § En utlänning som hålls i förvar har rätt att få sådan
dagersättning och särskilt bidrag som avses i 17 och 18 §§
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Lag (1997:432).
31 § En utlänning som hålls i förvar skall ha tillgång till
hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om
uppehållstillstånd enligt 3 kap. 2 eller 3 §§ även om
utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.
Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under
förvarstiden, skall utlänningen ges tillfälle till sådan vård.
Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där utlänningen vårdas
skall se till att Migrationsverket eller den som förestår
förvarslokalen genast underrättas, om utlänningen önskar lämna
eller redan har lämnat sjukhuset. Lag (2000:292).
7 kap. Överklagande m.m.
Rätten att överklaga
1 § Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligt denna lag får
överklagas endast om det anges i detta kapitel.
Regeringen får pröva ansökningar om upphävande av en avvisning
eller en utvisning endast i de fall som anges i detta kapitel.
Beslut om avvisning och utvisning
Polismyndighetens beslut
2 § En polismyndighets beslut om avvisning får av utlänningen
överklagas till Migrationsverket. Lag (2000:292).
Migrationsverkets beslut
3 § Migrationsverkets beslut i fråga om avvisning eller
utvisning samt om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd
eller om återkallelse av ett uppehållstillstånd får av
utlänningen överklagas till Utlänningsnämnden. Beslut om avslag
på en ansökan enligt 2 kap. 5 b § får dock inte överklagas.
Migrationsverkets beslut i fråga om arbetstillstånd eller
återkallelse av arbetstillstånd får av utlänningen överklagas
till nämnden under förutsättning att frågan om tillstånd har
behandlats i samband med ett beslut i fråga om avvisning eller
utvisning.
Utlänningsnämnden består av ordförande och övriga ledamöter
till det antal regeringen bestämmer. För ordförande skall
finnas ersättare. Ledamöter och ersättare för ordförande utses
av regeringen. Ordförande och ersättare för ordförande skall
vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare
eller annan likvärdig erfarenhet. Lag (2005:762).
3 a § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § får
överklagas av förundersökningsledaren till Utlänningsnämnden.
Migrationverkets beslut om avslag på en sådan ansökan får dock
inte överklagas av utlänningen. Lag (2004:206).
Beslut om flyktingförklaring och resedokument
4 § Migrationsverkets beslut om flyktingförklaring eller
resedokument samt återkallelse av flyktingförklaring får av
utlänningen överklagas till Utlänningsnämnden. Lag (2000:292).
Beslut vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning
5 § När Migrationsverket eller Utlänningsnämnden fattar
beslut i ett överklagat ärende om avvisning eller utvisning, får
beslut fattas också i fråga om uppehållstillstånd även om denna
fråga inte har tagits upp av utlänningen.
Utlänningsnämnden får vid prövning av ett beslut om avvisning
eller utvisning besluta att utlänningen skall för viss tid förbjudas att
återvända till Sverige, även om lägre instans inte har meddelat ett
sådant förbud.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden får vid prövning av ett
beslut om avvisning eller utvisning samtidigt meddela sådant beslut
angående barn under sexton år som står under utlänningens
vårdnad, även om lägre instans inte har prövat denna fråga. I
ärenden hos Utlänningsnämnden gäller detta dock inte om det för
barnet har åberopats sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 §,
såvida det inte är uppenbart att det inte finns grund för asyl. Lag
(2000:292).
Beslut att omhänderta biljett
6 § Migrationsverkets eller en polismyndighets beslut om att
omhänderta en biljett får av utlänningen överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2000:292).
Beslut om förvar
7 § Beslut av en polismyndighet, av Migrationsverket eller av
Utlänningsnämnden om förvar får av utlänningen överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut om förvar får överklagas utan samband med ärendet i övrigt
och utan begränsning till viss tid.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till
uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, prövar Regeringsrätten
på framställning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.
Lag (2000:292).
7 a § Migrationsverkets beslut i särskilda fall enligt 6
kap. 19 och 21-31 §§ får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2000:292).
Dom eller beslut om utvisning på grund av brott
8 § En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott får
överklagas enligt vad som gäller om överklagande av allmän
domstols dom eller beslut i brottmål.
Beslut om ersättning m.m.
9 § En förvaltningsmyndighets beslut
1. om ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag,
2. att avvisa ombud eller biträde, eller
3. i en jävsfråga,
får överklagas utan samband med ärendet i övrigt.
Beslut om ersättning överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:74).
Beslut om kostnadsansvar och om särskild avgift
10 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 9 kap. 2 § och om
särskild avgift enligt 10 kap. 9 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2004:407).
Överlämnande av ärenden till regeringen
11 § Migrationsverket får med eget yttrande överlämna ett
ärende till Utlänningsnämnden för avgörande, om ärendet på
grund av familjeanknytning eller av någon annan liknande orsak
har samband med ett ärende enligt denna lag som prövas av
nämnden. Ärenden enligt 2 kap. 5 b § får inte överlämnas till
Utlänningsnämnden.
Migrationsverket eller Utlänningsnämnden får med eget yttrande
överlämna ett ärende till regeringen för avgörande om
1. ärendet på grund av familjeanknytning eller någon annan
liknande orsak har samband med ett ärende enligt denna lag som
prövas av regeringen,
2. ärendet bedöms ha sådan betydelse för rikets säkerhet eller
annars för allmän säkerhet eller för rikets förhållande till
främmande makt eller mellanfolklig organisation att regeringen
bör pröva ärendet,
3. det bedöms vara av särskild vikt för ledning av denna lags
tillämpning att regeringen avgör ett ärende som kan antas få
betydelse för frågan om uppehållstillstånd för en grupp
utlänningar som åberopar huvudsakligen samma skäl till stöd för
sin ansökan om uppehållstillstånd, eller
4. det i andra fall än som anges i punkt 3 bedöms vara av
synnerlig vikt för ledning av denna lags tillämpning att
regeringen prövar ett ärende.
När Migrationsverket överlämnar ett ärende till regeringen
skall verket först sända ärendet till Utlänningsnämnden.
Nämnden skall med eget yttrande skyndsamt vidarebefordra
ärendet till regeringen. Av nämndens yttrande skall framgå
vilken uppfattning nämnden har i sakfrågan samt om ärendet bör
avgöras av regeringen. Det som sägs i detta stycke gäller dock
endast för de ärenden där ett beslut av Migrationsverket hade
kunnat överklagas till nämnden.
Vad som i 5 § föreskrivs om Migrationsverket och
Utlänningsnämnden gäller också regeringen, när den avgör ett
överlämnat ärende.
Ärenden enligt 2 kap. 5 b § får inte överlämnas till
regeringen. Lag (2005:762).
Nöjdförklaring
12 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning
eller en dom eller ett beslut om utvisning kan förklara att han
avstår från att överklaga beslutet eller domen i den delen
(nöjdförklaring).
13 § Nöjdförklaring avges inför
1. den myndighet som har meddelat beslutet eller domen,
2. polismyndighet som inte har meddelat beslutet, eller
3. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett häkte eller
någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot sådan
förklaring.
Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den
som har meddelat beslutet eller domen bara i vittnes närvaro och
om den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av
beslutet eller domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.
Lag (1990:1040).
14 § En nöjdförklaring kan inte återtas. Om utlänningen har
överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen avges, skall
hans överklagande i fråga om avvisning eller utvisning anses
återkallat genom nöjdförklaringen. Om utlänningen ansökt om
uppehållstillstånd, arbetstillstånd, resedokument, flyktingförklaring
eller främlingspass skall ansökningen anses återkallad genom
nöjdförklaringen.
Upphävande av avvisnings- och utvisningsbeslut i vissa fall
15 § Om Migrationsverket efter omprövning eller prövning enligt
2 kap. 5 b § beviljar en utlänning uppehållstillstånd, får
verket samtidigt upphäva ett beslut om avvisning eller
utvisning. Meddelar Migrationsverket ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning eller
utvisning, får detta inte verkställas medan tillståndet gäller.
Migrationsverket får dock inte upphäva en domstols dom eller
beslut om utvisning eller meddela uppehållstillstånd för den
som har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.
Lag (2005:762).
16 § Om regeringen finner att en dom eller ett beslut om utvisning
på grund av brott inte kan verkställas eller om det annars finns
särskilda skäl för att beslutet inte längre skall gälla, får regeringen
upphäva avgörandet helt eller delvis. Därvid får regeringen fatta
beslut också i fråga om uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som
avses i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och
arbetstillstånd meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte
verkställas medan tillståndet gäller. Lag (1991:1573).
17 § Ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § ges in
till och prövas av Migrationsverket. Lag (2005:762).
18 § Har en utlänning lämnat oriktig uppgift om sitt namn, sin
nationalitet eller annan omständighet av betydelse för hans identitet
och har uppgiften tagits in i en myndighets beslut, får myndigheten
besluta om rättelse. Lag (1995:773).
8 kap. Verkställighet
Hinder mot verkställighet
Risk för dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr
1 § En avvisning eller en utvisning får aldrig verkställas till ett
land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle
vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att
utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning och inte heller till ett land där han
inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han skulle
vara i sådan fara. Lag (1996:1379).
Risk för förföljelse
2 § När en avvisning eller en utvisning skall verkställas, får
utlänningen inte sändas till ett land där han riskerar att utsättas för
förföljelse och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot
att sändas vidare till ett land där han löper risk för förföljelse.
En utlänning får dock sändas till ett land som avses i första stycket,
om det inte går att sända honom till något annat land och
utlänningen genom ett synnerligen grovt brott har visat att det
skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och
säkerhet att låta honom stanna i Sverige. Detta gäller inte om den
förföljelse som hotar honom i det andra landet innebär fara för
hans liv eller annars är av särskilt svår beskaffenhet.
Likaså får utlänningen sändas till ett land som avses i första stycket,
om han har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för Sveriges
säkerhet och det finns anledning att anta att han skulle fortsätta
sådan verksamhet här och han inte kan sändas till något annat land.
3 § har upphävts genom lag (1996:1379).
4 § En utlänning som avses i 3 kap. 3 § första stycket 2 får inte
sändas till sitt hemland eller till ett land, där han riskerar att
sändas vidare till hemlandet, om han har synnerliga skäl mot detta.
Lag (1996:1379).
Vart verkställigheten skall ske
5 § Om det inte finns hinder mot verkställigheten enligt 1, 2
eller 4 §, skall
1. ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av
regeringen, Utlänningsnämnden, eller Migrationsverket
verkställas genom att utlänningen sänds till det land eller, om
flera länder angetts, något av de länder som anges i beslutet,
2. ett beslut om avvisning som meddelas av en polismyndighet
samt domstols dom eller beslut om utvisning verkställas genom
att utlänningen sänds till sitt hemland eller, om möjligt, till
det land från vilket utlänningen kom till Sverige. Om
verkställighet inte kan genomföras till något av dessa länder
får en utlänning i stället sändas till ett land som utlänningen
har anknytning till.
En utlänning som skall avvisas eller utvisas får alltid sändas
till ett land som utlänningen visar att mottagande kan ske i.
Lag (2004:407).
6 § En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg
eller ett luftfartyg direkt från en stat som inte omfattas av
konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni
1985 (Schengenkonventionen) och som avvisats därför att han
saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i
landet eller medel för sin hemresa, får föras tillbaka till
fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat sådant
med samma ägare eller brukare (transportören). Om det är
nödvändigt att bevakningspersonal följer med skall även den ges
plats på fartyget eller luftfartyget.
Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot
utlänningen eller bevakningspersonalen, får polismyndigheten
förelägga honom vite.
Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall
avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1, 2
eller 4 §. Lag (2004:407).
Verkställighet av icke lagakraftvunna beslut
7 § En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas även om
det har överklagats.
Migrationsverkets beslut om avvisning eller utvisning får
verkställas fastän beslutet inte har vunnit laga kraft, om
utlänningen har avgett nöjdförklaring.
Verkställighet får också ske om utlänningen har avgett
nöjdförklaring beträffande en domstols dom eller beslut om utvisning
på grund av brott och åklagaren medger det.
Ett beslut om avvisning eller utvisning får dock inte verkställas
förrän en ådömd fängelsepåföljd har avtjänats eller verkställigheten
av den har flyttats över till ett annat land. Har allmänt åtal väckts
mot utlänningen får ett beslut om avvisning eller utvisning inte
verkställas förrän åtalet har prövats slutligt, såvida inte åtalet
läggs ned. Lag (2000:292).
8 § Migrationsverket får förordna att verkets beslut om
avvisning får verkställas även om det inte har vunnit laga
kraft (omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det
inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte
heller skall beviljas på någon annan grund.
Beslut om omedelbar verkställighet får meddelas senare än tre
månader efter den första ansökan om uppehållstillstånd efter
ankomsten till landet bara om synnerliga skäl talar för detta.
Beslut om omedelbar verkställighet får inte meddelas
beträffande en utlänning i fall där ett tidigare beslut om
avvisning eller utvisning upphört att gälla enligt 15 §.
Lag (2005:762).
Avbrytande av verkställigheten (inhibition)
9 § Om en utlänning har överklagat ett beslut om avvisning med
förordnande om omedelbar verkställighet enligt 8 §, skall
Migrationsverket pröva om verkställigheten av beslutet tills vidare
skall avbrytas (inhibition). I samband med omprövning av ett
avvisningsbeslut med ett sådant förordnande skall Migrationsverket
pröva om inhibition skall meddelas. Lag (2000:292).
10 § Regeringen får, vid prövning av en fråga om upphävande av
en domstols dom eller beslut om utvisning, besluta om
inhibition av det tidigare meddelade beslutet.
Om det i andra fall finns särskilda skäl till det får
Migrationsverket besluta om inhibition.
I ett ärende enligt 2 kap. 5 b § får verkställighet av ett
lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut inte ske
förrän Migrationsverket fattat beslut i fråga om
uppehållstillstånd. Detta gäller inte ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut som skall verkställas av polismyndigheten
enligt 11 § andra stycket 3. Lag (2005:762).
10 a § Om ett internationellt organ som har rätt att pröva klagomål
från enskilda riktar en begäran till Sverige om inhibition av ett
avvisningsbeslut eller ett utvisningsbeslut, skall inhibition
meddelas om inte synnerliga skäl talar mot detta.
Lag (1996:1379).
Verkställande myndighet
11 § Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas av
Migrationsverket om inte annat sägs i andra eller tredje
stycket.
Polismyndigheten skall verkställa
1. polismyndighets beslut om avvisning,
2. domstols dom eller beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 §,
3. beslut om avvisning eller utvisning i ärenden där frågor om
rikets säkerhet eller allmän säkerhet prövats, om regeringen
eller Utlänningsnämnden bestämmer det.
Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller
utvisningsärende till polismyndigheten för verkställighet
enligt de förutsättningar som anges i 8 kap. 17 §.
Lag (2000:292).
Tidpunkten för verkställighet
12 § En polismyndighets beslut om avvisning,
Migrationsverkets beslut om avvisning med förordnande om omedelbar
verkställighet samt domstols dom eller beslut om utvisning
skall verkställas snarast möjligt.
I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning
som har avvisats lämna landet inom två veckor och en utlänning
som har utvisats lämna landet inom fyra veckor efter det att
beslutet vann laga kraft, om inte annat bestäms i beslutet.
Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden
eller det med säkerhet måste antas att han inte har för avsikt
att frivilligt lämna landet inom denna tid, skall beslutet
verkställas så snart det kan ske av den myndighet som enligt 11 §
är ansvarig för verkställigheten. Lag (2000:292).
Underrättelse om hinder mot verkställighet
13 § Om en verkställande polismyndighet finner att
verkställigheten inte kan genomföras eller att ytterligare
besked behövs, skall myndigheten underrätta Migrationsverket
om detta.
Migrationsverket får i ett sådant fall besluta i fråga om
verkställigheten eller vidta de åtgärder i övrigt som behövs.
Om verkställigheten avser en dom eller ett beslut om utvisning
på grund av brott, skall Migrationsverket skyndsamt överlämna
ärendet till regeringen för prövning om verkställigheten inte
kan genomföras. Lag (2000:292).
När ett beslut skall anses verkställt
14 § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt,
om utlänningen har lämnat landet och beslutet har vunnit laga
kraft.
Preskription
15 § Ett beslut om avvisning eller utvisning, som inte har meddelats
av allmän domstol, upphör att gälla, om det inte har verkställts
inom fyra år från det att beslutet vann laga kraft.
Om en utlänning inte har kunnat anträffas för verkställighet av ett
beslut enligt första stycket inom fyraårstiden, och frågan om
verkställighet fortfarande får ske kommer upp därefter, skall
beslutet anses verkställt enligt 14 § inom fyraårstiden, om inte
annat visas.
Ny verkställighet
16 § Om en utlänning som har avvisats eller utvisats med förbud att
återvända ändå återkommer till Sverige utan att ha fått särskilt
tillstånd till ett kort besök här enligt 4 kap. 15 § eller stannar kvar
här efter det att giltighetstiden för ett sådant särskilt tillstånd har
gått ut, skall beslutet verkställas på nytt.
17 § Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller
utvisningsärende för verkställighet till polismyndigheten, om
den som skall avvisas eller utvisas håller sig undan och inte
kan anträffas utan polismyndighetens medverkan eller om det kan
antas att tvång kommer att behövas för att genomföra
verkställigheten. Lag (2000:292).
9 kap. Kostnadsansvar
Utlänningens ansvar för resekostnader
1 § Om en utlänning avvisas eller utvisas, är han skyldig att betala
kostnaden för sin egen resa till den ort dit han sänds eller åläggs att
resa genom en myndighets försorg.
Detsamma gäller när en utlänning som bara får vistas i en viss del
av Sverige, genom polismyndighetens försorg förs tillbaka till en
plats där han får vistas.
Transportörens kostnadsansvar
2 § Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg
eller ett luftfartyg direkt från en stat som inte omfattas av
konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni
1985 (Schengenkonventionen) avvisas därför att han saknar pass
eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller
medel för sin hemresa, är transportören skyldig att ersätta
staten för
1. kostnaden för utlänningens resa från Sverige,
2. resekostnaden från Sverige och tillbaka för den
bevakningspersonal som behöver följa med, och
3. kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen
kan verkställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på
transportören.
Transportören skall helt eller delvis befrias ifrån denna
skyldighet, om
1. han visar att han har haft skälig anledning att anta att
utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl
framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut kostnaden.
Lag (2004:407).
3 § Om en utlänning, som är anställd ombord på ett fartyg eller ett
luftfartyg eller som utan tillåtelse har följt med detta, lämnar
fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll i Sverige och
olovligen reser in i Sverige och avvisas, är fartygets eller
luftfartygets ägare eller brukare skyldig att svara dels för de
kostnader för hans uppehälle som uppstår för de närmaste tre
månaderna, dels för hans utresa ur Sverige. Har fartyget eller
luftfartyget utländsk ägare eller brukare, är befälhavaren skyldig att
på dennes vägnar svara för dessa kostnader, om det inte är
uppenbart oskäligt.
10 kap. Påföljder för brott m.m.
Straffansvar
1 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av
oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd
och utan att utlänningen har ansökt om ett sådant tillstånd
eller en förundersökningsledare har ansökt om tidsbegränsat
uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 2 kap. 4 a §.
I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte
väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2004:206).
1 a § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av
oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver
arbetstillstånd, utan att inneha ett sådant tillstånd.
Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse
i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
en utlänning i sin tjänst fastän utlänningen inte har
föreskrivet arbetstillstånd. I fråga om påförande av särskild
avgift gäller 7 och 8 §§. Lag (2004:206).
1 b § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en
utlänning som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en
yttre gräns enligt Schengenkonventionen. Lag (2004:206).
2 § Till böter, eller när omständigheterna är försvårande,
fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör anmälan som
föreskrivs i en författning som har utfärdats med stöd av denna
lag,
2. den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt denna
lag eller enligt en författning som har utfärdats med stöd av
denna lag medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet
underlåter att tala om något förhållande av betydelse.
Lag (2004:206).
2 a § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen
komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i
Europeiska unionen eller Norge eller Island döms för
människosmuggling till fängelse i högst två år.
Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
gärningen
1. utförts mot ersättning,
2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal
personer, eller
3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen
eller annars utförts under hänsynslösa former.
Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2004:206).
3 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är
mildrande, till böter döms en utlänning som uppsåtligen
överträder föreskrifter som har meddelats enligt denna lag
eller enligt en författning som har utfärdats med stöd av denna
lag och som innebär skyldighet för honom att endast vistas inom
en viss del av landet. Lag (2004:206).
3 a § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna
är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en
utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen
hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige,
medlemsstat i Europeiska unionen, Norge eller Island, om detta
görs i vinstsyfte.
För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2004:206).
4 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa,
till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i
Sverige fastän han enligt ett verkställt beslut om utvisning
enligt 4 kap. 7 § inte har haft rätt att återvända hit. Detta
gäller dock inte om utlänningen har flytt hit av skäl som avses
i 3 kap. 2 eller 3 §.
I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte
väckas annat än om det är påkallat från allmän synpunkt.
Lag (2004:206).
5 § Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar
verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser
till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa
i Sverige döms för organiserande av människosmuggling till
fängelse i högst två år.
Är brottet grovt döms för grovt organiserande av
människosmuggling till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningen innefattar ett systematiskt utnyttjande av
utlänningars utsatta situation, eller innefattar livsfara eller
annan hänsynslöshet gentemot utlänningarna.
Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass
eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige döms för
medhjälp till brott enligt första-tredje styckena, om han insåg
eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i
vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs. Lag (2004:206).
6 § Ersättning som har lämnats till den som har begått brott
enligt 2 a, 3 a eller 5 § skall förklaras förverkad. Detsamma
gäller annat utbyte av sådant brott. Även vad någon har tagit
emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant
brott eller värdet av det mottagna skall, om mottagandet utgör
brott enligt denna lag och det för brottet är föreskrivet
fängelse i mer än ett år, förklaras förverkat.
Transportmedel som har använts eller varit avsett att användas
vid brott som avses i 2 a, 3 a eller 5 § får, om brottet har
fullbordats eller om förfarandet utgjort ett straffbart försök
eller en straffbar förberedelse, förklaras förverkat om ägaren
eller befälhavaren eller någon annan som var i ägarens ställe
förövat gärningen eller medverkat till denna och förverkandet
behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda
skäl.
Utöver vad som sägs i andra stycket får egendom som har använts
som hjälpmedel vid brott som avses i 2 a, 3 a eller 5 §
förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller om
egendomen har varit avsedd att användas som hjälpmedel vid
sådant brott och brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse.
Förverkande enligt första, andra eller tredje styckena får inte
ske om det är uppenbart oskäligt. Lag (2005:302).
6 a § Om ägaren till ett fartyg som kan förverkas enligt 6 § andra
stycket inte är känd eller saknar känt hemvist i Sverige får talan om
förverkande föras mot befälhavaren på fartyget. Lag (1993:1365).
Avgifter
7 § En fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin
tjänst fastän denne inte har arbetstillstånd skall, oavsett om
ansvar utkrävs enligt 1 a § andra stycket, betala en särskild
avgift.
För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften
hälften av det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring som gällde när överträdelsen upphörde. Om
överträdelsen har pågått under en längre tid än tre månader,
utgör avgiften för varje utlänning i stället hela
prisbasbeloppet. Avgiften får minskas eller efterskänkas, om
särskilda omständigheter talar för det. Lag (2004:206).
8 § Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän
domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom
två år från det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan
talan tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för
brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och
bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När
fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får
avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från
det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall
tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgift
skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m. m. Indrivningsåtgärder får
dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet
vann laga kraft. Lag (1997:536).
9 § En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet
enligt 5 kap. 2 a § första stycket skall betala en särskild
avgift, om beslut om avvisning meddelats på grund av att
utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för inresa
och beslutet vunnit laga kraft eller verkställts trots att det
inte vunnit laga kraft.
Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. han visar att han har haft skälig anledning att anta att
utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
Lag (2004:407).
10 § Den särskilda avgiften skall för varje utlänning bestämmas
till högst 46 000 kronor. Lag (2004:407).
11 § Frågan om transportören skall betala en avgift enligt 9 §
prövas av den myndighet som skall verkställa avvisningen.
Avgiften skall betalas till Migrationsverket och tillfaller
staten.
Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2004:407).
11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen
Muntlig handläggning
1 § En utlänning som har ansökt om asyl i Sverige får avvisas
endast om muntlig handläggning har ingått vid Migrationsverkets
handläggning av ärendet. Muntlig handläggning skall även annars
företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan
handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra asylärendet.
I ett asylärende vid Utlänningsnämnden skall muntlig
handläggning ingå, om detta kan antas vara till fördel för
utredningen eller på annat sätt bidra till ett snabbt
avgörande. Muntlig handläggning skall även annars företas på
utlänningens begäran, om det inte står klart att en sådan
handläggning är obehövlig i asylärendet.
Utlänningsnämnden skall ha muntlig handläggning i ärenden som
rör utvisning eller vägran att förnya ett uppehållstillstånd
avseende de utlänningar som omfattas av avtalet om ett
Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller avtalet
mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.
Även ärenden som rör avvisning eller vägran att bevilja
uppehållstillstånd skall handläggas muntligen, om det begärs av
en utlänning som omfattas av avtalen och som ansökt om
uppehållstillstånd. I detta fall får dock muntlig handläggning
underlåtas, om den skulle strida mot den nationella säkerhetens
intresse.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden får bestämma att även
andra personer än utlänningen skall höras vid handläggningen.
Ersättning för inställelsen lämnas i sådana fall enligt 6 kap.
15 § andra stycket.
Särskilda bestämmelser om utredning som rör barn finns i 1 a §.
Lag (2001:60).
Utredning om barn m.m.
1 a § Vid bedömningen av frågor om tillstånd enligt denna lag skall
det, om det inte är olämpligt, klarläggas vad barn som berörs av ett
beslut i ärendet har att anföra och det skall tas den hänsyn till det
anförda som barnets ålder och mognad motiverar.
Lag (1996:1379).
1 b § Den som är förordnad som offentligt biträde för en
utlänning under 18 år som saknar vårdnadshavare här i landet är
utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det ärende
som förordnandet avser. Detta gäller dock inte om det finns en
god man för barnet enligt lagen (2005:429) om god man för
ensamkommande barn. Lag (2005:432).
1 c § Den som är förordnad som god man enligt lagen (2005:429)
om god man för ensamkommande barn för en utlänning under 18 år
skall ansöka om uppehållstillstånd för barnet, om detta inte är
uppenbart obehövligt. Om en sådan god man inte är förordnad,
gäller vad som nu sagts i stället den som är förordnad som
offentligt biträde för utlänningen. Lag (2005:432).
Parts rätt att få del av uppgifter
2 § Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för
en part att få del av uppgifter tillämpas i ärenden om visering,
tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse av
permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen är bosatt eller
annars vistas i Sverige.
Motivering av beslut
3 § Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen om motivering av
beslut gäller även för beslut som meddelas i ärenden enligt
denna lag, om inte något annat följer av andra eller tredje
stycket.
Ett beslut i fråga om uppehållstillstånd skall alltid innehålla
de skäl som ligger till grund för beslutet.
Vid beslut om visering eller arbetstillstånd får skälen som
ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning som
omfattas av avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) eller avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å
andra sidan om fri rörlighet för personer, utan att vara
medborgare i ett EES-land eller i Schweiz, har dock alltid rätt
till motivering av ett beslut om visering om det går honom
emot. Lag (2001:60).
Statsråds beslut om inhibition
4 § När ett ärende enligt denna lag skall prövas av regeringen får,
för tiden till dess regeringen avgör ärendet, det statsråd som har
till uppgift att föredra dessa ärenden besluta om inhibition av
avvisning eller utvisning.
Tolkersättning
5 § Den som är tolk vid handläggning av ett ärende enligt denna lag
inför en förvaltningsmyndighet eller domstol har rätt att av
allmänna medel få arvode samt ersättning för kostnader och
tidsspillan, om inte uppdraget har fullgjorts i tjänsten.
Frågan om ersättning prövas av den domstol eller myndighet som
handlägger ärendet.
Närmare bestämmelser om ersättning meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Skyldighet att lämna uppgifter
6 § Socialnämnden skall på begäran av regeringen,
Utlänningsnämnden, Migrationsverket eller en polismyndighet
lämna ut uppgifter om en utlännings personliga
förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om
uppehållstillstånd eller för verkställighet av ett beslut om avvisning
eller utvisning.
Om utlänningen i ett ärende enligt denna lag åberopar intyg om sin
psykiska eller fysiska hälsa, skall hälso- och sjukvårdsmyndighet på
begäran av den myndighet som handlägger ärendet lämna
upplysningar som kan vara av betydelse för att bedöma uppgifterna
i intyget. Lag (2000:292).
Yttrande i ärenden om arbetstillstånd
7 § Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd som har
principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.
Offentligt biträde
8 § I ärende angående
1. avvisning, dock inte hos polismyndighet, såvida inte
utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § hållits i förvar sedan
mer än tre dagar,
2. utvisning enligt 4 kap. 3 §,
3. uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b §,
4. verkställighet enligt denna lag om utlänningen hållits i
förvar enligt 6 kap. 2 eller 3 § sedan mer än tre dagar, eller
5. hemsändande enligt 12 kap. 3 §,
skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser,
om det inte måste antas att behov av biträde saknas.
Offentligt biträde skall alltid förordnas för barn under 18 år
som hålls i förvar enligt 6 kap. 3 §, om barnet saknar
vårdnadshavare här i landet. Lag (2005:762).
9 § I ärende hos regeringen prövas frågor om offentligt biträde av
departementstjänsteman som regeringen bestämmer. Lag (1996:1647).
10 § Beslut av förvaltningsmyndighet i frågor om offentligt biträde
överklagas till Utlänningsnämnden.
Utlänningsnämndens beslut i frågor som rör offentligt biträde får
inte överklagas. Lag (1996:1647).
12 kap. Särskilda bemyndiganden
Anmälningsskyldigheter m. m.
1 § Regeringen får, utöver vad som förut har angetts i denna lag,
meddela föreskrifter om
1. skyldighet att anmäla utlänningars vistelse eller anställning i
Sverige,
2. sådana inskränkningar angående utlänningars rätt att vara
anställda i ett visst företag eller i företag av ett visst slag som är
nödvändiga med hänsyn till Sveriges säkerhet. Lag (1990:222).
Diplomatpersonal m.fl.
2 § I fråga om diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära
tjänstemän som är anställda av främmande stater i Sverige samt deras
familjer och betjäning liksom beträffande främmande staters kurirer
tillämpas denna lag endast i den utsträckning som regeringen
föreskriver.
I fråga om andra utlänningar, vilka är berättigade till förmåner
enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
iakttas de inskränkningar som följer av den lagen. Lag (1996:1379).
Hemsändande för vård m.m.
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om hemsändande av
utlänningar, som inte är flyktingar och som har tagits om hand
enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får
regeringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna
lag samt meddela de föreskrifter i övrigt som behövs för
tillämpning av avtalet. Lag (1997:728).
Krig och krigsfara m. m.
4 § Regeringen får meddela föreskrifter att gälla i krig, vid krigsfara
eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnnit sig i, i fråga om
utlänningars
1. inresa och vistelse i landet,
2. utresa ur landet,
3. rätt att ha anställning eller offentligt förtroendeuppdrag här,
4. avlägsnande från landet samt
5. omhändertagande i anstalt eller förläggning.
5 § En föreskrift enligt 4 § 4 eller 5 som har meddelats i andra
fall än då Sverige är i krig skall underställas riksdagen inom en
månad från ikraftträdandet.
Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställs riksdagen i
rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader från
den dag då underställningen skedde. Lag (1994:1642).
Övergångsbestämmelser
1989:529
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då utlänningslagen
(1980:376) skall upphöra att gälla. Lag (1990:523).
2. Om ett ärende om avvisning eller utvisning på annan grund än brott
har inletts före ikraftträdandet, skall i det ärendet beslut i frågan om
avvisning eller utvisning fattas med tillämpning av äldre bestämmelser.
3. Om ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller
utvisning har inletts före ikraftträdandet, tillämpas i det ärendet
äldre bestämmelser i fråga om verkställigheten. För utlänningen gäller i
sådant fall inte 2 kap. 5 § tredje stycket.
4. Om det i lag eller annan författning förekommer uttrycken förpassning
eller förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 4 kap. 3 § resp. 7 §
i nya lagen.
5. Vid tillämpning av 10 kap. 3 § 2 och 4 § likställs med beslut
om utvisning eller föreskrift som där nämns motsvarande beslut eller
föreskrift enligt äldre lag. Lag (1991:573).
6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en
föreskrift, som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas
i stället den nya bestämmelsen.
1991:573
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då utlänningslagen
(1980:376) skall upphöra att gälla.
2. Om ett ärende om avvisning eller utvisning på annan grund än brott
har inletts före ikraftträdandet, skall i det ärendet beslut i frågan om
avvisning eller utvisning fattas med tillämpning av äldre bestämmelser.
3. Om ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller
utvisning har inletts före ikraftträdandet, tillämpas i det ärendet
äldre bestämmelser i fråga om verkställigheten. För utlänningen gäller i
sådant fall inte 2 kap. 5 § tredje stycket.
4. Om det i lag eller annan författning förekommer uttrycken förpassning
eller förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 4 kap. 3 § resp.
7 § i nya lagen.
5. Vid tillämpning av 10 kap. 3 § 2 och 4 § likställs med beslut om
utvisning eller föreskrift som där nämns motsvarande beslut eller
föreskrift enligt äldre lag.
6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en
föreskrift, som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag,
tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
1991:1573
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. I fråga om beslut som invandrarverket har meddelat före
ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter, om inte annat följer av
punkt 3.
3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen
och denna inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får
arbetsmarknadsdepartementet eller regeringen överlämna ärendet till
utlänningsnämnden för avgörande. I så fall tillämpas de nya
föreskrifterna.
1992:646
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om avgift enligt 10 kap. 7 § som förfallit
till betalning före ikraftträdandet.
1994:138
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. En ansökan enligt 2 kap. 5 § tredje stycket som före
ikraftträdandet getts in till Statens invandrarverk skall prövas
enligt äldre föreskrifter.
1995:74
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1996:1647
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.
2. Bestämmelserna i 10 § tillämpas inte på beslut som meddelats
innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut gäller fortfarande
föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen (1972:429).
1997:728
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om utlänningar som
tagits om hand enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
1998:1567
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Beslut om avvisning eller utvisning som vid utgången av år
1998 kommit in till polismyndigheten för verkställighet men som
ännu inte verkställts handläggs enligt äldre föreskrifter.
2005:762
1. Denna lag träder i kraft den 15 november 2005.
2. Ansökningar enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) i
dess äldre lydelse som har kommit in till Utlänningsnämnden men
inte avgjorts före den 15 november 2005 skall överlämnas till
Migrationsverket.