Post 6351 av 10931 träffar
SFS-nummer ·
1990:717 ·
Visa register
Förordning (1990:717) om undersökning av olyckor
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM
Utfärdad: 1990-05-23
Omtryck: SFS 2007:491
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:682
Övrigt: Rättelseblad 2007:491 har iakttagits.
Ikraft: 1990-07-01 överg.best.
Undersökningsmyndighet m.m.
1 § Undersökningar av olyckor eller olyckstillbud enligt 2 och
2 a §§ lagen (1990:712) om undersökning av olyckor görs av
Statens haverikommission. Förordning (2011:551).
1 a § En undersökning av sjöolycka och tillbud till sjöss
enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och denna
förordning utgör en sådan säkerhetsutredning som avses i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23
april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor
i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv
1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/59/EG. Förordning (2011:551).
2 § Statens haverikommission får, om inte annat är särskilt
föreskrivet, överlåta åt någon annan att göra en undersökning.
Överlåtelsen får avse en enskild olycka eller ett enskilt
tillbud eller en viss typ av olyckor eller tillbud.
En undersökning får dock inte överlåtas, om det skulle rubba
tilltron till undersökningens objektivitet att den inte görs av
Statens haverikommission eller om det i övrigt finns särskilda
skäl till att undersökningen görs av Haverikommissionen.
Förordning (2007:491).
2 a § Statens haverikommission får inte överlåta åt någon annan
att göra undersökningar av järnvägsolyckor eller tillbud till
sådana olyckor. Förordning (2007:491).
2 b § Statens haverikommission får inte överlåta åt någon annan
svensk myndighet att göra undersökningar av sjöolyckor eller
tillbud till sjöss. Detsamma gäller sådana preliminära och
andra bedömningar om att inleda en undersökning som avses i
2 a § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
Första stycket gäller inte i fråga om den militära sjöfarten.
Förordning (2011:551).
3 § Olyckor eller tillbud som inte är av den art som anges i 2
och 2 a §§ lagen (1990:712) om undersökning av olyckor ska ändå
undersökas enligt lagen, om det är motiverat från
säkerhetssynpunkt att undersökningen görs.
Undersökningen görs av
1. Transportstyrelsen, när det gäller olyckor och tillbud som
berör vägtrafiken eller annan luftfart än militär luftfart,
2. Försvarsmakten, när det gäller olyckor och tillbud som berör
den militära luft- eller sjöfarten,
3. Statens haverikommission, när det gäller olyckor och tillbud
som inte berör vägtrafiken eller luftfarten.
Statens haverikommission har rätt att undersöka olyckor och
tillbud som avses i andra stycket 1 och 2, om det finns
särskilda skäl. Förordning (2011:551).
3 a § När Statens haverikommission ska avgöra om ett tillbud
till en järnvägsolycka enligt 2 § andra stycket lagen
(1990:712) om undersökning av olyckor eller en olycka eller ett
tillbud enligt 3 § andra stycket 3 denna förordning som berör
spårtrafiken ska undersökas ska, utöver det som anges i dessa
paragrafer, följande beaktas:
1. olyckans eller tillbudets omfattning,
2. om olyckan eller tillbudet utgör en del av en serie olyckor
eller tillbud av betydelse för systemet som helhet,
3. olyckans eller tillbudets inverkan på järnvägssäkerhet inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schweiz, samt
4. framställningar från infrastrukturförvaltare
(spårinnehavare), järnvägsföretag, Transportstyrelsen eller
från någon annan stat inom EES eller Schweiz.
Förordning (2008:1157).
4 § Transportstyrelsen och Försvarsmakten får överlåta åt någon
annan att göra en sådan undersökning som sägs i 3 § andra
stycket 1 eller 2. Förordning (2008:1157).
5 § Vad som sägs i denna förordning om tillsynsmyndighet avser
de myndigheter som anges i 3 § andra stycket 1 och 2.
Om en överlåtelse har skett enligt 2 § till en myndighet eller
om undersökningen görs av en myndighet enligt 3 § andra stycket
1 eller 2 eller 4 §, gäller bestämmelserna i 6-8, 10, 11, 13-15
och 17-19 §§ i tillämpliga delar. Förordning (2008:1157).
Tillsynsmyndighetens medverkan
6 § Försvarsmakten och Transportstyrelsen ska ställa experter
till Statens haverikommissions förfogande för undersökningar av
olyckor eller tillbud som berör myndigheternas ansvarsområde,
om detta inte äventyrar myndigheternas möjlighet att fullgöra
andra angelägna uppgifter.
Tillsynsmyndigheterna och Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap har rätt till insyn i Haverikommissionens
undersökningar, om undersökningen berör dessa myndigheters
ansvarsområde. Förordning (2008:1157).
6 a § Statens haverikommission ska senast två månader efter
det att en anmälan om en järnvägsolycka eller ett tillbud har
inkommit besluta om huruvida en undersökning ska påbörjas.
Förordning (2022:420).
Underrättelser om undersökningen m.m.
7 § Statens haverikommission skall, i den mån det är praktiskt
möjligt, se till att en underrättelse om undersökningen snarast
sänds till dem vars rätt kan vara beroende av undersökningen. I
första hand skall underrättelser sändas till
1. den som har blivit skadad genom olyckan,
2. någon efterlevande till den som har avlidit genom olyckan,
3. i fråga om luftfarts- eller sjöolycka, tredje man vars
egendom har skadats genom olyckan samt luftfartygets eller
fartygets ägare, innehavare och försäkringsgivare,
4. i fråga om järnvägsolycka, tredje man vars egendom har
skadats genom olyckan, spårfordonets eller spåranläggningens
ägare, innehavare, försäkringsgivare och tillverkare, den
kommunala organisationen för räddningstjänst samt företrädare
för personal och användare,
5. i fråga om andra allvarliga olyckor, ägaren eller
innehavaren av sådan egendom som har skadats genom olyckan.
Har olyckan medfört omfattande skador i miljön, skall
länsstyrelsen underrättas.
Den som skall underrättas om undersökningen skall snarast
möjligt få meddelande om när han eller hon första gången får
närvara vid undersökningen. Förordning (2007:491).
7 a § I fråga om järnvägsolyckor ska Europeiska unionens
järnvägsbyrå och den som enligt 7 § har rätt att få en
underrättelse om undersökningen också regelbundet få
information om hur denna framskrider och, så långt det är
praktiskt möjligt, ges tillfälle att lägga fram sina
synpunkter och tillhandahålla relevant teknisk information.
Förordning (2022:420).
8 § I fråga om underrättelser till utländska myndigheter och
internationella organisationer om undersökning av en olycka
eller ett tillbud som berör ett luftfartyg samt sådana
myndigheters och organisationers medverkan vid
undersökningarna, ska Statens haverikommission beakta 15 § samt
sådana bestämmelser i 1944 års Chicagokonvention om den civila
luftfarten som är bindande för Sverige och, om det inte strider
mot lag eller är olämpligt på annat sätt, även andra
bestämmelser i konventionen. Förordning (2011:551).
8 a § Statens haverikommission ska inom en vecka från det att
ett beslut fattats om att inleda en undersökning av en
järnvägsolycka eller ett tillbud till en sådan olycka, meddela
Europeiska unionens järnvägsbyrå att en undersökning har
inletts. Underrättelsen ska innefatta uppgifter om datum, tid
och plats för olyckan eller tillbudet samt om vilken typ av
olycka eller tillbud det är fråga om och dess följder i fråga
om dödsfall, personskador och materiella skador.
Förordning (2022:420).
8 b § Statens haverikommission får vid undersökning av
järnvägsolyckor och tillbud till sådana olyckor, om det bedöms
nödvändigt och inte äventyrar Haverikommissionens oberoende,
be om stöd från motsvarande myndigheter i andra stater inom
EES eller i Schweiz eller från Europeiska unionens
järnvägsbyrå i fråga om sakkunskaper, inspektioner, analyser
eller utvärderingar.
Haverikommissionen ska utbyta åsikter och erfarenheter med de
myndigheter som avses i första stycket i syfte att utveckla
gemensamma undersökningsmetoder, utarbeta gemensamma principer
för uppföljning av säkerhetsrekommendationer och anpassa sig
till den tekniska utvecklingen. Förordning (2022:420).
Samarbete vid sjöolyckor m.m.
8 c § Om en olycka eller ett tillbud som berör ett fartyg ska
undersökas enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
ska Statens haverikommission i fråga om samarbete med utländska
myndigheter beakta den av Internationella
sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen
MSC.255(84) (IMO-koden för utredning av sjöolyckor), om det
inte strider mot lag eller är olämpligt på annat sätt.
Förordning (2011:551).
8 d § Varje sjöolycka eller tillbud till sjöss ska som
huvudregel vara föremål för endast en olycksundersökning som
utförs av en medlemsstat i den Europeiska unionen.
Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor och av 1 § följer att Statens haverikommission får
överlåta förvaltningsuppgifter gällande undersökningen av en
sjöolycka eller ett tillbud till sjöss till ett utländskt organ
som fullgör utredningsskyldighet enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/18/EG eller enligt IMO-koden för utredning
av sjöolyckor. Av bestämmelserna följer att Statens
haverikommission får överlåta ledningen av en undersökning
eller särskilda uppgifter till en annan medlemsstat.
Det följer vidare av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor och av 1 § att Statens haverikommission
inte får överlåta förvaltningsuppgifter avseende svenska
statsfartyg eller förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning. Förordning (2011:551).
8 e § När Statens haverikommission leder en undersökning av en
sjöolycka eller ett tillbud till sjöss som inte involverar
svenska statsfartyg, ska annan medlemsstat i Europeiska unionen
med väsentligt intresse i olyckan eller tillbudet ha samma
tillgång till vittnesmål och bevis som haverikommissionen, samt
ha rätt att få sina ståndpunkter beaktade av
haverikommissionen. Förordning (2011:551).
8 f § Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor och av 1 § följer att ett tredje land med väsentligt
intresse i en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss efter
överlåtelse från Statens haverikommission får medverka i
undersökningen av olyckan eller tillbudet.
Ett samarbete med ett tredje land med väsentligt intresse i en
sjöolycka eller ett tillbud till sjöss får inte påverka
genomförandet och uppfyllandet av Statens haverikommissions
rapportering enligt 13 och 13 b §.
Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor och av 1 § följer att, om ett tredje land med
väsentligt intresse i en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss
leder en undersökning som berör svenska intressen, kan Statens
haverikommission besluta att inte genomföra en parallell
undersökning under förutsättning att undersökningen som leds av
det tredje landet genomförs i enlighet med IMO-koden för
utredning av sjöolyckor. Förordning (2011:551).
8 g § Statens haverikommission ska delta i den permanenta
samarbetsstruktur som anges i artikel 10 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2009/18/EG. Förordning (2011:551).
8 h § Vid undersökning av sjöolyckor eller tillbud till sjöss
som inbegriper fler än en medlemsstat i Europeiska unionen ska
Statens haverikommission stå för sina kostnader. Om bistånd
begärs från en medlemsstat som inte är inblandad i
undersökningen ska Statens haverikommission komma överens med
de inblandade medlemsstaterna om fördelningen av de kostnader
som detta medför. Förordning (2011:551).
8 i § Vid samarbete med annat land i undersökning av sjöolycka
eller tillbud till sjöss får Statens haverikommission ingå
avtal med behörig myndighet i det landet angående villkor för
hantering av utredningsmaterial och annan information som
överlämnas från Statens haverikommission till den behöriga
myndigheten. Förordning (2011:551).
Förberedande åtgärder
9 § I fråga om olyckor och tillbud som berör luftfarten,
sjöfarten eller spårtrafiken får åtgärder som avses i 8 §
andra stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor
vidtas, förutom av Polismyndigheten, av
tillsynsmyndigheten. Förordning (2014:1255).
Ersättning vid förhör
10 § I fråga om rätt till ersättning av allmänna medel för den
som har hörts inför Statens haverikommission gäller kungörelsen
(1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål.
Föreskrifterna om undersökningsledaren gäller dock i stället
Haverikommissionen. Förordning (2007:491).
Utlandsmyndigheters medverkan
11 § Statens haverikommission får begära att Regeringskansliet
(Utrikesdepartementet) lämnar hjälp med att skaffa upplysningar
som är av betydelse för en undersökning enligt lagen (1990:712)
om undersökning av olyckor.
Redogörelse för uppgifter som har inhämtats från personer som
vistas utomlands och för andra åtgärder som har vidtagits med
anledning av Haverikommissionens begäran skall snarast
tillställas denna. Förordning (2007:491).
Undersökningar utomlands
12 § Om det uppkommer fråga om att en svensk myndighet ska
göra eller delta i en undersökning av en luftfartsolycka i en
främmande stat, ska Statens haverikommission representera
Sverige vid undersökningen. Haverikommissionen ska efter
samråd med Transportstyrelsen tillkalla de personer som för
Haverikommissionens räkning ska medverka i undersökningen.
Haverikommissionen ska snarast underrätta Regeringskansliet
(Justitiedepartementet) om sin medverkan i en undersökning som
avses i första stycket. Förordning (2022:420).
12 a § Om det vid internationell spårtrafik har inträffat en
olycka eller ett tillbud på eller nära den svenska gränsen och
Statens haverikommission enligt 4 § tredje stycket lagen
(1990:712) om undersökning av olyckor kommer överens med
motsvarande myndighet i den andra berörda staten om att
Haverikommissionen skall göra undersökningen, skall den andra
myndigheten erbjudas att delta och ha rätt att ta del av alla
resultat.
Om ett järnvägsföretag som är etablerat i Sverige och har
tillstånd att utföra trafik här är inblandat i en
järnvägsolycka eller ett tillbud till en sådan olycka i en
annan stat inom EES eller i Schweiz får, om erbjudande om det
lämnas från den staten, Haverikommissionen delta i
undersökningen av det inträffade.
Haverikommissionen avgör om det finns skäl att delta i en
undersökning enligt andra stycket. Förordning (2007:491).
12 b § Det organ som ansvarar för undersökningar av
järnvägsolyckor och tillbud till sådana olyckor i en annan
stat inom EES eller i Schweiz ska erbjudas att delta i en
undersökning här i Sverige om ett järnvägsföretag som är
etablerat och har tillstånd att utföra trafik i den främmande
staten är inblandat i olyckan eller tillbudet. Detsamma gäller
om ett fordon är registrerat eller underhålls i en av dessa
stater och är inblandat i en olycka eller ett tillbud.
Förordning (2022:420).
12 c § Haverikommissionen ska snarast underrätta
Regeringskansliet (Justitiedepartementet) om sin medverkan i
en undersökning av en järnvägsolycka i utlandet samt i de fall
en utländsk myndighet utför eller deltar i en sådan
undersökning på svenskt territorium. Förordning (2022:420).
Tidpunkter för och rapporter om undersökningen
13 § Statens haverikommission ska slutföra undersökningen
snarast möjligt, och om möjligt inom tolv månader från dagen
för olyckan eller tillbudet. Haverikommissionen ska om möjligt
inom samma tid upprätta en rapport med redogörelse för
undersökningen och utlåtande i de avseenden som anges i 6 §
lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
I rapporter som tas fram med anledning av tillbud ska
inblandade personers namn inte anges. Förordning (2011:551).
13 a § Vid sjöolyckor eller tillbud till sjöss ska
undersökningen inledas så snart det är praktiskt möjligt efter
det att olyckan eller tillbudet inträffat och under alla
omständigheter senast två månader efter denna tidpunkt.
Förordning (2011:551).
13 b § Statens haverikommission ska när det gäller
undersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss som inte
rör statsfartyg offentliggöra en rapport i enlighet med en av
haverikommissionen framtagen mall som innehåller relevanta
avsnitt av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/18/EG (slutrapport).
Statens haverikommission får i stället för en slutrapport
enligt första stycket besluta att offentliggöra en förenklad
rapport i de fall undersökningen inte avser en mycket
allvarlig, en med sådan likställd eller en allvarlig sjöolycka
och vars resultat inte kan bidra till att förhindra framtida
olyckor och tillbud.
Statens haverikommission ska offentliggöra en slutrapport
senast inom den tid som anges i 13 § första stycket. Om en
sådan rapport inte är färdigställd inom denna tid ska inom
samma tid i stället en delrapport offentliggöras.
Förordning (2011:551).
13 c § Om Statens haverikommission vid en preliminär bedömning
enligt 2 a § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor
beslutar att inte genomföra en undersökning, ska
haverikommissionen ange skälen för sitt beslut och göra en
anmälan till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel
17.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG.
Statens haverikommission ska även i övrigt angående sjöolyckor
och tillbud till sjöss ansvara för inrapportering av de
uppgifter till kommissionen som krävs enligt direktivet.
Första stycket gäller inte i fråga om svenska statsfartyg.
Förordning (2011:551).
13 d § En rapport om en järnvägsolycka eller ett tillbud till
en sådan olycka ska utformas på ett sätt som lämpar sig för
olyckans eller tillbudets typ och omfattning och för
resultatets betydelse samt, i så stor utsträckning som
möjligt, struktureras i enlighet med vad som fastställs i
bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU)
2020/572 av den 24 april 2020 om den rapporteringsstruktur som
ska följas vid utredning av järnvägsolyckor och
järnvägstillbud. Rapporten ska, i tillämpliga fall, innehålla
säkerhetsrekommendationer som ska riktas till
tillsynsmyndigheten och, om det behövs, till Europeiska
unionens järnvägsbyrå, andra organ eller myndigheter eller
till en annan stat inom EES eller till Schweiz.
Tillsynsmyndigheten och den som enligt 7 § ska underrättas om
den inträffade järnvägsolyckan ska ges möjlighet att yttra sig
över informationen i utkastet till rapport.
Förordning (2022:420).
13 e § Statens haverikommission ska offentliggöra en
slutrapport inom den tid som anges i 13 §. Om en sådan rapport
inte är färdigställd inom denna tid ska kommissionen inom
samma tid, och därefter återkommande på årsdagen av olyckan, i
stället offentliggöra en preliminär rapport med en beskrivning
av hur utredningen framskrider. Förordning (2022:420).
14 § Statens haverikommission skall lämna rapport till
tillsynsmyndigheten eller, i andra fall än som avses i 3 §
andra stycket 1-3, den myndighet vars ansvarsområde olyckan
eller tillbudet berör.
En rapport om en olycka eller ett tillbud som berör militär
luft- eller sjöfart skall lämnas även till tillsynsmyndigheten
för motsvarande civila verksamhet. Förordning (2007:491).
15 § Om det inte strider mot lag, ska en kopia av rapporten
sändas till de myndigheter och organisationer som med stöd av
8 § har getts tillfälle att närvara vid undersökningen, samt
till Europeiska kommissionen. Skulle översändandet av en sådan
kopia strida mot lag ska i stället ytterligare en rapport tas
fram utan de uppgifter som inte får översändas och sändas till
Europeiska kommissionen.
Om undersökningen avser en sjöolycka eller ett tillbud till
sjöss som inte involverar svenska statsfartyg ska Statens
haverikommission skicka en kopia av slutrapporten, den
förenklade rapporten eller delrapporten enligt 13 b § till
Europeiska kommissionen.
Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som berör
ett danskt, finskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, ska en
kopia av rapporten sändas till säkerhetsmyndigheten i den andra
staten.
Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som berör
ett fartyg som är registrerat i en annan stat än som anges i
tredje stycket och om undersökningen har begärts av en
myndighet i den andra staten, ska rapporten överlämnas till den
myndigheten genom Regeringskansliets (Utrikesdepartementets)
försorg. Förordning (2011:551).
15 a § Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som
berör spårtrafiken, ska rapporten med
säkerhetsrekommendationer, utöver vad som anges i 14 §, sändas
till den som enligt 7 § har underrättats om olyckan eller
tillbudet samt till Europeiska unionens järnvägsbyrå och
berörda organ och parter i andra länder inom EES eller i
Schweiz. Skulle översändandet av en sådan kopia strida mot
lag, ska i stället ytterligare en rapport tas fram utan de
uppgifter som inte får översändas. Förordning (2022:420).
15 b § Myndigheter, till vilka säkerhetsrekommendationer
riktas, ska rapportera till Statens haverikommission om vilka
åtgärder som har vidtagits eller planerats till följd av
rekommendationen.
Haverikommissionens rapport med säkerhetsrekommendationen ska
innehålla en uppgift om den återrapporteringsskyldighet som
gäller enligt första stycket. Förordning (2022:420).
Årsrapport om järnvägsolyckor
15 c § Statens haverikommission ska årligen, senast den
30 september, offentliggöra en årsrapport från föregående
kalenderår om olyckor och tillbud som berör spårtrafiken.
Rapporten ska innehålla uppgifter om genomförda
undersökningar, utfärdade säkerhetsrekommendationer och
åtgärder som vidtagits med anledning av tidigare utfärdade
rekommendationer.
Den årsrapport som avses i första stycket och den slutrapport
som avses i 13 e § ska även överlämnas till Europeiska
unionens järnvägsbyrå. Förordning (2022:420).
Rapportering till internationella organisationer
16 § /Upphör att gälla U:2024-12-23/
Transportstyrelsen fullgör den rapporteringsskyldighet
gentemot Internationella civila luftfartsorganisationen som
följer av bilaga 13 till Chicagokonventionen.
Transportstyrelsen fullgör också den rapporteringsskyldighet
gentemot Internationella sjöfartsorganisationen som följer av
bestämmelser om undersökning av olyckor i internationella
överenskommelser som har biträtts av Sverige.
Förordning (2008:1157).
16 § /Träder i kraft I:2024-12-23/
Transportstyrelsen fullgör rapporteringsskyldigheter
gentemot
1. Internationella civila luftfartsorganisationen i enlighet
med bilaga 13 till Chicagokonventionen,
2. Internationella sjöfartsorganisationen i enlighet med
bestämmelser om undersökning av olyckor i internationella
överenskommelser som har ingåtts av Sverige, och
3. Internationella arbetsbyrån när det gäller rapportering av
sjömäns döds-fall enligt 2006 års sjöarbetskonvention.
Förordning (2024:682).
Förslag till åtgärder
17 § Om det behövs för att undvika liknande händelser som den
undersökningen avser eller för att begränsa effekten av sådana
olyckor eller tillbud, skall Statens haverikommission, innan
undersökningen avslutas och rapporten är färdig, göra en
anmälan till den myndighet som avses i 14 § första stycket.
Uppgift om en sådan anmälan skall tas in i rapporten.
Om Haverikommissionen i en sådan rapport eller anmälan föreslår
att åtgärder vidtas för att undvika liknande olyckor eller
tillbud som den undersökningen avser eller för att begränsa
effekten av sådana olyckor eller tillbud, skall myndigheten
underrätta Haverikommissionen om sin inställning till de
föreslagna åtgärderna.
En säkerhetsrekommendation skall utformas på sådant sätt att
den inte ger upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i
samband med en olycka eller tillbud. Förordning (2007:491).
17 a § Angående sjöolyckor och tillbud till sjöss som inte
involverar svenska statsfartyg ska Statens haverikommission
även, om det bedöms lämpligt, göra en sådan anmälan som avses i
17 § eller lämna en säkerhetsrekommendation till utländsk
myndighet och andra som bäst kan omsätta rekommendationen i
praktiken.
Angående sjöolyckor och tillbud till sjöss som inte involverar
svenska statsfartyg ska Statens haverikommission, om den anser
att det krävs ett snabbt ingripande på gemenskapsnivå för att
förebygga uppkomsten av nya olyckor, utan dröjsmål till
Europeiska kommissionen anmäla behovet av en förvarning.
Förordning (2011:551).
Återupptagande av undersökningen
18 § En undersökning som har avslutats får återupptas, om det
kommer fram nya omständigheter som kan antas ha betydelse för
utredningsresultatet.
Rapporten från den återupptagna undersökningen kan begränsas
till en redogörelse för vad som har kommit fram efter den
första undersökningen och till de ändringar som detta innebär i
fråga om ett tidigare utlåtande.
Utländska fartyg
19 § Om en undersökning enligt lagen (1990:712) om undersökning
av olyckor skall ske i fråga om en olycka eller ett tillbud som
berör ett utländskt fartyg, får Statens haverikommission begära
att Transportstyrelsen och Tullverket på den plats där fartyget
befinner sig inte före undersökningens slut vidtar någon åtgärd
som främjar fartygets avgång. Förordning (2008:1157).
Rapportering om inträffade olyckor m.m.
20 § Rapportering enligt 5 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500)
eller enligt 6 kap. 14 § första eller andra stycket sjölagen
(1994:1009) ska omedelbart göras till tillsynsmyndigheten.
Detsamma gäller för verksamhetsutövare i fråga om olyckor och
tillbud som avses i 2 § första stycket 3 lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor vid drift av järnväg, tunnelbana eller
spårväg. En muntlig rapport ska så snart som möjligt följas av
en skriftlig rapport.
En befälhavare på ett svenskt luftfartyg, handelsfartyg,
fiskefartyg eller statsfartyg och en befälhavare på ett
utländskt handelsfartyg eller fiskefartyg på svenskt
territorium samt den som driver verksamhet på järnväg,
tunnelbana eller spårväg ska på begäran av tillsynsmyndigheten
rapportera även i andra fall än som avses i första stycket, om
en olycka eller ett tillbud har inträffat eller kan antas ha
inträffat som kan vara av betydelse för flygsäkerheten,
sjösäkerheten eller säkerheten i spårtrafik.
Tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om
rapportering enligt första och andra styckena. Innan
myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den inhämta
yttrande från Statens haverikommission. Förordning (2011:551).
20 a § Om Transportstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet
tar emot en rapport enligt 6 kap. 14 § sjölagen (1994:1009)
som gäller ett sådant vrak som avses i 11 a kap. sjölagen,
ska Transportstyrelsen informera Sjöfartsverket om
rapporten. Förordning (2017:1241).
Underrättelser om inträffade olyckor m.m.
21 § Om Polismyndigheten får kännedom om att det har inträffat
en olycka som anges i 2 § första stycket lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor, ska myndigheten omedelbart underrätta
tillsynsmyndigheten eller, i fall som avses i 2 § första
stycket 4 samma lag, Statens haverikommission.
Det som sägs i första stycket om Polismyndigheten gäller i
fråga om fartygsolyckor även Tullverket och Kustbevakningen.
Förordning (2021:514).
22 § Inträffar det vid användningen av ett svenskt militärt
luftfartyg inom en annan stats område en olycka eller ett
tillbud som avses i 21 § första stycket, skall Försvarsmakten
genast underrätta chefen för Försvarsdepartementet.
Förordning (2007:491).
23 § Inträffar det vid användningen av ett svenskt fartyg
utomlands en olycka eller ett tillbud som avses i 21 § första
stycket, skall lönad svensk utlandsmyndighet så snart den fått
kännedom om det inträffade underrätta tillsynsmyndigheten.
Om ett fartyg som hör hemma i en främmande stat har förlist,
strandat eller annars förolyckats inom svenskt sjöterritorium,
skall Transportstyrelsen utan dröjsmål underrätta det konsulat
för den främmande staten som är närmast olycksplatsen. Finns
det inte något konsulat för den främmande staten i Sverige,
skall dess beskickning i stället underrättas.
Förordning (2008:1157).
24 § Om det har inträffat en olycka eller ett tillbud som
avses i 2 § första stycket 1–3 lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor, ska tillsynsmyndigheten förvissa sig
om att det inträffade är känt för Polismyndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska också se till att Polismyndigheten
får kännedom om vem som undersöker olyckan eller tillbudet.
Förordning (2014:1255).
25 § Tillsynsmyndigheten skall genast underrätta Statens
haverikommission om olyckor och tillbud som avses i 24 §.
Myndigheten skall också, om Haverikommissionen bestämmer det,
underrätta Haverikommissionen om andra olyckor och tillbud som
kan antas vara av betydelse för flygsäkerheten, sjösäkerheten
eller säkerheten i spårtrafik. Förordning (2007:491).
26 § Kommunerna skall inom ramen för den kommunala
räddningstjänsten, i den utsträckning och på det sätt Statens
haverikommission bestämmer, underrätta Haverikommissionen om
olyckor och tillbud som skall undersökas enligt lagen
(1990:712) om undersökning av olyckor. Förordning (2007:491).
Ansvar
27 § Den som på annat sätt än som anges i 20 kap. 10 § första
stycket 3 sjölagen (1994:1009) uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 20 § första eller andra stycket eller mot
föreskrifter som har meddelats med stöd av 20 § tredje stycket
döms till böter. I ringa fall ska dock inte dömas till straff.
Förordning (2011:551).
Övergångsbestämmelser
2007:491
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007.
2. I fråga om händelser som har inträffat före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.