Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § För täckning av förlust i samband med export av varor och tjänster eller lagerhållning utomlands får statsgaranti (exportkreditgaranti) beviljas enligt denna förordning. 2 § har upphävts genom förordning (1996:1549). 3 § Exportkreditgaranti får beviljas en näringsidkare för täckning av förlust 1. i samband med av honom slutet avtal om export, 2. i samband med lagerhållning utomlands av varor för försäljning eller av egendom avsedd att användas i samband med näringsidkarens fullgörande av sådant avtal om entreprenadarbete, konsultuppdrag eller liknande tjänster som kan bli föremål för exportkreditgaranti, 3. avseende sådan fordran i samband med export som näringsidkaren förvärvat genom köp från exportör i Sverige, 4. i samband med ianspråktagande av säkerhet som näringsidkaren ställt eller låtit ställa för fullföljande av anbud, leverans eller betalning. 4 § Exportkreditgaranti får även lämnas 1. en långivare för täckning av förlust avseende lån i samband med export eller lagerhållning utomlands, 2. en bank eller ett kreditmarknadsföretag som täcker risker vid bekräftelse av remburs eller vid lämnande av särskild betalningsgaranti, 3. den som ställt säkerhet för en näringsidkare för fullföljande av anbud, leverans eller betalning, för täckning av förlust i samband med att den ställda säkerheten tas i anspråk, 4. försäkringsgivare för återförsäkring av garanti som täcker risk för förlust i enlighet med 3 § och 4 § 1-3, 5. en finansiär för täckning av förlust i samband med finansiering av en svensk export genom förvärv av en växel, eller annat därmed likställbart fristående fordringsbevis. Förordning (2005:747). 5 § Har upphävts genom förordning (1993:714). 6 § Om garanti enligt 3 § beviljas någon som inte är verksam i Sverige, skall varor och tjänster till en väsentlig del vara svenska. Vad som sagts nu gäller dock inte s.k. leasegivare. Export av varor och tjänster som inte är svenska samt lagerhållning av varor som inte är svenska skall garanteras i enlighet med internationella åtaganden, samt får i övrigt garanteras om nämndens riskutrymme så medger och det gynnar ett svenskt exportintresse. Förordning (2002:678). 7 § Exportkreditgaranti får beviljas endast den som har gjort sig känd för redbarhet och som kan antas ha förutsättningar att genomföra den avsedda transaktionen och fullgöra sina skyldigheter som garantitagare. 8 § Exportkreditgaranti får avse endast sådan förlust som är föranledd av 1. att köpare, låntagare eller annan gäldenär har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser mot garantitagaren, 2. att en myndighet i utlandet har infört moratorium eller opåräknat hindrat eller fördröjt export, import eller överföring av betalning eller vidtagit annan liknade åtgärd, 3. att en myndighet i utlandet har beslutat om beslag eller liknade åtgärd, 4. krig, inre oroligheter, naturkatastrof eller annan extraordinär händelse i utlandet, 5. annan händelse som bedömts vara väsentlig inom ramen för återförsäkringsavtal. Förordning (1990:937). 9 § Garanti får inte avse sådan förlust enligt 8 § som garantitagaren själv har föranlett eller medverkat till. Garanti får normalt inte omfatta sådana förluster mot vilka skydd kan erhållas genom sedvanlig transport-, brand- eller stöldförsäkring eller på annat liknande sätt. Om rätten till ersättning på grund av en garanti som har beviljats enligt 3 § 1 överlåts till någon som säkerhet vid finansiering av den export som omfattas av garantin, får garantin avse varje utebliven betalning från köparens sida. Förordning (1996:1549). 10 § Har upphävts genom förordning (1998:801). 11 § Exportkreditnämnden beslutar i vilken valuta garanti skall lämnas. Förordning (2005:747). 12 § För exportkreditgaranti skall betalas en premie som är avpassad med hänsyn till olika inverkande omständigheter, såsom betalningsvillkor, förhållanden i importlandet och risker av annat slag samt administrationskostnader. Premierna skall avpassas till målet att verksamheten totalt sett skall vara självbärande över tiden. För utfästelse om garanti får en avgift tas ut. Förordning (1996:1549). 13 § Ärenden enligt denna förordning prövas av exportkreditnämnden. Om ett ärende är av större vikt, får nämnden med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens prövning. 14 § Beslut av exportkreditnämnden enligt denna förordning får inte överklagas.