Regeringskansliets rättsdatabaser

Tillämpningsområde 1 § Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sammanhängande verksamhet som avses i avtal mellan Sverige, Norge och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart. Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med fördraget avses det i Rom den 25 mars 1957 undertecknade fördraget om upprättande av EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissionen hos EEG. 2 § Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet. 1. Artiklarna 1--4, 8, 9, 11, 12, 14, 15 utom punkt 3, 16 utom punkt 3 samt 17--20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4). 2. Artiklarna 1--7, 9, 11, 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 14--17 i rådets förordning 87/3975/EEG om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn, med vidtagna ändringar (nr 5). 3. Artiklarna 1--9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik (nr 11). 4. Artiklarna 1--19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (nr 12). 5. Artiklarna 1--8, 11, 13, 14--18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17). De angivna rättsakterna finns intagna som bilaga till denna lag. I fråga om fullgörande i Sverige av skyldigheter enligt denna paragraf tillämpas 13 samt 15--19 §§. Lag (1993:994). 3 § Beteckningarna "medlemsstat" och "gemenskapen" i de i 2 § angivna rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsakterna till artiklarna 85 och 86 i fördraget skall i stället avse 4--7 §§ denna lag. /r4/ Konkurrensbegränsande avtal 4 § Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet, om inte annat följer av 6 §: Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsparterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hindras, begränsas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av det i 1 § angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, c) marknader eller inköpskällor delas upp, d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handelspartner, varigenom dessa får konkurrensnackdel, e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet. 5 § Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt 4 § är ogiltiga. 6 § Bestämmelserna i 4 § får av kommissionen förklaras inte gälla för -- varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan företag, -- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och -- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås och som inte a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål, b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga. /r4/ Missbruk av dominerande ställning på marknaden 7 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det geografiska område som omfattas av det i 1 § angivna avtalet eller inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspartner, varigenom dessa får konkurrensnackdel, d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet. /r4/ Statliga stödåtgärder m. m. 8 § Om inte annat följer av 9 eller 10 § är stöd som ges med hjälp av statliga eller andra allmänna medel otillåtna, om de snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna. 9 § Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna. 10 § Som tillåtna kan anses stöd a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstandarden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder, b) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts ekonomi, c) för att underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa regioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. 11 § När en stödåtgärd som avses i 8--10 §§ har anmälts till kommissionen, får svensk myndighet inte pröva tillåtligheten av stödet innan kommissionen har meddelat beslut i saken. 12 § En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli föremål för kommissionens prövning. /r4/ Uppgiftsskyldighet m. m. 13 § Den myndighet som regeringen bestämmer får 1. förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i 2 § att fullgöra sådan skyldighet till myndigheten, samt 2. förelägga den hos vilken en undersökning får företas enligt dessa bestämmelser att låta myndigheten dels granska böcker och andra affärshandlingar, dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärshandlingar, dels begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den uppgiftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel. Myndigheten får meddela beslut enligt första stycket endast om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället för av kommissionen och underlåtenhet att följa föreläggandet inte på grund av beslut meddelat av kommissionen kan medföra skyldighet att betala viten eller böter enligt bestämmelserna i 2 §, eller om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den begränsning som framgår av 20 § andra stycket och i övrigt i enlighet med tillämpliga bestämmelser i 2 §, meddelar beslutet helt på eget initiativ. Beslut som avses i första stycket 1 får förenas med vite om den uppgiftsskyldige inte följt ett tidigare föreläggande av myndigheten eller en tidigare anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första stycket 2 och som myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut som är förenat med vite får överklagas till kammarrätten. Beslutet gäller omedelbart, om inte annat bestäms. Talan om utdömande av vite förs av myndigheten hos marknadsdomstolen. /r4/ Giltigheten av vissa beslut av kommissionen 14 § Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för tillämpning av 4 § eller 7 § eller om kommissionen enligt 6 § i ett enskilt fall har medgett undantag från tillämpningen av 4 §, gäller beslutet här i landet. /r4/ Verkställighet av kommissionens beslut i övrigt 15 § Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk eller juridisk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt verkställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är förenligt med det i 1 § angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet. Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens sida. 16 § I de fall som avses i 15 § skall beslutet prövas av konsumentombudsmannen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i konsumentförhållanden, och annars av näringsfrihetsombudsmannen. Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen finner att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. I annat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen. 17 § Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är förenligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domstolen anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att kommissionens beslut skall gälla. Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verkställas som svensk lagakraftägande dom. 18 § Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt 15 § bestämmas i svenskt mynt. 19 § Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som står i strid med 8 §, skall regeringen, om den finner att kommissionens beslut är förenligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet, upphäva det kommunala beslutet. /r4/ Domstolsprövning i andra fall 20 § Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4 § eller 7 § prövas av marknadsdomstolen. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i 2 § prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfråga eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt. Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frågor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som anges i 2 §. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4 § eller strider mot 7 § eller någon föreskrift som anges i 2 §. 21 § För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 20 § gäller, i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (1982:729) i tillämpliga delar. /r4/ Handläggningen hos marknadsdomstolen 22 § För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna lag gäller 3--10 och 14 §§, 15 § första stycket samt 16--22 §§ lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. i tillämpliga delar. Vid prövning enligt 15 § denna lag av beslut av kommissionen om att undersökning skall företas hos den som är skyldig att underkasta sig en sådan får marknadsdomstolen meddela beslut utan att den mot vilken verkställighet begärts har fått tillfälle att yttra sig. /r4/ Överklagande 23 § Marknadsdomstolens beslut enligt 15 § får överklagas till högsta domstolen genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får inte överklagas. Om marknadsdomstolens beslut enligt 15 § överklagas, får högsta domstolen förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum. 24 § I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domstolen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångsbalken om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärende i vilket talan väckts vid tingsrätt. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse marknadsdomstolen. Bilaga Rättsakt nr 4 /r1/ FÖRORDNING nr 17 /r3/ Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 /r2/ */-k/EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och med beaktande av följande: För att upprätta ett system som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids krävs att förutsättningar skapas för en väl avvägd och enhetlig tillämpning av artiklarna 85 och 86 i medlemsstaterna. Vid utformningen av bestämmelserna om tillämpning av artikel 85.3 skall hänsyn tas till behovet av att säkerställa en effektiv övervakning samtidigt som den administrativa kontrollen förenklas så långt som möjligt. Det är därför nödvändigt att de företag som önskar åberopa artikel 85.3 i princip åläggs skyldighet att anmäla sina avtal, beslut och samordnade förfaranden till kommissionen. Dels är sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden sannolikt mycket talrika och alla kan därför inte undersökas samtidigt, dels uppvisar vissa av dem särskilda drag som kan göra dem mindre skadliga för den gemensamma marknadens utveckling. Därför finns det anledning att tills vidare tillämpa en smidigare procedur i fråga om vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden utan att föregripa frågan om deras giltighet enligt artikel 85. Företagen kan ha intresse av att veta om några avtal, beslut eller förfaranden i vilka de deltar eller avser att delta kan föranleda ett ingripande av kommissionen med stöd av artikel 85.1 eller artikel 86. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna i artiklarna 85 och 86 inom den gemensamma marknaden är det nödvändigt att införa regler som gör det möjligt för kommissionen att i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter vidta de åtgärder som behövs för tillämpning av dessa artiklar. För detta ändamål skall kommissionen erhålla medverkan från medlemsstaternas behöriga myndigheter och ha befogenhet inom hela den gemensamma marknaden att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att få kännedom om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som är förbjudna enligt artikel 85.1 samt sådant missbruk av en dominerande ställning som är förbjudet enligt artikel 86. För att kunna fullgöra sin uppgift att övervaka tillämpningen av fördragets bestämmelser skall kommissionen ha befogenhet att rikta rekommendationer och beslut till företag eller företagssammanslutningar för att få dem att upphöra med överträdelser av artiklarna 85 och 86. För att säkerställa att bestämmelserna i artiklarna 85 och 86 iakttas och att de skyldigheter som genom denna förordning har ålagts företag och företagssammanslutningar uppfylls, skall böter och viten kunna åläggas. De berörda företagen bör medges rätt att yttra sig inför kommissionen, tredje man vars intressen kan beröras av ett beslut bör ges tillfälle att i förväg framföra sina synpunkter och det bör tillses att fattade beslut ges vidsträckt publicitet. Alla beslut som fattas av kommissionen med stöd av denna förordning är underkastade domstolens prövning enligt de villkor som anges i fördraget. Dessutom bör i enlighet med artikel 172 domstolen ges oinskränkt rätt att pröva kommissionens beslut att ålägga böter eller viten. Denna förordning kan träda i kraft oberoende av andra bestämmelser som senare kan komma att utfärdas med stöd av artikel 87. /r2/ */-k/HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. /r4/ Artikel 1 /r3/ Grundläggande bestämmelse Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 6, 7 eller 23 i denna förordning, är sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i fördragets artikel 85.1 samt sådant missbruk av en dominerande ställning på marknaden som avses i fördragets artikel 86 förbjudna utan att det krävs föregående beslut om detta. /r4/ Artikel 2 /r3/ Icke-ingripandebesked Kommissionen kan efter ansökan av berörda företag eller företagssammanslutningar fastslå att det på grundval av de omständigheter som kommit till dess kännedom inte finns anledning för den att ingripa med stöd av fördragets artikel 85.1 eller artikel 86 mot ett avtal, beslut eller förfarande. /r4/ Artikel 3 /r3/ Åläggande att upphöra med överträdelser 1. Konstaterar kommissionen, efter ansökan eller på eget initiativ, en överträdelse av bestämmelserna i fördragets artikel 85 eller artikel 86, kan den ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen. 2. Rätt att framställa ansökan om detta har a) medlemsstaterna, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat intresse i saken. 3. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning kan kommissionen, innan den fattar beslut enligt punkt 1, rikta rekommendationer till de berörda företagen eller företagssammanslutningarna för att få dem att upphöra med överträdelsen. /r4/ Artikel 4 /r3/ Anmälan av nya avtal, beslut och förfaranden 1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i fördragets artikel 85.1, som har tillkommit efter det att denna förordning har trätt i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 85.3 skall anmälas till kommissionen. Så länge en sådan anmälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 85.3 inte fattas. 2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om 1) endast företag från en och samma medlemsstat är parter och avtalen, besluten eller förfarandena inte berör import eller export mellan medlemsstater, 2) högst två företag är parter och avtalen endast innebär a) att ena partens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor begränsas vid återförsäljning av varor som denne förvärvat av den andra parten, eller b) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd -- särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken -- eller den som enligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kunskaper om användning och tillämpning av industriella processer åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter, 3) de endast syftar till a) utarbetande eller enhetlig tillämpning av normer eller typer, eller b) gemensam forskning avseende tekniska förbättringar, under förutsättning att resultaten görs tillgängliga för samtliga parter och kan utnyttjas av var och en av dem. Dessa avtal, beslut och förfaranden kan anmälas till kommissionen. /r4/ Artikel 5 /r3/ Anmälan av gällande avtal, beslut och förfaranden 1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i fördragets artikel 85.1, som föreligger när denna förordning träder i kraft och beträffande vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 85.3 skall anmälas till kommissionen före den 1 augusti 1962. 2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2. Dessa kan anmälas till kommissionen. /r4/ Artikel 6 /r3/ Beslut enligt artikel 85.3 1. När kommissionen meddelar beslut enligt fördragets artikel 85.3 skall den ange den dag då beslutet träder i kraft. Denna dag skall inte sättas tidigare än dagen för anmälan. 2. Andra meningen i punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 4.2 och 5.2 och inte heller sådana som avses i artikel 5.1 och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där. /r4/ Artikel 7 /r3/ Särskilda bestämmelser om befintliga avtal, beslut och förfaranden 1. Om avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när denna förordning träder i kraft och som har anmälts före den 1 augusti 1962 inte uppfyller villkoren i fördragets artikel 85.3 och de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller under förbudet i artikel 85.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 85.3, skall förbudet i artikel 85.1 endast gälla för den tidsfrist som kommissionen fastställer. Beslut av kommissionen i enlighet med föregående mening gäller inte företag och företagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan. 2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2 och som föreligger när denna förordning träder i kraft, om de har anmälts före den 1 januari 1964. /r4/ Artikel 8 /r3/ Giltighetstid för och återkallande av beslut enligt artikel 85.3 1. Beslut enligt fördragets artikel 85.3 ges för en bestämd period och kan förenas med villkor och ålägganden. 2. Beslut kan på ansökan förnyas, om villkoren i fördragets artikel 85.3 fortfarande är uppfyllda. 3. Kommissionen kan återkalla eller ändra sitt beslut eller förbjuda parterna att vidta vissa åtgärder */i4/ a) om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras i något avseende, b) om parterna åsidosätter ett åläggande som har förenats med beslutet, c) om beslutet grundar sig på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller d) om parterna missbrukar undantag från bestämmelsen i fördragets artikel 85.1 som har beviljats dem genom beslutet. I fall enligt b, c och d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan. /r4/ Artikel 9 /r3/ Behörighet 1. Med förbehåll för domstolens prövning av beslutet är kommissionen ensam behörig att i enlighet med artikel 85.3 förklara att bestämmelserna i fördragets artikel 85.1 inte är tillämpliga. 2. Kommissionen är behörig att tillämpa fördragets artiklar 85.1 och 86, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artiklarna 5.1 och 7.2 inte har löpt ut. 3. Så länge kommissionen inte har inlett ett förfarande enligt artiklarna 2, 3 eller 6, är myndigheterna i de berörda medlemsstaterna alltjämt behöriga att tillämpa fördragets artiklar 85.1 och 86 enligt artikel 88, även om de tidsfrister för anmälan som anges i artiklarna 5.1 och 7.2 inte har löpt ut. /r4/ Artikel 10 /r3/ Samverkan med medlemsstaternas myndigheter 1. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaternas behöriga myndigheter översända kopior av ansökningar och anmälningar samt även av de viktigaste handlingarna som tillställs kommissionen för att överträdelser av fördragets artikel 85 eller artikel 86 skall kunna konstateras eller för att icke-ingripandebesked eller bes lut om tillämpning av artikel 85.3 skall kunna erhållas. 2. Kommissionen skall vidta åtgärder enligt punkt 1 i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder. 3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor före beslut som följer på åtgärder enligt punkt 1 samt beslut om att förnya, ändra eller återkalla beslut enligt fördragets artikel 85.3. 4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av tjänstemän som är sakkunniga i kartell- och monopolfrågor. Varje medlemsstat skall utse en tjänsteman som representant, som vid förhinder kan ersättas av en annan tjänsteman. 5. Samrådet skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av kommissionen och som hålls tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har skett. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med uppgift om de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. 6. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas utkastet till beslut. Redogörelsen får inte offentliggöras. /r4/ Artikel 11 /r3/ Begäran om upplysningar 1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom fördragets artikel 89 och genom bestämmelser utfärdade enligt artikel 87 får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar hos medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter samt hos företag och företagssammanslutningar. 2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte. 3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som föreskrivs i artikel 15.1 b om oriktiga uppgifter lämnas. 4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är företagens ägare eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer och bolag, eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar. 5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall kommissionen begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1 b och 16.1 c samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen. 6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte. /r4/ Artikel 12 /r3/ Utredning av branscher 1. Om inom en bransch utvecklingen av handeln mellan medlemsstater, prisrörelser, prisstelhet eller andra omständigheter tyder på att konkurrensen inom den gemensamma marknaden är begränsad eller snedvriden i branschen i fråga, kan kommissionen besluta att företa en allmän utredning och i samband därmed begära att företagen i denna bransch lämnar de upplysningar som är nödvändiga för att förverkliga de principer som är uppställda i fördragets artiklar 85 och 86 och för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts kommissionen. 2. Kommissionen kan särskilt begära att alla företag och företagsgrupper inom den berörda branschen informerar den om samtliga avtal, beslut och samordnade förfaranden som i enlighet med artiklarna 4.2 och 5.2 är undantagna från anmälningsskyldighet. 3. När kommissionen företar utredningar enligt punkt 2, skall den även begära att företag eller företagsgrupper, vars storlek tyder på att de har en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller på en väsentlig del av den, lämnar de uppgifter om företagens struktur och beteende som är nödvändiga för att bedöma deras ställning mot bakgrund av bestämmelserna i fördragets artikel 86. 4. Bestämmelserna i artiklarna 10.3--6, 11, 13 och 14 skall också tillämpas. /r4/ Artikel 13 /r3/ Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter 1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 14.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 14.3. De tjänstemän hos medlemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen. 2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndigheten i medlemsstaten inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän ge myndighetens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra deras uppgifter. /r4/ Artikel 14 /r3/ Kommissionens befogenheter vid undersökningar 1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom fördragets artikel 89 och genom bestämmelser utfärdade enligt artikel 87 får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För detta ändamål skall de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen ha befogenhet */i4/ a) att granska räkenskaperna och andra affärshandlingar, b) att göra kopior av eller utdrag ur räkenskaperna och affärshandlingar, c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe, d) att gå in i vilka lokaler, på vilken mark och i vilka fordon som helst som används av företagen. 2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som föreskrivs i artikel 15.1 c för det fall att begärda räkenskaper eller andra affärshandlingar inte läggs fram i fullständigt skick. Kommissionen skall i god tid före undersökningen underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningsuppdraget samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. 3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissionen har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 15.1 c och 16.1 d samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen. 4. Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. 5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissionen, ge kommissionens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra deras uppgifter. 6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall medlemsstaterna, före den 1 oktober 1962 och efter samråd med kommissionen, vidta nödvändiga åtgärder. /r4/ Artikel 15 /r3/ Böter 1. Kommissionen kan ålägga företag eller företagssammanslutningar böter om lägst etthundra och högst femtusen beräkningsenheter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet */i4/ a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en ansökan enligt artikel 2 eller i en anmälan enligt artikel 4 eller 5, b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artiklarna 11.3, 11.5 eller 12 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11.5, eller c) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 13 eller 14 inte lägger fram begärda räkenskaper eller andra affärshandlingar i fullständigt skick eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 14.3. 2. Kommissionen får ålägga företag och företagssammanslutningar böter om lägst ettusen och högst en miljon beräkningsenheter, eller ett högre belopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelse genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet */i4/ a) överträda bestämmelserna i fördragets artikel 85.1 eller artikel 86, eller b) åsidosätta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 8.1. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. 3. Bestämmelserna i artikel 10.3--6 är tillämpliga. 4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär. 5. Böter enligt punkt 2 a får inte åläggas för åtgärder */i4/ a) som har vidtagits efter anmälan till kommissionen och före dess beslut om tillämpning av fördragets artikel 85.3, förutsatt att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan, b) som har vidtagits före anmälan av sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när denna förordning träder i kraft, förutsatt att denna anmälan har gjorts inom de tidsfrister som anges i artikel 5.1 och artikel 7.2. 6. Bestämmelserna i punkt 5 är inte tillämpliga när kommissionen har meddelat de berörda företagen att den efter preliminär undersökning anser att fördragets artikel 85.1 är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa fördragets artikel 85.3. /r4/ Artikel 16 /r3/ Viten 1. Kommissionen kan förelägga företag eller företagssammanslutningar viten om lägst femtio och högst ettusen beräkningsenheter om dagen, räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dessa */i4/ a) att upphöra med en överträdelse av fördragets artikel 85 eller 86 i överensstämmelse med kommissionens beslut enligt artikel 3 i denna förordning, b) att avstå från varje åtgärd som har förbjudits enligt artikel 8.3, c) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna upplysningar som kommissionen har begärt genom beslut enligt artikel 11.5, d) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissionen har beslutat om enligt artikel 14.3. 2. Om företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet. 3. Bestämmelserna i artikel 10.3--6 är tillämpliga. /r4/ Artikel 17 /r3/ Domstolens prövning Domstolen har oinskränkt rätt enligt fördragets artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten. /r4/ Artikel 18 /r3/ Beräkningsenhet Vid tillämpning av artikel 15--17 skall beräkningsenheten vara den som har fastställts för upprättandet av gemenskapens budget enligt fördragets artiklar 207 och 209. /r4/ Artikel 19 /r3/ Förhör med parterna och tredje man 1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 2, 3, 6, 7, 8, 15 och 16, skall den lämna de berörda företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar. 2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de även höra andra fysiska eller juridiska personer. Begäran från sådana personer att få yttra sig skall bifallas, om de kan påvisa ett tillräckligt intresse i saken. 3. Om kommissionen avser att utfärda icke-ingripandebesked med stöd av artikel 2 eller meddela beslut enligt fördragets artikel 85.3, skall den offentliggöra ansökan eller anmälan i sammandrag och lämna berörd tredje man tillfälle att framföra sina synpunkter inom den tidsfrist som kommissionen fastställer och som inte skall understiga en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. /r4/ Artikel 20 /r3/ Sekretess 1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 11--14 får endast användas för det med begäran eller undersökningen avsedda ändamålet. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 19 och 21 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar. /r4/ Artikel 21 /r3/ Offentliggörande av beslut 1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut den fattar enligt artiklarna 2, 3, 6, 7 och 8. 2. I offentliggörandet skall anges de berörda parternas namn och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. /r4/ Artikel 22 /r3/ Särskilda bestämmelser 1. Kommissionen skall förelägga rådet förslag om att vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 4.2 och 5.2 skall vara underkastade anmälningsskyldighet enligt artiklarna 4 och 5. 2. Inom ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft skall rådet på förslag av kommissionen undersöka vilka särskilda bestämmelser som skulle kunna utfärdas för att undanta sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 4.2 och 5.2 från bestämmelserna i denna förordning. /r4/ Artikel 23 /r3/ Övergångsbestämmelser för beslut av medlemsstaternas myndigheter 1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i fördragets artikel 85.1, beträffande vilka den behöriga myndigheten i en medlemsstat före denna förordnings ikraftträdande med stöd av artikel 85.3 har förklarat bestämmelserna i artikel 85.1 inte tillämpliga, omfattas inte av anmälningsskyldighet enligt artikel 5. Beslut av medlemsstatens behöriga myndighet gäller som beslut enligt artikel 6. Dess giltighetstid skall utlöpa senast vid den tidpunkt som har fastställts av myndigheten, dock högst tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft. Bestämmelserna i artikel 8.3 är tillämpliga. 2. I fråga om ansökningar om att förnya sådana beslut som avses i punkt 1 skall kommissionen fatta beslut enligt artikel 8.2. /r4/ Artikel 24 /r3/ Tillämpningsföreskrifter Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i ansökningar enligt artiklarna 2 och 3, anmälningar enligt artiklarna 4 och 5 samt förhör enligt artikel 19.1 och 19.2. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 6 februari 1962. */k/ På rådets vägnar */-k/ M. COUVE DE MURVILLE */k/ Ordförande */-k/ /r1/ RÅDETS FÖRORDNING nr 59 /r3/ om ändring av vissa bestämmelser i förordning nr 17 /r2/ */-k/EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och med beaktande av följande: Förordning nr 17 av den 6 februari 1962 föreskriver att de avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i dess artikel 5.1 skall anmälas före den 1 augusti 1962 för att de övergångsbestämmelser om dessa som anges i artiklarna 6.2 och 7.1 skall kunna åberopas. För att underlätta tillämpningen av dessa övergångsbestämmelser bör tidsfristen generellt utökas med tre månader och med sex månader när det gäller avtal, beslut och samordnade förfaranden där endast två företag är parter. /r4/ Artikel 1 1. I artikel 5.1 i förordning nr 17 skall orden "före den 1 augusti 1962" ersättas med orden "före den 1 november 1962". 2. Följande mening skall fogas till artikel 5.1 i förordning nr 17: "Utan hinder av föregående bestämmelser skall dock avtal, beslut och samordnade förfaranden där endast två företag är parter anmälas före den 1 februari 1963." 3. I artikel 7.1 i förordning nr 17 skall orden "före den 1 augusti 1962" ersättas med orden "inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1". /r4/ Artikel 2 Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 3 juli 1962. På rådets vägnar E. COLOMBO Ordförande /r1/ RÅDETS FÖRORDNING nr 118/63/EEG /r3/ av den 5 november 1963 om ändring av förordning nr 17 /r2/ */-k/EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: Enligt artikel 7 i rådets förordning nr 17 gäller förbudet i fördragets artikel 85.1 endast för den period som kommissionen fastställer beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när förordningen träder i kraft, om de har anmälts till kommissionen inom den fastställda tidsfristen och om de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör att tillämpa dem eller ändrar dem på det sätt som behövs. Denna bestämmelse gäller även avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när förordningen träder i kraft och som avses i artikel 4.2, om de har anmälts före den 1 januari 1964. De ändringar som kan behöva göras i sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden kan lättare bedömas sedan granskningen av ett antal avtal, beslut och samordnade förfaranden som redan har anmälts till kommissionen har gjort det möjligt att precisera förfaranden för tillämpning av fördragets artikel 85. Tidsfristen, som för närvarande enligt artikel 7.2 är satt till den 31 december 1963, bör därför förlängas. En sådan förlängning utgör inget hinder för att åtgärder vidtas enligt artikel 9.2 i rådets förordning nr 17 beträffande överträdelser av bestämmelserna i fördragets artikel 85 och inte heller för att åtgärder när som helst vidtas enligt artikel 22 i förordningen för att utvidga anmälningsskyldigheten till att omfatta sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 4.2 och som skulle kunna inverka på utvecklingen av den gemensamma marknaden. /r2/ */-k/HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. /r4/ Artikel 1 I artikel 7.2 i förordning nr 17 skall orden "före den 1 januari 1964" ersättas med orden "före den 1 januari 1967". /r4/ Artikel 2 Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i */k/ Europeiska gemenskapernas officiella tidning */-k/. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 5 november 1963. */k/ På rådets vägnar */-k/ L. de BLOCK */k/ Ordförande */-k/ /r1/ RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2822/71 /r3/ av den 20 december 1971 med tillägg till bestämmelserna i förordning nr 17 om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 /r2/ */-k/EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: Enligt artikel 4.2 i förordning nr 17 undantas vissa avtal, beslut och samordnade förfaranden från anmälningsskyldigheten i artikel 4.1. Skapandet av en gemensam marknad kräver att företagen anpassas till den utvidgade marknadens villkor och samarbete mellan företag kan vara ett ändamålsenligt medel för att uppnå detta. Det är särskilt önskvärt att främja samarbete om forskning och utveckling och tecknandet av specialiseringsavtal som inte inverkar menligt på konkurrensen. Detta samarbete skulle underlättas om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden inte längre behövde anmälas. Vid införandet av undantag från anmälningsskyldigheten måste hänsyn tas å ena sidan till företagens intresse av att samarbetet mellan dem underlättas, å andra sidan till behovet av en effektiv kontroll. Avtal, beslut och samordnade förfaranden som endast avser gemensam forskning och utveckling medför, i den mån de begränsar konkurrensen, normalt inte sådana risker att en anmälan skulle vara nödvändig. Specialiseringsavtal kan bidra till att förbättra produktionen och distributionen av varor. I allmänhet finns det ingen anledning att frukta att konkurrensen påverkas, förutsatt att de deltagande företagen är av begränsad storlek och att deras andel av marknaden för de varor som omfattas av specialiseringen inte överstiger en viss gräns. I regel kan sådana avtal enligt fördragets artikel 85.3 undantas från förbudet i artikel 85.1. Ett tillägg bör därför göras till artikel 4.2 i förordning nr 17 och avtal, beslut och samordnade förfaranden som avser gemensam forskning och utveckling, i den mån de begränsar konkurrens, samt vissa specialiseringsavtal bör undantas från anmälningsskyldighet. /r2/ */-k/HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. /r4/ Enda artikel Följande tillägg skall göras till artikel 4.2 i förordning nr 17: "2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om 1) ..... (oförändrat) 2) ..... (oförändrat) 3) de endast syftar till a) ..... (oförändrat) b) gemensam forskning och utveckling, c) specialisering av produktionen av varor, inklusive de avtal som är nödvändiga för att uppnå detta, -- om de varor som är föremål för specialiseringen inte på en väsentlig del av den gemensamma marknaden svarar för mer än 15 procent av omsättningen av varor som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och användning av konsumenterna betraktas som likartade, och -- om de deltagande företagens sammanlagda årsomsättning inte överstiger 200 miljoner beräkningsenheter. Dessa avtal, beslut och förfaranden kan anmälas till kommissionen." Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 20 december 1971. */k/ På rådets vägnar */-k/ M. PEDINI */k/ Ordförande */-k/ Rättsakt nr 5 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta, med beaktande av kommissionens förslag med beaktande av Europaparlamentets yttranden med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande och med beaktand e av följande: Konkurrensreglerna utgör en del av fördragets allmänna bestämmelser som också gäller för luftfarten. Antingen finns tillämpningsföreskrifter för dessa bestämmelser i kapitlet om konkurrens eller också skall sådana föreskrifter fastställas enligt de förfaranden som anges där. Enligt rådets förordning nr 141 gäller dess förordning nr 17 inte för transporttjänster. Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 gäller endast för inlandstransporter, medan dess förordning (EEG) nr 4056/86 endast gäller sjötransporter. Kommissionen har följaktligen för närvarande inga möjligheter att direkt undersöka fall av misstänkt överträdelse av artikel 85 och 86 i fördraget inom luftfartsområdet. Kommissionen saknar vidare nödvändiga befogenheter att fatta beslut eller införa sanktioner för att få de överträdelser som den har konstaterat att upphöra. Luftfarten har vissa utmärkande kännetecken. Den internationella luftfarten regleras dessutom av ett nätverk av bilaterala avtal mellan staterna. Dessa anger villkor enligt vilka de utsedda lufttrafikföretagen får trafikera flyglinjer mellan staternas territorier. Förfaranden som påverkar konkurrensen inom luftfarten mellan medlemsstaterna kan ha avgörande effekt på handeln mellan dem. Det är därför önskvärt att regler fastställs enligt vilka kommissionen i nära och ständig kontakt med behöriga myndigheter i medlemsstaterna kan vidta nödvändiga åtgärder för att tillämpa artikel 85 och 86 i fördraget på internationell luftfart mellan flygplatser inom gemenskapen. I en sådan förordning bör föreskrifter ges om lämpliga förfaranden och befogenheter att fatta beslut samt påföljder för att säkerställa efterlevnaden av förbuden i artikel 85.1 och 86 i fördraget. Därvid bör hänsyn tas till sådana bestämmelser om förfaranden i förordning (EEG) nr 1017/68 som är tillämpliga på inlandstransporter och som är avfattade med tanke på vissa särdrag för transportverksamhet i allmänhet. Företag som berörs bör beviljas rätt att bli hörda av kommissionen. Tredje man vars intressen kan beröras av ett beslut bör ges tillfälle att i förväg komma in med sina synpunkter. Det är även nödvändigt att se till att de beslut som fattas offentliggörs på ett tillfredsställande sätt. Alla beslut som fattas av kommissionen med stöd av denna förordning kan hänskjutas till domstolen för prövning enligt de villkor som anges i fördraget. Dessutom bör i enlighet med artikel 172 i fördraget domstolen ges oinskränkt rätt att pröva de beslut genom vilka kommissionen ålägger böter eller förelägger viten. Det är lämpligt att undanta vissa avtal, beslut och samordnade förfaranden från förbudet i artikel 85.1 i fördraget i den mån dessas enda syfte och följd är förbättringar eller samarbete på det tekniska området. Med hänsyn till de speciella förhållandena på luftfartens område åligger det i första hand företagen själva att se till att deras avtal, beslut och samordnade förfaranden står i överensstämmelse med konkurrensreglerna. Någon anmälan till kommissionen behöver därför inte vara obligatorisk. Företag kan i vissa fall vilja vända sig till kommissionen för att få bekräftat att deras avtal, beslut och samordnade förfaranden är förenliga med gällande rätt. Ett förenklat förfarande bör därför fastställas för sådana fall. Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artikel 90 i fördraget. /r2/ */-k/HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. /r4/ Artikel 1 /r3/ Räckvidd 1. Denna förordning fastställer utförliga regler för tillämpningen av artikel 85 och 86 i fördraget på lufttransporttjänster. 2. Den skall endast gälla för internationella lufttransporter mellan flygplatser inom gemenskapen. /r4/ Artikel 2 /r3/ Undantag för vissa avtal på det tekniska området 1. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget gäller inte för avtal, beslut och samordnade förfaranden som är förtecknade i bilagan, i den mån deras enda syfte och följd är förbättringar eller samarbete på det tekniska området. Denna förteckning är inte uttömmande. 2. Vid behov skall kommissionen föreslå rådet ändringar av förteckningen i bilagan. /r4/ Artikel 3 /r3/ Förfaranden föranledda av klagomål eller inledda på kommissionens eget initiativ 1. Kommissionen skall, efter mottagande av klagomål eller på eget initiativ, inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 85.1 eller 86 i fördraget att upphöra. Klagomål kan lämnas in av a) medlemsstater b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat intresse i saken. 2. Efter framställning från berörda företag eller företagssammanslutningar kan kommissionen lämna besked om att det, på grundval av de fakta den har tillgång till, enligt artikel 85.1 eller 86 i fördraget inte föreligger några skäl för kommissionen att ingripa med avseende på ett avtal, ett beslut eller ett samordnat förfarande. /r4/ Artikel 4 /r3/ Följder av förfaranden föranledda av klagomål eller inledda på kommissionens eget initiativ 1. Då kommissionen konstaterar att en överträdelse av artikel 85.1 eller 86 i fördraget skett, kan den ålägga berörda företag eller företagssammanslutningar att upphöra med överträdelsen. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning kan kommissionen utfärda rekommendationer till berörda företag eller företagssammanslutningar att upphöra med överträdelsen innan den fattar ett beslut enligt föregående stycke. 2. Om kommissionen vid handläggningen av ett inkommet klagomål finner att det på grundval av de uppgifter som lagts fram inte finns några skäl att ingripa mot ett avtal, ett beslut eller ett samordnat förfarande enligt artikel 85.1 eller 86 i fördraget, skall den i ett beslut avslå klagomålet som ogrundat. 3. Om kommissionen, oavsett om den handlägger ett klagomål eller handlar på eget initiativ, finner att ett avtal, ett beslut eller ett samordnat förfarande uppfyller villkoren i såväl artikel 85.1 som 85.3 i fördraget, skall den fatta ett beslut enligt punkt 3 i nämnda artikel. I beslutet skall anges från vilken dag det skall gälla. Denna dag får sättas tidigare än dagen för beslutet. /r4/ Artikel 5 /r3/ Tillämpning av artikel 85.3 i fördraget Invändningar 1. Företag eller företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 85.3 i fördraget med avseende på avtal, beslut och samordnade förfaranden som de är part i och på vilka bestämmelserna i punkt 1 i nämnda artikel är tillämpliga, skall inkomma med en ansökan till kommissionen. 2. Om kommissionen finner att en ansökan kan godkännas och om kommissionen har all tillgänglig utredning och ingen åtgärd enligt artikel 3 vidtagits mot avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, skall den så snart som möjligt offentliggöra ett sammandrag av ansökan i */k/ Europeiska gemenskapernas offentliga tidning */-k/ och anmoda varje intresserad tredje man samt medlemsstaterna att inkomma med sina synpunkter till kommissionen inom 30 dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter. 3. Såvida kommissionen inte inom en tidsfrist på 90 dagar från dagen för offentliggörandet i */k/ Europeiska gemenskapernas offentliga tidning */-k/ meddelar de sökande att det föreligger allvarliga tvivel om tillämpligheten av artikel 85.3 i fördraget, anses avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, i den mån de står i överensstämmelse med den beskrivning som lämnats i ansökan, undantagna från förbudet under den tid som redan förflutit och under högst sex år från dagen för offentliggörandet i */k/ Europei ska gemenskapernas offentliga tidning */-k/. Om kommissionen efter utgången av tidsfristen på 90 dagar men före utgången av sexårsperioden finner att förutsättningarna för att tillämpa artikel 85.3 i fördraget inte är uppfyllda, skall den i ett beslut förklara att förbudet i artikel 85.1 är tillämpligt. Ett sådant beslut kan ges retroaktiv verkan i fall då en berörd part har lämnat oriktiga uppgifter, missbrukar ett undantag från bestämmelserna i artikel 85.1 eller har överträtt artikel 86. 4. Kommissionen kan lämna ett meddelande till de sökande i enlighet med punkt 3 första stycket. Den skall göra detta om en medlemsstat begär det inom 45 dagar från det att ansökan sänts till medlemsstaten i enlighet med artikel 8.2. Denna begäran måste grundas på överväganden som hänför sig till fördragets konkurrensregler. Om kommissionen finner att förutsättningarna i punkterna 1 och 3 i artikel 85 i fördraget är uppfyllda, skall den meddela ett beslut enligt artikel 85.3. Beslutet skall ange från vilken dag det skall gälla. Denna dag får sättas tidigare än dagen för ansökan. /r4/ Artikel 6 /r3/ Giltighetstid och återkallande av beslut meddelade enligt artikel 85.3 1. I varje beslut meddelat enligt artikel 85.3 i fördraget och som är hänförligt till artikel 4 eller 5 i denna förordning skall dess giltighetstid anges, vilken normalt inte skall understiga sex år. Villkor och ålägganden kan knytas till beslutet. 2. Beslutet kan förnyas om förutsättningarna för tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget fortfarande är uppfyllda. 3. Kommissionen kan återkalla eller ändra ett beslut eller förbjuda vissa åtgärder från parternas sida */i4/ a) om något av de sakförhållanden som legat till grund för beslutet har ändrats, b) om parterna bryter mot något åläggande som knutits till beslutet, c) om beslutet är grundat på oriktiga uppgifter eller har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller d) om parterna missbrukar det undantag från bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget som beviljats dem genom beslutet. I de fall som anges i b, c eller d kan beslutet återkallas med retroaktiv verkan. /r4/ Artikel 7 /r3/ Befogenheter Med förbehåll för domstolens prövning av kommissionens beslut har endast kommissionen befogenhet att fatta beslut i enlighet med artikel 85.3 i fördraget. Myndigheterna i medlemsstaterna behåller sin befogenhet att avgöra om bestämmelserna i artikel 85.1 eller 86 i fördraget är tillämpliga på varje enskilt fall till dess att kommissionen inleder ett förfarande för att utarbeta ett beslut i det enskilda fallet eller har sänt ett meddelande i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5.3 första stycket i denna förordning. /r4/ Artikel 8 /r3/ Samverkan med medlemsstaternas myndigheter 1. Kommissionen skall genomföra de förfaranden som föreskrivs i denna förordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter. Dessa skall ha rätt att framföra synpunkter på sådana förfaranden. 2. Kommissionen skall utan dröjsmål till medlemsstaternas behöriga myndigheter översända kopior av klagomål, ansökningar och de viktigaste handlingar som den mottar eller skickar ut som ett led i sådana förfaranden. 3. Samråd skall ske med en rådgivande kommitté för kartell- och monopolfrågor på luftfartens område innan ett beslut fattas efter ett förfarande i enlighet med artikel 3, samt innan beslut fattas enligt artikel 5.3 andra stycket, artikel 5.4 andra stycket eller artikel 6. Samråd skall också ske med den rådgivande kommittén innan tillämpningsföreskrifter antas enligt artikel 19. 4. Den rådgivande kommittén skall bestå av tjänstemän med sakkunskap i luftfartsfrågor samt i kartell- och monopolfrågor. Varje medlemsstat utser två tjänstemän som sina representanter. Var och en av dessa kan vid förhinder ersättas av en annan tjänsteman. 5. Samråd skall ske vid ett gemensamt möte som kommissionen sammankallar. Detta möte skall hållas tidigast 14 dagar efter det att kallelse avsänts. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas tillsammans med en hänvisning till de viktigaste handlingarna och ett preliminärt förslag till beslut. 6. Den rådgivande kommittén får avge ett yttrande även om några ledamöter eller deras ersättare inte är närvarande. En redogörelse för resultatet av överläggningarna skall bifogas förslaget till beslut. Den får inte offentliggöras. /r4/ Artikel 9 /r3/ Begäran om upplysningar 1. Kommissionen får när den fullgör de uppdrag som tilldelats den genom denna förordning, inhämta alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter samt från företag och företagssammanslutningar. 2. När kommissionen sänder en begäran om uppgifter till ett företag eller en företagssammanslutning skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte. 3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med sin begäran samt de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1 b för den som lämnar oriktiga uppgifter. 4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är ägarna till företagen eller deras representanter, och i fråga om juridiska personer eller företag, firmor eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, den person som är utsedd att företräda dem enligt lag eller stadgar. 5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte tillhandahåller de begärda uppgifterna inom den tid som fastställts av kommissionen eller tillhandahåller ofullständiga uppgifter, skall kommissionen genom beslut kräva att uppgifterna överlämnas. I beslutet skall anges vilka uppgifter som begärs samt en lämplig tidsfrist inom vilken den skall överlämnas och upplysning lämnas om de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1 b och 13.1 c liksom om rätten att få beslutet omprövat av domstolen. 6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företagssammanslutningen har sitt huvudkontor. /r4/ Artikel 10 /r3/ Undersökningar av medlemsstaternas myndigheter 1. På begäran av kommissionen skall behöriga myndigheter i medlemsstaterna genomföra de undersökningar som kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 11.1 eller som den fattat beslut om enligt artikel 11.3. De tjänstemän hos medlemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra dessa undersökningar skall utöva sina befogenheter efter uppvisande av en skriftlig fullmakt utfärdad av behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen. 2. På begäran av kommissionen eller behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras, kan tjänstemän från kommissionen lämna tjänstemän vid den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för att genomföra uppgiften. /r4/ Artikel 11 /r3/ Kommissionens befogenheter att genomföra undersökningar 1. Kommissionen får, när den fullgör de uppdrag som tilldelas den enligt denna förordning, genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För detta ändamål skall tjänstemän bemyndigade av kommissionen ha befogenhet att */i4/ a) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar, b) ta kopior av eller göra utdrag ur räkenskaper och affärshandlingar, c) begära muntliga förklaringar på ort och ställe, d) gå in i vilka lokaler, på vilken mark och i vilka fordon som helst som används av företag eller företagssammanslutningar. 2. De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen utövar sina befogenheter efter uppvisande av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen liksom de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1 c för de fall då de begärda räkenskaperna eller andra affärshandlingar läggs fram i ett ofullständigt skick. I god tid före undersökningen skall kommissionen underrätta behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningen och om de bemyndigade tjänstemännens identitet. 3. Företag och företagssammanslutningar skall underkasta sig de undersökningar som kommissionen har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen samt den dag då den skall inledas och upplysning lämnas om de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1 c och 13.1 d och om rätten att få beslutet prövat av domstolen. 4. Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 efter samråd med behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. 5. Tjänstemän hos behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan på begäran av denna myndighet eller kommissionen lämna kommissionens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra uppgiften. 6. Om ett företag motsätter sig en undersökning som beslutats med stöd av denna artikel skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att göra det möjligt för dem att genomföra sin undersökning. Medlemsstaterna skall efter samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för detta ändamål senast den 31 juli 1989. /r4/ Artikel 12 /r3/ Böter 1. Kommissionen kan ålägga företag eller företagssammanslutningar böter på 100--5 000 ecu om de uppsåtligen eller av oaktsamhet */i4/ a) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i samband med en ansökan enligt artikel 3.2 eller 5, b) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 9.3 eller 9.5 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som fastställts genom beslut enligt artikel 9.5, eller c) under en pågående undersökning enligt artikel 10 eller 11 lägger fram de begärda räkenskaperna eller andra affärshandlingar i ofullständigt skick eller vägrar att underkasta sig en undersökning enligt artikel 11.3. 2. Kommissionen kan ålägga företag eller företagssammanslutningar böter på 1 000--1 000 000 ecu eller ett större belopp, vilket dock inte får överstiga 10 procent av omsättningen under det föregående räkenskapsåret hos företag som medverkat i överträdelsen genom att antingen uppsåtligen eller av oaktsamhet */i4/ a) överträda artikel 85.1 eller 86 i fördraget, eller b) handla i strid med ett åläggande, som har beslutats med stöd av artikel 6.1 i denna förordning. När bötesbeloppets storlek bestäms skall hänsyn tas såväl till hur allvarlig överträdelsen är som till hur länge den pågått. 3. Artikel 8 skall tillämpas. 4. Beslut som fattas enligt punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär. 5. Böter enligt punkt 2 a får inte åläggas för handlingar som företagits sedan anmälan gjorts till kommissionen och innan denna fattat beslut om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget, allt under förutsättning att handlingarna omfattas av den verksamhet som beskrivits i anmälan. Denna bestämmelse skall emellertid inte tillämpas då kommissionen har meddelat de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att den efter en preliminär granskning är av den uppfattningen att artikel 85.1 i fördraget är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa artikel 85.3 i fördraget. /r4/ Artikel 13 /r3/ Viten 1. Kommissionen kan förelägga företag eller företagssammanslutningar viten på 50--1 000 ecu om dagen, räknat från den i beslutet fastställda dagen, för att tvinga dem */i4/ a) att upphöra med en överträdelse av artikel 85.1 eller 86 i fördraget i enlighet med ett föreläggande i artikel 4 i denna förordning, b) att avstå från handlingar som förbjudits enligt artikel 6.3, c) att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts i beslut enligt artikel 9.5, d) att underkasta sig en undersökning som kommissionen beslutat enligt artikel 11.3. 2. När ett företag eller en företagssammanslutning har efterkommit ett vitesföreläggande, kan kommissionen besluta om nedsättning av det förelagda vitet. 3. Artikel 8 skall tillämpas. /r4/ Artikel 14 /r3/ Domstolens prövningsrätt Domstolen har oinskränkt rätt, enligt artikel 172 i fördraget, att pröva beslut varigenom kommissionen har fastställt böter eller viten. Den kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten. /r4/ Artikel 15 /r3/ Beräkningsenhet Vid tillämpningen av artikel 12--14 skall ecun ha det värde som har fastställts för upprättandet av gemenskapens budget enligt artikel 207 och 209 i fördraget. /r4/ Artikel 16 /r3/ Förhör med parter och tredje man 1. Innan kommissionen vägrar utfärda det intyg som nämns i artikel 3.2 eller innan den fattar beslut enligt artikel 4 och artikel 5.3 andra stycket samt artiklarna 5.4, 6.3, 12 och 13 skall den ge berörda företag eller företagssammanslutningar tillfälle att bli hörda om de förhållanden som kommissionen har eller har haft invändningar mot. 2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de också höra andra fysiska eller juridiska personer. Framställningar från sådana personer om att bli hörda skall bifallas om de visar att de har tillräckligt intresse i saken. 3. Då kommissionen avser att fatta ett beslut enligt artikel 85.3 i fördraget skall den offentliggöra ett sammandrag av avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i */k/ Europeiska gemenskapernas offentliga tidning */-k/ och anmoda var och en som anser sig berörd att inkomma med yttrande inom en av kommissionen fastställd tidsperiod som inte får vara kortare än en månad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter. /r4/ Artikel 17 /r3/ Sekretess 1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 9--11 får användas endast för de ändamål som avses med begäran eller undersökningen. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 16 och 18 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter med tjänstemän och andra anställda inte röja uppgifter och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess som de har inhämtat med stöd av denna förordning. 3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 hindrar inte offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar. /r4/ Artikel 18 /r3/ Offentliggörande av beslut 1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt artiklarna 3.2, 4, 5.3 andra stycket, 5.4 och 6.3. 2. Offentliggörandet skall ge upplysning om parternas namn och beslutets huvudsakliga innehåll. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter. /r4/ Artikel 19 /r3/ Tillämpningsföreskrifter Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och detaljer i övrigt för klagomål enligt artikel 3, ansökningar enligt artikel 3.2 och 5 samt sådana förhör som anges i artikel 16.1 och 16.2. /r4/ Artikel 20 /r3/ Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 14 december 1987. */k/ På rådets vägnar */-k/ U. ELLEMANN-JENSEN */k/ Ordförande */-k/ /r2/ */-k/BILAGA /r3/ Förteckning som avses i artikel 2 */i4/ a) Införande eller enhetlig tillämpning av obligatoriska eller rekommenderade tekniska normer för luftfartyg, delar och utrustning därtill samt förnödenheter till luftfartyg, då sådana normer bestäms av en internationellt erkänd organisation eller av en tillverkare av luftfartyg eller utrustning, b) införande eller enhetlig tillämpning av tekniska normer för fasta installationer avsedda för luftfartyg, då sådana normer bestäms av en internationellt erkänd organisation, c) utbyte, leasing och underhåll av samt gemensam lagerhållning för luftfartyg, delar och utrustning därtill samt fasta installationer för luftfartsändamål och gemensamma inköp av delar till luftfartyg, förutsatt att sådana uppgörelser sker på icke-diskriminerande grunder, d) införande, drift och underhåll av tekniska nätverk avsedda för kommunikationer, förutsatt att sådana avtal sker på icke-diskriminerande grunder , e) utbyte, gemensamt utnyttjande och utbildning av personal för tekniska och driftsmässiga uppgifter, f) organisation och genomförande av alternativ befordran av passagerare, post och bagage i händelse av maskinhaveri eller luftfartygs försening, antingen på charterbasis eller genom utbyte till ett annat luftfartyg på kontraktsenliga villkor, g) organisation och genomförande av anslutnings- eller tilläggstransporter med luftfartyg samt fastställelse och tillämpning av totalpriser och villkor för sådana transporter, h) uppsamling av enstaka försändelser, i) fastställelse och tillämpning av enhetliga regler för transportprisernas struktur och villkor för dessas tillämpning, förutsatt att reglerna inte direkt eller indirekt bestämmer biljettpriser och villkor, j) avtal beträffande försäljning, påskrift och godtagande av biljetter mellan lufttrafikföretag ("interlining") liksom återbetalnings-, pro rata- och redovisningssystem som upprättas för sådana ändamål, k) avräkning och utjämning av konton mellan lufttrafikföretag genom en clearingcentral inklusive sådana tjänster som kan vara nödvändiga eller förknippade med detta; avräkning och utjämning av konton mellan lufttrafikföretag och de agenter de utnämnt genom ett centraliserat och automatiserat betalningssystem inklusive sådana tjänster som kan vara nödvändiga eller förknippade med detta. Lag (1993:994). Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj 1991 med ändring av förordningen (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: Rådets förordning (EEG) nr 2342/90 av den 24 juli 1990 om biljettpriser för regelbunden luftfart/n4/ och rådets förordning (EEG) nr 2343/90/n5/ om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik inom gemenskapen och om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna förutser ytterligare liberalisering av tariffsystemet inom gemenskapen. Eftersom gemenskapens lufttransportpolitik kommer att göra det möjligt för lufttrafikföretag att konkurrera på grund av deras egna förtjänster och därigenom bidra till en mer dynamisk lufttransport- sektor till förmån för konsumenterna, skall kommissionen ges möjlighet att omedelbart vidta åtgärder när lufttrafikföretag i strid med konkurrensreglerna vidtar åtgärder som kan hota livskraften hos de tjänster som utförs av en konkurrent eller till och med ett lufttrafikföretags existens och sålunda orsakar oåterkallelig skada på det på konkurrens uppbyggda systemet. Det är lämpligt att införa en speciell ordning enligt vilken kommissionen snabbare kan använda konkurrensreglerna i fall när det föreligger ett angeläget behov av att förhindra, eller agera mot, sådana överträdelser av dessa regler. Denna ordning bör erbjuda de berörda företagen tillfälle att yttra sig skriftligen över de förfaranden mot vilka invändningarna har gjorts. Det är därför nödvändigt att ändra förordning (EEG) nr 3975/87/n6/. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Förordning (EEG) nr 3975/87 ändras härigenom på följande sätt: 1. Följande artikel skall tillkomma: "Artikel 4 a Interimsåtgärder mot konkurrensbegränsande förfaranden 1. Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 4.1 kan kommissionen, om den förfogar över klara prima facie-bevis för att vissa förfaranden strider mot artikel 85 eller 86 i fördraget och har till syfte eller resultat att direkt hota en flygförbindelses existens och om begagnandet av det normala förfarandet kan vara otillräckligt för att skydda flygförbindelsen eller det berörda flygbolaget, genom beslut vidta interimsåtgärder för att säkerställa att dessa förfaranden inte vidtas eller att de upphör samt lämna sådana anvisningar som behövs för att hindra förekomsten av dessa förfaranden till dess att ett beslut fattas enligt artikel 4.1. 2. Ett beslut som fattas i enlighet med punkt 1 skall gälla i högst sex månader. Artikel 8.5 är inte tillämplig." 2. Följande tillägg skall göras i artikel 13.1: "e) att vidta varje åtgärd som har beslutats enligt artikel 4 a." 3. I artikel 16.1 skall "4 a," läggas till efter "4,". Artikel 2 Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 14 maj 1991. På rådets vägnar J.F. POOS Ordförande Lag (1993:994). Rättsakt nr 11 RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 295/91 av den 4 februari 1991 om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta, med beaktande av kommissionens förslag med beaktande av Europaparlamentets yttrande med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande och med beaktande av följande: De liberaliseringsåtgärder som rådet antog i juli 1990 utgör ytterligare ett steg i riktning mot en fullt utvecklad gemensam luftfartspolitik. För att säkerställa en harmonisk utveckling inom luftfartssektorn, som är under snabb utveckling, är det nödvändigt med gemensamma åtgärder för att skydda flygpassagerarnas intressen. Den praxis som för närvarande tillämpas med avseende på kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på grund av överbokning varierar avsevärt mellan lufttrafikföretagen. Införande av vissa gemensamma minimiregler för kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på grund av överbokning bör säkerställa att kvaliteten på lufttrafikföretagens tjänster bibehålls i en omgivning där konkurrensen ökar. Ett lufttrafikföretag bör vara förpliktat att införa regler för ombordstigning i händelse av överbokning. Passagerarnas rättigheter i händelse av nekad ombordstigning bör fastställas. Lufttrafikföretagen bör förpliktas att betala ersättning till de passagerare som nekas ombordstigning och att ge dem extra service. Passagerarna bör få tydlig information om vilka regler som gäller. /r2/ */-k/HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. /r4/ Artikel 1 De i denna förordning fastställda gemensamma minimireglerna är tillämpliga då passagerare på grund av överbokning nekas tillgång till en flygning i regelbunden lufttrafik, till vilken de har giltig färdbiljett och bekräftad platsreservation, och som avgår från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium och på vilken fördragets bestämmelser är tillämpliga, oberoende av i vilken stat lufttrafikföretaget är etablerat samt oberoende av passagerarens nationalitet och bestämmelseorten. /r4/ Artikel 2 I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges. */i4/ a) */k/ Nekad ombordstigning */-k/: vägran att ta ombord passagerare på en flygning trots att de -- har giltig färdbiljett, -- har bekräftad platsreservation på flygningen och -- har checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt. */i4/ b) */k/ Bekräftad platsreservation */-k/: en platsreservation är bekräftad när en färdbiljett som sålts av lufttrafikföretaget eller dess auktoriserade resebyrå innehåller: -- uppgift om numret på flygningen samt datum och tidpunkten för denna, -- anteckningen 'OK' eller annan notering i det tillämpliga utrymmet på biljetten som bevis på lufttrafikföretagets registrering och uttryckliga bekräftelse av reservationen. */i4/ c) */k/ Flygning i regelbunden lufttrafik */-k/: en flygning som uppfyller samtliga följande kriterier: -- Den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passagerare och gods och/eller post mot ersättning på ett sådant sätt att det på varje flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen direkt av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter). -- Den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma orter, två eller flera, antingen i) enligt en utgiven tidtabell, eller ii) med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igenkännlig planmässig serie. */i4/ d) */k/ Överbokad flygning */-k/: en flygning där antalet passagerare med bekräftad platsreservation som har checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt överstiger antalet tillgängliga platser på denna flygning, e) */k/ Frivillig */-k/: en person som har -- giltig färdbiljett, -- bekräftad platsreservation och -- checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt och som på lufttrafikföretagets förfrågan förklarar sig beredd att mot kompensation avstå från sin bekräftade platsreservation. */i4/ f) */k/ Slutlig bestämmelseort */-k/: den bestämmelseort som anges på den färdbiljett som visas fram vid incheckningsdisken eller, i händelse av flera på varandra följande flygningar, på den sista biljettkupongen. Anslutande flygförbindelser som utan svårighet kan nås trots en försening på grund av nekad ombordstigning beaktas härvid inte. /r4/ Artikel 3 1. Lufttrafikföretaget skall fastställa regler som det skall tillämpa vid ombordstigning när en flygning är överbokad. Företaget skall anmäla dessa regler och varje ändring av dem till den berörda medlemsstaten och till kommissionen, som skall hålla dem tillgängliga för övriga medlemsstater. Varje ändring av reglerna träder i kraft en månad efter det att den har anmälts. 2. De regler som avses i punkt 1 skall hållas tillgängliga för allmänheten vid lufttrafikföretagets försäljningskontor och incheckningsdiskar. 3. De regler som avses i punkt 1 bör omfatta möjlighet till förfrågan efter frivilliga som är beredda att avstå från att gå ombord. 4. Under alla omständigheter bör lufttrafikföretaget ta i beaktande de passagerare som har berättigade skäl till ombordstigning före andra, såsom rörelsehindrade personer och barn som reser ensamma. /r4/ Artikel 4 1. Vid nekad ombordstigning skall en passagerare ha rätt att välja mellan -- ersättning motsvarande biljettpriset för den del av resan som inte kommit till stånd utan straffavgift, eller -- ombokning till den slutliga bestämmelseorten med första tillgängliga flygning, eller -- ombokning till den senare dag som passageraren finner lämplig. 2. Oavsett vilket alternativ passageraren väljer enligt punkt 1, och med beaktande av punkterna 3 och 4, skall lufttrafikföretaget omedelbart efter nekad ombordstigning betala en minimiersättning uppgående till -- 150 ecu för flygningar på upp till 3 500 km -- 300 ecu för flygningar som överstiger 3 500 km med hänsyn till den slutliga bestämmelseort som anges i färdbiljetten. 3. När lufttrafikföretaget erbjuder ombokning till den slutliga bestämmelseorten med en annan flygning och ankomsttiden för denna är högst två timmar senare än den tidtabellsenliga ankomsttiden för den ursprungligen bokade flygningen vid flygningar på upp till 3 500 km och högst fyra timmar senare vid flygningar längre än 3 500 km, får den ersättning som föreskrivs i punkt 2 sättas ned med 50 procent. 4. Ersättningsbeloppen får begränsas till priset för en färdbiljett till den slutliga bestämmelseorten. 5. Ersättningen skall betalas kontant eller, med passagerarens samtycke, med resevouchers eller andra tjänster. 6. Om en passagerare på en överbokad flygning samtycker till att resa i en lägre klass än den han betalat biljett för, är han berättigad till återbetalning av prisskillnaden. 7. De avstånd som anges i punkterna 2 och 3 skall mätas efter storcirkelmetoden (ortodromisk linje). /r4/ Artikel 5 1. När ombordstigning nekas vid en flygning som sålts som del av en paketresa (paketarrangemang) skall lufttrafikföretaget förpliktas ersätta den researrangör som har slutit avtal med passageraren, och som i förhållande till denne är ansvarig för att avtalet om paketresan fullgörs på rätt sätt enligt rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang. 2. Med beaktande av de rättigheter och förpliktelser som följer av direktiv 90/314/EEG skall researrangören till passageraren överlämna de belopp som uppburits enligt punkt 1. /r4/ Artikel 6 1. Utöver den minimikompensation som anges i artikel 4 skall lufttrafikföretaget utan kostnad erbjuda passagerare som nekas ombordstigning */i4/ a) kostnaden för ett telefonsamtal och/eller telex- eller telefaxmeddelande till bestämmelseorten, b) måltider och förfriskningar i skälig proportion till väntetiden, c) hotellrum i sådana fall då övernattning under ytterligare en eller flera nätter är nödvändig. 2. När en stad eller region betjänas av flera flygplatser och ett lufttrafikföretag erbjuder en passagerare, som har nekats ombordstigning, en flygning till en annan flygplats än den som bokningen avsåg, skall lufttrafikföretaget svara för kostnaderna för förflyttningen mellan flygplatserna eller, efter överenskommelse med passageraren, till en närliggande alternativ bestämmelseort. /r4/ Artikel 7 Lufttrafikföretaget är inte skyldigt att betala ersättning för nekad ombordstigning i fall då passageraren reser gratis eller till ett reducerat biljettpris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten. /r4/ Artikel 8 Lufttrafikföretagen skall till varje passagerare som nekas ombordstigning lämna ut ett exemplar av de regler som gäller för ersättning vid nekad ombordstigning. /r4/ Artikel 9 1. Bestämmelserna i denna förordning inskränker inte möjligheten att hos behörig domstol framställa krav på ytterligare ersättning. 2. Punkt 1 är inte tillämplig på frivilliga enligt definitionen i artikel 2 e, som har godkänt kompensation enligt reglerna i artikel 3. /r4/ Artikel 10 Denna förordning träder i kraft två månader efter det att den har offentliggjorts i */k/ Europeiska gemenskapernas officiella tidning */-k/. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 4 februari 1991 */k/ På rådets vägnar J.F. POOS Ordförande Rättsakt nr 12 /r1/ RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2299/89 /r3/ av den 24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem /r2/ */-k/EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta, med beaktande av kommissionens förslag. med beaktande av Europaparlamentets yttrande med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: Huvuddelen av lufttrafikföretagens bokningar görs genom datoriserade bokningssystem. Sådana system kan, om de används rätt, vara till stor nytta för lufttrafikföretag, resebyråer och den resande allmänheten genom att erbjuda lättillgänglig, aktuell och riktig information om flygningar, biljettpriser och platstillgång och genom att de används för bokningar och i vissa fall för att ställa ut biljetter och embarkeringskort. Missbruk som tar sig uttryck i vägran att ge tillträde till systemen eller diskriminering när det gäller att tillhandahålla, ladda eller presentera data på skärm eller i att man uppställer oskäliga villkor för deltagande lufttrafikföretag eller abonnenter kan allvarligt missgynna lufttrafikföretag, resebyråer och i sista hand konsumenterna. Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i fördraget. Enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2672/88 är fördragets artikel 85.1 inte tillämplig på överenskommelser om gemensamma inköp, gemensam utveckling och drift av datoriserade bokningssystem. En tvingande uppförandekod som är tillämplig på alla datoriserade bokningssystem och/eller distributionstjänster som erbjuds eller används i gemenskapen, kan säkerställa att sådana system används på ett icke diskriminerande sätt som ger möjlighet till insyn med förbehåll för vad vissa säkerhetskrav kan föranleda, så att missbruk undviks samtidigt som konkurrensen på lika villkor mellan lufttrafikföretag och mellan datoriserade bokningssystem stärks och konsumenternas intressen därigenom skyddas. Det skulle vara omotiverat att införa förpliktelser för en leverantör av datoriserade bokningssystem eller för ett moderföretag eller ett deltagande lufttrafikföretag i dess relationer med ett lufttrafikföretag i tredje land, som ensamt eller tillsammans med andra äger och/eller kontrollerar ett annat sådant system, vilket inte står i överensstämmelse med denna kod eller erbjuder likvärdig behandling. En ordning för att utreda klagomål och för att framtvinga efterlevnad av kodens bestämmelser vid bristande överensstämmelse med denna är önskvärd. /r2/ */-k/HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. /r4/ Artikel 1 Denna förordning skall gälla för datoriserade bokningssystem som erbjuds eller används inom gemenskapens territorium för distribution och försäljning av lufttransportprodukter oavsett */i4/ -- systemleverantörens status eller nationalitet, -- varifrån den utnyttjade informationen kommer eller var den centrala databehandlingsanläggningen i fråga är belägen, -- vilket geografiskt område den aktuella lufttransportprodukten kan hänföras till. /r4/ Artikel 2 I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges: */i4/ a) */k/ Lufttransportprodukt */-k/: regelbunden lufttrafik för befordran av passagerare inklusive bitjänster och ytterligare förmåner som erbjuds till försäljning och/eller säljs som en integrerad del av lufttransporttjänsten. b) */k/ Datoriserat bokningssystem */-k/: ett datoriserat system som innehåller information om bland annat lufttrafikföretags -- tidtabeller, -- platstillgång, -- biljettpriser, -- tjänster i samband med flygbefordran, */i4/ med eller utan möjligheter till -- att reservera platser eller -- att utställa biljetter -- av sådan omfattning att några av eller samtliga dessa tjänster ställs till förfogande för abonnenterna. */i4/ c) */k/ Distributionstjänster */-k/: tjänster som en systemleverantör ställer till en abonnents eller konsuments förfogande för att förmedla information om lufttrafikföretags tidtabeller, platstillgång, biljettpriser och tjänster i samband med flygbefordran samt för att reservera platser och/eller utställa biljetter och för att reservera andra tjänster i samband härmed. d) */k/ Systemleverantör */-k/: varje företag och dess filialer som har ansvaret för driften eller marknadsföringen av ett datoriserat bokningssystem. e) */k/ Moderföretag */-k/: ett lufttrafikföretag som är systemleverantör eller som direkt eller indirekt, ensamt eller tillsammans med andra, äger eller kontrollerar en systemleverantör. f ) */k/ Deltagande lufttrafikföretag */-k/: ett lufttrafikföretag som har ett avtal med en systemleverantör om förmedling av sina lufttransportprodukter genom ett datoriserat bokningssystem. I den utsträckning som ett moderföretag använder distributionstjänsterna i sitt eget datoriserade bokningssystem, betraktas det som ett deltagande lufttrafikföretag. g) */k/ Abonnent */-k/: en person eller ett företag som inte är ett deltagande lufttrafikföretag och som enligt kontrakt eller annan överenskommelse med en systemleverantör använder ett datoriserat bokningssystem för försäljning av lufttransportprodukter direkt till enskilda personer. h) */k/ Konsument */-k/: varje person som önskar upplysning om och/eller har för avsikt att köpa en lufttransportprodukt. i) */k/ Primär textbild */-k/: en textbild som ger omfattande och opartisk information om flygförbindelser mellan två orter inom en angiven tidsperiod, och som bland annat upptar alla direktflygningar som utförs av deltagande lufttrafikföretag. j) */k/ Restid */-k/: skillnaden mellan tidtabellsenlig avgångs- och ankomsttid. k) */k/ Serviceförbättring */-k/: varje produkt eller tjänst som inte är en distributionstjänst som en systemleverantör på egna vägnar erbjuder abonnenter eller konsumenter i anslutning till ett datoriserat bokningssystem. l) */k/ Regelbunden lufttrafik */-k/: en serie flygningar, där varje flygning uppfyller följande kriterier: -- Den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passagerare och gods och/eller post mot vederlag på ett sådant sätt att det på varje flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen direkt av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter). -- Den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma, två eller flera, orter antingen 1. enligt en utgiven tidtabell, eller 2. med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igenkännlig planmässig serie. /r4/ Artikel 3 1. En systemleverantör som erbjuder distributionstjänster avseende regelbunden lufttrafik för befordran av passagerare skall ge varje lufttrafikföretag möjlighet att få del av dessa tjänster på lika och icke-diskriminerande villkor inom ramen för det berörda systemets tillgängliga kapacitet med förbehåll för tekniska begränsningar som ligger utanför systemleverantörens kontroll. 2. a) En systemleverantör får inte -- knyta oskäliga villkor till ett avtal med ett deltagande lufttrafikföretag, -- fordra att tilläggsvillkor godtas, som genom sin karaktär eller enligt affärssed inte har något samband med deltagandet i leverantörens datoriserade bokningssystem, och skall tillämpa samma villkor för samma servicenivå. b) En systemleverantör får inte ställa som villkor för att få delta i leverantörens datoriserade bokningssystem att ett deltagande lufttrafikföretag inte samtidigt deltar i ett annat system. c) Ett deltagande lufttrafikföretag skall ha rätt att säga upp sitt avtal med en systemleverantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte behöver överstiga sex månader, dock att den tidigast får löpa ut vid utgången av det första avtalsåret. 3. Systemleverantören skall utan diskriminering erbjuda alla deltagande lufttrafikföretag de laddnings- och databehandlingstjänster som han tillhandahåller. 4. Om systemleverantören förbättrar de distributionstjänster han erbjuder eller den utrustning som används i samband med att dessa tjänster erbjuds, skall han erbjuda samtliga deltagande lufttrafikföretag dessa förbättringar på samma villkor och under samma förutsättningar med förbehåll för gällande tekniska begränsningar. /r4/ Artikel 4 1. Deltagande lufttrafikföretag och andra som lämnar material till ett datoriserat bokningssystem skall se till att den information som lämnas är tillräckligt omfattande, riktig, inte vilseledande och att den ger insyn. 2. En systemleverantör skall inte behandla det material som omnämns under punkt 1 på ett sätt som kan leda till att felaktig, vilseledande eller diskriminerande information lämnas. 3. En systemleverantör skall ladda och behandla data som lämnats av deltagande lufttrafikföretag med samma omsorg och skyndsamhet med förbehåll för begränsningarna i den laddningsmetod som valts av de enskilda deltagande lufttrafikföretagen och de standardformat som används av leverantören i fråga. /r4/ Artikel 5 1. En systemleverantör skall tillhandahålla en primär textbild som visar data, som inlevererats av deltagande lufttrafikföretag, om tidtabeller, biljettpriser och tillgången på platser för enskilda köpare på ett klart och tillräckligt omfattande sätt som inte är diskriminerande eller partiskt, i synnerhet vad gäller den ordning i vilken informationen presenteras. 2. En systemleverantör får inte avsiktligt eller av oaktsamhet visa oriktig eller vilseledande information och i synnerhet gäller, om inte annat följer av artikel 9.5: */i4/ -- De normer som används för att rangordna informationen får inte baseras på någon faktor som direkt eller indirekt har samband med lufttrafikföretagets identitet och inte tillämpas på ett för något deltagande lufttrafikföretag diskriminerande sätt. -- Ingen diskriminering får utövas vid sammanställning och val av två orter för en flygning på grund av att olika flygplatser betjänar samma ort. 3. Ordningsföljden mellan olika flygmöjligheter på den primära textbilden för den eller de dagar som begärs skall vara den som framgår av bilagan, såvida inte en konsument begär att få den på ett annat sätt för en särskild transaktion. /r4/ Artikel 6 En systemleverantör skall endast tillhandahålla information, från sitt datoriserade bokningssystem i form av statistik eller av annat slag, utöver den som erbjuds som en integrerad del av distributionstjänsterna enligt följande: */i4/ a) Information om enskilda bokningar skall ställas till förfogande på lika villkor för det eller de lufttrafikföretag som deltar i utförandet av den tjänst som bokningen avser. b) Information i samlad eller anonym form skall, när den ställs till förfogande på begäran av ett lufttrafikföretag, erbjudas alla deltagande lufttrafikföretag utan diskriminering. c) Annan information från det datoriserade bokningssystemet skall ställas till förfogande efter samtycke från det berörda lufttrafikföretaget och under förutsättning att en överenskommelse träffats mellan en systemleverantör och deltagande lufttrafikföretag. d) Personlig information om en konsument härrörande från en resebyrå får bara med konsumentens medgivande göras tillgänglig för andra som inte är berörda av transaktionen. /r4/ Artikel 7 1. Förpliktelserna för en systemleverantör enligt artikel 3--6 gäller inte mot ett moderföretag i ett tredje land, i den mån företagets datoriserade bokningssystem inte står i överensstämmelse med denna förordning eller inte erbjuder gemenskapens lufttrafikföretag en behandling som är likvärdig med den som tillämpas enligt denna förordning. 2. Förpliktelserna enligt artikel 8 för moderföretag och deltagande lufttrafikföretag gäller inte mot ett datoriserat bokningssystem som kontrolleras av lufttrafikföretag i ett tredje land, i den mån ett moderföretag eller ett deltagande lufttrafikföretag inte beviljas en behandling i detta land som är likvärdig med den som tillämpas enligt denna förordning och enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2672/88. 3. En systemleverantör eller ett lufttrafikföretag som ämnar åberopa bestämmelserna i punkt 1 eller 2 måste anmäla sina avsikter och skälen för dessa till kommissionen senast 14 dagar före en sådan åtgärd. I undantagsfall kan kommissionen på begäran av den berörda leverantören eller det berörda lufttrafikföretaget ge dispens från 14-dagarsregeln. 4. När kommissionen tar emot en anmälan, skall den utan dröjsmål fastställa huruvida diskriminering i den mening som avses i punkt 1 och 2 föreligger. Om så befinns vara fallet, skall kommissionen informera alla systemleverantörer eller de berörda lufttrafikföretagen i gemenskapen liksom medlemsstaterna om detta. Om diskriminering i den mening som avses i punkt 1 eller 2 inte föreligger, skall kommissionen informera systemleverantören eller de berörda lufttrafikföretagen om det. /r4/ Artikel 8 1. Ett moderföretag eller deltagande lufttrafikföretag får inte till en abonnents användning av något visst datoriserat bokningssystem knyta någon provision eller annan förmån för att sälja eller utställa biljetter för företagets lufttransportprodukter. 2. Ett moderföretag eller deltagande lufttrafikföretag får inte kräva att en abonnent använder ett visst datoriserat bokningssystem för att sälja eller utställa biljetter för en lufttransportprodukt som företaget självt direkt eller indirekt levererar. 3. Punkterna 1 och 2 inverkar inte på ett lufttrafikföretags möjligheter att ställa särskilda villkor för att godkänna en resebyrå som sin agent med rätt att sälja och utställa biljetter för företagets lufttransportprodukter. /r4/ Artikel 9 1. En systemleverantör skall utan diskriminering ställa samtliga distributionstjänster i ett datoriserat bokningssystem till förfogande för alla abonnenter. 2. En systemleverantör får inte kräva att en abonnent ingår ett exklusivavtal och får heller inte varken direkt eller indirekt hindra en abonnent från att abonnera på eller använda andra system. 3. En systemleverantör som erbjuder någon av abonnenterna en serviceförbättring skall erbjuda alla abonnenterna denna förbättring utan diskriminering. 4. En systemleverantör får inte ställa upp oskäliga villkor i ett avtal med en abonnent, och en abonnent får alltid säga upp sitt avtal med en systemleverantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte behöver överstiga tre månader, dock att den tidigast får löpa ut vid utgången av det första avtalsåret. 5. En systemleverantör skall säkerställa antingen på teknisk väg eller genom avtalet med abonnenten att en primär textbild tillhandahålls för varje enskild transaktion och att abonnenten inte behandlar det material som levereras av de datoriserade bokningssystemen på ett sätt som skulle leda till att konsumenterna får oriktig, vilseledande eller diskriminerande information. Abonnenten får emellertid för en enskild transaktion omgruppera data eller använda alternativa textbilder för att tillmötesgå en kunds önskan. 6. En systemleverantör får inte ålägga en abonnent någon skyldighet att acceptera ett erbjudande om teknisk utrustning men kan kräva att en utrustning som är kompatibel med hans eget system används. /r4/ Artikel 10 1. De avgifter som begärs av en systemleverantör får inte vara diskriminerande och skall stå i ett rimligt förhållande till anskaffningskostnaden för den tjänst som tillhandahålls och utnyttjas och skall i synnerhet vara desamma för samma servicenivå. 2. En systemleverantör skall på begäran lämna intresserade parter uppgifter om tillämpade metoder och avgifter, om erbjudna systemtjänster samt om de kriterier för redigering och textbildspresentation som används. Denna bestämmelse förpliktar emellertid inte en systemleverantör att lämna information som är äganderättsligt skyddad, till exempel programvara. 3. Alla deltagande lufttrafikföretag och abonnenter skall utan diskriminering underrättas om alla förändringar av avgiftsnivåer, villkor eller tjänster som erbjuds och grunden för dessa förändringar. /r4/ Artikel 11 1. Kommissionen skall, efter mottagande av klagomål eller på eget initiativ, inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i denna förordning att upphöra. 2. Klagomål kan lämnas in av */i4/ a) medlemsstater, b) fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat intresse i saken. 3. Kommissionen skall utan dröjsmål sända medlemsstaterna kopior av klagomålen och framställningarna och av alla relevanta dokument som sänts till den eller som den sänder ut under förfarandenas gång. /r4/ Artikel 12 1. Kommissionen får när den fullgör de uppdrag som tilldelas den genom denna förordning inhämta alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaterna och från företag och sammanslutningar av företag. 2. Kommissionen får fastställa en tidsgräns, som inte får understiga en månad, för när de begärda upplysningarna skall vara inlämnade. 3. När kommissionen sänder en begäran om upplysningar till ett företag eller en sammanslutning av företag, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den medlemsstat inom vars territorium företaget eller sammanslutningen av företag har sitt säte. 4. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med sin begäran samt de påföljder som föreskrivs i artikel 16.1 för den som lämnar oriktiga uppgifter. 5. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är ägarna till företagen eller deras representanter och i fråga om juridiska personer eller företag, firmor eller sammanslutningar, som inte är juridiska personer, den person som är bemyndigad att företräda dem enligt lag eller stadgar. /r4/ Artikel 13 1. Kommissionen får när den fullgör de uppdrag som tilldelas den enligt denna förordning genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och sammanslutningar av företag. För detta ändamål skall tjänstemän befullmäktigade av kommissionen ha befogenhet */i4/ a) att granska räkenskaperna och andra affärshandlingar, b) att ta kopior av eller göra utdrag ur räkenskaper och andra affärshandlingar, c) att kräva muntliga förklaringar på ort och ställe, d) att gå in i vilka lokaler, på vilken mark och i vilka fordon som helst som används av företag eller sammanslutningar av företag. 2. De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen skall utöva sina befogenheter efter uppvisandet av en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen liksom de påföljder som föreskrivs i artikel 16.1 för de fall då begärda räkenskaper eller andra affärshandlingar företes i ett ofullständigt skick. I god tid före undersökningen skall kommissionen underrätta den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningen och om de bemyndigade tjänstemännens identitet. 3. Företag och sammanslutningar av företag skall underkasta sig de undersökningar som kommissionen fattat beslut om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen samt den dag då den skall inledas och upplysning lämnas om de påföljder som föreskrivs i artikel 16.1 och om rätten att få beslutet prövat av domstolen. 4. Kommissionen skall fatta beslut enligt punkt 3 efter att ha samrått med den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. 5. Tjänstemän i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan på begäran av denna medlemsstat eller kommissionen lämna kommissionens tjänstemän den hjälp de behöver för att utföra sitt uppdrag. 6. I de fall då ett företag motsätter sig en undersökning som beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att göra det möjligt för dem att genomföra sin undersökning. /r4/ Artikel 14 1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 12 och 13 får endast användas för det ändamål som avses i begäran eller undersökningen. 2. Utan att det påverkar tillämpligheten av artiklarna 11 och 20 får kommissionen och behöriga myndigheter inom medlemsstaterna samt deras tjänstemän och övriga anställda inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och som omfattas av sekretess. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte hindra att allmän information eller redogörelser som inte innehåller upplysningar om enskilda företag eller sammanslutningar av företag offentliggörs. /r4/ Artikel 15 1. Om ett företag eller en sammanslutning av företag inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall kommissionen begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilken information som begärs samt fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och lämnas upplysning om de påföljder som föreskrivs i artikel 16.1 liksom om rätten att få beslutet prövat av domstolen. 2. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller sammanslutningen av företag har sitt säte. /r4/ Artikel 16 1. Kommissionen kan genom beslut ålägga företag eller sammanslutningar av företag böter på 1 000 till 50 000 ecu om de uppsåtligen eller av oaktsamhet */i4/ a) till svar på en begäran enligt artikeln 12 lämnar oriktiga upplysningar eller inte lämnar upplysningarna inom den fastställda tidsfristen, b) under pågående undersökningar lägger fram de begärda räkenskaperna eller andra affärshandlingar i ofullständigt skick eller vägrar att underkasta sig en undersökning enligt artikel 13.1. 2. Kommissionen får ålägga systemleverantörer, moderföretag, deltagande lufttrafikföretag och/eller abonnenter böter för överträdelser av denna förordning på högst 10 procent av den årliga omsättningen i den relevanta verksamheten vid det berörda företaget. När bötesbeloppet fastställs, skall hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. 3. Beslut som fattas med stöd av punkterna 1 och 2 är inte av straffrättslig karaktär. /r4/ Artikel 17 Domstolen har oinskränkt rätt enligt fördragets artikel 172 att pröva beslut varigenom kommissionen har fastställt böter; den kan upphäva, sätta ner eller höja böterna. /r4/ Artikel 18 Vid tillämpning av artikel 16 skall ecun ha det värde som har fastställts för upprättandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget enligt artiklarna 207 och 209 i fördraget. /r4/ Artikel 19 1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artikel 16, skall den ge de berörda företagen eller sammanslutningarna av företag tillfälle att yttra sig om de förhållanden som kommissionen har eller har haft invändningar mot. 2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt, kan de också höra andra fysiska eller juridiska personer. Framställningar från sådana personer om att bli hörda skall bifallas, när de visar att de har ett tillräckligt intresse i saken. /r4/ Artikel 20 1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt artikel 16. 2. Offentliggörandet skall ge upplysning om parternas namn och beslutets huvudsakliga innehåll; vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens rättmätiga intresse av att skydda sina affärshemligheter. /r4/ Artikel 21 1. Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 augusti 1989 på alla datoriserade bokningssystem för regelbunden lufttrafik för befordran av passagerare. 2. Trots punkt 1 skall artiklarna 5.3 och 9.5 inte tillämpas förrän den 1 januari 1990 på datoriserade bokningssystem som har etablerat sina centrala administrationer och huvudkontor i gemenskapen före den 1 augusti 1989. Kommissionen kan bevilja ytterligare 12 månaders uppskov för datoriserade bokningssystem som av tekniska skäl inte kan uppfylla dessa villkor före den 1 januari 1990. /r4/ Artikel 22 Denna förordning inskränker inte tillämpningen av nationell lagstiftning om säkerhet, allmän ordning eller dataskydd. /r4/ Artikel 23 Rådet skall besluta om revidering av denna förordning senast den 31 december 1992 på grundval av ett förslag från kommissionen vilket skall överlämnas senast den 31 mars 1992 tillsammans med en redogörelse för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 24 juli 1989. */k/ På rådets vägnar H. NALLET /r4/ Ordförande BILAGA /r2/ */-k/KRITERIER FÖR ATT FASTSTÄLLA ORDNINGSFÖLJDEN /r3/ Allmänna kriterier */i4/ 1. En primär textbild skall, då det är praktiskt möjligt, omfatta deltagande lufttrafikföretags indirekta flygningar genom att det visar minst nio anslutningsorter. Ett deltagande lufttrafikföretag kan begära att en indirekt flygning tas med om linjen inte överstiger storcirkelavståndet mellan de två flygplatserna med 130 procent. Anslutningsorter med linjer som överstiger 130 procent behöver inte visas. 2. En systemleverantör får inte använda skärmutrymmet i sina primära textbilder på ett sådant sätt att exponeringen av en särskild resemöjlighet överdrivs eller så att orealistiska resemöjligheter presenteras. 3. I de fall då en systemleverantör väljer att presentera information om tidtabeller och biljettpriser för flygförbindelser mellan två orter för lufttrafikföretag, som inte är deltagande lufttrafikföretag, skall denna information vara riktig och inte vilseledande eller diskriminerande och presenteras på samma sätt som informationen om de övriga lufttrafikföretagen. 4. Om informationen beträffande antalet direkta flygförbindelser och de berörda lufttrafikföretagens identitet inte är fullständig, skall detta tydligt anges på den aktuella textbilden. /r3/ Kriterier för regelbunden lufttrafik */i4/ 1. Flygmöjligheterna i regelbunden lufttrafik den dag eller de dagar som efterfrågas skall presenteras i följande ordning på primära textbilder såvida inte en konsument begär en annan ordning för en enskild transaktion: i) alla non-stop direktflygningar mellan de två orter som berörs, ii) andra direktflygningar, som inte innebär byte av flygplan, mellan de två orter som berörs, iii) anslutande flygtrafik. */i4/ En konsument skall minst kunna kräva att ordningsföljden på den primära textbilden är fastställd efter avgångs- eller ankomsttid och/eller efter restiden. Om konsumenten inte uttrycker något önskemål, skall ordningsföljden på en primär textbild vara fastställd efter avgångstid för grupp i) och efter restiden för grupperna ii) och iii). 2. Det skall klart framgå vilka flygningar som innebär mellanlandningar, flygplansbyte, byte av flygplats och/eller har gemensam linjebeteckning. Flygningar med gemensam linjebeteckning skall behandlas som anslutande flygtrafik. Rättsakt nr 17 /r1/ RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 4064/89 /r3/ av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer /r2/ */-k/EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 87 och 235 i detta, med beaktande av kommissionens förslag med beaktande av Europaparlamentets yttrande med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: För att förverkliga målen för fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen ges gemenskapen enligt artikel 3 f uppgiften att upprätta "en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids". Denna ordning är nödvändig för att den inre marknaden skall genomföras till år 1992 och för dess vidareutveckling. Avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför och kommer även i fortsättningen att medföra betydande strukturförändringar inom gemenskapens näringsliv, särskilt i form av samgåenden mellan företag. En sådan utveckling måste hälsas med tillfredsställelse eftersom den tillgodoser kraven på en dynamisk konkurrens och kan öka den europeiska industrins konkurrenskraft, förbättra förutsättningarna för tillväxt och höja levnadsstandarden inom gemenskapen. Åtgärder måste dock vidtas för att säkerställa att omstruktureringsprocessen inte på längre sikt skadar konkurrensen. Gemenskapsrätten skall därför innehålla bestämmelser om sådana samgåenden som påtagligt kan hämma en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den. Även om artiklarna 85 och 86 enligt domstolens rättspraxis är tillämpliga på vissa samgåenden mellan företag har de inte tillräcklig räckvidd för att omfatta alla de transaktioner som kan visa sig vara oförenliga med den ordning utan snedvridning av konkurrensen som förutses i fördraget. En ny rättsakt bör därför skapas i form av en förordning som möjliggör en effektiv kontroll av alla samgåenden mellan företag med avseende på deras verkningar på konkurrensstrukturen inom gemenskapen. Den skall vara den enda förordning som är tillämplig på sådana samgåenden. Denna förordning bör därför inte baseras endast på fördragets artikel 87 utan framför allt på artikel 235, enligt vilken gemenskapen kan ge sig själv de ytterligare befogenheter som behövs för att uppnå sina mål, även när det gäller samgåenden mellan företag på marknaderna för de jordbruksvaror som upptas i bilaga II till fördraget. De bestämmelser som skall antas i denna förordning bör gälla betydande strukturförändringar vars verkningar på marknaden sträcker sig utöver en enskild medlemsstats gränser. Tillämpningsområdet för denna förordning bör därför definieras utifrån de berörda företagens geografiska verksamhetsområden och avgränsas av kvantitativa tröskelvärden för att omfatta de samgåenden som har en gemenskapsdimension. Efter en inledande tillämpningsfas bör de tröskelvärden som anges i förordningen tas upp till förnyad prövning mot bakgrund av de vunna erfarenheterna. Ett samgående med en gemenskapsdimension föreligger om de berörda företagens sammanlagda omsättning globalt och inom hela gemenskapen överstiger vissa angivna nivåer och minst två av dessa företag har sin enda eller huvudsakliga verksamhet i olika medlemsstater eller, även om företagen i fråga huvudsakligen verkar i en enda medlemsstat, åtminstone ett av dem har en betydande verksamhet inom minst en annan medlemsstat. Detta gäller även om samgåendena genomförs av företag vars huvudsakliga verksamhet inte är förlagd till gemenskapen, men som har en betydande verksamhet där. Den ordning som skall införas för kontroll av samgåenden mellan företag bör, om inte annat följer av fördragets artikel 90.2, iaktta principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn skall därför beräkningen av omsättningen i ett företag som deltar i ett samgående utgå från sådana företag som utgör en ekonomisk enhet med självständig beslutanderätt oavsett på vilket sätt deras kapital ägs eller vilka administrativa tillsynsregler som gäller för dem. Det är nödvändigt med hänsyn till behovet av att upprätthålla och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden att fastställa om samgåenden med en gemenskapsdimension är förenliga med den gemensamma marknaden. Därvid skall kommissionen vid sin bedömning ta fasta på förverkligandet av de grundläggande mål som anges i fördragets artikel 2, däri inbegripet stärkandet av gemenskapens ekonomiska och sociala samhörighet enligt artikel 130 a. I förordningen bör fastslås principen att om ett samgående med en gemenskapsdimension skapar eller förstärker en ställning som medför att en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas, skall den förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden. Samgåenden som på grund av de berörda företagens begränsade marknadsandel inte riskerar att hämma en effektiv konkurrens kan antas vara förenliga med den gemensamma marknaden. Om inte annat följer av fördragets artiklar 85 och 86, torde detta vara fallet bl. a. när de berörda företagens marknadsandel varken inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den överstiger 25 procent. Kommissionen bör ges uppgiften att fatta alla nödvändiga beslut för att fastställa om samgåenden med en gemenskapsdimension är förenliga med den gemensamma marknaden samt beslut som kan bidra till att återupprätta en effektiv konkurrens. För att säkerställa en effektiv kontroll bör företagen åläggas att förhandsanmäla samgåenden med en gemenskapsdimension samt att uppskjuta genomförandet av samgåenden under en begränsad period, samtidigt som det bör finnas möjlighet att vid behov förlänga denna period eller avstå från uppskjutandet. Av hänsyn till rättssäkerheten skall dock transaktionernas giltighet skyddas i den omfattning som behövs. Det bör fastställas en tidsfrist inom vilken kommissionen skall inleda ett förfarande avseende ett samgående som har anmälts och en tidsfrist inom vilken den skall meddela ett slutligt beslut om huruvida ett samgående som har anmälts är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden. De berörda företagen skall ges rätt att yttra sig inför kommissionen så snart ett förfarande har inletts. Medlemmar av ledningen eller styrelsen för de berörda företagen och företagens erkända arbetstagarrepresentanter samt tredje man som kan påvisa ett berättigat intresse i saken skall också ges tillfälle att yttra sig. Kommissionen bör handla i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter från vilka den inhämtar synpunkter och upplysningar. För tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och i överensstämmelse med domstolens rättspraxis skall kommissionen få hjälp från medlemsstaterna och även ha befogenhet att begära de upplysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att bedöma samgåenden. För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning iakttas skall böter och viten kunna åläggas. Domstolen bör i detta hänseende ges oinskränkt prövningsrätt i enlighet med fördragets artikel 172. Begreppet samgående bör definieras på så sätt att det endast omfattar transaktioner som medför en varaktig förändring i de berörda företagens struktur. Det är följaktligen nödvändigt att från förordningens tillämpningsområde utesluta sådana transaktioner som har till syfte eller resultat att samordna självständiga företags konkurrensbeteende, eftersom sådana transaktioner skall bedömas på grundval av de tillämpliga bestämmelserna i förordningar om tillämpning av fördragets artikel 85 eller 86. Denna distinktion bör uttryckligen göras i fråga om bildandet av gemensamma företag. Det är inte fråga om en sådan samordning av konkurrensbeteende som avses i denna förordning om två eller flera företag kommer överens om att gemensamt förvärva kontrollen över ett eller flera andra företag, om syftet och resultatet är att sinsemellan fördela dessa företag eller deras tillgångar. Det är inte uteslutet att denna förordning kan tillämpas om de berörda företagen godtar begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av samgåendet. Med förbehåll för domstolens prövningsrätt bör kommissionen ensam ges behörighet att tillämpa denna förordning. Medlemsstaterna får inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning på samgåenden med en gemenskapsdimension, såvida inte detta är tillåtet enligt denna förordning. De nationella myndigheternas befogenheter bör begränsas till sådana fall där, i brist på kommissionens ingripande, den effektiva konkurrensen kan komma att hämmas betydligt inom en medlemsstats territorium och där denna medlemsstats konkurrensintressen inte annars kan skyddas i tillräcklig utsträckning genom denna förordning. I sådana fall skall de berörda medlemsstaterna handla snabbt. På grund av skillnaderna i nationella lagar är det inte möjligt att genom denna förordning bestämma en enhetlig tidsfrist inom vilken nödvändiga åtgärder bör vidtas. Det förhållandet att denna förordning är den enda som skall vara tillämplig på samgåenden med en gemenskapsdimension påverkar inte tillämpning av fördragets artikel 223 och hindrar inte medlemsstaterna från att vidta lämpliga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förutsatt att sådana åtgärder är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser. De samgåenden som inte omfattas av denna förordning faller i princip inom medlemsstaternas behörighet. Kommissionen bör dock ha möjlighet att på begäran av en berörd medlemsstat ingripa om den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas inom denna medlemsstats territorium. De villkor som gäller för genomförandet av samgåenden som berör gemenskapsföretag i länder som inte är medlemmar bör uppmärksammas och åtgärder skall vidtas för att rådet skall kunna ge kommissionen ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå icke-diskriminerande behandling för gemenskapsföretag. Denna förordning påverkar på inget sätt arbetstagarnas kollektiva rättigheter som är erkända av de berörda företagen. /r2/ */-k/HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. /r4/ Artikel 1 /r3/ Tillämpningsområde 1. Om inte annat följer av artikel 22, gäller denna förordning alla samgåenden mellan företag med en gemenskapsdimension enligt definitionen i punkt 2. 2. Enligt denna förordning har ett samgående en gemenskapsdimension om */i4/ a) den sammanlagda omsättningen i hela världen för samtliga de berörda företagen överstiger 5 000 miljoner ecu, och b) den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet för minst två av de berörda företagen överstiger 250 miljoner ecu. Detta gäller dock inte om vart och ett av de berörda företagen uppnår mer än två tredjedelar av sin sammanlagda omsättning inom gemenskapen som helhet inom en och samma medlemsstat. 3. De tröskelvärden som anges i punkt 2 skall före utgången av det fjärde året efter det att denna förordning har antagits tas upp till förnyad prövning av rådet, som fattar beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. /r4/ Artikel 2 /r3/ Bedömning av samgåenden 1. Samgåenden som omfattas av denna förordning skall bedömas på grundval av följande bestämmelser för att fastställa om de är förenliga med den gemensamma marknaden. När kommissionen gör sin bedömning skall den ta hänsyn till */i4/ a) behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl. a. strukturen på alla de berörda marknaderna och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen, b) de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen. 2. Ett samgående som inte skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden. 3. Ett samgående som skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden. /r4/ Artikel 3 /r3/ Definition av ett samgående 1. Ett samgående skall anses föreligga om */i4/ a) två eller flera tidigare självständiga företag slås samman, eller b) en eller flera personer som redan kontrollerar minst ett företag, eller -- ett eller flera företag antingen genom förvärv av värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll helt eller delvis över ett eller flera andra företag. 2. En transaktion, inklusive bildandet av ett gemensamt företag, som har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga utgör inte ett samgående enligt punkt 1 b. Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner och som inte medför en samordning av konkurrensbeteendet mellan parterna inbördes eller mellan dessa och det gemensamma företaget utgör ett samgående enligt punkt 1 b. 3. Enligt denna förordning uppnås kontroll genom rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom */i4/ a) ägande- eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa, b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av företagets organ och dessas voteringar eller beslut. 4. Kontroll förvärvas av personer eller företag som */i4/ a) är innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt de berörda avtalen, eller b) utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt sådana avtal har befogenhet att utöva de rättigheter som grundar sig på dessa. 5. Ett samgående skall inte anses föreligga om */i4/ a) kreditinstitut eller andra finansinstitut eller försäkringsbolag, vilkas normala verksamhet omfattar transaktioner och handel med värdepapper för egen eller andras räkning, tillfälligt innehar värdepapper som de har förvärvat i ett företag i avsikt att vidareförsälja dem, förutsatt att de inte utövar rösträttigheter som följer med dessa värdepapper i syfte att bestämma företagets konkurrensbeteende eller att de utövar dessa rösträttigheter endast i syfte att förbereda försäljningen av företaget, helt eller delvis, eller av dess tillgångar eller försäljningen av värdepapperen och att en sådan försäljning äger rum inom ett år efter tidpunkten för förvärvet; denna tidsfrist kan på begäran förlängas av kommissionen om sådana institut eller bolag styrker att det inte fanns någon rimlig möjlighet att genomföra försäljningen inom tidsfristen, b) kontroll förvärvas av en tjänsteman som är utsedd enligt en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd, betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden, c) de transaktioner som avses i punkt 1 b genomförs av sådana finansiella holdingbolag som avses i artikel 5.3 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsredovisningar för olika slags bolag, senast ändrat genom direktiv 84/569/EEG, förutsatt do ck att de rösträttigheter som följer med de innehavda värdepapperen utövas, särskilt beträffande utnämningen av ledamöter i ledningen och styrelsen för de företag som innehavet gäller, endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och inte för att direkt eller indirekt bestämma företagens konkurrensbeteende. /r4/ Artikel 4 /r3/ Förhandsanmälan av samgåenden 1. Sådana samgåenden med en gemenskapsdimension som avses i denna förordning skall anmälas till kommissionen senast en vecka efter avtalets ingående eller offentliggörandet av budet om övertagande eller förvärvet av ett kontrollerande inflytande. Fristen skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar. 2. Ett samgående som består av en företagssammanslagning enligt artikel 3.1 a eller förvärvet av gemensam kontroll enligt artikel 3.1 b skall anmälas gemensamt av parterna i företagssammanslagningen respektive av dem som förvärvar den gemensamma kontrollen. I övriga fall skall anmälan göras av den person eller det företag som helt eller delvis förvärvar kontroll över ett eller flera företag. 3. Om kommissionen konstaterar att ett samgående som har anmälts omfattas av denna förordning, skall den offentliggöra att anmälan har skett, varvid den skall ange parternas namn, samgåendets karaktär och de branscher som berörs. Kommissionen skall ta hänsyn till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. /r4/ Artikel 5 /r3/ Beräkning av omsättning 1. Den sammanlagda omsättningen enligt artikel 1.2 skall omfatta de berörda företagens intäkter under föregående räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företagens ordinarie verksamhet efter avdrag för försäljningsrabatter samt mervärdeskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen. I ett berört företags sammanlagda omsättning skall inte inräknas försäljning av varor eller tjänster mellan de företag som avses i punkt 4. Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall omfatta intäkter från försäljning av varor och tjänster till företag eller konsumenter inom gemenskapen respektive medlemsstaten. 2. Med avvikelse från punkt 1 gäller att om samgåendet består av förvärv av delar, oavsett om dessa utgör rättsliga enheter, av ett eller flera företag skall i fråga om säljaren eller säljarna endast den omsättning som härrör från de delar som är föremål för transaktionen tas med i beräkningen. Två eller flera transaktioner enligt första stycket som äger rum inom en tvåårsperiod mellan samma personer eller företag skall dock betraktas som endast ett samgående, som uppkommer vid tidpunkten för den sista transaktionen. 3. I stället för omsättning används följande: */i4/ a) För kreditinstitut och andra finansinstitut, med avseende på artikel 1.2 a: en tiondel av deras totala tillgångar. Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2 skall den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet ersättas med en tiondel av de totala tillgångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med gemenskapsinvånare och den totala summan av denna utlåning. Vad beträffar sista stycket i artikel 1.2 skall den sammanlagda omsättningen inom en medlemsstat ersättas med en tiondel av de totala tillgångarna multiplicerad med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder vid transaktioner med invånare i denna medlemsstat och den totala summan av denna utlåning. b) För försäkringsbolag: värdet av de tecknade bruttopremierna, som skall omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäkringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de individuella premiebeloppen eller den totala premievolymen. Vad beträffar artikel 1.2 b och sista stycket i artikel 1.2, skall hänsyn tas till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en medlemsstats invånare. 4. Om inte annat följer av punkt 2, skall omsättningen för ett berört företag enligt artikel 1.2 beräknas genom att man summerar omsättningen */i4/ a) för det berörda företaget, b) för de företag i vilka det berörda företaget direkt eller indirekt -- äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgångarna, eller -- kan utöva mer än hälften av rösträttigheterna, eller -- kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företagen, eller -- har rätt att leda företagens verksamhet, */i4/ c) för de företag som i ett berört företag har de rättigheter eller befogenheter som anges i b, d) för de företag i vilka ett företag som avses i c har de rättigheter eller befogenheter som anges i b, e) för de företag i vilka två eller flera företag som avses i a--d gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i b. 5. Om de företag som berörs av samgåendet gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 4 b, skall vid beräkningen av de berörda företagens omsättning enligt artikel 1.2 */i4/ a) ingen hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning av varor eller tjänster mellan det gemensamma företaget och vart och ett av de berörda företagen eller något annat företag som har anknytning till något av dem enligt punkt 4 b--e, b) hänsyn tas till den omsättning som härrör från försäljning av varor och tjänster mellan det gemensamma företaget och något tredje företag. Denna omsättning skall fördelas lika mellan de berörda företagen. /r4/ Artikel 6 /r3/ Prövning av anmälan och inledande av förfaranden 1. Kommissionen skall pröva anmälan så snart den har mottagits. */i4/ a) Om kommissionen finner att det anmälda samgåendet inte omfattas av denna förordning skall den fastslå detta genom beslut. b) Om kommissionen finner att det anmälda samgåendet, fastän det omfattas av denna förordning, inte ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden, skall den besluta att inte göra invändning mot det och skall förklara att det är förenligt med den gemensamma marknaden. c) Om kommissionen däremot finner att det anmälda samgåendet omfattas av denna förordning och ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden, skall den besluta att inleda ett förfarande. 2. Kommissionen skall snarast underrätta de berörda företagen och medlemsstaternas behöriga myndigheter om sitt beslut. /r4/ Artikel 7 /r3/ Uppskjutande av samgåenden 1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall ett samgående enligt artikel 1 varken genomföras före anmälan eller inom de första tre veckorna efter anmälan. 2. Om kommissionen efter en preliminär prövning av anmälan inom den tidsfrist som anges i punkt 1 bedömer det nödvändigt för att säkerställa den fulla verkan av ett senare beslut som fattas med stöd av artikel 8.3 och 8.4, kan den på eget initiativ besluta att ett samgående inte får genomföras, helt eller delvis, till dess att kommissionen fattar ett slutligt beslut eller beslutar att vidta andra interimistiska åtgärder med samma innebörd. 3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för genomförandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts till kommissionen enligt artikel 4.1 före den tidpunkt när det offentliggörs, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttigheter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och på grundval av en dispens som har lämnats av kommissionen enligt punkt 4. 4. Kommissionen kan på begäran medge dispens från de skyldigheter som åläggs enligt punkterna 1, 2 eller 3 för att förhindra att ett eller flera företag som berörs av ett samgående eller tredje man orsakas allvarlig skada. En sådan dispens kan förenas med villkor och ålägganden för att säkerställa förutsättningarna för en effektiv konkurrens. En dispens kan begäras och medges när som helst, även före anmälan eller efter transaktionen. 5. Giltigheten av en transaktion som genomförs i strid mot punkt 1 eller 2 skall vara beroende av ett beslut enligt artikel 6.1 b eller 8.2 eller 8.3 eller det antagande som avses i artikel 10.6. Denna artikel skall dock inte påverka giltigheten av transaktioner med värdepapper, inklusive sådana som kan konverteras till andra värdepapper som kan vara föremål för handel på en marknad under offentligt erkända myndigheters kontroll och tillsyn, vilken fungerar regelmässigt och direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten, såvida inte köparen och säljaren visste eller borde ha vetat att transaktionen genomfördes i strid mot punkt 1 eller 2. /r4/ Artikel 8 /r3/ Kommissionens befogenhet att fatta beslut 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, skall varje förfarande som inleds med stöd av artikel 6.1 c avslutas genom beslut enligt punkt 2--5. 2. Om kommissionen finner att ett samgående som har anmälts uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.2, eventuellt sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, skall den meddela ett beslut enligt vilket samgåendet förklaras förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kan förena beslutet med villkor och ålägganden i syfte att säkerställa att de berörda företagen fullgör sina åtaganden gentemot kommissionen när det gäller att ändra den ursprungliga planen för samgåendet. Beslutet om att samgåendet är förenligt med den gemensamma marknaden skall även omfatta sådana begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av samgåendet. 3. Om kommissionen finner att ett samgående uppfyller det kriterium som anges i artikel 2.3, skall den meddela ett beslut enligt vilket samgåendet förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden. 4. Om ett samgående redan har genomförts kan kommissionen genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att den gemensamma kontrollen upphör eller att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas. 5. Kommissionen kan återkalla det beslut som den har fattat enligt punkt 2, om */i4/ a) förklaringen om förenlighet med den gemensamma marknaden grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är ansvarigt eller om den har utverkats på ett bedrägligt sätt, eller b) de berörda företagen åsidosätter ett åläggande som var förenat med beslutet. 6. I sådana fall som avses i punkt 5 kan kommissionen fatta ett beslut enligt punkt 3 utan att vara bunden av den tidsfrist som avses i artikel 10.3. /r4/ Artikel 9 /r3/ Hänskjutande till medlemsstaternas behöriga myndigheter 1. Kommissionen kan genom ett beslut som snarast meddelas de berörda företagen och de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter hänskjuta ett anmält samgående till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter under följande omständigheter. 2. Inom tre veckor från det att en medlemsstat har mottagit en kopia av anmälan kan den underrätta kommissionen, som skall underrätta de berörda företagen, om att ett samgående hotar att skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas på en marknad inom medlemsstaten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av den gemensamma marknaden. 3. Om kommissionen med hänsyn till marknaden för ifrågavarande varor och tjänster och den geografiska referensmarknaden enligt definitionen i punkt 7 anser att det föreligger en sådan avgränsad marknad och ett sådant hot, skall den antingen */i4/ a) själv behandla fallet för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga, eller b) hänskjuta fallet till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter för att denna stats nationella konkurrenslagstiftning skall tillämpas. Om kommissionen däremot anser att en sådan avgränsad marknad eller ett sådant hot inte föreligger, skall den fatta ett beslut med den innebörden som den skall rikta till den berörda medlemsstaten. 4. Ett beslut om hänskjutande eller inte enligt punkt 3 skall fattas */i4/ a) som huvudregel inom den sexveckorsfrist som anges i artikel 10.1, andra stycket, om kommissionen inte har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 b, eller b) senast inom tre månader efter det att det berörda samgåendet har anmälts, om kommissionen har inlett ett förfarande enligt artikel 6.1 c utan att ha gjort förberedelser i syfte att vidta nödvändiga åtgärder enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 eller 8.4 för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga. 5. Om kommissionen trots påminnelse från den berörda medlemsstaten inte inom den tremånadersfrist som avses i punkt 4 b har fattat något beslut om hänskjutande enligt punkt 3 eller gjort de förberedelser som avses i punkt 4 b, skall den anses ha beslutat att hänskjuta fallet till den berörda medlemsstaten enligt punkt 3 b. 6. Rapporter om eller tillkännagivanden av resultatet av den berörda medlemsstatens behöriga myndighets undersökning av samgåendet skall offentliggöras senast fyra månader efter kommissionens hänskjutande. 7. Med geografisk referensmarknad skall förstås det område inom vilket de berörda företagen medverkar i utbudet av varor eller tjänster, där konkurrensförhållandena är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande områden framför allt därför att konkurrensvillkoren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna bedömning skall hänsyn tas särskilt till de berörda varornas eller tjänsternas beskaffenhet och egenskaper, eventuella hinder för inträde på marknaden, konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i företagens marknadsandelar inom angränsande områden eller betydande prisskillnader. 8. Vid tillämpningen av denna artikel får den berörda medlemsstaten endast vidta sådana åtgärder som är absolut nödvändiga för att säkerställa eller återupprätta en effektiv konkurrens på marknaden i fråga. 9. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i fördraget kan varje medlemsstat begära prövning hos domstolen, och särskilt begära tillämpning av artikel 186, för att få tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning. 10. Denna artikel kommer att tas upp till förnyad prövning före utgången av fjärde året efter det att denna förordning har antagits. /r4/ Artikel 10 /r3/ Tidsfristerna för inledande av förfaranden och för beslut 1. De beslut som avses i artikel 6.1 skall fattas senast inom en månad. Denna frist skall löpa från dagen efter det att en anmälan har mottagits eller, om de upplysningar som skall lämnas med anmälan är ofullständiga, från dagen efter det att de fullständiga uppgifterna har mottagits. Denna frist skall förlängas till sex veckor om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat enligt artikel 9.2. 2. Beslut enligt artikel 8.2 om anmälda samgåenden skall fattas så snart det visar sig att de allvarliga tvivel som avses i artikel 6.1 c har avlägsnats, särskilt till följd av ändringar som har vidtagits av de berörda företagen, och senast före utgången av den frist som anges i punkt 3. 3. Om inte annat följer av artikel 8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om anmälda samgåenden fattas inom högst fyra månader från dagen när förfarandet inleddes. 4. Den tidsfrist som anges i punkt 3 skall i undantagsfall tillfälligt avbrytas om kommissionen på grund av omständigheter för vilka ett av de företag som deltar i samgåendet är ansvarigt har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel 11 eller beordra en undersökning genom beslut enligt artikel 13. 5. Om domstolen avkunnar en dom som helt eller delvis upphäver ett beslut av kommissionen enligt denna förordning, skall de tidsfrister som anges i förordningen börja löpa på nytt från dagen när domen avkunnades. 6. Om kommissionen inte har fattat något beslut enligt artikel 6.1 b eller c eller artikel 8.2 eller 8.3 inom de tidsfrister som anges i punkt 1 respektive punkt 3, skall samgåendet anses ha förklarats förenligt med den gemensamma marknaden, om inte annat följer av artikel 9. /r4/ Artikel 11 /r3/ Begäran om upplysningar 1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får kommissionen inhämta alla nödvändiga upplysningar från medlemsstaternas regeringar och behöriga myndigheter, från de personer som avses i artikel 3.1 b samt från företag och företagssammanslutningar. 2. När kommissionen riktar en begäran om upplysningar till en person, ett företag eller en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna begäran till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte. 3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran samt de påföljder som föreskrivs i artikel 14.1 b för det fall att oriktiga uppgifter lämnas. 4. Skyldiga att lämna de begärda upplysningarna är, i fråga om företag, företagens ägare eller deras företrädare och, i fråga om juridiska personer, bolag, företag eller sammanslutningar som inte är juridiska personer, de som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar. 5. Om en person, ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda upplysningarna inom den tidsfrist som har fastställts av kommissionen eller lämnar ofullständiga upplysningar, skall kommissionen begära upplysningarna genom beslut. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 b och 15.1 a samt upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen. 6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt eller företaget eller företagssammanslutningen har sitt säte. /r4/ Artikel 12 /r3/ Undersökningar genomförda av medlemsstaternas myndigheter 1. På begäran av kommissionen skall medlemsstaternas behöriga myndigheter genomföra de undersökningar som kommissionen anser nödvändiga enligt artikel 13.1 eller som den har beslutat om enligt artikel 13.3. De tjänstemän hos medlemsstaternas behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt utfärdad av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras. Fullmakten skall ange föremålet för och syftet med undersökningen. 2. På begäran av kommissionen eller den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan kommissionens tjänstemän ge myndighetens tjänstemän den hjälp som behövs för att genomföra uppgifterna. /r4/ Artikel 13 /r3/ Kommissionens befogenheter vid undersökningar 1. Vid fullgörandet av de uppgifter som kommissionen har tilldelats genom denna förordning får den genomföra alla nödvändiga undersökningar hos företag och företagssammanslutningar. För detta ändamål har de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen befogenhet */i4/ a) att granska räkenskaper och andra affärshandlingar, b) att göra eller begära kopior av eller utdrag ur räkenskaper och affärshandlingar, c) att begära muntliga förklaringar på ort och ställe, d) att gå in i vilka lokaler, på vilken mark och i vilka fordon som helst som används av företagen. 2. De tjänstemän som av kommissionen har fått i uppdrag att genomföra undersökningarna skall utöva sina befogenheter efter att ha visat upp en skriftlig fullmakt, som anger föremålet för och syftet med undersökningen samt de påföljder som avses i artikel 14.1 c om begärda böcker eller andra affärshandlingar inte framläggs på ett fullständigt sätt. Kommissionen skall i god tid före undersökningen skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om undersökningen samt om de bemyndigade tjänstemännens identitet. 3. Företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig de undersökningar som kommissionen har beslutat om. I beslutet skall anges föremålet för och syftet med undersökningen, fastställas när den skall börja och anges de påföljder som avses i artiklarna 14.1 d och 15.1 b samt upplysas om rätten att överklaga beslutet vid domstolen. 4. Kommissionen skall i god tid skriftligt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras om sin avsikt att fatta beslut enligt punkt 3. Den skall samråda med den behöriga myndigheten innan den fattar sitt beslut. 5. Tjänstemännen hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen skall genomföras kan, på begäran av myndigheten eller kommissionen, biträda kommissionens tjänstemän vid fullgörandet av deras uppgifter. 6. Om ett företag eller en företagssammanslutning motsätter sig en undersökning som har beslutats med stöd av denna artikel, skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att de skall kunna utföra sitt undersökningsuppdrag. För detta ändamål skall medlemsstaterna efter samråd med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder inom ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft. /r4/ Artikel 14 /r3/ Böter 1. Kommissionen kan genom beslut ålägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b, företag eller företagssammanslutningar böter om lägst 1 000 och högst 50 000 ecu, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet */i4/ a) underlåter att anmäla ett samgående enligt artikel 4, b) lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i en anmälan enligt artikel 4, c) lämnar oriktiga uppgifter till svar på en begäran enligt artikel 11 eller inte lämnar en uppgift inom den tidsfrist som har fastställts genom beslut enligt artikel 11, d) vid undersökningar som genomförs enligt artikel 12 eller 13 lägger fram begärda räkenskaper eller andra affärshandlingar i ofullständigt skick eller inte underkastar sig en undersökning som har beslutats enligt artikel 13. 2. Kommissionen kan ålägga de berörda personerna eller företagen böter som inte överstiger tio procent av de berörda företagens sammanlagda omsättning enligt artikel 5, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet */i4/ a) åsidosätter ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket, b) genomför ett samgående i strid mot artikel 7.1 eller åsidosätter ett beslut enligt artikel 7.2, c) genomför ett samgående som genom beslut enligt artikel 8.3 har förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden eller underlåter att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4. 3. När bötesbeloppet fastställs skall hänsyn tas både till överträdelsens art och till hur allvarlig den är. 4. Beslut fattade med stöd av punkterna 1 och 2 har inte straffrättslig karaktär. /r4/ Artikel 15 /r3/ Viten 1. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b eller berörda företag eller företagssammanslutningar viten om högst 25 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dem */i4/ a) att på ett fullständigt och riktigt sätt lämna de upplysningar som kommissionen har begärt enligt artikel 11, eller b) att underkasta sig en sådan undersökning som kommissionen har beslutat om enligt artikel 13. 2. Kommissionen kan förelägga sådana personer som avses i artikel 3.1 b eller företag viten om högst 100 000 ecu för varje dag som dröjsmålet varar, räknat från den dag som anges i beslutet, för att tvinga dem */i4/ a) att iaktta ett åläggande som har beslutats med stöd av artikel 7.4 eller 8.2, andra stycket, eller b) att vidta de åtgärder som har beslutats enligt artikel 8.4. 3. Om de personer som avses i artikel 3.1 b eller företag eller företagssammanslutningar har fullgjort skyldigheten för vars uppfyllande vitet har förelagts, kan kommissionen fastställa det slutliga vitet till ett belopp som är lägre än det som skulle ha följt av det ursprungliga beslutet. /r4/ Artikel 16 /r3/ Domstolens prövning Domstolen har oinskränkt rätt enligt fördragets artikel 172 att pröva beslut genom vilka kommissionen fastställer böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten. /r4/ Artikel 17 /r3/ Sekretess 1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artiklarna 11, 12, 13 och 18 får endast användas för det med begäran, undersökningen eller förhöret avsedda ändamålet. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.3, 18 och 20 får kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän och övriga anställda inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. 3. Punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar. /r4/ Artikel 18 /r3/ Förhör med parterna och tredje man 1. Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 7.2 och 7.4, 8.2, andra stycket, och 8.3--8.5, 14 och 15, skall den lämna de berörda personerna, företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att i varje skede av förfarandet fram till samrådet med den rådgivande kommittén yttra sig över de anmärkningar som framförs mot dem. 2. Med avvikelse från punkt 1 kan ett interimistiskt beslut om att förlänga tidsfristen under vilken ett samgående uppskjuts eller medge dispens enligt artikel 7.2 respektive 7.4 fattas utan att de berörda personerna, företagen eller företagssammanslutningarna lämnas tillfälle att på förhand framföra sina synpunkter, förutsatt att kommissionen lämnar dem tillfälle att göra detta så snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut. 3. Kommissionen skall fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att framföra synpunkter. Vid förfarandet skall parternas rätt att gå i svaromål respekteras till fullo. Åtminstone de direkt berörda parterna skall få ta del av akten, varvid hänsyn skall tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. 4. I den mån kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt kan de inhämta yttranden även från andra fysiska eller juridiska personer. Fysiska eller juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken, särskilt ledamöter av de berörda företagens administrativa eller styrande organ eller erkända arbetstagarrepresentanter från dessa företag, skall efter ansökan ha rätt att yttra sig. /r4/ Artikel 19 /r3/ Samverkan med medlemsstaternas myndigheter 1. Kommissionen skall inom tre arbetsdagar till medlemsstaternas behöriga myndigheter översända kopior av anmälningar samt, så snart som möjligt, även av de viktigaste handlingar som tillställs eller utfärdas av kommissionen enligt denna förordning. 2. Kommissionen skall vidta åtgärder enligt denna förordning i nära och ständig samverkan med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som har rätt att framföra sina synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 9 skall den inhämta upplysningar från medlemsstatens behöriga myndighet enligt punkt 2 i samma artikel och lämna den tillfälle att yttra sig i varje skede av förfarandet fram till det att ett beslut fattas i enlighet med punkt 3 i samma artikel. För detta ändamål skall kommissionen låta den ta del av akten. 3. Samråd skall ske med en Rådgivande kommitté för samgåenden mellan företag innan beslut fattas enligt artiklarna 8.2--8.5, 14 eller 15 eller bestämmelser antas enligt artikel 23. 4. Den rådgivande kommittén skall vara sammansatt av representanter för medlemsstaternas myndigheter. Varje medlemsstat skall utse en eller två representanter, som vid förhinder kan ersättas av andra representanter. Minst en av dessa representanter skall vara sakkunnig i frågor som rör konkurrensbegränsningar och dominerande ställningar. 5. Samråd skall äga rum vid ett gemensamt sammanträde som sammankallas av kommissionen och med kommissionen som ordförande. Till kallelsen skall fogas en redogörelse för varje ärende som skall behandlas, med de viktigaste handlingarna samt ett preliminärt utkast till beslut. Sammanträdet skall hållas tidigast fjorton dagar efter det att kallelse har skett. I undantagsfall kan kommissionen förkorta denna frist där så är motiverat för att förhindra att ett eller flera av de företag som berörs av ett samgående åsamkas allvarlig skada. 6. Den rådgivande kommittén skall avge ett yttrande om kommissionens utkast till beslut, efter omröstning om så behövs. Den rådgivande kommittén kan avge ett yttrande även om några ledamöter är frånvarande och orepresenterade. Yttrandet skall vara skriftligt och skall bifogas utkastet till beslut. Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande. Den skall underrätta kommittén om i vilken utsträckning dess yttrande har beaktats. 7. Den rådgivande kommittén kan förorda att dess yttrande offentliggörs. Kommissionen kan företa ett sådant offentliggörande. I beslutet att offentliggöra yttrandet skall vederbörlig hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och till de berörda företagens intresse av att ett sådant offentliggörande sker. /r4/ Artikel 20 /r3/ Offentliggörande av beslut 1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt artikel 8.2--8.5 i */k/ Europeiska gemenskapernas officiella tidning */-k/. 2. I offentliggörandet skall anges parternas namn och huvuddragen av beslutet. Därvid skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. /r4/ Artikel 21 /r3/ Behörighet 1. Med förbehåll för domstolens prövningsrätt är kommissionen ensam behörig att fatta beslut enligt denna förordning. 2. Medlemsstaterna skall inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning på samgåenden med gemenskapsdimension. Bestämmelsen i första stycket skall inte inskränka på en medlemsstats befogenhet att företa de undersökningar som behövs för tillämpning av artikel 9.2 eller att efter hänskjutande enligt artikel 9.3 b eller 9.5 vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för tillämpning av artikel 9.8. 3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 kan medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av denna förordning och som är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser. Med legitima intressen enligt första stycket avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler. Alla andra allmänna intressen skall meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten och skall erkännas av kommissionen efter en bedömning av deras förenlighet med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. Kommissionen skall underrätta den berörda medlemsstaten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet. /r4/ Artikel 22 /r3/ Tillämpningen av förordningen 1. Endast denna förordning är tillämplig på samgåenden enligt definitionen i artikel 3. 2. Förordningarna nr 17, (EEG) nr 1017/68, (EEG) nr 4056/86 och (EEG) nr 3975/87 gäller inte samgåenden enligt definitionen i artikel 3. 3. Om på begäran av en medlemsstat kommissionen konstaterar att ett samgående enligt definitionen i artikel 3 som inte har någon gemenskapsdimension enligt artikel 1 skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens territorium påtagligt skulle hämmas, kan den, i den mån samgåendet påverkar handeln mellan medlemsstater, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 och 8.4. 4. Artiklarna 2.1 a och b, 5, 6, 8 och 10--20 är tillämpliga. Den frist inom vilken ett förfarande enligt artikel 10.1 kan inledas skall löpa från dagen när begäran från medlemsstaten inkommer. En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att samgåendet har anmälts till medlemsstaten eller genomförts. Denna frist skall löpa från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar. 5. Enligt punkt 3 skall kommissionen endast vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den medlemsstat på vars begäran den ingriper. 6. Punkterna 3--5 skall gälla till dess att de tröskelvärden som anges i artikel 1.2 har tagits upp till förnyad prövning. Artikel 23 Tillämpningsföreskrifter Kommissionen har rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och övriga detaljer i anmälningar enligt artikel 4, tidsfrister enligt artikel 10 samt förhör enligt artikel 18. Artikel 24 Relationer med länder som inte är medlemmar 1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om allmänna svårigheter som deras företag möter när det gäller samgåenden enligt definitionen i artikel 3 i länder som inte är medlemmar. 2. Kommissionen skall, första gången senast ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft och därefter med jämna mellanrum, utarbeta en rapport om behandlingen av gemenskapsföretag ur de synpunkter som avses i punkt 3 och 4 när det gäller samgåenden i länder som inte är medlemmar. Kommissionen skall lägga fram dessa rapporter för rådet, tillsammans med eventuella rekommendationer. 3. Om kommissionen, antingen på grundval av de rapporter som avses i punkt 2 eller andra upplysningar, konstaterar att ett tredje land inte behandlar gemenskapsföretag på ett sätt som motsvarar gemenskapens behandling av företag från landet i fråga, kan den lägga fram förslag för rådet om ett lämpligt förhandlingsmandat i syfte att uppnå motsvarande behandling för gemenskapsföretag. 4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall, utan att det påverkar tillämpningen av fördragets artikel 234, vara i överensstämmelse med gemenskapens eller medlemsstaternas förpliktelser enligt internationella överenskommelser, vare sig dessa är bilaterala eller multilaterala. Artikel 25 Ikraftträdande 1. Denna förordning träder i kraft den 21 september 1990. 2. Förordningen gäller inte samgåenden som var föremål för ett avtal eller tillkännagivande eller om kontroll förvärvades enligt artikel 4.1 före tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande och den gäller inte under några omständigheter samgående beträffande vilka en medlemsstats myndighet med ansvar för konkurrens har inlett ett förfarande före den tidpunkten. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 21 december 1989. På rådets vägnar E. CRESSON Ordförande Anmärkning: Yttrandena i rådets protokoll om denna förordning offentliggörs senare i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.