Post 5996 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1992:18 ·
Visa register
Produktansvarslag (1992:18)
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1992-01-23
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:263
Ikraft: 1993-01-01 överg.best.
Förutsättningar för skadestånd
1 § Skadestånd enligt denna lag betalas för personskada som en produkt
har orsakat på grund av en säkerhetsbrist.
Skadestånd enligt denna lag betalas också för sakskada som en produkt på
grund av en säkerhetsbrist har orsakat på egendom som till sin typ
vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden
för skadan använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål. Skador på
själva produkten ersätts dock inte.
2 § Med produkter avses i denna lag lösa saker. En produkt som har
infogats eller på annat sätt blivit en beståndsdel i någon annan lös
egendom eller i fast egendom skall alltjämt anses i lagens mening utgöra
en produkt för sig.
Om en skada har uppstått till följd av en säkerhetsbrist hos en produkt
som utgör en beståndsdel i en annan produkt, skall båda produkterna
anses ha orsakat skadan.
3 § En produkt har en säkerhetsbrist, om produkten inte är så säker som
skäligen kan förväntas. Säkerheten skall bedömas med hänsyn till hur
produkten kunnat förutses bli använd och hur den har marknadsförts samt
med hänsyn till bruksanvisningar, tidpunkt då produkten satts i omlopp
och övriga omständigheter.
4 § Lagen gäller inte skador som omfattas av lagen (2010:950)
om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.
Lag (2010:975).
5 § Avtalsvillkor som inskränker ansvaret enligt denna lag är utan
verkan.
Skadeståndsskyldiga
6 § Skadeståndsskyldiga enligt denna lag är
1. den som har tillverkat, frambringat eller insamlat den skadegörande
produkten,
2. den som har importerat produkten till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet för att sätta den i omlopp där,
3. den som för att sätta produkten i omlopp har importerat den från en
stat som ingår i Europeiska frihandelsorganisationen (EFTA-stat) till
Europeiska gemenska pen (EG) eller från EG till en EFTA-stat eller från
en EFTA-stat till en annan EFTA-stat, och
4. den som har marknadsfört produkten som sin genom att förse den med
sitt namn eller varumärke eller något annat särskiljande kännetecken.
Första stycket 3 gäller inte vid import mellan stater som har
ratificerat konventionen den 16 september 1988 om domstols behörighet
och om verkställighet av domar på privaträttens område, om en dom i
importlandet till den skadelidandes förmån mot någon som är
skadeståndsskyldig enligt första stycket 1, 2 eller 4 är verkställbar
enligt konventionen i den stat där den skadeståndsskyldige har hemvist.
Lag (1992:1137) och (1995:1185).
7 § Framgår det inte av en skadegörande produkt som är tillverkad,
frambringad eller insamlad här i landet vem som är skadeståndsskyldig
enligt 6 §, är var och en som har tillhandahållit produkten skyldig att
betala skadestånd enligt denna lag, om han inte inom den i tredje
stycket angivna tiden anvisar någon som har tillverkat, frambringat
eller insamlat produkten eller marknadsfört den som sin eller
tillhandahållit den för honom.
Framgår det inte av en importerad produkt som har orsakat skada vem som
är importör enligt 6 § första stycket 2 eller 3, är var och en som har
tillhandahållit produkten skyldig att betala skadestånd enligt denna
lag, om han inte inom den i tredje stycket angivna tiden anvisar en
importör som anges i 6 § första stycket 2 eller 3 eller den som har
tillhandahållit produkten för honom.
En anvisning enligt första eller andra stycket skall ges inom en månad
efter det att den skadelidande framställt krav på ersättning eller på
annat sätt påkallat en sådan anvisning. Lag (1992:1137) och (1995:1185).
8 § Skadeståndsskyldig enligt 6 eller 7 § är inte den som
1. visar att han inte har satt produkten i omlopp i en
näringsverksamhet,
2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte produkten
i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att produkten måste stämma
överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet,
eller
4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet
vid den tidpunkt då han satte produkten i omlopp inte var möjligt att
upptäcka säkerhetsbristen.
Avräkning vid sakskada
9 § När ersättning för sakskada bestäms enligt denna lag avräknas ett
belopp om 3 500 kr.
Skadelidandes medvållande
10 § Skadestånd enligt denna lag jämkas efter vad som är skäligt,
om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.
Lag (1992:1137).
Regressrätt
11 § I den utsträckning någon är skyldig att ersätta en skada
enligt denna lag, har den som lämnat ersättning för skadan
enligt 31 § fjärde stycket konsumenttjänstlagen (1985:716)
eller 6 kap. 3 § andra stycket konsumentköplagen (2022:260)
rätt att av den ersättningsskyldige få tillbaka vad han eller
hon har betalat. Lag (2022:263).
Preskription
12 § Den som vill ha ersättning enligt denna lag skall väcka talan inom
tre år från det att han fick eller borde ha fått kännedom om att
fordringen kunde göras gällande.
Talan om ersättning måste dock väckas inom tio år från det att den som
påstås vara skadeståndsskyldig satte den skadegörande produkten i
omlopp.
Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning.
Lag (1992:1137).
Övergångsbestämmelser
1992:18
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Lagen tillämpas inte mot någon som har satt den skadegörande
produkten i omlopp före ikraftträdandet.
1992:1137
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 och 7 §§, den dag
regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.
Regeringen får sätta 6 och 7 §§ i kraft i förhållande till
Liechtenstein och Schweiz vid en senare tidpunkt än i förhållande
till andra EFTA-stater. (I kraft den 1 januari 1994 genom
SFS 1993:1646 och den 1 december 1995 genom SFS 1995:1185).
Lag (1993:647).
2. Lagen tillämpas inte beträffande någon som har satt den
skadegörande produkten i omlopp före ikraftträdandet.
2022:263
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2022.
2. Den äldre lydelsen av 11 § gäller fortfarande om någon har
lämnat ersättning enligt 31 § konsumentköplagen (1990:932).