Post 5761 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1992:1438 ·
Visa register
Lag (1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter
Departement: Finansdepartementet S6
Utfärdad: 1992-12-17
Ikraft: 1993-10-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1776
Upphävd: 1995-01-01 överg.best.
Fastställande av dieseloljeskatt m. m.
1 § Dieseloljeskatt skall betalas till staten enligt denna lag för
oljeprodukter som är skattepliktiga enligt lagen (1957:262) om
allmän energiskatt. Skatt skall dock inte tas ut för oljeprodukt som
ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350° C. Med
oljeprodukter avses även sådana bränsleblandningar som anges i 1 §
andra stycket lagen om allmän energiskatt. Lag (1994:284).
2 § Skatt skall inte tas ut för oljeprodukter som har försetts med
märkämnen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka märkämnen som skall användas och vilka
mängder som skall tillsättas. Märkning som avses i första stycket får
ske endast på depå som är godkänd av beskattningsmyndigheten och skall
ha skett senast när skattskyldighet för oljeprodukten inträder enligt 8
§ första stycket 1 och 4 lagen (1957:262) om allmän energiskatt.
3 § Om skattepliktig oljeprodukt förs in i landet av någon som inte är
registrerad som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten skall skatten
betalas till tullmyndigheten. Därvid är tullagen (1987:1065) och 9 kap.
4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
tillämpliga. I fall som avses i första stycket skall skatt inte tas ut
om oljeprodukten har försetts med märkämnen som avses i 2 § senast när
produkten anmäls till förtullning.
4 § Bränsletank på personbil, lastbil och buss som är eller bör vara
upptagen i bilregistret får inte innehålla oljeprodukt enligt 1 § som är
försedd med sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket om
bränsletanken förser fordonets motor med bränsle.
Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilka
märkämnen som avses i 2 § första stycket har avlägsnats.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även för fordon som
brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 38 § bilregisterkungörelsen
(1972:599) samt fordon som förts in till Sverige för tillfälligt
brukande här och inte är registrerat här.
5 § Dieseloljeskatten för år 1994 tas ut för oljeprodukter
tillhöriga miljöklass 1 med 843 kronor per kubikmeter, miljöklass 2
med 1 040 kronor per kubikmeter och miljöklass 3 med 1 300
kronor per kubikmeter. För tiden efter utgången av år 1994 och
fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med de belopp som
omräknas enligt 5 a §. Därefter skall skatten tas ut med det belopp
som gäller vid utgången av år 1998. Skatt skall dock inte tas ut för
den del av bränslet som består av vegetabiliska eller animaliska
fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana
fetter eller oljor.
Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall
(destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 285° C vid 95
procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per
kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst 0,001 viktprocent
svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Sådana oljor
får inte innehålla klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten
och måttet på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får inte
understiga 50.
Till miljöklass 2 hör till miljöklass 1 inte hänförliga oljor som har
ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180
och 295° C vid 95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820
kilogram per kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst 0,005
viktprocent svavel och högst 20 volymprocent aromatiska kolväten.
Halten polycykliska aromatiska kolväten får inte överstiga 0,1
volymprocent och måttet på den naturliga tändvilligheten
(cetanindex) får inte understiga 47.
Till miljöklass 3 hör övriga oljor.
Miljöklass för bränsle bestäms med ledning av hela
bränsleblandningens egenskaper. Lag (1994:726).
5 a § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998
skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i
5 § angivna skattebeloppen multiplicerade med de jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i
oktober 1993.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande
kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor. Lag (1994:726).
6 § Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599).
Som ägare av ett fordon anses vid tillämpning av denna lag den som är
eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. I fråga om ett fordon
som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt
eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år
anses innehavaren som ägare. Innehas fordonet i annat fall med
nyttjanderätt, anses innehavaren som ägare, om han har befogenhet att
bestämma om förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett.
7 § Bestämmelserna i 6 § första stycket 1, 2 och 3, 7 §, 8 § första
stycket 1, 2 och 4, 27 och 32 §§ lagen (1957:262) om allmän
energiskatt tillämpas i fråga om dieseloljeskatt.
Regler om förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1993:1206).
8 § I deklaration för redovisning av dieseloljeskatt får avdrag göras
för samma skatt på de oljeprodukter som
1. i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i
egen rörelse,
2. återtagits i samband med återgång av köp,
3. av den skattskyldige eller för hans räkning förts ut ur Sverige
eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas
där,
4. sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning från köpare,
5. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än
energialstring.
Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot
så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter
betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den
oljeprodukt som betalningen avser. Lag (1993:1206).
8 a § Annan än den som är registrerad får köpa skattepliktiga
oljeprodukter utan skatt mot avgivande av en försäkran till
leverantören att oljeprodukten skall användas för annat ändamål
än energialstring. Lag (1993:1206).
Straffbestämmelser m. m.
9 § Den som från oljeprodukter avlägsnar sådana märkämnen som avses i 2
§ första stycket eller på annat sätt tar befattning med oljeprodukter,
för vilka dieseloljeskatt inte erlagts, i syfte att dessa skall användas
i strid mot 4 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Har brottet rört betydande värden eller är det i annat fall att anse som
grovt skall, om förfarandet inte utgör led i gärning som är belagd med
strängare straff enligt skattebrottslagen (1971:69), dömas till fängelse
i högst två år.
10 § För försök eller förberedelse till brott enligt 9 § andra stycket
skall dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
11 § Ett föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag
eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att
förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl till det.
Angående beslag av egendom som kan antas bli förverkad gäller
bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken.
12 § Anträffas oljeprodukter där sådana märkämnen som avses i 2 § första
stycket har avlägsnats och för vilka dieseloljeskatt inte betalts, i
annat utrymme än bränsletank som förser motor på personbil, lastbil
eller buss med bränsle och är det uppenbart att oljeprodukterna avsetts
för tillförsel till sådan bränsletank i strid mot 4 §, påför
beskattningsmyndigheten den, som ansvarat för att de nämnda ämnena
avlägsnats, dieseloljeskatt med belopp som motsvarar den skatt som
skulle ha tagits ut för oljeprodukterna enligt 5 §.
/r3/ Avgiftsbestämmelser m. m.
13 § En särskild avgift tas ut för motorfordon vars bränsletank
innehåller oljeprodukter i strid mot 4 §. Avgiften uppgår för personbil
till 10 000 kronor. Avgiften beräknas för bussar och lastbilar på
följande sätt.
Skattevikt, Avgift, kronor
kilogram
0-- 3 500 10 000
3 501--10 000 20 000
10 001--15 000 30 000
15 001--20 000 40 000
20 001-- 50 000
Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt
fordonsskattelagen (1988:327). Avgiften tas ut för varje tillfälle, som
bränsletank påträffas med oljeprodukter i strid mot 4 §.
14 § Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för
ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas
avgiften ut med en och en halv gånger det belopp som följer av 13 §.
15 § Avgift enligt 13 och 14 §§ påförs ägaren till fordonet.
Brukar någon annans fordon utan lov, påförs brukaren avgiften.
16 § I fråga om fordon, som är registrerat här i landet, påförs avgift
enligt 13 och 14 §§ genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i
bilregistret antecknade ägaren av fordonet har sin adress enligt
registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i
Stockholms län.
17 § Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen medge nedsättning av
eller befrielse från avgift enligt 13 och 14 §§.
18 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag skall utövas av
polismyndigheterna samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll av
personbil, lastbil och buss till och från utlandet.
19 § För kontroll av efterlevnaden av denna lag har polismyndigheterna
och annan tillsynsmyndighet rätt till tillträde till låsta utrymmen i
fordon. Myndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar och
prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning.
20 § Bestämmelserna i 3 § andra stycket och tredje stycket första
meningen, 10 § andra stycket, 45 § första stycket, 56, 66 och 85 §§
fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas på avgift enligt denna
lag. Allmänt ombud för avgift enligt denna lag är den som förordnats som
ombud med stöd av 3 § fjärde stycket fordonsskattelagen.
21 § Bestämmelserna i 3 kap. 7--15 §§, 8 kap. 8 § samt 9 kap. 3 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter får tillämpas även
för att begära upplysningar till ledning för beslutet om avgift enligt
13--14 §§ denna lag. Beslut om att begära upplysning får fattas, utom av
länsstyrelsen, av beskattningsmyndigheten.
22 § Länsstyrelsens beslut enligt 16 och 17 §§ får överklagas hos
länsrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till
länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av
beslutet. För allmänna ombudet räknas dock tiden från beslutets dag. I
fråga om överklagande tillämpas vidare 8 kap. 1 § andra stycket, 2 §
andra stycket samt 3--5 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Övergångsbestämmelser
1993:1206
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993. De nya
bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1
oktober 1993.
1994:1776
Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om föhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen.