Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt förrättningar i anslutning till dessa. Bestämmelserna i denna förordning gäller inte för 1. den som utan att vara anställd får statlig utbildning, 2. den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk, 3. anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag. Förordning (2010:1682). 2 § Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa. 3 § Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta -- ersättning vid dödsfall och invaliditet, -- ersättning för förlorat personligt resgods, -- ersättning för kostnader vid reseavbrott, -- överfallsskydd och -- rättsskydd. Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms behövligt. 4 § Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och 5 §§ förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga om försäkringsskydd enligt denna förordning. Förordning (1995:1302). 5 § Kammarkollegiets beslut i ärenden om ersättning på grund av avtal som avses i 4 § får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 1995:1302 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Den myndighet som med stöd av 4 § i dess äldre lydelse har tecknat försäkring hos ett enskilt försäkringsbolag skall säga upp denna till närmaste förfallodag.