Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Denna förordning gäller läkarvård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning. Termer och begrepp som används i lagen har samma betydelse i förordningen. 2 § För tiden fram till den 1 juli 1994 skall följande bestämmelser i läkarvårdstaxan (1974:699) tillämpas vid bestämmandet av läkarvårds- ersättning: 7 § utom andra stycket, 8 §, 9 §, 10 §, 11 § utom fjärde stycket, 12 § femte stycket, 13 §, 14 §, 15 §, 24 § samt övergångs- bestämmelserna till dessa bestämmelser. 3 § Bestämmelser om patientavgiftens storlek m. m. finns i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning. 4 § Försäkringskassan skall för landstingets räkning betala ut skillnaden mellan å ena sidan det arvode som följer av bestämmelserna i 2 § och å andra sidan den patientavgift som läkaren fått ta ut. Ersättning betalas till en läkare och vikarie i dennes verksamhet för högst 3 000 besök som avses i 7 § första stycket grupperna 2--7 och tredje stycket läkarvårdstaxan (1974:699) under ett kalenderhalvår. Arvodet betalas dock helt genom läkarvårdsersättning 1. för provtagning i syfte att utröna om en samhällsfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (1988:1472) föreligger och för undersökning i samband med provtagningen, 2. om patienten enligt 24 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning är befriad från att erlägga patientavgift, 3. för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort, 4. för sådana kliniska laboratorieundersökningar som anges i förteckning enligt 9 § andra stycket läkarvårdstaxan (1974:699) och för undersökning av prover enligt samma bestämmelse, 5. för läkarens resekostnadsersättning, 6. för sjukvård som avses i 2 § andra stycket 5 förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 5 § För laboratorieundersökning som utförs av Smittskyddsinstitutet lämnas ersättning från landstinget om undersökningen utförs efter remiss från 1. en läkare som har ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, 2. en läkare inom företagshälsovård, som uppfyller villkoren i 3 § 1--7 den upphävda förordningen (1985:326) om bidrag till företagshälsovård, eller 3. en läkare som är anställd av studerandehälsovårdsorganisation. Ersättning lämnas med högst det belopp som finns angivet för sådan undersökning i den för institutet gällande taxan. 6 § En läkare som har läkarvårdsersättning är skyldig att i fråga om all sådan vård visa läkarvårdsräkning för försäkringskassan och redovisa arbetstid, uppgift om patientens bosättningsort och andra uppgifter som Riksförsäkringsverket föreskriver. Sådan läkarvård eller rådgivning som avses i 7 § åttonde stycket läkarvårdstaxan (1974:699) skall dock, utan uppgifter om patientens identitet, redovisas särskilt till försäkringskassan enligt föreskrifter som Riksförsäkringsverket meddelar. Läkarvårdsräkning uppsätts enligt formulär som Riksförsäkringsverket fastställer. Patienten skall i den utsträckning Riksförsäkringsverket föreskriver få del av och intyga riktigheten av de uppgifter som avses i första stycket. Läkarvårdsersättning kan innehållas i avvaktan på att sådana uppgifter lämnas som avses i första stycket. 7 § Den som ger vård mot läkarvårdsersättning skall lämna kvitto på betalda patientavgifter och anteckna dessa på formulär för tillämpning av bestämmelserna om kostnadsbefrielse för läkemedelskostnader och patientavgifter. Övergångsbestämmelser 1993:1663 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994 då läkarvårdstaxan (1974:699) skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i 7 § utom andra stycket, 8--10 §§, 11 § utom fjärde stycket, 12 § femte stycket, 13--15 §§ och 24 § samt övergångsbestämmelserna till dessa bestämmelser i den upphävda taxan skall dock fortfarande tillämpas vid bestämmandet av läkarvårdsersättning för tiden fram till den 1 juli 1994. 2. För läkarvård som givits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser fortfarande. 3. Beslut av Riksförsäkringsverket enligt 7 § andra stycket läkarvårdstaxan (1974:699) om arvodesberäkning för läkare som saknar specialistkompetens gäller fortfarande.