Post 5440 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1994:134 ·
Visa register
Lag (1994:134) mot etnisk diskriminering
Departement: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1994-04-07
Ikraft: 1994-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1999:130
Upphävd: 1999-05-01
Lagens ändamål
1 § Denna lag har till ändamål att motverka etnisk diskriminering.
Med etnisk diskriminering avses att en person eller en grupp av
personer missgynnas i förhållande till andra eller på annat sätt
utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Ombudsman mot etnisk diskriminering
2 § Regeringen utser en ombudsman som skall verka för att etnisk
diskriminering inte förekommer i arbetslivet eller på andra
områden av samhällslivet.
3 § Ombudsmannen skall genom råd och på annat sätt medverka
till att den som utsatts för etnisk diskriminering kan ta till vara sina
rättigheter. Ombudsmannen skall vidare genom överläggningar med
myndigheter, företag och organisationer samt genom
opinionsbildning, information och på annat liknande sätt ta
initiativ till åtgärder mot etnisk diskriminering.
4 § Ombudsmannen skall särskilt motverka att arbetssökande
utsätts för etnisk diskriminering. Ombudsmannen skall också i
kontakt med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer
främja ett gott förhållande mellan olika etniska grupper i
arbetslivet.
Bestämmelser om ombudsmannens rätt att föra talan i tvister om
otillbörlig särbehandling av arbetssökande och arbetstagare finns i
17 §.
Nämnd mot etnisk diskriminering
5 § Regeringen utser en nämnd mot etnisk diskriminering som skall
bestå av tre ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och ha
erfarenhet som domare.
Nämndens uppgifter är att ge ombudsmannen råd i principiellt
viktiga frågor om tillämpningen av denna lag och att hos regeringen
föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som är ägnade
att motverka etnisk diskriminering. Nämnden skall vidare pröva
ärenden enligt 7 §.
Förfarandet hos ombudsmannen och nämnden
6 § En arbetsgivare är på ombudsmannens uppmaning skyldig att
komma till sådana överläggningar och lämna sådana uppgifter som
berör arbetsgivarens förhållande till arbetssökande och arbetstagare
och som behövs för ombudsmannens verksamhet på arbetslivets
område. En arbetsgivare är vidare skyldig att lämna uppgifter när
ombudsmannen biträder en begäran av en enskild arbetssökande
eller arbetstagare enligt 10 §. Arbetsgivaren får inte betungas
onödigt genom uppgiftsskyldigheten. Finns det särskilda skäl är
arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgifter.
Även i övrigt bör arbetsgivare och andra komma till överläggningar
och lämna upplysningar till ombudsmannen, om ombudsmannen
begär det.
7 § Om en arbetsgivare inte rättar sig efter ombudsmannens
uppmaning enligt 6 § första stycket, får ombudsmannen förelägga
vite. Ombudsmannens beslut att förelägga vite får överklagas hos
Nämnden mot etnisk diskriminering. Nämndens beslut får inte
överklagas.
Talan om utdömande av vite förs vid tingsrätt av ombudsmannen.
Förbud mot otillbörlig särbehandling av arbetssökande och
arbetstagare
8 § En arbetsgivare får vid anställning inte otillbörligt särbehandla
en arbetssökande genom att förbigå den arbetssökande på grund av
hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung
eller trosbekännelse.
9 § En arbetsgivare får inte otillbörligt särbehandla en arbetstagare
på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska
ursprung eller trosbekännelse genom att
1. tillämpa oförmånliga anställnings- eller andra arbetsvillkor,
2. leda och fördela arbetet på ett för arbetstagaren påtagligt
oförmånligt sätt, eller
3. säga upp, avskeda, permittera eller vidta någon annan jämförlig
åtgärd mot arbetstagaren.
Uppgift om meriter
10 § En arbetssökande som inte har anställts eller en arbetstagare
som inte har befordrats eller tagits ut till utbildning och som
misstänker att han eller hon utsatts för otillbörlig särbehandling,
har rätt att på begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om
arten och omfattningen av den utbildning, den yrkeserfarenhet och
de andra jämförbara meriter den har som i stället fick arbetet eller
utbildningsplatsen.
Ogiltighet och skadestånd
Ogiltighet
11 § Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det föreskriver eller
medger sådan särbehandling som är otillåten enligt 8 eller 9 §.
12 § Särbehandlas en arbetstagare på något sätt som är otillåtet
enligt 9 § genom en bestämmelse i ett avtal med arbetsgivaren, skall
bestämmelsen jämkas eller förklaras ogiltig, om arbetstagaren begär
det. Har bestämmelsen sådan betydelse för avtalet att det inte
skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat
innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet
förklaras ogiltigt.
Särbehandlas en arbetstagare på något sätt som är otillåtet enligt 9 §
genom att arbetsgivaren säger upp ett avtal eller vidtar en annan
sådan rättshandling, skall rättshandlingen förklaras ogiltig, om
arbetstagaren begär det.
Vad nu har sagts gäller inte när 11 § är tillämplig.
Skadestånd
13 § Om arbetssökande diskrimineras genom att arbetsgivaren
bryter mot förbudet i 8 §, skall arbetsgivaren betala skadestånd till
den eller de diskriminerade för den kränkning som
diskrimineringen innebär.
Om flera diskriminerade i ett sådant fall begär skadestånd, skall
skadeståndet bestämmas som om bara en av dem hade blivit
diskriminerad samt delas lika mellan dem.
14 § Om arbetstagare diskrimineras genom att arbetsgivaren bryter
mot förbudet i 9 §, skall arbetsgivaren betala skadestånd till
arbetstagaren för den förlust som uppkommer och för den
kränkning som diskrimineringen innebär.
15 § Om det är skäligt kan skadestånd enligt 13 och 14 §§ sättas ned
eller helt falla bort.
Rättegången i diskrimineringstvister
Tillämpliga regler
16 § Mål om tillämpningen av 8, 9 och 11--15 §§ skall handläggas
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Därvid anses som arbetstagare också arbetssökande och som
arbetsgivare också den som någon har sökt arbete hos.
Andra stycket gäller också vid tillämpningen i en tvist enligt denna
lag av bestämmelserna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
Rätt att föra talan
17 § I en tvist enligt 16 § får Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering föra talan för en enskild arbetstagare eller
arbetssökande, om den enskilde medger det och om
ombudsmannen finner att en dom i tvisten är betydelsefull för
rättstillämpningen eller det annars finns särskilda skäl för det. Om
ombudsmannen finner det lämpligt får han eller hon i samma
rättegång föra också annan talan som ombud för den enskilde.
Ombudsmannens beslut i frågor enligt första stycket får inte
överklagas.
Ombudsmannens talan enligt första stycket förs vid
Arbetsdomstolen.
18 § När en arbetstagarorganisation har rätt att föra talan för den
enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister, får Ombudsmannen mot etnisk diskriminering föra
talan bara om organisationen inte gör det.
Vad som i den lagen föreskrivs om den enskildes ställning i
rättegången skall tillämpas också när ombudsmannen för talan.
Gemensam handläggning
19 § När flera arbetssökande väcker skadeståndstalan mot samma
arbetsgivare och arbetsgivaren menar att skadeståndet skall delas
mellan dem enligt 13 § andra stycket, skall målen på arbetsgivarens
begäran handläggas i samma rättegång.
20 § Har talan i fall som avses i 19 § väckts vid skilda domstolar,
skall målen handläggas hos Arbetsdomstolen, om något av målen
hör dit. Annars skall målen handläggas hos den tingsrätt där talan
först väcktes eller, om talan väcktes samtidigt hos flera tingsrätter,
den tingsrätt som arbetsgivaren väljer.
21 § Mål som väckts vid någon annan domstol än den där de skall
handläggas gemensamt skall lämnas över dit.
Beslut att lämna över mål får inte överklagas.
22 § Har flera väckt talan vid samma domstol, tillämpas 19 §, om
målen inte ändå handläggs gemensamt med stöd av någon annan
lag.
23 § Handläggningen av ett mål om skadestånd enligt 13 § skall på
begäran av arbetsgivaren skjutas upp, i den mån det behövs för att
målen skall kunna handläggas gemensamt med någon annan sådan
skadeståndstalan som redan väckts eller kan komma att väckas.
Talan om skadestånd enligt 13 § med anledning av ett beslut om
tjänstetillsättning som har meddelats av en arbetsgivare med
offentlig ställning får inte prövas innan beslutet i fråga om
tjänstetillsättningen har vunnit laga kraft.
Preskription m. m.
24 § Om någon för talan med anledning av uppsägning eller
avskedande skall 34 § andra och tredje stycket, 35 § andra och
tredje stycket, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39--42 §§
samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd tillämpas.
25 § I fråga om någon annan talan än som avses i 24 § skall 64--66
och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
tillämpas med den skillnaden att den tidsfrist som anges i 66 §
första stycket första meningen skall vara två månader.
En sådan skadeståndstalan som avses i 13 § får dock inte väckas
senare än åtta månader efter anställningsbeslutet. När en
organisation har försuttit denna tid kan den som är eller har varit
medlem i organisationen väcka talan inom två månader efter det
att åttamånadersfristen har löpt ut.
26 § I fråga om en skadeståndstalan med anledning av ett beslut om
tjänstetillsättning som har meddelats av en arbetsgivare med
offentlig ställning, räknas tidsfristerna enligt 25 § från den dag
beslutet i fråga om tjänstetillsättningen vann laga kraft.
27 § Talan som förs av Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
behandlas som om talan hade förts på egna vägnar av arbetstagaren
eller den arbetssökande.