Post 5520 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1993:1068 ·
Visa register
Förordning (1993:1068) om elektrisk materiel
Departement: Infrastrukturdepartementet RSED E
Utfärdad: 1993-09-23
Ändring införd: t.o.m. SFS 2016:340
Övrigt: Rättelseblad 2004:472 har iakttagits.
Ikraft: 1994-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2017:218
Upphävd: 2017-07-01
Förordningens ändamål
1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas till huvudsaklig del
för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Förordningens tillämpningsområde
2 § Förordningen innehåller säkerhetsbestämmelser för elektrisk
materiel.
Med elektrisk materiel avses
1. en anordning som är avsedd att anslutas till en elektrisk
starkströmsanläggning,
2. en anordning som har en egen elektrisk kraftkälla,
3. komponenter i en sådan anordning som avses i 1 eller 2,
4. komponenter i en elektrisk starkströmsanläggning, och
5. elektrisk utrustning som är avsedd att användas i eller vid en
elektrisk starkströmsanläggning.
2 a § I fråga om elektrisk materiel som är avsedd för
konsumenter eller som kan antas komma att användas av
konsumenter gäller också produktsäkerhetslagen (2004:451).
Förordning (2004:472).
Allmänna skyldigheter beträffande elektrisk materiel
3 § Den som tillverkar, representerar den som tillverkar,
importerar, distribuerar eller installerar elektrisk materiel
ska se till att materielen uppfyller gällande
säkerhetskrav. Förordning (2016:340).
3 a § Den som innehar elektrisk materiel ska se till att den
underhålls på ett godtagbart sätt och används på ett sätt som
inte riskerar säkerheten. Förordning (2016:340).
3 b § Den som använder elektrisk materiel ska försäkra sig om
att den är säker för användning. Förordning (2016:340).
Säkerhetskrav
4 § Elektrisk materiel skall vara konstruerad och tillverkad i
enlighet med inom EES gällande god säkerhetsteknisk praxis så att
den inte riskerar säkerheten för människor, husdjur eller egendom,
när den är korrekt installerad och underhållen och används för
avsett ändamål. De viktigaste säkerhetskraven anges i 5--7 §§.
5 § Elektrisk materiel skall genom märkning på materielen eller, om
detta inte är möjligt, på en medföljande bruksanvisning vara
försedd med sådan information som behövs från
säkerhetssynpunkt för att säkerställa att den används på ett säkert
sätt och för avsett ändamål.
Tillverkarens eller fabrikatets namn eller varumärke samt
typbeteckning skall finnas klart och tydligt angivna på materielen
eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen.
Elektrisk materiel och tillhörande komponenter skall ha sådant
utförande att de kan sättas samman och anslutas på ett korrekt och
säkert sätt.
6 § Tekniska åtgärder skall vidtas till skydd mot risker orsakade av
elektrisk materiel på ett sådant sätt
1. att människor och husdjur är tillfredsställande skyddade mot
fara för fysisk skada eller annan skada som kan orsakas av direkt
eller indirekt beröring med spänningsförande delar,
2. att det inte kan uppstå temperaturer, ljusbågar eller strålning
som kan orsaka faror,
3. att människor, husdjur och egendom är tillfredsställande
skyddade mot risker som inte är av elektrisk natur, vilka enligt
erfarenhet kan orsakas av elektrisk materiel,
4. att isoleringen hos elektrisk materiel är anpassad till de
förhållanden som kan förutses.
7 § Tekniska åtgärder skall vidare vidtas till skydd mot risker
orsakade av yttre påverkan på elektrisk materiel på ett sådant sätt
1. att den elektriska materielen uppfyller de förväntade mekaniska
kraven så att människor, husdjur och egendom inte utsätts för fara,
2. att den elektriska materielen, i den omgivning där det kan
förutses att materielen kommer att användas, kan stå emot icke
mekanisk påverkan så att människor, husdjur och egendom inte
utsätts för fara,
3. att den elektriska materielen inte utsätter människor, husdjur
och egendom för fara vid de överbelastningsförhållanden eller
felfall som kan förutses.
Antagande om uppfyllande av säkerhetskraven
8 § Elektrisk materiel som är utförd enligt harmoniserad standard
skall, om inte annat visas, anses uppfylla säkerhetskraven i denna
förordning.
Om harmoniserad standard saknas, skall motsvarande gälla om
materielen är utförd enligt någon annan teknisk specifikation som
har angetts i föreskrift från Elsäkerhetsverket.
Marknadstillträde m. m.
9 § Elektrisk materiel får släppas ut på marknaden eller tas i bruk,
om materielen uppfyller gällande säkerhetskrav enligt denna
förordning eller med stöd av den meddelade föreskrifter samt
föreskrivet förfarande för bedömning och verifiering av
överensstämmelse har iakttagits.
I fråga om medicintekniska produkter gäller särskilda
bestämmelser enligt lagen (1993:584) om medicintekniska
produkter.
Bemyndiganden
10 § Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigande i denna
förordning skall vara anpassade till inom EES gällande direktiv om
elektrisk utrustning.
11 § Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter om
1. säkerhetskraven för elektrisk materiel, förutsättningarna
för att säkerhetskraven ska anses vara uppfyllda och hur
överensstämmelse i övrigt ska bedömas och verifieras,
2. den information som ska följa med elektrisk materiel och
som avser uppgifter för identifiering av materielen och
uppgifter om tillverkaren och importören,
3. skadeförebyggande arbete i fråga om elektrisk materiel,
4. åtgärder när det finns anledning att anta att elektrisk
materiel inte överensstämmer med de krav som föreskrivs i
denna förordning eller i föreskrifter som har meddelats med
stöd av förordningen, och
5. sådana undantag från kraven i denna förordning som är
förenliga med EES-avtalet. Förordning (2016:340).
11 a § Elsäkerhetsverket får i det enskilda fallet ge en
sådan dispens från kraven i denna förordning som är förenlig
med EES-avtalet. Förordning (2016:340).
12 § Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter om ersättning
för sådant uttaget prov som anges i 12 kap. 5 § andra stycket
ellagen (1997:857) och om skyldighet att ersätta verkets
kostnader för provning som avses i nämnda bestämmelse.
Förordning (1997:862).
13 § Elsäkerhetsverket får i fråga om elektrisk materiel
meddela föreskrifter för verkställighet av föreskrifter som har
meddelats i ellagen (1997:857) eller i denna förordning.
Förordning (1997:862).
Tillsyn m. m.
14 § Elsäkerhetsverket är i fråga om elsäkerheten hos elektrisk
materiel tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 1 § ellagen
(1997:857). Förordning (1997:862).
14 a § Elsäkerhetsverket är marknadskontrollmyndighet enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av
den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och
marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och
upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 när det gäller
elektrisk materiel som omfattas av
1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den
26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda
för användning i explosionsfarliga omgivningar, och
2. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den
26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk
utrustning.
Elsäkerhetsverket ska vid marknadskontrollen utföra de
uppgifter som följer av artiklarna 18.2, 20–22, 23.2, 24.2
och 24.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
765/2008. Förordning (2016:340).
14 b § Elsäkerhetsverket ska underrätta Europeiska
kommissionen och andra medlemsstater om
1. elektrisk materiel som inte uppfyller gällande krav, om
Elsäkerhetsverket anser att den bristande överensstämmelsen
inte bara gäller i Sverige, och i underrättelsen informera om
den bristande överensstämmelsen, utvärderingsresultat,
fattade beslut och eventuella synpunkter från den som beslut
har riktats mot,
2. de åtgärder som Elsäkerhetsverket har vidtagit med
anledning av information som en annan medlemsstat har lämnat
på ett motsvararande sätt som i 1, och
3. elektrisk materiel som, trots att den uppfyller gällande
krav, bedöms utgöra en risk, och i underrättelsen lämna alla
tillgängliga uppgifter. Förordning (2016:340).
14 c § Elsäkerhetsverket ska
1. när det är befogat, för Sveriges räkning invända mot ett
beslut som en marknadskontrollmyndighet i en annan
medlemsstat har fattat om elektrisk materiel och skyndsamt
informera Europeiska kommissionen, andra medlemsstater och
regeringen om invändningen och skälen för den, och
2. delta i samråd mellan kommissionen och andra
medlemsstater
a) när Europeiska kommissionen har utvärderat sådana beslut
och invändningar som avses i 1 eller som följer av
invändningar från en annan medlemsstat, eller
b) med anledning av elektrisk materiel som, trots att den
uppfyller gällande krav, bedöms utgöra en risk.
Förordning (2016:340).
15 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot föreskrifter
som har meddelats enligt denna förordning eller med stöd av
bemyndigande i förordningen finns i 13 kap. 1 § första stycket
3 ellagen (1997:857). Förordning (1997:862).
Överklagande
16 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Endast
följande beslut får dock överklagas.
1. Elsäkerhetsverkets beslut enligt 12 kap. 5 § första och
andra stycket ellagen (1987:857),
2. Elsäkerhetsverkets beslut om ersättning enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 5 § tredje
stycket ellagen, och
3. Elsäkerhetsverkets beslut i ärenden om dispens i det
enskilda fallet enligt 11 a §. Förordning (2016:340).
Övergångsbestämmelser
1993:1068
1. Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Genom förordningen upphävs förordningen (1989:420) om
elektrisk materiel.
(I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
2. Föreskrift som har meddelats med stöd av den upphävda
förordningen gäller till dess Elsäkerhetsverket föreskriver annat.
1995:237
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1998:1148
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förordning (1998:1148).
1999:829
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1999. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.