Post 5092 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1995:450 ·
Visa register
Marknadsföringslag (1995:450)
Departement: Integrations- och jämställdhetsdepartementet KO
Utfärdad: 1995-04-27
Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:636
Ikraft: 1996-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2008:486
Upphävd: 2008-07-01
Lagens syfte
1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och
näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och
att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och
näringsidkare.
Lagens tillämpningsområde
2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva
efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet.
Lagen tillämpas också på sådana TV-sändningar över
satellit som omfattas av radio- och TV-lagen (1996:844).
Lag (1996:861).
2 a § Lagen tillämpas också när Konsumentombudsmannen fullgör
sina skyldigheter som behörig myndighet enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av
den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella
tillsynsmyndigheter som ansvarar för
konsumentskyddslagstiftningen. Lag (2007:3).
Definitioner
3 § I denna lag avses med
produkter: varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och
andra nyttigheter,
marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet
som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till
produkter,
god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna
normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare
vid marknadsföring av produkter,
elektronisk post: ett adresserat eller på annat sätt
individualiserat elektroniskt meddelande i form av text, röst,
ljud eller bild som sänds via ett allmänt kommunikationsnät och
som kan lagras i nätet eller i mottagarens terminalutrustning
tills mottagaren hämtar det. Lag (2004:103).
Krav på marknadsföringen
Allmänna krav
4 § Marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsföringssed
och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådan information
som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.
Reklamidentifiering
5 § All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det
tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.
Det skall också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen.
Vilseledande reklam
6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda
påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om
näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares
näringsverksamhet.
Detta gäller särskilt framställningar som avser
1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper,
2. produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa eller
miljö,
3. produktens pris, grunderna för prissättningen och
betalningsvillkoren,
4. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer,
ställning på marknaden, kännetecken och andra rättigheter,
5. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren.
Vilseledande förpackningsstorlekar
7 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda
förpackningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt
är vilseledande i fråga om produktens mängd, storlek eller form.
Vilseledande efterbildningar
8 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda
efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas
med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta
gäller dock inte efterbildningar vilkas utformning huvudsakligen
tjänar till att göra produkten funktionell.
Jämförande reklam
8 a § En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt
peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter, bara om
jämförelsen
1. inte är vilseledande,
2. avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda
för samma ändamål,
3. på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta,
kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,
4. inte medför förväxling mellan näringsidkaren och en annan
näringsidkare eller mellan deras produkter, varumärken, firmor
eller andra kännetecken,
5. inte misskrediterar eller är nedsättande för en annan
näringsidkares verksamhet, förhållanden, produkter, varumärken,
firma eller andra kännetecken,
6. i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor
med samma beteckning,
7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares
varumärkes, firmas eller andra känneteckens renommé eller varas
ursprungsbeteckning, och
8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av
en produkt som har ett skyddat varumärke eller firma.
Vid en jämförelse som avser ett särskilt erbjudande skall det
på ett klart och entydigt sätt framgå när erbjudandet upphör
att gälla eller, om det särskilda erbjudandet är beroende av
tillgången på produkten, de begränsningar som då gäller för
det. Om det särskilda erbjudandet ännu inte har börjat gälla,
skall det klart och entydigt också framgå när specialpriset
eller de andra särskilda villkoren börjar gälla.
Lag (2000:129).
Konkursutförsäljningar
9 § En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket
"konkurs", ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om
produkterna bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.
Utförsäljningar
10 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda
uttrycken "slutförsäljning", "utförsäljning" eller "upphör" eller
något annat uttryck med motsvarande innebörd, bara om
1. det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela
varulager eller en klart avgränsad del av det,
2. försäljningen sker under en begränsad tid, och
3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser
för motsvarande produkter.
Realisationer
11 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda
uttrycket ËrealisationË eller något annat uttryck med motsvarande
innebörd, bara om
1. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens
ordinarie sortiment,
2. försäljningen sker under en begränsad tid, och
3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser
för motsvarande produkter.
Obeställda produkter m. m.
12 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera
produkter till någon som inte uttryckligen har beställt dem och
därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
En näringsidkare får vid marknadsföringen inte heller i annat fall
tillställa någon fakturor, inbetalningsavier eller liknande
meddelanden avseende produkter som inte uttryckligen har beställts
och därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
Lag (1995:1472).
Förmånserbjudanden
13 § En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder köparen att
förvärva ytterligare produkter utan ersättning eller till ett
särskilt lågt pris eller erbjuder köparen andra särskilda förmåner,
skall lämna tydlig information om
1. villkoren för att utnyttja erbjudandet,
2. erbjudandets beskaffenhet och värde, samt
3. de tidsgränser och andra begränsningar som gäller för
erbjudandet.
Garantier
13 a § En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder sig
att genom en garanti eller liknande utfästelse under en viss
tid svara för en produkt eller del därav eller för en egenskap
hos produkten, skall vid försäljningen lämna köparen tydlig
information om utfästelsens innehåll och de uppgifter som är
nödvändiga för att köparen skall kunna göra den gällande.
Information skall även lämnas om att köparens rättigheter
enligt lag inte påverkas av utfästelsen.
Utfästelsen och informationen skall lämnas i en handling eller
i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för
köparen. Lag (2002:565).
Obeställd reklam
13 b § En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk
person använda elektronisk post, telefax eller sådana
uppringningsautomater eller andra liknande automatiska system
för individuell kommunikation som inte betjänas av någon
enskild, bara om den fysiska personen har samtyckt till det på
förhand.
Har näringsidkaren fått den fysiska personens uppgifter om
elektronisk adress för elektronisk post i samband med
försäljning av en produkt till personen, gäller inte kravet på
samtycke enligt första stycket, om
1. den fysiska personen inte motsatt sig att uppgiften om
elektronisk adress används i marknadsföringssyfte med
användande av elektronisk post,
2. marknadsföringen avser näringsidkarens egna, likartade
produkter och
3. den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att
kostnadsfritt och enkelt motsätta sig att uppgiften används i
marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande
marknadsföringsmeddelande. Lag (2004:103).
13 c § Vid marknadsföring med elektronisk post skall
meddelandet alltid innehålla en giltig adress till vilken
mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skall
upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till en juridisk
person. Lag (2004:103).
13 d § En näringsidkare får använda andra metoder för
individuell kommunikation på distans än sådana som avses i
13 b §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att
metoden används. Lag (2004:103).
Förbud och ålägganden
Förbud mot fortsatt marknadsföring av ett visst slag
14 § En näringsidkare vars marknadsföring strider mot god
marknadsföringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot
konsumenter eller näringsidkare får förbjudas att fortsätta med den
marknadsföringen eller att vidta någon annan liknande åtgärd.
Ett förbud enligt första stycket får meddelas också
1. en anställd hos näringsidkaren,
2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och
3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till
marknadsföringen.
Åläggande att lämna information
15 § En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna
sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt
får åläggas att lämna sådan information.
Ett sådant åläggande får meddelas också
1. en anställd hos näringsidkaren, och
2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.
16 § Ett åläggande enligt 15 § får innehålla en skyldighet att lämna
informationen
1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren
använder vid marknadsföringen,
2. genom märkning på varan eller i annan form på säljstället, eller
3. i viss form till konsumenter som begär det.
Åläggande att tillhandahålla tekniska hjälpmedel
16 a § En tjänsteleverantör enligt lagen (2002:562) om
elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster
som i strid med 10 § i den lagen låter bli att tillhandahålla
sådana tekniska hjälpmedel som avses där får åläggas att
tillhandahålla hjälpmedlen. Lag (2002:565).
Otjänliga produkter
17 § En näringsidkare som marknadsför sådana produkter som är
avsedda att användas av konsumenter för privat bruk och som är
uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål, får förbjudas att
fortsätta med det.
Om det behövs för att motverka en marknadsföring som avses i första
stycket, får också en näringsidkare som tillverkar, importerar eller
annars marknadsför produkten till andra näringsidkare förbjudas att
fortsätta med det.
Ett förbud enligt första och andra styckena får meddelas också
1. en anställd hos näringsidkaren, och
2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.
18 § Förbud enligt 17 § får inte meddelas, om det i författning
eller i beslut av en myndighet har meddelats särskilda föreskrifter
om produkten med samma syfte som förbudet skulle fylla.
Vite
19 § Ett förbud enligt 14 eller 17 § och ett åläggande enligt
15 eller 16 a § skall förenas med vite, om det inte av
särskilda skäl är obehövligt. Lag (2002:565).
Interimistiska beslut
20 § Rätten får meddela förbud enligt 14 eller 17 § eller
åläggande enligt 15 eller 16 a § att gälla tills vidare, om
1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och
2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller
låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett
förbud eller åläggande.
I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 §
andra - fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken.
Beslutet får verkställas genast. Lag (2002:565).
Förelägganden
21 § I fall som inte är av större vikt får
Konsumentombudsmannen meddela föreläggande om
1. förbud som avses i 14 eller 17 § (förbudsföreläggande),
2. åläggande som avses i 15 § (informationsföreläggande), eller
3. åläggande som avses i 16 a §.
Föreläggandet skall förenas med vite.
För att bli gällande skall näringsidkaren godkänna
föreläggandet omedelbart eller inom en viss tid. Om
föreläggandet har godkänts, gäller det som en lagakraftvunnen
dom.
Ett godkännande som sker efter den utsatta tiden gäller inte.
Lag (2002:565).
Marknadsstörningsavgift
Förutsättningar för avgift
22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild
avgift (marknadsstörningsavgift), om näringsidkaren eller någon
som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av
oaktsamhet har brutit mot någon bestämmelse i 5-13 och 13 c §§.
Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon som handlar på
dennes vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon
av bestämmelserna i 14 § första stycket andra och tredje
meningarna eller 14 a § första stycket 2 tobakslagen
(1993:581), 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738), 7 kap. 3, 4
eller 10 § radio- och TV-lagen (1996:844) eller, när det gäller
ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än
konsumenter, 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller
8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en
näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt
har bidragit till överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2004:315).
23 § Marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en
överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett
åläggande som har meddelats vid vite enligt denna lag.
Avgiftens storlek
24 § Marknadsstörningsavgiften skall fastställas till lägst fem
tusen kronor och högst fem miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens
årsomsättning. Årsomsättningen skall avse omsättningen närmast
föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under
näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om
årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får
årsomsättningen uppskattas.
Riktas talan mot flera näringsidkare, skall avgiften fastställas
särskilt för var och en av dem.
25 § När marknadsstörningsavgift fastställs skall särskild hänsyn
tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.
I ringa fall skall någon avgift inte dömas ut. Avgiften får
efterges, om det finns synnerliga skäl för det.
Preskription
26 § Marknadsstörningsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan
har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det
att överträdelsen upphörde.
27 § En marknadsstörningsavgift faller bort, om domen inte har
kunnat verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.
Kvarstad
28 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får
rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller föreskrifterna i 15 kap.
rättegångsbalken om kvarstad för fordran.
28 a § Marknadsstörningsavgift skall betalas till
Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen vunnit
laga kraft eller den längre tid som anges i domen.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i första
stycket, skall Kammarkollegiet lämna den obetalda avgiften för
indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2006:1020).
Skadestånd
29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett
förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 14, 15
eller 16 a § eller mot en föreskrift i 5-13 d §§, skall ersätta
den skada som därigenom uppkommer för en konsument eller någon
annan näringsidkare.
Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hänsyn
tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.
Lag (2004:103).
30 § Rätten till skadestånd faller bort, om talan inte väcks inom
fem år från det att skadan uppkom.
Utplånande m. m. av vilseledande framställningar
31 § Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 14 § eller av en
föreskrift i 5--13 §§ får rätten efter vad som är skäligt besluta att
vilseledande framställning som finns på vara, förpackning, trycksak,
affärshandling eller liknande skall utplånas eller ändras så att den
inte längre är vilseledande. Om detta syfte inte kan uppnås på något
annat sätt, får rätten besluta att egendomen skall förstöras.
Säkerhetsåtgärder
32 § Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande
enligt 31 § och det skäligen kan befaras att svaranden genom att
vidta eller att låta bli att vidta en viss handling minskar
betydelsen av ett beslut om utplånande, får rätten besluta om lämplig
åtgärd att gälla tills vidare. I fråga om en sådan åtgärd gäller 15
kap. 3 § andra stycket, 5 § andra -- fjärde styckena samt 6 och 8 §§
rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.
Framställs ett yrkande enligt 31 § i ett mål om utdömande av vite
som har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för
bestämmelserna i första stycket att egendomen får tas i beslag.
Därvid tillämpas föreskrifterna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag
i brottmål. Beslutet får verkställas genast.
33 § Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 31 § och
beslut om säkerhetsåtgärd enligt 32 § meddelas på yrkande av part av
den domstol där en rättegång om förbud enligt 14 §,
marknadsstörningsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 §
pågår.
Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett
vitesförbud enligt 14 och 19 §§ får meddelas på yrkande av part av
den domstol där en rättegång om utdömande av vitet pågår.
Upplysningsskyldighet m. m.
34 § På uppmaning av Konsumentombudsmannen skall
1. var och en yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i
ett ärende om tillämpningen av denna lag,
2. en näringsidkare tillhandahålla de handlingar, varuprover
och liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende
där beslut om förbud eller åläggande enligt 14, 15, 16 a eller
17 § kan antas komma i fråga. Lag (2007:3).
35 § Den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt
14, 15, 16 a eller 17 § är skyldig att på uppmaning av
Konsumentombudsmannen tillhandahålla de upplysningar,
handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen
över att förbudet eller åläggandet följs. Lag (2002:565).
35 a § Om det behövs för tillsynen i ett ärende som avses i
34 § 2 eller 35 § får Konsumentombudsmannen uppmana
näringsidkaren att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen
där näringsverksamheten utövas, dock inte bostäder,
tillgängliga för inspektion. Lag (2007:3).
36 § Om en uppmaning enligt 34, 35 eller 35 a § inte följs, får
Konsumentombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra sin
skyldighet vid vite. Lag (2007:3).
37 § Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana
varuprover och liknande som avses i 34 och 35 §§, om det finns
särskilda skäl för det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta
Konsumentombudsmannens kostnader för provtagning och undersökning av
prov i fall som avses i 35 §.
Var och av vem talan får väckas
Förbud och ålägganden
38 § Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15, 16 a eller
17 § väcks vid Marknadsdomstolen. Om samma kärande, eller en
annan kärande i samråd med denne, samtidigt väcker en talan om
marknadsstörningsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt
29 § med anledning av marknadsföringen, skall dock en talan om
förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.
Talan om förbud eller åläggande får väckas av
1. Konsumentombudsmannen,
2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och
3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller
löntagare.
Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol
där en rättegång enligt första stycket pågår. Lag (2002:565).
Marknadsstörningsavgift
39 § Talan om marknadsstörningsavgift enligt 22 § väcks vid
Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen.
Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra
talan om marknadsstörningsavgift får en enskild näringsidkare som
berörs av marknadsföringen och en sammanslutning av näringsidkare
väcka en sådan talan.
Beslut om kvarstad enligt 28 § meddelas av den domstol där en
rättegång om marknadsstörningsavgift pågår. Om talan ännu inte har
väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första
stycket.
Utdömande av vite
40 § Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna
lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap.
rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms
tingsrätt.
Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av
Konsumentombudsmannen.
Skadestånd
41 § Talan om skadestånd enligt 29 § väcks vid Stockholms tingsrätt.
En sådan talan får även väckas vid en tingsrätt som är behörig enligt
10 kap. rättegångsbalken.
Överklagande
42 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 §, 35 och 35 a §
samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas
hos Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller beslut om ersättning
enligt 37 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
nämnda paragraf. Lag (2007:3).
43 § Tingsrätts domar och beslut i mål och ärenden enligt denna lag
överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande
av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos
hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 20 § och 32 § första
stycket får överklagas särskilt. Besluten skall vid handläggningen i
Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Rättskraft
44 § En dom i vilken frågan om förbud enligt 14 eller 17 §
eller åläggande enligt 15 eller 16 a § har prövats, hindrar att
en ny talan enligt 14, 15, 16 a eller 17 § väcks med anledning
av marknadsföringen. En sådan dom hindrar dock inte att samma
fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det.
Lag (2002:565).
Rättens sammansättning m. m.
45 § Vid huvudförhandling i mål enligt denna lag skall Stockholms
tingsrätt bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna
domare och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall
vara rättens ordförande.
Om det sedan huvudförhandlingen har påbörjats inträffar förfall för
en av ledamöterna, är rätten ändå domför.
Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och
tredje styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål utan
huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid
huvudförhandling skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare, om
inte annat följer av 46 §. I sådana fall får dock även en ekonomisk
expert delta i tingsrätten.
46 § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av
frågor som hör till rättegången får Stockholms tingsrätt ha den
sammansättning som anges i 45 § första stycket, om det finns
särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans
beskaffenhet.
47 § I mål som bara rör skadestånd enligt 29 § får Stockholms
tingsrätt ha den sammansättning som följer av 1 kap. 3 a, 3 c
och 3 d §§ rättegångsbalken.
48 § Vid handläggning av ärenden som avses i 42 § andra stycket
skall Stockholms tingsrätt bestå av en lagfaren domare eller av en
lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl
med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock ha den
sammansättning som anges i 45 § första stycket. Lag (1996:270).
49 § Regeringen förordnar för viss tid dem som skall tjänstgöra som
ekonomiska experter enligt 45 §. Inträffar medan en ekonomisk expert
deltar i behandlingen av ett mål eller ärende en omständighet som
medför att förordnandet skall upphöra att gälla, skall förordnandet
oberoende därav anses ha fortsatt giltighet såvitt avser det pågående
målet eller ärendet.
Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk
medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller
ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Rättegångsbestämmelser
Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen
50 § Om något annat inte följer av denna lag, skall
föreskrifterna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning
om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller
åläggande enligt 14, 15, 16 a eller 17 § och mål om
marknadsstörningsavgift enligt 22 §.
I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i
rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är
tillåten.
I ärenden som avses i 42 § andra stycket gäller lagen
(1996:242) om domstolsärenden, om något annat inte följer av
denna lag. Lag (2002:565).
51 § När Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden efter
överklagande enligt 43 §, skall vad som sägs i 49, 50 och 52
kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen
(1996:242) om domstolsärenden om hovrätten i stället gälla
Marknadsdomstolen. Lag (1999:114).
52 § Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än
Konsumentombudsmannen, skall rätten underrätta ombudsmannen om
rättegången.
När ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd väcks,
skall tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen om rättegången.
Lag (1999:114).
Kumulation
53 § Mål om skadestånd enligt 29 § får i tingsrätt endast förenas
med annat mål enligt denna lag.
Intervention
54 § I mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15, 16 a eller
17 § har den som har talerätt enligt 38 § andra stycket rätt
att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap.
rättegångsbalken. Lag (2002:565).
Rättegångskostnader
55 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om
rättegångskostnader 18 kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18
kap. 16 § rättegångsbalken skall dock inte tillämpas i mål om
förbud eller åläggande enligt 14, 15, 16 a eller 17 §. I sådana
mål får rätten bestämma att var och en av parterna skall svara
för sina rättegångskostnader. Lag (2002:565).
Utevaro
56 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt
denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro,
vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.
Övriga bestämmelser
57 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att
följande skall gälla.
Beträffande en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande
ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges
vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en
region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 31 §
beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte
om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att märka ut varans
art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan
inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på
den angivna orten.
Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms tingsrätt
av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka
talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den
vara som talan avser.
Övergångsbestämmelser
1995:450
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då
marknadsföringslagen (1975:1418) skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 4--13 §§ tillämpas också på marknadsföring som
har vidtagits före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten
enligt äldre föreskrifter. För sådan marknadsföring gäller dock att
marknadsstörningsavgift enligt 22 § inte får dömas ut och att frågan
om skadestånd skall bedömas enligt äldre föreskrifter.
3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsförelägganden
som har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande.
4. Mål om skadestånd, förbud eller ålägganden där talan har väckts
före ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.
1996:861
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.
2. Bestämmelsen i 22 § i sin nya lydelse tillämpas endast på
överträdelser som ägt rum efter ikraftträdandet.
1999:114
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
2. Ett mål som vid ikraftträdandet är under handläggning i
Stockholms tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i
stället skall handläggas av Marknadsdomstolen skall lämnas över
dit, om det kommit in till tingsrätten efter utgången av juni
1998. Åtgärder som har vidtagits under handläggningen i
tingsrätten skall för de mål som överlämnas anses ha vidtagits
av Marknadsdomstolen.