Post 5084 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1995:543 ·
Visa register
Lag (1995:543) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Egypten
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 1995-05-11
Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1371
Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagan.
Ikraft: 1996-07-01
1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och Egypten
undertecknade den 26 december 1994 skall gälla som lag här i landet.
Avtalet är avfattat på svenska, arabiska och engelska.
Den svenska och den engelska texten framgår av bilaga till denna
lag.
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån
dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars
skulle föreligga.
3 § Har upphävts genom lag (2011:1371).
Övergångsbestämmelser
1995:543
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Genom lagen upphävs kungörelsen (1959:22) om tillämpning av ett
mellan Sverige och Förenade Arabrepubliken den 29 juli 1958 ingånget
avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter samt
kungörelsen (1973:53) om kupongskatt för person som är bosatt i
Arabrepubliken Egypten (f. d. provinsen Egypten i Förenade
Arabrepubliken), m. m.
AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH
ARABREPUBLIKEN EGYPTENS REGERING FÖR ATT UNDVIKA
DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRA SKATTEFLYKT
BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST
Konungariket Sveriges regering och Arbabrepubliken Egyptens
regering, som önskar ingå ett avtal för att undvika
dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande
skatter på inkomst, har kommit överens om följande:
KAPITEL 1
AVTALETS TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Artikel 1
Personer på vilka avtalet tillämpas
Detta avtal tilämpas på personer som har hemvist i en eller i
båda avtalsslutande staterna.
Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet
1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en
avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller
lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket
skatterna tas ut.
2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter, som utgår på
inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri
inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös
eller fast egendom.
3. De för närvarande utgående skatter på vilka avtalet tillämpas
är
a) i Arabrepubliken Egypten
1) skatten på inkomst som härrör från fast egendom, däri
inbegripet markskatten, byggnadsskatten och Ghaffir-skatten,
2) skatten på inkomst av lös egendom,
3) skatten på kommersiella och industriella vinster,
4) skatten på löner, arvoden och livräntor,
5) skatten på vinster av fria yrken och alla andra
icke-kommersiella verksamheter,
6) den allmänna inkomstskatten,
7) skatten på bolagsvinster,
8) skatter som påförs enligt lag nummer 147 för 1984
inklusive ändringar,
9) skatter som påförs enligt lag nummer 111 för 1980
inklusive ändringar, och
10) tilläggsskatter påförda i form av procent av de ovan angivna
skatterna eller på annat sätt
(i de följande benämnda "egyptisk skatt");
b) i Konungariket Sverige
1) den statliga inkomstskatten, däri inbegripet sjömansskatten
och kupongskatten,
2) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,
3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister
m.fl., och
4) den kommunala inkomstskatten
(i det följande benämnda "svensk skatt").
4. Avtalet tillämpas också på varje skatt av samma eller i
huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet
påförs vid sidan av eller i stället för de i punkt 3 angivna
skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna skall meddela varandra ändringar som gjorts i
respektive skattelagstiftning.
KAPITEL II
DEFINITIONER
Artikel 3
Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen
av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) 1) "Sverige" inbegriper Konungariket Sverige och innefattar,
när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges
territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden
över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler,
utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion;
2) "Egypten" inbegriper Arabrepubliken Egypten och när
uttrycket "Egypten" används i geografisk betydelse innefattar
det:
a) Egyptens territorium,
b) Egyptens territorialvatten, och
c) "person" inberiper fysisk person, bolag och annan
sammanslutning;
d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen
behandlas såsom juridisk person;
e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra
avtalsslutande staten" åsytar företag som bedrivs av person
med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som
bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten;
f) "skatt" åsyftar svensk skatt eller egyptisk skatt beroende
på sammanhanget;
g) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning
i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget
används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande
staten;
h) "behörig myndighet" åsyftar;
1) i Sverige
finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den
myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid
tillämpningen av detta avtal;
2) i Egypten,
finansministern eller dennes befullmäktigade ombud;
i) "medborgare" åsyftar;
1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande
stat;
2) juridisk person, handelsboag och annan sammanslutning
som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande
stat.
2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte
sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte
definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt
den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka
avtalet tillämpas.
Artikel 4
Hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person
med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt
lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av
domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan
liknande omständighet.
2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person
har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans
hemvist på följande sätt:
a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan
bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med
vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är
starkast (centrum för levnadsintressena);
b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för
sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten
har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande,
anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;
c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han
inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha
hemvist i den stat där han är medborgare;
d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte
är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom
ömsesidig överenskommelse.
3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 ett bolag
har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms dess
hemvist på följande sätt:
a) det anses ha hemvist i den stat där det är medborgare;
b) om det inte är medborgare i någon av staterna, anses
det ha hemvist i den stat där det har sin verkliga ledning.
4. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person
än fysisk person eller bolag har hemvist i båda avtalsslutande
staterna, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra
frågan och fastställa hur avtalet skall tillämpas på sådan
person.
Artikel 5
Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast
driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet,
från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning;
b) filial;
c) utrymme som används som försäljningsställe;
d) kontor;
e) fabrik;
f) verkstad;
g) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats
för utvinning av naturtillgångar; och
h) jordbruk eller plantage.
3. Uttrycket "fast driftställe" omfattar även plats för
byggnads-, anläggnings eller sammansättningsverksamhet,
men endast om verksamheten pågår under en tidrymd som
överstiger sex månader.
4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring
eller utställning av företaget tillhöriga varor eller för
tillfällig leverans, i samband med vilken någon vinst inte
uppkommer, av företaget tillhöriga varor;
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor
eller för tillfällig leverans, i samband med vilken någon
vinst inte uppkommer, av företaget tillhöriga varor;
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för bearbetning eller förädling genom annat företags
försorg;
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar
för företaget;
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet
av förberedande eller biträdande art;
f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i
punkterna a)-e), under förutsättning att hela den verksamhet
som bedrivs vid den stadigvarande platsen för
affärsverksamhet på grund av denna kombination är av
förberedande eller biträdande art.
5. Om en person, som inte är sådan oberoende representant
på vilken punkt 7 tillämpas, är verksam i en avtalsslutande
stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten, anses
detta företag - utan hinder av bestämmelserna i punkterna
1 och 2 - ha fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande
staten i fråga om varje verksamhet som denna person
bedriver för företaget om han har och i denna stat
regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets
namn samt verksamheten inte är begränsad till sådan
som anges i punkt 4 och som - om den bedrevs från en
stadigvarande plats för affärsverksamhet - inte skulle
göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till
fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.
6. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
anses försäkringsföretag i en avtalsslutande stat - utom
då fråga är om återförsäkring - ha fast driftställe i den
andra avtalsslutande staten, om företaget uppbär premier
på denna andra stats område eller försäkrar där belägna
risker genom person som inte är sådan oberoende
representant på vilken punkt 7 tillämpas.
7. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast
driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den
grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra
stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan
oberoende representant, under förutsättning att sådan
person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.
När sådan representant bedriver sin verksamhet uteslutande
eller nästan uteslutande för företaget i fråga, anses han
emellertid inte såsom sådan oberoende representant som
avses i denna punkt.
8. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett
bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller
ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat
(antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför
inte i och för sig att någotdera bolaget utför fast driftställe
för det andra.
KAPITEL III
BESKATTNING AV INKOMST
Artikel 6
Inkomst av fast egendom
1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst i lantbruk
och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten,
får beskattas i denna andra stat.
2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket
har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där
egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid
tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier
i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna
i civilrätten om fast egendom tillämpas, byggnader,
nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga
eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att
nyttja mineralförekomst, källa eller annan natur. Skepp och
luftfartyg anses inte vara fast egendom.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som
förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning
eller annan användning av fast egendom.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas också på
inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst
av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.
Artikel 7
Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat
förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte
företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten
från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver
rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas
i den andra staten, men endast så stor del av den som är
hänförlig till det fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i
den andra avtalsslutande staten från där beläget fast
driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3
föranleder annat, i vardera avalsslutande staten till det
fast driftstället den inkomst som det kan antas att
driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående
företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande villkor och självständigt
avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges
avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället,
härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och
allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit
i den stat där det fasta driftstället är beläget eller
annorstädes.
4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets
försorg för företaget.
5. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat
i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en
fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna
av företaget, hindrar bestämmelserna i punkt 2 inte att
i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten
bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod
som används skall dock vara sådan att resultatet
överensstämmer med principerna i denna artikel.
6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst
som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma
förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga
skäl föranleder annat.
7. Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas
särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna
i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.
Artikel 8
Sjöfart och luftfart
1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg
i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande
stat där företaget har sin verkliga ledning.
2. Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning
ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den
avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller,
om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande
stat där skeppets redare har hemvist.
3. Vid tilämpningen av denna artikel innefattas i inkomst
som härrör från användningen av skepp eller luftfartyg
i internationell trafik:
a) inkomst som härrör från uthyrning av skepp eller luftfartyg
i internationell trafik, om inkomsten från uthyrningen har
samband med sådan inkomst som anges i punkt 1, och
b) inkomst som härrör från nyttjande, underhåll eller
uthyrning av:
1) containers,
2) släpvagnar som används för inlandstransport av containers,
och
3) annan tillhörande utrustning i anslutning till sådan i punkt 1
angiven användning av skepp eller luftfartyg i internationell
trafik.
4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som
förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag
eller en internationell driftsorganisation.
Artikel 9
Företag med intressegemenskap
1. I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar
i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital,
eller
b) samma personer direkt eller indirekt delar i ledningen eller
kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i
båda dessa företags kapital, iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller
finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som
avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra
oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana
villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på
grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag,
inräknas i detta företags inkomst och beskattas i
överensstämmelse därmed.
2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande
stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för
ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas
i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den
sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit
företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats
mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats
mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra
stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp
som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering
iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid
behov med varandra.
Artikel 10
Utdelning
1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten
får beskattas i denna andra stat.
2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den
avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har
hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren
har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga:
a) Beträffande Sverige:
1) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har
rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för
handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det
utdelande bolagets kapital;
2) 20 procent aav utdelningens bruttobelopp i övriga fall.
b) Beträffande Egypten:
1) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har
rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för
handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det
utdelande bolagets kapital;
2) Utdelning som betalas av ett bolag med hemvist i
Egypten till en fysisk person med hemvist i Sverige får i
Egypten beläggas med den allmänna inkomstskatten som tas
ut på den sammanlagda nettoinkomsten. Den allmänna
inkomstskatt som sålunda tas ut får emellertid inte i något
fall överstiga ett genomsnitt om 15 procent av
nettoutdelningen som betalas till sådan fysisk person.
De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan
träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa
begränsningar.
Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av
vilken utdelningen betalas.
3. Med uttrycket utdelning" förstås i denna artikel inkomst
av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar,
med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar
i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det
utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas
på samma sätt som inkomst av aktier.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 skall utdelning
från bolag med hemvist i Egypten till bolag med hemvist i
Sverige vara undantagen från beskattning i Sverige i den
mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning
enligt svensk lag om båda bolagen hade varit svenska.
Sådan skattebefrielse medge dock endast om
a) den vinst av vilken utdelningen betalas underkastats den
normala bolagsskatten i Egypten eller en därmed jämförlig
inkomstskatt, eller
b) den utdelning som betalas av bolaget med hemvist i
Egypten uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs
av utdelning vilken detta bolag under ifrågavarande år
eller tidigare år mottagit på aktier eller andelar, som
bolaget innehar i ett bolag med hemvist i den tredje stat,
och vilken skulle ha varit undantagen från svensk skatt om
de aktier eller andelar på vilka utdelningen betalas hade
innehafts direkt av bolaget med hemvist i Sverige.
5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om
den som har rätt till utdelningen har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen
har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna anordning, samt
den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger
verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten,
får denna andra stat inte beskatta utdelning som
bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till
person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den
andel på grund av vilken utdelningen betalas äger
verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande
anordning i denna andra stat, och inte heller beskatta
bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller
den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöras av
inkomst som uppkommit i denna andra stat.
7. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 6 skall utdelning,
vilken enligt egyptisk skattelagstiftning anses betald med
ianspråkstagande av årsvinsten av ett fast driftställe
i Egypten som innehas av ett svenskt bolag vars verksamhet
bedrivs även i andra stater än Egypten, i Egypten
behandlas såsom utdelning betald av person med hemvist i
Egypten då mottagaren är en fysisk person med hemvist
i Egypten eller är egyptisk medborgare.
Artikel 11
Ränta
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande
stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna
stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten
inte överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp.
3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall ränta, som
härrör från en avtalsslutande stat och som betalas av
regeringen, centralbanken, lokal myndighet eller annan
av det allmänna helägd finansiell institution i denna stat
till regeringen, centralbanken, lokal myndighet eller annan
av det allmänna helägd finansiell insitution i den andra
staten, vara undantagen från beskattning i den stat från
vilken den härrör.
4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av
varje slags fordran, antingen den säkerställts genom
inteckning i fast egendom eller inte och antingen den
medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte.
Uttrycket åsyftar särskild inkomst av värdepapper som
utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller
debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som
hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller
debentures.
5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om
den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande
stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten,
från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra
stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med
det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen.
I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive
artikel 14.
6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning,
lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat.
Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han
har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande
anordnng i samband varmed den skuld uppkommit på vilken
räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller
den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från
den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen finns.
7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och
annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordon
för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle
ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till
räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas
bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.
I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt
lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12
Royalty
1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Sådan royalty får emellerti beskattas även i den
avtalsslutande staten från vilken den härrör, enligt
lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till
royaltyn får skatten inte överstiga 14 procent av
royaltyns bruttobelopp.
3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje
slags betalning som tas emot såsom ersättning för
nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till
litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri
inbegripet biograffilm samt film och band för radio- och
televisionssändning, patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, hemligt recept eller hemlig
tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av
industriell, kommersiell eller vetenskaplig naur.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om
den som har rätt till royaltyn har hemvist i en
avvtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från
där beläget fast driftställe eller utövar självständig
yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen
stadigvarande anordning, samt den rättighet eller
egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7 respektive artikel 14.
5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är staten själv, en politisk underavdelning, en
lokal myndighet eller en person med hemvist i denna
stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn,
antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller
inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten
att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det
fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen,
anses royaltyn härröra från den stat där det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.
6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och
annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det
nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn
betalas, övverstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna
artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas
överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera
avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.
Artikel 13
Realisationsvinst
1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom
som avses i artikel 6 och som är beläget i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör
del av rörelsetillgångarna i fast driftst'älle, vilket ett företag
i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning
som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den
andra avtalsslutande staten för att utöva självständig
yrkesverksamhet, får beskattas i denna andra stat. Detsamma
gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast
driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget)
eller av sådan stadigvarande anordning.
3. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg
som används i internationell trafik eller lös egendom som är
hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg
samt vinst på grund av överlåtelse av containers eller
annan utrustning som använts i samband med användningen
av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas
endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin
verkliga ledning.
4. Vinst genom överlåtelse av aktier i ett bolag, vars
tillgångar huvudsakligen - direkt eller indirekt - utgörs av
fast egendom belägen i en avtalsslutande stat får
beskattas i denna stat.
5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än
sådan som avses i de föregående punkterna beskattas
endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.
Artikel 14
Självständig yrkesutövning
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig
verksamhet, beskattas endast i denna stat, utom i följande
fall, då sådan inkomst får beskattas även i den andra
avtalsslutande staten:
a) om han i denna andra avtalsslutande stat har en
stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans
förfogande för att utöva verksamheten; i sådant fall
får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig
till denna stadivarande anordning beskattas i denna
andra avtalsslutande stat; eller
b) om hans vistelse i denna andra avtalsslutande stat
varar under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt
uppgår till eller överstiger 183 dagar under en
tolvmånadesperiod; i sådant fall får endast så stor del av
inkomsten som förvärvas genom hans verksamhet i
denna andra stat beskattas i denna andra stat.
2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet,
uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan
självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör,
arkitekt, tandläkare och revisor utövar.
Artikel 15
Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19
föranleder annat, beskattas lön och annan liknande
ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär på grund av anställning, endast i denna stat,
såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten.
Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som
uppbärs för arbetet beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas
ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande
staten, endast i den förstnämnda staten, om:
a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller
tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under
en tolvmånadersperiod, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist
i den andra staten eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller
stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra
staten.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller
luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den
avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
Artikel 16
Styrelsearvode och ersättning till tjänstemän i högre
företagsledande ställning
1. Styrelseordförande och annan liknande ersättning, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i
egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ
i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.
2. Lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av tjänsteman i
högre företagsledande ställning i bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
Artikel 17
Inkomst som förvärvas av artister och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får
inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande
stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra
avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater-
eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller
musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist
eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller
artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får
denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna
7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där
artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.
Artikel 18
Pension och livränta
1. Pension och annan liknande ersättning, utbetalningar enligt
socialförsäkringslagstiftningen och livränta vilken härrör
från en avtalsslutande stat och betalas till person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattas endast
i den förstnämnda avtalsslutande staten.
2. Med uttrycket "livränta" förstås ett faställt belopp som
betalas periodiskt på samställa tider under vederbörandes
livstid eller under angiven eller fastställbar tidrymd och
som utgår på grund av förpliktelse eller verkställa dessa
utbetalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande
vederlag i penningar eller penningars värde.
Artikel 19
Offentlig tjänst
1. Ersättning - med undantag för pension - som betalas av
eller från fonder inrättade av en avtalsslutande stat, dess
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till
fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats,
dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters
tjänst, beskattas endast i denna stat.
2. Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna andra stat
och personen i fråga har hemvist i denna stat och
1) är medborgare i denna stat, eller
2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra
arbetet.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 tillämpas på
ersättning som utbetalas på rund av arbete som utförts i
samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat,
dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.
Artikel 20
Ersättning till studerande och praktikanter
Person med hemvist i en avtalsslutande stat som tillfälligt
vistas i den andra avtalsslutande staten uteslutande såsom:
1) studerande vid universitet, högskola eller skola i denna
andra avtalsslutande stat,
b) affärspraktikant eller teknisk praktikant, eller
c) mottagare av bidrag, anslag eller penningunderstöd
som erhålls för att bedriva studier eller forskning från
stiftelse eller inrättning med uppgift att främja religiöst,
välgörande, vetenskapligt eller uppfostrande ändamål är
befriad från skatt i denna andra stat för beviljat stipendium
om betalningen härrör från källa utanför denna stat.
Artikel 21
Professorer, lärare och forskare
1. Person med hemvist i en av de avtalsslutande staterna
och som, på inbjudan av universitet, högskola eller annan
inrättning för högre utbildning eller vetenskaplig forskning
i den andra stat under en tidrymd som inte överstiger två
år uteslutande för att bedriva undervisning eller forskning
vid sådan inrättning, är befriad från skatt i denna andra
stat för inkomst på grund av undervisningen eller
forskningen om personen är skattskyldig för inkomsten i
fråga i den förstnämnda staten.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst som
härrör från forskning om forskningen sker, inte i allmänt
intresse, utan huvudsakligen för att gynna viss annan persons
eller andra personeras privata intressen.
Artikel 22
Annan inkomst
1. Om inte bestämmelserna i punkt 2 föranleder annat beskattas
inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar i
detta avtal endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten
härrör.
2. Om emellertid person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar sådan inkomst och inkomsten härrör från källa i
den andra avtalsslutande staten, får inkomsten i enlighet med
lagstiftningen i den stat där inkomsten uppkommit även
beskattas där.
KAPITEL IV
METODER FÖR UNDANRÖJANDE AV DUBBELBELBESKATTNING
Artikel 23
Undanröjande av dubbelbeskattning
1. Beträffande Sverige skall dubbelbskattning undvikas på
följande sätt:
a) I fall då person med hemvist 1 Sverige förvärvar inkomst
som enligt lagstiftningen i Egypten och bestämmelserna i
detta avtal får beskattas i Egypten, skall Sverige - i
enlighet med bestämmelserna i svensk lagstiftning om
avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse den framdeles
kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som
anges här ändras) - från skatten på inkomsten avräkna ett
belopp motsvarande den egyptiska skatt som erlagts för
inkomsten.
b) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst,
som enligt bestämmelserna i artikel 18 eller 19 beskattas
endast i Egypten, får Sverige beakta inkomsten vid
bestämmandet av svensk progressiv skatt.
c) Vid tillämpningen av a anses uttrycket "den egyptiska
skatt som erlagts" inbegripa belopp som skulle ha påförts
såsom egyptisk skatt om inte skattebefrielse eller
skattenedsättning medgivits enligt artikel 11 i lag nummer
230 år 1989 rörande investeringar, avsedda att främja
ekonomisk utveckling, i den mån bestämmelserna var i
kraft vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal
och därefter inte ändrats eller ändrats endast i mindre
betydelsefulla hänseenden utan att den allmänna innebörden
påverkats.
d) Vid tillämpningen av artikel 10 punkt 4 anses uttrycket
"den normala bolagsskatten i Egypten" inbegripa belopp som
skulle ha påförts såsom egyptisk inkomstskatt om inte
skattebefrielse eller skattenedsättning medgivits enligt
de i c angivna investeringsfrämjande bestämmelserna.
e) Utan hinder av bestämmelserna i artikel 30 tillämpas
bestämmelserna i c och d under de första tio åren efter
detta avtals ikraftträdande. Om emellertid avtalet upphör
att gälla före utgången av denna tidrymd, skall detta
även gälla beträffande bestämmelserna i c och d. De
behöriga myndigheterna skall överlägga med varandra för
att bestämma om bestämmelserna i dessa punkter skall
tillämpas efter utgången av denna tidrymd.
2. Beträffande Egypten skall dubbelbeskattning undvikas
på följande sätt:
a) Inkomst, annan än sådan som avses i b nedan skall vara
undantagen från de egyptiska skatter som avses i artikel 2
punkt 3 a om inkomsten enligt detta avtal skall beskattas
endast i Sverige;
b) Inkomst som avses i artiklarna 6, 7, 10, 11, 12, 13
punkterna 1, 2 och 4, 14, 15, 16, 17 och 22 och som
uppburits från Sverige får i Egypten beskattas med beaktande
av bruttobeloppet i enlighet med bestämmelserna i dessa
artiklar. Den svenska skatt som tagits ut på sådan inkomst
(i fråga om utdelning, exklusive den skatt som tagits ut på
de vinster av vilka utdelningen betalats) berättigar
person med hemvist i Egypten att från skatten avräkna ett
belopp motsvarande den skatt som tagits ut i Sverige.
Avräkningen skall emellertid inte överstiga den del av skatten
i Egypten vilken belöper på inkomsten i fråga. Sådan
avräkning skall medges mot de skatter som anges i artikel
2 punkt 3 a om inkomsten i fråga inkluderats i basen för
skattens beräknande.
c) Om inkomst som förvärvas av person med hemvist i
Egypten enligt bestämmelserna i detta avtal är undantagen
från skatt i Egypten, får Egypten likväl vid bestämmandet
av skatten på denna persons återstående inkomst beakta
den inkomst som undantagits från skatt.
KAPITEL V
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER
Artikel 24
Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål förbeskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande
än den beskattning och därmed sammanhängande krav som
medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är
eller kan bli underkastad.
2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än
beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver
verksamhet av samma slag.
3. Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra
skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt
avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller
skattenedsättning på grund av civilstånd eller
försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist
i den egna staten.
4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1,
artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är
ränta och annan betalning från företag i en avtalsslutande
stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara
inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning
till person med hemvist i den förstnämnda staten.
5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller
delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en
eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för
beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat
slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed
sammanhängande krav som annat liknande företag i den
förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.
6. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas endast på skatter
som omfattas av detta avtal.
Artikel 25
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför
eller kommer att medföra beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar
hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa
staters interna rättsordningar, framlägga saken för den
behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har
hemvist eller, om fråga är om tillämpningen av artikel 24
punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.
Saken skall framläggas inom tre år från en tidpunkt då
personen i fråga fick vetskap om en åtgärd som givit upphov
till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.
2. Om en behöriga myndigheten finner invändningen grundad
men inte själv kan få till stånd en tillfredställande lösning,
skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den
andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning
som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats
genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande
staternas interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra
svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om
tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även
överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som
inte omfattas av avtalet.
4. En avtalsslutande stat skall inte, efter det att de i den
interna lagstiftningen angivna tidsgränserna gått till ända
eller, under inga förhållanden, senare än fem år efter
beskattningsårets utgång, höja en beskattningsbara inkomsten
för en person med hemvist i någon av de avtalsslutande
staterna genom att ta med inkomstposter som också har blivit
beskattade i den andra avtalsslutande staten. Denna punkt
tillämpas inte i de fall som särskilt angivits i de båda
avtalsslutande staternas lagstiftningar.
5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa
överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.
Artikel 26
Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för
att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de
avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om
skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen
enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet
av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar
som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom
hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits
enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får
yppas endast för personer eller myndigheter (däri
inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som
fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas
av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om
dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter eller
myndigheter skall använda upplysningar endast för sådana
ändamål. De får yppa upplysnigarna vid offentlig
rättegång eller i domstolsavgörande.
2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet
för en avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning
och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller
den andra avtalsslutande staten;
b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt
lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna
avtalsslutande stat eller den andra avtalsslutande staten;
c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet,
industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i
näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar,
vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn
(ordre public).
Artikel 27
Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän
1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier
vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler
eller bestämmelser i särskilda överenskommelser
tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära
tjänstemän.
2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4 skall
person som tillhör en avtalsslutande stats diplomatiska
eller konsulära beskickning eller stadigvarande
representation i den andra avtalsslutande staten eller
i en tredje stat vid tillämpningen av detta avtal anses
ha hemvist i den sändande staten, om han är skattskyldig
där för all sin inkomst i samma omfattning som person
med hemvist i denna stat.
3. Detta avtal tillämpas inte beträffande internationella
organisationer, deras organ eller tjänstemän och inte
heller i fråga om personer som tillhör en tredje stats
diplomatiska eller konsulära beskickning eller
stadigvarande representation och som visas i en
avtalsslutande stat och inte i någondera avtalsslutande
staten är skattskyldig för all sin inkomst i samma omfattning
som person med hemvist där.
Artikel 28
Övriga bestämmelser
Bestämmelserna i detta avtal anses inte i något hänseende
medföra begränsning av den rätt till skattebefrielse, avdrag,
skattereduktion eller annan skattenedsättning som nu
eller framdeles medges
a) enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat vid faställande
av skatt som tas ut av denna avtalsslutande stat, eller
b) enligt annat avtal som ingåtts av en avtalsslutande stat.
KAPITEL VI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 29
Ikraftträdande
1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna
skall utväxlas i Stockholm.
2. Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter den
dag då utväxlingen av ratifikationshandlingarna skedde
och tillämpas:
a) i fråga om skatt som innehålls vid källan, på belopp som
betalats eller krediterats den 1 januari det kalanderår som
följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller
senare; och
b) i fråga om övriga skatter, för beskattningsår som börjar
den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter år då
avtalet träder i kraft eller senare.
3. Avtalet mellan Kungliga svenska regeringen och
Förenade Arabrepublikens regeringen för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande
inkomst- och förmögenhetsskatter, som undertecknades
i Kairo den 29 juli 1958, skall upphöra att gälla med
ikraftträdandet av förevarande avtal och inte längre
tillämpas beträffande inkomster på vilka detta avtal blir
tillämpligt enligt bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.
I fråga om den svenska förmögenhetsskatten skall
1958 års avtal tillämpas för sista gången beträffande
förmögenhet som innehas vid utgången av det år då detta
avtal träder i kraft.
Artikel 30
Upphörande
Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar
av de avtalsslutande staterna kan - senast den 30 juni
under det kalenderår, som börjar efter utgången av en tidrymd
av fel år räknat från den dag för avtalets ikraftträdande -
på diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet hos den
andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning
upphör detta avtal att gälla:
a) i fråga om skatt som innehålls vid källan, på belopp som
btalas eller krediteras den 1 januari det kalenderår som
följer närmast efter det år då uppsägningen sker eller
senare; och
b) i fråga om övriga skatter, för beskattningsår som börjar
den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter
det år då uppsägningen sker eller senare.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigande, undertecknat detta avtal.
Som skedde i Kairo den 26.12.1994 i två exemplar på
arabiska, svenska och engelska språken vilka texter
alla äger lika vitsord. I fall av tvivelsmål äger dock den
engelska texten företräde.
För Konungariket
Sveriges regering
Jan Ståhl
för Arabrepubliken
Egyptens regeringen
Mohamed Ahmed El Razzaz