Post 5180 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1994:1512 ·
Visa register
Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1994-12-15
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:653
Ikraft: 1995-01-01 överg.best.
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag gäller avtalsvillkor som näringsidkare använder när
de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter.
Lagen gäller också avtalsvillkor som näringsidkare använder när de
förmedlar sådana erbjudanden från en näringsidkare eller någon
annan.
1 a § Bestämmelserna i 3-9 b §§ denna lag tillämpas också när
Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter som behörig
myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de
nationella myndigheter som har tillsynsansvar för
konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning
(EG) nr 2006/2004. Lag (2020:339).
2 § I lagen avses med
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för
ändamål som har samband med hans näringsverksamhet, oavsett
om den är offentlig eller privat.
Marknadsrättsliga bestämmelser
3 § Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris
och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får
Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i
framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen
samma villkor, om förbudet är motiverat från allmän synpunkt
eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas
intresse.
Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och
andra som handlar på näringsidkarens vägnar.
En sammanslutning av näringsidkare som använder eller
rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får
förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera
villkoret.
Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda
skäl är obehövligt. Lag (2016:211).
3 a § Vid tillämpning av 3 § ska ett avtalsvillkor anses
oskäligt om det innebär att konsumenten är hänvisad till att
använda ett telefonnummer med förhöjd taxa för att ta kontakt
med näringsidkaren per telefon med anledning av ett mellan
dem ingånget avtal. Lag (2014:13).
3 b § Om en näringsidkare vid försäljning på internet använder
ett oskäligt avtalsvillkor och inga andra effektiva medel är
tillgängliga, får Konsumentombudsmannen förelägga
näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en
internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som
tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas
om
1. överträdelsens allvar motiverar det och det är motiverat
från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas
intresse, och
2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens
eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende avtalsvillkoret
är oskäligt och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt.
Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av
särskilda skäl är obehövligt. Lag (2020:339).
3 c § När ändrade förhållanden föranleder det, ska
Konsumentombudsmannen besluta att en skyldighet att upprätta
ett varningsmeddelande inte längre ska gälla. Lag (2020:339).
3 d § Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om
varningsmeddelande ska gälla omedelbart. Lag (2020:339).
4 § En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen.
Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte
göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av
näringsidkare, konsumenter eller löntagare. Lag (2016:211).
4 a § Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att
utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i
sammanslutningen får domstolen efter ansökan av
sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild
part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar
bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de
skäl som den grundas på.
Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan.
Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan
om medverkan avser motsätter sig detta. Lag (2016:211).
4 b § Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål
enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande.
Lag (2016:211).
5 § Ett beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas
på nytt, om det motiveras av ändrade förhållanden eller något
annat särskilt skäl.
6 § Om det finns särskilda skäl, får domstolen meddela förbud
även för tiden till dess att det finns ett slutligt beslut.
Lag (2016:794).
7 § En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt
prövas av Konsumentombudsmannen.
Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om förbud
ska gälla omedelbart. Lag (2016:794).
8 § Konsumentombudsmannen får förelägga var och en att yttra
sig, lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som
behövs i ett ärende enligt denna lag. Lag (2020:339).
8 a § Om det behövs för tillsynen i ett ärende där ett förbud
enligt 3 eller 7 § eller ett föreläggande enligt 3 b § kan
antas komma i fråga, får Konsumentombudsmannen förelägga
näringsidkaren att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen
där näringsverksamheten utövas tillgängliga för inspektion.
I samband med inspektionen får Konsumentombudsmannen ta del av
de handlingar som behövs för tillsynen och begära nödvändiga
upplysningar på platsen. Lag (2020:339).
8 b § Ett föreläggande enligt 8 eller 8 a § får förenas med
vite. Lag (2020:339).
8 c § Konsumentombudsmannen får bestämma att ett föreläggande
enligt 8 eller 8 a § ska gälla omedelbart. Lag (2020:339).
8 d § Om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag, får
Konsumentombudsmannen köpa varor, tjänster eller andra
nyttigheter under dold identitet (testköp).
Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan
ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Om det inte är oskäligt, får Konsumentombudsmannen besluta att
näringsidkaren ska ersätta ombudsmannen för vad som har
betalats vid testköpet. Konsumentombudsmannen ska i så fall
erbjuda näringsidkaren att ta tillbaka det som köpts.
Lag (2020:339).
8 e § Konsumentombudsmannens beslut enligt 3 b, 3 c, 7, 8 och
8 a §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 8 d § tredje
stycket. Lag (2020:339).
9 § En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och
marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Om vite har
förelagts på talan av någon annan får talan om utdömande
föras även av honom eller henne. Lag (2016:211).
9 a § Delgivning av domar och beslut av domstol som
innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 34–37 §§
delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av
vad som har framkommit i det enskilda delgivningsärendet
eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren
finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller
på annat sätt håller sig undan. Lag (2016:211).
9 b § Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska inte
tillämpas i mål enligt 3 §. I sådana mål får domstolen
bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.
I ärenden som avser överklagande av Konsumentombudsmannens
beslut om förbud tillämpas i fråga om rättegångskostnader 31
kap. rättegångsbalken. Lag (2016:794).
9 c § Patent- och marknadsdomstolen ska på talan av
Konsumentombudsmannen besluta att en näringsidkare ska betala
en sanktionsavgift, om näringsidkaren eller någon som handlar
på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har
använt ett sådant avtalsvillkor som
- anges i 3 a §, eller
- näringsidkaren har förbjudits att använda enligt 3 § genom
ett avgörande som har fått laga kraft.
Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte
föra talan om sanktionsavgift, får en sammanslutning av
näringsidkare väcka en sådan talan. Lag (2022:653).
9 d § Talan om att påföra en sanktionsavgift för en
överträdelse får inte tas upp till prövning, om överträdelsen
omfattas av ett förbud som har förenats med vite enligt denna
lag och talan om utdömande av vitet har väckts. Lag (2022:653).
9 e § Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst tio tusen
kronor och högst fyra procent av näringsidkarens omsättning
räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller när
näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har
upphört dessförinnan.
Om överträdelsen har inträffat under näringsidkarens första
verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättningen annars
saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas
av domstolen. Avgiften får i ett sådant fall fastställas till
ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner euro.
Lag (2022:653).
9 f § När sanktionsavgiften fastställs ska domstolen ta hänsyn
till
1. överträdelsens allvar med beaktande särskilt av dess art,
varaktighet och omfattning,
2. åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra
eller avhjälpa den skada som en konsument har lidit,
3. tidigare överträdelser som näringsidkaren har gjort sig
skyldig till,
4. i den utsträckning det framgår, den vinst som
näringsidkaren har gjort eller förlust som undvikits genom
överträdelsen,
5. i gränsöverskridande fall, sanktioner som har påförts
näringsidkaren för samma överträdelse i andra medlemsstater i
Europeiska unionen, ifall information om sådana sanktioner
finns tillgänglig via den mekanism som inrättats genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den
12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter
som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och
om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004, och
6. försvårande eller förmildrande omständigheter utöver dem i
1-5.
Om överträdelsen med hänsyn till särskilt överträdelsens art,
varaktighet och omfattning är mindre allvarlig eller om det
finns synnerliga skäl för det, får domstolen bestämma en lägre
avgift än vad som föreskrivs i 9 e § eller besluta att en
avgift inte ska tas ut. Lag (2022:653).
9 g § Sanktionsavgiften tillfaller staten och ska betalas till
Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen har
fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen.
Om avgiften inte betalas i tid ska Kammarkollegiet lämna den
obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m. Lag (2022:653).
9 h § En sanktionsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan
har delgetts näringsidkaren inom fem år från det att
överträdelsen upphörde.
En sanktionsavgift faller bort om domen inte har kunnat
verkställas inom fem år från det att den fick laga kraft.
Lag (2022:653).
9 i § För att säkerställa betalningen av ett anspråk på
sanktionsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett
sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap.
rättegångsbalken. Lag (2022:653).
Civilrättsliga bestämmelser
10 § Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål
för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en
näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens
förmån.
11 § För avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell
förhandling gäller 36 § första stycket lagen (1915:218) om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område med
följande begränsningar.
Omständigheter som inträffat efter det att avtalet ingåtts får inte
beaktas till konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor
som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller
jämkas.
Jämkas ett avtalsvillkor eller lämnas det utan avseende, skall, om
villkoret strider mot god sed och medför en betydande obalans till
konsumentens nackdel, avtalet gälla utan andra ändringar, om
konsumenten begär det och om avtalet kan bestå med i övrigt
oförändrat innehåll.
12 § Om inte annat visas, anses ett avtalsvillkor inte ha varit
föremål för individuell förhandling.
13 § Ett avtalsvillkor som innebär att konsumenten ska betala
mer för en vara, tjänst eller annan nyttighet än det som i
avtalet anges vara priset för nyttigheten är utan verkan mot
konsumenten, om denne inte uttryckligen har godkänt villkoret.
En konsument som har betalat enligt ett avtalsvillkor som är
utan verkan enligt första stycket har rätt att få tillbaka det
som har betalats. Lag (2020:168).
14 § Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på
avtalet gäller inte i fråga om regler om oskäliga avtalsvillkor, om
den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger
konsumenten ett bättre skydd mot oskäliga avtalsvillkor.
Lag (2014:13).
Övergångsbestämmelser
1994:1512
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då lagen (1971:112)
om avtalsvillkor i konsumentförhållanden upphör att gälla.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på rättshandlingar som
har företagits före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs i 10 § gäller
dock inte beträffande avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
3. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas
enligt äldre bestämmelser.
2014:13
1. Denna lag träder i kraft den 13 juni 2014.
2. Bestämmelsen i 13 § gäller endast för avtal som har ingåtts
efter ikraftträdandet.
2016:211
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt
före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och
marknadsdomstolen respektive Patent- och
marknadsöverdomstolen.
3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska
handläggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras
enligt äldre bestämmelser.
2016:794
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2016.
2. För användning av avtalsvillkor som har skett före
ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
2022:653
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2022.
2. De nya bestämmelserna tillämpas inte på avtalsvillkor som
har använts före ikraftträdandet.